Varje dag är en skapardag
n sid 4
Vi återskapar trädkransen
på Mörlunda kyrkogård
n sid 14
Korset som välsignade
åkrarna i Tveta
n sid 22
Detvar en gång en far och en son som skulle gå från en stad till en annan, med sig hade de en åsna. På vägen var de tvungna att passera några byar. Men när de gick igenom den första byn märkte de hur folk började prata om dem och säga: ”Titta vilka galningar, de har en åsna men ingen av dem rider på den!”.
Så pappan satte pojken på åsnan och gick vidare. När de vandrade genom nästa by hörde de männen i byn säga: ”Titta vilken elak pojke, han rider på åsnan medan den stackars gamle mannen får gå!”.
Så fadern och sonen bytte plats innan de fortsatte sin resa. När de passerade den tredje byn sa kvinnorna som bodde där: ”Titta vilken elak man, han rider på åsnan medan den stackars lille gossen får gå!”.
Pojken satte sig därför bakom pappan på åsnan och tänkte att nu fanns väl ändå inget som folk kunde klaga på. Men när de red genom den fjärde och näst sista byn började folk säga: ”Titta vilka elaka människor, de rider två personer på den stackars lilla åsnan!”.
Pappan fick nu nog, de hoppade av åsnan och så bar de åsnan genom den sista byn. Där skrattade byborna & sa: ”Se, vilka dårar som bär på en åsna!”
här. Det betyder inte att alla alltid blir nöjda men att det ändå ska vara ett val i en riktning som gagnar så många så möjligt. När jag själv befinner mig i situationer i livet där jag måste göra svåra val, försöker jag tänka vad hade Jesus sagt eller gjort?
Mejla oss gärna!
liv.aspeland@ svenskakyrkan.se
Jag känner igen mig i berättelsen både som människa och som kyrkoherde. Alltid är det någon som tycker att olika situationer och beslut kunde ha lösts på ett bättre eller klokare sätt, verksamheten kunde vara mer varierad eller mer frekvent, samtalsgrupper om livets olika händelser borde finnas i varje församling, alla kyrkor borde vara öppen för ljuständning och bön varje dag, gudstjänsterna borde innehålla mer eller mindre musik. Och så vidare.
I olika beslut försöker både jag som kyrkoherde och mina medarbetare välja det bästa alternativet för pastoratet, för församlingarna och för alla som lever och vistas
Att vara Jesu lärjunge, oavsett i vårt arbete eller privatliv, är inte så enkelt. Att försöka tolka Guds vilja i allt vi gör, kan vara svårt även för mig som ändå har ägnat mitt liv åt att vara tjänare och tolka Guds ord, Bibeln. Vi sitter alla i samma båt med våra livsval och beslut om vilken väg vi ska gå vidare på och vi är inte ensamma. Gud hör våra böner trots att vi kan vackla i vår tro, för att Gud tror på oss. Gud ger oss kraft och fantasi. Gud sänder oss andra människor till vår hjälp, så vi kan hjälpa varandra att komma vidare. En sak är jag säker på, jag vill inte bära den där åsnan (som i berättelsen). Alltså ta alla beslut som måste tas i ett pastorat alldeles ensam. Vi gör det tillsammans. Om du vill att din röst ska göra en skillnad och hjälpa oss att bygga Guds rike vidare här på jorden, då måste vi mötas och dela våra tankar. Om du känner att du inte riktigt vet vad kyrkan gör eller vilka olika verksamheter som finns i kyrkan, så vill jag tipsa om våra anslagstavlor utanför kyrkorna, vår annonsering i dagstidningarna (både papper och digital), våra kanaler på facebook och instagram och såklart vår egen hemsida. Man kan också ringa eller maila till oss! Vi kan ses i gudstjänsten, i caféverksamhet, på sopplunch, i öppna kyrkor, på konsert eller vid ett hembesök. Ja, möjligheterna och mötesplatserna är många, men aktiviteterna kan bli fler, mer givande och meningsfulla om vi som samlas, kan bli fler. Du är välkommen!
Arja Bergström
KYRKOHERDE I ASPELANDS PASTORAT
PSALM 730
Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän och må solen värma din kind och må regnet vattna själens jord. Och tills vi möts igen må Gud hålla, hålla dig i sin famn.
Följ oss på sociala medier!
