Arkitektur 4/2013 by Arkitektur

F Ö R V E M B Y G G S S TA D E N ? PA L M E N O S TA L G I B Y G G A PÅ TA K N YA H Ö G H U S 4/2013 SEK 97 EUR 13 BYG G N A D INTERIÖR PLAN LANDSKAP

ARKITEKTUR · NR 4 · 2013 · TIDEN · Tillägg och ändringar · Brigadmuseum · Pagoden · Borgholms slottsruin · Jürgen Mayer H

FÖRVANDLINGEN Nytt ljus i Tobaksmonopolet

FR AMTIDSHUSET

STATSMINISTERSVITEN

Bostäder som laboratorium

Ett återbesök i maktens innersta

Tiden

Tillägg och ändringar som gör skillnad

DESIGN YOUR CONCRETE

Strukturmatriser fรถr attraktiva betongytor.

Nyhet! RECKLI Foto gravyr matriser RECKLI förvandlar historiska och personliga ögonblick till underbart vackra fasader med attityd och en helt unik känsla. Genom en unik process så omvandlar våra industrirobotar bilder till Recklis strukturmatriser som sedan används i framtagande av betongfasader. Vi har levererat till unika projekt över hela världen och nu är det dags att lansera våra produkter i Sverige. Din bild kan bli en vacker fasad.

OBS! Glöm inte att beställa vår nya katalog.

info@elvefors.se

B.Elvefors Marketing AB Leijons Kåseväg 18 · S-263 73 ARILD Tel. +46 42 352100 · Fax +46 42 352040 info@elvefors.se · www.elvefors.se

Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa. GR AND PUBLIC FOTO SA M SYLVÉN

Nyhet 2013

På Byarums Bruk ser vi saker på lite längre sikt. Det gäller såväl våra produkters framtid som vår tillverknings historia. Vi gjuter enbart i återvunnen aluminium – ett material som kan återanvändas gång på gång, generation efter generation. Tidsrymder som ger perspektiv på tillvaron och sätter sin prägel på våra produkter.

C Y K EL POLLARE AR KUS

F O R M G I VA R E

Mårten Cyrén

www.byarumsbruk.se

s15

N R 4 · 2 0 13

INN E H ÅLL

s76

SCEN. Den tyske arkitekten Jürgen Mayer H.

s38

Ledare

NY T T O M ARKITEK TUR s16 Debatt. För vem byggs staden? s19 Spårat. Hus att spegla sig i. s20 Jargong. Ord i tiden. s23 Vad bör göras? Fler kommuner borde satsa långsiktigt på bostäder s26 Vinkel. Centrala Stockholm byggs på höjden. TEMA: TIDEN s28 Intro. Så påverkar tiden arkitekturen s30 Projekt. Pagoden, Göteborg. Semrén & Månsson. s40 Projekt. Brigadmuseum, Karlstad, Murman arkitekter s48 Dialogen. Erik Wikerstål om att bygga nytt, restaurera, Borgholms slottsruin och nya Nationalmuseum. s56 Perspektiv. Om varför en stad behöver en policy för sin silhuett. s60 Reportage. Två legendariska 1960-talsbyggnader i Stockholm möter olika öden. s66 Essä. Så förändrade fotografiet restaureringskonsten. s72 Essä. Återbesök bland bilderna från Olof Palmes statsministersvit. SCEN s76 Tyske arkitekten Jürgen Mayer H om byggnader som upplevelser. OBJEKT s84 Brf Hållbarheten, Malmö. hauschild+siegel. SEKTION s94 Angered Arena. Erséus Arkitekter. s98 Tullhusbron, Norrköping. Erik Andersson Arkitektbyrå. s100 Bisättningsbyggnad, Norums kyrka, Stenungsund. Joaquim Tarrasó.

TEMA: *TIDEN

En både sirlig och robust tobaksbyggnad som blivit kontor. En övergiven skola som förvandlas till studentbostäder. Det här numret handlar om tillägg och omgörningar. Hur arkitekter handskas med tiden. Tema: Tiden, s 28–75.

sXX

OBJEKT Den hållbara urbana samtidsmänniskan formas i Malmö, s84.

ARKITEKTURKULTUR s105 Sverigeporträttet. Willys i Majorna rivs på grund av förtätning. s106 Recenserat. s111 Platsens musik. Övre Husargatan, Göteborg. s113 Nästa nummer. s114 Åsiktsmatrisen. Arkitekturs guide till kulturen.

OMSLAG: Pagoden, Göteborg. Semrén & Månsson. FOTO KRISTER ENGSTRÖM

s84

5 4/13 · ARKITEKTUR

Adress: Box 4296 (Fiskargatan 8, 2 tr) SE-102 66 Stockholm

BYG G N A D INTERIÖR PLAN LANDSKAP

Telefon: +46 (0)8 702 78 50 E-post redaktion: redaktionen@arkitektur.se fornamn.efternamn@arkitektur.se

SVENSK ARKITEKTUR SEDAN 1901

Webb: www.arkitektur.se Arkitektur utges av: Arkitektur Förlag AB

www.arkitektur.se

Verkställande direktör: Tommy Rundqvist tommy.rundqvist@arkitektur.se Annonser: Isa Ekstedt, isa.ekstedt@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 58

REDAKTION

Dan Hallemar chefredaktör Medarbetare i detta nummer: Erik Andersson Arkitektbyrå Thordis Arrhenius Per Bornstein Kajsa Crona Erséus Arkitekter Katja Grillner Leo Gullbring hauschild+siegel Tomas Lewan Jürgen Mayer H

FOTO MIK AEL OL SSON

I DETTA NUMMER ÄVEN

Tomas Lauri redaktör

Julia Svensson redaktör

Murman Arkitekter Urban Nilsson Rasmus Norlander Katarina Rundgren Semrén & Månsson Ingrid Sommar Amanda Svensson Claes Sörstedt Joaquim Tarrasó Erik Wikerstål Malin Zimm Johan Örn

Thordis Arrhenius är professor i arkitekturhistoria och teori vid Oslo arkitektur- och designhögskola. Hennes bok The fragile monument kom 2012.

Marianne Lundqvist koordinator, layout

Försäljning: Erica Enwall, erica.enwall@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 57

Redaktionskommitté: Love Arbén, arkitekt, inredningsarkitekt Mikael Bergquist, arkitekt Catharina Gabrielsson, arkitekt och forskare Per Haupt, arkitekt Susanne Ingo, arkitekt, regionplanerare Bengt Isling, landskapsarkitekt Anders Johansson, arkitekt Pia Kjellgren Schönning, arkitekt Johan Mårtelius, arkitekt, professor i arkitekturhistoria vid KTH Matilda Stannow, arkitekt Malin Zimm, arkitekt, sakkunnig på Arkitekturmuseet

Ekonomi: Eivor Boérius,eivor.boerius@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 55 Plusgiro: 473 93 01-2 Priser/Subscription rates: 8 nummer per år/8 issues SVERIGE (inkl 6% moms) Helår Helår + klotband Helår + halvfranskt band Studerandeprenumeration Lösnummer Övriga Norden/Nordic countries: Inkl 6% moms För momsregistrerade (Obs: ange ert VAT-nr) UTLANDET/ABROAD: EU COUNTRIES (VAT 6% included) For those VAT registered (Please state your VAT-number) OTHER COUNTRIES

Lokalombud: Malmö: Katarina Rundgren, arkitekt Göteborg: Per Bornstein, arkitekt Luleå: Josefina Nordmark, arkitekt Kritikergruppen: Mikael Bergquist, arkitekt Per Bornstein, arkitekt Lena From, projektsamordnare, skribent Ulrika Karlsson, landskapsarkitekt Anders Kling, landskapsarkitekt Tomas Lewan, arkitekt, skribent Helena Mattsson, arkitekt, lektor KTH Katarina Rundgren, arkitekt Rasmus Wærn, arkitekt, skribent Johan Örn, arkitekturhistoriker, skribent

RK GO KO D E NT N OR SE , M GÖ RÉ N TE & BO M ÅN RG SS ON BR IG A M DM US EU USE M UM UR M, K M AN AR L A R S TA KI D TE KT KÖ ER KS B TI L L YG G BY NA W IK GGN D B ER S T A D, O R G ÅL Ö H AR L AN OL M KI D S TE SL HÅ KT OT ER LL T B AR FL ER HE HA BOS TEN TA US CH DS HU IL D S, + M SI EG ALM AN EL Ö GE R M UL ED AR T ER IAR EN SÉ E A US NA AR KI TE KT ER TU LL H BR US O, BR ON N ER IK ORR KÖ AN PI DE RS NG SO N BI AR SÄ KI TT TE M N KT I IN BY NE NGS RÅ JO BY SH AQ G US G UI , NA ST M EN D N TA U RR OR AS NG SU UM Ó ND S K Y

2 0 13 · Å R G Å N G 113

RU NA AR ST TU AD R SH SC HM US AL EN KV SE E AR ER TER ET IK OC KR Ä H TO MA RE RE AH N, Ö OM LS R ÉN EB SP RO A TE XT RSA M AV HE LÉ T ON IE GE BO IS ST EN DO OX A DS RF O EL M Ö RÅ M S U AG DE N I S OL NUS D TE SS NV ON AHL GR IK , SV EN EN , TO SI R LO BO W BJÖ ST RN NI ÄD E LS R M TE Ö SC LN H A, LI DI NG VI LL Ö A, ST EN MA L M SA Ö M UE LS SO N DE BA TT OM ST OC KH OL M S CI TY

PROJEKT I NR 4 · APRIL

Tidskriften Arkitektur har som uppdrag att dokumentera svensk arkitektur. Sedan 1901.

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

PROJ EK T I N R 11 · 1963 · Å RGÅ N G 42 LIC

6 ARKITEKTUR · 4/13

SEK 660 1660 2175 395 97 944 890

1219 1150 1218

ISSN 0004-2021 För ej beställt insänt material ansvaras ej. Arkitekturs upplaga kontrolleras av TS. Medlem i Sveriges Tidskrifter och Sveriges Kulturtidskrifter. © Arkitektur Förlag AB

Urban Nilsson är bebyggelseantikvarie verksam på Nyréns Arkitektkontor.

Claes Caldenby redaktör

Prenumeration/Subscription: Prenumerationsärenden kan göras på nätet: arkitektur.prenservice.se Ha prenumerationsnumret till hands! För personlig service: Tel +46 (0)770 45 71 27, 8.30–16 arkitektur@titeldata.se

09 EN SNUMMER 341

Grafisk form: Tobias Berving/ETC Kommunikation Repro och tryck: Åkessons Tryckeri AB i Emmaboda, 2013

Kundbesök hos ML Demo

Bra kommunikation är viktigt när man river hus. Så att man river rätt hus. Rivningsföretaget ML Demo är ständigt ute och river saker. De måste hela tiden ha kontakt med både kontoret och kunderna, så en enkel och pålitlig växel är nästan ett måste. Och det ﬁnns ingen enklare än Tele2 Växel Mobil. Den kan styras helt från mobilen och har många smarta funktioner som gör arbetslivet enklare för alla på företaget. Det kan Frank gå i god för, han har nämligen provat den själv.

Nya Tele2 Växel Mobil Så enkel att ett får kan använda den.

Vill du också ha en lösning som passar ditt företag? Välkommen till närmaste Tele2-butik, tele2.se/business eller ring oss på 0200-23 23 23.

SKÖNHET

MERA SKÖNHET

MAHATTAN FINNS I FORMATEN 333X333, 333X500, 500X500 & 500X1000 MM

ALLA VÅRA ITALIENSKA PLATTOR ÄR VAR FÖR SIG ETT NATURLIGT KVALITETS KONSTVERK. FÅ BESÖK AV EN AV VÅRA ARKITEKTSÄLJARE ELLER HITTA DINA FAVORITPLATTOR PÅ W W W. C C H O G A N A S . S E

R U U D

E K S T R A N D´S

C O LT A TA B L E F O R T W O HUNDRED AND SIXTY EIGHT

En mängd olika kombinationer ger bord som passar rummet, oavsett rum. Tänk litet eller tänk stort. Tänk Colt.

Colt_Mama_Annons_Skandiform_215x278.indd 1

2013-03-18 10:00

UNG SVENSK

Ett nytt pris Är du en av svensk arkitekturs talanger? Alla under 40 år som har ett projekt som är uppfört de senaste två åren kan delta i tävlingen om bästa unga svenska arkitektur 2013. Det spelar ingen roll vilken genre projektet är: interiör, landskap eller byggnad. Skicka in ditt projekt anonymt i A3-format, ej digitalt, till Arkitektur, Box 4296, 102 66 Stockholm. Skicka med ett förseglat kuvert där projektets namn och förslagsställare framgår. En jury kommer att kora en vinnare. Priset som består av 25 000 kr och en publicering i tidskriften Arkitektur delas ut vid Sveriges Arkitekters gala under hösten. Sista datum för inlämning av bidrag är den 1 september. Kontaktperson Tomas Lauri, tel 073-352 77 65, epost tomas.lauri@arkitektur.se. Ung svensk arkitektur ersätter Arkitekturs Debutpris som har delats ut vartannat år sedan 2001.

Here, there and everywhere. Ta en paus på stilrena Pixbo och känn träets mjuka, linoljebehandlade struktur. Här finns plats för både tyst eftertanke och social samvaro. HAGS möbler för offentliga rum. Utformade för att användas och uppskattas år efter år.

GRID LARS VEJEN/SHL DESIGN

PIXBO GUNILLA ALLARD

www.hags.se

News & Events

Product News

Awards

Companies

Personalities

Shop

Books & Magazines

Anti Copy

)LZ R ]rY[ U`H ZOV^YVVT ^^^ WHYHUZ JVT

:6331<: 0 (33( 9<4 7HYHUZ M Y PU UH[\YSPN[ SQ\Z [PSS `[VY KP[ SQ\Z MYrU M UZ[LY HSKYPN RHU Ur

Ren form och utvalda material Gira Esprit

Gira Esprit Rena former och hög kvalitet förenas i Gira Esprit med innovativ teknik: från vanliga strömbrytare till Smarta-Hus-system. För mer information: www.eurocontact.se

Fotona visar Gira Esprit designramar i kombination med strömbrytare och vägguttag: glas vit/vit, glas svart/alufärg, aluminium/antracit, krom/antracit, valnöt/alufärg

Hansen Millennium® – ett unikt fönstersystem För både renovering och nybyggnation. Uppfyller energikraven, de smala och smäckraprofilerna ger liten profilyta och lågt U-värde. Fasta fönster, dolda integrerade öppningsbara fönsterbågar, dolda gångjärn. Runda fönster, valvbågade fönster samt fönster utförda med ej räta vinklar. Enkelglas, 2-glas och 3-glas.

Preconal Fasad AB Se alla spännande projekt med Hansen Millennium på

www.preconal.se

Peter Tervahauta Teknisk support – Hansen profilsystem Tel. 0346-554 50, 070-208 30 61

LEDARE Tiden gör skillnaden Det är nu 40 år sedan byggandet av miljonprogrammet avlutades. Det har blivit en del av vårt arkitektoniska kulturarv. Ändå används miljonprogrammet fortfarande mest som en bild av något helt misslyckat. Som ett hot att om vi inte aktar oss blir allt lika fult och hemskt som en gång miljonprogrammen. Varje gång hotet uttalas försvårar det vår möjlighet att se på detta kulturarv som vi ser på allt annat som vi är satta att förvalta. Det är en tröttsam, reducerande och förenklad bild som bortser bland annat från det som det här numret av Arkitektur handlar om. Tiden. Vad gör tiden med våra hus och stadsmiljöer, hur ska vi förstå och förvalta dem, vad ska vi lägga till och varför? De som ska närma sig renoveringen av miljonprogrammet måste förstå det tiden har sorterat fram och sorterat bort. Ska man föreslå förändringar i förorten ska de förstå och fördjupa den platsen. Det gäller miljonprogrammet, det gäller Notre-Dame i Paris (s 66), det gäller Tobaksmonopolet i Göteborg (s 30), det gäller Borgholms slottsruin. ”Platsen och byggnaden får bestämma”, säger slottsarkitekten Erik Wikerstål till Julia Svensson i ett samtal om Borgholms slottsruin (s 48). Att värdera och vårda vårt kulturarv är inte bara en kostnad – det är en investering. Ingen ifrågasätter det när det gäller Borgholms slott. Men när det handlar om miljonprogrammet handlar det bara om den stora kostnaden. I en utredning nyligen slog ekonomen Pekka Kääntä fast att renoveringen av miljonprogrammet är ett gyllene tillfälle att få fart på svensk ekonomi. Allt som behövs är att staten lånar upp de 300 miljarder som behövs, för låg ränta, och sedan lånar dem vidare till bostadsbolagen till låg ränta. Poängen med det? Staten kan som långivare också kliva in som förvaltare av det gemensamma, ställa vissa krav. Till exempel att hyrorna inte ska gå upp och att husens och stadsdelarnas särart, särprägel och kvaliteter ska förstärkas och omsorgsfullt upprustas. I det här numret av Arkitektur är tiden en ständig följeslagare. Vad har tiden lärt oss? Ett nytt hus är bara början på historien. Tiden är fortsättningen. Det här är ett nummer om vad som hände sedan. Vi lanserar nu också ett nytt svenskt arkitekturpris, uppföljaren till vårt uppskattade Debutpris. Vi har kallat det Ung Svensk Arkitektur, ett pris till arkitekter under 40 år. Arkitekter som har en lång yrkesverksam tid framför sig. Läs inbjudan på sidan 10. o

DA N H A L L E M A R Ä R C H E F R E DA K TÖ R

+ På djupet och ytan + Det är många som sitter och snickrar på stadsplaner just nu. Vi kommer återkomma till dem i vårt nästa nummer, till Kiruna, Helsingborg, Linköping med flera. Alla som sitter och plitar och tänker ut fortsättningen på stadsbyggnadshistorien borde plocka fram praktutgåvan av Nils Ahlbergs Svensk stadsplanering – arvet från stormaktstiden resurs i dagens stadsutveckling (Formas 2012). När konsulterna kommer med kvalitetssäkrade studier möt dem med historiska fakta.

Urbanforskaren Håkan Forsell kallade det ”Örebroifieringen” av Hornstull. Den där ambitionen att i huvudstadens mest särpräglade innerstadskvarter placera en galleria med samma krämarutbud som en stad på Närkeslätten. Enda nackdelen med den träffande kommentaren är att den kan uppfattas som ondsint. Mot Örebro. Rättelse till nr 3/2013: Aros Arkitekters inredningsavdelning, som ritat inredningen till Widerströmska huset i Solna, heter sedan ett år tillbaka Sweco Architects, Concept & Design Inredning. o

15 4/13 · ARKITEKTUR

Höger. Katja Grillner.

DEBAT T

→Stadsmässig återvändsgränd Det pågår ett krig mot trafikseparering i stadsmässighetens namn, menar Katja Grillner, och ser behovet av fler analysmetoder för en levande stad.

Stadsbyggnadskontoret i Stockholm är för närvarande flitigt engagerat i ett stort antal större och mindre förtätningsprojekt i innerstad och närförort. Det politiska trycket på ökat bostadsbyggande i Stockholmsregionen är högt och stadens uttalade policy är att arbeta för en tät blandstad. Den linjen är tydlig och inte alls orimlig i förhållande till målet att utveckla en mer hållbar stad som erbjuder boendemiljöer som präglas av nära pendlingsavstånd, god tillgång till service och tillgänglig och effektiv kollektivtrafik. Utvecklingen innebär samtidigt att sammanhängande grönstrukturer bryts upp, att barns etablerade lekmiljöer förstörs och

bygger staden, ter sig som den mest pressande i dag. Den aktuella bostadsbristen drabbar hårdast de ekonomiskt eller socialt mest utsatta, samtidigt byggs nytt för helt andra grupper, de som har råd att betala. Den logiken förändras inte över en dag men den realiteten ställer särskilda krav på stadsbyggnadskontor, inte bara i Stockholm men i alla tillväxtstäder, att förhålla sig kritiskt till vad det innebär att försvara ”det allmännas” intressen i förhållande till specifika exploateringsambitioner. Hur använder tjänstemännen sin sakkunskap för att transparent redovisa för ansvariga politiker och medborgare långsiktiga konsekvenser och aktuella vinster och förluster av specifika förändringar för olika grupper? Frågan om för vilka vi bygger Ett fall som engagerat mig det senaste året är Rosenlundsparken staden ter sig som den på Södermalm. I vems intresse agerar staden här? Sedan april mest pressande i dag. 2012 pågår här en planprocess som inbegriper anläggning av en gata för fordonstrafik genom att starka värden som invånare förknippar parken och bostadsbebyggelse på bemed sin livsmiljö hotas. fintlig parkmark i dess västra del. Syftet Protestgrupper formas på många håll och med planarbetet uttrycks i samrådshandengagemanget är starkt. Hur förhåller sig lingarna som att stärka den nord-sydliga stadsbyggnadskontoret till denna situation? riktningen på centrala Södermalm och att Och hur förhåller sig de styrande politikeröka områdets stadsmässighet och förstärka na? Tyvärr inte sällan med förakt. Protesförutsättningarna för offentligt stadsliv. En ter tolkas blixtsnabbt som snålt försvar retorik som känns igen från hela landet och av enskilda intressen och stoppas undan den samtida stadsbyggnadsdiskussionen. i det föraktliga NIMBY-facket. YIMBY-iter däremot står upp för allas rätt till centralt Vid en ytlig anblick för en utomstående kan lokaliserad bostad nu. De utgör en stark förslaget te sig okontroversiellt. Parkdelen lobbygrupp som gärna utser sig till talessom bebyggs är i dagsläget en försummad, grupp för ”det allmänna bästa” i stadsutdåligt utnyttjad slymark med halvindustriell vecklingsfråkaraktär. Basal kännedom om space-syntax gor. Frågan analys räcker också för att förstå att förom för vem, utsättningarna för kommersiella verksameller för heter i kvarteren runtomkring kan stärkas 16 vilka, vi med en sådan åtgärd. Men vilka andra ARKITEKTUR · 4/13

→

konsekvenser har planförslaget? Vilka befintliga värden förstörs? För vem, och hur blir detta belyst? Rosenlundsparken erbjuder i dag en bilfri miljö där luftföroreningarna är låga och som är full av förskolor. En trafikerad gata som delar parken i två delar begränsar barnens frihet och ökar vuxnas behov av kontroll. Förlusten är tydlig, medan vinsten, i reella termer, av en gata ter sig mycket abstrakt. Genom en barnkonsekvensanalys ska planhandlingarna visa hur barns bästa har beaktats i planen. Det är svårt att se spår av detta i denna plan. Det pågår ett krig mot trafikseparering och det kriget förs, helt explicit, i stadsmässighetens namn. Stadsmässighet likställs med kvarterstad och levande handel i gatunivå. På fullt allvar har jag och andra i diskussionsforum på nätet blivit ombedda att ’flytta ut på landet’ eftersom argumenten emot en gata uppfattas som ovärdiga en stadsbo. Men hur kan någon på fullaste allvar hävda att stadsmässighet är en bristvara i centrala Stockholm? I stället för att slentrianmässigt föreslå en utslätande gentrifieringsmaskin och bebygga parkmark, skulle jag av ett starkt och framåtsyftande stadsbyggnadskontor ha förväntat mig först en förutsättningslös undersökning av vilka slags urbana, rumsliga, ekologiska, och ekonomiska potentialer, för vad för slags aktiviteter och för vilka, som platsen rymmer. Sen ett välgrundat förslag. Men detta kräver helt andra kartläggnings och analysmetoder än de som redovisas i det aktuella detaljplaneförslaget. Det är synd. Frågan som hittills lämnats obesvarad är, för vem är stadsmässighet en bristvara här, och varför är det perspektivet viktigast på denna plats? o K ATJA GRILLNER ÄR PRO FE S SO R I ARKITEK TUR PÅ K TH.

En byggnad för framtiden...

