Arkitektur 3/2014

arkitektur · NR 8 · 2013 · BostaD · social housing · renovering av miljonprogrammet · diebedo francis kéré · finanskrisens Usa

arkitektur · NR 6 · 2013 · staDens PavilJonGer · Hotell och abbamuseum · älvstaden Göteborg · fritiden arkitektur · NR 5 · 2013 · De nya stÄDerna · kiruna · vallastaden · H+ Helsingborg · söderstaden · iba Hamburg arkitektur · NR 4 · 2013 · tiDen · tillägg och ändringar · brigadmuseum · pagoden · borgholms slottsruin · Jürgen Mayer H

arkitektur · NR 2 · 2014 · villor · Tham & Videgård · Elding Oscarson · Jonas Lindvall · Mikroboende · Asplunds okända hus · Valerio Olgiati

arkitektur · NR 3 · 2014 · lÉonie GeisenDorF · Tre landskapsprojekt · Hotellskrapor i Norrland · Nya Hisingsbron

léonie Geisendorfs arkitektur

Djärvast i klassen

arkitektur · NR 7 · 2013 · moDerna mÅltiDer · saluhall kvillebäcken · Ung svensk arkitektur · Campus novartis

3/2014 sek 97 eUr 13 byg g n a d interiör plan landskap

We Will alWays be modern, our design alWays essential GR AND PUBL IC

PHOTO PELLE WAHLGREN

arkitektur · NR 1 · 2014 · kontor · Ryska Posten · Mojang · AMF Fastigheter · Framtidens arbetsplats · Nya Krematoriet Skogskyrkogården

GRADE DESIGN JOHANNES FOERSOM & PETER HIORT–LORENZEN, 2014

pa r k e r på s ta d e n s b a k s i d a p o si t i v da nsk f ö ro rtsb i l d norrländska skrapor U t p l å n at s ta d s l i v i U M e å

stockholms vackraste hus blev aldrig byggt

Distinkt katolsk kyrka

hon lät ingen annan styra resultatet

makten över husen

Enjoying the outdoors since 1947

Lyft blicken

LOOPER nedfällbart cykelställ

Plåtens gränslösa möjligheter

Design: Verde / Ngo-Aandal

n Plannja Närproducerat tak frå

Produkt:

Plannja Pannplåt

NYHETER

Beskrivning:

2014

sisk profil vi tillverkar av Plannja Pannplåt är en klas i flera valbara kulörer som stål eller aluminium. Finns Hard Coat-beläggningen la. ska speglar Nordens färg tt uttryck. Pannplåten ger taket ett behagligt ma av aluzink. erbjuds även i tidlös legering

BUZZ bänkbord Design: Voll / Borgersen / Olofsson

AIR sittgrupp Design: Tveit

MOVE bänk Design: Hagerup

DIALOG papperskorg Design: Hagerup / Smette

vestre.se 0560 688877

Tunn stålplåt är skapad för skapande. Materialet har under århundraden uttryckt gestaltningar som arkitekten valt. Till exempel för att framhäva organiska former, ge liv åt döda ytor, för att spela med linjer, kontraster, skuggor och reflektioner. Plåtens variationsmöjligheter är närmast gränslösa. Som korrugerad. Pressad i olika former. Perforerad, förzinkad, målad, obehandlad. Läs mer om Plannjas profiler och produkter för skiv- och bandtäckning på plannja.se

SKÖNHET

MERA SKÖNHET

MANHATTAN FINNS I FORMATEN 333X333, 333X500, 500X500 & 500X1000 MM

ALLA VÅRA ITALIENSKA PLATTOR ÄR VAR FÖR SIG ETT NATURLIGT KVALITETS KONSTVERK. FÅ BESÖK AV EN AV VÅRA ARKITEKTSÄLJARE ELLER HITTA DINA FAVORITPLATTOR PÅ W W W. C C H O G A N A S . S E

Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa.

GR AND PUBL IC FOTO SA M SYLVÉN

På Byarums Bruk ser vi saker på lite längre sikt. Det gäller såväl våra produkters framtid som vår tillverknings historia.

Vi gjuter enbart i återvunnen aluminium – ett material som kan återanvändas gång på gång, generation efter generation.

Tidsrymder som ger perspektiv på tillvaron och sätter sin prägel på våra produkter.

C YK el pollare ar Kus

f o r m g i va r e

Mårten Cyrén

www.byarumsbruk.se

si

N R 3 · 2014

INNEH Å LL

s17 Ledare. Det kan du lära av Léonie.

s84 På Riksrådsvägen i Bagarmossen ligger ett radhusområde som tycks sammanvuxet med sin terräng.

s28

TEMA: *LÉONIE I år fyller Léonie Geisendorf 100 år. Genom hela hennes värv ljuder hennes utrop: ”Jag vill rita hus!

Stora, stiliga, starka, stolta, vackra hus.”

s94 Ny landskapsarkitektur som gestaltar stadens bortglömda platser med former som andas periferi och gatukonst.

NY T T O M ARKITEK TUR s18 Offentligheten offras för handeln. Debatt. s21 Inåtvända hotell. Spårat. s25 Stadsarkitekten: Därför blir Hisingsbron 13 meter hög. Hur tänkte du? s24 Ord i tiden: Jargong.

TEMA: LÉONIE GEISENDORF s28 Intro. En främmande fågel. s30 Intervju. Léonie kämpar ännu för sina hus. ”Att gå i lära på Engelbrektsgatan 25”, s39. s44 Projekt. Katolska kyrkan – mästerverket som borde ha byggts. s50 Projekt. City och Riksdagshuset. Så ville Léonie Geisendorf förändra Stockholm. s54 Projekt. S:t Görans gymnasium. Stadens starkaste modernist. Karin Winter om byggnaden på s61. s64 Pricken över i. Om samlingssalen som aldrig byggdes. s66 Perspektiv. Lars Mikael Raattamaa: Begär och produktion länkas samman. s70 Essä. Léonie Geisendorf om att gå i lära hos Le Corbusier. s76 Projekt. Villa Delin, Djursholm. En skulptur av ljus. s84 Projekt. Riksrådsvägen, Stockholm. Husen och landskapet hör ihop. Stina Hagelquist om radhusområdet, s90. s92 Curriculum vitæ. Léonie Geisendorfs yrkesbana år för år.

PROJEKT s94 Tre landskap. Brovaktarparken, T-baneentré Masmo och Stapelbäddsparken ger en ny bild av staden.

ARKITEKTURKULTUR s103 Krönikan. Julia Svensson om europeiska arkitekters utmaningar. s104 Recenserat. Blockholm, Hundertwasser, Cathedrals of culture, Malene Bjørn med mera. s108 Vinkel. Moa Tunström om danska forstæder. s111 Platsens musik. Anders Kling om Masmo i Huddinge. s113 Nästa nummer. s114 Åsiktsmatrisen.

OMSLAG: Léonie Geisendorf framför S:t Görans gymnasium, Stockholm.

FOTO ANNA RIWKIN

5 3/14 · ARKITEKTUR

Adress (Obs Ny adress): Box 19 575 (Birger Jarlsgatan 110) SE-104 32 Stockholm

BYG G N A D INTERIÖR PLAN L ANDSKAP

Telefon: +46 (0)8 702 78 50 E-post redaktion: redaktionen@arkitektur.se fornamn.efternamn@arkitektur.se

www.arkitektur.se

S V E NS K ARKITEKTUR S E DA N 1 9 0 1

Webb: www.arkitektur.se Arkitektur utges av: Arkitektur Förlag AB Verkställande direktör: Tommy Rundqvist tommy.rundqvist@arkitektur.se Annonser: Isa Ekstedt, isa.ekstedt@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 58

REDAKTION

Dan Hallemar chefredaktör Medarbetare i detta nummer: Lena From Léonie Geisendorf Charlie Gullström Stina Hagelquist Dick LIndberg Åke E:son Lindman Mikael Olsson Viktoria Ottosson

Tomas Lauri redaktör

Julia Svensson redaktör

Lars-Mikael Raattamaa Ingrid Sommar Carolina Söderholm Moa Tunström Rasmus Wærn Karin Winter Matti Östling

Charlie Gullström är arkitekt och tekn dr i arkitektur. Hon leder forskargruppen KTH Smart Spaces och har en masterstudio på KTH Arkitekturskolan tillsammans med Ori Merom.

I DETTA NUMMER ÄVEN

Marianne Lundqvist koordinator, layout

Redaktionskommitté: Love Arbén, arkitekt, inredningsarkitekt Mikael Bergquist, arkitekt Catharina Gabrielsson, arkitekt och forskare Per Haupt, arkitekt Susanne Ingo, arkitekt, regionplanerare Bengt Isling, landskapsarkitekt Pia Kjellgren Schönning, arkitekt Johan Mårtelius, arkitekt, professor i arkitekturhistoria vid KTH Matilda Stannow, arkitekt Malin Zimm, arkitekt, sakkunnig på Arkitekturmuseet Kritikergruppen: Mikael Bergquist, arkitekt Per Bornstein, arkitekt Lena From, projektsamordnare, skribent Ulrika Karlsson, landskapsarkitekt Anders Kling, landskapsarkitekt Tomas Lewan, arkitekt, skribent Helena Mattsson, arkitekt, lektor KTH Katarina Rundgren, arkitekt Rasmus Wærn, arkitekt, skribent Johan Örn, arkitekturhistoriker, skribent Korrektur: Josephine Askegård, arkitekt, journalist Lokalombud: Malmö: Katarina Rundgren, arkitekt Göteborg: Per Bornstein, arkitekt

Försäljning: Erica Enwall, erica.enwall@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 57 Ekonomi: Eivor Boérius,eivor.boerius@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 55 Plusgiro: 473 93 01-2 Priser/Subscription rates: 8 nummer per år/8 issues SVERIGE (inkl 6% moms) Helår Helår + klotband Helår + halvfranskt band Studerandeprenumeration Lösnummer Övriga Norden/Nordic countries: Inkl 6% moms För momsregistrerade (Obs: ange ert VAT-nr) UTLANDET/ABROAD: EU COUNTRIES (VAT 6% included) For those VAT registered (Please state your VAT-number) OTHER COUNTRIES Digital prenumeration enbart

SEK 660 1 660 2 175 395 97

ST

FÖ

2 0 14

EN FO DÖR RM R VE ENS RK NA ST RA AN TUR CK SÖ UM S W DE , N H I TA D YK R TE M ÖP CO USE IN E OR T, G SL DI A ÖJ N A RV D I TO KA KI KO R RU L NA LEK TI .

LA VE T R ZO S S U M ÁT RN ND TA AN S T R ST EX DE RÖ AHK TI RS M KÁ SO LK A , N M M LA ND ARE , ST RÖ MO RA M AO S AR C

PROJEKT I NR 3 · APRIL

ST

Tidskriften Arkitektur har som uppdrag att dokumentera svensk arkitektur. Sedan 1901.

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

R

KT

S

P R O J E K T /A R T I K L A R I N R 1 1 9 9 4

LIC

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

R

3 09 EN SNUMMER 341

S

KT

LIC

09 EN SNUMMER 341

KT

3

ÅKESSON

YCKERI TR

R

MILJÖMÄ

S

Grafisk form: Tobias Berving/ETC Kommunikation Repro och tryck: Elanders Fälth & Hässler, Mölnlycke 2014 LIC

6 ARKITEKTUR · 3/14

967 912 1 250 1 179 1 218 440

ISSN 0004-2021 För ej beställt insänt material ansvaras ej.

Arkitekturs upplaga kontrolleras av TS. Medlem i Sveriges Tidskrifter och Sveriges Kulturtidskrifter. © Arkitektur Förlag AB

RS LA OC G T KH ILL OL KA M TO CO .

L LÉ RS ON SK O KY ST IE OC OC GE RKA H IS EG KHO , UP EN T DO OC LMS P I VI RF H CI N LÉ T O N Y O D. F S: T ÖR CH IE GÖ SL GE LÉ RI R ON AN IS KS AG EN S DA FÖ IE G D R OC YM OR GS HU H NA F VI S CE SI LL GE UM A LÉ , D IS ON EL EN STO IN DO IE C , DJ GE RF KHO U IS LM EN RS RI H KS DO OL RÅ RF M LÉ D ON SV ÄG IE OC EN , H BR CE STO OV GE CK H NO AK IS TA EN OLM D DO C- R P A ORK RF M -B EN, TU -I NN -N STO -E L A ELB CK ND AN HO LM AR EÉN KI TR TE ST KT E M AP A U SM R NY ELB O, RÉ ÄD HU DS NS DD P AR AR IN KE KI GE TE N, KT KO G Ö NT TEB OR OR G

© L E O N M E N D OZ A

Lars Mikael Raattamaa är arkitekt och författare. Nionde boken kommer efter sommaren: Kommunismen på Albert Bonniers förlag.

Claes Caldenby redaktör

Prenumeration/Subscription: Prenumerationsärenden kan göras på nätet: arkitektur.prenservice.se Ha prenumerationsnumret till hands!

För personlig service: Tel +46 (0)770 45 71 27, 8.30–16 arkitektur@titeldata.se

3 09 EN SNUMMER 341

Come closer.

HAGS Spin är utformad för en paus med en vän, för nära samtal och vardagliga funderingar.

Stativet snurrar runt sin egen axel så att ni kan följa solen, utsikten eller vinden. www.hags.se SPIN LARS VEJEN/SHL DESIGN

House in Mรถlle by Elding Oscarson

WWW.ARCHISOLU.COM

O

U

R

I

N

S

P

I

R

I

N

G

R

A

N

K I N N A R P S L A U N C h

v i s i t :

G

E

O

F

F

A

B

R

I

C

S

A

N

C O L O U R I N

M A R C h

D

M

A

T

E

R

I

A

L

S

S T U D I O 2 0 1 4

w w w . k i n n a r p s i n t e r i o r . s e / k c s

foto Jann Lipka ©Nola

PLYMÅ Generös sittmöbel för inomhusbruk i sandsten, ask och lackerat stål Design Mattias Stenberg för Nola 2014

Huvudkontor: Nola Industrier AB Box 17701 Repslagargatan 15b 118 93 Stockholm T:08 702 19 60 Kundtjänst/showroom: Skeppsbron 3 211 20 Malmö T:040 17 11 90 headoffice@nola.se www.nola.se

Det ideala golvavloppet

för hotell

Vem har inte bott på hotellrum där golvfallet varit fel och man har fått lägga ut handdukar för att suga upp vatten som inte runnit ner i golvavloppet?

Unidrain golvavlopp löser detta alltför vanliga problem. Golvfallsbyggnaden utförs enkelt endast i en riktning in mot väggen. Detta säkrar vattenavrinningen och ger totalt en torrare badrumsmiljö. Med Unidrains unika konstruktion med metall i golv/ vägg-vinkeln får man en trygg och vattenskadesäker installation.

Hotellet spar pengar i sin driftekonomi med enklare städning och färre handdukar att tvätta.

Unidrain är det perfekta golvavloppet för både privata- och hotellbadrum.

Unidrain finns också för spa, gym etc. upp till 7,5 meters längd.

Läs mer på www.unidrain.se

Unidrain HighLine Panel med Ram

Elegant golvavlopp

by JAFO

HighLine Panel Elegant golvavlopp www.unidrain.se

LightSkin powered by Zumtobel

Med den integrerade LED-belysningen Schüco LightSkin ger du arkitekturen ett ansikte om natten. Designen har tagits fram i ett unik samarbete med Zumtobel och döljer såväl kabeldragning som ljuskällor. Produkten är mycket energieffektiv och har en unik strålvinkel som motverkar ljusföroreningar och ser till att ljuset hamnar på rätt ställen. Den är enkel att montera och med hjälp av färgtemperaturen kan du göra olika färgval!

www.schueco.se

OR

LD LEAD

E

R

W

IN

O

O

G

GI

ES

BLO WIN

W

OL

O TEC HN

L

DET ÄR INSIDAN SOM RÄKNAS SUPAFIL är den moderna lösullen från Knauf Insulation. Den fungerar lika bra i väggar som på vindsbjälklag och i snedtak. SUPAFIL håller tätt kring detaljer och genomföringar samtidigt som isoleringen fyller ut ordentligt och behåller formen så länge byggnaden står.

Med SUPAFIL på insidan kan du räkna med att uppfylla BBR-kraven på energieffektivitet.

Läs mer om fördelarna med ett modernare sätt att isolera - mer information och närmaste lösullsentreprenör hittar du på: www.modernlosull.se

Inredningstrender kommer och går

1958

Folkhemmet andas framtidstro. Det experimenteras friskt med mönster och former.

1984

Vitt, glas och rena träslag tar över och dominerar större delen av vårt kära 80-tal.

1965

En tid som präglas av elegans och stil.

Större och stramare mönster i dova toner.

1997

Kulörerna kommer tillbaka in i hemmen i form av enklare former och mönster.

Det är viktigt att det känns äkta.

1976

Mys och starka kulörer. En fräck fondtapet i gillestugan står högt på önskelistan.

2010

Medaljongtapeter och stormönstrat är högsta mode. Fondväggen är på allas läppar.

Ett är säkert, saker och ting förändras med tiden. Men det finns saker som är oföränderliga, råvaror som ska hållas fräscha, mat som ska lagas och kläder som ska tvättas. Vi gillar vitvaror med snygga detaljer och smarta funktioner. Vi lever för att utveckla maskiner som förenklar människors vardag. Och för att förenkla din vardag rekommenderar vi att du börjar titta på pålitliga maskiner som bara går och går.

LP Design: Mikkel Beedholm/KHR Arkitekter A/S. LP Circle ger ett mjukt ljus via en högeffektiv skärm i akryl. Skärmen omgärdas av en voluminös färgad eller vit ring och är dold när man tittar från lägre vinklar. Fås i färgerna vit, blå, röd eller svart. LED 3000K eller 4000K.

Circle www.louispoulsen.com

Höger. Norrfasad Villa Delin i Djursholm, 1970.

LEDARE

Det kan du lära av Léonie Det här numret av Arkitektur är speciellt. Det är ett monografinummer om Léonie Geisendorf. Största delen av numret handlar därför om historien, om sådant som hände 1953 eller 1964 eller 1972. Men årtal är ointressanta när man möter konstnärskap som Léonie Geisendorfs. Man kan lära sig en del av att umgås med henne, vilket vi gjort nu i några månader. Jag har samlat ihop några saker i fyra punkter: 1. När hon 1963 föreläste för nyantagna arkitekturstudenter sa hon att ”arkitektur är konst, att arkitekten är konstnär” men också att han (ja, hon säger han) ”till skillnad från andra konstnärer behöver en medansvarig i personen av en beställare, vilket förhållande han inte bara accepterar utan även anser gynna hans arbete”. Arkitekturen ligger vägg i vägg med andra konstformer. Det står två flyglar på Léonie Geisendorfs övergivna kontor på Engelbrektsgatan 25 i Stockholm. Det hänger oräkneliga bilder på dansaren Rudolf Nurejev, och på en tidskriftssamlare står det Opera. Att se arkitektur som en självklar konstform betyder inte att vända verkligheten ryggen utan att ge den det intellektuella tillskott den förtjänar. Inte minst i mötet med sin beställare.

2. Att debattera är livsluft för den egna tanken och staden. Léonie Geisendorf sade vad hon tänkte och älskade att debattera stadens framtid. Om man gör det, inför andra, och i offentligheten kommer man inte bara att tvingas formulera vad man gör, utan också låta sina tankar möta omvärlden. Om arkitekturen är en tyst syssla i en sluten värld kommer den att förbli där.

3. Arbeta igenom ett projekt. Var konsekvent. Vill man inte ta risken kan man inte heller få makten. Ibland får man ställa sig själv på kanten och titta ut. Léonie Geisendorf säger i en föreläsning att ”måtte vi alltid ha bergsstupet med oss, helst redan i början då vi angriper oss verket, ännu mera under arbetets gång, då vi förverkligar våra intentioner, och ovillkorligen i sista skedet innan vi lämnar verket som avslutat”.

4. Respektlöshet. På ett bra sätt. När Léonie Geisendorf 1938 hjälper till med en utställning om Le Corbusier i Zürich (sid 70) råkar en av hennes kamrater sätta en plump med målarfärg på en målning. Le Corbusier bad dem kassera målningen. Léonie Geisendorfs svar på det blev att ta färgpytsen och måla en blomma på plumpen och i stället hänga upp tavlan. Hennes förebild gillade vad han såg och bjöd henne att söka arbete hos honom. Lärdom: Kludda på dina mästares tavlor. o

DA N H A L L E M A R Ä R C H E F R E DA K TÖ R

+ - +

Archileaks.se ger oss debatt och diskussion på nätet.

Välbehövligt och med många olika röster.

Stefan Attefall skyller lågt byggande på kommunerna.

På Stadsarkitektdagen i Stockholm 4 april berättades om en studie som Sweco hade gjort där man konstaterat att det finns 71 800 bostäder i färdiga detaljplaner i landets 25 största tillväxtkommuner. Samtidigt byggs det 13 600 bostäder. Den främsta orsaken till det här glappet, konstaterar studien, är att byggbolagen inte bygger på de färdigplanerade tomterna. Vi som var där fick också lära oss att i Nederländerna delar de 50 största byggbolagen på 50 procent av marknaden. I Sverige är de fyra.

Man måste skälla på rätt hund om man vill ändra på något. o

17 3/14 · ARKITEKTUR

Höger. Viktoria Ottosson.

debat t

→Offentligheten offras för handeln Mötesplatsen Apberget i Umeå revs för att den var ett hinder för handeln. Viktoria Ottosson ser en stad som glömmer sina medborgare.

På Rådhustorget i centrala Umeå fanns det fram till början av september förra året en plattform som kallades Apberget. Det var en enkel stenformation som användes både som sittplats och talarstol – men till förmån för en galleria revs Apberget.

Apberget har fått en institutionsliknande status i Umeåbornas medvetande. Alla vet var det ligger och vad det är – eller rättare

tion, och Apberget var perfekt för det. Att sitta ned i staden är på ett sätt att göra den till sin.

Det gamla Apberget var till sin form inte något märkvärdigt. Det var några trappsteg och en plattform, ritat så finurligt att människor som satt på dess trappsteg hamnade i ögonhöjd med dem som gick förbi. Apberget hade inget bestämt program; det var fritt att användas till vad som helst, och det var bland annat i dess enkelhet som Apberget hade inget bestämt genialiteten låg. Många faktorer – placering, höjd, storlek, program; det var fritt att materialitet – gjorde det till en uppskattad offentlig plats. användas till vad som helst.

Den första officiella förklaringen till beslutet att riva Apberget sagt vad det var. När Apberget revs drog var att det stod i vägen för en nödvändig det i gång en diskussion om stadsbyggnad: kabeldragning till den nya shoppinggallerian Varför försvann Apberget, egentligen? Vilken Utopia. Den förklaringen förkastades sedan betydelse hade det haft? Just Apbergets – kablarna hade inte behövt gå just där. rivning är bara ett av många ingrepp i stads- Det stod klart att rivningen av Apberget rummet de senaste åren, men för många hade varit planerad länge, och av en annan Umeåbor var det droppen som fick bägaren orsak: politikerna ville öppna upp Rådhusatt rinna över. torget och Rådhusesplanaden.

Apberget var inte bara några trappsteg, Apberget ansågs vara en stoppkloss det var en demokratisk plats där vem som för handeln i centrum, och kanske särskilt helst kunde sitta, tala eller äta glass. Jag för den nya gallerian som slog upp sina tror att det kravlösa sittandet är viktigt – portar under vintern. och tyvärr bortglömt. Det är en aktivitet Det här var alltså prioriteringen: fri som inte kostar något, som inte producerar rörlighet över torget (till handeln) före något, som gratis sittplatser. Varför är det så? Kanske inte går att går stadens framgång lättare att mäta mäta. Men i handel än i sittande? Apberget lämnade det har en inte något avtryck som går att mäta i siff18 viktig funkror – men det gör en shoppinggalleria. arkitektur · 3/14

→

I början av mars i år genomförde Laboratory of Immediate Architectural Intervention vid Umeå Arkitekthögskola, tillsammans med tyska Raumlabor, en workshop som resulterade i bygget av ett provisoriskt, mobilt Apberg. Det nya Apberget bestod av 25 träbalkar och placerades där det gamla hade stått. En av frågorna under workshopen var hur stort inflytande medborgarna har när det gäller staden.

Det nya Apberget välkomnades varmt av Umeåborna, särskilt som vårsolen började kika fram. Det provisoriska Apberget byggdes utan tillstånd men det blev väl mött – även av kommunen. Under tiden det provisoriska Apberget stod på plats blev det ännu mer tydligt att Umeå hade saknat just den platsen.

I nuläget verkar det som att ett permanent Apberg kommer att återuppföras – kommunen har till sist insett hur viktiga några trappsteg kan vara. Vad lär vi oss av det här? Offentliga platser behövs, särskilt på den soliga sidan av torget. Apberget hade, och kommer förhoppningsvis att ha, en viktig social funktion som inte går att ignorera.

Enkla platser för sittande är viktiga, och jag efterlyser mer finkänslighet i byggandet av Umeå. Apberget som plats i staden har blivit förbisedd, men kanske är sådana platser viktigare än de ikonbyggnader som just nu reser sig nere vid Umeälven? Jag skulle gissa att de i alla fall är väldigt mycket billigare att bygga. o v i k to r i a ot to s s o n ä r a r k ite k t s tu d e r a n d e i umeå.

OÄNDLIGA MÖJLIGHETER

med PAROC Built-On fasadlösning

™

Prisbelönt design som förverkligats med hjälp av innovativa och kostnadseffektiva byggnadskomponenter som utvecklats speciellt för moderna byggnader. PAROC® sandwichelement är obrännbara och lätta i sin konstruktion med mycket höga hållfasthetsegenskaper.

Tele2 Arena i centrala Stockholm är en arena i världsklass med en arkitektoniskt helt unik form där fasaden är utformad som en flätad korg i metall, som sveper in hela arenan.

PAROC sandwichelement i högsta brandklass tillsammans med stenullsisolering ger arenan såväl ett tätt klimatskal som en hög brandsäkerhet.

Läs mer om projektet och PAROC Built-On™ på

paroc.se/tele2

PAROC PANEL SYSTEM AB 541 86 Skövde Tel. 0500 46 90 00 Fax 0500 48 63 03

Mieles nya generation professionella färskvattendiskar ger toppresultat på 5 min

Mieles nya färskvattendisk garanterar toppresultat.

Snabb – klarar disken på 5 min!

Slät panel gör maskinen lätt att hålla ren. Standarutrustad med två kraftiga trådkorgar. Går att extrautrusta med lavetter för 50x50 cm plastbackar.

Överst. Nobelcenter från vattnet mot Museikajen.

Mitten. Byggnaden med den nya Nobelparken.