@svenskakyrkan.aspeland
Omslaget
Tema: Skapelsen
FOTO: SHUTTERSTOCK
Utgivare
Svenska kyrkan, Aspelands pastorat
Pastorsexpedition
Hantverkargatan 11, 577 34 Hultsfred
0495-24 95 80
aspelands.pastorat@svenskakyrkan.se
Hemsida svenskakyrkan.se/aspeland
Öppettider Måndag–fredag 10–12
Ansvarig utgivare Arja Bergström
Redaktör Madelene K. Askevik
Grafisk form Pernilla Stridh
E-post redaktionen liv.aspeland@svenskakyrkan.se
ges ut fyra gånger per år.
delas ut som samhällsinformation och innehåller information från församlingarna, Hultsfred kommun och begravningsverksamheten.
Varje dag är en skapardag. Skapelse pågår. Skapelsens under har pågått genom ofattbara tidsrymder, in i detta nu. Ingen av oss kan fatta skapelsens storhet och komplexitet. Men vi är alla en del av den. Ingen av oss äger skapelsen. I psaltaren 24 läser vi ”Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den”. En tydlig programförklaring. Vi får en stund på jorden med uppdraget att vara förvaltare och medskapare. Guds medarbetare. Guds röst oss når …
Alla bidrar med något unikt och viktigt i detta uppdrag att vara medarbetare, inte motarbetare. Vilket gigantiskt samarbetsprojekt vi är en del av! Jag hörde av en god vän om hur ett läkarteam opererat det nyfödda barnbarnets hjärta. Räddat liv! Ett specialistuppdrag. Men läkarteamet behöver all annan personal. Från de som håller rent och snyggt, till den som fattar ofta livsavgörande beslut. Ingenjören vid ritbordet klarar sig inte utan montören på industrigolvet. Alla är vi en del av den skapelse som ständigt pågår.
Åt varenda av oss någonting han (Gud) gett, små och stora saker att ha hand om rätt.
FÖRSAMLINGSHERDE I VIRSERUM
OCH JÄREDA FÖRSAMLINGAR
Citat från psalm 181 och 344.
Både kristendomens och judendomens skapelseberättelse behandlas i Första Mosebok. Den beskriver ett veckolångt förlopp som inleds med ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord» (1 Mos 1:1). Sedan konstateras att jorden är öde och tom, att ”djupet täcktes av mörker” samt att Guds Ande, eller ”gudsvind”, svävar över vattnet. Därefter börjar Gud skapa genom sitt ord; «Gud sade: ...” är en återkommande ”befallning” genom vilket allt bringas fram.
Enligt Gamla Testamentet är denna första vecka både ursprunget till vår sjudagarsvecka och veckovilan, en vilodag utan skapande.
Gud skapar mannen genom att ta lera, forma leran till en mansfigur och blåsa liv i mansfiguren (1 Mos 2:7). Kvinnan skapades sedan utifrån ett revben från mannen (1 Mos 2:21-22).
Eftersom Jesus hänvisar till skapelseberättelsen i flera sammanhang var det naturligt för kristendomen att anamma denna berättelse ur judendomens heliga skrifter
”Vi får en stund på jorden med uppdraget att vara förvaltare och medskapare.”
Tolkningar genom tiderna
Länge menade man att människan inte var kapabel att skapa, för endast Gud kan skapa och att hävda något annat var att häda.
Människan kunde endast härma det Gud skapat. Detta var framför allt en diskussion inom konsten.
Idag talar man om människan som medskapare i skapelsen. Att människan är skapad till Guds avbild handlar om uppgiften att ta hand om skapelsen.
Kyrkan och klimatkrisen
Kyrkor i Sverige och globalt bedriver ett gediget klimatkrisarbete. Ett exempel är det globala initiativet Skapelsetid som samlar kyrkor och samfund i bön, gudstjänst och handling för att söka vägar att värna den jord Gud älskar. Temat för Skapelsetid 2023 är ”Låt rätten välla fram” som handlar om att vi ska ta oss an ekologisk rättvisa tillsammans med de som drabbas mest av klimatorättvisa och miljöförstöring. Ett
annat exempel är det ekumeniska nätverket Skapelse & Existens: kyrka, akademi och vetenskap tillsammans för klimatet som i maj i år lanserade initiativet ”Den åttonde dagen”. En rörelse som vill uppmana till ett annat sätt att leva och inspirera till förändring.
ACT Svenska kyrkan har i år en sommarkampanj ”Bakom varje siffra finns en människa”. Just nu pågår flera stora humanitära katastrofer parallellt. Många kriser beror på en kombination av konflikter, naturkatastrofer och klimatförändringar.
ACT jobbar också förebyggande för att förbättra människors och samhällens motståndskraft och mildra effekterna av framtida katastrofer.
Var med i kampen för varje människas rätt till ett värdigt liv.
Läs mer hos Sveriges kristna råd skr.org, Skapelse&Existens skapelseexistens.se och ACT svenskakyrkan.se/act
”Arbetet för rättvisa och försoning.”