...byggd med “Technology for Ideas” WICONA presenterar nu ﬂertalet nyheter. Nyheter som höjer nivån för energieffektivt byggande och sätter nya standarder på marknaden. Du bestämmer nivån, vi står för lösningen! För mer information eller rådgivning, kontakta gärna vår designservice: 0770-825 000 eller wiconasupport@hydro.com

Kuggen, Göteborg

www.wicona.se

Untitled-1.indd 1

2013-05-07 07:55:20

Angered Arena, Göteborg. Arkitekt: Erséus Arkitekter AB

En baddare i tuﬀ miljö Sapas byggsystem klarar det mesta och lämpar sig väl till tuﬀa miljöer som här i nya Angeredsbadet där vi har levererat invändiga fasadsystem och branddörrar. Kontakta gärna vår arkitektsupport för rådgivning på 020-74 20 60

Sapa Building System AB 574 81 Vetlanda Tel. 0383-942 00 www.sapabuildingsystem.se

Överst. Kiosk av Renato Adriasola Orellana, Camilla Lindberg och Hanna Skoglund. En av tre vinnare i Stockholms stads kiosktävling 2013. Mitten. Foster + Partners tak i blankpolerat stål, Marseille 2013. Nederst. Tham & Videgårds förslag till ny fasad på Åhlénshuset i Uppsala. I L LU S T R AT I O N E R TJ Ä R N A R K I T E K T U R (ÖV E R S T ), F O S T E R & PA R T N E R (M I T T E N), T H A M & V I D E G Å R D (N E D E R S T )

SPÅR AT

TOMAS LAURI

Spegelhusens dubbla budskap När Rem Koolhaas var på besök i Stockholm senast ondgjorde han sig över den offentliga samtidskonstens brist på motstånd. Han pekade på Anish Kapoors verk Cloud Gate i Chicago från 2006 som en återvändsgränd. En stor spegelblank stålböna. Monumental i sitt rumsliga anspråk, men samtidigt hal, undflyende och helt oprovokativ. Konst som roar snarare än oroar. Han jämförde med en cortenvägg av Richard Serra i New York från 1981. Ruffigt och oannonserat skär den av rörelsemönstret för de passerande på trottoaren. När arkitekturen nu allt oftare börjar använda sig av spegelglas är det snarare i Kapoors anda än i Serras. Tanken på att göra något imaginärt, viktlöst och lättsamt finns där. BIGs spegelblanka glob svävande över norra infarten till Stockholm är ett exempel. Tham & Videgårds har efter sin trädhotellskoja fortsatt sitt utforskande av spegelglas i omvandlingen av Åhléns varuhus på Stora torget i Uppsala. Spegelglasets popularitet framgår också av en av vinnarna i tävlingen om mobila paviljonger i Stockholm, Stadsreflektioner av Renato Adriasola Orellana, Camilla Lindberg och Hanna Skoglund. Frågan är hur de här förslagen kommer att bli när de väl kommer upp. Risken med glas är förstås att det inte är så osynligt som det kan förefalla på ett idéstadium. Glas kräver sin detaljprecision. Det kan bli långt mellan rendering och utförande. Det finns också en relation mellan hur stor överraskning en spegel erbjuder och hur den intar stadsrummet. Det handlar om en förmåga att överraska. Känslan av att en spegel öppnar ett oförutsett rum. Foster + Partners tak i blankpolerat rostDet finns en fritt stål i Marseilles gamla hamn är på det sättet kongenialt. Den ansvarige arkitekten relation mellan Spencer de Gray har i intervjuer talat om att de inte ville göra något som förändrade hur stor överutsikten, utan snarare adderade ytterligare en utsikt. Att både kunna blicka ut över raskning en en av Europas vackraste hamnar och se sig själv ovanfrån tillför platsen komplexitet. spegel erbjuder Man måste stå under taket för att uppleva det hela. Bara där. Ingen annanstans. och hur den intar Spegelglas slukar lätt en plats. Det har förmågan att kräva ett avsevärt större utstadsrummet. rymme än vad det faktiskt fysiskt tar. Det kan därför lätt slå ut en plats, detronisera och döda den. Taket i Marseille gör allt annat än det. o

→

19 4/13 · ARKITEKTUR

JARG O N G

Ändringar av den byggda miljön håller arkitekter på med hela tiden. Nybyggnad är bara ett specialfall. Men kärt barn har många namn. Och flera blir de.

Sönderrenovering Byggvaruhusen förstör bebyggelsen, hävdade antikvarien Peter Sundborg i ett debattinlägg i SvD. 100 offentligt anställda antikvarier förmår intet mot 40 000 försäljare. Hus utsätts för sönderrenovering. Han fick svar av advokaten Annika Gustafsson som höll med om problemet men ville lägga ansvaret på fastighetsägare, myndigheter och lagstiftare. Sajten Byggahus.se, ”På konsumentens sida”, släppte loss frågan på sin blogg. De primitiva reaktionerna var näthat mot ”byggnadsvårdstalibaner”. Det är MITT hus och MINA pengar. Men några sansade inlägg nyanserade debatten. Det finns allmänintressen. Och det är skoj med hus, mer ju mer man kan. o

Alteration

Kulturvård Nya begrepp har införts förut, ibland med framgång. 1970-talets intresse för ombyggnad och stadsförnyelse, i reaktion mot rekordåren, satte spår i begreppen kulturvård/kulturmiljövård. Tanken var att hävda en bredare syn på den byggda miljön. Inte bara några få antikvariskt framlyfta monument var bevarandevärda. Hela miljöer skulle vårdas och utvecklas. En produkt av samma tid är institutionen för kulturvård i Göteborg, på engelska ”conservation”, där bebyggelseantikvarier utbildas. Kultur vård, conservation, antikvarier: motstridiga historiska begreppsavlagringar att medvetandegöra, men fullt möjliga att leva 20 med. o ARKITEKTUR · 4/13

I senaste numret av engelskspråkiga forskningstidskriften Nordic Journal of Architecture (No. 3) lanseras begreppet alteration. I en inledning deklarerar Tim Anstey och Catharina Gabrielsson sina avsikter. De beskriver arkitektyrket som kluvet mellan självmedvetande och socialt medvetande. ”Alteration” är inte sexigt, samtidigt som det är en allt större del av vad arkitekter gör. Trogna sin forskarroll hävdar de att arkitekturen behöver en teori för ”alteration”. Så långt är det inte svårt att hålla med. Knepigare är det att förstå varför de måste distansera sig från alla andra begrepp: ”Conservation” är för fast i konsthistoriens värderingar, ”transformation” för begränsat till form, liksom ”reuse” till användning och ”renovation” till det nya. ”Alteration” däremot, påstår de, undviker alla begränsningar i ”arkitekturdiskursens djupstrukturer”. Men är inte ”alteration” lika fast i behovet av att göra något ”annat”, att ändra, att sätta sitt märke – om något en djupstruktur? Fast det får kanske skrivas på det fåfängans konto som Anstey och Gabrielsson hävdar kännetecknar arkitekturen? Alteration©. o

OVÄLKOMNA BESÖKARE? DITT BÄSTA SKYDD MOT OVÄLKOMNA BESÖKARE ÄR VÅRA INBROTTSSÄKRA VÄGGAR – PAROC® SECURITY SYSTEM. EN UNIK LÖSNING FÖR INBROTTSSÄKRA BYGGNADER. Ibland måste egendom skyddas mot annat än bara brand. Vägglösningen PAROC® Security System har utvecklats speciellt för affärsbyggnader och ger starkt mekaniskt skydd mot inbrott. Den är certifierad i Skyddsklass 2 och 3 och är dessutom lättmonterad och kostnadseffektiv.

PAROC PANEL SYSTEM AB 541 86 SKÖVDE, Sverige Tel. +46 500 46 90 00 paroc.se

PICTURE YOUR FAVOURITE PLACE TO WORK

www.kinnarpsinterior.se

De nya hyresrättshusen i Viskafors är kedjehus, ritade av Ola Nylander, och grupperade runt en liten bergsknalle 300 meter från Viskafors centrum. F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

VAD B Ö R G Ö R A S?

Mikael Bengtsson om vad allmännyttan bör göra:

→Bygg samhällen! I Viskafors byggdes det 18 passivhushyresrätter i kommunal regi. Mikael Bengtsson, ekonom och vd för Viskaforshem, berättar varför fler kommunala bolag borde satsa på bostäder med hög arkitektonisk ambition och materiella kvaliteter.

”Viskafors storhetstid började i mitten på 1800-talet med Sveriges då största textilfabrik. Fram till 1960-talet subventionerade fabriken allt, och tog hand om dem som bodde här. På 1980-talet lade alla fabriker ned och Viskafors blev avfolkningsbygd. Viskaforshem var ett bolag med stora förluster och nedgångna fastigheter. Nu har den nedåtgående spiralen vänts. Vi förvaltar cirka 550 bostäder och lokaler och har renoverat våra miljonprogramsfastigheter. Nu har vi dessutom investerat i 18 nya hyreslägenheter för att bredda vårt innehav och locka fler till Viskafors. Om vi skulle börja tänka att nu ska vi bara förvalta, då slutar vi tänka framåt. Då kan vi lika gärna lägga ned. Det här är samhällsbyggande. Och om inte kommu-

nala bostadsbolag gör det, vad är det då för vits? I dag pratas det både tyska, engelska och spanska när barnen är ute och leker i Pumpkällehagen. När vi beslöt oss för att investera i nya markbostäder så tänkte vi att de här husen ska stå i minst hundra år. Husen är kedjehus, ritade av Ola Nylander, och grupperade runt en liten bergsknalle och en gångväg leder ner till Viskafors centrum 300 meter därifrån. Det talas ofta om ekonomi, men när någon frågar vad det kostar skruvar man på sig och vill inte gärna komma med några siffror. I dag ska det helst bli avkastning första dagen, men tittar man på en byggnads totalekonomi är investeringskostnaden 15 procent av den

totala livscykelkostnaden. Genom hållbart byggande sänks driftskostnaden. Det ger en stark resultaträkning som klarar en balansräkning som är tyngre just genom de hållbara materialen. Vi har ett långsiktigt ägande, och livscykelkostnadens 85 procent är väldigt viktiga. Hyresrätterna kostade cirka 34 000 kronor per kvadratmeter att bygga och hyrs ut för cirka 10 600 kronor i månaden. Då tillkommer varmvattenanvändning, sophämtning och hushållsel på cirka 2 000 kronor. Det pratas mycket att man ska bygga billigt. Då måste man fråga sig vad det betyder att bygga billigt. Det som verkar billigt i ett tioårsperspektiv är dyrt i ett trettioårsperspektiv. Det långsiktiga är viktigast, både för människorna som bor här nu och de som kommer att bo här i framtiden. Om vi väljer bra material från början är det färre som vill byta. Vi vill inte ha målad mdf som förstörs så fort någon vattnat lite för mycket. I stället valde vi kalksten i fönsternischerna. I köken har vi luckor i massiv ek som kommer att hålla länge, och den stående panelen på innerväggarna valde vi för att slippa en massa tapetbyten. Nu kan dessutom alla spika upp en tavla själv, och för oss är det enkelt att bättringsmåla eftersom vi har valt limfärg. Precis som materialen invändigt ville vi ha underhållsfritt utvändigt. Träpanelen är linoljekokt fur som nu får gråna och aluzinken på taken ska sitta orörd i minst hundra år.” o B E R ÄT TAT FÖ R K A J SA CRO N A , A R K ITE K T PÅ S W ECO A RCH ITEC T S I G ÖTE B O RG.

23 4/13 · ARKITEKTUR

1. SO-IL: Kukje Art Center K3 – galleri. 54 Samcheong-ro, Jongno-gu, Seoul. 2. Moon Hoon: Lollipop House – villa. 492-5 Cheongdeok-Dong Giheung-Gu, Gyeonggi-Do.

från Sydkorea CLAES SÖRSTEDT

“Dream-hub” – ett stort och märkesarkitekttätt stadsplaneprojekt i Seouls Yongsan distrikt – följer ett globalt recept. Daniel Libeskind står för stadsplanen och två expressiva skyskrapor (Harmony Tower + Dancing Towers) och BIG, REX, MVRDV, Asymptote samt Perrault ritar höghus. Projektet är typiskt för ett land med år av hög tillväxt som är angeläget att importera märkesarkitektur. Men allt följer inte standardformeln i Seoul. Brooklynbaserade SO-IL har ritat K3 ett galleri för Kukje Art Center (1), en sträckmetallsklädd betongvolym. Ute i de betydligt mindre glamorösa förorterna står en annan betongbyggnad: en kyrka av Nameless Architecture (5). Minsuk Cho, grundare av Mass Studies och tongivande i en yngre generation, har ritat en analytiskt lekfull struktur i betong (4). Ytterligare ett galleri är Songwon Art Centre (8), klädd i en homogen metallstruktur och med utställningsrum under jord. Två andra spännande infillprojekt är WISE Architectures tegelkontorshus ABC (6) i Gangnam och Doojin Hwang Architects tegelbyggnad i universitetsdistriktet Daehangno (9). Nära gränsen till Nordkorea, ligger Art Space Pinocchio av UTAA (3), en byggnad för barn och konst, konceptuellt baserad på Pinocchio i valens mage. Ett annat projekt för barn, JYA-rchitects Gangjin Children Center (7) tog sin utgångspunkt i barnteckningars superenkla sadeltakshus, anpassat till ett komplext program. Lite oväntat är det i en halvtom och trist förort till Seoul som man hittar den byggda motsvarigheten till den asiatiska popestetiken. Lollipop House (2) av Moon Hoon är ett enfamiljshus i tre våningar med en lackerad 24 plåtfasad. o ARKITEKTUR · 4/13

Sydkorea har klarat sig bättre än de flesta under de senaste årens lågkonjunktur. Själv förtroendet och ambitionerna är tillbaka på nivån innan 1997 års kris. De stora projekten och de stora namnen finns här igen, men inte bara.

3. UTAA Company: Art Space Pinocchio – galleri. Gyeonggi-do. 4. Mass Studies: SPAP 2012 Vacant House – struktur. Gwangju.

5. NAMELESS architecture: RW Concrete church – kyrka. Byeollae-dong, Namyangju-si, Gyeonggi-do.

8. Mass Studies: Songwon Art Centre – galleri. 106-5 Hwadong, Jongro-Gu, Seoul. 9. Doojin Hwang Architects: The Bricks – teater- och kontorshus. Daehangno, Seoul.

6. WISE Architecture: ABC Office Building – kontorshus. Gangnam-Gu, Seoul. 7. JYA-RCHITECTS: Gangjin Children Center – daghem. Gangjin.

5 3 1 8 9 6 2 9

4 7 2

F O T O I WA N B A A N

25 4/13 · ARKITEKTUR

Höger. Föreslagen påbyggnad och nytt skivhus, korsningen Hamngatan/Regeringsgatan i Stockholm. B I L D A M F FA S T I G H E T E R / W H I T E

VINKEL

TO MA S LE WAN

Höjd volym i Stockholm I av de centrala kvarteren i Stockholm city föreslås stora påbyggnader på taken. Tomas Lewan ser ett förslag som inte ger medborgarna vad de har rätt att förvänta sig.

Mellan Kungsträdgården och Sergels torg i Stockholm ligger kvarteret Trollhättan. Kärnan utgörs av Gallerian. Det är ett av de mer betydande kvarteren på Norrmalm. Stadsbyggnadskontoret har en längre tid tillsammans med Exploateringskontoret och fastighetsägaren AMF drivit en process som kommer att innebära att staden tillåter ganska stora byggrätter, ovanpå och mellan fastigheterna. Frågan är vad invånarna får för dessa eftergifter och hur de görs? Sedan 1960-talets trafikomläggningar är Brunkebergs torg avskuret från Hamngatan i norr, vilket gett en kännbar baksideskaraktär. Likväl är det härifrån man ser Stockholms stadshus torn och spiror – placerade som fondmotiv i Herkulesgatans och Jacobsgatans förlängningar. Det är också härifrån man har tre minuters promenadavstånd till Kungliga Slottet. Kort sagt – oavsett Stadsmuseets ganska låga klassificering av bebyggelsen som numera präglas av hus från 1970-talet – är platsen och läget unikt. Detta är inte en miljö man gör precis vad som helst med. För stadsdelen finns ingen översiktlig plan. Det som begränsar vad som får ske är dels riksintresset Stockholms innerstad, dels Stadsmuseets nämnda klassificering av enskilda byggnader. Kv Trollhättan innehåller endast ett par exempel på högre klassade byggnader. Det mesta är habil 1970-talsmodernism. Trollhättan 33 i hörnet Jakobsgatan-Regeringsgatan, signerat 26 Sune MalmARKITEKTUR · 2/13

qvist, är kanske det enda hus i kvarteret som med sina rosa glasfasader tillför city något av värde. Gallerian som skär igenom kvarterets mitt är en samfällighet som motiverar att hela kvarterets detaljplaneläggs samtidigt. Men det faktum att flertalet av de ingående byggnaderna har låg kulturhistorisk värdering öppnar för en väldigt stor förändring. Om ett förslag med brister genomförs där får det för överskådlig tid negativa konsekvenser för Norrmalm och staden. Samtidigt uppstår genom helhetsgreppet ett tillfälle. Förslaget kan givetvis förbättras. Den omfattande volymökning som föreslås (som till stor del sker i kvarterets inre) kan bara godtas om allmänhetens intressen också tas tillvara i planförslaget. Men först till konsekvenserna. Fastighetsägaren vill göra omfattande tillbyggnader i kvarterets inre. Det kommer att inkräkta på dagsljusförhållandena i Gallerian, men får annars kanske inte så stora följder. Den allvarligaste konsekvensen är att samtliga byggnader föreslås höjas med 2–3 våningar. Länsstyrelsen konstaterar i sitt remisssvar att effekten av denna ”totalhöjning” är i strid med riksintresset och att utförda påbyggnader, som den i kv Jakob, redan innebär en sådan överträdelse. Särskilt påbyggnaden av Trollhättan 31 mot Brunkebergstorg skulle bli visuellt mycket påtaglig. Dessutom skulle Slottets taksilhuett antagligen brytas på ett störande sätt. I planförslaget saknas en analys av redan utförda påbyggnader i Stockholm och i närområdet. Vilka slutsatser kan dras av ge-

nomförda projekt? Som i kv Loen längre ner på Jakobsgatan – relativt nyligen färdigställt och redan hårt kritiserat. Tilllämpades rätt strategi? Eller är kanske ett mer diskret förfarande, som exemplet NK representerar, något man borde titta närmare på. Där är tillägget avsiktligt nedtonat och har dragits tillbaka från underliggande byggnads fasadliv. Detta möjliggör att ursprungsfasaden har kvar sin huvudroll i stället för att degraderas som i fallet Loen. En vederhäftig analys saknas i planförslaget av Norrmalms unika och komplexa arkitektoniska karaktär – med de kända och intressanta övergångarna mellan olika karaktärer som barockstad, stenstad, 1950tal och 1970-tal – de epoker som oavsett hur gärna AMF, SBK och Exploateringskontoret önskar sig något annat – är vad som präglar stadsdelen runt Brunkebergs torg. Att strukturanalysen saknas blir påtagligt när exempelvis Trollhättan 29 i hörnet Malmskillnadsgatan-Hamngatan redovisas. Den ursprungliga byggnaden är ritad av Per Kallstenius. En förnyelse är rimlig men vad som föreslås är en alldeles för hög skivbyggnad som ska utgöra en ”vertikal volym som bakgrund till Kulturhusets och Hästskons horisontella volymer”. Greppet leder till ett olyckligt portmotiv i övergången mellan Sergels torg och Hamngatan. Mot-

→En analys saknas av Norrmalms karaktär. stående hörn, Hamngatan-Regeringsgatan, är planförslagets svagaste del. Den föreslagna lägre delen där är missprydande. Hamngatan, ett pampigt gaturum, tål en högre skala, men den bör i så fall genomföras konsekvent i stället för att överbetonas vid Sergels torg. Allmänt kan sägas om de redovisade förändringarna av byggnaderna i kv Trollhättan att variationen och nivån på material och teknik är för låg för innerstaden. Materialet sten saknas mer eller mindre – ett karaktäristikum för Norrmalm som visserligen 1970-talet suddat ut, men som självklart hör hemma i en stadsdel med mer historiska anor än så. Fastighetsägaren AMF har använt sig av två arkitektfirmor, White och Reflex, för att visa på de möjliga gestaltningarna av sina behov och exploateringsönskningar för samtliga ombyggnader. Det sägs ingenting i stadens handlingar om att det blir en större bredd, tävlingar eller nya upphandlingar senare,

vilket vore önskvärt. För varför ska det vara mindre individuell fördjupning i de här riksangelägna kvarteren än i Norra Djurgårdsstaden eller Hammarby Sjöstad där man aktivt verkar för variation? I stadens mest centrala delar där märkesbyggnaderna borde trängas mer än de gör nu borde fler arkitektnamn involveras – varför inte Herzog & de Meuron, Chipperfield eller Sanaa? Det hade också ställt större krav på stadens formuleringar och kravspecifikationer om vad man önskar på en plats som den här. Det är ändå Stockholms stad som är stadsbyggaren här. Trots det är det innehållsligt svårt att se att stockholmarna kommer att få stor glädje av de ändringar i kvarteret som föreslås. I förslaget glasas arkaden utmed Brunkebergstorgs östsida in – synd på en av stadens få fungerande arkader? En förbättrad passage på tvären genom Gallerian mellan ”Kockstorget” och Brunkebergs torg har många länge önskat. Det går till nöds att identifiera denna fråga som en

av förslagets huvudintentioner. Men varför inte göra en publik tävling kring möjligheten med en passage här? Kan den göras öppen dygnet runt? Och visst bör förbättringen av allmänhetens stråk befästas i planen så som Skönhetsrådet yrkar i sitt remissvar! Stockholm har i och med en process av förnyelse i ett av sina absolut mest centrala och viktiga kvarter ett gyllene tillfälle att skapa liv och dynamik på Norrmalm. Inte enbart, som i förslaget, hotell behöver tillföras – här kunde finnas bostäder, kultur och en rikedom av olika lokaler och rörelsemönster. Nu föreslås i stället ett ganska ensidigt innehåll och obefintliga förändringar i stadsdelens huvudstruktur. Problemet med att Gallerians insida är stadsdelens fram-sida och att de omgivande gatorna lätt blir baksidor kommer att bestå eller förstärkas. Är det i linje med översiktsplanen och promenadstadens intentioner? o TO M A S LE WA N

27 4/13 · ARKITEKTUR

*SLUTNA RUM

TEMA

28 ARKITEKTUR 路 1/13

Vänster. S:t Görans Gymnasium vid Fridhemsplan, Stockholm. Arkitekt: Léonie och CharlesEdouard Geisendorf. FOTO R ASMUS NORL ANDER

I mötet mellan olika tider vaknar arkitekturen till liv och tillåts ta nya former.

INTRO

DAN HALLEMAR

En lampa har sjunkit till golvet i ett av lärarrummen på S:t Görans gymnasium i Stockholm. I fem år har skolan, som ritades som Sömnads- och hushållsskola 1960 av Léonie Geisendorf och Charles-Edouard Geisendorf, stått övergiven. Nu ska den bli studentbostäder, vakna till liv ur sin Törnrosasömn. Nu när man kliver in på skolan har man fått en nyckel av en av Svenska Bostäders vaktmästare. Få saker är så överväldigande som tystnaden i ett övergivet stort hus. Man är ensam, tiden går, har gått. Under senaste året har filmteam som spelat in de folkhemsdoftande filmerna Call Girl och En pilgrims död varit där. Huset är en tidskapsel. Resan in i det här numrets tema, tiden, började med bilderna från Pagoden i Göteborg. Kontrasten mellan det magiskt ljusa rummet och den märkliga kinesisk-svenska tobaksbyggnaden i hamnen av Cyrillus Johansson. Ett hus, som Claes Caldenby beskriver som en byggnad som exteriört är ett samtidsmanifest och en skör finarkitektur, men interiört bär en robust tålighet. Tiden gör olika saker med de två. Den ena blir ett minne, den andra tål att bli något nytt. Egentligen skulle kanske numret haft temat tider, för det är ett nummer om möten mellan olika tider. Om tillägg och omsömnader. Vi lever i en tid som skulle behöva lära sig hur man syr om, lägger upp, lappar, lagar, begriper och tar till vara. I stället tycks den storma oupphörligt mot det nya, nästa, och riva det mesta på sin otåliga väg framåt. Jag skrev att tanken på numret började med bilder. Historien blir gärna till av bilder. Vi minns bilderna mer än verkligheten, det är bilderna vi försöker återskapa. När man återskapar, eller restaurarar ett hus ska man söka det perfekta ögonblicket, som i fotografiet? Thordis Arrhenius förklarar i en essä hur arkitekten Viollet-le-Duc försökte skapa den ideala katedralen och egentligen på så vis skapade något som aldrig funnits. Precis som arkitekturfotografiet frestas man säga. Det perfekta ögonblicket som aldrig kommer tillbaka. Man kan aldrig kliva in i samma arkitekturfotografi två gånger. o

29 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

Höger. Dagsljus har släppts in i det djupa lagerhuset genom urtagningar i bjälklagen och ett nytt fasadraster.

PROJEKT

FOTO KRISTER ENGSTRÖM

Öppen historia I Gullbergsvass i Göteborg blåser förändringens vindar. Här har det storslagna Tobaksmonopolet av Cyrillus Johansson förvandlats till kontor och fått namnet Pagoden. Frihet inför historien och omsorg om framtiden präglar ombyggnaden. Pagoden, Göteborg · Semrén & Månsson

30 ARKITEKTUR · 4/13

31 4/13 路 ARKITEKTUR

*TIDEN

Vänster. Gårdsfasaden mot söder har fått ett raster klätt med återvunnet tegel från den tidigare ganska slutna fasaden.

PAG O D E N

Nedan. Pagodens svängda tak sticker ut i Gullbergsvass industriområde, på väg att kontoriseras.

SITUATIONSPL AN 1:8 000 1. GULLBERGS STR ANDGATA 2. GÖTALEDEN 3. GODSTERMINAL

GÖTA ÄLV

KO MMENTAR

CL AES CALDENBY 1

Med ett par radikala ingrepp har Cyrillus Johanssons tobakslager blivit en kontorsarbetsplats som nästan är bättre än originalet. En av mina favoritböcker om arkitektur är Stewart Brands How Buildings Learn: What Happens After They’re Built. Den är fylld av bilder på byggnader i olika skeden av sina liv, sådana bilder som inte brukar finnas i arkitekturtidskrifterna. Så är Brand inte heller arkitekt utan snarare ekolog. Han påminner oss om det självklara: En byggnad är inte något man slutför. Den är något man sätter igång. Brand ställer frågan vad det är som gör att vissa byggnader åldras med värdighet. Hans perspektiv är strukturalistiskt, olika delar av byggnaden har olika tempo. Han urskiljer två spår: The low road, de robusta byggnaderna som tål vad som helst, och the high road, den långsiktiga, avsiktsladdade finarkitekturen som

förvaltas med fast hand. Brand gillar uppenbarligen low road mest, high road klarar sig utan hans omtanke tycks han mena. Inför Pagoden dyker Brands bok upp i mitt huvud. Vad har fått denna byggnad att klara sig i nästan ett sekel och nu ta sats för ett nytt skede i sitt liv? Är den low road eller high road? Bådeoch frestas jag säga. Exteriört har den stått som ett landmärke i Gullbergsvass industriområde sedan 1920-talet med sitt elegant kineserisvängda tak. Dess tegelgestalt har ”kompression” för att använda Ulf Lindes definition av monumentalitet. Interiört var den ett ”råtobakslager” med rationell betongstomme ritad av Industribyrån.

