Fjärde advent

Fjärde advent Herrens moder

De svagaste bär han i famnen

Texten utgår från Jes 40:9–11,Luk 1:46–55 och Rom 10:4–8.

budet om guds ankomst är inte nytt. Jesaja är bara en av många röster som genom historien har förkunnat att Gud är på väg som segrare. Man kan höra hans mäktiga stämma ljuda. Kontrasten blir stor i Marias lovsång. En ung kvinna förkunnar att härskare ska störtas och rika bli utblottade. Hon är inte van att höja rösten. Skillnaden mellan de omvälvande orden om maktordningar som ställs på ända och Marias späda gestalt hade kunnat verka absurd, kanske också väcka löje, om det inte vore för att hon är ett med sitt budskap.

Maria är fylld av trons visshet om att Gud har vänt sig till henne och gett henne ett uppdrag. Guds löfte om seger uppfylls inte med krigshandlingar och maktövertagande. Det sker på ett helt annat sätt. Gud handlar i det fördolda av omsorg om dem som behöver det mest.

Vår längtan efter att Guds rättvisa ordning ska upprättas kan förleda oss att söka efter mäktiga ledare som på Guds uppdrag strider mot dem som har fel. Det kan göra att vi missar att Jesaja inte heller må lar bilden av någon krigsherres segertåg. Det är ingen bataljon som kommer, det är en herde som vallar sina får. De svagaste bär han i famnen.

Gud kommer så nära att vi kan höra Guds hjärta slå nära vårt eget. »Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta«, skriver Paulus. För Maria är det konkret på ett sätt som varje kvinna som burit ett barn inom sig känner igen, samtidigt som gränsen för det vanliga överträds.

Kontrasterna finns också hos oss. Trons öga ser den oväntade bilden. Den som många betraktade som en person med makt visar sig vara vanmäktig, medan någon annan, som saknar de vanliga tecknen på styrka, är fylld av oväntad kraft. Ibland kan det ofattbart stora ta gestalt i det lilla. Ett barn visar på det som verkligen betyder något genom sin lek och får allt annat som pågår i rummet att avstanna.

Kontrasterna formar vår tro. Gud verkar med kraft och barmhärtighet, även när vi inte märker det eller plötsligt överraskas av den gudomliga närvaron. Gud kallar oss till uppdrag som ibland finns så nära att vi kan ha svårt att uppfatta dem. Guds verklighet förenas med vår. Ordet blir kött på många sätt, och vi får lära känna Gud genom det barn Maria väntar. Det vägleder oss så att vi får hjälp att upptäcka evangeliet i vardagen.

I dag ligger förväntan i luften. När vi vänder oss mot det som ska komma och inte mot det som var förra året eller det som vi känner igen år från år, då kan det ske: vi överraskas av Gud i kontrasten mellan ljus och mörker, det storslagna och det knappt märkbara. Nära Jesusbarnet kan rädslan försvinna, tilliten växa till och hoppet få ny kraft.

Cristina Grenholm