Nederst. Vy mot Nybrokajen. i l lu s t r at i o N e r © d aV i d c h i p p e r f i e l d architec ts

avgj o rt

to Ma s Le waN

Länk till historien david chipperfields vinnande Nobelcenter kan få hög internationell klass. Men byggnadens storlek är kontroversiell, skriver tomas lewan. att det blev david chipperfield som tog hem tvåstegstävlingen om ny byggnad för Nobelstiftelsen var inte helt oväntat. efter tävlingens första steg hade han det mest övertygande förslaget bland de tolv inbjudna internationellt erkända arkitektkontoren. till tävlingssteg två kvalifice­ rade sig utöver vinnaren Johan celsing arkitektkontor och Wingårdh arkitektkontor. de två svenska bidragen omarbetades en hel del inför slutomgången – särskilt gällde det Wingårdhs förslag som mer eller mindre får ses som ett omtag. chipperfield däremot kunde i stället göra justeringar utifrån en fördjupad tolkning av programmet. projektet effektiviserades och en storslagen men inte helt motiverbar, sydvänd lobby överst i byggnaden arbetades bort. förslagets rektangulära planform som främst ansluter sig till Blasieholmens kvartersstruktur bibehölls och likaså huvudnumret: auditoriet överst med möjlighet till storslagna stockholmsvyer. chipperfields och medarbetaren vid Berlinkontoret christoph felgers förslag karakteriseras dessutom av ett vertikalt fasadraster som det kommer att bli en utmaning för arkitekterna att utveckla och anpassa till platsen. förslaget har en skala som trots modest form och volym måste ses som kontroversiell, och som enbart är försvarlig om utfö­ randet blir i paritet med angränsande Nationalmuseums och andra byggnaders höga klass.

Mot bakgrund av att stockholm på senare år haft svårigheter med att Den nu fullföljda genomföra arkitekttävlingar måste den nu fullföljda tävlingen om en tävlingen om nybyggnad på Blasieholmen ses som en framgång. tvåstegsförfarandet har en nybyggnad använts på ett för allmänheten bely­ sande vis, och särskilt intresserade på Blasieholmen har haft möjligheter att både orientera sig om den pågående tävlingen och måste ses som en lägga synpunkter. om chipperfields förslag till slut ge­ framgång. nomförs får stockholm det man länge saknat: en arkitekturbyggnad av ab­ solut högsta internationella klass som kan bli en välbehövlig länk mellan det historiska stockholm och samtiden. o

→

21 3/14 · arkitektur

Markpolitik JARGO N G

DAN HALLEMAR

Kommuner som griper ett halmstrå, stadsdelar fyllda av oro och ett kapital som växer i hus.

Social oro Lever vi i känslornas tid? När ingenting finns om det inte är en känsla. Media har vant oss vid att känslor alltid måste kopplas till fakta. Kan det vara därför man i allt fler sammanhang har börjat prata om social oro i stället för det mer konkreta sociala oroligheter? I en metodhandbok från polisen som tagits fram efter 2010 skriver man att ”Social oro är ett relativt nytt begrepp för ett fenomen som under de senare åren drabbat utsatta områden runt om i Europa”. Oro som drabbar. Man definerar begreppet som att ”social oro avser anlagda bil- och skolbränder, stenkastning, skadegörelse, upplopp, samt hot och våld”. Alltså det som tidigare kallades oroligheter. Man kopplar sedan detta till ”socioekonomiskt utsatta områden”, kriminalitet och arbetslöshet. Ambitionen är god, och kanske handlar ordförvandlingen snarare om att hitta ett sätt att hantera det som föregår oroligheterna. Som en oro, en osäkerhet som ökar och slutar i oroligheter. Man söker efter sätt att dämpa den. Följaktligen talar man om ”smärta eller frustration” (engelskans strain) som en stor ”riskfaktor för kriminalitet, avvikande beteende och sociala problem”. Att identifiera smärtan, oron, och hitta sätt att samverka för att kanalisera och lindra den blir samhällets uppgift. Men det är ofrånkomligt att det finns något sorgligt och märkligt när smärta och oro är delar av beskrivningen av en stad. Och är orons orsaker verkligen isolerade till själva platsen för smärtan? Är 22 utsattheten lokal? o ARKITEKTUR · 3/14

I en tid när kommunernas styrning av stadsbyggandet ska krympa med nya lagförslag, för att som det heter sätta fart på bostadsbyggandet, återstår till slut bara den egna markpolitiken som medel för att forma staden. Vilket nu innebär att ordet markpolitik används allt oftare. Genom att äga mark och driva en egen markpolitik kan kommunerna styra delar av stadsbyggandet dit de vill. Allt blir inte en fråga om att få ut högsta pris för marken utan de kan sätta andra kriterier högre. Som en maximal hyra eller en särskild boendeform eller en särskild arkitektonisk kvalitet som man önskar. Markpolitik riskerar dock att bli det sista lilla halmstrået i ett alltmer avreglerat och avideologiserat stadsbyggande, där kravet på detaljplaner föreslås försvinna om det som är nybyggt anpassar sig till det intilliggande till exempel. Så den frihet som kommunerna nu upplever när de tar makten över marken kan vara en fantomsmärta över all annan makt de riskerar att förlora. o

Surfkapitalism I sin nya bok Shifts. Architecture after the 20th century letar Hans Ibelings efter arkitekturens drivkrafter och uttryck. Ett ord han använder är surfkapitalism. Ett ord som kan förstås hur Google till exempel inte producerar något själva och inte tjänar pengar på sin infrastruktur, sökmotorn, i sig, utan på de förväntningar och annonser som kan fästas på den. Det skiljer den från hur man under den industrieller produktionskapitalismens era hade varit tvungen att betala för produktionen, själva sökningen. Och, menar Ibelings, mellan dessa två typer av kapitalism återfinner vi nu byggandet. Arkitektur är produktionskapitalism, men byggnader befinner sig också i surfkapitalismen, där de värden som kan fästas på byggnaderna vida överstiger värdet för själva produktionen. 75 procent av Storbritanniens samlade tillgångar sitter i byggnader. Arkitektur är produktion men rikedomen återfinns i surfkapitalismens logik. o

Ecophon MasterTM Matrix Svävande akustiktak för stora ytor

Fotograf: Saint-Gobain Ecophon

Innovativt ”click-in” akustiktak för avancerad design och enkel service Med Master™ Matrix kan du skapa ett svävande uttryck och mönstereffekter genom att kombinera olika rektangulära och kvadratiska format. Absorbenterna monteras med ett unikt ”click-in” system i ett Connect bärverk. Detta ger hög precision i linjer och nivåer samt underlättar underhållet då man kan fälla ner absorbenterna som paneler.

Naturligtvis har absorbenterna den nya miljövänliga glasullen 3RD Technology.

Vill du veta mer kontakta oss på undertaksjouren@ecophon.se

Läs mer på www.ecophon.se

Vi på Folksam engagerar oss i det som våra kunder bryr sig om.

Och en sak har vi lärt oss genom åren: försäkringar är, precis som arkitektur, så mycket mer än siffror i ett Excelark. Det handlar om känslor. Om allt du håller kärt och bryr dig om i livet – ditt hem, dina ägodelar, dina intressen, din familj och din framtid.

Därför är det extra roligt att vi är Sveriges Arkitekters nya samarbetspartner. Det innebär att vi kan erbjuda dig försäkringar till ett fördelaktigt pris, men också att vi utvecklat och finslipat våra produkter och tjänster så att de passar just dig. Vi vet att du har annat att göra på dagarna än att grubbla över dina försäkringar. Men nästa gång du tänker på allt det du bryr dig om, som du älskar och vill skydda – då vet du vem du kan prata med.

Vi finns på tel 0771-950 950 och folksam.se/arkitekt. Varmt välkommen!

Nedan. Dissing+Weitlings vinnande förslaget Arpeggio, 2013, till nya Göta Älvbron i Göteborg.

Höger. Stadsarkitekt Björn Siesjö.

Foto ulF cel ANDer

Hur tÄNk te Du?

→Är staten ett särintresse?

Stadsarkitekt Björn Siesjö om varför nya Hisingsbron blir 13 meter hög när det varken gynnar sjöfarten eller staden.

Göta Älvbron i centrala Göteborg är en tekniskt uttjänt stålbro från 1930-talet.

När du i december 2013 presenterade vinnaren i arkitekttävlingen beskrev du brobygget som en affär mellan staden och staten, där staten agerar som ett särintresse. Hur tänkte du där?

– Nu blir det en 13 meter hög bro. Den är planerad att vara klar 2020, så vi hinner riva den gamla bron till 400-årsjubileet 2021. 13 meter är en kompromiss. De flesta fartyg i handelsfart måste ha broöppning med denna höjd, och bron är inte heller tillräckligt låg för att bygga en tät och sammankopplad stad över älven. Farleden i älven är definierad som riksintresse, men staden Göteborg är inte ett riksintresse i denna mening. När två riksintressen möts, som strax uppströms där järnvägen korsar älven, så blir resultatet en, och snart ytterligare en, 6 meter hög bro. I debat-

ten framstår det som att vi lägger lås på älven. Handelsfarten minskar faktiskt just nu, 5 fartyg per dygn skulle bli 15, men är nu 3–4. Bron är dimensionerad för 15 öppningar, men man kan ju låta flera fartyg passera i varje öppning.

Dissing+Weitlings vinnande förslag är en lyftbro med få stöd. Hur motiverar juryn sitt val?

– Juryns bedömning utgick ifrån ett antal parametrar. Bron skulle vara vacker och ett landmärke i staden, en vykortsbro.

Det vinnande förslaget gillade vi för den skulpturala enkelheten och den stora öppenheten under bron, som inte byggde för älvrummet. Bron skulle vara byggbar inom en budget på en miljard kronor. Samtliga broar bedömdes uppfylla detta, utom möjligen Zaha Hadids förslag. Bron skulle klara drifttiden 120 år. Alla förslagen var

hemma rent tekniskt, trots väldigt olika typer av öppning. Vi ville ha ett utvecklingsbart koncept, så att vi inte hamnar i en återvändsgränd. utifrån detta gjorde vi en sammanvägd bedömning som gav en tydlig vinnare. Projektering, detaljplan och järnvägsplan är i full gång, och byggstart är planerad till 2016.

Vad händer om sjöfarten gör allvar av sitt hot att med laglig makt stoppa bron?

– Det ska ju göras en tillåtlighetsprövning, där olika aspekter vägs in, varav sjöfarten är en. I den mindre sannolika situationen att vi inte får bygga bron, så får nog processen tas om från början.

Vi har då ingen färdig bro till jubileet.

Göteborg har stora ambitioner men flera projekt, framförallt järnvägstunneln Västlänken, har kommit att ifrågasättas starkt. Finns det en risk att den nya Hisingsbron blir ännu ett infrastrukturprojekt som går sina egna, svårstyrda vägar?

– De stora projekten i staden engagerar medborgarna, och vi har sett många förslag på vad vi skulle kunna göra i stället för det vi gör. Någon drog parallellen till Öresundsbron, där debatten rasade hela vägen till målsnöret. Det som är livsviktigt för Göteborg är att vi utvecklar vår infrastruktur nu, och inte någon gång senare.

Alla de föreslagna omtagen har en sak gemensamt, de ger resultat tio år senare än det vi jobbar med nu i det västsvenska paketet, dvs bland annat bron och tågtunneln. o cl a e s c a lD e N by

25 3/14 · arkitektur

BOTAN Design: Andreas Sture & Torbjรถrn Eliasson / White

info@blidsbergs.se

www.blidsbergs.se

ULTRAKOMPAKTA YTOR

GOLV / HÖGTRAFIKERADE / STORA FORMAT

FASADER / STORA FORMAT

EXTERIÖR BEKLÄDNAD / URVAL AV TJOCKLEKAR

BÄNKSKIVOR / UNIK DESIGN

OÖVERTRÄFFAD STYRKA OCH VÄRMEBESTÄNDIGHET

COSENTINO LANSERAR EN REVOLUTIONERANDE ULTRAKOMPAKT YTA! SKÖNHET I SIN STYRKA

ULTRA STORLEK

Forskning och teknologi har lett oss till upptäckten av nya material som förbättrar vår omgivning.

Dekton är en sofistikerad blanding av råmaterial som används till att producera det senaste inom glas och porslin samt den högsta kvaliten på kvartsbänkskivor.

Dekton tar i bruk en exklusiv sk. Sinterized Patrticle Technology (TSP), en högteknologisk process där vi framställer den naturliga förändring som natursten genomgår när den utsätts för höga temperaturer och enormt tryck över tusentals år.

STOR BRANDOCH VÄRMETÅLIGHET

MOTSTÅNDSKRAFT MOT NÖTNING

STOR TÅLIGHET MOT IS OCH FROST

FÄRGSTABILITET

DIMENSIONSSTABILITET

3200 mm

Dekton kan användas utomhus och är perfekt för det nordiska klimatet.

Cosentino har kombinerat det bästa från naturen med det senaste inom vetenskap och teknologi. Fokus på forskning och utveckling representerar en av våra grundstommar.

Vi har revolutionerat köksbranschen och valet av bänkskivor med Silestone.

Nu har vi än en gång kombinerat natur och vetenskap för att skapa Dekton.

HÖG UV-RESISTENS

ULTRA TJOCKLEK

1440 mm

Det är 16 olika designtekniker som använts i prosessen, och de tillåter en tredimentionell design och ett stort antal estetiska valmöjligheter.

Produktionen av Dekton sker genom en 25000 tons press, där stenmassan får en ultrakompakt yta i storformat.

TA DEL AV EN STÖRRE VÄRLD

Sirius

Ananke

Keranium

FLER FÄRGER OCH STRUKTURER PÅ

DEKTON.COM

tema

*LÉonie

28 arkitektur · 7/13

Vänster. Léonie Geisendorf på veteranbilsrallyt på Gärdet 1990.

Utställningen ”Upp i vind!” på Arkitektur- och designcentrum i Stockholm, som uppmärk-

sammar att Léonie Geisendorf i år fyller 100 år, presenterar ett urval av hennes byggnader och projekt. Pågår till 31 augusti.

Foto chArLie GULL Ström

Léonie Geisendorfs arkitektur blev en främmande fågel i Sverige. Den visar en helt annan sida av efterkrigstiden. intro

charlie gUllström

”Upp i vind!” Så löd mottot för Léonie Geisendorfs tävlingsförslag till ett nytt riksdagshus i Stockholms ström 1971.

Uttrycket passar även bra för att beskriva hennes karriär: Yrkeskvinna, företagsledare och arkitekt – under mer än ett halvt sekel har hon styrt sin verksamhet med säker hand och rakt mot vindögat. Kompromisslös kallar hon sig själv. Men för att få igenom en vision från idé till byggnad krävs förstås både mod, medvetenhet och styrka. Det har Léonie Geisendorf sedan barnsben: ”Jag vill rita hus! Stora, stiliga, starka, stolta, vackra hus.”

När Léonie Geisendorf nu fyller 100 år 2014 är hon sannolikt en av de äldsta arkitekterna i världen och en förebild för flera generationer svenska arkitekter. Till Sverige flyttade hon 1938 efter arkitektexamen från ETH i Zürich, via Paris, där hon arbetade hos Le Corbusier. I Sverige gifte hos sig med schweiz­ aren Charles­Edouard Geisendorf, skolkamrat från ETH, och de öppnade kontor tillsammans i Stockholm 1950.

Arkitektkontoret uppmärksammades i slutet av 1950­talet för sin uttrycksfulla och omsorgsfulla hantering av obehandlad betong. Entréhallen i S:t Görans gymnasium är ett mycket gott exempel, liksom villan på Strandvägen i Djursholm. I båda fallen en stark tredimensionell rumsupplevelse och en särskild ljusfö­ ring som helt enkelt ger varma och soliga interiörer – i rå betong.

1960­ och 70­talens arkitektur förknippas ofta med anonyma byggnader och generiska anläggningar för skolor, kommunala verksamheter och bostäder, som stöd för samhällets växande be­ hov. Men Léonie Geisendorfs arkitektur är allt annat än anonym. ”Vi bygger på höjden”, föreslog hon, när den nya Yrkesskolan (S:t Görans gymnasium), skulle uppföras, och hon lyckades över­ tyga stadens tjänstemän.

Mästerverket som kontoret arbetade med i 13 år, Katolska kyr­ kan i Kungsträdgården, blev tyvärr aldrig byggt. Den omsorgs­ fullt skulpterade fasaden i betong möter gatan med en öppen portik i varierande höjder. Kyrkorummet, som vi kan avläsa det från modellfoton, är ett monumentalt och vackert rum i rå betong. Portiken silar stilfullt in ljuset från väster och ger lyster åt de ståtliga pelarna som bär upp kontorsvåningarna ovanför.

Man kan undra varför det inte blivit fler märkesbyggnader i Stockholms stad.

Var Léonie Geisendorf för tuff, för odiplo­ matisk, gjorde hon sig omöjlig? Eller var det kanske så att Sverige vid tiden inte var moget för Léonie Geisendorfs arkitektur? o

29 3/14 · arkitektur

*LÉONiE

Stora, stiliga, starka och stolta – Léonie Geisendorf älskar hus. Nyss fyllda 100 år fortsätter hon att kämpa för dem. arkitekten Charlie Gullström har besökt henne i Paris och pratat om S:t Görans gymnasiums ombyggnad, Stockholms stadsbyggnad och ett salongsliv som inte längre finns.

Vänster. Léonie Geisendorf med en modell av S:t Görans gymnasium. den ännu obyggda samlingssalen syns till vänster i anslutning till det höga huset. foto från Svd 27/9 1957. foto HErMan ronninGE

30 arkitektur · 3/14

Ovan. Modellen av samlingssalen som aldrig byggdes står fortfarande på Léonie Geisendorfs kontor på Engelbrektsgatan i Stockholm.

S a M t L i G a f o t o G r a f i E r f r å n E n G E L b r E k t S G ata n av M at t i ö S t L i n G

På tredje våningen på Rue du Four har Léonie Geisendorf un­ der flera decennier haft sin parisiska utpost. Den ligger ett sten­ kast från Boulevard Saint­Germain och barerna där det en gång begav sig: Les Deux Magots, Café de Flore och Brasserie Lipp.

Léonie Geisendorf, med full koll på stadslivet nedanför. Nu bär inte benen längre. Synen är också sämre, men i övrigt är det fortfarande samma klipska och snabba Léonie som alltid minns fler detaljer än jag om det mesta. Léonie Geisendorf är arkitekt och har ingen ålder – hon har länge lyckats undanröja alla fakta kring födelseåret. Vore det inte för det stundande jubileet, skulle det fortfarande vara svårt att ta reda på vad många länge undrat: född Léonie Kaplan, Warszawa 8 april 1914.

Som fransktalande arkitektstudent i kosmopolitiska Schweiz på 1930­talet, som dessutom brann för Le Corbusiers arkitektur – det är inte konstigt att Léonie och vännerna lärde känna Paris.

Hon har beskrivit hur de brukade hoppa på nattåget från Zürich för att under en dag sluka allt nytt i stadens utbud.

Léonies lägenhet i Paris har alltid varit sparsamt möblerad.

Den är ombyggd från en stor tvåa till en trea ­ och en svängd vägg formar en liten matsalsdel i det stora vardagsrummet, som har tre stora fönster mot Rue du Four. Här satt Léonie oftast vid ett runt bord närmast fönstret, skrev, läste och planerade resor.

Efter ett besök i Paris för drygt fyra år sedan blev hon helt enkelt kvar. Paris betyder mycket. Pulsen utanför, klimatet och möjligheten att få kvalificerad omvårdnad i hemmet. När

hennes kropp nu inte längre orkar har huvudsätet flyttats till sovrummet som vetter mot gården. Om fönstren är öppna så hör hon bruset på Rue du Four. Lite på avstånd, men hon minns väl hur det är där nere.

*** Den förestående ombyggnaden av S:t Görans gymnasium, före detta Yrkesskolan för huslig utbildning och sömnad från 1961, håller Léonie Geisendorf vaken om nätterna. Svenska Bostäder har förvärvat fastigheten och planerar att bygga om till studentbostäder. Léonie är inte alls övertygad av Söder­ gruppens projekt, som bland annat föreslår en ny entré rakt genom musiksalen.

– Anläggningen är helt amputerad nu. Och lägenheterna är så små, verkligen trista. Förmodligen blir de också dyra.

Rivningsarbetet sammanfaller med Léonies 100­årsdag. För henne gäller fortfarande att övertyga alla parter om ett bättre projekt. Vad gäller argumentation får hon oftast omgivningen med sig. Men nu är hon sängliggande och långt bort. Det är en utmaning.

– Berätta för Gezelius att vi har färdiga ritningar för utbyggnad av anläggningen mot gården, alltså samlingssalen som skulle uppfö­ ras som etapp två. Den är färdigprojekterad och

31 3/14 · arkitektur

*LÉONiE

32 arkitektur · 3/14

Nedan vänster. Léonie Geisendorf och kung Gustav vi adolf vid invigningen av S:t Görans gymnasium 1960.

Nedan höger. Léonie Geisendorfs visitkort.

Nederst. Léonie Geisendorf med skulptören bertil berggrenaskenström, under arbetet med hans väggrelief Järndramatik på S:t Görans gymnasium. foto LEnnart MiLdE

Nedan vänster. resan till kuba 1963. Skiss från hotellet i Havanna.

Nedan höger. teckning från mötet med fidel Castro, 1963.

alla ritningarna ligger på kontoret i hurtsen närmast biblioteket.

Modellen står på spiselfronten.

Staffan Gezelius, ansvarig arkitekt på Södergruppen, har ännu ingen aning om hur mycket oro som projektet uppbådat på Rue du Four.

Man skulle kunna argumentera för att det är roligt att det blir studentbostäder i en byggnad som tidigare alltid varit full av liv. En ombyggnad till kontor skulle ha varit förödande. Nu blir entréhallen fortsatt en central plats för möten bland unga människor, och nästintill publik. En försiktig restaurering skulle framhäva interiörens lyskraft, igen. Byggnaden har nu stått tom i åtta år och förstörelsens spår är omfattande. Möbler och inredning har blivit stulna ur förråden. Hemvårdsrummen, omsorgsfullt inredda av Léonie Geisendorf och Thea Leonard, med skandinavisk design från 1950­talet, finns inte längre. Men tänk om vi snart igen kunde få sitta i entréhallen och fika, blicka upp mot samspelet mellan ljus och betong.

Léonie Geisendorf menar att det som nu ritats täpper till an­ läggningen och att det är en dålig idé att förlägga bostadslägen­ heter i Stockholm precis i marknivå. "Anläggning" är ett ord som i Léonie Geisendorfs mun låter mycket vackert, men som inte används så ofta i dag, åtminstone inte i positiv bemärkelse.

Med tanke på tidens samhälleliga behov och strukturalis­ men som följde är det förstås inte så konstigt att arkitekterna under 1950­ och 60­talen fick intresse för stora program. Léonie Geisendorf har noga dokumenterat alla resor i skissböcker och fotopärmar. Där redovisas fantastiska och stora anläggningar, allt från Brasilia, Kina och Nordafrika.

– Alla resorna till Union Internationale des Architectes kongres­ ser runt om i världen var fantastiska. Jag tror inte jag missade en enda. Kuba var otroligt. Himlen var helt rosa när vi landade och jag minns så tydligt hur Fidel Castro tog emot oss alla. Han pratade om behovet av sunda, hälsosamma bostäder; behagliga, billiga, bra. Det blev en viktig diskussion under resan.

– Jag var kanske inte lika intresserad av amerikanerna. Men Louis Kahn besökte mig på kontoret en gång, när Arkitektur­ museet visade en fotoutställning om hans arbeten. Det finns ett foto på anslagstavlan där han och Ralph står och snackar.

*** L o CE Geisendorf Arkitektkontor ligger på Engelbrektsgatan 25 vid Humlegården, ett stenkast från Arkitekturskolan. Konto­ ret skulle kunna fungera som museum, som ett av få kvar­ → Jag minns så tydligt hur varande exempel på analoga arkitektkontor. Sju klassiska Fidel Castro tog emot ritbord i trä med T­linjaler och Caran d’Ache­pennor i full oss alla. Han pratade beredskap, färgglada hyllväggar med pärmar från projekten och om behovet av sunda, tillhörande produktkataloger, ritningshurtsar belamrade med hälsosamma bostäder. modeller och presentations­ planscher. Samma stillhet som i en teatersalong, efter att alla har gått därifrån. Spåren från en svunnen arkitekturepok i Stockholm är påtagliga.

Det finns skisser på stadsbyggnadsprojekt som skulle för­ ändrat Stockholm i grunden, om de bara hade uppförts. Många sena nätter har det slitits över ritningar och detaljer och bråkats med medarbetare. Många fester efter segrar och sena middagar på Restaurang Cattelin har det också blivit. Det har klinkats piano och tecknats kroki med vännerna. Här odlades ett slags salongskultur, i umgänget med kollegerna som en efter en lämnat stafetten: Anders Tengbom, Peter Celsing, Holger Blom, Ralph Erskine, Bengt Lindroos och många fler. Léonie Geisendorf är 33 fortfarande med.

3/14 · arkitektur

*LÉONiE

34 arkitektur · 3/14

Överst. Léonie Geisendorf på Engelbrektsgatan.

Nederst. teckning, ”till Lola från Peter Celsing”.

mitten. Souvenir från restaurang Cattelin, som Léonie Geisendorf och vännerna gärna besökte.

Överst. ralph Erskine och den amerikanske arkitekten Louis kahn på Engelbrektsgatan 1966 då kahns verk uppmärksammades på arkitekturmuseet.

Vänster nederst. om rôtisserie brunkeberg på drottninggatan i Stockholm. restaurangen ritades av Léonie Geisendorf 1965–66.

Nedan. Léonie Geisendorf med icke namngivna herrar på resa genom Sverige.

– Ja, det hände så mycket i Stockholm på den tiden och vi hade ett kul umgänge vi arkitekter, mitt i all debatt.

Berätta om restaurangen du ritade, Rôtisserie Brunkeberg på Drottninggatan i Stockholm.

– Det nya med den var ju att det skulle vara lite informellt som ett brasseri, det fanns inte så många sådana krogar i Stock­ holm på den tiden, där man kunde sitta vid en disk och äta, comptoir­servering som i Paris. Det var som en öppen grill där man kunde se hur fågel och kött halstrades över en öppen eld.

Det var något nytt med både cocktailbar och vinstuga i källaren.

Det var rätt enkelt, som ett öppet rum, färgsatt i rött och svart.

Mycket speglar, glas och puts. Ett roligt undertak. Jag minns inte varför den revs. Det var synd, men den lönade sig kanske inte.

*** Jag hittar ritningarna för den aldrig utförda samlingssalen på S:t Görans gymnasium. De ligger där de ska på Léonie Gei­ sendorfs kontor. Modellen likaså. Allt är i fullständig ordning: formgjutningsritningarna och entréhallens trappa i skala 1:1.

Det Léonie Geisendorf nu föreslår är att den extra byggrätt som erhölls för projektets andra etapp inte borde utnyttjas för stu­ dentbostäder, utan för den lilla samlingssalen, färdigritad 1962:

– Kompositionen för hela anläggningen rinner ut där, det är en point d’orgue, som i ett pianostycke. Samlingssalen behövs för kompositionen som helhet, säger Léonie Geisendorf.