33 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

34 ARKITEKTUR 路 4/13

Bildposition. Bildtext xxx

FOTO FOTOGR AF X X X X X

Vänster. Tegelrastret sitter på en betongkonstruktion. Nedan. Ljusgården med stadiga betongpelare med klackar efter borttagna mellanbjälklag i trä.

PAG O D E N

Exteriören är high road i den gedigna anda som hör till det tidiga 1900-talets offentliga infrastrukturbyggande, dit den statliga tobaks- och spritförsörjningen väl får räknas. Dess arkitekt, Cyrillus Johansson, var skolad av professorn på Chalmers, Hans Hedlund, en arkitekt med sinne ”för riktig konstruktion, äkta material”. Materialkänslan, särskilt för tegel, bar Johansson med sig. Interiören var samtidigt low road, synnerligen robust men med stora husdjup och låga våningshöjder som försvårar en ombyggnad. Samtidigt visade sig rationaliteten närmare betraktad ha pragmatiska avvikelser som inslag av träbjälklag (sedan länge borttagna) och stora slutna murpartier mot gården, något som bokstavligen öppnat för den ombyggnad som nu gjorts. Ägaren, Bygg-Göta, hade haft huset en tid och andra arkitekter hade utan framgång gjort ombyggnadsförslag. Magnus Månsson kom med det förlösande strukturella greppet. Genom två stora urtagningar i bjälklagen och en upplösning av gårdsfasaden i en tegelspaljé fick interiören det ljus en kontorsmiljö behöver. Teglet återanvändes i de prefabricerade spaljéerna. Månsson har med sig postmodernismens avspända förhållande till förebilder från studietiden på Chalmers i slutet av 1970-talet. Att det diagonala tegelgittret fanns i ett ventilationsgaller på Cyrillus Johanssons museum i Karlstad var ”avgörande”. Intresset för tegel delar han med Johansson. Månsson sökte sig efter skolan direkt till Per Rune Semréns kontor, som han senare tagit över. Ett skäl var Semréns tegelkunnande från en bakgrund som murare. 1994 skrev Månsson, tillsammans

35 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

FASAD EF TER OMBYGGNAD 1:500

SEK TION FÖRE OMBYGGNAD 1:500

med Olov Schultz, boken Bärande murverk i modern arkitektur. Ännu har hans övertygelse om teglets förträfflighet inte fått gensvar, fast han byggt ett antal välgjorda tegelhus i Göteborg. Man anar en frändskap med Tobaksmonopolets arkitektur, en bra förutsättning för den som ska bygga vidare på ett hus.

36 ARKITEKTUR · 4/13

Som historiskt dokument har Tobaksmonopolet/Pagoden återställts till sin forna glans, nästan bättre än originalet. Udda fönsterutformningar (på grund av de tätt sittande bjälklagen) har justerats, gårdsfasaden har

SEK TION EF TER OMBYGGNAD 1:500

blivit enhetligare och mer finsida. En fönsteraxel har bevarats i originalskick, som ”färgprov”. Stadiga betongpelare med kvarlämnade klackar står där som budbärare ur historien. Gullbergs vass är ”drömmarnas kaj”, för alla havererade båtrenoveringsprojekt. Med sitt läge centralt i den framtida Älvstaden är denna baksida på väg att gentrifieras. Den länge bortglömda Pagoden har ett guldläge på gång som fastighetsekonomiskt motiverar den ambitiösa ombyggnaden. Och överytor och överhöjder som det befintliga huset medför ger karaktär åt arbetsmiljön. Något nytt har satts igång. o CL A E S C A LD EN BY

PAG O D E N

TR E D E TA L J ER

Tid för tegel Arkitekten bakom Pagoden Magnus Månsson har en långvarig lust för tegel. Han beskriver här tre detaljer från Pagoden på temat funnet och återvunnet.

Värmlands museum ”Cyrillus Johansson var en arkitekt med stort tekniskt kunnande. Genom studier av olika detaljer i övrig produktion och förslag kunde vi närma oss en förståelse om arkitektens sätt att förhålla sig till material och tekniska lösningar. I vårt arbete med att finna en ny tegelstruktur och lösa ljusinsläppen i den nya sydfasaden, gav Cyrillus Johansson exempel från Värmlands museum en del av lösningen, ett murat ventilationsgaller på ett enkelt och självklart sätt.” o

Tegelraster ”Att föra in ljus genom en mycket försiktigt uppbruten tegelfasad var den tes vi arbetade efter vad gällde södra fasaden. Den tekniska lösningen föll på plats när vi kunde kombinera en rationell prefabricerad betongfasadteknik med det återvunna teglet. Stor vikt har fästs vid att ventilera och värma insidan av fasaden så att de interiört djupa fönsternischerna inte skulle drabbas av kondens eller kallras.” o

TEGELR ASTER 1:100

Återvunnet ”Efter att fasadelementen blivit klädda med det återvunna teglet och elementskarvarna dolda med i efterhand platsmurade detaljer återstod fortsatt en större mängd tegel. Detta tegel kunde efter sortering och rensning från bruksrester sågas i skivor om 25 mm och användas som golvmaterial i en av ljusgårdarnas ’planavtryck’ i entréplan. Materialet gav förutom en historisk koppling från byggnaden även hjälp till den akustiska situationen i en öppen restauranglösning.” o 37 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

TEGELR ASTER UTSIDA 1:300

1. ENTRÉ 2. L JUSGÅRD 3. LOUNGE 4. SERVERING 5. KONFERENS 6. KÖK

TEGELR ASTER INSIDA 1:300

7. MÖTESRUM 8. TR APPHALL 9. T YST RUM 10. SKRIVARE 1 1. TEGELR ASTER

PL AN 4 1:500

1 2 6

ENTRÉPL AN 1:500

38 ARKITEKTUR · 4/13

PAG O D E N

Nedan. Pagoden från norr, sidan mot älven. De spröjsade fönstren är nya, i 1920-talsanda.

FAK TA

Pagoden, Göteborg Adress: Gullbergs strandgata, Göteborg. Arkitekt: Semrén & Månsson AB genom Magnus Månsson (ansvarig), Jens Ragnarson (uppdragsledare och handläggare).

Medarbetare: Christopher Kihlberg, Britt-Inger Larson, Maria Persson, Oskar Nordenmark Övriga konsulter: K: Tyréns. E: LB Elkonsult V: VCon VVS konsult. Byggnadsantik-

varie: Lindholm Restaurering AB genom Martin Lindholm Byggherre: Bygg Göta Göteborg AB genom Lennart Persson och Tommy Johansson Entreprenadform: Genom-

förande entreprenad. Byggnadsentreprenör: Byggmästarna JW AB genom Johan Wrennmark. Bruttoarea: 10 600 kvm. Byggnadsår: 1928–30, ombyggnad 2010–11.

Arkitekten beskriver: Pagoden byggdes ursprungligen för att inrymma ett råtobakslager och kontor för Tobaksmonopolet. Placeringen vid Göta Älv och Gullbergstrandsområdet var gynnsam med hänsyn till järnvägstransporter men även för att både tobaksmonopolet och vin- och spritmonopolet redan var etablerade inom området. Arkitekten Cyrillus Johansson ritade byggnadens exteriör och valde här en kraftfull och monumental gestaltning. Tegelfasaden kännetecknas av de vertikala fönsteraxlarna där varje fönster minskar i storlek uppåt mot lagervåningarna. Detta fasadmotiv hanterade svårigheten i dels låga och dels mycket varierande våningshöjder. Putsade kryssformer

inom fönsteröppningarna dolde finurligt bjälklagskanter inom fasadens kraftfulla uttryck. De avsmalnade fönsteraxlarna jämte det svängda koppartaket har kinesiska förebilder något som är vanligt förekommande under 1920-talet. Överingenjören T A Beyer på AB Industribyrån i Stockholm ritade en rationell och funktionsstyrd stomme i platsgjuten betong. Vissa bjälklag där takhöjden var mycket låg (ca 2 m) var utförda i trä. Det bågformade taket är konstruktivt av betong liksom attikavåningens pilastrar och utstickande taksprång. Svårigheten i projektet bestod i att hantera den mycket breda huskroppen och fasadens små fönsteröppningar till en kontorslokal med moderna krav på ljus och utblickar.

Lösningen låg i att bevara fasaderna mot väst, norr och öster och att bygga en helt ny fasad mot söder. Söderfasaden revs försiktigt ned, allt tegel sparades och återanvändes som utvändigt skikt på en genombruten prefabricerad betongfasad. Bakom söderfasaden kunde två ljusgårdar öppnas inom volymen och härigenom erbjuda en funktionell kontorsmiljö. Idén till att släppa in ljus genom en tegelvägg fann vi dels genom studier av Cyrillus Johanssons verk där ett ventilationsgaller av tegel inspirerade. Allt föll på plats under en resa i Madrid och ett besök där på ett byggeri med en snarlik tegelrasterlösning. Interiört och främst i de gemensamma ytorna och i restaurang-

delen har vi så långt som möjligt bibehållit den lite kärva, enkla industriella karaktären och i de nödvändiga tilläggen arbetat vidare i denna riktning. Glädjande nog så har flera hyresgäster önskat fortsätta denna formgivningsprincip även inom den egna förhyrningen. Projektet är också starten för en omdaning av hela kvarteret, som på sikt får ett allt mer strategiskt och framträdande läge i det växande Göteborg. M AG N US MÅNSSON

39 4/13 · ARKITEKTUR

ST EE NM ** STYI D

PROJEK T

FOTO: ÅKE E:SON LINDMAN

Dekorerad med stjärna En stjärnformad tillbyggnad har förvandlat militärens gamla fordonsförråd till ett Brigadmuseum. Med sin galvade plåtfasad liknar den ingenting annat i Sverige. Brigadmuseum, Karlstad · Murman arkitekter

40 ARKITEKTUR · 4/13

BRIGADMUSEUM

41 4/13 路 ARKITEKTUR

*TIDEN

Föregående uppslag. Från E18 ser tillbyggnaden ut som en solitär i galvad plåt.

A B

KO MMENTAR

PL AN 1:150 1. VINDFÅNG 2. RECEPTION/CAFÉ 3. K APPRUM 4. UTSTÄLLNINGSY TA 5. SERVERINGSKÖK 6. L ÄNK

TOMAS L AURI

Den stjärnformade tillbyggnaden har en välstuderad skala, men kunde ha brutit ännu tydligare mot det befintliga.

42 ARKITEKTUR · 4/13

Sedan 2000 finns det inte länge något regemente i Karlstad. När besökarna kommer till det nya Infanteribrigadmuseet är det en rundtur i det förflutna som möter dem. Den permanenta utställningen, som museet själva svarat för, ringlar sig fram i 1900-talets svenska militärhistoria. Scen för scen dyker allt upp: fordonen, vapnen, redskapen, dokumenten, tälten, maten, de värnpliktiga, befälen, lottorna. Scenerna är naturtrogna med skyltdockor. En minneskalvalkad där det förflutna inte bara refereras utan ögonblicken levandegörs. De som var med kan konstatera: ”precis så var det”. Museet är inrymt i ett tidigare fordonsförråd, som renoverats och fått en tillbyggnad av Hans Murman arkitekter. Tillbyggnaden fungerar alldeles utmärkt till utställningens ringlande upplägg. Den stjärnformiga planen ger upphov till ett antal fickor där scenerna kan ta plats. Fickorna smalnar samtidigt av bakåt, vilket skänker varje scen en perspektivisk effekt. Även de delar av utställningen som är förlagd till det ursprungliga förrådet fungerar väl, bara lite mer ordnat och strukturerat, lite mindre dynamiskt än i tillbyggnaden.

Det mesta är lämnat som ett skal som är till för att fyllas. Industrimässigt. I tillbyggnaden, som är uppbyggd av plåtkassetter, är det dammbunden betong på golvet och en synlig konstruktion där limträ och stål blandas. Väggarna är klädda med gråa fibercementskivor. Känslan ska vara militärisk, som de ansvariga på platsen uttrycker det. Att caféet innanför entrén ser ut som en kantin säger en hel del. Detsamma kan sägas om det ursprungliga vagnsförrådet, där interventionerna har varit tillbakahållna, så att förrådskaraktären lever vidare. Autenticitet har varit ledordet. Mycket av den snäva budgeten på drygt 22,5 miljoner, 14 100 kronor per kvm, har handlat om det yttre, om att ge brigadmuseet en karaktär som inte liknar någon annan museibyggnad i landet. Framförallt är det tillbyggnaden som tillför det annorlunda, det som sticker ut. En farkost har landat intill de gamla militärförråden. Den går att associera till ett militärfordon genom sin hårda inklädnad, fjällpanelen av galvad plåt. Men också till ett militärtält genom sin form. Själv talar Hans Murman om en modern variant av Koppartälten vid Haga Slott. Brottet med det befintliga är tydligt, men det är därför inte

Nederst. En glasgång ansluter tillbyggnaden till det gamla vagnsförrådet.

Nedan. Mot gården har tillbyggnaden en fasad av faluröda träribbor.

BRIGADMUSEUM

SA N D B Ä C K SG

A TA N

SKALA 1:400 0 5 METER

SITUATIONSPL AN 1:1 000 1. NYBYGGNAD 2. VAGNSFÖRR ÅD 3. SKIDFÖRR ÅD

43 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

Nedan. Utställningen är uppbyggd som ett antal autentiska scener från militärhistorien.

SEK TION B–B 1:150

SEK TION A–A 1:150

hårt. Mot själva vagnsförrådet har tillbyggnaden fått en faluröd fasad, som om någon klippt av den. Det hela tillför en dubbelhet, en känsla av att den är två byggnader i en. De två sidorna är dessutom sällan synliga från samma vinkel, utan uppträder bara en i taget. De som kör utmed E18 på väg mot Oslo ser först en traditionell gårdsform och lite senare en plåtfarkost, två skilda världar. Tillbyggnaden är nättare i skalan än vad den stundvis framstår på fotografierna. Den känns välstuderad i det avseendet. Men jag är inte helt övertygad om att den borde vara tudelad. Utan den avskurna sidan hade den varit konceptuellt klarare, sjöstjärneformen hade kunnat få inkräkta på gården, naggat den i kanten. Tanken är att länka det förflutna med det nya snarare än att framhäva kontrasten. Ser man till förslaget som vann den inbjudna tävlingen är idén helt intakt.

44 ARKITEKTUR · 4/13

Det blir till sist en fråga om tid, om vilken tid som ska råda över vilken. Hur mycket plats kan en tillbyggnad få? När börjar det nya att detronisera det förflutna? Det kan lätt bli en obalans mellan nu och då. Harmoni kan bli disharmoni. Plötsligt finns inte längre dialogen mellan olika tider, bara ett gap. Att tillbyggnaden i sig är tudelad känns dock inte som ett nödvändigt val för att överbrygga det gapet. Balansen mellan nu och då har man redan uppnått med den fint anpassade skalan och den levande plåtbearbetningen. En byggnad som vill vara allmoge och samtidigt i samma anda som Frank Gehrys Bilbao museum eller Daniel Libeskinds Warmuseums känns förvirrande. Att vagnsförrådet är från en tid och tillbyggnaden från en annan är en självklarhet som inte nödvändigtvis behöver artikuleras. Brigadmuseum hade vunnit på att vara aningen mer konfrontativt. o TO M A S L AU R I

BRIGADMUSEUM

UTSTÄLLNINGSY TA

KORRIDOR

UTSTÄLLNINGSY TA

KORRIDOR

Nedan. Kortsidan på det gamla vagnsförrådet och tillbyggnaden bildar en entrégård.

UTSTÄLLNINGSY TA

TEKNIK TEKNIK

VAGNSFÖRR ÅD PL AN 1 1:200

VAGNSFÖRR ÅD PL AN 2 1:200

VAGNSFÖRR ÅD PL AN 3 1:200

45 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

Nedan. Entréfasaden med utskjutande vindfång.

FAK TA

Brigadmuseum, Karlstad

46 ARKITEKTUR · 4/13

Adress: Sandbäcksgatan 31, Karlstad. Arkitekt: Murman arkitekter ab genom Hans Murman (ansvarig och handläggande). Medverkande: Andreas Klesty, Christoffer Näs, Martina Sovré, Ylva Bergström, Lars-Johan Tengnér, Ulla Alberts, Anders Stjärna, Anna Wallerstedt-

Öberg, Mattias Jonsson, Wivian Eidsaunet, Truls Håkansson, Linn Bodemark. Landskap: Landskapslaget AB genom Ylva Svärdström, Ingbritt Liljekvist. Antikvarier tävling: Stockholms byggnadsantikvarier genom Johan Engström. Bygge: Värmlands museum genom

Lena From. Konstruktör tävling: Tyréns AB genom Tomas Alsmarker. Konstruktör bygge: Ramböll genom Anders Johansson. Limträ: Limträteknik Falun genom Arne Emilsson. Plåtfasad: VHT Byggplåt Karlstad. Stadsplan: Karlstad kommun genom Per Höjman. Bygg-

herre: Karlstad kommun genom ansvarig Sixten Westlund, handläggare Michael Johansson. Entre prenör: Peab. Area: 1 600 kvm fördelat på 1 300 kvm + 300 kvm förråd. Entreprenadkostnad: 19,7 mkr. Byggnadsår: 2011–12.

Arkitekten beskriver: Tävlingsförutsättningarna var en attraktiv museibyggnad, med syftet att spegla militären och svenskarnas förhållande till den militära utvecklingen från andra världskriget till i dag. Tomten hade två kulturminnesmärkta förrådsbyggnader och plats för eventuell nybyggnad. Detaljplanen gjordes klart efter vinnande förslag. Vårt förslag blev att sluta gårdsrummet med en ny flygelbyggnad som en pendang till Skidförrådsbyggnaden i norr men lämna den orörd interiört. Vi länkade ihop nybyggnaden och Vagnsförrådet med en glasad förbindelsegång. Vi

bedömde att det större Vagnsförrådet med sitt robusta och vackra golv av smågatsten var lämpligt att använda för fordon och vagnar i bottenplanet. Två befintliga trätrappor lämpligt placerade vid vardera gavel möjliggjorde bra logistik och en rationell utställningsyta på två plan med rätt ”militär atmosfär”. Genom att förse Vagnsförrådet med ett lyftbord, och glasa in utrymme bakom ett par portar kunde vi med små ingrepp och till rimlig kostnad använda detta till utställningsbyggnad och bevara mycket av byggnadens ursprungsatmosfär. För att hålla nere kostnaden, som var en av tävlingsförutsättningarna, valde vi utforma nybyggnaden som en enkel hallbyggnad med sandwichelement,

men expressivt utformad i plan och volym. Detta för att möjliggöra utställningar utomhus synliga både utifrån och inifrån i flikarna och på planen mellan byggnaderna och samtidigt göra museet visuellt tydligt för trafikanter på E18. Nybyggnaden har enkla ytskikt med betonggolv och väggelementen synliga invändigt men med rum som har både intimitet och rymd och plats för en slingrande vandring och med plats för tunga och skrymmande pjäser. Vår tanke var att form och material på nybyggnaden skulle ge association till militära anläggningar, föremål och material, men ändå ha en egen identitet som kontrasterade mot och lyfte fram befintliga byggnader. Portar i Vagnsförrådet mot

Sandbäcksgatan går att ställa upp som skyltfönster. Den del av nybyggnaden som sluter gårdsrummet är beklädd med falurödfärgad panel, svagt knäckt mot Klarälven och övriga fasader har ytbeklädnad av 3 mm doppförzinkad plåt med lång livslängd. På grund av trafikstörningar från E18 förlade vi entré och café med uteservering i lä mot Sandbäcksgatan och Klarälven. Invändigt ska utställningar byggas, övriga väggar i nybyggnaden är bara beklädda med Minerit. Befintliga byggnaders ytskikt är bevarade men kompletterade med värmeisolering, där brandkrav krävt det har vi beklätt väggar och tak med brandskyddad plywood. o HANS MURMAN

BRIGADMUSEUM

TRE REFERENSER

Tillägget i fokus Redaktionen har valt tre museitillbyggnader som står ut och har gjort bisak till huvudsak.

FOTO: JENS MARKUS LINDHE

Ordrupgaard, konstmuseum Köpenhamn. Zaha Hadid architects. 2005. Utbyggnaden av konstmuseet Ordrupgaard utanför Köpenhamn skapar ett nytt landskap intill de gamla husen. Utbyggnaden är resultatet av en tävling som det danska kulturdepartementet anordnade 2001. Det nya huset menade man var rena motsatsen till den befintliga byggnaden från 1917 (arkitekt Gotfred Tvede). Hadid tog utgångspunkt i platsen när hon formade sitt ”flytande” tillägg. Det har kallats för en strandad val, ett rymdskepp som landat, men är kanske framför allt en byggnad som följer platsens topografi. o

Museum der Kulturen Basel. Herzog & de Meuron. 2010. Museum der Kulturen i Basel öppnade 1849. När museet skulle byggas till var man ovillig att göra detta på marken eftersom det skulle innebära att man skulle behöva minska gården, som i sin tur har en historia tillbaka till ett tidigare Augustinerkloster. Byggnaden, som är från 1917, fick i stället en påbyggnad på taket av Herzog & de Meuron, som försågs med mörkt gröna sexhörniga keramikplattor. Taket är tänkt att passa in i det medeltida oregelbundna taklandskapet, men samtidigt signalera något nytt. Rummet under är också det ett brott mot museets fyrkantiga rum, med sina tvära vinklar och rum. o

Sorø Kunstmuseum, Sorø. Lundgaard & Tranberg Arkitekter. 2011. Sorø är en liten stad mitt på Själland och konstmuseet ligger sedan 1943 på Storgatan, i ett ombyggt bostadshus från 1832. Tillbyggnaden av Lundgaard & Tranberg är från 2011. Den respekterar skalan och typologin på platsen genom en L-formad gårdsflygel, som en spegel av det äldre huset. För arkitekterna är den en nutida tolkning av det ”arketypiska murade huset”. Sadeltak och väggar är klädda med ett specialutvecklat ”hängande”, klinker med stark materialitet och färg. Bottenvåningen innehåller café och föreläsning medan övervåningen har utställningsrum med överljus från sadeltaket. o

47 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

Höger. Erik Wikerstål är specialiserad på tillbyggnader till äldre byggnader. Han är slottsarkitekt för Kalmar slott, Borgholms slottsruin och Varbergs fästning. FOTO MARCUS FUNKE

D IALO G E N

JULIA SVENSSON

Erik Wikerstål:

→Det handlar om att både bevara och utveckla. Erik Wikerstål har gjort en prisbelönt ombyggnad av Borgholms slottsruin och han är en av de ansvariga arkitekterna för ombyggnaden av Nationalmuseum i Stockholm. Julia Svensson har träffat honom för att prata om att bygga nytt och bevara för framtiden.

48 ARKITEKTUR · 4/13

Det finns en gräns där en byggnad går från något som används till något som bevaras för minnets skull. När man jobbar med restaurering och tillbyggnad av gamla byggnader som ska bevaras, vad är det egentligen man kämpar med? – Det bästa sättet att bevara en byggnad är att se till att den har ett liv och ett innehåll, att bruka för att kunna bevara. Det första problemet med skyddade byggnader som ska bevaras för framtiden är därför tekniskt/ekonomiskt. Vad kan byggnaden användas till och hur ska

den göras lämplig för det utan att dess värden förstörs? – När man väl är inne i ett genomförande finns naturligtvis en icke okomplicerad dialog med myndigheter och olika åsikter. Men det man kan inspireras av är att en gammal byggnad ger mer begränsningar än något man ritar från noll – och ur begränsningarna föds idéer som blir till lösningar på problemen. Vilka är värdena och begränsningarna med Borgholms slottsruin? – Denna stora byggnad, med fasader från Nikodemus Tessin den äldres 1600-talsbarockslott, saknar tak och bjälklag. Det finns ingenting av trä kvar. Den är som ett Colosseum och en akvedukt på samma gång. Jag har en fantastisk hjälp av det som finns. Vi har ofta privilegiet att få arbeta med de bästa byggnaderna uppförda av de skickligaste byggmästarna och hantverkarna av sin tid. I Borgholm sitter styrkan och upplevelsen i ruinens rumslighet, den överväldigande borggården, i ljuset, skuggorna och fåglarna som susar genom fönsteröppningarna. Eller likt en byggnad under uppförande, där stenhuggarna nyss har lämnat och

49 4/13 路 ARKITEKTUR

50 ARKITEKTUR 路 4/13

Vänster. Wikerstål Arkitekter har ritat ett modernt kök i Borgholms slottsruin.

Nedan höger. Flygfoto av Borgholms slottsruin sedd från kusten.