Vi lever i klimatkrisens tidsålder, även om den varit pågående och konstaterad sedan länge. I kyrkan pratar man om att vi ska värna skapelsen, men vad innebär det egentligen? Jag frågade Peter Lundborg, domprost emeritus och det blev ett samtal om gudsbilder, paradislängtan och att vi utnyttjat vår roll som skapelsens krona.
Madelene K. Askevik: Det är ju skillnad på skapelsen och skapelseberättelsen. Hur då?
med det andra i skapelsen. När jag tänker på skapelsen, då tänker jag oftast på människor, på livet.
f oto:
Peter Lundborg: När vi säger att vi ska vara rädda om skapelsen så blir den något som är fjärmat från oss själva och då tror jag att det blir fel. Den bästa skapelseberättelsen finns i apostlagärningarna och är en av texterna för midsommardagen som ju har skapelsen som tema. Paulus säger såhär: ”ty i Gud är det vi lever, rör oss och är till”. Skapelsen och skapelsens Gud är något som hör ihop med mitt liv, med att jag andas, med hur jag rör mig, med hela mitt väsen. Det är skapelsen. Och då hör jag också ihop med träden, djuren, människorna. Gud finns i allt. Gud finns i mitt möte
M: Jag tror att många tänker på något konkret när de hör skapelsen. Att det är en planet, i universum och att någon har skapat det. Men när jag hör dig prata om det så blir det dubbelbottnat, att det är konkret men samtidigt andligt filosofiskt.
P: Jo precis så. Vårt klimatarbete, att värna skapelsen, handlar lika mycket om att tjäna varandra, att tjäna våra medmänniskor som att vårda naturen vi lever i och är en del av.
M: Kyrkan pratar ju om klimatkrisen och klimatarbetet på ett sätt som politiken inte gör. I politiken placerar man klimatar-
betet utanför det mänskliga livet. I kyrkan talar man mer om det som ett samlat vi, att man inte gör skillnad på mänsklig existens och klimatkris. I media använder man ett distanserat narrativ i formuleringar som ”vi ska vara snälla mot naturen”, ”vi ska rädda vår planet”, ”den här produkten är miljövänlig” och det är ju verkligen att förledas! Som att det inte också skulle gälla oss. Man får det att handla om den där naturen där borta, men om naturen inte finns så kan ju inte människan finnas.
P: Och det är därför klimatarbete egentligen handlar om att umgås med Gud. För det är i Gud vi rör oss och är till.
Problemet är att när vi gör klimatarbetet tekniskt, så skapas lagar och regler, att vi ska börja förändringen hos oss själva med vad vi får eller inte får göra men om vi ser det som en helhet hänger det inte på individen utan på kollektivet. Därför måste ju klimatarbetet börja i det stora, på politisk nivå innan det når individen. Det här är ett liv. Det handlar om livet, inte att binda ris på människors ryggar.
M: Det handlar om att liv ska fortsätta kunna finnas. Människan är ju en skör varelse i naturen. Vi behöver många saker som inte är naturliga för att klara livet, medan växt- och djurlivet inte behöver det.
Som ju gör att de kan anpassa sig mycket bättre efter en naturkris. För människan blir det en större katastrof eftersom vi lever med allt det konstruerade; husen, kläderna, mataffärerna, pengarna.
P: Och vi har fjärmat oss från naturen. Vi bygger hus där man inte ska bygga hus till exempel. Vi har inte sett naturen som en gåva utan mer som ett medel.
M: Precis, man kämpar mot naturen istället för att jobba med den. Men då undrar jag, var går gränsen för Guds skapelse och människans skapelse?
P: Vi är ju kallade till att vara medskapare, vi ska ta hand om skapelsen men också skapa i den. Vi är ju till för att skapa, det är där i gudslikheten ligger. Det är bara det att vi inte klarar av att skapa så att allt blir gott, utan vi skapar även fel och det är där vi befinner oss nu. Ofta frågar vi oss hur Gud kan tillåta att naturkatastrofer sker, men det är inte Gud utan det är att vi är dåliga på att skapa på ett gott sätt. Vi misslyckas. Och vi får misslyckas! Även i vårt misslyckande ligger förlåtelsen att vi får börja om igen. Just det samtalet finns det väldigt lite av i klimatarbetet, där finns inget resonemang om förlåtelse eller försoning. Utan det handlar mest om att det antingen går helt åt skogen eller så kan vi hjälpa till litegrann på vägen till undergången.
”Var går gränsen för Guds skapelse och människans skapelse?”
M: Hur kan vi vända den diskussionen då, vad kan kyrkan göra?