Jag är förstås redan övertygad. Jag fotograferar och mejlar till Svenska Bostäder.

I ritningslådorna ligger också alla arbetsritningarna till Katolska kyrkan på Kungsträdgårdsgatan. De många och välgjorda gipsmodellerna från fa­ sadstudierna står överallt på kon­ → Det var rätt enkelt, som toret. Det är en fasad som lyfter de omgivande fastigheterna, och ett öppet rum, färgsatt gatan som helhet, på ett mycket kraftfullt sätt. Den som känner i rött och svart. kvalitetskraven Léonie Geisendorf ställer på betongens utförande vet att fasaden skulle blivit oerhört elegant. Höjdförhållandet till övriga fastigheter längs Kungs­ trädgårdsgatan var särskilt viktigt och föranledde en utdragen diskussion med Stadsbyggnadskontoret.

Fasadkompositionen med de höga betongpe­ larna filtrerar försiktigt in ljuset och gatulivet från Kungsträdgården, in i kyrkorummet.

35 Uppdraget för S:ta Eugenia katolska försam­ 3/14 · arkitektur

*LÉONiE

Nedan vänster. brev från vännen och arkitekten Sven Markelius.

ling påbörjades redan 1963 tillsammans med arkitekten Holger Blom, och arbetet pågick under hela 13 år. När man tittar på mo­ dellfotona i dag är det lätt att känna igen sig i entréhallen från S:t Göran, som beskrevs i imponerade ordalag som ”en främman­ de fågel” på den svenska arkitekturscenen. Jag tänker att just S:t Göran måste varit en utmärkt referens inför arbetet att över­ tyga uppdragsgivare, tjänstemän och politiker om ett så pass kontroversiellt stadsbyggnadsförslag mitt i Stockholms inner­ stad. Men det var kanske inte där den egentliga utmaningen låg.

På kontoret finns ett kort från Sven Markelius där han önskar henne välförtjänt fram­ → Fasadkompositionen med gång med nya kyrkan.

Var det någon som trodde att de höga betongpelarna katolska kyrkan inte skulle bli av?

– Nej, jag tror inte det. Vi var filtrerar försiktigt in nog väldigt övertygade själva.

ljuset och gatulivet från

att förklara varför projektet till Katolska kyrkan aldrig blev kungsträdgården. utfört är svårt. Oavsett vilken förklaringen är, är det sorgligt både ur ett privat och publikt arkitekturperspektiv. Helt säkert skulle kyrkan ha räknats till svensk arkitekturkanon, och naturligtvis hade L o CE Geisendorf Arkitektkontor fått många andra prestigeuppdrag som följd.

Bygglovet erhölls 1967 och under senhösten 1970 var kyrkan färdigprojekterad. 1970 var också valår och dessutom var Sveriges ekonomi rejält överhet­ tad, priserna steg snabbt och bytesbalansen visade ett stort underskott. Socialdemokraterna 36 gick till val med ett löfte att bekämpa inflatio­ arkitektur · 3/14

Nedan höger. Léonie Geisendorfs internationella körkort.

Höger. Modell av den kyrka som skulle ha byggts av S:ta Eugenia katolska församling i kungsträdgården.

nen med en fast ekonomisk politik i stället för skattehöjningar.

I valet fick Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommunis­ terna gemensam majoritet – men några veckor därefter höjdes nästan alla indirekta skatter trots allt. Finansminister Gunnar Sträng arbetade fram en ny skatteskala och lät samtidigt införa en 25­procentig investeringsskatt vilket kom att drabba S:ta Eu­ genia församling. Det förestående byggprojektet försenades och som alternativ diskuterades ett mindre ombyggnadsprojekt.

I ritningslådorna finns bevarandeförslaget som Léonie Geisen­ dorf presenterade 1973 och som huvudsakligen bibehåller befintliga byggnader, och skapar ett kyrkorum innanför fasaden genom en bearbetning av det tidigare projektet. 1975, som var Europarådets Byggnadsvårdsår, blev det klart att nybyggnadspro­ jektet inte skulle genomföras. Församlingen anlitade i stället en dansk arkitekt, Jørgen Kjærgaard, för ombyggnadsprojektet.

– Det finns ingen enkel orsak till att Katolska kyrkan inte byggdes. Beroende på vem man frågar får man olika svar. Jag tror kanske några tyckte att jag hade intrigerat för mycket i slutet.

Men prästen är död nu, så han kan inte förklara. Alva Myrdal tyckte vi skulle flytta allt till S:t Jacobs kyrka. Det ville inte jag, säger Léonie Geisendorf.

Efter 13 års arkitektarbete var slaget om Katolska kyrkan vid Kungsträdgården alltså över. När det gäller byggnadsvårds­ diskussionen måste Almstriden 1971 också ha vägt in, det var ju precis utanför, och handlade om allmänhetens oro inför föränd­ ringar av Stockholms stadsbild. Planeringen inför Norrmalms­ regleringen intensifierades och väckte stor debatt i media.

Léonie minns inte att Almstriden särskilt skulle ha påverkat projektet – men så var hon själv i högsta grad engagerad i ett antal omvälvande stadsbyggnadsprojekt under samma period.

Till exempel EGT­gruppens Corso­projekt (1965–67), ett flanör­

stråk från Sergels torg till Gustaf Adolfs torg; och den föreslagna nybyggnaden i tävlingen om riksdagshuset, som hon placerar mitt i Strömmen (”Upp i Vind”, 1971), där hon verkligen visar vad hon vill med sin arkitektur för Stockholm. Ännu ett exempel på en främmande fågel i Stockholm. Och ännu ett projekt, som fortfarande känns aktuellt i dag.

I prydliga pärmar på kontoret finns mängder av tidningsklipp som belyser omdaningen av city och de kontroversiella förslag som vägdes mot varandra. Arkitekterna var i hetluften och inte minst fick EGT-gruppen (tävlingssamarbetet mellan Erskine, Geisendorf och Tengbom) försvara sig gentemot Peter Celsings vinnande projekt i den allmänna idétävlingen om Sergels torg.

Medan Celsings projekt följde 1962 års Cityplan, så avvek EGTgruppens tävlingsförslag helt från denna, men köptes in för vidare bearbetning.

Med sitt förslag Corso argumenterade EGT-gruppen för ett sammanhängande gångstråk i Sveavägens förlängning, det vill säga även söder om Sergels torg, medan Cityplanen – och Celsings Kulturhus – satte ett klart stopp vid Sergels torg.

Debatten som följde i media spelade antagligen stor roll för utfallet: Celsings kulturhus byggdes men det är värt att notera att Cityplanen faktiskt sedan fick en bearbetning till förmån för fotgängarnas trafiksituation. Corso-projektet har trots allt

satt sina spår. I ljuset av tiden som gått är det inte svårt att se att den lilla, sylvassa, snabba och klipska arkitekten Léonie Geisendorf ibland framställs som en katt bland hermelinerna.

Några andra kvinnor än hon är svåra att skönja på den svenska stadsbyggnadsscenen vid den här tiden. Kanske sågs hon som företrädare för något nytt, lite utländskt, äventyrligt och farligt, medan Peter Celsing som professor vid KTH hade en annan slags auktoritet i sin framtoning. Självklart säger valet av arkitekt, och projekt, en hel del om tidsandan.

1967 var alla beslut fattade. Borgarrådet Yngve Larsson som inledningsvis stöttade EGT-gruppen hade bytt sida vilket var avgörande. Debatten i Svenska Dagbladet leddes av Gotthard Johansson, följd av Ulf Hård av Segerstad och i Dagens Nyheter skrev Eva von Zweigbergk, signaturen Colomba. Hon var mer positiv och en av dem som ofta lyfte fram Léonie Geisendorf i debatten.

Léonie Geisendorf har alltid vetat att hon skulle bli arkitekt. Hon hade en tydlig vision av arkitektyrket redan som barn.

– Jag ville bygga hus! Stora, stiliga, starka, stolta, vackra hus. Vackra hus höjer ju ens sensibilitet. Man upplever att man blir mer

37 3/14 · arkitektur

*LÉONIE

Nedan. Det skrevs en hel del artiklar om Léonie Geisendorf och hennes arkitektur under

1960- och 70-talens diskussioner om Stockholm.

Nederst. Porträttfoto.

Höger. Léonie Geisendorf och Dick Lindberg på Engelbrektsgatan, vid en modell av Katolska kyrkan.

V E C KO

TIDNIN

GEN I DUN

2 9/ 12

19 6 6

I L LU S T R AT I O N T E R 2 1/ 3 1961 .

DAGENS NYHE

B JÖRN BERG

S V E N S K A D A G B L A D E T 13/ 1 0 196 0

FOTO HANS HAMMARSKIÖLD

38 arkitektur · 3/14

skärpt, när man upplever ett vackert hus. Lika mycket som man bli glad av att titta på konst, men det är vi mera vana vid. Folk är uppfostrade att titta på målningar och skulpturer, det är svårare med hus. En arkitekt tar ju oerhörda risker, det är ju hemskt att tycka att man har förstört en miljö. Drivkraften är ju att förbättra och försköna.

Har det faktum att du är kvinna spelat roll för att du byggt mindre?

– Det vet jag inte, det kan ju hända. Jag sade ju att jag var omedgörlig och gjorde mig omöjlig kanske, inte diplomatisk, det kanske är ett kvinnligt drag, att prompt vilja genomföra någonting?

Léonie har återgett sina erfarenheter från den 40 meter långa korridor som utgjorde Le Corbusiers kontor på 35, Rue de Sèvres, i många sammanhang. Hon kan fortfarande berätta om flera skojiga ögonblick.

– Den svarta katten, den satt där alltid på mitt bord när Corbu kom till kontoret vid halvtvåtiden. Jag såg alltid till att vara där när han kom, men han var nog lite sur för att katten gillade mig. Han blev också lite sur när katten

klev omkring i kolhögen, som användes för uppvärmning, och sen lämnade tassavtryck på ritningarna.

Bland annat hjälpte hon till att färdigställa Le Pavillon des Temps Nouveaux inför den stora världsutställningen i Paris 1937.

När hon sedan själv besökte utställningen var hon en av många unga arkitekter som beundrade det svenska bidraget.

– Sven Ivar Linds hus var klart som ett facit. Jag tjusades av dess asketiska renhet, av den arkitektoniska gestaltningen, som byggde enbart på rumsupplevelse, ett sätt att skapa som är obundet av tid, stilart eller formspråk. I Stockholm sökte jag plats hos Lind och stannade på hans kontor några år. Kriget kom med dåliga tider, men jag lyckades hålla mig kvar på olika kontor, och min man kom från Schweiz, befriad från sin beredskapstjänst.

De flesta unga utländska arkitekterna reste hem under eller strax efter kriget. Vi stannade.

Léonie Geisendorf kom till Sverige sommaren 1938, körandes i en Bugatti. Det var många arkitekter som sökte sig till Sverige under krigsåren. Den nära vännen Ralph Erskine, årsbarn med Léonie Geisendorf, kom samtidigt. I Sverige fanns vid den här »

+

mEr Om

Att gå i lära på Engelbrektsgatan 25 Våren 1966 började jag jobba hos Léonie Geisendorf på Engelbrektsgatan i Stockholm. Anledningen att man söker sig till ett så pass krävande kontor som Léonies är att man känner behov av att för en period gå i lära hos en briljant person. Kanske också för att få en direktkontakt med vårt europeiska arv.

Léonies projekt till kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm hade publicerats några gånger och här fanns vad jag sökte. En känsloladdad expressiv arkitektur i ett disciplinerat och harmo­ niskt utförande kombinerat med ett materialval som tog fasta på det enkla och naturliga.

Bara några timmar efter anställningsintervjun satt jag och svettades över tidiga skisser och ritningar. I tre år arbetade jag med kyrkan tills dåvarande finansminister Sträng lade locket på ett av denna tids viktigaste projekt i Stockholm.

Jag trivdes hos Léonie. Jag kände mig i ”fas” med den intensiva, kreativa process som föregick varje arkitektoniskt ställningstagande i projekteringen. Jag fick lära mig vad skiss­ ning innebär: en ofta genial men vag första idé från Léonies hand förädlades genom en oändlig serie av papper på papper för att – då tanken grott och fått form – återvända till ursprungs­ idén och börja om processen igen tills slutskissen ”satt där”, omsorgsfull, själfull och glasklar. Resultatet låg på bordet – timmen var ofta mycket sen – och hela rummet stod som i ”en sky” av skisspapper och blyerts. kyrkan inte bara skissades – den skulpterades fram i en serie av modeller. Vissa modeller skildrade helheten, det vill säga spelet mellan ut­ och insida.

Invändigt arbetades med detaljerade modeller för studie av rumsförhållanden, ljusstämningar och materialstrukturer.

Den gjutna, formade betongen i sin nakna och kärva gestalt var huvudtema i kyrkans materialbehandling.

De arkitektoniska intentionerna in­ och utvändigt underströks av golvlandskapets ofta dramatiska lutning och detaljbehandling.

Den asymmetriska kompositionen balanserades av skulpturala element i fasad och i rummen. Pelarnas placering i portiken, bågen utanför kyrkporten, tabernaklets slanka resning och försänkningen kring dopfunten – alla är kraftfulla detaljer som bildar en självklar del av helheten.

Var man inte i fas med Léonie, var det lika bra att söka något annat arbete. Desto härligare var det när nya entusiaster kom som smälte in i arbetsrytmen. Under vissa besjälade perioder när alla parametrar stämde så skapades också den mest spännande arkitekturen. Då kom belöningen för alla sena kvällar och nätter.

Det hände att jag ibland knappt lämnade kontoret på en vecka då någon internationell tävling skulle avslutas. En ung familj hade beställt ett ”brutalt” (uttrycksfullt) betonghus vid Strandvägen i Djursholm. Det blev ofta föremål för arkitektur­ diskussioner under sena kvällar och var välbehövliga avbrott i ”katedralbyggandet”. Då Léonie var trött kunde hon ibland bli lika fnissig som en skolflicka.

Ledighet ingår inte alltid i Léonies vokabulär. Menings­ skiljaktigheterna slutade ibland med att Léonie försvann genom rumsfilen utmed Engelbrektsgatan alltmedan dörrarna for igen längre och längre bort i fjärran där den privata lägenheten till sist satte stopp. Någon timme senare öppnades dörrarna en efter en – och Léonie dök upp med en stor flaska champagne och vargsmil. Och problemet var löst (om jag fick ledigt eller inte, minns jag inte längre)!

Jag har aldrig sett Léonie så i sitt esse som under striden om EGT­planen i Stockholm. Den efterföljande debatten om Stock­ holms centrum blev framförallt en politisk kamp i olika media där Peter Celsing till slut vann.

Fortfarande saknas en expressiv äkta ”Lola” i Stockholms innerstad – ja inte bara där. o D i Ck Li N D B E rG ä r a r k iTE k T.

39 3/14 · arkitektur

*lÉonie

40 arkitektur · 3/14

Överst. villa ranängen i djursholm från 1951. Léonie Geisendorfs första utförda projekt.

Landskapsarkitekt Sylvia Gibson

gestaltade trädgården. På bilden beställaren titti Leyton.

Nederst. inredningen i villa ranängen utfördes i samarbete med inredningsarkitekt thea

Leonard som bland annat ritade flera möbler. Mattor av Ulla Percy-Schumacher. foto SUnE SUndaHL

Nedan. villa ranängen i djursholm. foto från 2014. foto Mik aEL oL SSon

»

tiden, till skillnad från i övriga Europa, ett politiskt och socialt klimat som gav möjlighet att koncentrera sig på arkitekturen.

Tillsammans med maken Charles­Edouard Geisendorf star­ tade hon egen arkitektverksamhet 1950. De var framgångsrika i några tävlingar men det första egentliga uppdraget var en villa i Ranängen i Djursholm för en polioskadad kvinna, Titti Leyton.

Villan stod klar 1951 och är minutiöst präglad av de speciella krav som sjukdomen ställde på bostaden. Byggnaden är i ett plan med öppna rumssammanhang och utblickar åt alla håll. Alla bostadsrum har direkta utgångar mot trädgården som utfor­ mats av landskapsarkitekt Sylvia Gibson. Inredningen utfördes i samarbete med Thea Leonard, som senare även medverkade i projekteringen av S:t Görans gymnasium. Villans inredning var mycket modern, med fondväggar i ljusa lätta kompositioner, smalspårig panel av furu i taket och ett flackt betongskal som en samlande kupol över vardagsrummet. Titti Leyton hade en helt unik inredning med möbler av Josef Frank och mattor av Ulla Percy­Schumacher. När Léonie Geisendorf påminns om detta talar hon om hur värdefullt det är för helheten, när man får ett bra samarbete mellan olika formgivare.

– Jag minns så väl den öppna spisen. Den ritade jag själv och tycker den blev så vacker. Det välvda taket har du väl sett? Det blev också mycket bra. Över huvud taget lade vi ner mycket om­ sorg på den här bostaden. Titti var en fantastisk uppdragsgivare med mycket tydliga funktionella behov förstås. Hon fick polio

i unga år och vistades mycket i hemmet och den egna trädgården.

Från 1957 vilade ansvaret för kontoret i Stockholm på Léonie, efter att Charles­Edouard Geisendorf tillträtt en professur på ETH i Zürich och öppnat en filial där. Dessförinnan hann de genomföra en rad inred­ nings­ och ombyggnads­ uppdrag tillsammans, → Över huvud lade vi ner mycket till exempel för Nordisk Resebureau vid Sture­ omsorg på den här bostaden. plan och för Swissair på Strandvägen. Parallellt Titti var en fantastisk tävlade kontoret flitigt.

Charles­Edouard uppdragsgivare med mycket Geisendorf deltog i en utredning om radhusbyg­ tydliga funktionella behov. gande som professor Nils Ahrbom ledde på KTH. Ett uppdrag i Bagarmossen följde och kontoret sysselsattes 1953–56 med 114 hyresbostäder grupperade kring fyra gårdsbildningar på en tallbevuxen höjd i närheten av Skogskyrkogården. Mellan 1966 och 1970 arbetade Léonie med villan på Strandvägen i Djursholm.

En ung läkarfamilj önskade ett hus i betong och mer än 100 kvm skulle de inte ha råd med.

Huset är inpassat på en smal tomt vid strand­ 41 kanten. Från sjösidan ser vi rakt igenom den 3/14 · arkitektur

*lÉonie

Ovan. anslagstavla på Léonie Geisendorfs arkitektkontor på Engelbrektsgatan i Stockholm. Här finns det mesta fortfarande bevarat.

tvåvåningshöga hallen ut mot trädgården på andra sidan. Där står den stora asken som huset ställt sig invid. Till bottenvåning­ en förlades läkarmottagningen och köket runt hallen. Sovrum­ men en trappa upp. På kvällen lyses huset upp från väster och blir en lykta. Betongen fångar ljusets skiftningar och följer solens rörelse.

Från 1970 och en bit in på 1980­talet arbetade kontoret, som de flesta andra arkitektkontor i Stockholm, med uppdrag som fördelades av Byggnadsstyrelsen. Det var utredningsuppdrag och parallella uppdrag för domstolsväsendet, försvaret, museer och utbildningsinstitutioner. Ibland var man lyckosam och fick projektera och bygga, ibland inte.

***

42 arkitektur · 3/14

Det har gått några veckor och jag talar med Léonie Geisen­ dorf i telefon. Mycket snart landar vi i ombyggnadsprojektet av S:t Görans gymnasium.

Vid det här laget har Svenska Bostäder förklarat att de vill utnyttja byggrätten för studentbostäder och inte för att uppföra samlingssalen: ”Vårt uppdrag är att med stor respekt och hänsyn till de befintliga kvalité­ erna omvandla huset till studentboende vilket sker i nära samarbete med staden, länsstyrelsen och våra arkitekter på Södergruppen.”

Än är det inte dags att ge upp. Léonie Geisendorf anser att utställningen på Arkitektur­ och Designcentrum bör flyttas till S:t Göran. Det är det enda rätta, menar hon, för att rädda byggnaden.

– Det är huset som behöver ställas ut, inte jag. Entréhallen finns ju där redo för utställning. Det är viktigt, tycker inte du det?

På Södergruppen har arkitekt Gabriel Herdevall tillsammans med Staffan Gezelius arbetat med S:t Göran i snart två år. Gabriel tycker att huset är fantastiskt. Han beundrar Léonie Geisendorf och erbjuder att förklara och försvara projektets kvaliteter för henne vid en planerad resa till Paris i början av februari. Léonie Geisendorf är villig att träffa honom. Besöket går bra, båda parter har haft behållning av samtalet. Léonie låter avslappnad och Gab­ riel berättar att lite av den svidande kritiken förstås gick in.

Gabriel vill gärna utreda möjligheten att uppföra samlings­ salen, förutsatt att Svenska Bostäder är villiga att låta några studentlägenheter utgå. Han har tagit upp frågan på ett projek­ teringsmöte. Léonie blir glad när jag berättar för henne.

– Du får bjuda dem till kontoret allihop, visa dem. Argu­ menten att framföra är att det är samma situation som med gymnastiksalen, samlingssalen blir en resurs för de boende om den finns. Speciellt vid ”entrétorget”, Södergruppen har hittat på det uttrycket, inte jag. Det är inget torg. På torg säljer man grönsaker. Det är själva upplägget på S:t Göran, kompositionen

Ovan. På Engelbrektsgatan finns fortfarande tydliga spår, både av Léonie Geisendorfs arkitektur och krokikvällarna med vännerna.

som helhet, som är stilig. Här ska samlingssalen ligga som en point d’orgue för hela anläggningen, man ser det när man tittar på modellen. Hur är det med modellen, behöver den renoveras?

– Förr i tiden när lagen var strong, då fick man inte bygga så nära marken, det skulle vara minst 80 centimeter över marken för att bygga. Nu står de där med fötterna i marken, deras bostäder står och doppar fötter i marken. Det inte hälsosamt, det blir inte bra, billiga och behagliga bostäder… men jag kanske ska hålla tyst?

*** arkitekt Léonie Geisendorf är upprymd av diskussionerna.

Hon gnolar en stund på den trudelutt vi ofta återkommer till i samtalen, en studentsång på latin. Tillsammans försöker vi minnas hur texten lyder: Gaudeamus igitur, Juvenes dum sumus; Post jucundam juventutem, Post molestam senectutem Nos habebit humus!

Alldeles nära, på armlängds avstånd vid sängkanten, står kuvertet med födelsedagshälsningen från arkitekten Bengt Lindroos från april 2010. Det är en rolig bild med texten: ”Bengt släpper upp två ballonger och en drake till din ära”. Bengt Lindroos och Léonie Geisendorf stod varandra mycket nära. Även han ryckte in då det

behövdes, till exempel när det skulle ritas ett litet hus för Léonies barnbarn på en brant sjötomt på Dalarö, där Léonie Geisendorf själv haft ett enkelt fritidshus i många år. Det var det allra sista uppdraget, och skissarbetet pågick från och till 2005–07.

Léonie Geisendorf och Bengt Lindroos satt och skissade till­ sammans på sängkanten på Sophiahemmet, eftersom hon blev kvar där en tid. Léonies tidigare skisser för tomten var redan kvadratiska, på ett sätt som påminde om Bengts manér, så det var kanske både lätt och roligt för dem att knåda ut planen till­ sammans. Tyvärr byggdes huset aldrig då det i stället beslutades att tomten skulle säljas.

Det är vår i Paris. Utanför lägenheten, på Rue du Four, varvas flanörer och turister med snabbklackade parisiskor och gatu­ musikanter. Tjutande sirener hörs i bakgrunden. Den varma luften är fuktig och vid metrons mynning vid Mabillon blir den bekanta blandningen av tobak och avgaser särskilt uppenbar.

Ett galler från underjorden påminner om det minst lika inten­ siva stråket under mark. Flera metrolinjer korsar varandra. Och precis här skär Boulevard St Germain med sina breda trottoarer genom den äldre stadsmassan och bildar de spetsiga hörn och små platser som är så typiska för Paris. o CH a r Li E G u LL S TrÖ m ä r TE k N D r O CH a r k iTE k T. V E r k Sa m S O m FO r S k a r E O CH L ä r a r E V i D k TH.

43 3/14 · arkitektur

*LÉONIE

PROJEK T

Mästerverket som Kungsträdgårdens puls anas i det monumentala och vackra kyrkorummet i betong. Dagsljuset silas in genom portiken och lyser upp de höga pelarna. Katolska kyrkan skulle, om den blivit av, varit en av landets stiligaste.

Förslag till katolsk kyrka, Stockholm · Léonie Geisendorf 44 ARKITEKTUR · 3/14

borde ha byggts 45 3/14 路 arkitektur

*léonie

Föregående uppslag. Modell av Katolska kyrkan fotograferad på Léonie Geisendorfs kontor.

För att med ett modernt formspråk leva upp till de omgivande

ko mmentar

husen studerades Kungsträdgårdsgatans front mycket noga i olika modeller. Den nya fasaden skulpterades försiktigt fram i gips.

tomas lauri

Léonie Geisendorfs förslag till katolsk kyrka skulle ha berikat Stockholm och bildat skola för hur en stad ska byggas till.

Hur ska man bygga mitt inne i en stad som redan kan betraktas som färdig? Ibland kan det tyckas som om det bara finns två modeller för det i Sverige. Ena modellen kan kallas för ikonvägen. Den fick en renässans med Frank Gehrys Guggenheim i Bilbao (1997). Nybygget ska vara ett tydligt tillskott, så att det är lätt att skilja på nu och då. Inte sällan sker det med kravet om en absolut unicitet. Som om det var frågan om en världshändelse.

Den andra modellen kan den engelske arkitekten Tony Fretton exemplifiera. Hus som smälter in, och kameleontiskt assimilerar omgivningen. Att leta efter House and Studio for Brad Lachore (2007) i London är ett litet detektivarbete. Närmast skarvlöst samsas det nya och det gamla. Bara rena murfogar avslöjar huset.

Det går inte direkt att säga att det ena eller det andra är att föredra. Det är inte heller lätt att hävda att den ena modellen passar bättre här än där i svenska städer. Alltför ofta kommer en stads årsringar upp som argument, och med det den inskränkta tanken att det som är väldigt nytt bara passar där modernismen fick fäste, som i Stockholms city, medan nya stilar är omöjliga där ett äldre bestånd dominerar, som i 1800-talets stenstad.

46 arkitektur · 3/14

men kanske måste man börja lära sig att bättre värdera det enskilda huset eller tillägget och ibland lägga det generella stadsbyggandet åt sidan. Där finns en gråzon i dag. Mycket landar i en tolkningsfråga om vad som strider mot ett kulturellt bevarandevärde. Det är sunt att skydda områden. Hela »

Vänster nederst. Den skulpterade fasaden, utförd i betong, möter gatuplanet med en öppen portik i varierande höjder.

Portiken bildar ett förrum till

kyrkorummet. Visionen, som Léonie Geisendorf sammanfattar den, var att göra ”kyrkorummet uppfattbart och direkt tillgängligt från gatan”.