F O T O W I K E R S TÅ L A R K I T E K T E R

FOTO BERTIL HAGBERG

1 3

PL AN 1:200 1. KÖK 2. WC 3. R AMP 4. TR ÄDÄCK MED TR APPOR

timmermännen skall ta över. En väsentlig del av uppdraget är att bevara denna upplevelse, en storslagen arkitektur, det är som att gå in i en gravyr av Piranesi. Svårigheten är naturligtvis att vidmakthålla och utveckla en stor byggnad som saknar tak. Ett i sammanhanget ofta nämnt motsatspar är John Ruskin och Eugène Viollet-LeDuc. Där den förre föredrog att man vid en restaurering skulle återskapa en enhetlig stil och den senare ville gestalta alla förändringar som gjorts över tid. Man kan också tänka modernt, att det ska synas att tillbyggnaden är gjord i vår tid. Hur förhåller du dig till dessa olika val? – Att som arkitekt arbeta med äldre byggnader innefattar ofta både Ruskins och ViolletLe-Ducs synsätt. Uppgiften har ofta stor spännvidd; att å ena sidan restaurera eller konservera byggnadsdelar och de årsringar som tydliggör byggnadens livsöde. Och å andra sidan att utforma de nya tillägg som uppdraget kräver på ett skickligt och bevarandevärt sätt, att både bevara och utveckla. Jag fördjupar mig inte

i olika restaureringsteorier, det ser jag som en hämsko. Platsen och byggnaden får bestämma. Formmässigt är jag mest intresserad av nutida och minimalistisk arkitektur, vilket ofta passar bra i de gamla miljöerna. Ett bra exempel på mitt förhållningssätt är fönstren som sattes in när museet inrättades i ruinens bottenvåning. Det var en del som tyckte att vi skulle återskapa Johan III:s renässansfönster från 1500-talet, med huggna → Det viktiga är att när man gör en stenomfattningar, det finns ett sådant bevarat. Andra ändring i en äldre byggnad ska man ansåg att vi skulle återskapa Tessins barockfönster från lägga till en årsring som tillför samma 1600-talet med ekkarmar, i en slät putsfasad. Men de kvalitet som allt annat som gjorts. trasiga fönsterhålen vittnar ju om förändringar som är 400 år gamla och viktiga för förståelsen. Det vi gjorde var att bevara ruinupplevelsen; vi satte in stora reflexfria glas, infästa med specialritade beslag och med kanter av bly. Man ser inte ens att det sitter fönster i hålen, men det är ett bra klimatskydd. Det 51 är väldigt typiskt för hur vi arbetar. 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

52 ARKITEKTUR · 4/13

Har den svarta kuben som form på köket också med det här att göra? – Västra längan, den slottslänga som fått fönster, täcks av murade takvalv. Rummen används för publik verksamhet, utställningar, gästabud, bröllopsmiddagar etcetera, men ett modernt kök saknades. Riksantikvarieämbetet anvisade ett taklöst utrymme i Norra längan, en plats som utan att beröra fornlämningar gick att nå med vatten och avlopp. Jag fann svart glas som lämpligast material, både till fasader och yttertak. Från borggården ser man

inget, byggnaden uppslukas av murhålens mörka skuggor. Och kommer man nära inpå återspeglas i stället omgivande murverk, en stenskulptur som inte är av sten utan av glas. Kökskuben blir i det närmaste immateriell, medan upplevelsen av omgivande murverk förstärks. När man uppifrån tittar ned på kökskuben från den bro i cortenstål som vi ritat ser man himlen inramad av murverk. Hur förhåller man sig till att förstöra något vackert när man bygger nytt?

Nedan. Från bron ovanför ser man himlen spegla sig i kökskubens tak. F O T O W I K E R S TÅ L A R K I T E K T E R

SEKTION KÖK 1:100

SEKTION 1:200

– Det viktiga är att när man gör en ändring i en äldre byggnad, om det så bara är en förbättring av tillgängligheten, ska man lägga till en årsring som tillför samma kvalitet som allt annat som gjorts. – Skönhet i en gammal byggnad kan betyda olika saker för olika människor. Jag tycker att skönheten sitter i rummets proportioner och hur ljuset faller in; inte i en överlastad stuckatur. Det hjälper inte med lull-lull om inte byggnaden är stark och stilig. – I fallet Borgholm är alla förändringar

reversibla. I princip inga ingrepp har gjorts i den befintliga stommen. Alla fönster sitter där det inte finns några äldre ytskikt. Den svarta kökskuben står på ett betongkryss helt ovanpå det medeltida kalkstensgolvet. Ni har i uppgift att bevara själva ruinen. Har det funnits någon tanke på att bygga upp slottet i sin helhet, som det var tänkt före branden 1806? – Om man inte borde lägga tillbaka yttertaken, var en av de första frågorna jag fick när jag

53 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

→ Det är viktigt att

Nedan vänster. Kökskuben är placerad i en öppen yta i ruinen, och går att ta bort.

Nedan höger. Över köket hänger en bro i corten, även den av Wikerstål Arkitekter.

FOTO MARCUS FUNKE

F O T O W I K E R S TÅ L A R K I T E K T E R

blev slottsarkitekt 1991. Men det vore otänkbart, ruinen är skyddad som byggnadsminne i sitt nuvarande skick, som ruin. Det finns inte något behov av en sådan byggnad, och pengarna finns inte. Vi har funderat på att göra någon sorts spännkonstruktion in över Borggården, så att konsermaterialen åldras ter inte regnar bort.

vackert, det ger en estetisk autenticitet som förhöjer

54 ARKITEKTUR · 4/13

Hur är det att jobba med gamla material? upplevelsen. – Att hålla på med gamla hus handlar om att behärska materialen. Tekniskt visst, men också estetiskt. Det är viktigt att de åldras vackert, det ger en estetisk autenticitet som förhöjer upplevelsen. Sedan slutet av 1800-talet har man använt sig av tekniskt felaktiga material, som är osköna och åldras

vidrigt; byggnader som är murade med lera och kalk underhålls plötsligt med ett hårt cementbruk. – På Borgholms slott löste vi det genom att bygga en kalkugn där vi sedan snart 20 år bränner all kalksten till det kalkbruk som behövs till underhållsarbetena på Borgholms och Kalmar slott. Ölandskalken är vida känd, den ger ett utmärkt bra kalkbruk och den har sedan medeltiden använts till murverksarbeten och till golv i kyrkor och palats i England, Tyskland och Frankrike. Du arbetar tillsammans med Wingårdhs med ombyggnaden av Nationalmuseum, Hur förhåller man sig till de här aspekterna där? – Nationalmuseum uppfördes för sitt ändamål och den verksamhet som alltjämt finns

Nedan vänster. Det svarta glaset gör kökskuben nästan osynlig då murverket speglar sig.

Nedan höger. Ruinens museum har fått nästan osynliga blyinfattade fönster.

FOTO MARCUS FUNKE

F O T O W I K E R S TÅ L A R K I T E K T E R

kvar. Byggnaden, som ritades av den tyske arkitekten August Stüler och invigdes 1866, är ju ett av Europas bäst bevarade nationalmuseer från samma tid, flera andra har förstörts av ombyggnader eller krig. Men Nationalmuseum håller inte längre internationell standard vad gäller brandskydd, säkerhet, utställningsklimat och tillgänglighet. Det är också så att sentida, inre ombyggnader, igensatta fönsteröppningar, sätt att arrangera utställningar och så vidare har medfört att byggnaden och dess arkitektoniska tanke är svår att uppleva och förstå. Uppdraget är att anpassa byggnaden till de krav som en tidsenlig museiverksamhet ställer, både vad gäller teknik och bemötande av dagens museibesökare. Men även att i möjligaste mån restaurera Stülers interiörer, dagsljus, utblickar och rumssammanhang.

Hur kommer upplevelsen att förändras? – Upplevelsen av byggnaden kommer att bli mycket tydligare än i dag. Man kommer att få kontakt med staden och vattnet utanför. Väldigt mycket av utställningslokalerna är mörklagda idag. I och med att museet blir dagsljusbelyst kommer upplevelsen att förändras dramatiskt. – Och en stor förändring är att nästan hela museet ska bli publikt. Inga magasin, kontor eller konservatorsateljéer, vilka utgör en stor del av ytorna i dag. o

FAK TA

Köksbyggnad Borgholms slott, Öland Arkitekt: Erik Wikerstål, Wikerstål Arkitekter, Helsingborg. Byggherre: Statens fastighetsverk. Byggnadsår: 2007, pågående.

55 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

PER SPEK TIV

URBAN NILSSON

→ Historia och förändring strider inte mot varandra. Nya höga hus väcker ofta protester. Urban Nilsson ser ingen motsättning mellan nytt och gammalt men ett stort behov av skarpa policydokument för städers stadsbild och siluett.

56 ARKITEKTUR · 4/13

Delar av Jönköping behandlades brutalt under ”rekordåren”. Samtidigt har andra i dag mycket uppskattade delar bevarats och utvecklats på ett sansat och kontinuerligt sätt. Stadsdelen Väster byggdes ut som en följd av stadsplanen från 1875 och den riksomfattande byggnadsstadgan från 1874. Nära Vätterns strand finns det industrihistoriskt anmärkningsvärda Tändsticksområdet, en tät och välbevarad bebyggelsestruktur från 1800-talets andra hälft och 1900-talets första hälft. I dag är området riksintresse för kulturmiljövården. Mellan centralstationen och Tändsticksområdet finns ett obebyggt område. Där vill man bygga ett högt hotell, med en markgestaltning som skulle förbättra kopplingen mellan Jönköpings centrum och Tändsticksområdet. Förslaget, som är ritat av Yellon, har lett till en intressant debatt om riksintresset kan ta skada av en högrest granne. Men mer intressant är kanske frågan om Jönköpings silhuett tar skada av ett utropstecken som överskrider innerstadens byggnadshöjder. Platsen för hotellet ligger i ett varierat stadslandskap med en relativt hård trafikmiljö som skapar en barriär mellan Vättern och staden. Därför är det rimligt att argumentera för en hög byggnad just där.

Det vore mer tvivelaktigt att placera den där bebyggelsen är enhetlig, låg och tät. Drastiska skillnader i byggnadsvolym och höjd kan lätt få konsekvenser som markturbulens och slagskuggor. Dessa saker, förutom proportioner och gestaltning, talar ofta emot storskaliga tillägg i en låg och tät struktur. Även om det höga hotellförslaget, som antogs av kommunen i november 2012, fungerar på den föreslagna platsen riskerar ärendet att bli ett prejudikat. Den stora frågan är därför om jönköpingsborna och deras stadsbyggare önskar flera höga hus i innerstaden. Om inte, kan kommunens företrädare i framtiden hävda och motivera att detta är undantaget som bekräftar regeln? Stadsutveckling och kulturhistoriska värden får inte ses som motstridiga, vilket de ofta framstår som i debatten. Å ena sidan de som vill bygga nytt, förändra och lämna allt gammalt bakom sig, å andra sidan de som vill bevara och konsolidera det som finns och därför sätter sig emot nya tillägg. En sådan motsättning är inte bra, gagnar inte staden. Som byggnadsantikvarie har jag tillsammans med mina kol-

Nedan. Match Tower planeras i Tändsticksområdet, en tät industribebyggelse från 18- och 1900-talen. Bild: Yellon.

→ Arkitektoniskt välavvägda och genomarbetade tillägg är möjliga att göra även i eller i anslutning till innerstaden. leger vid upprepade tillfällen arbetat med utredningar där ett ombyggnads- eller ändringsförslags konsekvenser på kulturvärdet bedöms. I ideala fall bedrivs arbetet parallellt med att förslaget tas fram. Arbetet sker i tre steg: 1) Förutsättningarna bedöms. 2) Förslaget formuleras och formas. 3) Förslagets påverkan på kulturvärdet bedöms. Ofta är det ett arbete utan tydliga riktlinjer. Många svenska kommuner saknar ett klart hållet policydokument då innerstädernas kulturhistoriska kvaliteter bedöms. Det är inte bra. Att det är svårt att enas om innehållet i ett policydokument är förståeligt. Men det innebär inte att man kan avstå

från det. De många olika intressen som deltar i stadsbyggandet behöver en gemensam spelplan utöver plan- och bygglagen. För att vinna legitimitet måste en spelplan för innerstädernas utveckling både vara politiskt förankrad och stringent. Politisk förankring och stringens kan låta som en motsägelse i sig men det krävs för att dokumentet verkligen ska spela en aktiv roll i plan-, bygglov- och byggprocess. Utan att vara låsande för kreativitet ska dokumentet tala om

57 4/13 · ARKITEKTUR

*TIDEN

Nedan och höger. Förslag för ny smal byggnad vid Trygg Hansahuset i Stockholm. Wingårdh Arkitektkontor.

vad kommunen i fråga vill med sin innerstad. Byggherren ska kunna fråga sig: ”Hur ska vårt projekt nå upp till ambitionerna i policyn för innerstaden?” Med ett sådant verktyg till hands skulle det vara möjligt för de kommunala tjänstemännen att bedöma olika föreslagna tillägg. Konsekvenserna för en enskild fastighet är förvisso helt möjliga att bedöma även utan ett policydokument, men konsekvenserna för stadens struktur, stadsbild och silhuett är svårbedömda. Därför behöver svenska kommuner policydokument som efterlevs och ligger fast över flera mandatperioder. I Stockholm saknas en spelplan för hur riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården och dess kulturvärden ska tas tillvara, än mindre för hur och var det går att förtäta. Här finns ett behov av att arbeta fram kriterier så att riksintresset inte utsätts för påtaglig skada. Policyns innehåll och hur tungt olika aspekter ska väga – läge, bebyggelsekaraktär, kontext, skala, höjd, volym, silhuett, arkitektonisk verkshöjd etcetera – är det upp till den grupp som arbetar med den att formulera.

58 ARKITEKTUR · 4/13

När staden utvecklas – Jönköping, Stockholm eller någon annan tillväxtort – ska dess kulturhistoriska kvaliteter hanteras med största medvetenhet och ömsinthet; annars hotas just den karaktär som staden uppskattas för. Arkitektoniskt välavvägda och genomarbetade tillägg är möjliga att göra även i eller i anslutning till innerstaden. Ett exempel är det nämnda höga hotellet på Väster i Jönköping. Ett annat exempel är det planerade tillägget, ritat av Wingårdhs, till Trygg-Hansas fastighet Brädstapeln i hörnet Fleminggatan-Scheelegatan i Stockholm. Inte enbart fastighetsekonomiska överväganden har drivit fram den fysiska formen. Lika mycket hänsyn är taget till den kulturhistoriska kontexten. Den föreslagna byggnaden är

visserligen hög men dess utbredning är förhållandevis liten. Det som ofta präglar tilläggen är en jakt på största möjliga kvadratmeteryta, inte varsam hantering av kulturhistoriska värden. Den 2010 färdigställda påbyggnaden av kv Jakob av White överblickande Kungsträdgården och den nu planerade förnyelsen av kv Trollhättan av White och Reflex vid Hamngatan (se även sid 26) vittnar båda om det. Nytt placeras på befintligt; volymerna tjockas på och formerna sväller över sina breddar. I Sverige och internationellt röner Stockholm som stad stor uppskattning för sin skönhet. Läget mellan Mälaren och Saltsjön samt skärgårdens och förkastningens topografi ger denna speciella karaktär. Till denna bild bidrar i lika hög grad malmarnas bebyggelse med sin enhetliga byggnadshöjd där många representativa stadsfronter möter vattnet. Karaktäristiskt är också – med undantag för City – Stockholms enhetligt låga silhuett med få men distinkta accenter. Hur känslig Stockholms innerstad är illustreras av Waterfront Building av White. Stadens skalförhållanden – mot vattenrummet och Stadshuset – har här på ett olyckligt sätt förryckts. Byggnaden breder ut sig över en yta som i den historiska strukturen motsvarar flera kvarter. En bra policy skulle kanske ha omöjliggjort WF:s stora utbredning, dess allt för få kopplingar till omgi-

Nedan. OMAs förslag till stationshus på Vasagatan i Stockholm. Förslaget stoppades på grund av sin höjd.

→ Stockholm har en enhetligt låg silhuett med få, men distinkta, accenter.

som en stor del äldre småskalig bebyggelse tilläts leva kvar. Annorlunda blev det efter att den genomgripande förändringen av Stockholms centrum under loppet av drygt 20 år effektivt förvandlats till det modernistiska Stockholms City med få bevarade delar från en äldre stad.

vande stad, att det i för liten grad utgår från gatunät och att det mot gatuplanet har för många slutna sidor. En bra policy skulle samtidigt kanske ha möjliggjort OMAs förslag till stationshus vid Vasagatan genom att tomten är integrerad i befintligt gatunät och att huset skulle kunna ha bjudit på två eller flera plan i anslutning till gata, centralstation, citybana och tunnelbana. Byggnadens största påverkan skulle vara på stadens silhuett. Men stråket längs Klara sjö är trots allt en del av staden, där en större skala redan har etablerats. Därför är det möjligt att tillföra accenter. De idéer som presenterades av Lindhagens stadsplanekommission 1866, namngiven efter den utredande juristen Albert Lindhagen, präglar fortfarande innerstaden med både rymliga, rätlinjiga och representativa stråk anlagda i tidens anda med Haussmanns parisiska boulevarder som förebild. Byggandet i den vackert strukturerade planen reglerades i byggnadsstadgan från 1874 – våningsantal och byggnadshöjdernas relation till gatubredder etcetera. I 1800-talets stad togs äldre delar bort samtidigt

Av detta kan vi lära att den arrogans som stadsplaneringen präglades av under senmodernismen ledde till en miljö, i Stockholms mest centrala delar, utan fysiska historiska minnen. För att undvika liknande problem i dag, i en föränderlig stadsmiljö, är det bra att vara lyhörda för både samtidens behov och de historiska resurser som staden bjuder på. Förutom malmarnas enhetliga stenstad bär Stockholms Citys modernistiska stad på kvaliteter som vi har skyldighet att ta med oss in i framtiden. En medveten hållning för Stockholms innerstad skulle ge en spelplan som saknas i dag och som leder till att fastighetsägare tenderar att i tid och otid pröva påbyggnader både här och där. Om Stockholm och andra tillväxtkommuner, i likhet med Jönköping, tillämpade samma regler för olika aktörer skulle både offentliga och privata resurser kunna sättas in där de bäst behövs. Varje plan- och bygglovärende där utgången är oviss är tidsödande och kräver stora resurser. En tydlig gemensam spelplan skulle styra ansträngningarna i en riktning där resurserna i stället gör nytta. För att vår tids krav på staden ska kunna uppfyllas och kvalitativ samtida arkitektur produceras behövs en spelplan för stadsbyggandet. Mer specifikt förbättrar det också förutsättningarna för den dynamik mellan kulturhistoriskt värdefulla delar och samtida arkitektoniska tillägg som gör staden attraktiv för oss som använder den. o U R B A N N I L S S O N Ä R BYG G N A D SA NTI K VA R I E.

59 4/13 · ARKITEKTUR

R E P O RTAGE

DAN HALLEMAR 路 FOTO R ASMUS NORL ANDER

H盲r skriver staden sin historia

60 ARKITEKTUR 路 4/13

Vänster. Hotel Continental på Vasagatan, Stockholm, inplastat inför rivningen.

Nedan vänster. Skola vid Fridhemsplan, Stockholm, ur Arkitektur nr 9/1960. Arkitekt: Léonie och Charles-Edouard Geisendorf.

Nedan höger. Hotel Continental, Stockholm, ur Arkitektur nr 1/1963. Arkitekt: Hjalmar Klemming och Erik Thelaus. Inredning av Carl-Axel Acking.

På 1960-talet var Hotel Continental och Hushållsskolan vid Fridhemsplan bland det finaste man kunde se i Stockholm. Ett exklusivt och trendigt hotell och en extrem och expressiv skolbyggnad. I vår möter de två olika öden. Continental rivs medan skolan väcks till liv som studentbostäder. Stockholm 1963. Hotel Continental var huset alla talade om. Tidningarna skrev om det, stjärnorna ville vara där. Hotellet på Vasagatan var mitt i samtiden där det stod mitt emot Centralstationen. Hotellet blir det självklara valet när Beatles ska bo i Sverige under sin första Sverigespelning 1963. Nu i vår rivs huset för att ge plats åt en ny stationsbyggnad och ett hotell. I en annan del av Stockholm ligger S:t Görans gymnasium. Invigt tre år tidigare, 1960, som Sömnads- och hushållsskola. Det hyllades av kritiker i fackpressen, men levde sitt liv i relativ tysthet, blev gymnasieskola, innan det fick stängas på grund av dålig ventilation. Det har stått tomt i fem år nu. Nu i vår vaknar det till liv igen i en detaljplan för studentlägenheter. När man ser de här två husen och historiens gång så kan man konstatera att det som försvinner, Hotel Continental, är en arkitektur som kanske på ett sätt var mer samtida medan det som bevaras, skolan, är det som var lite extremt och mycket annorlunda, ”en främmande fågel”. Vi reser för ett ögonblick tillbaka till 1960-talet. För att se hur samtiden värderade Hotel Continental och S:t Görans gymnasium. I Arkitektur nr 9/1960 presenterades den nya yrkesskolan för husligt arbete och yrkessömnad, ritat av Léonie och CharlesEdouard Geisendorf, på nio sidor, med fotografier av Sune Sundahl. I en fristående kommentar hänvisar Sven Silow till Le Corbusier och det faktum att stommen ”återkommer osminkad i rum av växlande funktion” och Silow avslutar: ”I sin nästan ogenerade anknytning till den store mästarens verk är denna byggnad en främmande fågel i svensk arkitektur”. Arkitekterna själva skrev: ”Vid utformningen av detaljerna eftersträvades att de så litet som möjligt skulle skymma de större sammanhangen. Det gick dock inte alltid att på byggnadsplatsen förhindra den konventionella finish, som slätar över alla skavanker; det ofullkomligas omedelbarhet och äkthet har få anhängare”. Här etableras byggnaden som en outsider, ett undantag, en motståndshandling.

I nummer 1/1963 var det dags att presentera Hotel Continental, av Hjalmar Klemming och Erik Thelaus, med inredningen av Carl-Axel Acking (se även hans, försvunna, inredning för statsministersviten på s 72). Continental presenterades på dubbelt så många sidor som hushållsskolan, 18. Men här saknas en fristående kommentar till husets arkitektoniska ställning, dess plats i historien. Bara en lång text av arkitekterna själva. Arkitekturhistorien kan inte skrivas bara av upphovsmännen själva. Detaljplanen för renoveringen och ombyggnaden av S:t Görans gymnasium innebär , skriver staden, "en långsiktigt hållbar användning av byggnaden samtidigt som anläggningens historia kan bli levande och vävas samman i en samtida berättelse som tar hänsyn till och bejakar både dåtid och nutid”. En biljett till nutiden. Stadsmuseet konstaterar att de ser med glädje att huset ”får en användning som i stora delar kan anpassas till byggnadens synnerligen stora kulturhistoriska värde”. Det rivs allt oftare i Stockholm. Hus som dåligt utnyttjar stora byggrätter är förlustaffärer som kan bli till vinst om nya hus byggs. Continental rivs för en detaljplan för ett nytt hus, med plats för fler hotellrum (det ursprungliga hotellet hade 268 hotellrum, det nya får 390) och en stationsbyggnad för den nya citybanan. Stadsmuseet beklagar att ”den befintliga byggnaden som är väl inpassad i stadsmiljön inte anses ändamålsenlig”. Och nu faller alltså ett helt funktionsdugligt och vackert hus med fasad av marmor och eloxerad mässing. Historien väljer, inte sällan med ekonomin som drivkraft. Som tankeexperiment kan man ställa det omistliga S:t Görans gymnasium på en plats där Citybanan ska fram, där det kommersiella värdet av en ny stationsbyggnad, ett stort hotell, är utomordentligt. Hur hade värderingen sett ut då? Vi bad arkitekturfotografen Rasmus Norlander att fotografera de två byggnaderna som de såg ut i början av april 2013. o

61 4/13 · ARKITEKTUR

Nedan vänster. Hotel Continental. Entréhallen hade 1963 golvfast möblering i ek och skinn.

62 ARKITEKTUR · 4/13

Nedan höger. Vid Hotel Continental låg också Handelsbanken, med väggdekor av glaserad keramik.

Höger. Hotellkorridor på första våningen. Huset hade en restaurang och stekhus, ”Kristallen”.

63 3 4/13 4/ 4/13 / 路A ARKIT ARKITEKTUR R KIT EKTU KTT R KTU

Nedan vänster. S:t Görans gymnasium från 1960. Trappan i entréhallen.

64 ARKITEKTUR · 4/13

Nedan höger. Högst upp i skolan ligger, på corbusierskt vis, en gymnastiksal.

Höger. Entréhallen har varit inspelningsplats för en mängd filmer och tv-serier det senaste året.

6 65 4/13 4 1 路A 13 ARKITEKTUR R KIT EKTU RKI RKIT RK E EKT R

Höger. Notre-Dame, Paris, den röda porten. FOTO BRÖDERNA BISSION, PUBLICER AD I M O N O G R A P H I E D E N O T R E- D A M E D E PA R I S

E S SÄ

THORDIS ARRHENIUS

Original

66 ARKITEKTUR · 4/13

1800-talets Europa präglades av ett brett intresse för restaurering. Intresset sammanföll med upptäckten av fotografiet. Thordis Arrhenius visar hur fotografiet förändrade restaureringskonsten.

