Andra advent

Andra advent

Guds rike är nära

Två riken på kollisionskurs

jesus favoritterm var inte »Guds församling« eller »Guds folk« utan »Guds rike«. Begreppet hade en politisk dimension, en kritisk udd mot den tidens härskare: Romarriket.

Med ordvalet ställde han Guds ordning mot den romerske kejsarens. Israels Gud ville fred och rättvisa för alla, kejsaren ville erövring och underkastelse under Rom. Två olika riken på kollisionskurs.

»Guds rike är nära«, förkunnar Jesus i Markus 1:14–15. Det sker i en situation som nog var svår för honom. Hans vän Johannes hade fängslats för att ha kritiserat Herodes Antipas, Roms lokala lydfurs te. Kanske var det med ångest över vännens öde som Jesus predikade budskapet om rikets närhet.

Vår tid upplevs av många som mörk och ångestfylld. Klimatkrisen fortsätter, men världens regeringar vidtar inga kraftfulla åtgärder. Flyktingströmmarna fortsätter och främlingsfientliga partier utnyttjar vår rädsla och vinner valframgångar.

Guds rike av fred och rättvisa verkar avlägset. Ändå kan det vara nära. En annan ordning döljer sig måhända alldeles under ytan. De som i går röstade på högerpopulister kan i morgon rösta på motsatsen: solidaritetspolitik. Människans väsen ger hopp. Evolutionen har gjort oss sociala, samarbetsvilliga och empatiska. De

egenskaperna delar vi med alla flockvarelser. Naturen är inte ett allas krig mot alla utan full av samverkan. Sådan är nödvändig för att vi ska kunna leva tillsammans i grupper.

Om vi började lägga märke till vår välvilja skulle vi slås av hur ofta den rinner upp i oss. En bil sitter fast i en snödriva. Vi erbjuder oss spontant att skjuta på. En pojke har ramlat av sparken och gråter. Vi frågar hur det är fatt. En pensionär fumlar med sin portmonnä. Vi väntar tålmodigt i kön.

Våra altruistiska impulser uttrycks genom att vi finner glädje i att hjälpa andra, även främlingar. Bilen tar sig upp ur snön, chauffören ler och vinkar tack. Vi ler och vinkar tillbaka, och förnimmer en våg av värme i bröstet. Vi känner inte bilisten och har inget egenintresse i att hjälpa till. Ändå är vi glada över att kunna göra en insats.

Liksom vi kan vara rädda och konkurrensinriktade kan vi vara öppna och solidariska. Liksom rädslan kan solidariteten politise ras. Allt som krävs är att det uppstår rörelser som kanaliserar den. Gryningsljuset kan bryta fram hastigt. Under 1900-talets slut fick vi se oväntade frihetsrevolutioner. Kommunistdiktaturerna i öst och apartheidregimen i Sydafrika föll utan att någon förutspått det.

Kanske blir vi snart överraskande igen. En god tid kan vara nära.

Pelle Strindlund