Höger överst. Kyrkans bakre del med dopfunt och orgel.

Modellfoto.

Höger nederst. Kyrkorummet sett mot altaret och tabernaklet.

Modellfoto.

k at o l s k a k Y r k a n

Pl an 1:400

”Alltsammans kröns av ett knippe smala, höga pelare som bär stenbaldakinen över det ställe där man inne i kyrkan förvarar sakramentet i tabernaklet på sitt altare, det katolska helgedömets heliga ort.” lÉo n i e G e i s e n D o r F o CH H o lG e r B lo m l ÄnGDsektion 1:800

FasaD mot k YrkoGr ÄnDen 1:800

i a r k ite k tu r n r 3 1965

47 3/14 · arkitektur

*lÉonie

nedan. Modell på kvarteren vid Kungsträdgårdsgatan.

F O T O M AT T I Ö S T L I N G

nederst. Kyrkan sedd från Kungs trädgården. Illustration av Léonie Geisendorf. Utmaningen låg i att få ett kontorshus

”med den föreskrivna, banala tremeters våningshöjden och de praktiska fönsterindelningarna, att leva upp till grannhusens

”Det som karakteriserar denna enhetliga, mycket medvetna gatubild är inte så mycket de enstaka husens starkt varierande formspråk, som den för alla gemensamma viljan att ge ett monumentalt uttryck för vad de innehåller.” lÉo n i e G e i s e n D o r F o CH H o lG e r B lo m i a r k ite k tu r n r 3 1965 48 arkitektur · 3/14

monumentala gest med över fyra meters våningshöjd. De är oerhört stabila, fast förankrade, kraftfulla, rikt modellerade, förmögna hus”.

»

nedan. Planperspektiv på kyrkan.

Stockholms innerstad utgör till exempel ett samlat riksintresse i egenskap av politiskt, administrativt och kulturellt centrum sedan medeltiden.

Men beslut strandar lätt i en formfråga om storlek och stil, om att låta det gamla ha företräde. Konservering. Staden får på så vis svårt att utveckla sig och gå vidare. Möjligheten att bara göra mer av samma sak, fast lite sämre, som ett slags urvattnad kopia, ökar dessvärre.

Svårigheten att värdera det enskilda tillägget märks också tydligt på hur tävlandet utvecklats. För att försäkra sig om att det nya verkligen är bra arrangeras tävlingar med världsarkitekter. Nobel Center i Stockholm och Karlavagnstornet i Göteborg är två exempel. Det hela speglar kanske mest en framtidsängslan, som dessutom lätt leder till att det som uppenbart härmar världsarkitekturen lyckas smita igenom. Whites samverkanscentral i Stockholm Park 1, som bär drag av OMAs Seattlebibliotek, exemplifierar det.

k at o l s k a k Y r k a n

Strukturellt är det som om två byggnader har sammanfogats.

En kyrka med sitt klocktorn och en administrativ överdel. Det var också så det var tänkt att fungera.

På skisserna ser det ut som om kyrkan är intryckt i den administrativa byggnaden och löser upp den. Kyrkan pekar på en plats bortom stadens officiella fasad. Som ett djup, ett svart okänt hål, eller en vilopaus.

Det är varken Frank Gehrys bombastiska språk eller Tony Frettons mer försynta som det handlar om. Snarare kravet om att få utveckla staden genom distinkta enskilda hus som sätter invanda gränser på spel, ruckar på dem. Något en redan färdig stad klarar av. Den behöver sina injektioner.

Kyrkan skissades fram när framåtandan i samhället var som störst och fick göra halt när konjunkturen vände i mitten på 1970-talet. I efterhand kan man med sorg betrakta hela processen. Projektet borde ju ha blivit byggt. o to m a s l au r i

Problemet med att värdera och förstå det nya har accentuerats sedan 1930-talet, då framtid och förändring började bli samhällets stora drivkraft. Léonie Geisendorf har som få svenska arkitekter fått känna av det hela. Hon var alltid djärv – lite för mycket för det land som såg sig som modernast i världen.

När hon skulle rita en ny katolsk kyrka vid Kungsträdgården (1963–76) löd en av de frågor som ganska snart klev fram: Hur nytt får det nya vara? I uppgiften låg att både åstadkomma en kyrka som ”smälter in” och som ”entydigt vill annonsera sin närvaro”.

Hon utgår från det som är stenstadens essens och bärkraft.

Som volym är den katolska kyrkan anpassad till den närmast rigida, juridiska, stränga ram som innerstaden är.

Inom den utsatta ramen tar hon sig friheter, undviker konventioner. Den finmejslade betongfasaden sticker ut. Men kanske ligger mer av det skrämmande och hotfulla med förslaget, som också är dess enorma styrka, i behandlingen av gaturummet.

Besökaren leds in genom en hög portik i varierande höjder varifrån man kan ta sig in i kyrkan eller ända bort till en innergård i kyrkans ände. En zon mellan ute och inne skapas.

Fak ta

Projekt till katolsk kyrka, Kungsträdgården, Stockholm Uppdraget att rita en katolsk kyrka och kontorsbyggnad för S:ta Eugenia församling i kv Katthavet vid Kungsträdgården i Stockholm påbörjades 1963 i samarbete med Holger Blom (arkitekt, landskapsarkitekt och även Stockholms Stadsträdgårdsmästare 1938–71).

S:ta Eugenia katolska kyrka låg tidigare på Norra Smedjegatan men skulle rivas 1968 som följd av Norrmalmsregleringen för

att till exempel ge plats åt Gallerian. Församlingen erbjöds då en fastighet som staden ägde på Kungs trädgårdsgatan, mittemellan Jernkontoret (arkitekt Ivar Tengbom 1915) och Kontrollstyrelsens hus (arkitekt Erik Lallerstedt 1918).

Fastigheten var från 1886 och i mycket dåligt skick varför uppdraget handlade om nybyggnad.

Bygglovet var klart 1967 och i slutet av 1970 var byggnaden

färdigprojekterad. En ny investeringsskatt ledde dock till försenad byggstart och under tiden inleddes en diskussion kring bevarande av ursprungsbyggnaden. 1973 utformade Léonie Geisendorf ett förslag där den befintliga fasaden bibehölls och visade att kyrkorummet och stora delar av programmet ändå kunde inrymmas. 1975 var Europarådets Byggnadsvårdsår och debatten efter Norrmalmsregleringens rivningar

i city engagerade många Stockholmare. Det stod klart att projektet inte skulle genomföras. Församlingen anlitade den danske arkitekten Jørgen Kjærgaard för ett ombyggnadsprojekt som blev klart 1982.

49 3/14 · arkitektur

Höger. EGTs – Erskine, Geisen­ dorf, Tengbom – förslag för området söder om Sergels torg 1965–66.

*léonie

illu st r ati o n S te fa n S a l a m o n

projek t

Ett annat Stockholm I Léonie Geisendorfs verk är förändringen av Stockholm central. I två ogenomförda projekt finns ett nytt city och ett riksdagshus som tar plats i strömmen.

Tillsammans med Anders Tengbom och Ralph Erskine lämnade Léonie Geisendorf under namnet EGT in ett förslag till den nordiska idétävlingen 1965–66 för bebyggelsen söder om Sergels torg. Deras förslag Corso var en protest mot 1962 års Cityplan som de menade riskerade att bli ”en del av staden i vilken man inte kan röra sig fritt, gå utan att påköras av bilar”. De skrev: ”Sergels torg klipper av norra Norrmalm från södra Norrmalm i onödan.

Människor som fritt rör sig i Hötorgscity och däromkring liggande gator, tvingas att gå ner i underjorden via rulltrappor innan de kommer i tillfälle att använda sig av Sergels torg, och än en gång i denna källare anvisas de åt alla möjliga håll för att komma ut därifrån. Denna lösning är ovärdig tycker vi.”

Med sitt förslag argumenterade EGT-gruppen för ett sam­man­ hängande gångstråk i Sveavägens förlängning, medan Cityplanen – och Peter Celsings Kulturhus – satte ett klart stopp vid Sergels torg. Debatten som följde i media spelade antagligen stor roll för utfallet: Celsings kulturhus byggdes men cityplanen fick sedan en bearbetning till förmån för fotgängarnas trafik­situation.

Corso-projektet har trots allt satt sina spår. Ännu mer oväntat är Léonie Geisendorfs förslag till nybygg­ nad av Riksdagshuset vid en annan nordisk arkitekt­tävling 1971. Hennes förslag Upp i vind framstår i sin djärvhet närmast osannolikt också i vår tid. Byggnaderna känns igen från Hanstaförslaget (sid 43 ) och reser sig med trappsteg ur Strömmen.

Prisnämnden uppskattade förslagets ”möjligheter till vackra rum och god inre miljö” men menade att den hårt bundna formen skulle påverka funktionen på ett oförmånligt sätt.

1979 gör Léonie Geisendorf ett förslag till terrassering av Helgeandsholmen öster om det ombyggda Riksdagshuset. Hon uppmärksammar utgrävningarna i samband med att ombyggnaden av Riksdagshuset har frilagt äldre bebygglese: ”En dramatisk och tydlig ruin av den medeltida staden klarlägger relationen till Norrmalm”. Tio år senare, 1989, gör hon ytterligare ett förslag till omgestaltning av borggårdens fasad mot Norrbro, utifrån en pelargång med inspiration från Palais-Royal i Paris.

50 arkitektur · 3/14

da n h a lle m a r

CorSo

*lĂŠonie

3

Upp i Vind

2

Vänster. upp i vind. Léonie Geisendorfs tävlingsförslag för nybyggnad av riksdagshuset i Stockholm 1971. förslaget har tre huvuddelar: ledamöterna och utskottens rum i två höga kontorshus och plenisal i en egen byggnad. alla byggnader nås från en ”riksplan”, mellan Stallbron och riksbron som i sin tur är en utvidgning av riksgatan (Drottninggatan). notera att norrbro är borttagen i förslaget.

1. Stockholms slott 2. Kungliga operan 3. Drottninggatan

1

53 3/14 · arkitektur

*léonie

proJek t

stadens starkaste modernist nya Yrkesskolan, senare s:t Görans gymnasium, kom med en frisk internationell fläkt till stockholm. Med synlig stomme av platsgjuten betong och en gymnastiksal högst upp i huset. s:t Görans gymnasium, stockholm léonie och charles-edouard Geisendorf

54 arkitektur · 3/14

55 3/14 路 arkitektur

Höger. spiraltrappan i entréhallens övre plan.

*léonie

f o t o å k e e: s o n l i n d m a n

29

28 30

27

26 24

25 9

8 8

7

2

1

3

22

13

21

20

1

5

6 4

12 11

2 19 10 18 17

23

56 arkitektur · 3/14

14 16

15

bottenpl an 1:600 1. huvudentré 2. vak tmästare 3. skolgård 4. entré till yrkesskolorna 5. entré till samlingssalen 6. entré till deltidskurserna 7. entré till utställningshall arna 8. pl ats för barnparkering 9. bollpl an 10. hall 11. foa jé och k apprum 12. terr ass 13. samlingssal 14. l äk armot tagning 15. snabbköpsbutik 16. musiksal 17. bar 18. kök 19. hembageri 20. bröd- och matbutik 21. l agere xp 22. hat t- och kl ädbutik 23. bilnedfart 24. utställning 25. sysal 26. vävsal 27. sängkl ädeskurser 28. l ägenhet 29. entré till elevhem 30. elevhem

ko MMentar

toMas lauri

tanken var att skapa en helhet. men även var för sig visar skolans delar höga ambitioner. inför ombyggnaden av S:t Görans gymnasium till studentbostäder har Léonie Geisendorf själv framhållit byggnaden som en del av en komposition. Hon saknar särskilt samlingssalen som aldrig uppfördes på gården. Lika mycket går det att sakna den förvaltningsbyggnad, det elevhem och det daghem som aldrig blev uppfört. I dag är den delen av tomten bebyggd med bostäder.

Men att byggnaden är en komposition är ändå ställt utom tvivel.

Det låga står mot det höga.

En av anledningarna till utformningen var, enligt henne själv, ett alldeles för stort program som bara gick att stapla på höjden.

En genomgående medelhög byggnad som anknöt till stenstadens skala, en stadsnära skapelse, hade nog varit möjlig i stället för en som står ut och sätter upp nya gränser för staden. Men det hade varit mindre dynamiskt.

Få byggnader i Stockholm kan mäta sig med gymnasiet när det kommer till modernistisk kraft. Konsekvensen i genomförandet hjälper mycket till. Släktskapet med Le Corbusiers verk, som Unité d’habitation i Marseille, är tydligt. Där finns en pelarsockel. Rakt igenom är stommen av platsgjuten betong framhållen. Också programmatiskt är släktskapet mer än tydligt. Bara det att förlägga gymnastiksalen högst upp.

Bearbetningsgraden är imponerande. Som de komponerade fasadelementen klädda med härdat glas. Men inte minst interiört märks hur genomritad byggnaden är på detaljnivå.

I den tre våningar höga entrésalen är betongpelarnas placering hellre en komposition än ett nödvändigt sätt att bära upp bjälklagen ovanför. Ett annat exempel är de böjda takbalkarna i gymnastiksalen, som ser ut att hänga ner mot golvet. de flesta ingående material är obehandlade för att understryka dem som naturliga. Det karakteristiska golvet i entréhallen där materialen skiftar skvallrar om det. Den ursprungliga lösa inredningen togs fram tillsammans med inredningsarkitekten Thea Leonard till Yrkesskolan för huslig utbildning och sömnad som gymnasiet först hette. Ambitionen var hög.

Möbler av dåtidens mästare, som Kaare Klint, Carl Malmsten, Bruno Mathsson, Aalvar Aalto, Josef Frank och Arne Jacobsen.

En kraftfull komposition eftersträvades – precis som i alla av byggnadens ingående delar. o to M a s l au r i

57 3/14 · arkitektur

*l茅onie

58 arkitektur 路 3/14

59 3/14 路 arkitektur

*l茅onie

60 arkitektur 路 3/14

Föregående uppslag. Léonie Geisendorf kallar S:t Görans gymnasium för en hel anläggning. Nu ska huset byggas om till studentbostäder.

Vänster. Entréhallen sträcker sig över tre våningar och var tänkt ”som en fortsättning av

skolgården och gatan och man hoppas att den ska pulsera av liv”, skrev Léonie Geisendorf.

S :T G Ö R A N S G Y M N A S I U M

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

+

MER OM

Ingen finlemmad funkis I det konsekventa S:t Görans gymnasium blir ett europeiskt arkitektoniskt 1900-tal synligt, skriver Karin Winter.

1990: Det sanna spelet mellan kroppar i Ijuset...” I kanten av Kungsholmens stadskvarter i Stockholm reser sig ett skivhus, en byggnad av ovanlig kraft med höga glasade fasader. Denna skolbyggnad som hyser stadens yrkesutbildning för husligt arbete och yrkessömnad kom till i en period då modernismens prestige vuxit till självklarhet och pionjärtidens utmaningar låg långt tillbaka i tiden. Men byggnaden ger uttryck för en modernitet av annat kynne än den finlemmade svenska funktionalismens och förmedlar en ovanligt nära kontakt med en av den europeiska 1900-talsmodernismens källådror.

Den står på pelare och pelarna reser sig fritt genom interiörens olika rumsligheter. Väggarna förhåller sig oberoende till den bärande stommen och de olika våningsplanen har kunnat lösas fritt efter verksamhetens behov. Fasaderna har utformats med prefabricerade betongramverk i moduler som redovisar våningshöjden och delningar av denna. På taket finns en terrass för utegymnastik – ventilationshuvar och annat nödvändigt har givits medveten form.

Det är Le Corbusiers fempunktsprogram för arkitektur från början av 1920-talet omsorgsfullt, nästan ömsint tillämpat och med vackert resultat. Den konsekventa användningen av armerad betong, genomgående obehandlad i stomme och fasadramar, knyter an till traditionen från Auguste Perret, Tony Garnier och Le Corbusier. Den kraftiga reliefen i fasaden och de stora balkongelementen som livar upp ytorna och ger skuggor, djup och elasticitet.

Léonie Geisendorf arbetade som ung, nyutexaminerad arkitekt i ateljén på Rue de Sèvres i Paris, konfronterades med Le Corbusiers skaparkraft och engagemang och inte minst med tillblivelsen av hans Œuvre complète, hans samlade verk som sägs innehålla svaret på alla problem en arkitekt kan ställas inför. I en fin artikel om sin tid där beskriver Léonie Geisendorf de laddade ögonblick då hon vidareutvecklar en skiss av Le Corbusiers hand för en norrfasad som dramatiseras med stora indragna partier och organiseras med en ”tracé regulateur”.

Det är som om yrkesskolan i Stockholm fötts redan där på ritbordet i Paris 1938. Till och med en svalvingeliknande, odefinierad krumelur, som Le Corbusier då markerade på det skissade taket, har överlevt på skolbyggnaden som gymnastiksal med ett mjukt format tak, en funktionsidé som faktiskt också uppstod redan den gången.

Direkt efter praktiken hos Le Corbusier reste Léonie Geisen-

dorf till Sverige 1938. Med i bagaget fanns då också erfarenheter från en krävande utbildningstid på ETH i Zürich och från ett avantgardistiskt kulturliv i centrum av Europa där bland andra Alfred Roth, Marcel Breuer och Max Bill företrädde den nya formgivningen och arkitekturen och där Sigfried Giedion kodifierade och beskrev dem. I det mer perifera svenska kulturläget mötte en modernism, som i Asplunds efterföljd höll kontakten med den egna traditionen.

Sven Ivar Lind, som blev Léonie Geisendorfs första arbetsgivare i Sverige, framstår som något av Le Corbusiers motsats med ett förhållningssätt där intresset för stora perspektiv och kulturmönster förefaller ha tunnat ut energin i mötet med arkitekturproblemen.

Det svenska 1950-talet sedan älskade variationen, dock inte utvecklad med geometrisk systematik, utan den synbara tillfälligheten snarare än tracén.

Vad ett sådant möte mellan olika kulturella attityder egentligen innebär är intressant men svårt att riktigt bedöma. Léonie Geisendorf vidhöll sina lärdomar och byggde nära 20 år senare med stor skicklighet huset på Kungsholmen. Bilden av den stora entréhallen i skolan som den tolkades på 1960-talet av Sune Sundahl lever starkt i mitt minne, vid ett återbesök visade den sig vara alldeles riktig. Runt de lätta kaféborden i fri formation på botten av det öppna stora rummet sitter ungdomar, utanför på terrassen radar flickorna upp sig mot en mur i vårsolen.

30 år har gått, byggnaden står uttrycksfull och oskadad. Inte ens klottrad på. En önskan ilar förbi att vi förunnats mer av denna karaktärsstarka arkitektur.

Sedan dess har andra projekt och byggnader blivit till; bostäder, kontor, kyrkor, fångvårdsanstalter som speglar kunskap och erfarenheter och kanske mötet mellan olika europeiska förhållningssätt. Ett arbete som fortgår. Flera projekt har byggts i en första etapp men ännu inte fullbordats. Tänk om vi kunde förunnas dessa i sin helhet. Och andra nya starka. o K A R I N W I NTE R Ä R A R K ITE K TU R H I S TO R I K E R. A RTI K E LN S K R E VS 1990.

Tillägg 2014: Nu har ytterligare 24 år gått. Nya Yrkesskolan blev S:t Görans gymnasium, fortfarande med praktisk inriktning. Länge kunde man äta elevproducerade luncher i anslutning till den magnifika entréhallen och handla bröd och bakverk i skolans butik i den låga längan mot S:t Göransgatan. Så övergavs byggnaden av skolförvaltningen och stod skrämmande tom under flera år. 2014, när Léonie Geisendorf fyller 100 år, och fortfarande anser att fasaderna är fulländade, är ambitionen att genomföra en ombyggnad till studentbostäder med stor respekt för husets karaktär och uttryck.

61 3/14 · ARKITEKTUR

*léonie

nedan. gymnastiksalen med sina bågformade takbalkar ligger högst upp i byggnaden. en idé som léonie geisendorf

utvecklade redan under sin tid hos le corbusier 1937 (se s 47). f o t o å k e e: s o n l i n d m a n

nederst. en stor del av den fasta inredningen är i trä. inredningar byggdes på verkstad och monterades färdiga på plats. f o t o å k e e: s o n l i n d m a n

”vid utformningen av detaljerna eftersträvades att de så litet som möjligt skulle skymma de större sammanhangen. det gick dock inte alltid att på byggnadsplatsen förhindra den konventionella finish, som slätar över alla skavankar; det ofullkomligas omedelbarhet och äkthet har få anhängare. att fånga i flykten råbyggets efemära friskhet att bevara de stora dragens enkla uttryckskraft förblir väl en ouppnåelig arkitektdröm.” léo n i e o cH cH a r le s-e d o ua r d G e i s e n d o r f i a r k ite k tu r n r 9 1960

62 arkitektur · 3/14

nedan. till interiören, som ritades tillsammans med thea leonard, valdes möbler av dåtidens designikoner.

s :t G Ö r a n s G Y M n a s i u M

nederst. teckningssalen på plan 10. foto sune sundahl

foto sune sundahl

23

14 21

20

23 22

19 11 18

24

pl an 10 1:800

17

14

17

16

13 12 16 13

11

9

11 13 12 13

4

8

15 9

14

pl an 4 1:800

8

9 10

7

1

6

”redan då stockholms stads nya skola

2

för husligt arbete och yrkessömnad

4

5

4

4

var under byggnad stimulerade den

3

betraktaren. betongstommen tecknade kraftfullt husets volym, de prefabrice-

2

pl an 2 1:800

rade betongelementen klättrade upp för att fullfölja det arkitektoniska temat i samma material. i le corbusiers arbeten från de senaste femton åren har denna expressiva fas i byggnadens tillblivelse permanentats och präglar

1. hall övre del 2. demol ab 3. rök- och l äsrum 4. teorisal 5. grupprum 6. l ärosal 7. t vät tstuga 8. verkstad

9. hemvårdsrum 10. hemkök och matsal 11. omkl ädning 12. elevmatsal 13. skolkök 14. l är are 15. elevhall 16. t vät tstuga

17. sysal 18. dusch 19. tork 20. gymnastiksal 21. redsk ap 22. ritsal 23. material 24. tak terr ass

helt det färdiga verket. i sin nästan ogenerade anknytning till den store mästarens verk är denna byggnad en främmande fågel i svensk arkitektur. att ha genomfört den i strid mot våra gängse estetiska och tekniska uppfattningar är en prestation som imponerar. resultatet är en av de mest karaktärsfulla byggnaderna i efter-

fak ta

s:t görans gymnasium, stockholm adress: sankt göransgatan 95, stockholm. arkitekter: léonie och charles-edouard geisendorf. fasta inredningar: arkitektkontoret. fristående inredningar: arkitekt-

kontoret genom thea leonard. byggherre: stockholms stads lärlingsoch yrkesskolstyrelse. bruttoarea: ca 75 000 kvm. byggnadsår: 1954–60.

krigstidens stockholm.” sVe n s i loW i a r k ite k tu r n r 9 1960 63 3/14 · arkitektur

*LÉONIE

Pricken över i Samlingssalen, som planerades för anläggningens andra etapp men aldrig byggdes, skulle fullborda kompositionen av S:t Görans gymnasium, menar Léonie Geisendorf (se intervjun sid 30). När skolan byggs om till studentbostäder finns alla möjligheter att uppföra den i efterhand, enligt de detaljerade ritningar som finns.

Förslag till samlingssal S:t Görans gymnasium, Stockholm Léonie och Charles-Edouard Geisendorf

64 ARKITEKTUR · 3/14

Nedan. Aulan till St Görans Gymnasium är helt genomritad.

Léonie Geisendorf menar att den är anläggningens ”point

S :T G Ö R A N S G Y M N A S I U M

d'orgue”, pricken över i.

Gårdsfasaden från 1956, plan och fasader från 1962.

F O T O M AT T I Ö S T L I N G

GÅRDSFASAD MOT ÖSTER

BOTTENVÅNING SAMLINGSSALEN 1:250

FASADER SAMLINGSSALEN 1:250

65 3/14 · ARKITEKTUR

*léonie

Höger. S:t Görans gymnasium från 1960. Längst bort. Diplom­ utdelning i entréhallen 1960. f o t o S u n e S u n D a h L (n ä R M a S t ), I n G va R L a R S S o n (L ä n G S t b o R t )

per spek tiV

L a R S M I k a eL R a at ta M a a

→begär och produktion länkas samman I dag formar sig arkitekturen inte sällan i en tvekamp mellan myndighetsregler och rå ekonomi.

Léonie Geisendorf hade aldrig lämnat ifrån sig den makten, skriver Lars Mikael Raattamaa.

Varje gång jag hörde Léonie Geisendorf prata om arkitektur och stadsbyggnad och eventuella misstag som modernisterna i allmänhet och Le Corbusier i synnerhet hade gjort hävdade hon att vi hade ”missförstått Le Corbusier.” Var det ett sätt för henne att rädda en mästare eller ville hon oss något annat? Jag tror att vi kan hitta ett svar på den frågan om vi tittar noga på hennes arkitektur. I synnerhet i S:t Görans gymnasium och stadsplanen för Hansta, som också kallades Järva City.

66 arkitektur · 3/14

Förförelse. I en intervju en gång svarade Léonie Geisendorf på frågan hur hon gör arkitektur att först kommer man på en idé – sen sätter förförelseprocessen in. Att alls tänka att det skulle ha något att göra med att hon är kvinna i en mansdominerad bransch – alltså inte bara för vi talar om byggbranschen i stort utan just i arkitekturen – det vore en analfabetisk läsning.

Det finns all anledning att lyssna noga och uppfatta det som ett råd. Förförelsen som produktionsprocess. Så kan vi förstå Léonie Geisendorfs arkitektur. I synnerhet i hennes mest för­ föriska verk, S:t Görans gymnasium från 1960 och stadsplanen för Hansta från 1967 (tillsammans med Ralph Erskine och Anders Tengbom).

Sättet att förstå Léonie Geisendorfs tal om förförelsen liknar det sätt som Jean Baudrillard tänker om förförelsen. Vi försöker förstå världen genom att det vi, människorna, gör, våra ord och

↘

produkter, får en direkt kontakt med objekten i världen. Många har kritiserat den här möjligheten till en omedelbar och enkel relation, från Marx och framgent. På 1970­talet talar Baudrillard om vår relation till objekten som en förförelserelation. Relationen uppstår i första hand inte i materian själv utan mellan de tecken som materian formar, tecken som får sin mening inte genom en enkel direkt kontakt utan genom att de skiljer sig från andra tecken. Trädet får inte sin mening genom en direkt kontakt med en del av trädmaterian utan genom hur det relaterar sig till andra tecken. Trädet är ungefär någonstans i skärningspunken av inte­ hund; inte­katt; inte­berg; inte­hav osv.