Restaurering styrs av en underliggande osäkerhet om dess objekt; om det återfinns i en ideal historisk form eller i en faktiskt föreliggande materialitet. I restaureringshistorien har sökandet efter det ”riktiga” objektet präglats av denna tvetydighet; att skilja mellan sant och falskt, början och slut, original och applikation har genererat ett narrativ av motsägande fiktioner som kan sägas utgöra själva historien om att bevara. Under 1800-talets första hälft stod denna tvetydiga karaktär hos konserveringsobjektet i centrum för en livlig publik debatt. Publiceringen av A W Pugins Contrasts 1841 bidrog till att skapa en gemensam grund för en diskussion mellan professionen och allmänheten; John Ruskins Seven Lamps of Architecture (1849) och Stones of Venice (1851–53) breddade denna bas avsevärt i England, och i Frankrike hade Victor Hugos bästsäljande roman NotreDame (1831), med den historiska katedralen som medelpunkt, en liknande effekt. I en svensk kontext dröjde den publika debatten, men med Verner von Heidenstams artikel ”Modern barbarism” (1893) gav sig författare och kulturpersoner in i diskussionen om monumentets bevarande. De lidelsefulla argumenten som dessa författare presenterade, och som en så bred publik tog till sig, drevs på av en kontrovers om huruvida man skulle ”restaurera eller inte restaurera”: restaurering hotade å ena sidan monumentens autenticitet, å andra sidan hotade avsaknaden av restaurering monumentets existens. Detta breda intresse för restaureringsfrågor som präglade 1800-talets Europa kom att sammanfalla med upptäckten av fotografiet. Det nya mediet skulle komma att fundamentalt förändra den bredare publikens sätt att uppleva historiska monument; genom fotografiska tryck kom avlägsna byggnader plötsligt närmare och en visuell kunskap om arkitektur, som tidigare endast hade varit förbehållen den bereste konstkännaren, blev nu tillgänglig. 1851 etablerades i Frankrike en speciell Mission héliographique, där fem fotografer reste runt i landet för att dokumentera exempel på viktig historisk arkitektur. I England grundades Architectural Photographic Association 1857 med ambitionen att skapa en stor samling med arkitektoniska fotografier, främst av historiska monument men fotografi kom även att

användas direkt i arbetet med att bevara arkitektur. Restaureringsarkitekten Eugène-Emanuel Viollet-le-Duc betonade tidigt den fotografiska dokumentationens potential: ”Fotografi, som för varje dag blir en allt viktigare del i vetenskapliga studier tycks ha dykt upp precis i syftet att bistå i detta storslagna restaureringsarbete”, skrev han i en text om restaurering som kom att bli tongivande i debatten. Med sitt uppslagsverk om fransk medeltidsarkitektur, Dictionnaire, som innehåller texten om restaurering, blev Viollet-le-Duc en central gestalt i tidens framväxande restaureringsdisciplin. I inledningen till Dictionnaire betonar Viollet-le-Duc det nya tekniska mediets avgörande roll för att dokumentera arkitektur. Kameran som uppfanns i en era av framstegsoptimism var dock i hans ögon ett medium som blickade bakåt: ”Det verkar som om nya uppfinningar kommer för att bistå denna allmänna tendens. Vid en tidpunkt då konstnärens hand inte längre tycks vara tillräcklig för att dokumentera den stora mängden värdefulla lämningar efter våra antika monument, dyker fotografin upp och sammanställer, inom loppet av några få år, en trogen inventering av spillrorna.” När Viollet-le-Duc skrev detta 1854 hade han själv redan använt denna nya teknik för mekanisk reproduktion. Han gav i uppdrag att ta dagerrotyper av Notre-Dame redan 1842, tre år efter det att Daguerre hade presenterat sin uppfinning i Paris. Det är troligt att dagerrotyperna skulle användas i hans och J B A Lassus förslag till restaureringen av Notre-Dame, som presenterades i början av 1843. Viollet-le-Duc och Lassus vann uppdraget och det omfattande restaureringsarbetet inleddes 1845, för att avslutas nästan två decennier senare 1864. När arbetet var klart hade tidigare förändringar tagits bort tillsammans med de flesta spåren efter reparationer och restaureringar. Skulpturer som hade vandaliserats under den franska revolutionen hade återställts med nya rekonstruktioner och alla tecken på förfall som katedralen hade drabbats av under sex århundraden hade utplånats. Restaureringen av Notre-Dame var ett prestigefyllt uppdrag och dess utveckling följdes både i Frankrike och utomlands. Vid tiden för Viollet-le-Ducs och Lassus förslag till Notre-Dame

67 4/13 路 ARKITEKTUR

E S SÄ

68 ARKITEKTUR · 4/13

började dock en kritisk diskussion om de statligt initierade restaureringarna göra sig allt mer hörd i arkitekturpressen. Violletle-Duc hade redan erfarit kraften av offentlig kritik under sitt restaureringsarbete med kyrkan i Vézelay. Hans omgestaltning av kyrkan, till att representera ett specifikt utvecklingsstadium i den gotiska arkitekturen, hade visat sig kontroversiell och utsattes för stark kritik från både en lokal opinion och från katolska kyrkans ledning. Viollet-le-Duc och Lassus var därför noggranna med att presentera restaureringen av Notre-Dame som ett förslag som både var respektfullt gentemot monumentet och förenligt med kraven på religiös praxis. Publiceringen av den påkostade Monographie de Notre Dame de Paris et de la nouvelle sacristie av Viollet-le-Duc och Lassus kan förstås mot denna bakgrund. Monografin publicerades någon gång mellan 1857 och 1860 och gjorde renoveringsförslaget tillgängligt för en offentlighet utanför de statligt tillsatta restaureringskommissionerna. Förslaget redovisades i stora planschritningar och för att föregripa kritik fanns i tillägg en lång ”Notice Historique et Archéologique” av arkitekten och arkeologen M Celtibère. Fotografiska tryck av katedralen ingick också i publikationen. Det fotografiska mediet hade nu utvecklats och det var möjligt att göra reproducerbara pappersutskrifter, kalotypier, även om detta fortfarande var en dyr process. Tillsammans med ritningar av katedralen – planer, sektioner och uppställ-

Nedan vänster. Notre-Dame, Paris, fotografi taget före restaureringen.

Nedan höger. Föreslagen restaurering av Notre-Dame, Viollett-le-Duc.

FOTO BRÖDERNA BISSION, PUBLICER AD I MON O G R A P H I E D E N O T R E- D A M E D E PA R I S

P U B L I C E R A D I M O N O G R A P H I E D E N O T R E- D A M E D E PA R I S .

ningar, alla utförda med Viollet-le-Ducs exakta ritteknik – fanns tolv tydliga fotografier av bröderna Bisson som visade katedralen i ”l’état actuel”, i aktuellt skick. Denna noggranna fotografiska dokumentation av katedralens tillstånd före restaureringen följer till punkt och pricka de officiella riktlinjerna för restaurering av religiösa byggnader som Viollet-le-Duc tillsammans med Prosper Mérimée hade upprättat 1848. Deras riktlinjer rekommenderar uttryckligen fotografisk dokumentation av väsentliga vyer över byggnader som ska restaureras. Den första planschen i monografin visar, i enlighet med rekommendationerna, ett fotografi av katedralens huvudfasad taget före restaureringen: ”Façade principale (l’état actuel)”. Nästa plansch i monografin visar som kontrast en ritning av den föreslagna restaureringen av samma fasad. Här ger Viollet-le-Duc och Lassus läsaren en jämförelse mellan det dokumenterade före och det föreslagna efter. Arkitekturritningen visar möjligheten att göra något helt igen medan fotografiet, särskilt genom placeringen sida vid sida med den föreslagna restaureringen, visar katedralens tydliga ofullständighet genom att avslöja dess saknade partier. Katedralens sönderfall markeras ännu mer i de övriga fotografierna som visar närbilder av viktiga delar av byggnaden, som i detalj avslöjar deras söndervittrade skick. Man kan notera att fotografierna är helt integrerade i monografin, placerade sida vid sida med ritningarna och alltid presenterade i samma storlek

Nedan. Viollet-le-Duc, sprängskiss av en båge. PUBLICER AD I DICTIONNAIRE R AISONNÉ DE L'A R C H I T E C T U R E F R A N C A I S E D E X I E AU X V I S I È C L E , 18 5 4 – 6 8.

som ritplanscherna för att underlätta en jämförelse dem emellan. Fotografiets roll har till viss del uppmärksammats i analyser av Viollet-le-Ducs arbete, men i allmänhet har fokus legat på hans ritteknik. När fotografi diskuteras beskrivs det ofta stå i konflikt med hans ritningar där det gamla teckningsmediet och det nya fotografimediet uppfattas som konkurrerande sätt att representera arkitektur, där det ena syftar till att ersätta det andra. Det är dock uppenbart i Monographie de Notre-Dame de Paris, att det inte finns någon sådan inneboende konflikt mellan fotografi och ritning, speciellt inte i termer av att det ena ersätter det andra. Snarare kan man hävda att ritningen och fotografiet, för Viollet-le-Duc, utför två separata funktioner: ritningen är en instrumentell projektion som föreslår ett möjligt resultat, fotografiet däremot dokumenterar ett befintligt ”nu”. Väsentligt att notera är dock att dessa två funktioner utförs inom samma visuella tradition. En närmare granskning av fotografierna i Monographie de Notre-Dame de Paris et de la nouvelle sacristie visar att de är utförda inom samma representationstradition som vägledde Viollet-le-Ducs arkitekturritningar. Trots nymodigheten i den fotografiska tekniken följer bröderna Bissons fotografiska komposition de konventioner för bildframställning som präglade Viollet-le-Ducs och hans samtid. Detta är uppenbart i till exempel den första planschen som visar katedralens frontala vy. Genom att fotografiet är taget från en hög kameravinkel, troligen från en byggnad mitt emot, reduceras de linjära förvrängningarna som skulle synas om katedralen hade blivit fotograferad från marken. I stället ramar bilden in sitt motiv så att en balanserad komposition med stort skärpedjup skapas. Fototekniken är manipulerad för att tona ner mediets inneboende egenskaper (begränsat skärpedjup, förvrängda paralleller, avgränsad synvinkel) och för att förstärka kännetecknen som istället knöt den till den klassiska traditionens perspektiviska framställningar av arkitektur. Den höjda kamerapunkten replikerar den vinkel som favoriserades av Viollet-le-Duc i hans berömda perspektiv tecknade från en svävande abstrakt punkt utan referens till den mänskliga kroppens position i rummet. I sina studier av byggnader som vetenskapliga dokument, utifrån vars konstruktion den historiska utvecklingen kunde syntetiseras, kom Viollet-le-Duc att förlita sig på den abstrakta synvinkeln. De fotografier som bröderna Bisson tog kopierar detta, de förflyttar kameran från marken och lyfter den till en okänd punkt i stadsrummet. Denna abstraktion, i avseendet att reducera tecknarens/fotografens närvaro, som finns i både Viollet-le-Ducs och Lassus teckningar och bröderna Bissons fotografiska dokumentation av katedralen styr också sättet för hur katedralens omgivning behandlades. I ritningen presenteras katedralens huvudfasad som en fritt flytande projektion i avsaknad av alla sammanhang, även marken och den angränsande sakristian förblir icke-tecknade. Ritningen visar katedralen som ett avgränsat och fullkomligt objekt. Denna objektliknande kvalitet finns också i bröderna Bissons fotografi av den västra fronten, även om objektets ofullkomlighet – ännu inte restaurerat – avslöjas i bilden. Deras fotografi, eller man kan kalla det ett fotografiskt porträtt, av Notre-Dame är beskuret så att katedralen fyller den fotografiska ytan; katedralen kliver ur sin stadsmiljö, något av en bedrift med tanke på att bilden togs innan omgivningen runt Paris största monument hade rensats.

På ett direkt sätt förebådar därmed Bissons fotografi de fysiska förändringarna som senare kom att påverka NotreDames urbana inramning. I Haussmanns projekt för dégagement, som innebar friläggandet av stora offentliga monument i det urbana landskapet, var katedralens förplats förstorad för att göra katedralen mer fotogenisk. De byggnader som fortfarande inkräktar på bröderna Bissons fotografi av Notre-Dame är precis de som senare kom att rivas under Haussmanns omgestaltning av Paris. Här fungerar fotografin som en projektiv kraft som skisserar katedralens nya uppgift som ett historiskt monument och en visuell blickpunkt i staden. I artikeln om restaurering i Dictionnaire från 1866 hävdar Viollet-le-Duc att det är omöjligt att överanvända det nya mediet: ”Fotografi kan inte alltför flitigt användas i arbetet med restaurering”. Han presenterar två relaterade anledningar till detta, den ena handlar om den analytiska användningen av fotografi: ”Fotografin har naturligtvis väglett arkitekter till att bli ännu noggrannare än tidigare i sin respekt för minsta spår av en äldre byggnadsdel och att göra mer exakta observationer av konstruktionen …”. Viollet-le-Ducs argument är att fotografiet tränar ögats förmåga att se. De nya mekaniska medlen för att återge byggnaden översteg dock det mänskliga ögats förmåga: ”... för mycket ofta upptäcker ett fotografi vad som inte hade uppfattats på själva byggnaden.” Att se var för Viollet-le-Duc detsamma som att veta; seendet var det absolut prioriterade sinnet i hans teori om arkitektur och analogin mellan att se och att veta var direkt: ”Faktum är att när arkitekter endast hade de vanliga rithjälpmedlen, även de mest exakta – camera lucida till exempel – var det mycket svårt för dem att inte utelämna något – att inte förbise vissa knappt synbara spår.” Det andra skälet som Viollet-le-Duc lyfter fram när han förespråkar användning av fotografi i restaureringsprocessen är mer intressant. Han menar att en avgörande fördel med fotografin är att kunna erbjuda visuell tillgång till kunskap som kommer att döljas när restaureringen har utförts: ”Dessutom, när arbetet med restaureringen avslutades var det alltid möjligt att bestrida riktigheten i de grafiska dokumenten av vad som kallas det aktuella tillståndet. Men fotografiet uppvisar fördelen att kunna leverera odiskutabla dokument – dokument som kan konsulteras permanent när restaureringen döljer ruinens kvarvarande spår.” Restaurering blir här en inverterad form av arkeologi i vilken kunskap som har uppnåtts genom noggrann undersökning av fragmenten

69 4/13 · ARKITEKTUR

E S SÄ

Nedan. Viollet-le-Duc, den ”ideala” katedralen. PUBLICER AD I DICTIONNAIRE R AISONNÉ D E L'A R C H I T E C T U R E F R A N C A I S E D E X I E AU X V I S I È C L E , 18 5 4 – 6 8.

70 ARKITEKTUR · 4/13

kommer att användas inte för att blottlägga utan för att maskera själva forskningsföremålet, ruinen. I sin strävan att göra helt blir restaurering i någon mening en destruktiv kraft som hotar den historiska autenticiteten som utgjorde själva attraktionen hos restaureringsobjektet. Men fotografiet kliver här in och erbjuder möjligheten att se bakom restaureringen. Genom att fånga det ”aktuella tillståndet” överlappar fotografiet både monumentets förflutna och framtid; den bevarar själva ”bevisen” som styr den återuppbyggnad som i slutändan kommer att maskera dem. För Viollet-le-Duc kommer fotografering ytterst, således, inte bara att fungera som ett sätt att bevara ruinen utan också som ett sätt att berättiga monumentets framtid – dess återuppbyggnad – som kan man notera redan har inträffat. Innebörden av denna dokumentation är att även om fotografiet avbildar ett övergående tillstånd för monumentet, dess förstörda tillstånd, blir den på ett egendomligt sätt mer permanent än det återställda monumentet i sig. Som han så tydligt uttrycker sig: ”Den [fotografin] förser dem [arkitekterna] med fasta hjälpmedel för att berättiga deras företag”. Genom restaureringen överförs därmed själva autenticiteten som söktes i objektet märkligt nog från byggnaden till dess dokumentation. Fotografierna är nu, i en mening monumentet medan den återställda fysiska strukturen har blivit dess avbild. Viollet-le-Ducs berömda definition av restaurering från Dictionnaire visar denna verkan: ”Att restaurera en byggnad är inte att bevara den; det är att återinsätta den i ett tillstånd av fullständighet som aldrig kunde ha existerat vid någon given tidpunkt.” Analysen av logiken i citatet – restaurering är akten att föra tillbaka något som aldrig har existerat – öppnar en komplexitet som alltid kännetecknar restaurering som både disciplin och praktik. I Viollet-le-Ducs syfte att definiera en rationell grund för restaurering kan man konstatera att han var medveten om denna tvetydighet och att han kämpade för att införliva den i sin teori. Viollet-le-Duc hävdar att syftet med restaurering är att rekonstruera byggnadens ”ideala ursprung” – hur den borde ha uppförts och byggts under ideala förhållanden vid en viss tidpunkt i historien. Enligt denna teori om restaurering kunde historien greppas genom rekonstruktionen av en serie objekt som representerar dess temporala följd. I en sådan historieuppfattning motsvarar byggnadens identitet dess ursprung, det vill säga fiktionen om dess omedelbara tillblivelse i tiden snarare än dess utveckling i rummet över tiden. Den historicism som låg till grund för Viollet-le-Ducs restaureringsteori förstår tid som fångandet av betydelse i stället för det medium i vilket byggnaden utvecklar sig. Byggnaden ska återställas för att vara historiskt korrekt; för att representera en speciell passerad tidpunkt samtidigt som den ofrånkomligen existerar i nuet. Komplexiteten i detta argument är betydande, för oundvikligen utgörs uppfattningen om historia som antyds av Viollet-le-Duc av en sekvens av sådana fiktiva ursprungsögonblick som, per definition, endast kan konstrueras i nuet. För att vara autentisk måste byggnaden ha en särskild plats i detta temporala kontinuum som utgör historien, sålunda är byggnadens autenticitet också intecknad i nuet, snarare än i det förflutna. I Dictionnaire presenterar Viollet-le-Duc restaurering som en fråga om både överskott och förlust:

”… vi måste notera alla svårigheter och hinder som står i vägen för varje autentisk restaurering. Byggnader eller delar av byggnader från en viss epok har ofta reparerats … Ska den enhetliga stilen bara restaureras utan hänsyn till de senare ändringarna? Eller ska byggnaden återställas precis som den var, det vill säga, i sin ursprungliga stil och med senare ändringar? Det är i fall som dessa som det kan vara riskabelt att absolut föredra den ena eller andra av dessa lösningar.” I denna beskrivning visar sig restaureringsobjektet opålitligt i motsats till fotografierna (”dokument som kan konsulteras permanent”); det framstår som ett odefinierbart objekt utan varken början eller slut. Restaurering, i Viollet-le-Ducs definition, kommer därmed inte att handla om den förlorade byggnaden som sådan utan dess representation. Viollet-le-Ducs relation till fotografin inkluderar dock osäkerheter. Han noterade också att de ”odiskutabla fotografiska dokumenten” inte alltid visar sitt objekt tydligt definierat. I sitt livslånga projekt att grafiskt rekonstruera bergmassivet Mont Blanc i Schweiz med samma linjeskärpa som han grafiskt rekonstruerade byggnader kom han att misstro dokumenten som kameran levererade. I en bok om bergsmassivet från 1877 Le Massif du Mont Blanc beskriver han problemen att lita på fotografiet: ”Jag var ofta tvungen att på nytt besöka samma synvinkel. En speciell vinkel på solstrålarna eller nyfallen snö kan faktiskt göra det möjligt för oss att i vissa ögonblick tydligt urskilja något som inte har varit synligt några timmar tidigare under andra omständigheter /.../ Det ska också noteras att täta sejourer på toppen ger ögat en förmåga att uppskatta objektens verkliga skala, på ett sätt som resenär som besöker altituden för första gången inte kan äga. I detta

→Varje enskild konstruktionsdetalj motsvarar en större berätttelse. avseende har ritningen alltid en fördel framför fotografi, eller bör åtminstone användas för att kontrollera resultaten; för fotografin återger illusionerna som ögat blir mottagligt för bland dessa solitärer där det inte finns något som indikerar skalan – eftersom jämförelsepunkter saknas – och där atmosfärens transparens nästan helt upphäver perspektiv uppifrån.” Det är kanske talande att Viollet-le-Duc valde att så grundligt ägna sig åt att kartlägga en topografi som uppvisade ett sådant motstånd mot att fångas i en geometriskt definierad rymd och vars klimatförhållanden ständigt skulle utmana Viollet-le-Ducs uppfattning om att ”se är att veta”. När fotografier av bergmassivet återger ”illusionerna som ögat blir mottagligt för”, förlorar de sin kunskapsstatus. Fotografierna verkar spela seendet ett spratt som gör både fotografiets dokumentära kapacitet och själva seendets vetenskapliga roll osäker. På grund av bergens avsaknad av skala bekräftar inte ögat den geometriska kunskapen om bergens konstitution och spatiala organisation. Avstånden blir röriga, objekt smälter samman och upplöser det perspektiviska rummet i vilket de ska kartläggas och utan vilket ögat inte längre tycks kunna se rätt, ljusöverflödet i sig gör att det ser ”illusion”. På samma sätt som Viollet-le-Ducs projekt för att fånga ”den verkliga aspekten” av Mont Blanc handlar om att göra sig av med det bländade ögat och ersätta det med ett utopiskt öga som kan se föremål på avstånd i grafisk tydlighet, var hans teori om restaurering beroende av det geometriska perspektivets idealiserade blick. I hans analytiska ritningar placeras det arkitektoniska objektet i en enhetlig, oändlig rymd och i hans unika perspektiv intar betraktaren en idealiserad position utanför temporal varaktighet. Denna abstraktion av både rum och observatör utforskas grundligt i Viollet-le-Ducs sektions- och sprängper-

spektiv i Dictionnaire. Tecknade med syfte att visa den gotiska konstruktionens inneboende logik och funktionalitet förvandlas de ”arkitektoniska insidornas” opaka djup till tydliga tektoniker, dechiffrerade med en genomträngande blick som avslöjar deras inre historia. I Viollet-le-Ducs teori om arkitektur som bärare av historien motsvarade varje enskild konstruktionsdetalj en större berättelse om nationen och dess utveckling. För Viollet-le-Duc innebär restaurering förstärkningen av denna nationella historia. Att restaurera är att återställa monumentet till dess ”ideala” skick; detta återställande kommer att strukturera analysen av och kronologin för landets historia. Denna historia berättas i ett perspektiviskt rum där föremålet för kunskap, monumentet, observeras av det geometriska perspektivets abstrakta öga. Viollet-le-Ducs teori om restaurering vägleds av samma antagande som strukturerar det geometriska perspektivets visuella transparens – att alla åskådare kommer att se samma monument. I sin idealism upphäver de återställda arkitektoniska strukturerna, på samma sätt som Viollet-le-Ducs perspektiv av dem, det speciella och det unika. Genom att återställa monumentets ideala skick blev alla enskilda berättelser som föddes ur det lokala och det specifika satta i parantes, till förmån för en som berättar historien om nationen, dess utvecklingsprocess genom perioder av förfall och framsteg. För Viollet-le-Duc fungerade fotografiet som ett bevis på att monumentet restaurerades autentiskt i betydelsen att det korrekt representerar arkitekturhistoriens utveckling. Med denna uppfattning blev monumentets traditionella värde att representera odödlighet överflödigt och ersattes med en idé om historieutveckling där monumentet kom att representera tid i stället för plats. o TH O R D I S A R R H E N I U S Ä R PRO FE S S O R I A R K ITE K TU R H I S TO R I A O CH TEO R I VI D O S LO A R K ITE K TU R- O CH D E S I G N H Ö G S KO L A .

LIT TER ATUR Viollet-le-Duc, Eugène-Emanuel: – Dictionnaire raisonné de l’architecture française du XIe au XVIe siècle, 10 volymer, B Bance, A Morel, Paris, 1854–68. 1867-89. – On Restoration, B Bucknall, Sampson Low, Marston, Low, och Searle, London, 1875. Från “Restauration”, i Viollet-le-Duc, EugèneEmanuel, Dictionnaire raisonné de

l’architecture française du XIe au XVIe siècle, B Bance, A Morel, Paris, vol 8, 1866. – Monographie de Notre Dame de Paris et de la nouvelle sacristie, med0 Lassus, Jean Baptiste Antoine, Paris (odaterad). – Le Massif du Mont Blance; Etude sur sa constitution géodésique et géologique sur les Transformations

et sur l’état ancient et moderne de ses glaciers, Libraire Polytechnique J. Braudry, Paris, 1876. Översatt till engelska, Mont Blanc, a Treatise, övers B Bucknall, Sampson Low, Marston, Searle, och Rivington, London, 1877. – Histoire d’un dessinateur: Comment on apprend à dessiner, J Hetzel, Paris, 1879. Översatt till

engelska, Learning to Draw or the Story of a Young Designer, Putman, New York, 1881.

71 4/13 · ARKITEKTUR

E S SÄ

Höger ovan. Väntrummet med sina vinröda skinnmöbler och panel av pyramidek.

Höger nedan. Statsministerns rum med skrivbord och läsplats, möbler i valnöt.

F O T O K A R L- E R I K G R A N AT H , U R A R K I T E K T U RMUSEETS SAMLINGAR.

F O T O K A R L- E R I K G R A N AT H , U R A R K I T E K T U R MUSEETS SAMLINGAR.

JOHAN ÖRN

Folkhemsfurstarna På 1960-talet skapade Carl-Axel Acking statsministersviten för Tage Erlander. Från väntrummets marmorskulptur och panel av pyramidek till vilrummets värdiga valnöt. Här huserade Erlander och senare Palme och hans pojkar. Johan Örn har gått husesyn i bilderna av ett försvunnet maktcentrum.

När en i gisslan från dramat i Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm ringde upp Olof Palme på kvällen den 24 augusti 1973 låg statsministern och sov i sitt vilrum på Kanslihuset. Om det berättas i Maud Nycanders och Kristina Lindströms dokumentär som visades på tv i julhelgen. Att Palme hade ett eget vilrum i anslutning till sitt tjänsterum är egentligen det enda vi får veta om den tidens kanslihusinteriör. Men på de gamla filmklippen skymtar statsministerns rum och det intilliggande sammanträdesrummet förbi många gånger. Här sker inte minst den symboliska överlämningen mellan Erlander och Palme 1969, här poserar partiets unga intelligentia – ”Palmes pojkar” – och här följs Norrmalmstorgsdramat på tv under stor spänning. Det handlar om korta klipp och snabba panoreringar, men man ser tillräckligt mycket för att vilja veta mer. Hur såg den miljö ut från vilken Sverige styrdes under 1960- och 70-talen?

72 ARKITEKTUR · 4/13

Filmklippen från Kanslihuset, befolkat av de kostymklädda män som alltid har en askkopp inom räckhåll, leder tankarna till tv-serien Mad Men och dess eleganta 1960-talsinteriörer. Men miljön skulle också, betraktad genom andra glasögon, kunna tjänstgöra som en kuliss åt makthavarna i Roy

Anderssons dystopiska folkhem. Om man istället går till källorna får man veta att den så kallade statsministersviten – belägen i husets norra flygel – kom till 1962–64. Det var under Erlanders period som statsminister, men att döma av hans publicerade dagböcker var han inte särskilt involverad i rummens utformning. Den som på Byggnadsstyrelsens uppdrag hade ansvaret för ombyggnaden var inredningsarkitekten Carl-Axel Acking – då på toppen av sin karriär. Hela interiören är i dag borta – den revs på 1980-talet – men med planritningen och fotografierna framför sig är det inte svårt att rekonstruera miljön. Genast slås man av hur vägen som ledde fram till mötet med statsministern var regisserad in i minsta detalj. Att inredningen skulle vara ett skyltfönster för svensk konstindustri, som var fallet med ambassaderna, var det inte tal om. Här fanns varken Malmsten, Frank eller Mathsson representerade. I början av 1960-talet var det skräddarsydda fortfarande det enda tänkbara för en miljö av denna dignitet. Acking ritade allt – utom textilerna som komponerades av Alice Lund – och han stod även för valet av konst. För tillverkningen av möbler och snickeriarbeten ansvarade snickarmästaren David Sjölinder. Väntrummet med Christian Bergs marmorskulptur och panelen av pyramidek i fonden var första anhalten. Att gå fel var knappast möjligt! Statsministerns rum, med tre fönsteraxlar mot Norrström, var upplagt som ett klassiskt chefsrum.