P: Kyrkan måste prata om det här, att det handlar om Gud. Att i Gud rör vi oss och är till, hela skapelsen tillhör Gud. Det finns förlåtelse och det finns försoning. Gud finns med oss i vårt klimatarbete och hjälper oss att börja om. Gud tillåter oss att vara medskapare. Där i ligger vårt hopp. Vårt hopp kan inte ligga i att vi ska göra eller få en perfekt planet. Utan vårt hopp måste ligga i Guds försoning.
M: Och det betyder inte att vi ska förvänta oss att Gud sträcker ner ett magiskt finger över jorden och göra allt perfekt igen eller?
P: Nej det gör inte Gud.
M: Jag, som många andra, är väldigt tyngd av världsläget. Jag har alltid känt så, även som barn bar jag på en känsla av nedslagenhet av hur människan beter sig och förhåller sig till livet och naturen. I mosebok läser vi om hur Gud väljer ut Noa att bygga arken inför syndafloden för att Gud har bestämt sig för att förgöra jorden. Och det finns något väldigt skönt över det! Många gånger i min förtvivlan inför världsläget kan jag önska att Gud
bara kunde ge oss en ny syndaflod, men Gud säger ju också i bibeln att det här gör jag inte fler gånger.
P: Nä, det var för otäckt tyckte Gud. Men å andra sidan behöver inte Gud göra det, för vi förgör jorden så bra själva. Vi lär oss aldrig av våra misstag.
M: Varför lär vi oss inte? P: Det ingår i människans dubbelhet. Vi vill inte alltid lära oss.
M: Historiskt sett har ju kriser forcerat mänskligheten framåt. Till exempel, efter digerdöden under medeltiden utvecklades nya tankesätt och vi klev in i renässansen. Och efter missväxt- och svältåren i Sverige under andra halvan av 1800-talet i Sverige började vi mogna mot något mer modernt.
P: Ja och ur svenskarnas superi, som var ett sätt att över huvudlaget ens klara sig, föddes nykterhetsrörelsen och frikyrkorna och de har demokrati med sig. Sverige var långt efter övriga länder i Europa. Ända fram till 1904 räknades vi som u-land. Så nöden föder nya vägar. Men nu håller vi på att glömma bort de demokratiska värdena. Om man frågar barn och unga människor idag vad demokrati betyder, så svarar de att det är
”Det ingår i människans dubbelhet.Vi vill inte alltid lära oss.”
att de får göra vad de vill. Inte att det är vi tillsammans som bestämmer.
M: Vi har ju gått från kollektiv till individ.
P: Ja det händer någon gång på 1980talet. Det är 80-talister som är de första individualisterna.
M: Jag är 80-talist men jag är kollektivist. Men ja, vi är nog den första generationen individualister. Men då tänker jag på pandemin som vi precis är på andra sidan av. Den tänkte jag skulle tvinga oss fram till en klimatrevolution, men vad hände?
P: Vi pratar mycket om sjukdomstillståndet post-covid, men annars kommer vi knappt ihåg att vi stod i kö utanför affärerna och så vidare. Det går så fort. Det är som att vi inte vill minnas. Det var något som var onormalt och det vill vi inte komma ihåg. På sätt och vis hör det väl till människans styrka.
M: En slags resiliens?
P: Ja, att nu går vi vidare bara. Och så vill vi att klimatkrisen också bara ska gå över, men den kommer aldrig att gå över. Rädsla kan ju göra att man inte gör någonting.
M: Guds straff, existerar det?
P: Inte någonstans i bibeln kan man läsa att Jesus förklarar ett skeende med att Gud vill straffa oss. Som kristna ser vi ju att det finns ett kärlekens evangelium. Att Gud älskar och älskar och älskar ända in i döden! Och Gud slutar inte att älska där heller. Jesus avvisar tanken på
straff. När han ska bota en blind frågar lärjungarna Jesus om det är den blinda eller den blindas föräldrar som har syndat, men Jesus säger att det inte alls handlar om det utan att den blinda nu ska bevisa Guds kärlek, så botar Jesus honom, så att Gud ska bli ärad. Sen finns ju frågan om evigt straff, vad händer då? Det finns inget evigt straff.
M: Alltså, när man dör?
P: Att det skulle finnas ett evigt helvete stämmer inte riktigt överens med nya testamentet. Det finns istället en allomfattande tanke om att Gud ska återställa allt och alla.
M: Är det, det som sker på den yttersta dagen?
P: Ja, en nyskapelse. Den gamla skapelsen förstörs som en klädnad, och en ny jord och en ny himmel ska finnas där.
M: Det kanske är det som jag längtar efter?
P: Ja, det tror jag. Det är en slags paradislängtan. Den bär vi med oss som människor och det är därför vi vill värna skapelsen, för vi kommer ihåg paradiset någonstans långt inne i våra kroppar, eller i vår existens.