Om vi tittar på Léonie Geisendorfs arkitektur med de ögonen så ser vi hur hennes tal om förförelsen har flyttats från ett sätt att sälja in ett uppdrag till byggnaderna själva. Vare sig vi ser S:t Görans gymnasium som Kungsholmens vackraste eller fulaste byggnad så kommer vi inte undan det pockande; vare sig vi ser Hansta som en förlorad möjlighet eller som ett värdefullt naturområde som räddats undan bebyggelse så lämnar det oss inte utan beröring.

Nu kan vi ana ett första moment av det missförstånd som en­ ligt Léonie Geisendorf fördunklat Le Corbusier. Omedelbart när man börjar titta på Le Corbusiers arkitektur så möter man stora parker av formuleringar. Ständigt samlade han sina byggnader i små skrifter; byggnaderna var aldrig bara det som stod där på sin plats, de var också alltid en samling tecken. Om och om

↘ igen formulerade han olika regelsystem, system som inte sällan motsade varandra. Baudrillard skrev sin text om förförelsen i en tid när några decennier av Marx­läsning antingen ersattes eller kompletterades med ett intresse för begäret. För Baudrillard själv så ersatte närmast hans tankar om förförelsen de tidigare huvudsakliga förklaringsmodellerna där världen främst skulle förstås som produktion. Men vi behöver inte se dem som mot­ satta. Hos Le Corbusier, eller hos Léonie Geisendorf, kan vi se hur begär och produktion länkas tätt samman – just i formule­ ringen, och i förförelsen.

I dag presenteras ofta arkitektur genom starkt färglagda scheman – en kvadrat + en triangel = en pyramid. Om sedan såväl kvadraten som triangeln och pyramiden färgats starkt orangea så fokuseras vår blick på just de tecknen, och världen runt dem, resten av skillnaderna förloras i dunklet. Den här metoden brukar i arkitektursammanhang kallas diagramma­ tisk, och den kan lätt förväxlas med förförelsen, men jag menar att den är något helt annat. Den diagrammatiska metoden är retorik, och vi måste se skillnaden mellan förförelse och retorik.

Retoriken har alltid varit konsten att övertala, genom att få lyssnaren att fokusera på det vi vill att den ska fokusera så får vi igenom vår vilja. En samtida synonym är härskartekniker.

Förförelsen agerar annorlunda, den försöker inte hölja resten av världen i dunkel. Theodor Adorno talade om att den andre måste komma av fri vilja. Vår uppgift är att formulera oss

fram dit, inte att övertala. I S:t Görans gymnasium och i stads­ planen för Hansta är det den akten av förförelse som vi möter, inte en övertalning. Här söker förförelse och produktion varan­ dra; begäret att vara söker begäret att göra. produktion. En gång när jag skulle presentera Unité d’Habitation på plats i Marseille fick jag en ingivelse att tala om Le Corbusier som en barockarkitekt. Jag kunde känna att hans ande tittade upp på mig därnere ifrån havet, för Le Corbusier hade alltid svårt för barocken. Men det finns något med hans sätt att hantera rum som gör att den relationen pockar. 1600­talsfilosofen och matematikern Leibnitz hade ett något annorlunda sätt att tänka rum än vi vanligtvis gör. Om vi ska teckna ett rum så ritar vi fyra (eller fler) begränsande väggar. Leibnitz skulle i stället ha tecknat rummet som ett moln, rummet är alltid fyllt: av luft, av människor, av möbler och andra saker. Övergången mellan rummets inre och väggens inre är vag. Det bästa sättet att beskriva ett rum är att fylla det med rök. Så tänkte jag mig att Le Corbusier producerar rum, hans rum, hans hus och städer, är alltid med och påverkar den som befinner sig i det.

Där kan vi se en annan punkt i hur Léonie Geisendorf menade att vi hade missförstått Le Corbusier. När vi går in i det stora entrérummet i S:t Görans gymnasium så är det allt annat än bara fyra väggar som begränsar en aktivitetsyta. Golvet

67 3/14 · arkitektur

*léonie

68 arkitektur · 3/14

inne i entrérummet agerar tillsammans med torget utanför.

Pelarna söker inte gömma sig och bara vara nödvändiga bärare utan de står i vägen, I vägen för trappan; i vägen genom de båda balkongerna där elever kan titta på andra elever. Uppifrån och ned; nedifrån och upp. Så ser vi också i Hansta att arkitekturen för Léonie Geisendorf är något mycket annat än så som det ofta formuleras i dag – blott ”en avgränsning där det kan hända saker”. Hennes arkitektur är aktiv.

Ett annat exempel på hur hon söker den här aktiva arkitek­ turen är i arbetet med kvarteret Fyrtalet: studentbostäderna på Gärdet, i sluttningen ned mot Kungliga tennishallen. Från början ritade hon alla fyra husen men det är bara ett som blev uppfört av henne. Hon ändrade där den föreliggande stadsplanen, lös­ gjorde juridik, trafikplanering och människor från varandra, och satte dem så i en aktiv relation till varandra, inte bara en legal.

På ett liknande sätt hanterar hon situationen i staden med S:t Görans gymnasium. Den är byggd just i skarven mellan det gamla östra Kungsholmen och det vid byggnadens uppförande bara några decennier nya västra Kungsholmen. Och det är tydligt hur hennes byggnad hör hemma bland västra Kungsholmens nya stad snarare än i västra Kungsholmens borgerliga arkitektur. Just genom att söka aktivera sin omgivning. Det har närmast blivit än tydligare nu. Peter Celsing

formulerade en gång arkitektur som ”mått och material.” Tittar man på husen som nu byggts runt S:t Göran så ser vi ”excelta­ beller och material.” Det blir allt mer ovanligt att en rumshöjd bestäms av arkitekten, snarare låter vi det avgöras av en tve­ kamp mellan myndigheters regler och den råa ekonomin. Léonie Geisendorf skulle aldrig lämnat ifrån sig den makten. Arkitek­ turen är för henne begärsproduktion, från de första tankarna och skisserna till det färdiga huset eller staden. kompositionen. Vi ser stora kontraster framför oss när vi kommer till S:t Görans hushålls­ och sömnadsskola och när vi tittar på skisserna av planerna för stadsdelen Hansta, Järva City, den norra delen av Järvafältet som skulle binda samman Akalla och Hjulsta, mellan huskroppar, mellan natur och bebyggelse.

Kontrasterande och samspelande. För Léonie Geisendorf var arkitekturen en fråga om komposition, att sätta olika kroppar, olika tecken, i ett dynamiskt samspel. En trappnos och sidan av trappan samspelar och viker sig runt varandra. De två höga byggnadskropparna står samman i kontrast mot den låga delen som omger skolgården, Hanstas stora sluttning vänder sig mot betraktaren: ”En oas för de vidsträckta blickarna” som jag nyligen hörde Tempelhof i Berlin beskrivas.

Genom att producera en dynamik på platsen, genom att ladda byggnaderna med lägesenergi, skapar Léonie Geisendorf karak­

Nedan. s.ökgmflkglhjfh

Vänster och nederst. erskine­ Geisendorf­tengboms förslag för utbyggnad av hansta på Järvafältet 1972. ”våra arkitektoniska och estetiska utgångspunkter har varit att ge hansta en egen, speciell karaktär på samma sätt som Paris får sin prägel av Seine. vi har sökt uttrycka detta genom att låta en tät och koncentrerad, storstadsmässig miljö få en omedelbar kontakt med naturen på samma sätt som medelhavsstaden får sin karaktär av kontakten med havet.”

Höger. förslaget för hansta presenteras i aftonbladet 25 januari 1972.

tär. Arkitekturen som ett tecken. Ibland har hon förts samman med den brutalistiska arkitekturen, det är nog både fel och rätt.

Men där vi hittar en samhörighet är inte framför allt i material­ val utan i den ofta förbisedda bildmässigheten som enligt Reyner Banham var ett av de tre viktiga elementen i den nya arkitektur som han noterade redan hade vuxit fram. Där Peter Celsing säger att arkitektur är ”mått och material” säger Léonie Geisendorf att arkitektur är ”mening och sammanhang”.

Ett sätt att tänka den moderna epoken som den bryter fram under 1800­talet är att peka på hur Karl Marx uppfinner fram­ tiden. Framtiden är nu inte längre öde utan någonting som vi gör. Det är ungefär det som Banham noterar i sin bok The New Brutalism. Ethic or Aestethic 1966. Det är inte ett manifest han skriver där i första hand, han noterar en ny arkitektur som vuxit fram. Inte bara genom enskilda arkitekter utan ofta genom större grupper. På samma sätt som Jean Dubuffet gick omkring och hittade världen och skapade L’Art Brut, inte som rena ready made­objekt då utan i sina kladdiga relationer och samman­ hang, så hittade också Banham något som redan fanns, som redan var på plats. Det var inte han som tänkare som skådade in i framtiden, framtiden var redan producerad. Under produktion.

Om vi ser brutalismen så, ja då hör Léonie Geisendorf hemma där. Betong eller inte. Så hör hon också hemma bland Sven Markelius, Erik och Tore Ahlsén, Backström&Reinius och Ralph

Erskine, mitt i det som vi inte kan kalla något annat än en socia­ listisk arkitektur snarare än bland de aristokratiska Celsing, Lewerentz och Asplund. Hon hör hemma i en arkitektur som förför människor snarare än övertalar dem, som vill att de

→ Den andre måste komma av fri vilja.

Vår uppgift är att formulera oss fram dit, inte att övertala. ska komma av fri vilja; som förenar begär och produktion, en arkitektur som är med och lägger sig i; som bygger upp en värld av dynamiska kompositioner, som söker estetiska svar på sociala frågor, som bygger framtiden.

Léonie Geisendorf hade nog ingen ”mästare”, hon var ingen lärjunge eller apostel, vare sig till Le Corbusier eller till de svens­ ka arkitekterna, hon var en aktiv producent i ett sam­ manhang. Så kan vi fortsätta tänka henne. Och var det något hon ville klarlägga och lyfta upp ur missför­ ståndets dunkel så var det att arkitektur är konst. o L a r s M i k a e L r a at ta M a a ä r a r k ite k t o cH Fö r Fat ta r e.

69 3/14 · arkitektur

Höger. Léonie Geisendorf i Le Corbusiers ateljé på Rue de Sèvres i Paris. nedan hennes curriculum vitae, visitkort och en stämpel från det egna arkitektkontoret.

*léoNiE

E ssÄ

LÉonIE GEISEndoRF

Chez Le Corbusier år 1937 stod Léonie Geisendorf utanför Le Corbusiers ateljé på Rue de Sèvres i Paris. Här beskriver hon tiden hos sin förebild och läromästare.

70 arkitektur · 3/14

På högskolan hade vi varit ett litet gäng entusiastiska ungdomar, fransktalande, som segade oss genom den stränga undervisningen, och hade vår livslust i modern konst, musik och arkitektur. Le Corbusier var den klarast lysande stjärnan.

Vi dyrkade hans idéer, hans arkitektur och hans kamp mot filistrarna. Han förkunnade sin sanning och sin tro, det fanns ingen plats för ljumma tvivlare. Att från grunden angripa varje problem, komma underfund med det väsentliga i det, och sedan, fri från vaneföreställningar, förutfattade meningar och konservativa fördomar söka lösningen och skapa den motsvarande poetiska formen, ”arkitektur, det som rör vid våra hjärtan”.

Det var hans skaparkraft och outtröttliga kampanda som fascinerade oss. Kompromisslös, omutlig, övertygad om sina idéers riktighet, lidelsefullt engagerad i allt vad han gjorde, lärde han ut för livet att stå fast vid sina övertygelser, att ta ansvar och inte vika sig vid motgångar.

Under sina bataljer i Zürich höll han många medryckande föredrag. Med händerna fulla av färgkritor illustrerade han sina idéer på stora spännpapperssjok, som han fyllde med text och bild från kant till kant, rev ned och lät falla till golvet, efterhand som de blev fyllda.

De hade samma lyskraft som teckningarna och orden i les carnets, skissdagböckerna. Efter föredragen var det rusning till papperssjoken och vi – arkitekturstuderande men även andra – plockade åt oss vad vi kunde komma åt, medan det applåderades och buades vilt i lokalen. Efteråt gick man på krog. Le Corbusier tog aldrig slut utan fortsatte att röka, prata, rita på servetter och ölrundlar, och vi trängdes runt om honom. Hans idéer, paroller och förkunnelser flög omkring honom i luften, men även anklagelser, förmaningar och förbannelser, ja, hela människan gav vad han hade.

Jag brukade komma hem som berusad och kom inte till ro förrän jag sett mig mätt på en jätteteckning av Villa Savoye som jag minutiöst hade tillverkat efter ett fotografi och som med sin vithet lyste från väggen i den ynkliga studentlyan medan nattradion under sängen serverade Bach. Från Zürich till Paris var det en nattresa med tåg. Även om Zürich

var en oerhört stimulerande konst- och musikstad så hade Paris en oemotståndlig dragningskraft. Vi sparade våra slantar och for till Paris, sprang på utställningar, konstnärsateljéer, matinéer och uppvaktade våra gudar – Picasso, Stravinsky, Le Corbusier.

Sedan for vi tillbaka till Zürich med nattåget.

Så kom det sig att jag varit ett par tre gånger på Le Corbusiers ateljé på Rue de Sèvres redan under min studietid. Bland annat i samband med Parisutställningen 1937 och hjälpte till lite med Le Pavillon des Temps Nouveaux som höll på att inte alls bli färdig i tid. Där fanns då förutom Le Corbusier också Pierre Jeanneret, Charlotte Perriand, Sakakura och några andra. Folk arbetade febrilt, men kanske inte fullt så koncentrerat. Le patron var missnöjd och irriterad. Man vågade inte ens säga goddag.

Den 7 juni 1937, någon månad innan le Pavillon des Temps Nouveaux skulle vara klar, satt på väggen det förtvivlade brevet till Mm les dessinateurs: ”... klockan 10 på morgonen ligger Ni ännu i sängarna... ” och på slutet: ”Det är vackert med ungdom, men förbaskat sorglöst!...” Paviljongen blev i alla fall något så när färdig, ett stort kubiskt tält, man rörde sig på ramper medan man från väggarna tog till sig Le Corbusiers budskap. Ljuset som strömmade genom tältduken gjorde att man trodde sig vandra genom moln.

1938 tog sig staden Zürich äntligen samman och det anordnades en retrospektiv utställning av Le Corbusiers måleri i Kunsthaus, Zürich museum för modern konst. Vi studenter fick hjälpa till med hängningen och allehanda småjobb. Jag kommer aldrig att glömma den för en liten episods skull, som visade sig ha stor betydelse för mig. Medan vi höll på med hängningsarbetet gjorde en kamrat en plump med målarfärg på en målning som låg på golvet. Han blev helt förkrossad, satte sig på golvet med huvudet i armarna och grät. I den vevan passerar Le Corbusier och undrar vad som står på. Killen gömmer huvudet mellan knäna och jag är tvingad att svara: ”Det har skett en liten olycka”, men Corbu tar inte åt sig det minsta. ”Bon, bon” säger han, "det finns gott om målningar här. Ta bort den, enfin, gör någonting!” Och går sin väg. Ta bort den var inte så lätt. Målningen var ganska stor och det skulle blivit ett konstigt tomrum på väggen. Det återstod bara några timmar. Jag var inte så andäktig inför Le Corbusiers

71 3/14 路 arkitektur

*léonie

måleri, jag tog färgpytsen och målade en blomma på plumpen, en konstig blomma, men det fick duga. Vi satte upp tavlan. När han lite senare gick förbi igen märkte han genast ”blomman”, brast i skratt och vinkade på mig. Jag medgav att jag gjort det, men att det inte fanns så mycket tid att komma på något annat.

Han tyckte emellertid att jag visade initiativ och inbjöd mig att titta in i ateljén om jag någon gång kom till Paris. ”Pour travailler?” frågade jag blygt, han svarade inte, gick vidare och glömde det på en gång. Men inte jag.

72 arkitektur · 3/14

Kort tid därefter stod jag en dag framför dörren, 35 Rue de Sèvres, en trappa upp över gården. I ena handen höll jag ett kuvert med den tidens fina betyg och rekommendationsbrev från huvudprofessorer i Zürich, och under armen en tjock rulle med det viktigaste jag hade gjort på högskolan prydligt uppritat på kartong.

Jag hade väntat till halv två, tiden då Le Corbusier brukade komma till ateljén och de andra var på lunch. Jag ville inte riskera att bli avvisad av någon sekreterare. Nu stod jag här, tillintetgjord av min obetydlighet, och så trött att jag nästan grät.

Ringklockan gav inte ett ljud ifrån sig. Jag knackade på dörren, det kom ett torrt och vasst ”Entrez!”, och jag steg in. Genast från dörren såg man hela den 40 meter långa ateljén, en galleria i ett före detta jesuitkloster, genom de höga fönstren på ena sidan kunde man faktiskt skönja St Ignacekyrkan, en trädgård och andra klosterbyggnader. Ritbord var uppradade hela vägen, under fönstren; på den andra sidan var en svart tavla med kritskisser på, ritningar och andra papper var uppsatta på väggen.

Det fanns ingen vid ritborden, men Le Corbusier själv satt vid ett stort bord, övertäckt med rullar, ritningar, böcker, provtryck i en ganska kompakt röra som han rotade i.

Efter en kort stund av tystnad lyfte han på huvudet. Han kände inte igen mig, men han måste ha läst i min blick att jag tänkte stanna här. ”Goddag, vad önskar Ni?” ”Jag ska arbeta här. Ni har sagt till mig att komma.”

Jag stod där lugn, samlad och stark, och vid min sida stod Sankt Göran. ”Så? Vad kan Ni?” ”Allt”, svarade jag och pressade betygen i handen på honom. Han kastade bara en svag blick på betygen och frågade igen ”Kan ni rita med tusch?” En sån fråga! Här stod världens bästa tuschriterska. ”Visst. Får jag visa?” En kort stund av panik, han rörde inte ett finger för att röja litet på bordet, så jag rullade ut min tjocka rulle över allt det som låg där. Efter en sekund var det fullt med grindstugor, villor, skolor, sjukhus, sportanläggningar, industribyggnader, allt vad en teknolog får samla på sig under fyra år på Tekniska Högskolan i Zürich.

Le Corbusier tycktes godkänna tuscharbetet och dagen därpå fick jag börja.

Ateljén var en lång korridor, vitmålad och tämligen förfallen.

På den tiden fanns det inga skiljeväggar eller avbalkningar och Le Corbusier hade inte ännu utfört målningen på fondväggen.

Själv satt han närmast entrédörren, någon sekreterare fanns inte, och vi fick gå igenom hans post på morgonen innan han kom vid halv tvåtiden.

På förmiddagarna brukade han vara i sin ateljé på Rue Nungesser et Coli och måla eller skriva på sina böcker. På den tiden, i slutet av 1930-talet, hade han inga arkitektuppdrag alls.

Men han projekterade outtröttligt efter egna program, fast övertygad om att det skulle komma en tid då hans magnifika projekt förverkligades. Och vi, elever och volontärer komna från hela världen hjälpte entusiastiskt till med dessa projekt.

Mitt första arbete var att hjälpa till vid uppritningen av generalplanen till Buenos Aires. Men snart blev det något annat.

En dag landade på mitt bord ett av dessa legendariska små papper, knappast större ett frimärke. Det var helt överskissat ut i kanterna, man kunde dock urskilja vissa linjer på diagonalen.

Le Corbusier förklarade att det var norrfasaden till ett hyreshus vid Place de la Mairie de Boulogne-sur-Seine. Han och Pierre Jeanneret höll på med projektet till urbaniseringen vid St Cloudbrons brofäste.

Nu fick jag i uppdrag att studera fasaden till hyreshuset som begränsade torget på sydsidan. På min fråga om jag fick se planerna sade Le Corbusier att det var onödigt. Planer studerades av en japan som satt flera bord ifrån mitt i lokalen, att ställa till med någon konfrontation mellan planerna och norrfasaden var att störa arbetsron. Fasaden bildades av en pan de verre (glasskivan – en av de fem huvudpunkterna i Le Corbusiers arkitektur) innanför den kunde ”den fria planen” utvecklas hur som helst.

Det jag hade att tänka på var gestaltningen av glasskivan som till följd av sin orientering mot norr skulle framträda helt vit, där alla indelningar skulle framträda mycket distinkt; men å andra sidan skulle det sakna all mening att i avsaknad av skuggor sätta upp balkonger eller burspråk. Däremot skulle jag försöka organisera fasaden med ”alveoler” – stora indragna partier – och nu kunde jag urskilja alveolerna på hans miniskiss och även ”le tracé régulateur”, proportioneringslinjerna. Japanen höll på med duplex-lösningar (tvåvåningslägenheter, vilket gav fasaden större drag och släppte solen djupare in medan alveolerna tunnade ut byggnaden och gav starkare kontakt mellan norr och söder.

Jag skulle rita upp skissen, verifiera läget för alveolerna och givetvis bestämma läget för huvudentrén, som skulle förses med ett tungt och kraftfullt skärmtak, ”comme à Zürich”, varmed han menade det stora bostadskomplexet vid Zürichhorn, som inte blev uppfört, men givetvis dokumenterat i Œuvre complète.

Vid slutet av samtalet blev den lilla skissen med hjälp av Œuvre complète fullständigt klar för mig.

Le Corbusier refererade ofta till sitt eget verk. Var man inte kunnig i Œuvre Complète, så kunde det bli svårt att följa med i samtalen. Le Corbusier var inte auktoritär, i alla fall inte på den tiden. Men han bestämde och befallde och hade inga andra auktoriteter än sig själv, och inte vi heller. Han ville att vi skulle vara med hela tiden. Befallningar ackompanjerades alltid med resonemang.

Pierre Jeanneret deltog ofta i resonemangen, och många idéer föddes under livliga samtal, då Le Corbusier skissade, orerade och förkunnade. Sedan skulle det bli så! Inte att han förtryckte någon. Som ingen annan var han mottaglig för idéer, var de än kom ifrån. Men han var ofta irriterad, den buttre mannen, och for gärna ut mot folk, som dock tog det med jämnmod.

Le Corbusier avskydde att folk skulle avbryta arbetet, för att dricka une tasse de thé, titta i arkitekturtidskrifter, diskutera och snacka i onödan, medan han själv ”inte hade tid med sådant!” Mycket av hans strävhet och barskhet hade sin grund i att han försvarade sig mot ”tidätarna” (les mangeurs du temps), vilket inte hindrade att det uppstod den mest underbara gemen-

→LC: LG: →LC: LG:

Vad är det för något?

En gymnastiksal.

I ett hyreshus?

Javisst!

skap när inför avslutningen alla diskussioner, alla ansträngningar och drabbningar, allt lidelsefullt arbete höll på att gå in i projektet, och alla var likar i samarbetet.

Mig bekom hans humör ingenting. Jag var van vid auktoritära lärare från Zürich. Där var jag yngst, enda flicka, och illa förberedd från ett latingymnasium.

Det var kärvt. Särskilt kemi som jag lärde mig utantill utan att förstå eller ens vilja förstå vad det var jag lärde mig. Jag fattade inte vad det hade med arkitektur att göra, förrän mycket senare, då jag kom till Le Corbusier och blev på det klara med att allt hade med arkitektur att göra. Jag lyckades till och med att imponera på Le Corbusier själv när jag vid ett tillfälle rabblade fram hur betongen måste – c'est obligatoire – bete sig under inflytande av fukt och luftföroreningar och hur Auguste Perret måste ha gjort en uppfinning som han behöll för sig själv, eftersom hans betong inte fick några utfällningar. På det svarade Le Corbusier att jag skulle gå och ta reda på vad det var. Vilket jag försökte utan att lyckas.

När jag var färdig med min norrfasad, tracén var utlagd och skärmtaket från Zürich inritat, lade Le Corbusier ett papper över min ritning (han kluddade aldrig på våra ritningar), och ritade in skuggor. Fasaden sprang fram med stark relief. Jag invände att det inte fanns några skuggor på en norrfasad. ”Var inte pedantisk”, sade han, ”var nyfiken! Det är inte så lätt att se, men det är nödvändigt att se det man ser”. Han flyttade på alveolerna och på skärmtaket. Jag var så förtjust i hans utläggningar, tirader, profetior, idéernas snabba födelse och flykt, att jag inte tvekade att utsätta mig för hans irritation. Jag invände igen att min ritning stämde med tracén... ”Alors vous!

Vous n'avez donc rien compris! Tracén är till för att kontrollera, inte för att diktera. Rita upp det här. Lägg ut en ny tracé. Se till att det stämmer. Gör någonting på taket också, någonting lätt…” och gjorde en snabb krumelur som liknade en svalvinge.

Nästa dag var han där igen, nyfiken på vad det blev på taket.

Men jag hade hållit på med att få den nya tracén att stämma med hans nya skiss och hade inte gjort någonting på taket. Malheur!

Mästaren är inte tålig, han är barsk och despotisk. Men han fortsätter ändå att undervisa: ”Jag vill inte ha någon måttsatt ritning, inte ännu…man ska ha tid för frågor. Föreslå någonting!”

Jag visste redan att med ”föreslå någonting” menades att man slog upp i Œuvre complète, där ju faktiskt allting fanns så småningom. Så jag dök in i den, men hittade inte något. Det fanns inte så mycket med saker på taket. Jag kunde ändå inte kopiera Savoye-villan, eller Algerskyskrapan, det passade inte till skalan.

Jag var illa tvungen att göra något själv. Jag fick inte mycket andrum. Nästa dag halv två stod han igen bakom min rygg. Jag stod upp. Jag hade gjort något slags segel, ett ganska lätt svängt tak som svävade över en massa oregelbundna tunna stöd. ”Vad är det för något?”. ”En gymnastiksal”. ”En gymnastiksal i ett hyreshus?” ”Javisst! De som bor här behöver sol och ljus på takterrassen och kanske lite motion också.”

Paus. ”Oui, peut-être... Men varför så många stöd?” St Göran: ”Jag tycker att många onyttiga tunna stöd gör lättare intryck än några få funktionella.” Paus. ”Oui, peut-être… ”. Och han ropar på Pierre, nu står de båda två över min ritning och resonerar.

En teori om tungt och lätt utvecklas, skala på nära håll och på avstånd, mot himmel och mot bebyggelse… Japanen som löser planerna tillkallas, ”c’est joli… ” mina ritningar godkänns och överlämnas till honom att införlivas i projektet, och jag dör av lycka. Och ännu i dag, kan jag återkalla denna känsla av salighet och ingen kan någonsin ta den ifrån mig.

En tragikomisk historia inträffade när vi satt där bara Le Corbusier och jag och det kom en gubbe med kol. Mellan fönstren stod en järnkamin, men kolet lagrades längst in mot gavelväggen, som då inte ännu var bemålad av Le Corbusier.