73 4/13 路 ARKITEKTUR

74 ARKITEKTUR 路 4/13

Vänster ovan. Sammanträdesrum, stolar i vinrött skinn, fondvägg av Olle Nyman, gjord som Dramatens ridå men refuserad..

Vänster nedan. Vilrum för statsministern, helt klätt med paneler av valnöt.

Nedan. Olof Palme packar ihop sina saker på sitt rum efter den borgerliga valsegern 1976.

F O T O K A R L- E R I K G R A N AT H , U R A R K I T E K T U RMUSEETS SAMLINGAR

GUNNAR BERGKR ANTZ / AF TONBL ADET / I B L B I L D BY R Å

→ I början av 1960-talet var det skräddarsydda fortfarande det enda tänkbara för en miljö av denna dignitet. Besökaren gjorde entré vid ena kortsidan och möttes av anblicken av det väldiga skrivbordet som tronande längst bort i rummet. Bordet var liksom övriga möbler utförda i valnöt, medan den inre väggen var klädd med en panel av masurbjörk. Sammanträdesrummet för statsrådsberedningen, som i planen utgjorde en pendang till statsministerns rum, upptogs nästan helt av ett elliptiskt mötesbord. Det som inte framgår av de svartvita fotografierna är den kraftfulla färgsättningen, till exempel var statsministerns heltäckande matta ”bläckblå” och stolarna i sammanträdesrummet var klädda med vinrött skinn. Kritikern Ulf Hård af Segerstad i SvD beskrev miljön som ”resultat av en suverän balansgång mellan ytterligheter, ett nedslag i inredningskonsten av trygg och demokratisk kulturpolitik.” Tidskriften Form var dock snålare med lovorden och delvis ifrågasättande till maktspråket. Allmänheten gavs möjlighet att få en skymt av interiören på utställningen Form, fantasi på Liljevalchs våren 1964. När det gäller bilden av Palme är det intressant att konstatera att den furstelika interiören i Kanslihuset helt har hamnat i skymundan av det alldagliga radhuset i Vällingby. Till och med när han tog igen sig i sitt vilrum – som var ett litet fönsterlöst rum helt klätt med paneler av valnöt – var det sörjt för hans värdighet. o JOHAN ÖRN

75 4/13 · ARKITEKTUR

Höger. Jürgen Mayer H. I L LU S T R AT I O N J E N N Y LU C A N D E R

SCEN

LEO GULLBRING

JÜR GEN MA YER H. Varje ny byggnad är ett formexperiment för den tyske arkitekten Jürgen Mayer H. För att en byggnad ska överleva måste fokus vara på upplevelsen, säger han. 76 ARKITEKTUR · 4/13

Avståndet mellan digital skiss och färdig byggnad är det kortast möjliga hos tyske arkitekten Jürgen Mayer H. Projekten framstår som byggda renderingar tagna direkt ur ritprogrammen. – Våra projekt kan se abstrakta ut på ritbordet. De har inte den detaljeringsgrad som man annars förväntar sig av byggnader. Det beror på att vi oftast inte vet hur våra projekt ska byggas under ritstadiet. Istället måste vi vara superinnovativa när vi går över i byggfasen. Vi får ta fram ny teknik och hämta hjälp hos ingenjörer och materialforskare.

77 4/13 路 ARKITEKTUR

Att passa in skarvar och funktionella detaljer i en helhet är ofta en grannlaga utmaning. Jürgen Mayer H har valt en annan väg i en jakt på en skulptural helhet. Danfoss Universe i Nordborg på Jylland (2007), som gav kontoret ett internationellt erkännande, ser ut som en tredimensionell nonfigurativ graffiti i megaskala. På håll syns inga störande fogar eller övergångar. Uttrycket är exakt och sammanhållet. – Vi ser inte någon skillnad mellan konst eller arkitektur, säger Jürgen Mayer H, som → För mig är arkitektur stora har sitt 15-mannakontor i skulpturer med regler, beställare, Berlinstadsdelen Charlottenburg. politik och allt. För oss handlar det om hur våra kroppar kommunicerar i rummet, och hur konst relaterar till teknik och natur. Oftast resulterar det i arkitektur, men vi gör även installationer, skulpturer, design och utforskar nya medier, allt handlar om att visa på rumsgestaltningars möjligheter – För mig är arkitektur stora skulpturer. Men 78 arkitektur är oftast mer komplexa än skulpARKITEKTUR · 4/13

turer med regler, beställare, politik och allt. Det är något av ett kompromissandets konst. Jürgen Mayer H slår upp en tjock och stor bok fylld av grafiska mönster som han samlat under åren och använt sig av i åtskilliga projekt. Under årets möbelmässa i Milano ställde han bland annat ut en 50 meter lång mönstrad matta i universitetsbyggnadens loggia som kompletterades med tredimensionella element i samma mönster. – Mönster kan ses som något av en strategisk metafor som skiljer inne från ute, privat från offentligt. Det finns en värld av grafiska element som ingen riktigt vet när den först dök upp, själv antar jag att det var i slutet på 1800-talet med karbonpappret som tillät oss att skapa både original och kopia på en och samma gång. En mönstervärld som fascinerar Jürgen Mayer H särsklit är så kallade DPP (Data Protection Pattern) som i början av 1900-talet dolde personlig information som exempelvis värdet av en försändelse. Bokstäver och nummer som överlagrar varandra inne i kuvert och på avier. Ett privat innehåll som drunknar i ett hav av till synes slumpmässig typografi. – Ett DPP-mönster har ingen mening. Det är mängder av bokstäver som utgör en slags diffus grafisk konstruktion som kan innehålla referenser till städer, till platser. Jag tror att de byggnader vi skapar också är en slags arkitektoniska markörer,

Vänster. Metropol Parasol har omdefinierat torget Plaza de la Encarnacíon i Sevilla. FOTO FERNAND O ALDA

Nedan. Sektion. Längst ned ligger utgrävningarna bevarade och längst upp en takrestaurang. I gatuplanen finns bland annat handel.

eller kalla dem posteringar i ett diffust byggmönster. Här finns också en annan dimension i hur det moderna samhällets teknik suddar ut tidigare tydliga hierarkier. Informationssamhället gör maktförhållanden alltmer svårlästa och ställer frågor om arkitekturens roll i den digitala världen. – Jag ser inte våra byggnader som svar på en specifik fråga,

Nederst. Metropol Parasol ligger i den gamla delen av Sevilla. FOTO FERNAND O ALDA

utan mer som förslag och frågor. Vi försöker ofta omdefiniera kontext och program, säger Jürgen Mayer H. I sina senaste projekt kan man se hur han rör sig mot ett allt friare formspråk, mindre mönsterorienterat. Metropol Parasol, som invigdes i Sevilla i fjol, är inte lätt att beskriva. Den 11 000

79 4/13 · ARKITEKTUR

kvadratmeter stora skapelsen fyller Plaza de la Encarnación. Sex hopväxta svampkroppar? Ett slags vindlande smörgåsrån? Eller ett moln som har landat och som kan bestigas för att se ut över den andalusiska stadens alla tak? Arkitekturen, som förutom ett arkeologiskt museum innehåller saluhallar, restaurang, scener och en vindlande promenadväg, är lika mycket byggnad som landskap som formexperiment. För att klara budgeten har man valt oprövad teknik som resulterat i en konstruktion som förädlats till något science-fictionliknande. 3400 Kerto-LVL-paneler har använts. Genom att sätta ihop dem vinkelrätt har man → Vi försöker ofta omdefiniera fått knutpunkter som ska motstå kontext och program. krafter på uppemot 130 ton. Ingenjörerna på Arup i Berlin och Finnforest Merck valde en lösning med bland annat inlimmade stålstag, epoxyharts, för att klara höga sommartemperaturer, och 2-3 millimeter polyuretan som regnskydd.

80 ARKITEKTUR · 4/13

Varför blev det trä? – När vi vann idétävlingen 2004 hade vi inte någon idé om vilka material vi skulle bygga i. Vi diskuterade först en stålkonstruktion med ingenjörerna på Arup, men sedan sköt stålpriserna i höjden. Betong var ett alternativ, men när schaktningarna påbörjades hittade man romerska ruiner som staden ville bevara. Vi behövde en lättare konstruktion och började därför fundera på att bygga volymer istället för

fasader, något mer flexibelt som faktiskt kunde bli ännu större och högre. – Ingenjörerna fick ta fram programvaror för att jämföra olika alternativ. I alla jämförelser vann en polyuretanöverdragen träkonstruktion över de andra. Resultatet blev världens största hoplimmade byggnad! Något som är signifikativt för Metropol Parasol och även ett tidigare projekt som stadshuset i stadsdelen Scharnhauser Park i Ostfildern, är att de inkorporerar människors rörelse i sina uttryck. Människorna blir med sina val och sin aktivitet själva till kommunikationsverktyg, inte helt olika de digitala spår som lämnas via kreditkort och på nätet. – Vi vill undersöka hur det digitala kan omvandlas i taktil sinnlighet. Det är först när du håller i ett ting som du verkligen kan förstå det. Tanken med stadshuset var till exempel att det skulle fungera som en kommunikationsnod med utställningar, konstgalleri, bibliotek, och inte längre ett ställe man bara besöker för att förnya sitt pass. I Metropol Parasol har Jürgen Mayer H:s kontor utvecklat de här idéerna till en gigantisk skulptur som både fungerar som marknad, rymmer ett museum och gör en ny typ av stadspromenad möjlig. – Trots krisen har Metropol Parasol varit en framgång, de flesta unga och gamla gillar det. Omsättningen i affärerna runt omkring har ökat med 30 procent sedan våren 2011, konstaterar Jürgen Mayer H belåtet. Ett annat uppmärksammat projekt är en matsal på universitetsområdets Moltkerstrasse i Karlsruhe. I likhet med Metropol Parasol har projektet en accentuerad konstruktion som kan tyckas övertydlig , ett fackverk som propsar på att bli en hel

Vänster. Gården till bostadshuset på Johannisstraße i Berlin. F O T O LU D G E R PA F F R AT H

Nedan. Sektion bostadshuset Johannisstraße.

Nederst. Upplevelsen är betonad interiört och exteriört i bostadshuset på Johannisstraße. F O T O LU D G E R PA F F R AT H

81 4/13 · ARKITEKTUR

byggnad. Det går att tala om ett läge där konstruktionen slår över i dekoration. Hur har det här mottagits i ditt hemland där ornament länge har beskrivits som ett brott mot en dominerande modernistisk estetik? – Vi fick en hel del sådan kritik efter invigningen. Många tyska arkitekter menade att det inte var arkitektur med stort A. Vi var inte ärliga eftersom vi inte visade konstruktionens trädetaljer. Visserligen blev byggnaden redan efter några år hyllad som ett exempel på en innovativ och → Alla dessa åsikter om vad som kretsloppsanpassad arkitektur, är bra eller dåligt tar död på men den initiala reaktionen var arkitekturen. den vi har hört ända sedan krigsslutet: arkitektur ska passa in, ska visa hänsyn till grannskapet, inte visa för mycket. Alla dessa åsikter om vad som är bra eller dåligt tar död på arkitekturen.

82 ARKITEKTUR · 4/13

Men kan inte en strävan efter det unika lätt få ett egenvärde, bli ett manér. Är det inte bra att vara lite konservativt eftertänksam ibland? Eller är vår tids arkitektur alltför inställsam, har vi valt imitation framför ett utforskande av frågeställningar som modernismen endast antydde och som har fått en helt ny relevans i dag? – Om det är något uttryck som jag reagerar på så är det på tidlös arkitektur. Det tycks inte kunna ifrågasättas, det betyder bara bra, eller snarare neutralt, menlöst, det skadar ingen. Om det är tidlös arkitektur så har du glömt den så fort den är klar.

– Vi arbetar med en idé om en framtid som kanske aldrig kommer att inträffa eller ens bli möjlig. De flesta arkitekter arbetar med ett förflutet som aldrig ägt rum. Om du verkligen vill skapa något tidlöst så måste arkitekturen fånga något särskilt i en tidsanda och ta fatt i ett kulturellt skeende. Det kräver att arkitektur som vågar ta risker, som är annorlunda. Först då kan den bli en del av historien. Ert senaste projekt är ett bostadshus på Johannisstraße inte långt från Museums insel, med en spektakulär fasad med böljande organiska former. I Sverige skulle nog många arkitekter tvivla på att era projekt är genomförbara utan extremt generösa beställare? – Vi arbetar alltid mot en tydligt definierad ekonomisk ram. Men man måste också ha ett annat perspektiv, höja blicken. Om en kontors- eller bostadsbyggnad ska överleva på marknaden så måste man fokusera på fasadens uttryck, på ytskiktens kvalitet, på lobbyn, på just det vi upplever.

Vänster. Matsal på universitetet i Karlsruhe. Vänster nedan. Stadshuset i Ostfildern.

Nedan. Sektion och interiör flygplats Mestia, Georgien. F O T O T H O M A S M AY E R H .

F O T O D AV I D F R A N C K

Nu när ni mer och mer övergivit mönsteranalogierna för mera organiska former, vilka är de nya utmaningarna du ställer dig? – Jag uppskattar arkitektur som lyckas fånga en slags brådska och intensitet i samtiden. För två år sedan skapade vi projektet A way, en slags framtidssaga för Audi Urban Future Award, och med Poke Ville som vår framtidsstad. Vi inspirerades av facebook där en poke kan ignoreras eller bli inledningen till ett samtal. I Poke Ville kan du ha olika uttryck för din personlighet: i ena ögonblicket kör du igenom stan och visar upp dig, i nästa vill du bara se på naturen och blir ett med denRörelsen genom staden blir ett kommunikationsinstrument. A Way ställdes ut under den förra upplagan av arkitekturbiennalen i Venedig. En slags dröm om hur våra städer befrias från föroreningar och trafikträngsel för att istället bli gröna, rena, tysta och effektiva. Med sociala medier och nätet som inspiration ersätts trafik med kommunikation, och fotgängarna återerövrar staden. Gränsdragningen mellan kropp, bil och arkitektur blir alltmer otydlig när nya sätt att uppleva staden tar över. Handlar diskussion om rörelse i arkitekturen om en ny form av rumslighet som i Toyo Itos anda rymmer både våra kroppar och kontakt med våra virtuella världar? – I vårt projekt diskuterade vi hur vi färdas och rör oss i staden, frågor som mikromobilitet, som att det att det blir allt svårare att klara promenaden från parkeringsplatsen till våra hem när vi blir gamla. Vi kanske inte längre ska äga bilar, de kanske ska vara förarlösa, tillgängliga när vi behöver dem, och annars utrensade från stadsrummet. Framtidens bilar dyker upp när vi behöver dem, och de är inte så mycket ett transportmedel som ett kommunikationsverktyg och en del av den digitala världen. De blir uttryck för sociala funktioner. o LEO G U LLB R I N G Ä R S KR I B ENT I N O M D E S I G N O CH A R KITEK T U R

83 4/13 · ARKITEKTUR

OBJEKT

FOTO PETER K ARLSSON

Livet i labbet Familjerna som bor i Hållbarheten valdes ut bland över tusen intresserade. Där ska den hållbara urbana samtidsmänniskan formas i ett energisnålt experimenthus. Ett 2010-talets svar på 1930-talets kollektivhus. Hållbarheten, Västra Hamnen, Malmö Arkitekt: hauschild+siegel

84 ARKITEKTUR · 4/13

85 4/13 路 ARKITEKTUR

KO MMENTAR

K ATA R I N A RU N D G R EN

Åtta radhus staplade på varandra befäster hauschild+siegel som uttolkare av en trivsamt urban stil.

86 ARKITEKTUR · 4/13

Hållbarheten. Det är namnet på energijätten E.ON:s experimenthus i Västra Hamnen i Malmö. I dag är hållbarhet ett begrepp med lika många definitioner som sökträffar på Google. Här rör det sig om en variant där hyresgästerna inte ska behöva minska på komforten eller avstå något. I stället ska det vara lätt att göra rätt. Här finns tillgång till elcyklar och gas- eller elbil, huset producerar lokal förnyelsebar energi och med hjälp av 100 mätpunkter per lägenhet kan man som i ett spel via surfplattor och smarta telefoner mäta och styra sin energianvändning. Projektet är utformat för att ge skäl för namnet, redan vid en första anblick kan man bocka av en mängd gröna lösningar som blivit kutym i arkitekters bildmontage – men som här är realiserade. Vindkraftverket på taket

snurrar faktiskt på riktigt. Arkitekterna Cord Siegel och Axel Hauschild befäster med sina åtta radhus, två rader med fyra staplade ovanpå varandra, för E.ON sin position som uttolkare av en trivsamt urban livsstil. Med sin poetiska och normvrängande pragmatism har de utvecklat tekniska lösningar och inredningsdetaljer som på samma gång är både rationella och överraskande. E.ON ägnar sig här åt research och produktutveckling – man testar och jämför olika energilösningar för att i framtiden kunna hjälpa andra fastighetsägare förbättra det bestånd man har. Axel Hauschild beskriver ett läge där allt fler energikoncerner inser att de troligen inte kommer att sälja lika mycket el i framtiden. I stället satsar de på att utveckla sin produktpalett med lösningar för hur vi kan spara energi – med produkter för

Vänster. Fasaden mot gatan. De undre radhusen har ingång från gatan, medan de övre går in via taket och det separata teknikhuset.

KLIPPERGATAN

KOSTERGATAN

KLY VAREGR ÄND

energimätning, smartare vitvaror, laddning av elbilar och cyklar. Många av dessa finns bara på pappret ännu, vilket gör projekt där man kan testa idéer och visa upp dem för kunder och media allt viktigare. Kanske därför har processen med att välja ut hyresgäster varit lika omfattande som castingen till en dokusåpa. Utifrån en grupp på över 1 000 intresserade har utvalda familjer intervjuats i flera steg för att utröna om de matchar boendet och det medieintresse det kan föra med sig. Byggnaden är till synes enkel men fullmatad med ett genomtänkt och komplext innehåll. Projektet innehåller många olika lager: ett arkitekturlager, ett boendelager, ett tekniklager, ett energipedagogiskt lager och ett sälj- och reklamlager. I detta teknikintensiva projekt har arkitekturlagret varit viktigt att

HÅLLBARHETEN

Nedan. På taket sitter vindsnurror fästa.

LILL A VARVSGATAN

SITUATIONSPL AN 1:2 500

87 4/13 · ARKITEKTUR

88 ARKITEKTUR 路 4/13

Vänster. På gården ligger en avlång pool. Träd och buskar skapar avskärmning.

HÅLLBARHETEN

FASAD ÖST 1:400

PL AN 4 1:400

FASAD GATA 1:400

PL AN 3 1:400

SEK TION 1:400

PL AN 1 1:400

utveckla och manifestera. På ett för hauschild+siegel typiskt sätt har detta arbete tagit avstamp i en lek med funktionskrav. Exteriört är byggnaden konsekvent. Mot gatan i väster har den en stram fasad präglad av inglasade balkonger som redan planterats med växter från medelhavsklimat. Gårdsfasadens intensivt varierade fönstersättning är formad efter u-värden och möblering i sovrum och kök. Ett teknik- och kommunikationstorn, som ger tillträde till de fyra översta radhusen, ligger lätt isärdraget från huvudbyggnaden och ramar in passagen till gården. Där tar E.ON emot kunder och utvärderar mätresultat.

Interiört har radhusen stora variationer i rumshöjd. I garage, entré och sovrum har man pressat ned höjden för att i stället möjliggöra upp till tre meter tak i kök och vardagsrum, något som ger stora skillnader i karaktär när man rör sig mellan rummen. Eftersom radhusen innehåller ungefär tre gånger mer teknik än vanligt används installationsgolv. Detta har man utnyttjat till en nedsänkt sittbrunn i vardagsrummet. På kökssidan har man skapat en levande landskapstavla av enorma fönster som ramar in gårdens insynsskyddande skog och takterrassens grönska.

89 4/13 · ARKITEKTUR

Nedan. Radhusen har vinterträdgårdar med Medelhavsväxter.

90 ARKITEKTUR · 4/13

Nederst vänster. Installationsgolvet har möjliggjort en nedsänkt del i vardagsrummen.

Nederst höger. De övre radhusen har ingång via taket.

HÅLLBARHETEN

Nedan. Den omväxlande fönstersättningen följer funktionerna interiört.

Projektet är fullt av genomarbetade lösningar som ändå behållit något av det tidiga konceptets djärvhet och skärpa. Ett sådant exempel är den soluppvärmda träningsbassängen med tillhörande bastu. En ironisk blinkning till villaidealet, en hommage till funktionalismens kollektivhus och kroppskultur och något som skapar gemenskap mellan de boende. I lägenheterna finns en hel del ramar för användande och möblering. Väggfasta hyllor, specialbyggd köksinredning och de tematiserade gröna uteplatserna är redan på plats. Här kan man lämna det gamla bakom sig och bli en annan, bättre och mer hållbar urban vardagsmänniska. Det är kongenialt med läget. Västra Hamnen utgör fortfarande en plats i Malmö där man vill blicka framåt, göra om sig. Projektet Hållbarheten är både ett ambitiöst och elegant bud på hur begreppet kan definieras. o

FAK TA

Hållbarheten, Malmö Adress: Klyvaregränd 7–13, Malmö. Arkitekt: hauschild+siegel genom Cord Siegel och Axel Hauschild. Medverkande arkitekt: Martin Svensson. Stadsplan: Malmö stad genom Malena Larsvall. Landskapsarkitekt: NOA genom Magnus Svensson i samverkan med MAN MADE LAND genom Anna Lundquist. Konstruktör: Åkermans Ingenjörsbyrå AB genom Björn Yttergren. VVS: VVS-gruppen i Lund

AB genom Sven-Johan Åkesson. El: LMT Elteknik AB genom Christian Walther. Byggprojektledning: Klemt AB genom Stefan Klemt. Energiberäkning: WSP Sverige AB och ÅF. Fuktsakkunnig: WSP Sverige AB. Byggherre: E.ON Sverige AB. Entreprenadform: Delad entreprenad. Byggnadsentreprenör: JR Byggnads AB (Byggentreprenad med samordningsansvar). Brutto area: 1 245 kvm. Byggnadsår: 2010–13.

K ATA R I N A RU N D G R EN

91 4/13 · ARKITEKTUR

starka arkitektur nr. 4_element_Helsida Betongelement 2013-05-15 15:59 Sida 1

Vackra och levande fasader som smälter in i våra stadsmiljöer.

Cityhuset, Karlshamn. SAR Anders Thörnkvist .

DE ELEGANTA FASADERNA På Västerskolan gjorde vi väggarna med infärgad betong som delvis åldringsbearbetats för att få en sidenmatt yta och delvis slipats och polerats för att få en ”terrazzo” yta. Vissa ytor gjuts mot matris för att få ett levande uttryck. Till Cityhuset eftersträvades en lekfull och levande fasad. Där arbetade vi med både slipat och rått material i infärgad graﬁtgrå betong.

Västerskolan, Hässleholm. SAR Torleif Olsson.

Familjeföretaget Starka skapar i betong för hus och mark. Ända sedan 30-talet har våra ledord varit kvalitet, engagemang och ett gediget hantverkskunnande. Vi kombinerar tradition med innovation. Med ett naturligt och återanvändbart material med lång livslängd bygger vi en hållbar framtid för oss, våra barn och miljön. Det är vi stolta över.