M: Är paradiset en egen sluten plats någonstans i världsrymden?
P: Det var en del av skapelsen, den ofördärvade skapelsen. Men sen gick det åt helvete. Det finns några olika slags skapelseberättelser i gamla testamentet för att vi över huvud taget ska förstå att det är Gud som har skapat oss. Men sen
”Att Gud älskar och älskar och älskar ända in i döden.”
om det tar tusen år eller hundratusen år, det ger ju inte bibeln några svar på. En dag är för Herren såsom tusen år och tusen år är för Herren såsom en dag. Det jag tycker är spännande är att skapelseberättelserna inte är en motsättning av vetenskapen utan man skulle kunna tolka in big bang och vattendjurs tillblivelser och så vidare, men syftet med skapelseberättelserna är att det är i Gud som vi lever, rör oss och är till. Allting tillhör Gud. Vetenskapen är ju inte exakt utan den förändras ju. Det är ju vetenskapens grej. Man kan inte tro på vetenskapen, utan man kan ta del av vetenskapen, för i dess väsen ligger ju att motbevisa sig själv i sina teser för att komma vidare i forskningen.
M: Det är med skräckblandad förtjusning som jag tänker på rymden.
P: Ja den är ju så oändlig. Fast rymden är böjd har man kommit fram till, så den är inte så oändlig som man tror. Men vad finns bakom?
M: Ja exakt! Fy jag fick nästan svindel nu. Det kan ju inte vara ingenting.
P: Nä, för ingenting är ju ingenting! Det där förstår vi inte.
M: Nä det är inte greppbart. Jag är en person som är väldigt mycket inuti mitt huvud, så jag glömmer ofta bort att jag är med kropp. Men när jag upplever saker med mina sinnen, så reagerar ju kroppen. Och då kan det räcka med att månen lyser ner på mig för att jag ska bli väldigt självmedveten, att jag är kropp på jorden. Jag är
liten och jag är ensam. Samma känsla kan jag få när göken gal. Då bara dunsar jag till marken, alltså mentalt. Att här är jag, i kropp på jorden. Och när jag läser skapelseberättelsen i första mosebok i bibeln, så har jag så svårt att inte ge Gud kropp, att inte se Gud som en gubbe i himlen med vitt skägg och sandaler på fötterna. Jag brottas mycket med den gudsbilden, det är en påtvingad bild av Gud. I ”Den gudomliga komedin”, när Dante kommer fram till Gud så beskriver han Gud som tre ringar som vibrerar i regnbågens färger och det tilltalar verkligen mig.
P: Ja, det är synd att vi har den där antropomorfa gudsbilden, som det heter, alltså att Gud är som en människa. Jag tror att det hör ihop med att vi är skapade till Guds avbild, då tänker man kropp.
M: Att vi har skapat Gud till vår avbild? Eller är det kontroversiellt att säga så?
P: Nej, för just det har vi gjort. O ja. Man förstår inte att avbilden handlar om uppgiften, det vill säga ta hand om skapelsen och skapa vidare. Att vi är skapelsens krona, som det står. Inte att vi har näsa och öron och så.
M: Eller att Gud är man. För det där är ju också en konstruktion, utifrån en patriarkal struktur.
P: Ja precis, att Gud skulle ha ett kön.
M: När jag läser i bibeln hur Gud skapar världen så anstränger jag mig för att se något annat som inte är kropp.
P: I grundtexten står det att Gud ryttlade
”Vi har ju tagit på oss den där kronan och blivit envåldshärskare.”
över jorden. Alltså som när en sparvhök svävar stilla i luften på samma ställe.
M: Det kanske mer handlar om rörelse när Gud skapar, snarare än två händer som liksom formar en lerklump?
P: Rörelse ja, det är vad det handlar om. Skapelseberättelsen är ju ändå rätt fascinerande, för det här med äpplet och ormen är ju också bilder av någonting, att man vill bli som Gud. Adam och Eva gömmer sig ju för Gud när Gud kommer till trädgården för att de fått insikt om att de är nakna. Och då tror inte jag att det är en fysisk nakenhet utan en inre nakenhet. Adam och Eva kan inte dölja sitt inre för Gud och måste därför gömma sig. Och det är väl det vi människor alltid brottas med, vår inre nakenhet där vi ifrågasätter oss själva. Och det är väl vad skapelseberättelsen handlar om.
M: Det är ju något väldigt ödmjukt över det, men om vi återkopplar till det du sa innan att människan är skapelsens krona, så har vi ju tolkat det som att vi står över naturen vilket har lett oss fram till var vi är idag.