Le Corbusier släppte in gubben som gick längst in och stjälpte kolet på golvet. Sedan kom han rakt mot mig och viftade med räkningen framför näsan på mig. Skräckslagen skickade jag honom till monsieur Le Corbusier bakom mig. Ett kort samtal utspann sig varefter jag hörde Le Corbusier fråga: ”Mademoiselle, har Ni pengar?” ”Oui, Monsieur”, svarade jag, varpå Le Corbusier befallde mig att betala och lovade att jag strax skulle få pengarna tillbaka. Jag har dock aldrig vågat påminna honom om det och denna incident förkortade min vistelse i ateljén med en månad. Till råga på detta fick jag ovett för att huskatten, som gillade mig, sprang på mina ritningar, och lämnade små svarta kolspår som var svåra att ta bort. Fast egentligen

73 3/14 · arkitektur

Höger. Fasaden på S:t Görans gymnasium i Stockholm.

I en kommentar kallade Sven Silow den ”en ogenerad anknyt­ ning” till Le Corbusiers verk.

*léonie

F o T o å k E E: S o n L I n d m A n

→Jag behövde kraft och ännu mer kraft! Skall jag våga be Le Corbusier om någon lön?

74 arkitektur · 3/14

så var det Le Corbusier katten gillade. Redan före halv två satt katten givakt på mitt bord och väntade, han också. Kom inte Le Corbusier utan gick förbi på väg till någon annan, så skällde katten ut mig, sprang sin väg mot koltippen och satte sig högst upp och spejade efter Le Corbusier; skulle han i alla fall komma till mitt bord så var katten genast där, brummade och frotterade sig mot Le Corbusier tills han var tvingad att ta upp honom.

Sedan pratade han och gestikulerade med pipan i ena handen och katten i den andra.

Emellertid höll pengarna på att tyna bort ohyggligt snabbt.

Det var inte lustigt att vara arbetslös i Paris. Morgnarna började med att jag satt på soffan i Luxembourgparken och studerade småannonserna. Sedan telefonerade jag. Det var deprimerande.

Alla de som behövde ”lite hjälp”, ”lite sällskap”, ”lite conversation allemande ou anglaise”, ja även de som behövde promenera hunden någon timme visade sig oftast vara distingerade ensamma herrar.

Några hus ifrån 35 Rue de Sèvres fanns en liten hattbutik, Caroline Modes. Jag stannade ofta framför det lilla skyltfönstret och läskade ögat med hattar som utan tvekan var geniala. En gång ertappades jag av Le Corbusier som stannade, hälsade och sade: ”C'est pas mal, ça...” Knappt hade han gått så stormade jag in i butiken. En flicka satt på en pall framför en spegel och formade en filt på sitt eget huvud. Caroline. Jag sade att jag var stagiaire chez Le Corbusier ici à coté, att han beundrade hennes hattar men tyckte att butiken behövde en upprustning. Jag blev anställd. Jag ritade butiken, hjälpte till med ombyggnaden, städade, projekterade hattarna, sydde, sprang till kunderna, lagade lunch och svarade i telefonen.

Caroline var ett geni, vilka hattar gjorde hon inte, men några pengar att betala mig hade hon inte. Hon gav mig en hatt, en fantastisk hatt, stor som ett kassaskåp, med fjädrar och band. ”Den ska du ta på dig när du ska göra något viktigt, den skall ge dig kraft…” Hatten följde med mig i den öppna Bugattin som jag kort därefter färdades till Sverige i. Den ligger nu på översta hyllan i skafferiet och väntar på de stora dåden. Emellertid gick jag upp med hatten till ateljén. Då ingen var där satte jag på mig den och kråmade mig framför fönstergla-

set. Jag behövde kraft, kraft och ännu mer kraft! Ska jag våga be Le Corbusier om någon lön? Jag har ju faktiskt dragit så många ritningar med tusch, helt värdelös var jag väl inte, jag måste!

I den vevan kommer han in. Inte en min, inte ett skratt”. Så ni går och köper konst numera”, säger han. ”Detta är mitt arvode”, säger jag och berättar om mitt jobb hos Caroline. Han tyckte att det var synd att jag slösade bort min tid på att städa i en butik, den narren! Det var den enda gången någonsin jag tyckte att han pratade strunt, likväl kom jag mig inte för att be om någon lön.

Ingen fick någon lön, inte Sakakura heller och inte Charlotte Perriand som jobbade gratis i tio år.

Jag fick med mig minnet från mötet med ett geni, med den främste arkitekten genom tiderna. Tillsammans med andra fick jag del i arvet – böcker, idéer, projekt, byggnader – hela Œuvre complète, detta formidabla uppslagsverk, som innehåller allt vad en arkitekt kan ställas inför. Den arkitekt som inte hittar ett svar på sitt problem i Œuvre complète har inte letat ordentligt.

Le Corbusier var oerhört medveten om värdet av Œuvre complète. Men det var kanske sina skrifter och böcker som han satte högst på den tiden. När jag hälsade på honom efter kriget i hans våning på Rue Nungesser et Coli och undrade om han inte snart skulle komma till Sverige, så tyckte han att han skulle få Nobelpriset först. För sina böcker, förstås!

Det kritiska ögonblicket kom då jag fick lämna in. Det var sommar och Le Corbusier skulle själv resa bort. Det var ingen mening i att fortsätta kampen, när han inte ens var där.

Jag passade på, då ingen var i ateljén, att berätta att jag skulle resa bort över sommaren och kanske litet längre än så, men frågade om jag fick komma tillbaka. Han undrade lätt irriterad vart jag tänkte ta vägen. Han godkände Sverige. Han kände Sven Markelius och Uno Åhrén. Han skrev ut ett betyg och en rekommendation, där det stod att jag hade initiativ, att jag var välkommen tillbaka. Jag var gråtfärdig. ”Jag kommer så fort jag kan” – mumlade jag. ”Det blir krig! Dom är alla spritt galna!” sade han och det var det sista jag hörde honom säga den gången. o léo N i E g E i s E N D o r f

Texten är en förkortad version av ”Att gå i lära på Rue de Sèvres” publicerad i Le Corbusier och Stockholm (Byggförlaget/Arkitekturmuseet 1987).

75 3/14 路 arkitektur

*léonie

projek t

En skulptur Villa Delin är ett hus av kontraster. Rå betong samsas med lätta öppningar, som både låter barnen leka fritt och vädrets skiftningar avspeglas interiört.

Villa Delin, Djursholm · Léonie Geisendorf

ViLLA DELin

av ljus 77 3/14 路 arkitektur

Föregående uppslag. Villa Delin, fasad mot Strandvägen och vattnet i Djursholm. Bilden är en beskärning av verket ”Villa – Léonie Geisendorf, 2013”.

*LÉONIE

F O T O M I K A E L O L S S O N /G A L E R I E N O R D E N H A K E

KO MMENTAR

TOMAS LAURI

En tålig betongskulptur som ger en flyktig och transparent känsla.

När villa Delin nämns är det betongen som kommer på tal.

Som betongskulptur är det en strukturell uppvisning. Ett spel med krafter. Känslan av en upplyft kropp som vilar på ett fåtal stöd är accentuerad, inte minst genom de uppbrutna hörnen.

Men det är också ett hus som handlar mycket om glas och öppningar. Det är oftast fotograferat från Strandvägen i Djursholm. Från entrésidan och trädgården går det lätt att se rakt igenom huset. Det är i hög grad transparent. Bröstningarna är låga och fönsteröppningarna når ända upp till tak.

När man står inne i vardagsrummet med dess dubbla takhöjd är man benägen att tillägga att det är en skulptur av ljus. Ljuset flödar in, levandegör det karga, med skarpa strålar och skuggor, eller lägger en matt hinna över allt när det mulnar på.

Den här dubbelheten, både flyktig och lätt samt bastant och tung, är ingen slump. Familjen som beställde villan ville ha ett hus där barnen kan gå in och ut. Nästan som det förhållande ett barn skulle ha till en klätterställning, eller kanske ett träd eller en klippa omgärdad av grönska.

Materialvalen är följaktligen oömma. ”Naturliga och ej påkostade”, som huset beskrivs i katalogen Léonie Geisendorf arkitektur (Byggförlaget, 1990). Alla golv skulle exempelvis ha samma svarta linoleummatta.

Det var helheten, inte delarna, som var i fokus och prioriterades. Inte bara golven skulle vara enhetliga. Alla väggar skulle vitputsas och alla tak ha redwoodpaneler.

Byggrätten tillät bara en villa på 200 kvm. Ingen källare kunde heller byggas på grund av att byggnaden ligger så pass nära stranden att det föreligger en översvämningsrisk.

Geisendorf har maximerat ytan fördelat på två plan. Det mesta är utnyttjat för boendeändamål och förråden är placerade i lägre byggnader ute på gården. Förråden ringar samtidigt in trädgården, där en stor rad befintliga träd kunde bevaras, så att villan faller in i landskapet. o

FASAD MOT VÄ STER OCH TR ÄDGÅRDEN 1:200

78 ARKITEKTUR · 3/14

nedan. Mot trädgården, där de ursprungliga träden har bevarats, är fönsterpartierna stora.

ViLLA DELin

foTo MiK aEl ol SSoN

79 3/14 · arkitektur

*léonie

Överst. Vardagsrummet mot gården med dubbel takhöjd och öppen spis. foTo cHarliE gull STröM

nedan vänster. Vardagsrummet från övre plan med vy mot gården. nedan höger. Trappan till övre plan i vardagsrummet. foTo cHarliE gull STröM

”En natt ringde maken i familjen och sa: Men det går inte att brodera. Mitt i huset går det inte att brodera, det är för mörkt.

Va, sa jag, brodera? Jag visste inte att din fru broderar. Nej, det gör hon inte heller men om hon skulle vilja. Så skrattade vi båda två, han gick och lade sig och det gjorde jag också. Hon broderar inte och kommer heller aldrig att göra det. Men huset passar henne som en handske, som en andra hud. Det är inte ofta man får tillfälle att rita sådana hus.”

Léo n i E G E i s E n D o r f

80 arkitektur · 3/14

ViLLA DELin

ÖVrE pL An 1:250

nEDrE pL An 1:250

81 3/14 · arkitektur

*LéoniE

nedan. Entréfasaden mot norr. foTo MiK aEl ol SSoN

fAk tA

Villa Delin, Djursholm Adress: Strandvägen 43, Djursholm.

Area: 200 kvm.

Byggnadsår: 1966–70.

fAsAD Mot ÖstEr oCH str AnDVÄGEn 1:200

82 arkitektur · 3/14

nedan. fasad mot söder och trädgården.

ViLLA DELin

foTo MiK aEl ol SSoN

”Beställarna var unga människor som ville ha ett betonghus. för mig var det roligt för betonghus är ju något särskilt och mycket uttrycksfullt. Det är inte ’sparsamt’ som enfamiljshus. Men det kan vara sparsamt mot sig självt, mot de egna reglerna, mot det egna trycket utåt. Tomten är en skärgårdsklippa som stupar under marknivån. Det är ju inte billigt att klamra sig fast där. Men det är ju så att sparsamheten är evig

fAsAD Mot sÖDEr 1:200

men billigheten glömmer alla bort. Vem bryr sig om vad något kostat. Står det i konsthistorieböckerna?”

Léo n i E G E i s E n D o r f

83 3/14 · arkitektur

*LÉONIE

PROJEK T

FOTO M AT T I Ö S T L I N G

Terränggående De 114 radhusen har bildat skola för hur hus och landskap kan höra ihop. Som en följsam matta mitt bland tallarna.

Riksrådsvägen, Stockholm Léonie och Charles-Edouard Geisendorf 84 ARKITEKTUR · 3/14

r i k s r Å D s väg e N

85 3/14 · arkitektur

Föregående uppslag. Radhusen är placerade i naturmark och bildar gårdar efter förutsätt­ ningarna på plats.

*léonie

ko mmeNtar

Nedan. Puts, skivmaterial, trä och tegel är komponerade till en helhet i fasaderna. Här hustyp 1.

tomas lauri

Radhusen präglas av funktionalismens ideal. Men där finns hela tiden en upplevelse bortom det praktiska. radhusen är som en välbevarad hemlighet där de ligger i änden av Enskededalens trädgårdsstad söder om Stockholm.

I skogsbrynet där tallarna, mossan, klipporna och blåbärssnåren tar vid. Lika nyfikna på natur som traditionell bostadskultur.

Riksrådsvägen skvallrar om hur nära Léonie Geisendorf var dåtidens svenska bostadsdebatt. Modernismen landade på 1950-talet, efter sina mest pragmatiska år, i det nordiska landskapet, ett genius loci-tänkande. En av de finurliga sakerna med Riksrådsvägens 114 radhus är hur de är utförda som struktur som anpassar sig efter terrängen. Sammanlagt finns tre olika grundtyper av radhusen, alla ungefär lika stora, men olika i sitt förhållande till utemiljön. Till exempel har några sitt vardagsrum på övre plan, medan det i några fall är placerat på bottenplanet.

Riksrådsvägen tillkom när halvplanslösningar var populära.

Geisendorfs svar på det hela är intrikat. Ett närmast flytande rumsförhållande. I flera av husen ligger rummen som platåer utplacerade efter en trappspiral. Hallen ansluter till entrésidans

86 arkitektur · 3/14

marknivå. Kök och allrum några trappsteg upp möter baksidans marknivå. Den övre våningens sovrum ligger på två olika golvnivåer och nås direkt från husens trappa.

Planerna präglas av funktionalismens ideal, men där finns hela tiden något bortom det praktiska. Inte minst märks det på fönstersättningen som ger ett varierat och poetiskt ljusflöde. Rikligt med ljus i allrummet genom tilltagna fönsterytor, dagsljusbelysta arbetsytor i köket, släpljus över vissa tak och sovrumsfönster som sitter högt för att bättre ta in himlen.

Exteriört gör radhusen inte stort väsen av sig. De ger ett humant och inkännande intryck, nära naturen och människan, där de slingrar sig fram i terrängen. På många sätt är de typiska för sin tid med sina collagemässigt bearbetade fasader. Rött tegel, grå fasadskivor, puts och trä har komponerats ihop. De känns därför inte dekorerade. Inget är utfört utan stöd i konstruktion och den Geisendorfska devisen att aldrig slösa i onödan. o to m a s l au r i

Nedan. Radhusen finns i tre grundtyper och en rad variationer på dem, vilket gör dem anpass­ ningsbara till terrängen. Här hustyp 1.

r i k s r Å D s väg e N

FasaDer hust yp 1 1:400

87 3/14 · arkitektur

*léonie

perspektiv hust yp 1 1:250

Nedan. Hustyp 2 är uppbyggd med halvplan som följer topografin.

höger. Vardagsrummet i den vanligaste hustypen, 1, från två håll.

pl aN hust yp 2 1:250

Fak ta perspektiv hust yp 3 1:250

88 arkitektur · 3/14

Radhus Riksrådsvägen, Stockholm adress: Riksrådsvägen, Bagarmossen, Stockholm. storlek: 114 radhus fördelade på tre grundtyper om ca 110 kvm.

Byggherre och byggare: Hyreshus i Stockholm AB. Byggnadsår: 1953–56.

pl aN Över omr ÅDet 1:X X X X

89 3/14 · arkitektur

*léonie

+

mer om

Topografisk bykänsla Stadsplanen för riksrådsvägen är följsam mot platsens natur. Men genom åren har de tydliga gränserna mellan natur och kultur suddats ut, skriver Stina Hagelquist, som är arkitekturhistoriker och själv bor i området.

Det tar mindre än tio minuter att promenera från Bagarmossens t-banestation till radhusen på Riksrådsvägen, ändå känns området avlägset. Inte ens när jag befinner mig i närheten kan jag ana radhusens närvaro, dolda som de är i Stockholmsnaturens kuperade terräng och inbäddade i grönska. Jag når toppen på en brant backe och får syn på radhusen. Längorna vänder sina mest slutna fasader mot promenadvägen, passerande fotgängare och cyklister. Nästan framme. Bara några meter kvar, nedför backen, uppför ytterligare en, genom den trånga passagen mellan två radhuslängor och in i området. Jag är hemma.

Det kan tyckas banalt att inleda en artikel om Riksrådsvägen genom att beskriva vägen dit om det inte vore för att området definieras genom avståndet till t-banestationen och isoleringen i förhållande till kringliggande bebyggelse. Radhusen är placerade på en kuperad platå och kringskurna av grönområden.

Placeringen av de långa sammanhängande radhuslängorna längs med platåns ytterkanter i kombination med ett fåtal vägar in och ut ger det en tydlig identitet. En ”bykänsla”, enligt presentationen i Byggmästaren från 1956. Områdets placering, planering och gestaltning upprättar dikotomier som öppet–slutet, formellt–informellt, natur–kultur och privat–offentligt, teman som återkommer under min vidare promenad genom området.

Stadsplanen för området upprättades av Léonie och Charles Edouard Geisendorf medan Nils Orento planerade planteringarna. Utstakningen av varje enskilt radhus lär ha gjorts tillsammans. Hur samarbetet dem emellan såg ut vet vi dock mycket litet om, men att gårdsplanteringarna och radhusens anpassning till topografin liksom de gårdar som stadsplanen organiserar i lika hög grad som arkitekturen och lägenheternas planlösningar bidrar till områdets karaktär och kvalitet står klart.

Väl inne bland radhusen på Riksrådsvägen öppnar sig en av de fyra gårdar eller rum som framträder på stadsplanen och under min vandring genom området. Rummet utmärker sig genom sin offentliga karaktär.

Mitt i blickfånget, framför vad som tidigare var 90 arkitektur · 3/14

butik, var en paviljong planerad. Av de rabatter och prydnadsträd som en gång fanns här återstår endast några rosenbuskar och prydnadsaplar. Genom sin kultivering och färgrikedom skiljer sig denna plats från de övriga rummens till synes okonstlade karaktär. I bevarade trädgårdsritningar och i jämförelse med vad som bland grannar kallas Träsket framstår kontrasten mellan natur och kultur.

Träsket är ett halvprivat och informellt rum med utrymme för lek och samvaro, inramat av kringliggande radhus och en kraftig nivåskillnad mot radhuslängan och gångbanan i väster.

Här råder en förmodad naturlighet. Den parkliknande blandningen av lövträd, enstaka tallar och buskage är dock lika uttänkt som torgets gestaltning. Detsamma gäller övergången mellan radhusens privata uteplatser och de gemensamma ytorna i Träsket och övriga gårdar. Gränsen mellan privat och offentligt var från början subtil, antydd genom nivåskillnader och planteringarnas karaktär. Närmast uteplatserna finner vi perennrabatterna medan till synes naturligt placerade lövträd står längre från husen. Tallarna däremot kan ibland påträffas så nära fasaderna att husen tycks ha uppförts kring dem.

Mot de privata uteplatsernas färgrikedom står entrésidornas monokromi. Radhusentréerna skildes ursprungligen från varandra genom buskage vilka gav enhetlighet åt de offentliga gångstråken. I dag är området förbuskat, tallarna utglesade och planteringsprinciperna delvis förvanskade.

I kontrast till Träskets lummiga och lugna rum står gaturummen. Från början var dessa luftiga parkliknande gårdsrum med ett fåtal parkeringsplatser. Antalet parkeringsplatser och bilar, fler för varje år, delar området och skiljer grannar åt.

Samtidigt binder gatan ihop de olika husgrupperna och bidrar till överblick. Här är platsen att se och synas. En majoritet av radhusen har utblick över gatan och väl hemma ställer jag mig i köket och låter blicken söka sig genom vardagsrummet, mot baksidan och tallarnas skugga. o S Ti n a h ag e lq u i S T ä r a r k iTe k Tu r h i S To r i k e r.

till vänster. Illustration av Léonie Geisendorf.

r i k s r Å D s väg e N

Nedan. Radhusen saknar enskild tomtmark, vilket har gett en flytande gräns mellan privat och allmän sfär. Här hustyp 1.

”Där vann vi ett krig. Först skulle man ge sig i kast med stadsplanen som inte alls var tänkt som den blev. Där stod husen uppradade, snällt och utan tanke.

Vi fick börja med att göra om stads­ planen, att skapa rum och ytor, att ut­ nyttja terrängen så den kunde ge mera.

Med det kunde vi öka inte bara boende­ kvaliteten utan också mängden hus. Då hade vi vunnit det första slaget.” lÉo N i e g e i s e N D o r F i le N N a rt h o lm: at t r ita h us, 1990

situatioNspl aN

91 3/14 · arkitektur

Höger. Från kontoret på Engelbrektsgatan. På ritbordet fritidshus på Dalarö av Léonie Geisendorf, 2005–07, ej utfört.

*léonie

F o t o M at t i Ö s t L i n G

Léonie Geisendorf Curriculum vitae 1914 1932 1937

1938

1938 1939 1940

1943 1945 1946

1947

1949–50 1951

1950–51 1952

Föds i Warszawa 8 april. Leonja Marie kaplan. tog studentexamen.

Praktik hos Le Corbusier i Paris, deltog bland annat i arbetet med Le Pavillon des temps nouveaux för världsutställningen. arkitektdiplom från etH i Zürich.

Därefter praktik hos Le Corbusier i Paris. kom till Sverige och Stockholm.

Började arbeta hos Sven ivar Lind.

Började arbeta hos Gustav Holmdahl.

Gifter sig med schweizaren och studiekamraten Charles-Édouard Geisendorf.

Började arbeta på kF. Studerade på kungliga konsthögskolan.

Började arbeta hos Paul Hedqvist.

Mottar Hertigliga medaljen för Prisämnet i arkitektur, för sitt examensarbete på kkH. Prisbelönat förslag ”tio” i tävling om nytt kommunalt nämndhus på kungsholmen tillsammans med Curt Laudon, ralph erskine och C-e Geisendorf.

Startar eget kontor i Stockholm med sin make Charles-Édouard Geisendorf.

Ombyggnad och inredning för Schweiziska turistbyrån på kungsgatan, Stockholm.

Villa i ranängen, Djursholm.

Förslag Vår frälsares kyrka, Malmö.

92 arkitektur · nr 3/14

1953–56 1954–61 1955–57 1957

1957–70 1957–59 1959–63 1962–66 1963–76

1965–66 1965–67

1967 1968–70 1968 1969 1971–85

1971

radhusområde längs riksrådsvägen i Bagarmossen, Stockholm.

S:t Görans gymnasium, Stockholm.

Ombyggnad och inredning för nordisk resebureau, Stureplan, Stockholm. tar huvudansvaret för Stockholmskontoret då maken tillträder professur vid etH och öppnar filial i Zürich.

Villaområde vid Genèvesjön.

Ombyggnad och inredning för Swissair, Strandvägen, Stockholm. assistent i arkitektur ii vid ktH. Studentbostäder i kv rio på Gärdet. nybyggnadsuppdrag katolsk kyrka och kontorshus på kungsträdgårdsgatan för S:t eugenia församling, ej genomfört.

Ombyggnad och inredning av rôtisserie Brunkeberg i Stockholm. eGt-gruppen framtar Corso-projektet, förslag i allmän nordisk idéävling för bebyggelsen söder om Sergels torg som inköptes och tilldelades fortsatt uppdrag för Stockholms stad.

Förslag nk Stormarknad i Fittja.

Villa Strandvägen, Djursholm. tf professor i arkitektur ii vid ktH. tf professor i arkitektur i vid LtH. ett dussin olika utredningsuppdrag och parallella uppdrag för Byggnadsstyrelsen inom domstolsväsendet, försvaret, museer, utbildningsinstitutioner. eGt-gruppen får uppdrag för Hansta centrum för aV Järvaexploatering.

1971

1974 1979 1980

1981 1987 1988–90 1989 1990

1990

1990 1995 2005–07 2008 2009–

Förslag till nybyggnad i allmän nordisk arkitekttävling om nytt riksdagshus på Helgeandsholmen: upp i vind.

Förslag till nytt uB Frescati, parallellt uppdrag.

Förslag till Medeltidsmuseum på Helgeandsholmen i Stockholm.

Förslag Södra Stationsområdet i Stockholm tillsammans med Mischa Borowski och Marek krajewski.

Förslag kvarteret Ormen vid Slussen.

Förslag Londonviadukten tillsammans med Börje Blomé och ann Westerman.

Ombyggnadsuppdrag för Franska institutet i Stockholm, ej genomfört.

Förslag till utbyggnad av riksbyggnaderna på Helgeandsholmen.

Deltar i tävlingen om nytt akropolis museum i aten tillsammans med Börje Blomé och ann Westerman. arrangerar utställningen Léonie Geisendorf arkitektur på konstakade mien tillsammans med Charlie Gullström.

Mottar Stockholm Stads kulturpris.

Hedersdoktor vid ktH i Stockholm.

Projekt till fritidshus på Dalarö, ej utfört. arrangerar utställningen Stockholms visioner på konstakademien.

Bor i Paris.

93 3/14 路 arkitektur

landskap

projek T

dan hallemar

När staden upptäcks på nytt Landskapsarkitektur i städernas periferi vågar vara en del av gatukonst, ungdomskultur och storytelling. Tre nya projekt får stadsbor att se sin stad med nya ögon.

95 3/14 路 arkitektur

föregående uppslag. Brovaktarparken i Hornsberg, Stockholm av (nod) c-o-m-b-i-n-e ligger under Essingeleden.

HO rN SB er

GS St r aN D

FoTo MåNS BERG

SITUATIONSPL AN 1:2 000

96 arkitektur · 3/14

Nedan. Den sluttande terrassparken har en karg botten av sten, grus, gräs och örter.

Höger. Masmo station. Torgytan framför har fått en skog av röda

Fr aN ZÉN GataN

LANdSKAP

stolpar. Tanken att plantera träd övergavs eftersom tunnelbanan går någon decimeter under ytan.

Arkitekt: Land Arkitektur.

F o T o M å N S B E R G (N E D A N) M AU R o R o N G I o N E (H Ö G E R )

de offentliga rummen i svenska städers centrum kan ibland tyckas färdigbyggda; de representativa torgen, det förra sekelskiftets parker, gågatorna från 1970- och 80-talen. Om man gör något rör det sig om ansiktslyftningar, skiftningar i möbelmode eller markmaterial. Och sedan 15 år tillbaka formas den nya landskapsarkitekturen framför allt i nybyggda områden, och då ofta i det som en gång var industriområden, men som nu givit plats för bostäder, eller i upprustade förortsområden.

Den här resan ut mot nya områden, nya platser, utanför stadens representativa centrum har också fött en estetik som vill återskapa känslan av att ha upptäckt något. En estetik där det finns drag av tillfällighet och föränderlighet men också av gatukonst, och ofta av aktivitet. Det senare eftersom det är just olika aktiviteter, kanske framför allt skejtboard och just gatukonst, som har omdefinierat synen på det offentliga rummet i städerna under samma tid. De nya platserna blir platser som kan vara ett alternativ till och kanske också en reaktion på städers centrala delar som mer graviterat mot en uteserveringsoch galleriakultur.

Central i den här rörelsen är ungdomskulturens plats i det offentliga rummet. Sociologen Matz Franzén lanserade på 1980-talet begreppet back-stage för en viss typ av offentliga platser som framför allt ungdomar drogs till, platser som låg vid sidan av, där man kunde hålla sig dold från det övervakande och allseende vuxensamhället. Skogsdungar bakom bensinmackar eller oexploaterade marker under broar. Inom landskapsarkitek-

turen tycks den här backstagekänslan ha krupit fram och hamnat on stage. Här finns också en längtan efter en annan stämning i staden. En annan sida av stadens drama, det oväntade.