WWW.STA R KA.S E | I N FO@STAR KA.S E

FAC E B O O K. C O M /STAR KAB ETO N G

Foto: Mats Persson, Malmö

Läs mer om våra produkter, tjänster, produktionsmöjligheter och våra olika projekt på vår nya hemsida, www.starka.se

SEKTION

s94

s98

s100

Angered Arena Angered Erséus Arkitekter #multiarena #bad #förort #dekoreratskjul #kommunal

Tullhusbron Norrköping Erik Andersson Arkitektbyrå #metallic #LED #båge #stadsbyggnad #symmetri

Bisättningsbyggnad Norums kyrka Stenungsund Joaquim Tarrasó #andligt #konceptuell #tillägg #asymmetri #granit #trä

93 4/13 · ARKITEKTUR

Nedan och höger. Angered Arena har en separat bassäng för höga hopp. F O T O S T E N J A N S I N (N E D A N), B E R T L E A N D E R S S O N (H Ö G E R )

Dekorerat skjul Angered centrum fyllde ett tomrum efter de havererade utbyggnadsplanerna i Göteborgs nordost. Expansionen stannade på halva vägen. Tio år efter generalplanens ”cityannex” byggdes i stället ett försök till blandstad med butiker, bostadskvarter, kulturhus, skola och stadspark. Segregationens dåliga samvete har inte lämnat staden någon ro. Den ambitiösa Angered Arena är en efterlängtad satsning. Här har inte funnits vare sig ishall eller större simhall. Från spårvagnshållplatsen går man genom den utbyggda gallerian förbi kulturhuset Blå Stället. Överallt byggs det om. Längst bort i stadsparken kring Lärjeåns dalgång annonserar sig ett nytt hus med sin lanternin. Att vända entrén mot kollektivtrafiken, ungdomarnas väg till sporten, är ett av de lyckade greppen. Entréns höga skärmtak är utvikt för att släppa ner ljus. Direkt innanför ingången har man överblick över simhallen till vänster och före ishallen en aktivitetsyta, tänkt

som allmänhetens åkning men med isen bortprutad i en knapp budget. Planen är minst sagt kompakt men lyckas ändå rimligt väl ta in ljus och skapa orienterbarhet genom god arkitektonisk ordning, något Erséus är bra på. Simhallen med många bassänger (25 m, hopp, barn, rehab) är anläggningens framsida. Färgat glas ger en lustfylld karaktär. Mångkulturen gav restriktioner för inblickarna i badandet. Burspråken, varav ett går att simma ut i, är välgörande, för rummet och för den grönskimrande plåtfasaden. Hallarnas intrikata pussel är annars paketerat i en enda stor låda. Det finns mycket gott att säga om denna kommunala satsning. Ändå väcker Angered Arena frågor om vår tids arkitektur. Det har byggts en lång rad hallar runtom i Sverige, de flesta långt torftigare än denna i sin arkitektur, om än stolt sponsrade. Enklast möjliga konstruktion, limträ, betong eller fackverk köpt

FAK TA

Angered Arena Adress: Högaffelsgatan 15, Angered. Arkitekt: Erséus Arkitekter AB genom Peter Erséus (ansvarig) och Mikael Sonnsjö resp. Ulrika Nyman (handläggande). Inredningsarkitekt:

Erséus Arkitekter AB genom Monica Strandäng. Landskapsarkitekt: 02 Landskap genom Sabina Richter. K: Cowi genom Per Hilmersson. V: Sweco genom Sten Bäckström. E:

SITUATIONSPL AN 1:8 000 1. BUSS- OCH SPÅRVAGNSTERMINAL 2. ANGERED KÖPCENTRUM 3. KULTURHUSET ”BL Å STÄLLET” 4. ANGEREDSGYMNASIET 5. ÄLDRE SPORTHALL 6. ANGERED ARENA 7. L ÄR JE ÅNS TR ÄDGÅRDAR

Sweco genom Thomas Bäckström. Konstnärlig utsmyckning: Jacob Dahlgren. Byggherre: Higab. Byggnadsentreprenör: Peab. Hyresgäst: Idrotts- och Föreningsförvaltningen,

Göteborg. Entreprenadform: Partnering. Bruttoarea: 15 000 kvm. Byggnadskostnad: 360 mkr. Byggnadsår: 2011–13.

1 3 2

4 6

HÖ

94 ARKITEKTUR · 4/13

FFE

LSG

ATA

ANGERED ARENA

95 4/13 路 ARKITEKTUR

Nedan. En stor lanternin annonserar den plåtklädda arenan på långt håll. På dagen uppfattas fasaden som homogen. På natten visar det sig att flera av plåtarna är transparenta och släpper igenom ljus.

Nederst vänster. Motionsbassängen. Nederst höger. Aktivitetstorgets publiktrappa. Höger. Ett uppskuret hörn i den annars kontinuerliga plåtfasaden och ett snedställt skärmtak markerar huvudentrén.

FOTO STEN JANSIN

F O T O S T E N J A N S I N (N E D E R S T ), B E R T L E A N D E R S S O N (H Ö G E R )

på katalog. Någon offentlig lyx kostar vårt rika samhälle inte på sig. Så också i Angered Arena. Det är snyggt inslagen metervara, ett ”dekorerat skjul”. För det argumenterade Robert Venturi engagerat 1978: ”Vår tid är inte en tid för dyra byggnader, våra budgetar tillåter inte arkitektoniska stordåd som Parthenon eller Chartres” skrev han i A Definition of Architecture as Shelter with decoration on it. Han hävdar, enligt den klassiska synen på decorum, det passande, att alla byggnader inte behöver vara ”fancy”. Och han vill skilja funktion från dekoration, till bådas gagn. Det påminner om tektonikdiskussionens åtskillnad mellan kärnform och konstform på 1800-talet. En generation efter Venturi har vi snarare ett överflöd av stordåd internationellt. Men jag undrar: När Scandinavium byggdes 1970 ingick det i en serie av hallar världen runt som bokstavligen spände bågen. När man nu talar om en ny, modernare huvudarena i Göteborg frågar jag mig om det också ska bli billigaste metervara eller om viktig offentlig arkitektur kan få vara konstruktivt ”fancy”, ett rumsligt äventyr. Och om man i så fall kanske kunde ha övat sig på konstruktionens egen uttryckskraft i Angered. Kärnform, inte bara konstform. CL A E S C A LD E N BY

96 ARKITEKTUR · 4/13

SEKTION 1:1 000 1. CAFÉ 2. HOPPBASSÄNG 3. AK TIVITETSBASSÄNG 4. MOTIONSBASSÄNG 5. REHABBASSÄNG

Nedan vänster. xcxcxcxc

ANGERED ARENA

Nederst. xcxcxcxc

ENTRÉPL AN 1:1 000 1. FOA JÉ 2. RECEPTION 3. CAFÉ 4. AK TIVITETSTORG 5. OMKL ÄDNING 6. REL A X AVDELNING 7. REHABBASSÄNG 8. MOTIONSBASSÄNG 9. AK TIVITETSBASSÄNG 10. BARNBASSÄNG 1 1. SMÅBARNSBASSÄNG 12. HOPPBASSÄNG 13. ISHALL 14. ÄLDRE SPORTHALL 15. FRIIDROT TSHALL

9 1 12

10 11

3 1

97 4/13 · ARKITEKTUR

98 ARKITEKTUR 路 3/13

Vänster. Tullhusbron binder samman innerstaden med Saltängen.

Nedan vänster. Ett inbyggt varmluftssystem gör det möjligt att värma bron. Höger nederst. Den 71,6 meter långa bron har en timglasformad kropp som smalnar av mot mitten både i plan och i sektion. S A M T L I G A F O T O N Å K E E: S O N L I N D M A N

Sambandsbågen BR

FLEM IN G G AT AN

ÄNG SGA TA N

menad mot Saltängen är inte längre långt borta. Det är intressant att bron kommer före stadsplanerna, som en injektion, en gestaltad konkret möjlighet för staden. Redan 2008 ordnade kommunen en arkitekttävling och byggandet av bron började 2012, ”en bild av det nya moderna Norrköping”, förklarade stadsarkitekten Dag Johansson. Den 71,6 meter långa timglasformade bron är byggd i stål, som det känns i en enda hel form. Det är en slank symmetrisk bro i silver metallic. Bron verkar nästan inte tycks nudda marken, men lägger sig tillrätta som en självklarhet. Den är också osedvanligt tunn och på så vis ger den känslan av en spänd båge. Tullhusbron tilldelades Stålbyggnadspriset 2013. o

S A LT

En ny bro från Strömsholmen i Norrköping till stadens norra kaj har funnits med i stadens planer sedan Plura föddes. Då var planerna (så klart) en bilbro, nu har det blivit en gång- och cykelbro. Bron kopplar den inre staden till Saltängen, ned mot stationen. Saltängen är en del av staden som varit bortglömd och förbisedd under lång tid, men som precis som många andra bortglömda stationsnära industriliknande områden i svenska städer ska den nu uppgraderas, bli en del av staden och få bostäder. En detaljplan är ute på samråd till sommaren. Bakom den satsningen står också planerna på Ostlänken, som ska göra Norrköping ännu intressantare som pendlingsort. Tack vare bron flyttas stadens delar närmare varandra, en pro-

DA N H A LLE M A R

SITUATIONSPL AN 1:4 000

FAK TA

Tullhusbron, Norrköping Adress: Saltängsvägen, Norrköping. Arkitekt: Erik Andersson Arkitektbyrå AB. Längd: 72 meter. Vikt:

125 ton. Byggherre: Norrköpings kommun. Konstruktör: Ramböll, Tore Lundmark och Christer Carlsson.

Entreprenör: Lecor Stålteknik AB. Byggnadskostnad: 20 mkr. Byggnadsår: 2012 (invigd i november).

99 4/13 · ARKITEKTUR

Höger. Kapellet ligger på kanten av den bergsplatå där Norums kyrka står. Nedan. Interiört är det vitlaserad furu på väggar och i tak och bohusländsk granit på golvet. SAMTLIGA FOTON MARTIN SKREDSVIK

Religiös rörelse När allt fler går ur Svenska kyrkan, samtidigt som den har fortsatt uppdrag att hantera gravsättningar och kyrkogårdar, uppstår ett behov för en ny sorts rum. Rum som förmår iscensätta livets svåraste ögonblick, men som gör det utan religiösa förtecken. Den lilla bisättningsbyggnaden av Joaquim Tarrasó vid Norums kyrka utanför Stenungsund tar med iver upp sökandet efter en ny typologi. Arkitekturen utgår från platsen, den intilliggande kyrkobyggnaden och traditionella kapell, men lämnar inga tvivel om att vår tid manifesteras. Byggnaden har placerats i en skarp krök på den smala vägen upp till kyrkan från landsvägen. Just där slutar den bergsplatå som utgör kyrkans bas. Byggnaden står djärvt på dess rand. Samtidigt bidrar den till att skapa en rumslig sekvens i rörelsen upp mot kyrkan. Det är en lyckad placering som både visar respekt och utmanar. Problemet är att byggnaden egentligen är för liten för att riktigt balansera kyrkans vo-

lym och trots en uttrycksfull arkitektur blir den aldrig mer än en komplementbyggnad. Det är annars en både lekfull och konceptuell arkitektur. Byggnadens entré manifesteras med ett sluttande ribbverk som avslutas med ett fönster ut mot landskapet. Ett flak av svart skiffer har vikts över byggnaden och bildar tak och lutande väggar. På baksidan står byggnaden på en triangelformad konsol, hänger ut över landskapet. Exteriört blir det helt enkelt för många motiv. Byggnaden hade mått bättre av ett mer samlat uttryck. Den bruna träpanelen och den svarta skiffern blir varken högtidlig eller vardaglig och förmår inte berätta nämnvärt om verksamheten innanför väggarna. Men om exteriören är lätt överarbetad är interiören dess motsats. Där får de exteriöra greppen sin förklaring och blir relevanta. Interiören bygger i stort på det traditionella kyrkorummets rumsliga delkomponenter, men i ett nytt arrangemang. Rörelsen in är markerad och

FAK TA

Bisättningsbyggnaden i Norums kyrka Adress: Norums kyrka, Stenungsund. Arkitekt: Joaquim Tarrasó. Medverkande: Alexandra Clason. Projekt-

ledare: Kaj Dahlberg, Mats & Arne Arkitektkontor. Byggherre: Svenska kyrkan i Stenungsund, Norums

SITUATIONSPL AN 1:1 500

100 ARKITEKTUR · 4/13

kyrkliga samfällighet, Helena Lindholm. Kostnad: 9,2 mkr. Bruttoarea: 165 kvm. Byggnadsår: 2012.

B I S ÄT T N I N G S BYG G N A D N O RU M S K Y R K A

101 4/13 · ARKITEKTUR

Nedan. Fönsteröppningarnas asymmetriska snitt och form dramatiserar interiören.

Vänster överst. Exteriören präglas av väggar och tak i svart skiffer med inslag av brunt trä. Vänster nederst. Interiören har en religiös stämning utan att vara avsedd för någon speciell religion.

ceremoniell, men angör det centrala rummet asymmetriskt, i ena hörnet. Rummet är kvadratiskt i planform, men med nocken dynamiskt på diagonalen. Rummets har en högtidlig höjd, men dyker ner till intim ståhöjd just vid platsen för kistan. Fönsteröppningarna dramatiserar rummet i ett asymmetriskt arrangemang som balanserar riktning och vila. Materialen är enkla men väl valda. Klassisk bohuslänsk granit och vitlaserad träpanel dominerar. En slingrande ljusslinga i taket betonar rummets riktningslöshet i en lekfull irrationell form. Faktum är att rummet tycks fungera lika bra åt alla håll. Det är sannolikt en tidsfråga innan det kommer efterfrågas för helt andra ceremonier, som bröllop, dop och musikaftnar. Bara genom att byta sida eller hörn uppstår en ny scenografi, med en annan karaktär. Det är ett givet mervärde. PE R B O R N S TE I N

3 2

5 6

PL AN 1:300 1. FÖRHALL 2. BESÖKSTOALET T 3. SAMLINGSSAL 4. INBYGGD FÖRVARING 5. K YLRUM 12 KISTPL ATSER 6. ARBETSPL ATSER

SEKTION VÄ STER– ÖSTER 1:300

102 ARKITEKTUR · 4/13

B I S ÄT T N I N G S BYG G N A D N O RU M S K Y R K A

103 4/13 · ARKITEKTUR

29-30 augusti Garnisonen konferens, Stockholm

Utomhusbelysning ‘13

– så fattar du rätt beslut kring planering och investering i utomhusbelysning

Den tidigare höga takten på utvecklingen av LED-produkter har bromsats in. Produkterna börjar bli riktigt bra och i takt med att kvicksilverutfasningen genomförs är det nu hög tid att byta ut gammal ineﬀektiv belysning mot ny, eﬀektiv med bra ljuskällor och god optik. Utomhusbelysning ’13 ger dig insikter och kunskap för att fatta rätt beslut kring investering av ny utomhusbelysning!

Ur innehållet:

Missa inte workshopen fredagen den 30 augusti

Ta del av den senaste utvecklingen och nyheterna inom utomhusbelysning Så underlättar de nya gemensamma ekodesignkraven för LEDoch reﬂektorlampor ditt val av belysning Vad kan räknas som en god investering i utomhusbelysning?

– Skapa optimala förutsättningar för din nästa belysningsinvestering

Planering för ljus och mörker som bidrar till ökad trygghet och jämställdhet Vilken belysningsteknik använder vi år 2020?

Lyssna till bland andra:

Tommy Govén ordförande, SIS standardiseringskommitté för belysning

Mari Tastare arkitekt och ägare, mudL i Göteborg

Johnny Clausen belysningsansvarig, Malmö stad

Martin Hollertz gatu- och parkchef, Uddevalla kommun

Läs mer på: www.talentumevents.se/belysning Arrangör:

Utomhusbelysning13 ad 225x297.indd 1

Partner:

Mediapartners:

08/05/2013 15:21

Nedan. Det nya Abba-museet på Djurgården i Stockholm, ritat av Johan Celsing Arkitektkontor.

UT VALT

Malin Zimm väljer tre

KULTUR Museets roll i kulturen I början av maj invigdes Johan Celsings Abba-museum på Djurgården i Stockholm. En nyklassisk byggnad med stram träfasad och stora glaspartier. I det här numret intervjuas Erik Wikerstål, som tillsammans med Wingårdhs ska restaurera Nationalmuseum. Nyligen har två arkitekttävlingar utlysts: en tillbyggnad till Liljevalchs och ett nytt Nobelmuseum. 16 år efter att Gehrys Bilbao-museum tycks museiboomen ha nått Sverige och Stockholm. Den nya boken Vad ett museum?, som recenseras på sidan 109, diskuterar hur museer alltmer blir aktörer inom kulturindustrin för att locka besökare. I stället, skriver Dan Karlholm, borde museer satsa på att väva in kulturarvet i samtiden. o

J U LI A S V E N S S O N Ä R A R K ITE K TU R S KU LTU R R E DA K TÖ R

# sverigeportrattet #grävskopor #riva #förtätning #majorna #livsmedel #göteborg

Instagrammare: reklown Anders Örtegren kommunikatör och projektledare Plats: Willys i Majorna i Göteborg rivs (tillfälligt) i och med förtätning av kvarteret. Tidpunkt: 23 april 2013

Gömd men inte glömd I maj 2000 stängde USAs administration av den störsignal som påverkade GPSsystemet. Så uppstod en ny form av skattjakt. Med hjälp av mobiltelefonens GPS-koordinater blir den lilla skatten det symboliska målet för en spännande miljöupplevelse. En vanebildande aktivitet för lagom äventyrliga i alla åldrar. www.geocaching.se Hitta hem till gården Det finns 2000 hembygdsgårdar i landet, 80 av dessa i Stockholms län. Visste ni att Hembygdsföreningen Norrmalm ordnar studiebesök på Citybanebygget? Vem hade en aning om att Hammarby Sjöstad ens har en hembygdsförening? Leta upp en spännande förening på www.hembygd.se och utforska din närmiljö. Designhistoriens kvinnor Hall of Femmes har sedan 2009 arbetat fram ett makalöst material om upphovskvinnorna vars verk alla har sett men som designhistorien ofta ignorerat. Kärntruppen Samira Bouabana och Angela Tillman Sperandio ger ut en bokserie, sänder podcasts, och ordnar Design Talks med bland andra Barbara Kruger, halloffemmes.com. o M A LI N Z I M M

Vill du ta ett porträtt av ditt Sverige via Instagram? 1. Ta ett foto på en plats som du tycker berättar något om Sverige och vårt arkitektoniska klimat. 2. Ladda upp bilden till Instagram och tagga den med #sverigeportrattet 3. Lägg till dina egna hashtaggar till bilden.

105 4/13 · ARKITEKTUR

FILM

UT VALT

När gruvan får styra Kiruna – Rymdvägen

Julia Svensson väljer tre

Bok. Zadie Smith Zadie Smiths senaste roman NW handlar om hennes eget uppväxtkvarter i nordvästra London. En klass- och stadsskildring genom fyra personer, som alla växer upp i samma betongkomplex. Kommer på svenska i maj. Bok. Stål Det italienska stjärnskottet Silvia Avallones roman Stål, som nu finns i pocket, är perfekt för sommarens hammockhäng. En rafflande historia om två tonårstjejer i ett miljonprogramsområde i Berlusconis Italien och livet kring ett allt fattigare stålverk. o

106 ARKITEKTUR · 4/13

I L LU S T R AT I O N S U P E R U N I O N A R C H I T E C T S

Arkitektur. Elva unga norska Under sommaren presenterar Nasjonalmuseum i Oslo elva av de mest lovande arkitekterna under 40 i Norge. Hur positionerar de sig i det norska och internationella landskapet? Utställningen har två delar och visas till den 9 respektive 28 september.

stadsflytten långt borta, de intervjuade ser det som ett nödvändigt ont för att gruvan ska fortsätta existera. Flytten av Kiruna är den typ av konkreta Liselotte Wajstedt berättar om ett samprojekt som väcker jubel och förtjusning hälle där alla barn hon kände var arbebara på grund av dess handlingskraftiga tarklass, och att alla därför var jämlika. karaktär. En spännande kraftmätning, en Men bland de vuxna männen råder en test av vad som är möjligt. De flesta kritistenåldersaktig machokultur som jag antar ker som tillfrågats i riksmedia bor dessutom att unga pojkar tidigt skolas in i. Hon på behörigt avstånd från projektet och kan intervjuar sin lillebror, som bor i Kiruna därför unna sig att betrakta det genom och arbetar i gruvan. Han tänker sällan på antropologiska glasögon. riskerna med arbetsplatsen; i alla fall inte Konstnären Liselotte Wajstedt är uppvuxförrän hans kollega stryker med i ett ras. en i Kiruna på 1970- och 80-talen. Hennes Nu rasar samhällets kulturarv ned i djufilm Kiruna – Rymdvägen, där hon interpet. Människornas minnen från uppväxter vjuar gamla skolkamrater och ser tillbaka och hela liv. Nya Kiruna hamnar på den på sina barn- och ungdomsminnen, har ännu kallare plats som kallas Dödens dal. Centrum hamnar precis vid kyrkogården. I samband med Nu rasar samhällets kulturarv flytten läggs akutkirurgin ned, och för att föda barn ned i djupet. Människors minnen måste Kirunaborna snart åka 15 mil.Det finns i bruksorter från uppväxter och hela liv. alltid en ton av tacksamhet gentemot det stora bolaget. Genom Liselotte Wajstedts tillkommit i ett tillstånd av rotlöshet. Samhögst personliga skildring blottas det som tidigt som hon utforskar staden utforskar egentligen är intressant med Kirunaflytten, hon sin bild av uppväxten, den hon var och förutom den rent praktiska stadsbyggnaden hon blivit. När saker och ting svajat den; hur lite människor är värda i förhar hon alltid återvänt hem, till mamman hållande till tillväxten. O och tryggheten i lägenheten på Rymdvägen J U LI A S VE N S S O N i Kiruna. Och nu ska allt rivas. Vad är det som försvinner när Kiruna successivt rasar ned i gruvan medan man enligt Whites långsmala design reser den på nytt på säker mark? Människors minnen och anknytning. Liselotte Wajstedts refererar till sig själv som Tummelise, och Kiruna som Hemmalandet. Det kan tyckas ganska påklistrat, storyn håller bra som den är ändå; bakom den naivistiska tonen döljer sig en bild av Kiruna i alla fall jag inte mött förut. LKAB grundades 1907 av Hjalmar Lundbohm, som snart också fick bli gudfar åt den första flickan i Kiruna, som döptes till Kiruna. Att Kiruna är en försvenskning av det samiska ordet giron, som betyder fjällripa, illustreras med animerade fåglar. Detta är tydlig symbolik för LKABs och Kirunas ömsesidiga beroendeförhållande. Kirunas och dess medborgare var och är till för gruvan. I Kiruna är exotismen kring

Liselotte Wajstedt

→

BOK I L LU S T R AT I O N E R J O N N A F R A N S S O N

Designerna Margot Barolo, Karin Wallenbäck och Stefano Giovannoni medverkar med essäer om produktion, fotografi och den italienska modelllen.

Designerns osäkra roll Behind the Scenes: Stories from the Design Industry

hottaste möblerna. De som gillas av fans och afficionados, men knappast är kända Hanna Nova Beatrice (red) av en bredare allmänhet. En problematik ARVINIUS FÖRLAG 2013 som snuddas vid i kapitlet där italienska chefredaktören Marco Velardi diskuterar ”Just nu är en spännande tid att verka som branschens maktförhållanden med bland designer”, sade Petrus Palmer när han och andra den nyligen avlidne, alltid lika kloke partnerna i Form Us With Love invigde sin designern James Irvine, en erfaren och enutställning Market i samband med årets ligt min uppfattning ytterst vettig person. möbelmässa i Stockholm. Vad han syftade ”Men alla vet vem väl Jasper Morrison och på var den djupgående strukturomvandling, Patricia Urquiola är, säger Velardi och får skapad av digitaliseringen som nu på allvar mothugg av Irvine. ”Tja, säger han, men börjar nå även den svenska designbrankanske inte så många trots allt.” Diskussioschen. nen landar i att dagens verkliga makthavare är svåra att identifiera. Kommer de främsta varumärkena Men att Irvine ändå pekar ut en kategori som skulle att överleva, eller ska vi förvänta behöva stöttas – de mindre möbelföretagen. ”Någon nåoss nya typer av designföretag? gonstans borde ha ett ansvar för att stärka deras möjliggSamma tema avhandlas i antologin heter att nå ut”, säger han. Behind the Scenes: Stories from the Design Jag tror det ligger mycket i hans ord. Industri, redigerad av svenska formjourKommer att tänka på en rapport som nalisten Hanna Nova Beatrice. Vad kan vi presenterades i början av året kring en vänta av den framtida utvecklingen, frågas besläktad industri – mode. Här koni boken. Hur kommer konsumtionsmönstren staterades att det så kallade svenska att påverkas? Kommer de främsta varumär- modeundret till stor del utgörs av H&M. kena att överleva, eller ska vi förvänta oss När det gäller export av svenskt mode nya typer av designföretag? Angelägna men är H&M:s dominans nästan total. En svåra frågor att besvara. liknande situation råder rimligtvis Knappast blir det enklare av att bokens ifråga om möbler, inte minst möbler anslag är helt internationellt. Designinduavsedda för privata hem, där den helt strin definieras främst som möbler och i dominerande aktören förstås är Ikea. princip uteslutande som de designmässigt Är det meningsfullt att alls tala om

→

en designindustri, utan att på allvar gräva i det som James Irvine antyder – de små, ambitiösa designföretagens möjligheter att överleva i ett klimat som i hög grad definieras av de globala bjässarna? Inte minst är detta en problematik som präglar den svenska designscenen, där undersökningar visat chockerande siffror när det gäller hur många av dagens designstudenter som faktiskt får jobb. Så få som fem procent, framgick av en undersökning specifikt för Öresundsregionen nyligen. Även Artforum-kritikern och designskribenten Julie Cirelli noterar i ”Behind the Scenes” att vi i dag har för många designers och för få jobb, vilket är en av orsakerna till att många prövar att bli sin egen producent. Så ”en spännande tid” är knappast någon g underdrift. Med Hanna Nova Beatrices bok tas ett viktigt steg för att greppa och vvidga diskusssionen om d designens och de designernas os osäkra, ny nygamla rol roller. o INGRID SOMMAR

107 4/13 · ARKITEKTUR

BOK

Brf Ensamheten Linda Spåman KOLIK FÖRLAG 2013

I den dysfunktionella bostadsrättsföreningen Ensamheten bor ett tvärsnitt av Sveriges befolkning, i alla fall av den del som kan och vill äga sin bostad. Ett lesbiskt par med relationsproblem, en deprimerad mammaledig kvinna och hennes man som jobbar på Försäkringskassan. En bloggare, en blind, en nynazist, en tant. Eller tvärsnitt och tvärsnitt, det vill jag nog ändå inte tro – om alla hus rymde lika mycket misär som Ensamheten vore Sverige världens ledsnaste land. Inte nog med att alla är tyngda av sorger och bekymmer, de har dessutom ingen aning om vad som händer hos grannen, trots gemensamma städdagar, korvgrillning och en nitisk föreningsordförande. Linda Spåman, som också är konstnär med examen från HDK i Göteborg, tecknar i svartvitt i en stil som är spretig och naivistisk, där få och små detaljer får definiera en person eller situation – en stil som känns igen från många andra i den ”nya” svenska serievågen. Dialogen har liknande minimalistiska drag. Spåman fångar varje karaktär i den anonyma låda till hus som är Ensam-

Ur Brf Ensamheten.

heten med små, socialt kodade uttalanden (”Fast utan dem i Reductilgruppen på Familjeliv hade det nog inte gått...”, säger till exempel den bloggande mamman om sin viktnedgång). Men tyvärr är personporträtten mer raljanta än roliga och efterlämnar en unken smak av folkförakt. Om det är satir är den inte speciellt raffinerad. Det är synd, för Spåman lyckas med mycket annat i Brf Ensamheten, inte minst att fånga den lilla människans ensamhet mitt i den stora gemenskapen. Det är med

ett obehagligt tryck över hjärtat jag lägger boken ifrån mig och konstaterar att jag aldrig har varit mer nöjd över att bo i hyresrätt. Här är det i alla fall ingen som låtsas bry sig om någon annans förehavanden. o

SFV och Livrustkammaren – är att på ett fängslande och lättillgängligt sätt berätta om det arbete som bedrivs i verkstäder och på byggnadsställningar. Det är en god ambition! Och restaureringen av Slottet är ett projekt som utan tvekan har potential att väcka fascination hos många. Det handlar om ”det mest omfattande fasadarbetet i modern tid i Sverige” – som inte beräknas vara klart förrän 2036. Men tyvärr har utställningen många brister och det är knappast med en känsla av att ha stenkoll på ämnet som jag kliver ut på Slottsbacken efter besöket. Stommen i utställningen utgörs av tre montrar i vilka arkitekturdetaljer i sten och gamla verktyg exponeras mot fonden av uppförstorade fotografier av hantverkare i aktion. På montrarnas glas har fotografier i mindre skala – som anspelar på gamla

polaroidfoton – tejpats upp. Det som visas på dessa fotografier är detaljer av fasadornament, men också snapshots av hantverkare, arkitekter och specialister. Några fotografier saknar helt förklaring, medan andra åtföljs av några korta rader text. Det kan vara spännande att komma ”behind the scenes”, men greppet har gjort utställningen alltför fragmentarisk. Ingenstans berättas om hur alla dessa fragment samspelar till en helhet. Och många grundläggande frågor om både byggnaden och restaureringen lämnas obesvarade. Läser man istället den broschyr om restaureringen som SFV gett ut klarnar sammanhangen. Den är både informativ och intresseväckande. Varför har inte utställningsmakarna trott sig kunna klara samma balansgång? O

A M A N DA S V E N S S O N Ä R FÖ R FAT TA R E O CH LIT TE R ATU R K R ITI K E R.