P: Vi har ju tagit på oss den där kronan
och blivit envåldshärskare och struntat fullständigt i att vårda skapelsen, bara sugit ut den.
M: Det finns ju ett begrepp för det här som heter ekoteologi. Vad är det för begrepp och vad går det ut på?
P: Egentligen kan jag tycka att det vi kallar ekoteologi är helt vanlig teologi, för det är egentligen inget nytt utan vi har hela tiden haft uppdraget att ta hand om oss själva och hela skapelsen.
M: Är det då mänsklighetens iver att inordna vad som är rätt och fel genom alla tider och hur vi inrättat oss efter hur vi ska vara som står i skuld till missförståndet om skapelsens krona?
P: Ja man har gått efter vad som varit politiskt och ekonomiskt gångbart och utnyttjat skapelsen istället för att vårda den. Det är viktigt att vi håller ihop teologin med alla dess perspektiv som ekologi och feminism till exempel, men talar vi explicit om ekoteologi eller feministteologi så är det som att det är någon särskild lära skild från ordinarie teologi, men allt hör ihop! Ty i Gud är det som vi rör oss och är till.
Madelene K. Askevik”Det är väl det vi människor alltid brottas med, vår inre nakenhet där vi ifrågasätter oss själva.”
Söndag 25 juni
Friluftsgudstjänst vid fontänen
14.00 i Hultsfreds församlingsgård
Lördag 1 juli
Lunchmusik med körensemble
11.00 i Hultsfreds kyrka
Liv Klasén, flöjt. Birgitta Ljungkvist, violin. Katarina Malmberg, cello. Kaffeservering 10.30
Lördag 8 juli
Lunchmusik
11.00 i Hultsfreds kyrka
Med Anders Nilsson, Svante Sigurdsson och Inge Danielsson, dragspel. Peter Wahlström, gitarr. Kaffeservering 10.30
Lördag 15 juli
Lunchmusik
”Det blir vackert där du går”
11.00 i Hultsfreds kyrka
Med Petra Nilsson, sång och Axel Hemmingsson, piano och orgel. Kaffeservering 10.30
Lördag 22 juli
Lunchmusik
11.00 i Hultsfreds kyrka
Med Jeanette och Lennart Åkerlund, sång och gitarr. Kaffeservering 10.30
Lördag 29 juli
Lunchmusik ”Förundran”
11.00 i Hultsfreds kyrka
Med AM Daag Albrechtsson, sång och piano. Liv Klasén, flöjt. Mathias Johansson, trumpet och flygelhorn. Jan Bjuhr, kontrabas och gitarr. Kaffeservering 10.30
Söndag 20 augusti
Ekumenisk friluftsgudstjänst
15.00 i Hembygdsparken i Hultsfred
Söndag 25 juni
Invigningskonsert för
Virserums musikdagar
20.00 i Virserums kyrka
Med Virserums kyrkokör och instrumentalister: Kristina
Samuelsson och Birgitta Ljungkvist, violin. Inger Isacsson, viola. Katarina Malmberg, cello. Jan Bjuhr, kontrabas. Mathias Johansson, trumpet.
26 – 1 juli
Virserums Musikdagar i Virserums kyrka
Lunchkonsert 12.30 och kvällskonsert 20.00 hela veckan För biljetter och komplett program se vår hemsida!
Söndag 9 juli
Friluftsgudstjänst
14.00 på kyrkbacken
Lördag 12 augusti
Dag av stillhet
8.30-16.00 på Ekebergskyrkans
sommargård Klippan i Virserum
Anmälan till Emmie Davidsson
076147 91 78 eller Kerstin Nilsson
070619 02 04
Onsdag 21 juni
Sommarkonsert
19.00 i Järeda kyrka
Järeda kyrkokör och instrumentalister
Midsommardagen lördag 24 juni
Sommarens sånger och psalmer
18.00 i Järeda kyrka
Söndag 23 juli
Friluftsgudstjänst
14.00 på kyrkbacken
Torsdagarna
3, 10, 17, 24 och 31 augusti
Musik i sommarkväll
19.00 i Järeda kyrka
Kaffeservering. För fullständigt program, se hemsidan.
För mer information om varje enskilt arrangemang, se anslag och hemsidan
svenskakyrkan.se/aspeland eller ring 049524 95 80
i aspelands pastorat juni-juli-augusti 2023
Midsommardagen lördag 24 juni
Friluftsgudstjänst
14.00 vid gamla kyrkplatsen
Söndag 23 juli
Friluftsgudstjänst
11.00 i Lönneberga Hembygdsgård Lisa Nordin, sång.
24 – 28 juli
Lönnebergaveckan
Hantverksutställning i församlingshemmet och evenemang i kyrkan varje dag, hela veckan! För fullständigt program, se hemsidan.