Det är en särskild känsla att upptäcka städer och platser i städer. Att bli ståendes på en plats, se sig omkring och tänka att man upptäckt något. De tre projekten som vi presenterar här gör ingenting för att ta bort den känslan, de vill förstärka den.

De gör det genom att förstärka platsens mystik, dess berättelser, att scenografera platsen. Allt är inte rationellt, det handlar om dramatiseringar av staden. Det är en lockande väg som tar rygg på gatukonst, men som precis som gatukonsten balanserar på gränsen till den tomma gesten, den tunna storyn.

Ett exempel på när idéerna blir viktigare än platsen är det stora projektet Superkilen i Köpenhamn (BIG arkitekter) där möbleringen hade idén om en global stad, med bänkar, lyktor och andra artefakter från olika delar av världen. Det blir rörigt och sin ambition till trots ytligt. Det blir en flykt från platsen och dess roll i staden. Mönster för mönstrens skull, idéer för idéernas skull.

Olika återkommande arrangemang i städer strävar också efter en dramatisering av stadens rum. Som till exempel den satsning på belysning som har synts i Alingsås, Malmö och Linköping. Plötsligt hänger det kristallkronor i trädgrenarna.

Ett annat exempel på en sådan tillfällig intervention som omvandlade en plats var 02 landskaps projekt i Bältesspännarparken i Göteborg. I väntan på den stora upprustningen fick det

→ Här finns också en längtan efter en annan stämning i staden. En annan sida av stadens drama, det oväntade.

tillfälliga ta plats. Det representativa släppte sitt grepp. I Stockholm har under flera år stadens populäraste sommarklubb Trädgården huserat under en bro i jakten på den där urbana känslan av tillfällighet som möter utkanter.

När (nod) c-o-m-b-i-n-e fick i uppdrag att rita en park under Essingeleden kom uppdraget med det oväntade kravet att ”parken inte skulle uppmana till vistelse”. Detta eftersom det passerar farligt gods på vägen ovanför. Parken hämtar sina formmässiga förebilder från skejtkulturen men också från motorvägarnas skärningsbranter, det lite kala och extrema.

Det svarta grova gruset mot det ljusa, de räta linjerna som för tankarna till en formalism som Gunnar Martinsson, det upplysta kala trädet på platsens mitt (konstnär Albin Karlsson) där mekaniska blommor slår ut slumpmässigt. Ödesmättat och spännande vägg i vägg med nyproducerade

97 3/14 · arkitektur

LANDSKAP

Nedan. De röda stolparna signalerar tunnelbanans entré i bostadsområdet.

F O T O M AU R O R O N G I O N E

Nedan höger. Stolparna står tillsammans med körsbärsträden i bakgrunden i ett rätlinjigt raster.

F O T O M AU R O R O N G I O N E

SITUATIONSPL AN 1:1 000

98 ARKITEKTUR · 3/14

dyra bostads- och hyresrätterna med vattenläge på det som ibland kallas Västermalm. En stadsdel som nu fått en plats där man inte får uppehålla sig. Ett verkligt backstage. Formen på platsen och dess tilltal av baksida lockar bland annat skejtare.

Om staden hade velat ha en plats där ingen stannade hade man nog lyckats bättre med en frodig perennpark med bänkar under bron. Nu framstår den som ännu mer lockande.

Att det finns platser som fortfarande väntar på att upptäckas, friläggas och ges en betydelse visar Land Arkitekturs projekt i Masmo i Botkyrka. En dramatisk nedgång till tunnelbanan, rakt in i berget, har försetts med ett förrum av röda och oranga stolpar som ger sig till känna

redan i bostadsområdet innan man når tunnelbaneentrén, som en föraning, som en närvaro av ett berg och en nedgång. En träklädd låda blir en stor möjlig samlings- och sittplats, allt tillsammans, skriver man ”skapar en plats som är mer än en tunnelbaneentré”. Det är ett mellanrum, en bortglömd passage, som någon har pekat på. Inte uppfordrande, mer som en möjlighet. Som konsten eller gatukonsten kan fungera, sätta strålkastarljuset på platser som man inte tänkt på. Här finns så klart också kopplingar till land art-rörelsen och dess dramatiseringar av platser, stolparnas ordning och virrvarr. I Masmo sker den här dramatiseringen också genom belysning. Berget lyses upp på kvällen, stolparnas skuggor, vardagen dramatiseras. Platsen som scenografi.

+

jämför

Fakta Brovaktarparken, Hornsberg, Stockholm

FoTo MåNS BERG

Arkitekt: (nod) c-o-m-b-i-n-e Arkitekt, projektering: White arkitekter AB genom Sofia Waernulf.

Konstnärlig utsmyckning: Albin Karlsson. Projektledare: Dan Wirén/Stockholm konst.

Beställare: Exploateringskontoret, Stockholms stad genom Ewa Reuterbrand.

Area: 6 900 kvm.

Byggnadsår: 2013.

Arkitekten beskriver: Parken ingår som en del i stadsutvecklingen av västra Kungsholmen intill två höga bostadshus och Essingeledens vägbro. Beställningen från Stockholms stad innehöll en paradox: parken får inte uppmuntra till vistelse.

Transporter med farligt gods utgör en risk. Att passera genom gick dock bra. Parkens triangelformade topografi relaterar till omgivningens skala. Trianglarna är vinklade åt olika håll så att vid en blick nedifrån parken och uppåt så framträder en grön karaktär och med en blick uppifrån och ned blir vyn mer karg. Gångvägarna är utförda i platsgjuten betong med uppvikta kanter som möjliggör skejtboard.

Zick-zacksmöstret är delvis ett resultat av kravet på att åstadkomma ett tillgängligt stråk med en lutning på 1:20.

Fakta Tunnelbaneentré Masmo, Huddinge

FoTo oLoF THIEL

Arkitekt: Land Arkitektur genom Anders Kling (ansvarig), Therese Lemos (medverkande).

Ljusgestaltning: Michael Hallbert Ljus Design AB. färgsättning: Land Arkitektur i samarbete med Katarina Grundsell, Marge Arkitekter.

Beställare: Huddinge kommun genom Camilla Fransson Landskapsarkitekt.

Area: 2 500 kvm.

Byggnadsår: 2013.

Arkitekten beskriver: I Masmo finns en av Stockholms mest spektakulära tunnelbaneentréer. Ett högrest berg med klippor och tallar står som en fond mot en torgyta där själva nedgången till stationen är en instucken betongkassett i berget. Berget ligger här, väldigt och värdigt, men det är som att det ändå – i vardagsjäkten på väg till tunnelbanan – aldrig syns. De röda och oranga stolparna är ett sätt att synliggöra berget. Stolparna skapar en plats som man minns och kanske stannar till på. En plats som är mer än en entré.

På kvällen är berget belyst och en stor skreva tas ned som ett motiv på torgytan i form av en gestaltad spricka av krossat glas och gräsruggar.

Fakta Stapelbäddsparken, Eriksberg, Göteborg

FoTo BERT LE ANDERSSoN

Arkitekt: Nyréns Arkitektkontor genom Bengt Isling (ansvarig), Staffan Malm, Mårten Setterblad.

Beställare: Göteborgs Stad, Park- och Naturförvaltningen genom Charlotte Hongby, Bengt Nilsson och Barbro Schröder.

Area: ca 5 000 kvm.

Byggnadsår: 2011.

Arkitekten beskriver: Under varvsepoken var Stapelbädden full av aktivitet och löst material för båtbyggeri. Något av detta har vi velat återskapa med de tillägg vi gjort i det som blivit ett stadsrum av en ny typ i den nya stadsdelen. Det är ett glest programmerat rum som lutar svagt mot Göta Älv.

Det mesta av det befintliga är lagat och sparat. Belysning är tillagd. Ytan kan användas för skateboard, klättring, som sittplats och kanske för evenemang. Tilläggen är av trä som är lätta att ta bort. En intressant detalj är allt flytande vrakgods och annat material som älven sköljer upp dagligen, som bara det skapar massor av lekmöjligheter.

99 3/14 · arkitektur

LANdSKAP

Nedan. I Stapelbäddsparken, Västra Eriksberg, Göteborg, ska sittandet vara otvunget, som en plats man upptäckt.

Höger. Utgångsläget i Västra Eriksberg var varvsområdet där Eriksbergsvarvet från mitten av 1800-talet fram till 1979 byggt båtar.

FoTo BERT LE ANDERSSoN

FoTo BERT LE ANDERSSoN

66

77

11 10

9 10

GöTA äLV

6

12 88

77

1

9

2 2

3

5 5

3

4 4 SITUATIONSPL AN 1:600 1. STAPELBÄDD, LUTNING 4% 2. PåBYGGNADER I TR Ä 3. GUMMIY TA 4. KL ÄT TERVÄGG 5. STåLTR APPA 6. PIR 7. CoRTEN 8. GR ÄS 9. TR ÄD 10. VASSPARK 11. STAPELBÄDD 5, IGENF YLLD 12. TR ÄBRYGGA

100 arkitektur · 3/14

6 0

5

10

20

Kan man lura någon att en plats mitt i ett bostadsområde är en bortglömd plats? Inom inredningsarkitekturen har storytelling länge varit en av de tydligaste trenderna inom framför allt restaurang- och hotellarkitekturen. Fiktiva berättelser byggs upp kring en scenografi. Kan det fungera i det offentliga rummet?

Nyréns Arkitektkontor har ingen uttalad story bakom Stapelbäddsparken i Göteborg, men berättelsen om en bortglömd stapelbädd, en överbliven bit industriellt landskap i lätt förfall framgår ändå tydligt. Det finns inget praktiskt som motiverar det, det nybyggda bostadsområdet hade kunnat förses med ännu en kaj.

Men precis som i fallet med Hornsbergs strand och Brovaktarparken tycks man här ha varit ute efter att skapa något som bryter med den där exklusiva känslan av samtida urban kajkant.

Drivved samlas i stapelbäddens nedre del som tycks lämnad åt sitt öde, någon har satt upp don för att klättra på väggarna, det skulle kunna vara gatukonst. Och precis som i Brovaktarpar-

→ målet är den förvånade stadsbon som får syn på sin stad på nytt.

Landskapsarkitekturen som ett förstoringsglas. ken finns här en romantik som riskerar att bli kitsch.

Men det som räddar båda platserna är att de är ovanliga, de är undantag i en stad som fortfarande till stora delar ser ut precis som vanligt.

Målet är den förvånade stadsbon som får syn på sin stad på nytt. Landskapsarkitekturen kan bli det där förstoringsglaset som samlar solens strålar på en oväntad plats. o dA N H A LLE m A r

101 3/14 · arkitektur

CECI N’EST PAS UNE OEUVRE D’ART Med Parafon Creo får du ett helt system av väggabsorbenter, designat för att ge din kreativitet full frihet. Skapa ljuddämpning som smälter in och matchar övrig miljö.

Eller låt tystnaden tala, med färg och form.

Vi har systemet, du avgör hur mycket konstverk din ljuddämpning blir. Mer info på paroc.se

k

Nedan. Herzog & de Meurons kulturcenter Caixaforum i centrala Madrid.

FOTO

DUCCIO MAL AGAMBA

KULTUR KRÖ NIK A

Verklighetstestet Senaste numret av tidskriften A+U lyfter fram ny spansk arkitektur. Banken Caixa Forums kulturhus av Herzog & de Meuron är bara ett av många spanska märkesbyggen med internationellt inflytande. Före krisen 2008 verkade dynamiken på den iberiska halvön gränslös. När jag nyligen åkte omkring i Madrid möttes jag av många avstannade byggen och tomma kontorshus.

Den nationella morgontidningen El País granskade de senaste årens spanska boom av konstmuseer (17/2).

Innehållet i de nya konstmuseerna runt om i landet är på många ställen skamligt i relation till de nya fina museerna.

I Velez-Málaga har kommunen inte råd att rusta upp en skola. Därför ifrågasätts nu det nyöppnade centret för samtidskonst.

Ett par dagar senare skrev samma tidning om arkitektyrket. Antalet nyutbildade spanska arkitekter per år – 2 000 – är gigantiskt i relation till antalet lediga jobb. Bara 24 procent av dem kommer i dag över 1 000 euro i månadslön.

På Dansk Arkitektur Center i Köpenhamn visas under våren tre utställningar om hållbarhetens paradoxer. En av dem är Shifts, som belyser förändringen i arkitektyrket.

95 procent av världens alla byggen är inte arkitektritade.

Europa är utan tvekan den världsdel som har mest arkitektur och flest arkitekter.

Den holländske arkitekturkritikern Hans Ibelings och Powerhouse Company, som gjort utställningen, menar att europeiska arkitektkontor därför kommer att efterfrågas allt mindre. Eftersom Europa i hög grad är färdigbyggt, och inte behöver så många fler arkitektritade stora projekt.

I en allt mer slimmad verklighet kan arkitekten prioriteras bort. Vilka arkitekter och vilken arkitektur som kommer att behövas är en spännande fråga. Och en utmaning som förhoppningsvis utmynnar i ett fokus på det gemensamma och färre skrytsamma gester. o

J U LI A S V E N S S O N Ä R A R K ITE K TU R S KU LTU R R E DA K TÖ R

Julia Svensson väljer tre: Utställning. The operative elements of architecture är temat när Tham & Videgård Arkitekter ställer ut på Pavillon de l'Arsenal i Paris.

Bolle Tham och Martin Videgård utvecklar här sina tankar om platsspecifik arkitektur, och visar bilder och modeller av byggda och pågående projekt. La Galerie d’Architecture, Pavillon de l'Arsenal i Paris 16/4–17/5.

Föredrag 6/5 kl 19.

Bok. Den nyutkomna monografin Lina Bo Bardi av Zeuler Lima (2014) är den första stora boken om den italiensk-brasilianska arkitekten Lina Bo Bardis verk och yrkesliv, på två kontinenter och i fem städer. En guide till hennes politiska och sociala ställningstaganden inom arkitektur och design.

Film. Dokumentären Eames: The Architect & The Painter (James Cohn, 2011) hade nordisk premiär på Copenhagen Architecture Festival x FILM i mars. En film om paret Ray och Charles Eames kreativa studio i Venice, Kalifornien. o

103 3/14 · ARKITEKTUR

BOK

UT VALT

Lena From väljer tre:

Huvudstad från scratch Blockholm – den fantastiska staden Arkitektur- och designcentrum, Stockholm UTSTÄLLNINGEN VISAS TILL OCH MED 1 JUNI 2014

Gotland 1. Nya basutställningen Massakern vid muren på Historiska museet i Stockholm. Offren för slaget om Gotland 1361 visas som påklädda skelett, men värdigt och i sammanhang. Säger mycket om arkitekturens kraft att, samtidigt som den stänger inne, stänga ute.

Gotland 2. C G Hellqvists målning Valdemar Atterdag brandskattar Visby (1881), länge skolboksexemplet på vad som efter slaget hände innanför muren. Visas på Göteborgs konstmuseums utställning En målad historia, om konst som påverkat vår bild av historien. Till och med den 11 maj.

Gotland 3. Promenera runt den 3,6 km långa och 11 meter höga ringmuren med sina 27 bevarade torn i Visby. Nordeuropas bäst bevarade stadsmur, trots förra årets ras. Följ restaureringsarbetet på www.raa.se o

Är dataspel svaret på frågan hur medborgarna kan involveras bättre i hur våra städer planeras och byggs? Ja, svarar Arkitektur- och designcentrum med utställningen Blockholm – den fantastiska staden.

Utställningen är en fysisk gestaltning av vad som våren 2014 utspelar sig på nätet.

Där har en digital version av Stockholm byggs upp genom att Stockholms landdata förts in i dataspelet Minecraft: Blockholm.

Med det öppnas möjligheten att bygga staden ny från grunden. Här finns 100 000 tomter. En oändlig materialpalett. Inga regelverk. Tyngdlagen är upphävd. Bygg som du vill, förflytta dig hur du vill. Förändra världen!

För det är ju detta våra stadsplanerare och politiker vill åt, när formerna för brukarmedverkan förändras. Snarare än efter ny arkitektur, letar de svar på vilka skolor, boenden, parker vi föreställer oss när vi kan tänka helt fritt och varken Slussen, Slottet eller Skansen styr var vi kan bo och röra oss.

Så, vilka liv vill vi ha? Utställningen visar tio projekt i skala 1:5 från de första 10 000 bebyggda tomterna. En namnkunnig jury har fått välja de mest nytänkande projekten. Den har ansträngt sig. Det har inte hjälpt. Då UN Habitat har använt Minecraft som planerarverktyg har deltagarna, Höger. UN Habitat använder Minecraft som planerarverktyg i Nairobi, Kenya.

Där har spelet blivit ett redskap som visualiserar det liv människor inte har. De som spelar Blockholm tycks snarare föreställa sig mer av allt som redan finns.

F O T O A R K I T E K T U R- O C H DESIGNCENTRUM

104 ARKITEKTUR · 3/14

ofta analfabeter, visualiserat ett liv de inte har. Blockholmarna föreställer sig mer av allt som redan finns. Vi spelare verkar kort sagt både villigare och duktigare på att reproducera världar vi redan känner till, än på rumsligt och innehållsligt nyskapande.

Ger det en dålig utställning? Nej. Gestaltningen är suggestiv. Modellernas trädkojor och stadsportar av idel, ädla material inramas av ett specialkomponerat stämningslandskap (ljud + ljus) som varierar över dygnen. Golvet består av öar med filmade berättelser om tankarna bakom projektet och förklaringar av begrepp

→ Varken Slussen, Slottet eller Skansen styr var vi kan bo och röra oss. som crowdfunding, open source och open design: En grundkurs om det digitala offentliga rummet.

Möjlighet att spela finns för både proffs och nybörjare. De mesta och bästa spelarna, 8–14-åringarna, kan lära äldre generationer att sväva. Leka, skapa tillsammans med andra – och för en stund glömma grubblerierna om huruvida direktdemokrati eller representativ demokrati bäst gynnar en långsiktigt hållbar, väl gestaltad stad. o LE N A FRO M

FOTO GERHARD KRÖMER

Vänster. För Hundertwasser var linjalen djävulens redskap. I hans byggnader finns inga raka linjer och räta vinklar.

Höger. Hundertwasserhaus i Wien (1985). 52 lägenheter med böljande golv, grästäckt tak och träd på terrasserna.

Nedan. Hundertwasser planterar träd på balkonger längs Milanos fashionabla Via Manzoni, 1973.

FOTO GERHARD DEUTSCH

UTSTÄLLNING

En konsekvent akt av motstånd Hundertwasser. Kunstner og økoaktivist Arken, Ishøj UTSTÄLLNINGEN VISAS TILL OCH MED 1 JUNI

Den raka linjen är omoralisk och gudlös, skrev Friedensreich Hundertwasser (1928–2000) i sin revolt mot funktionalismen. I stället ville han visa hur lätt det är att skapa ett paradis på jorden. I bilder, manifest och happenings propagerade han för naturens återtåg till staden, en radikal pionjär som redan på 1950-talet förespråkade gröna tak och ekologiska material. På samma sätt föregrep han postmodernismen med sin kritik av modernismens rationalism, något som den etablerade arkitekturhistorien ofta förbisett. Botemedlet mot samhällets likriktning var att låta kreativi-

tet, fantasi och kitsch flöda fritt. Ge varje hus en förgylld kupol så blir varje människa kung, löd en av hans tumregler.

Den österrikiske målaren och arkitekten har kallats såväl barnslig romantiker som kommersiell populist. Men när danska konstmuseet Arken lyfter fram hans livsverk är det en kompromisslös konstnär som skildras. Ställd inför utställningens arkitekturmodeller i lysande karamellfärger fram-

→Hellre än att tänka i rumslighet målade han ytor: fasader, väggar och golv, med

F O T O A L D O C A N TA R E L L A

breda penseldrag. står det fortfarande närmast osannolikt att han lyckades förvandla sina visioner till byggd arkitektur.

Men med start från 1980-talets mitt står de där. Det böljande Hundertwasserhaus i Wien, värmeverket Spittelau med sin glänsande guldkupol, förskolan i Frankfurt som växer upp ur backen, med flera. Vägen dit var lång. År 1967 väckte han sensation när han i en performance på Galerie Hartmann i München klädde av sig naken medan han deklarerade att kläderna är människans andra hud och arkitekturen hennes tredje.

Följaktligen skulle arkitekturen vara mjuk och organisk, likt en planta. Helst med egen skog på taket.

Bäst kan hans arkitektur kanske betraktas som tillämpat måleri. Hellre än

att tänka i rumslighet målade han ytor: fasader, väggar och golv, med breda penseldrag. Husens vindlande linjer och dekorativa färgfält är direkt hämtade från hans bildvärld, inspirerad av jugendrörelsen och Gustav Klimt. Liksom spiralen i hans måleri utgör symbolen för livet, växandet och döden, slingrar sig hans byggnader med buktande väggar och golv. Från början en outsider, om än tidigt hyllad av konstvärlden, kom hans utopiska visioner under det sena 1960-talets gröna våg och hippierörelse i takt med tiden. När etablissemanget väl omfamnade honom på 1980-talet anklagades han både för att vara en reaktionär drömmare och för att slå mynt av framgången.

Då glömmer man att i första hand var hans arbete en konsekvent akt av motstånd. En reaktion mot den industriella teknologi som möjliggjort andra världskrigets vansinne, och utplånat moderns judiska familj. Samma rationella civilisation som med växande hänsynslöshet exploaterade naturen och alienerade människan, för att låna det politiserade 1960-talets vokabulär.

Det är en bred bild som Arken ger av Hundertwasser. Men medan katalogen tar ett uppfriskande nyanserat grepp om hans arbete, känns utställningen bitvis väl traditionell i sin utformning. Sitt ambitiösa upplägg till trots speglar den knappast Hundertwassers dynamiska formspråk.

Möjligen är det ett medvetet val – det är sett i relief mot omgivningens strikta ordning och monotona tristess som djärvheten i hans arbete tydligast avtecknar sig. o C A RO LI N A S Ö D E R H O LM Ä R KO N S TK R ITI K E R.

105 3/14 · ARKITEKTUR

FILM

Cathedrals of culture Wim Wenders med flera NORDISK PREMIÄR PÅ COPENHAGEN ARCHITECTURE FESTIVAL X FILM, 29/3.

När Wim Wenders häromåret gjorde sin magnifika 3D-hyllning till dansaren Pina blev han inspirerad av teknikens möjligheter. Nu kan vi se resultatet. Dokumentären Cathedrals of Culture, ett 3D-filmsprojekt om byggnaders själ var en av höjdpunkterna på arkitekturfilmfestivalen i Köpenhamn. En svit med sex halvtimmeslånga filmer, av Wenders och fem andra välrenommerade regissörer. Michael Glawogger, Michael Madsen, Robert Redford, Margreth Olin och Karim Ainouz filmar varsin byggnad. Vad skulle byggnaden säga om den kunde prata?

I öppningsfilmen tar Wim Wenders sig an Berlins Filharmoni. Byggnaden talar med en kvinnoröst på engelska. Till ackompanjemang av kontrabas förklarar den att Hans Scharoun gjort huset till både ett stort instrument och en gigantisk rumslig struktur.

Wenders poäng är att 3D inte bara

funkar för action och specialeffekter. Han har rätt. Tekniken är ypperlig för att gestalta byggnaders poesi och karaktär. Dock är det inte i första hand kulturarenornas storslagenhet som gör sig bäst i 3D, utan svårfångade och komplexa rumsligheter där filmaren leker med variationer i skärpedjupet.

Robert Redfords medverkan bidrar med en viss air av Hollywood till projektet. Hans tolkning av Louis Kahns Salk Institut i San Diego romantiserar byggnadens vinklar och hur den varje dag inspirerar till framstående forskning. Men det högtidliga möter ingen motpol.

Det är tveklöst Michel Glawoggers skildring av Rysslands nationalbibliotek i St Petersburg som ger den mest imponerande estetiska 3D-effekten. Bibliotekets oändlighet av arkivrum, skrymslen och vrår i kombination med dess historiska kapital gör filmen till en fascinerande upptäcktsfärd i en byggnads inre.

Det går inte att undgå insikten om att kulturbyggnader är smärtsamt beroende av människor. I Margaret Olins skickliga och själfulla gestaltning av Snøhettas Osloopera ligger fokus på folklivet: dansörer, sångare och publik. Här, liksom i Wenders egna film, skymtar en känsla av att något sätts

Ovan. Rysslands nationalbibliotek i St Petersburg har filmats av Michel Glawogger.

på spel. Det är dock inte förrän i Michael Madsens film om det norska Haldenfängelset som det lite krystade greppet, att låta byggnaderna tala om sig själva i första person, faktiskt fungerar. Fängelset, känt som världens mest humana, har en intim relation till sina intagna. När de går in i byggnaden förändras deras identitet. Den blir deras hela värld, deras gräns, deras trygghet.

Då fängelset är ett universum de flesta i filmpubliken inte har tillträde till upphöjs 3D-effekten till mer än en effekt. Den lyfter en upplysande och drabbande berättelse. o J U LI A S V E N S S O N

Det lyse og lette – det var sådan det begyndte i Sverige 1945 Pär Lindström och Malene Bjørn BALTIC BOOKS 2013

Hur formas en karriär? Är det självklart att man får bestående cred för jobben man gjort – eller kan någon annan ta åt sig äran? Och spelar det någon roll i sammanhanget om man är kvinna?

Malene Bjørn heter en i år 100-årig, danskfödd designer och inredningsarkitekt, bosatt i Sverige sedan 1950-talet. Två gånger gift med berömda arkitekter – först dansken Acton Bjørn, mest känd som partner till Sigvard Bernadotte i industridesignfirman Bernadotte & Bjørn, sedan med Sune Lindström, professor och chef för arkitektavdelningen hos VBB, sedermera 106 Sweco.

ARKITEKTUR · 3/14

Kuwait Towers av Malene Bjørn 1979.

BOK

Om man googlar Malene Bjørns namn dyker det upp förvånande uppgifter. Denna kvinna har ritat en av arabvärldens mest kända byggnader, Kuwait Towers från 1979.

En grupp om tre noga komponerade torn med omväxlande sfäriska och spetsiga former, som året därpå även belönades med The Aga Khan Award for Architecture.

I samband med priset publicerades många internationella artiklar om tornen, där Malenes roll finns utförligt dokumenterad. Ändå gav Sweco för något år sedan ut en broschyr där tornen prydde både fram-

och baksida. ”Designed by Sweco”, stod det, utan något som helst omnämnande av Malene Bjørn.

Kanske var det detta som fick Pär Lindström – son till Sune Lindström och själv ursprungligen arkitekt, främst verksam som planerare – att skrida till verket med en liten skrift om Malene Bjørn, där fyra av hennes arbeten beskrivs, delvis med hennes egna ord. Fyra som alla gjordes på uppdrag av VBB. Det första gällde inredning av danska och svenska Boeingplan på 1940-talet – där Acton Bjørn tog åt sig äran, fastän det var Malene Bjørn som hade gjort jobbet. Även Sigvard Bernadotte blev lurad, så myten om Actons bakgrund inom amerikansk flygindustri är numera väletablerad i designhistorien.