UTSTÄLLNING

Stenkoll på Slottet Livrustkammaren, Stockholm T O M 18 AUGUSTI 2013

”Levandegörande” har varit ordet på allas läppar i de senaste årens kulturarvsdiskussion. Den lilla utställningen Stenkoll på Slottet som just nu visas på Livrustkammaren och som handlar om den pågående fasadrestaureringen av Stockholms slott är ett uttryck för detta intresse. Det är inte bara kulturarvet i form av byggnader och miljöer som ska levandegöras, utan också den kulturvårdande praktiken. Ambitionen med utställningen – som arrangerats av

J O H A N Ö R N Ä R A R K ITE K TU R H I S TO R I K E R.

BOK

Nedan. Palle Nielsens Modellen var med i Tensta konsthalls Samhället utan egenskaper som visades under våren.

Museet tolkar tiden Vad är ett museum? Dan Karlholm, Allan Kaprow, Robert Smithson AXLBOOKS 2013

Inför stundande namnbyte för Arkitekturmuseet kommer denna lilla skrift mer än lägligt, om inte annat för att ge svar på frågan – vad var ett museum? Den inledande dialogen mellan konstnärerna Smithson och Kaprow diskuterades på ett seminarium

→ Samtidigt iakttar de hur museer försöker ”liva upp saker” under Arkitekturmuseet Live: 48 timmar 2011, på initiativ av Staffan Lundgren vars förlag Axlbooks stadigt utkommer med frestande essäer i fickformat. Dan Karlholm, professor i konsthistoria på Södertörns högskola, bidrog på seminariet liksom i denna bok med ett vidgat perspektiv på museets historiska, samtida och nutida roll i samhället. Smithson och Kaprow tog 1967 itu med titelns fråga med stort allvar och humor i ett samtal där de helt i linje med sina respektive undersökande av konstens möjliga platser liknar museet vid

ett mausoleum och drömmer, bland annat, om ett utrensat och stängt Guggenheim – ett museum fyllt av olika slags tomhet. Samtidigt iakttar de hur museer försöker ”liva upp saker” och börjar anta formen av ”specialiserad underhållning”. Karlholm tar upp denna tråd – museerna är i dag aktörer inom kulturindustrin med främsta uppgift att locka nya besöksgrupper. Allt håller på att förvandlas till ett museum, varnar Smithson, tidigt ute i sin kritik mot en globalt omfattande museikultur som slukhål för ett fragmenterat kulturarv. Så visar Palle Nielsen Modellen på Moderna museet 1968, som ställer allt på ända: ut med de döda objekten, in med de lekande barnen i en utställning som var en undersökning av det befriade samhället. I detta politiskt naiva fullskaleexperiment visade sig museet vara den enda plats där detta kunde äga rum – institutionen återföddes som aktiverande och aktualiserande rum. Om museerna, som Karlholm uttrycker det, börjar tolka ”samtiden” som ”en samtidighet mellan olika tider”, och förmår involvera det ”utanför” som de kulturella ramverken skapat – då kan de återerövra frågeställningen i presens; vad är ett museum? Om svaret visar sig vara ett centrum i stället för ett museum, som i Statens centrum för arkitektur och design, uppstår ett stort kraftfält mellan ett ”inuti” och ett ”utanför” att skapa samtidigheter i. M A LI N Z I M M Ä R A R K ITE K TU R K R ITI K E R.

UTSTÄLLNING

Gipp tar ton Skikt Färgfabriken, Stockholm T O M 2 JUNI 2013

Att arkitektur skulle vara frusen musik är en av de stora klichéerna som florerar i dag. Sambandet mellan musik och arkitektur är knappast direkt. Det är inte minst tydligt i Knot, en av de installationer som Petra Gipp ställer ut tillsammans med musikern Kim Hedås på Färgfabriken i Stockholm. Musiken befinner sig lite på avstånd. Som en änglakör till Gipps abstrakta modeller av mötet mellan sektion och plan. Föreningen mellan musik och arkitektur är tydligare i den andra av de två installationerna, Part. Där liknar musiken dova och förvrängda ljud från en stad. Somliga kommer inifrån de 13 betongkuber, som hänger oregelbundet i rummets mitt på smala stålrör, andra från ställen i utställningsrummet. Ljuden har en tredimensionalitet och arkitekturmodellerna, med sina inslag av brons, pergamon och vax, visar på en rytmisk rörelse. De är lika, men ändå olika, som noter i ett partitur. o TO M A S L AU R I

109 3/13 · ARKITEKTUR

Sveriges naturum

Efterlängtad bok om

Sveriges naturum!

nã!BISKO

nã!MMARNÅS nã(EMAVAN

Rabatt till Arkitekturs prenumeranter!

nã(ÕGAã+USTEN nã6ÆLÆDALEN nã«NGE

nã&ULUFJÅLLET

nã$ALARNA

nã&ÅRNEBOFJÅRDEN

nã6ÅRMLAND nã.ATIONALPARKERNASãHUS nã+OSTERHAVET nã3TENDÕRREN

(ORNBORGASJÕNãn

nã6ÅNERSKÅRGÆRDEN nã4ÆKERN

nã3OMMEN nã6ÅSTERVIK

Arkitektur Förlag

nã&JÅRÆSã"RÅCKA nã4ROLLSKOGEN

nã3TOREã-OSSE

'ETTERÕNãn

nã'OTLAND nã+RONOBERG +ULLABERGãn "LEKINGEãn 3ÕDERÆSENãn 6ATTENRIKETãn 3KRYLLEãn

Sedan 1970-talet har Naturvårdsverket byggt besökscentra, så kallade naturum, i anslutning till några av det svenska landskapets pärlor. Som Abisko, Hemavan, Fulufjället , Höga Kusten, Tåkern, Hornborgasjön, Kosterhavet, Stenshuvud och Store Mosse. Det har blivit en unik satsning på arkitektur som saknar motstycke i Sverige. Avancerade utställningsbyggnader och det bästa av Sverige i förening. 13 av sammanlagt ett 30-tal naturum presenteras ingående i boken med nära 150 nytagna fotograﬁer av Åke E:son Lindman, ett rikt ritningsmaterial och texter av Claes Caldenby, Mark Isitt och Tomas Lauri. Parallella texter på svenska och engelska.

Naturum Vattenriket Size: 1,050 m 2 Completed: 2009 Architect: Fredrik Pettersson, for White Arkitekter AB

The vital importance of water is made abundantly clear by the

Naturum Vattenriket Na

Kristianstads Vattenrike Biosphere Reserve. In a manner of

Sto Storlek: 1050 m 2

speaking, water is everything. Or rather, water functions in a

Fä Färdigt: 2009

very special kind of way round about the Helge Å river. It is

Ar Arkitekt: White arkitekter AB genom Fredrik Pettersson

one of those well-functioning ecosystems, a wetland which gives far more than it takes.

Va Vattens betydelse för liv är självklart i Kristianstads vatten-

People living here have for centuries derived great

rik rike. På sätt och vis är vattnet allt. Utan det finns ingenting.

benefit from the wetland. It nourishes banks and fields. The

Ell Eller rättare sagt: vattnet fungerar på ett alldeles speciellt

wetland flanking Helge Å is so low-lying in relation to sea

sät sätt runt Helge å. Det är ett av dessa väl fungerande ekosys-

level, indeed partly below it (the lowest point in Sweden, 2.41

tem tem, en våtmark som ger mycket mer än vad den tar.

metres below sea level, is located here). The breadth of the

Även de boende runt om har under många hundra år

river varies enormously in the course of a year. The water level

ha haft stor nytta av våtmarken. Den skänker näring till stränder

fluctuates by something like 2 metres. In winter and spring

oc och åkrar. Våtmarken runt Helge å ligger så pass lågt i förhål-

the river bursts its banks, drying out as summer approaches.

lan lande till havet, bitvis under det (Sveriges lägsta punkt, 2,41

Helge Å can shift from a few metres in breadth to several

me meter under havsytan, finns där). Ån växlar kraftigt i bredd

kilometres.

un under ett år. Vattenflödet varierar uppemot två meter i höjd.

This wetland is full of life. This is the sole Swedish habi-

Un Under vinter och vår svämmar det över, för att torka ut framåt

tat of fen ragwort, a small but bright yellow flower which sets

so sommaren. Helge å kan skifta från några meter i bredd till

the watermeadows a-shimmering. There is a great deal of bio-

fle flera kilometer.

diversity and variety here, ranging from the white-tailed eagle

I våtmarken frodas livet. Där finns den för platsen unika blo blomman Gullstånds, liten men intensivt gul, som får strand-

circling overhead to an unusual multitude of dragonflies and microscopic molluscs.

än ängarna att skimra. Artrikedomen och variationen är stor, allti-

Building in a wetland, now matter how well-functioning

från havsörnen som slår sina lovar i skyn till ovanligt många frå

ecologically, is no easy matter. Wetlands and buildings don’t

trollsländor och mikroskopiska mollusker. tro

belong together.

Att bygga i en våtmark är, hur bra den än fungerar

When building work was due to start on the Vattenriket

eko ekologiskt, inte enkelt. Våtmarker och byggnader hör inte ihop. När naturum Vattenriket, som White vann den inbjudna täv tävlingen om, skulle börja byggas visade det sig vara längre

Naturum, for which White had submitted the winning entry in an invited competition, firm ground proved to be further down than had been supposed. At the point where they wanted to

ne ned till fast mark än vad man tänkt sig. Där man ville placera

the building to be, the mud was 30 metres thick, so the Natu-

byg byggnaden var det 30 meter dy innan man nådde botten. Man

rum was moved nearer one of the banks and its footprint

flyt flyttade därför naturumet närmare ena stranden och minskade de dess fotavtryck. Men stadiga långa betongpålar gick inte att un undvika. Det fanns inte många byggnadsverk att relatera till, ing ingen byggnadskultur att ta fasta på. Naturum Vattenriket sät sätter sina egna gränser för vad en byggnad är. White har

Naturum Visitor Centres in Sweden | 145

Ottenby

Sektion och plan 1:300

Section and floor plan 1:300

Situationsplan 1:4000

Ottenby

Sveriges naturum | 74

Pris: Arkitekturs prenumeranter 345 kr. Ordinare pris 395 kr. Priser inkl frakt inom Sverige.

nã3TENSHUVUD

Vattenriket

Site plan 1:4000

FAKTA: Utgivning juni 2013, schweiziskt hårdband, 240 * 275 mm, 190 sidor, ISBN 978 91 86050 80 1. Boken ges ut av Arkitektur Förlag i samarbete med Naturvårdsverket.

nã/TTENBY

Naturum Visitor Centres in Sweden | 75

Tåkern

BESTÄLL BOKEN HÄR: Webb: webbshop.arkitektur.se/nyheter Telefon: 08-702 78 57

Naturum Visitor Centres in Sweden | 137

Veg Tech

PL ATSEN S MUSIK FOTO MY LEKBERG-HELL STRĂ&#x2013;M

VĂ&#x201E;XTVĂ&#x201E;GGAR 0HG 9HJ 7HFKV Ă&#x20AC;H[LEOD PRGXOV\VWHP I|U Yl[WYlJJDU VNDSDV HQ WULYVDP RFK JU|Q PLOM| XW|YHU GHW YDQOLJD 9L KMlOSHU GLJ PHG GLQD |QVNHPnO DOOW IUnQ YDO DY Yl[WHU RFK OD\RXW WLOO IlUGLJ LQVWDOODWLRQ Kontakta oss fĂśr mer info om vĂ¤xtvĂ¤ggar. e )OHU VSlQQDQGH Yl[WSURGXNWHU RFK V\VWHP ÂżQQV L YnU Q\D NDWDORJ HOOHU Sn YHJWHFK VH THO Â&#x2021; 9LVODQGD Â&#x2021; 6WRFNKROP Â&#x2021; .|SHQKDPQ Â&#x2021; +HOVLQJIRUV

Plats: Ă&#x2013;vre Husargatan, GĂśteborg LĂĽt: Dig a little deeper Artist: Peter, Bjorn & John VĂ¤ljer en annan vĂ¤g, den som fungerat som genvĂ¤g, men inte varit nĂĽgot mer i sig. Ă&#x2013;vre Husargatan har inte haft mĂĽnga beundrare. Tar mig fĂśrbi hindren, byggstaketen och konerna. Och anar en helt ny gestalt ta form. Det Ă¤r inga mĂ¤rkligheter, standardmaterial och enkla gester, men strukturen och hierarkin i rummet Ă¤r fĂśrĂ¤ndrad. You think you know it all, I've only just begun. Nu ser man potentialen, med en blandning av 1970talets kvarter som ersatte Annedals landshĂśvdingehus, 1980-talets borg nĂ¤rmast LinnĂŠplatsen och sekelgamla kvarter mot Skansen Kronan. Restauranger som Ăśverlevt, cykelbutiken och teatern. Gatan har vĂ¤ntat pĂĽ att bli upptĂ¤ckt. Det Ă¤r mĂĽnga hĂĽl att grĂ¤va, och att fylla igen, klart det tar tid. You like to keep it tidy, I wanna mess it up. Det har varit en hĂĽrd prĂśvning fĂśr mĂĽnga affĂ¤rsinnehavare, nĂ¤r besĂśkarna fĂĽtt trĂĽckla sig fram till entrĂŠn. Men sĂĽ mĂĽnga fler lĂ¤r trilla fĂśrbi framĂśver. Det intilliggande Skanstorget bidar sin tid, alltid finns det nĂĽgon bĂ¤ttre idĂŠ Ă¤n den fĂśrra. Dig a little deeper. o M Y LE K B E RG - H E LL S TRĂ&#x2013; M Ă&#x201E; R L A N D S K A P SA R K ITE K T V E R K SA M I G Ă&#x2013;TE B O RG

Är det inte dags att se saker på ett nytt sätt? t )ÌMMCBSIFU ÊS HSVOEFO GÚS LMJNBUTNBSUB CZHH MÚTOJOHBS t )ÌMCBSIFU ÊS ÚWFSMÊHTFO MJWTMÊOHE

Kvalité

t )ÌMMCBSIFU ÊS MÊHSF NJMKÚQÌWFSLBO t )ÌMMCBSIFU VQQOÌT OÊS NJOESF USBOTQPSUFSBT UJMM TBNNB SFTVMUBU

Livslängd

t )ÌMMCBSIFU ÊS MÌOHTJLUJH LWBMJUFUTTÊLSJOH t )ÌMMCBSIFU ÊS FOFSHJFGGFLUJWB MÚTOJOHBS Miljö

t )ÌMMCBSIFU ÊS OÊS NBUFSJBMFU IBS FO TVOE MJWTDZLFM t )ÌMMCBSIFU ÊS OÊS NBUFSJBM ÌUFSBOWÊOET JTUÊMMFU GÚS EFQPOJ

Trygghet

t )ÌMMCBSIFU LSÊWFS BUU NBUFSJBM FOFSHJ PDI CZHHUFLOJL IVTIÌMMFS NFE OBUVSFOT SFTVSTFS

Hållbarhet är enkelt sagt hög kvalité, funktionssäkerhet och minimal miljöpåverkan. Resitrix är tätskiktet som överträffar kraven på hållbart byggande www.takcentrum.se

www.epdmtak.se

3FTJUSJY NBSLOBETGÚST BW 5BLDFOUSVN J 4WFSJHF

Funderar du på att ge ut en bok? Arkitektur Förlag har en lång tradition av utgivning av kvalitetsböcker om arkitektur. Ibland i samarbete med institutioner eller med olika uppdragsgivare. Då vi gärna vill ge ut ﬂer titlar välkomnar vi bokmanus eller synopsis inom detta eller angränsande områden. Även andra typer av publikationer än böcker kan vara intressanta. Ta kontakt med förlagets vd Tommy Rundqvist. tel: 08-702 78 56, mejl: tommy.rundqvist@arkitektur.se

Arkitekternas

VILLOR

Guide till

STOCKHOLMS ARKITEKTUR

Medborgarhuset i Eslöv Eslöv Civic Hall

400 hus från 800 år. Den kompletta guiden till alla viktiga byggnader i Stockholm med omgivningar. Uppdaterad till år 2009.

Mats Edström

27 svenska villor och fritidshus ur tidskriften Arkitektur 1999–2007 Introduktion av Olof Hultin

OLOF HULTIN BENGT OH JOHANSSON JOHAN MÅRTELIUS RASMUS WÆRN

BEBODDA PLATSER HAKAN FORSELL

STUDIER AV VAR URBANA SAMTIDSHISTORIA

NY BOK!

Bebodda platser – Om vår urbana samtidshistoria Håkan Forsell har i boken Bebodda platser samlat ett urval av sina essäer, artiklar, blogginlägg och fältstudier om den urbana värld som växt fram under efterkrigstiden, och särskilt efter 1989. Texterna rör sig bland annat från stadsomvandlingar i Baltimore till förfallna ﬂyktingbostäder i Aten, från hip-hop-scenen i Neubrandenburg till skolsegregationen i Berlin. Och däremellan: Irrfärder i Växjö. En cricketmatch vid Årstaviken. Boken ställer viktiga stadsbyggnadsfrågor, som: Hur ser egentligen den urbana samtidshistorien ut? Vad berättar den byggda miljön om vilka val samhällen och enskilda har gjort? Hur tolkas stadslandskapet i olika tider och på olika platser? Håkan Forsell är urbanhistoriker, docent i historia vid Stockholms universitet och forskare vid IRS/Center for Metropolitan Studies, TU-Berlin. Boken är den första i den nya serien Arkitektur Text.

ARKITEKTUR TEXT BESTÄLL HÄR: Webb: webbshop.arkitektur.se/nyheter

FAKTA: Utgivning i juni 2013, 150 * 225 mm, 260 sidor. ISBN 978 91 86050 83 2. Pris: Arkitekturs prenumeranter 199:-. Ordinarie pris 225 kr. Priser inkl frakt inom Sverige.

Telefon: 08-702 78 57

N Ä S TA N U M M E R

SVENSK ARKITEKTUR SEDAN 1901

www.arkitek tur.se

Arkitektur nr 5/2013 handlar visionerna för nya städer. Vi analyserar och kommenterar två stadsplaner, båda resultatet av öppna tävlingar: Vallastaden i Linköping och Det nya Kiruna. Vart är stadsbyggandet på väg, vad söker man? Vi har också undersökt drivkrafterna bakom tre stora omvandlingar av industriområden: i Malmö, i Helsingborg och i Stockholm. Dessutom gräver vi ner oss i historien om Globenområdet och dyker upp vid den nya Tele2 Arena av White arkitekter. Vi har träffat Sharon Zukin och pratat om hur konsumtion och sociala mönster påverkar stadens gator och rest till IBA i Hamburg och hittat en alternativ stadsbyggnadsväg. Dessutom: en villa vid Vättern av Petra Gipp, lådor som blir hus av Onix arkitekter, Psykiatrins hus i Uppsala av Tengbomgruppen. Och som vanligt ”Vad bör göras?”, kultursidor, oväntade vinklar på arkitektur, debatt samt orden och trenderna i tiden. 113 4/13 · ARKITEKTUR

Å SIK TSMATRIS

The National. Skiva. Cincinattis stoltheter leverar finstämt på Trouble will find me. Sara Danius. Författare. Aktuell med boken Den blå tvålen. En blivande ständig sekreterare?

Granta. Tidskrift. Äntligen! Den svenska versionen av litteraturtidskriften Granta är här.

FA N TA S T I S K T

Arkitekturs guide till kulturen.

This is concrete. Dans. Experimentellt, trendigt och hett. Två manskroppar definierar betong på ett nytt sätt.

Daft Punk. Skiva. Populärkulturell fixpunkt.

Den gudomliga komedin. Pjäs. Turteatern i Kärrtorp slaktar arbetslinjen. Nypremiär. Spelas t o m 11 juni.

Shere Khan XII. Skiva. Stor: ”Staden är min enda vän, den gör mig sällskap på vägen hem”.

Britta Persson. Skiva. ”If I was a band my name would be Forevers” Sommardisco med stråk av förortsvemod.

IBA Hamburg. Utställning. Bostadsmässa som gräver där världen står och stampar.

Christiania. Stadsdel. Håkan Thörns nya bok Stad i rörelse porträtterar den danska fristaden. Men hur går det egentligen för christianiterna?

Cli-Fi. Climate Fiction, senaste litterära trenden. Ett svar på människans apokalyptiska oro.

Förortshat. Bok. Angeläget ifrågasättande av slentrianhatet, men tidvis lika enögd själv.

PETER EISENMAN

Himlatrappan. Konst. Kiviks Art Center bygger högt igen. Gert Wingårdh släpper loss.

The Great Gatsby. Film. Burlesk tolkning, som en barnvänlig pop-upversion av romanen.

TEZUK A ARCHITECTS

POSTMODERN TEORETIKER. Lika känd för sina böcker som för sina byggnader.

FÄRGGLATT OCH FIFFIGT. Uppfinner småhuset på nytt.

Ikonfilmer Palme-filmen var fantastisk. Astrid-filmen blir säkert också fin. Men Sverige, de döda har inte alla svar.

Nya kulturhuset i Stockholm. Ett sätt att dölja besparingar i en pretentiös kostym?

Jean Nouvel. Skor. Galoscher utan drag.

James Blake. Musik. Skivan Overgrown är ett sömnpiller.

Abbamuseet. Hög karaoke-faktor men folket har fått hålla tillgodo med en källare.

Smartare än en femteklassare. Tv. Nonsensförnedring med Lasse Kronér.

Babel. Tv. Litteraturens svar på Skavlan.

Ikea byter kökssystem. Metod ersätter Faktum. Får folket bättre kök eller bara ett smart sätt att tjäna pengar?

The Knife. Konsert. Konsert som ett slags gympaspex. Slappt.

Jens Assur. Utställning. Africa is a great country på Liljevalchs är distanserad och oengagerad.

FÖ R FÄ R LI GT

Carl Bildt i Ring P1. Den arroganta maktens senaste härskarteknik mot media.

114 ARKITEKTUR · 4/13

Givebox. Kiosker på stan där du lägger saker du inte behöver.

Oh my god. Ståuppkomedi. Världens roligaste Louis C K är tillbaka på HBO. Felice Varini. Konstnär. Arkitekturinspirerad schweizare på Umeå Bildmuseum t o m 13 oktober.

En hemstad. Roman. Kristian Lundberg fortsätter skildra Malmös klassmörker på sitt alldeles egna vis.

Borgen. Tv-serie. Sidse Babett Knudsen regerar.

Hysterijournalistik. Nedlåtande om flickhjältarna One Direction och Justin Bieber, tröttsam farbrorhype för Bossen.

Magnum five kisses. GB gör sig märkvärdiga. Lägg av. Bli folkligare.

Malmö. Stad. Omöjlig kombo, Eurovision är inte Malmö.

Keramiska plattor serie Workshop

Kontakta vår projektavdelning

Svenska Kakel Kvalitet • Kunskap • Service

Malmö Tel 040-685 34 00 • Helsingborg Tel 042-400 57 00 • Halmstad Tel 035-21 24 10 • Göteborg Tel 031-86 64 40 • Stockholm Tel 08-520 260 00

www.svenskakakel.se

eklipta

Design: Arne Jacobsen. AJ Eklipta sprider ett mjukt diffust ljus. Glaset är konstruerat för att ge en homogent belyst yta. Den munblåsta glasskärmen i tre lager med opal kärna har en klar kant som ger armaturen en klar avgränsning.

130282_Ann. Arkitektur SE AJ Eklipta.indd 1

www.louispoulsen.com

25/02/13 13.18