Onsdag 7 juni Öppen kyrka med musik
18.00 i Vena kyrka
Sång, musik och andakt med Madelene K. Askevik och Jonathan Larsson.
Söndag 18 juni
Friluftsgudstjänst med blomsterauktion
14.00 i Bostället Med fikaservering. Samarbete med Vena hembygdsförening
Söndag 18 juni
18.00 i Vena kyrka Sommarkonsert med Vena Musikkår
Midsommardagen lördag 24 juni
Friluftsgudstjänst
12.00 i Vena hembygdsgård Med fikaservering
Samarbete med Vena hembygdsförening
Söndag 2 juli
Friluftsgudstjänst
14.00 i Käreby
Ta med fikakorg och stol!
Söndag 16 juli
Friluftsgudstjänst
14.00 i Ormestorp
Ta med fikakorg och stol!
Söndag 30 juli
Friluftsgudstjänst
14.00 i Dalsebo
Ta med fikakorg och stol!
Söndag 13 augusti
Friluftsgudstjänst
14.00 i Sönnerhults missionshus
Ta med fikakorg och stol!
Söndag 27 augusti
Friluftsgudstjänst
14.00 vid Klockargården
Ta med fikakorg och stol!
Söndag 18 juni
18.00 i Målilla kyrka
Björn & Benny-konsert med pastoratets körer och kantorer
Anders Nilsson och Svante Sigurdsson, dragspel. Christian Andersson, bas. Lennart Sjöstedt, piano. Kristina Samuelsson och Ingeborg Aldén, violin. Inger Isacsson, viola. Katarina Malmberg, cello.
Midsommardagen lördag 24 juni
Friluftsgudstjänst
9.00 i Stubbhult
Söndag 2 juli
Friluftsgudstjänst
14.00 i Gårdveda
Söndag 16 juli
Friluftsgudstjänst
14.00 i Målilla hembygdspark
Johan och Gunilla Sigvardsson.
Söndag 13 augusti
Friluftsgudstjänst
14.00 i Målilla hembygdspark Rosenfors Musikkår.
Lördag 26 augusti
Orgelkonsert med musik från fyra århundraden
18.00 i Målilla kyrka
Repertoar ur Alexander Ohlssons organistexamenskonsert.
Midsommardagen lördag 24 juni Friluftsgudstjänst
9.00 i Stubbhult
Söndagarna 2, 9, 16, 23 och 30 juli Musik i sommarkväll
18.00 i Tveta kyrka
Kyrkvärdarna guidar i kyrkan och på kyrkogården efteråt. För fullständigt program, se hemsidan.
Söndag 27 augusti
Orgelkonsert med musik från fyra århundraden
18.00 i Tveta kyrka
Repertoar ur Alexander Ohlssons organistexamenskonsert.
VENA
Att en trädkrans ramar in kyrkan är en vanlig syn och gamla högresta träd på kyrkogården är något vi ofta tar för givet. Trädkransen var inte bara en estetisk konstruktion när den blev vanlig på kyrkogårdarna under 1700-talet utan fungerade också som ett slags skydd mot blåst, solens hetta och härjande brand. Trädkransen skulle bestå av olika arter lövträ; ask, alm, björk, lind och lönn.
bestå av
På Mörlunda kyrkogård har trädkransen tunnats ut allt eftersom åren gått och de gamla träden har dött. Den snabbspridande almsjukan och den mysteriska asksjukan har härjat och dåligt hamlade lönnar gav rötskador som spridit sig ända in i stammen.
Nu ska alla de återstående träden bort och ersättas med nya av sorten parklind. Nyplantering sker även där träd tidigare tagits bort men inte återplanterats. Man sparar bara de två lindarna på varsin sida av kyrkporten. Linden är ett elegant och tåligt träd som kan bli mycket gammalt. Den äldsta parklinden man känner till står i Svartsjö Slottspark i Ekerö i Stockholm och det planterades på 1600-talet! Som fristående träd har en fullvuxen lind en vid och rundad krona och trädet kan bli upp till 20 meter högt.
På Mörlunda kyrkogård har även tallhäcken tagits bort och ska ersättas av blommande tulpanträd.
”Trädkransen skulle
olika arter lövträ; ask, alm, björk, lind och lönn.”
Efter att ha tjänat sina medmänniskor som församlingspedagog i över 40 år går Anne-Marie Jensen i pension.
Hon har varit anställd sedan 1983, först som församlingsassistent och sedan som församlingspedagog, så det har blivit 40 år i kyrkans tjänst men egentligen började hennes engagemang i kyrkan redan under konfirmandtiden.