Inredningen av svenska ambassaden i New Dehli på 1950-talet och av ett 100-tal forskarlägenheter i Wenner-Gren Center 1960 är det dock ingen som lyckats ta ifrån henne. Bägge uppdragen prisades så pass i pressen när det begav sig. Ändå är det uppenbarligen risky business för en professionell kvinnas renommé att jobba nära en framgångsrik man. o INGRID SOMMAR

UTSTÄLLNING

I kontrast till det nya London Sensing Spaces Royal Academy of Arts, London UTSTÄLLNINGEN VISADES UNDER VÅREN 2014

Arkitekturutställningarna började med fullskalemodeller. Världsutställningarna, de stora industri- och formutställningarna som Stockholmsutställningen eller de hus Museum of Modern Art byggde upp, laborerade alla med tillfälliga byggen som besökarna kunde gå in i. Många av dem förändrade uppfattningen om vad arkitektur kan vara. Själva utställningsformen gjorde det tydligt att de hade något viktigt att berätta.

Upplägget ställer krav på institutionen.

Sensing Spaces, den utställning Royal Academy i London visade under vintern har också varit något långt mycket mer helgjutet än de kojor som många mindre

Vänster. Utsiktsplattform av Pezo von Ellrichshausen.

Ovan. Betongvalv av Souto de Moura.

Nedan. Doft- och bambuinstallation av Kengo Kuma.

F O T O J A M E S H A R R I S ( VÄ N S T E R , N E D A N), R A S M U S WÆ R N (O VA N)

resursstarka verksamheter ofta landat i då de låtit arkitekter bygga. Såväl salarna på Burlington House som ekonomin och den klara utställningsidén gjorde det möjligt att skapa en arkitekturutställning bortom det vanliga. Det som visades var inte representanter för en arkitektur någon annan stans, utan upplevelser alldeles på egen hand.

Sex arkitekter, eller kumpaner, visade på sex olika kvaliteter som alla sällan låter sig samlas i en byggnad. Det är möjligt att detta var en av de utställningar som inte bara visade på vad som har skett, utan på vad som kommer att ske. Det är inte bara en spekulation. Kontrasten till det nya London, klätt i en allt mer förkrossande grå glasdräkt, kunde inte vara större. Om den nutida arkitekturen kan beskrivas i ord som flöden, transparens, generalitet och ljus, ville Sensing Spaces snarare argumentera för det koncentrerade, väldefinierade, slutna och dunkla.

Att detta är lättare sagt i en utställning än i en värld där beställare till slut fattar besluten, hindar inte att den kan få just dessa beställare att söka efter något annat. Arkitekterna – Pezo von Ellrichshausen, Kengo Kuma, Diébédo Francis Kéré, Li Xiadong, Souto

de Moura, Álvaro Siza och Grafton Architects – har alla lyckats åstadkomma byggnader med dessa kvaliteter. När de nu förenades i en och samma föreställning, blev det en kraftfull manifestation av betydelsen att uppleva arkitektur med alla sinnen.

Att fenomen som ljus och skugga, doft, precision, delaktighet och minne är cen-

→En kraftfull manifestation av betydelsen att uppleva arkitektur med alla sinnen.

trala behöver egendomligt nog sägas igen och igen, för byggsystemen strävar ständigt åt motsatsen. Därför behövs manifestationer som ställer alla rimligheter åt sidan, och visar på det vackra i tunna bågar av bambu (Kuma), i suggestiva ljusspel (Grafton) eller i överraskande kontraster i skala (Pezo von Ellrichshausen).

Kraften i en så elementär installation som Souto de Mouras synnerligen exakta avgjutning av ett av husets egna dörrvalv, bevisade hantverkets märkvärdiga förmåga att ständigt få människor att beundra det byggda. o R A S M U S WÆ R N

107 3/14 · ARKITEKTUR

Höger. Vy över Ballerup utanför Köpenhamn, en förstad som ofta kritiseras för att vara enahanda.

Men fotografiet visar att Ballerup snarare är variationsrikt.

F O T O C L AU S B E C H - D A N I E L S E N

VINKEL

MOA TUNSTRÖM

Förortens nyanser Danska førstæder har inte samma sociala stigma som svenska förorter. I Danmark förpassas problemen i stället till så kallade ”ghetton”, skriver kulturgeografen Moa Tunström.

Vad de danska förorterna är, och vilka planerings- och stadsbyggnadsutmaningar de står inför. Det diskuteras i boken Fremtidens Forstæder, som också visar upp resultaten av en större satsning på en planförslagstävling för ett antal utvalda platser i Danmark.

Tävlingsförslagen fungerar som illustrationer, men texterna målar också upp det sammanhang tävlingsförslagen ska ses i, med teman som historia, energi, social integration, planering för arbetsplatser och trafik. De är av varierande karaktär – deskriptiva, handboksartade eller mer analytiska – och de knyter i olika grad an till tävlingsförslagen.

I boken skriver arkitekter, etnologer och planeringsforskare. Kim Dirckinkck-Holmfeld och Svend Erik Rolandsen resonerar inledningsvis om de europeiska förorternas utmaningar i vid mening. De poängterar också att en diskussion om utmaningar också bör ta utgångspunkt i kvaliteter och det som uppskattas av de boende, och nämner till exempel att funktionsseparering kan upplevas som avgörande för trygghet, liksom att många förortsmiljöer karakteriseras av institutionsbyggnader av hög kvalitet, såsom skolor, kyrkor och idrottsplatser.

Jens Kvorning försöker i sitt kapitel bland annat reda ut vad förtätning kan innebära mer specifikt och hur det ter sig i några av tävlingsförslagen, medan Annemarie Lund diskuterar förorterna som naturlandskap och hur det gröna hanteras i tävlingsför108 slagen.

ARKITEKTUR · 3/14

Claus Bech-Danielsen berättar den danska förortsbebyggelsens historia och det fungerar som en bra grund och utgångspunkt för att titta på förslagen, även om jag upplever det som att han ibland glider mellan att berätta om ”hur det var” och ”hur det uppfattats/berättats om”. Denna åtskillnad eller glidning kan vara särskilt viktig just när det gäller förorter, platser vars berättelser eller rykten tenderar att ge företräde åt en viss historieskrivning.

Likheterna med den svenska diskussionen

är stora: mycket utgår från förändrade demografiska mönster och den ökade rörlighet som förändrat förutsättningarna för förorternas boendemiljöer. Förtätning som lösning återkommer, liksom segregation och brist på stadsliv som problem och argument för att bygga samman mindre enheter till större sammanhängande stadsdelar. ”Stadsliv” eller ”stadsmässighet” i meningen tät, funktionsblandad stenstad är

i dag planeringsideal som tycks nära på omöjliga att utmana, både i Sverige och i Danmark. En intressant skillnad är att det danska ordet ”forstad” tycks mer nyanserat än det svenska ”förort” och möjligt att koppla till platsers kvaliteter och potentialer. Stora omdaningar är inte alltid nödvändiga utan det kan handla om att tillföra lite för att framhäva existerande kvaliteter och det kan finnas potential för hållbara livsstilar även i förortsmiljöer. Man betonar olikheter bland annat genom att tala om förorter i plural och lyfta fram att det finns oenighet i diskussionen.

Det är en stor och bildrik bok, som är delvis både på danska och engelska.

Frågorna om framtidens förorter måste få ta plats. En liknande satsning och publikation om framtidens förorter i Sverige vore spännande, men det svenska förortsbegreppet är i dag så starkt negativt laddat och domineras av kopplingar till sociala problem och bristfälliga boendemiljöer att det är svårt att tänka sig.

Hur ofta man än påpekar att denna diskussion behöver nyanseras så tycks inte mycket hända här. Är det för att man i Danmark dessutom talar om att ”riva ghettona” och därmed har förpassat det värsta förortsföraktet till ett annat samtal?

Jag är helt säker på att jag inte skulle vilja att vi började tala om ”ghetton” i Sverige, eller öppnade för rivningar som lösning på sociala problem i förorter, men jag kan inte riktigt släppa tanken att det positiva och konstruktiva tonläget i Fremtidens Forstæder är möjligt just på grund av dessa två begrepp. o M OA TU N S TRÖ M

→ Frågorna om framtidens förorter måste få ta plats

109 2/14 · ARKITEKTUR

Är det inte dags att se saker på ett nytt sätt?

Hållbarhet är grunden för klimatsmarta bygglösningar Hålbarhet är överlägsen livslängd

Kvalité

Hållbarhet är lägre miljöpåverkan Hållbarhet uppnås när mindre transporteras samma resultat

Livslängd

Hållbarhet är långsiktig kvalitetssäkring Hållbarhet är energieffektiva lösningar Miljö

Hållbarhet är när materialet har en sund livscykel Hållbarhet är när material återanvänds istället deponi Hållbarhet kräver att material, energi och byggteknik hushåller med naturens resurser

Trygghet

Hållbarhet är enkelt sagt hög kvalité, funktionssäkerhet och minimal miljöpåverkan.

Resitrix är tätskiktet som överträffar kraven på hållbart byggande www.takcentrum.se

www.epdmtak.se

Resitrix marknadsförs av Takcentrum i Sverige

Sommarhus på Kullahalvön, ritat av Lena Rosén SAR/MSA

Pannplåt – i kulturhistoriska miljöer och på modern arkitektur TM

Pannplåt är ett ärligt material: rent, lugnt och kraftfullt som inte låtsas vara något annat. Löparrillorna skapar ett snyggt, grafiskt mönster. Takprofilen är svensk och lokalproducerad med en historisk koppling bakåt i tiden.

Originalet från Domnarvets valsverk.

Telefon: 0554-102 30 ekonomistal.se

pl atsen s Musik FOTO OlOF THIEl

Plats: Tunnelbaneentré Masmo Skiva: The Suburbs Artist: Arcade Fire The Suburbs med Arcade Fire. Det är en skiva jag alltid kommer förknippa med Masmo torg. Det var den som flödade ut i lurarna när projektet tog form. När jag tittar på ritningarna hör jag fortfarande låtarna ringa i öronen. Jag kan återkalla bubblan jag befann mig i. Så kan ett förhållande mellan en plats och musik se ut. The Suburbs är sångaren Win Butlers berättelse om återkomsten till sin förort utanför Houston, Texas. En skildring om köpcentret, rondellerna, villamattorna, om viljan att lämna men ändå aldrig kunna frigöra sig: ”In the suburbs I learned to drive and you told me we´d never survive. Grab your mother´s keys we´re leaving”. Så inleds plattan och så där håller den på.

Masmo, en annan förort, med annat innehåll, andra drömmar. När torget invigdes en kylslagen oktoberkväll i höstas, stod Vårbyrapparna Aiman och Nikz på scen. Även de sjöng om utanförskap, om att växa upp i något som andra betecknat som en periferi men även om en tillhörighet. Om stoltheten över sin hembygd. o a n d e r s k li n g ä r l a n d s k a p sa r k ite k t på l a n d a r k ite k te r.

Centro Presenterar CARRARA Keramiska plattor - äkta känslor Vi på Centro säljer keramiska ytskikt till den professionella marknaden, och har gjort så sedan 1968.

Här är det senaste tillskottet i vårt sortiment av keramiska plattor med naturliga förlagor: Carrara.

Finns i format upp till 1000x3000 mm och kan användas både inne och ute.

Kostnadseffektivt. Klassiskt. Praktiskt.

Centro kakel och klinker projekt@centro.se 08-442 90 50 centro.se

MER ÄN 200 PROJEKT VÄRDA EN OMVÄG!

Upptäck Sveriges

LANDSKAPSARKITEKTUR! Rabatt till tidskriften Arkitekturs prenumeranter!

Här presenteras för första gången Sveriges landskapsarki-

48

49

Linnéträdgården, Växjö

tektur i helbild! Mer än 200 miljöer beskrivs med nytagna

Ulf Nordfjell, 2007

fotografier, ritningar och texter. Boken är en ovärderlig

Linnéträdgården är utställningsträdgården som vann guldmedalj vid Chelsea Flower Show 2007 och sedan exporterades till Göteborgs Botaniska trädgård, för att slutligen hamna och permanentas i Växjö, vid Trummens strand. Uppdraget till Chelsea Flower Show var att förmedla arvet efter Carl von Linné och hans 1700-tal i modern anda. Den 230 kvadratmeter lilla trädgården är stramt byggd av stål, granit och timmer, på ett sätt som är typiskt för den tillfälliga trädgården. Rumsligheter som växtligheten inte kan skapa formas av trä-

vägvisare för trädgårds- och landskapsturisten, men också en källa till kunskap om landskapsarkitekturens historia.

Ringhals kärnkraftverk, Varberg Gunnar Martinsson, 1965

plank och stenbänkar. Allt kompletterat med växter ur Linnés fatabur, som smultron, linnea, krollilja och äppelträd. En romantisk offentlig trädgård.

Ulf Nordfjell har gjort sig ett namn som utställningsträdgårdens svenske mästare. En annan av hans trädgårdar kan ses i Wij Trädgårdar i Ockelbo. DH

Gunnar Martinsson såg sig gärna som rationalist med nära samband mellan den färdiga gestalten och problemformuleringen. I den andan är markutformningen runt Ringhals löst. Vad göra med över 3 miljoner kubikmeter sprängmassor efter anläggandet av ett kärnkraftverk. Köra till stenkrossen?

Nej använda på plats som ett slags stiliserade klapperstensfält. Terrasserade volymer som svarar upp mot kärnkraft-

verkets tunga kropp och fungerar som en övergång till det flacka, storskaliga halländska kustlandskapet. Anläggningen ska betraktas från norr, här är samspelet tydligast. Oljekrisen, den framväxande staten, tron på framtiden, på tekniken: Kärnkraften var svaret och landskapsarkitekten en bricka i det moderna projektet, i skala och funktion fjärran från skråets tidigare uppgifter. AK

Bland projekten märks allt från ståtliga slottsparker, till mindre bostadsgårdar, via torg, stadsparker och miljön kring ett kärnkraftverk. Landskapsarkitekturen må ha börjat i Sverige för omkring 400 år sedan med slutna slottsparker för kungar och adel, men ganska snart blev den en konstform som skapar miljöer och platser som berör alla.

En bok i Arkitektur Förlags serie med uppmärksammade och användbara guideböcker, som inleddes redan 1998 med Guide till Stockholms arkitektur.

FAKTA: Utgiven september 2013, flexoband, 130 * 230 mm, 272 sidor, ISBN 978 91 86050 84 9. Boken ges ut av Arkitektur Förlag i samarbete med Formas.

Pris: Arkitekturs prenumeranter 234 kr.

Ordinare pris 286 kr. Priser inkl frakt inom Sverige.

BESTÄLL BOKEN HÄR: Webb: webbshop.arkitektur.se Telefon: 08-702 78 57

112

113

Glasbruksklippan, Stockholm

Mosebacke torg, Stockholm

Stockholms parkavdelning, Erik Glemme, 1953 Restaurering Stockholms stads Gatukontor, 2000

Stockholms Parkavdelning, 1852 Ombyggnad, 1941

Glasbruksklippan är en undangömd liten park med en detaljrikedom som hos en trädgård. Platsen vilar som sig bör på en klippa, höjd över Renstiernas gata på Söder i Stockholm. Parken är uppdelad i tre terrasser med olika temperament och kompositionen visar Erik Glemme på sitt mest lekfulla humör. Den nedersta terrassen är en formell häckparterr med tre små cirkelrunda fontäner, och i en av dem simmar en svan i trä, utförd av konstnären Ivan Jacobsson. På den mellersta terrassen finns ett lusthus, grovt tillyxat och med en ornamentik som leder tan-

ken till Maori-kulturen i Söderhavet.

På den översta terrassen formar sig den oregelbundna stenbeläggningen till en källa. På en natursten invid ligger Kalle Lodéns ormskulptur i brons, stolt kallad Midgårdsormen, och väser fram en tunn stråle vatten. Brandväggar från tidigare bebyggelse på nedre terrassen har fått målade skuggor som av tänkta träd. Erik Glemmes infallsrikedom och eklektiska blandning av allt som intresserade honom framgår tydligt här, liksom hans och Holger Bloms ambition att arbeta tillsammans med konstnärer. TA

Mosebacke torg är en sådan där plats i staden man kommer till, stannar upp vid och tänker: Oj, här var fint. Möjligen sätter man sig en stund men mer troligt fortsätter man vidare, kanske upp på den anslutande terrassen eller vidare i de småputtriga kvarteren ovanför Katarina Kyrka. Nästa gång ni passerar förbi där ber jag er stanna upp en litet längre stund och studera hur olika nivåer i en stad kan hanteras. Mosebacke är på många sätt ett ganska typiskt stadsrum i 1800-talets stenstad.

En ursparing i stadsväven med en krans av imposanta fasader och några

fina detaljer. Men Mosebacke torg är något mer, det är ett torg som ligger i en backe, inte många torg i Stockholm gör det. Själva torgytan är en horisontell cirkel där den övre delen, torgets entré, omärkligt glider in i den omgärdande stensatta gatan och den nedre halvan, vilken är grön med gräs och träd, möter den sluttande gatan i formen av en mur. Balansen mellan den inre cirkeln och det kvadratiska stadsrummet, mötet mellan den vågräta och sluttande planet, gör Mosebacke torg till en av Stockholms mest välproportionerade platser. AK

Balkonginglasning

Vikväggar i glas

Fasadsystem

ÖPPNA LÖSNINGAR Arkitektur i världsklass kräver högkvalitativa produkter i stilren design. Solarlux vikväggar i glas är energieffektiva, tillverkade i förstklassigt material och har flera gånger fått pris för sitt utförande. Inglasningslösningarna från Solarlux släpper in stora mängder ljus och gör att hela väggar kan öppnas upp. Användningsområdena är näst intill obegränsade – privata såväl som kommersiella projekt i alla storlekar är möjliga.

SOLARLUX Scandinavia AB | 040 456190 | scandia@solarlux.se | www.solarlux.se

I Arkitektur nr 4/14 ser vi på offentligt byggande och välfärd. Göteborg har fått två nya offentliga byggnader som egentligen är till- och ombyggnader.

Prestigeprojekten Stadsbiblioteket av Erséus och Rådhuset av Gajd. Vi har granskat resultatet.

N Ä S TA N U M M E R

SVENSK ARKITEKTUR SEDAN 1901

www.arkitek tur.se

Intervju med danska arkitekten Dorte Mandrup om förskolor, utifrån den säregna förskola hon ritat i Helsingborg. Vi genomlyser en mecenatfinansierad offentlig byggnad Aula Medica i Solna, av Wingårdh Arkitektkontor. Dessutom har Jesper Meijling gått till botten med statliga Jernhusens förvandling, vad är det som händer längs våra järnvägar?

Och vi har frågat arkitekterna Karin Bradley, Pernilla Norén och Helena Mattsson hur man formulerar en ny välfärd. Dessutom små sektioner, ett stort trähusbygge, 113 arkitekturkultur och arkitektur-tv.

3/14 · ARKITEKTUR

å sik tsmatris

Claire messud. Författare. the woman upstais är den första av hennes böcker som översätts till svenska. äntligen får hon den uppmärksamhet hon förtjänar även i sverige.

Fa N ta s t i s k t

arkitekturs guide till kulturen.

Gertrud. teater. vem vill leva utan äkta kärlek? Hjalmar söderberg går aldrig ur modet. nu på dramaten.

Elly strik. konstnär. smart och expressiv holländska. på museo de reina sofia i madrid till 25/5.

Yahya Hassan. Poet.

Hans diktsamling blev en storsäljare i hemlandet danmark. nu på svenska.

Hej, det är jag igen. teater. kristina lugn är tillbaka med nyskriven pjäs och förväntningarna är skyhöga.

twentyfirst. tidskrift. i andra numret djupdyker den danska arkitekturtidskriften i temat bibliotek.

mad men säsong 7. tv-serie. don draper & co är här igen. livet har åter fått mening.

kulturhuset. tar tillbaka klarabiografen och tar ansvar för den smalare biorepertoaren i ett stockholm dominerat av sF och Hollywood.

UmaN. tidskrift. vi älskar umeås arkitekturstudenters smarta och ambitiösa tidning. snygg är den också. uman-mag.com

triart.se Film. sajten är en gåva till dem som gillar europeisk kvalitetsfilm. Återträffen är en av många titlar som går att se.

san Fermin. skiva. ett brooklynband som gör en låt om renässansen och döper sig efter fiestan känd för sitt gatlopp med tjurar kan bara prisas.

revenge wears Prada. Bok. lauren Weisbergers uppföljare kommer snart på svenska.

shakira Deluxe version. skiva. popoch rockdrottningen från Colombias senaste. tyvärr lite för mycket reggaerytmer för vår smak.

ryttareliten. tv. intressant att komma bakom kulisserna. men egentligen bryr vi oss mer om hästliv utanför tävlingseliten.

DortE maNDrUP

senaste pritzker-vinnaren. seriös ikon.

artiklar om selfies. lika tråkiga som problematiserandet av caffe latte vid millennieskiftet.

svensk egocentrism. det pågår en glödhet debatt i norge. anledningen är kongolandsbyn 2014 (googla det) i samband med grundlovsjubileet i år (ok, googla det också). men i svea är det tyst som i graven. skäms!

klocktornet. stockholm. stockholms stad river ett gammalt tegeltorn. (m) ångrar sig och vill bygga upp det igen. som konstverk. Fritt fram att riva hus nu. de kan ju alltid bli skrotkonst.

Folklig arkitektur när den är som bäst.

Grand Budapest Hotel. Film. att vara quirky för sakens skull. och vad är grejen med Wes andersons mesiga kvinnoporträtt?

På jakt med Lotta och Leif. tv. två trivsamma tvpersonligheter dödar djur ihop. när får vi se folk som kan saker göra saker ihop i stället för folk som är saker?

ankdammigt. kulturskribenter och allmänna tyckare som hamnar i luven på varandra. sigge eklund vs. Filter och sveriges podkastare vs.

Fråga kultureliten. seriöst, det finns folk som dör i världen.

Jan Björklunds skola. Åtta år som skolminister märks på resultaten.

Noah. Film.

Filmlajv om bibelns mest osannolika historia. russel Crowe som en urspårad börje ahlstedt.

Fö r Fä r Li Gt

114 arkitektur · 3/14

Fargo. tv-serie. bröderna Cohens oscarvinnande film blir serie. tio avsnitt med start på Hbo nordic 24/4.

Ett rum med utsikt. del 9 av 10 i slakthusateljéernas kritiska föreställningsserie om slakthusområdet i stockholm var en klassisk manifestation.

sHiGErU BaN

Därför hatar alla liberaler och därför har alla fel. Bok. per svensson är alltid underhållande. men hans plädering för liberalismen skjuter sig själv i foten med den raljanta tonen.

malmö. stad. efter nazistattacken natten efter internationella kvinnodagen har staden stått enad. och nu säger brandmännen nej till Jimmie.

Game of thrones. tv-serie. säsong 4. Hysterin blir allt värre. men vi är trötta på game of thrones nu.

Normcore. trend. nya modetrenden är att med flit klä sig otrendigt, som svennebanan, eller rollfigurerna i Friends. mer behöver inte sägas.

sveriges yngsta mästerkock. tV4. det kompetenta barnet. Jesper Juul skulle aldrig myntat uttrycket om han vetat resultatet.

stjärnor hos Babben. tv. sång- och dansnummer i grupp. ola salo + babben larsson + musik + glädje = värdighetens antites.

Vitt skräp. Filmprojekt. borlänge kommun satsar pengar på att spela in en gangsterfilm med ola rapace i huvudrollen, för att marknadsföra staden. samtidigt stänger de ett bibliotek.

10 000 timmar. Film. en Åsa-nisse för 2010-talet.

Enjoying the outdoors since 1947

Lyft blicken

LOOPER nedfällbart cykelställ

Plåtens gränslösa möjligheter

Design: Verde / Ngo-Aandal

n Plannja Närproducerat tak frå

Produkt:

Plannja Pannplåt

NYHETER

Beskrivning:

2014

sisk profil vi tillverkar av Plannja Pannplåt är en klas i flera valbara kulörer som stål eller aluminium. Finns Hard Coat-beläggningen la. ska speglar Nordens färg tt uttryck. Pannplåten ger taket ett behagligt ma av aluzink. erbjuds även i tidlös legering

BUZZ bänkbord Design: Voll / Borgersen / Olofsson

AIR sittgrupp Design: Tveit

MOVE bänk Design: Hagerup

DIALOG papperskorg Design: Hagerup / Smette

vestre.se 0560 688877

Tunn stålplåt är skapad för skapande. Materialet har under århundraden uttryckt gestaltningar som arkitekten valt. Till exempel för att framhäva organiska former, ge liv åt döda ytor, för att spela med linjer, kontraster, skuggor och reflektioner. Plåtens variationsmöjligheter är närmast gränslösa. Som korrugerad. Pressad i olika former. Perforerad, förzinkad, målad, obehandlad. Läs mer om Plannjas profiler och produkter för skiv- och bandtäckning på plannja.se

arkitektur · NR 8 · 2013 · BostaD · social housing · renovering av miljonprogrammet · diebedo francis kéré · finanskrisens Usa

arkitektur · NR 6 · 2013 · staDens PavilJonGer · Hotell och abbamuseum · älvstaden Göteborg · fritiden arkitektur · NR 5 · 2013 · De nya stÄDerna · kiruna · vallastaden · H+ Helsingborg · söderstaden · iba Hamburg arkitektur · NR 4 · 2013 · tiDen · tillägg och ändringar · brigadmuseum · pagoden · borgholms slottsruin · Jürgen Mayer H

arkitektur · NR 2 · 2014 · villor · Tham & Videgård · Elding Oscarson · Jonas Lindvall · Mikroboende · Asplunds okända hus · Valerio Olgiati

arkitektur · NR 3 · 2014 · lÉonie GeisenDorF · Tre landskapsprojekt · Hotellskrapor i Norrland · Nya Hisingsbron

léonie Geisendorfs arkitektur

Djärvast i klassen

arkitektur · NR 7 · 2013 · moDerna mÅltiDer · saluhall kvillebäcken · Ung svensk arkitektur · Campus novartis

3/2014 sek 97 eUr 13 byg g n a d interiör plan landskap

We Will alWays be modern, our design alWays essential GR AND PUBL IC

PHOTO PELLE WAHLGREN

arkitektur · NR 1 · 2014 · kontor · Ryska Posten · Mojang · AMF Fastigheter · Framtidens arbetsplats · Nya Krematoriet Skogskyrkogården

GRADE DESIGN JOHANNES FOERSOM & PETER HIORT–LORENZEN, 2014

pa r k e r på s ta d e n s b a k s i d a p o si t i v da nsk f ö ro rtsb i l d norrländska skrapor U t p l å n at s ta d s l i v i U M e å

stockholms vackraste hus blev aldrig byggt

Distinkt katolsk kyrka

hon lät ingen annan styra resultatet

makten över husen