– Jag fortsatte gå i gudstjänsten efter konfirmationen och midsommardagen 1973 frågade min konfirmationspräst Eric Nilsson om jag ville bli medhjälpare i söndagsskolan och kanske någon mer grupp och på den vägen är det, berättar hon och fortsätter:
– Att få chansen att vara medhjälpare, växa in i arbetet och bli ledare och fortsätta i församlingen och Kyrkans Ungdom med läger och stiftskurser gjorde att jag tidigt visste att jag ville arbeta med församlingsverksamhet.
Efter samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet fick Anne-Marie möjligheten att göra ett praktikår inom kyrkan kallat ”Diakonala året” i Gamleby. Därefter styrdes livet mot Sigtuna och församlingsassistentutbildning vid RKU:s ledarinstitut och Sigtuna folkhögskola.
– Min man Jörgen pluggade samtidigt i Uppsala och vår dotter Angelica föddes precis efter avslutad utbildning så nästan ett år bodde vi kvar i Märsta och jag var även där engagerad i församlingen.
Sedan gick flytten hemåt till Hultsfred. Maken Jörgen tog över handelsträdgår-
den efter sin far och Anne-Marie blev barntimmeledare. Sedan utlyste Hultsfreds församling ett vikariat som församlingsassistent, som hon sökte och fick.
Anne-Marie har lett konfirmandgrupper sedan 1988 och uppskattningsvis har det blivit cirka 1 400 ungdomar genom åren.
– De första jag hade fyller 50 i år! Jag har idag barn och konfirmander i grupperna vars föräldrar jag haft som konfirmander. Cirkeln sluts, säger hon.
I sin arbetsroll har hon ofta haft rollen som ”samordnare”. Varit den som fixat inbjudningar, tagit emot anmälningar, gjort listor, beställt material, haft koll på det ekonomiska, attesterat, planerat och haft framförhållning.
I grupperna har berättandet, att läsa och sjunga in budskapet och skapa i olika former varit viktigt men också drama och lekar. En blandad kompott, med ett och samma syfte:
– Jag har velat ge en grund att stå på:
Du är älskad av Gud, du är inte ensam. Du är värdefull. Och att barnen, ungdomarna och föräldrarna blir sedda och tilltalade med sitt namn.
Jag är tacksam att jag haft lätt att lära mig namn.
Biskop emeritus Martin Lönnebos radband ”Frälsarkransen” är också något
som använts flitigt i grupperna och i konfirmandarbetet.
– Frälsarkransen hjälper mig i livets alla skiftningar. Gud finns med i tystnaden, i sorgen och när livet leker. Som i Martins bön ”Du är gränslös. Du är nära. Du är ljus och jag är din.”
Från början jobbade hon i Hultsfreds församling, men hela pastoratet blev till slut Anne-Maries arbetsområde. Först i Vena och Lönneberga, och sedan 2014 i Mörlunda, Virserum och Målilla samt konfirmationer i Järeda kyrka.
– Men eftersom jag är döpt, konfirmerad och vigd i Hultsfreds kyrka och sjunger i Hultsfreds kyrkokör sedan många år och fortfarande är kyrkvärd där så är min hemförsamling min hemvist. Och utan församlingen och gudstjänst blir livet tomt, säger hon.
Nu väntar en lång semester, sedan tar pensionen vid i början av hösten. Anne-Marie planerar att spendera tid med familjen, barnbarnet, att läsa, vara vid sommarstugan och i trädgården, fortsätta sjunga i kören. Och behövs det någon vikarie någon gång så ställer hon gärna upp.
Anne-Marie, tack för ditt fantastiska engagemang för såväl stor som liten i våra församlingar!
– Jag tittade igenom konfirmandfoton nyligen. Så många ansikten, dels konfirmander men många olika präster och Unga ledare som har passerat och som varit en del av mitt liv – så tack till alla från hela mitt hjärta! avslutar hon.
”Jag har velat ge en grund att stå på: Du är älskad av Gud”
1. Anne-Marie gör sina konfirmander redo för procession vid 200-årsjubileet av Målilla kyrka, med dåvarande biskop numera ärkebiskop Martin Modéus.
2. Anne-Marie är en engagerad församlingsbo och sjunger i Hultsfreds kyrkokör.
”Detta är den tro som ni är döpta till. Vill ni med Guds hjälp leva i denna tro och visa den i kärlek till era medmänniskor?” Anne-Marie svarade ja 1973 i Hultsfreds kyrka. De var församlingens första konfirmandgrupp som använde kåpor. Pojkar och flickor konfirmerades fortfarande var för sig, även om man hade undervisning tillsammans. Kyrkoherde var Eric Nilsson.
PSALM 766
Vi avtackar Anne-Marie i Hultsfreds kyrka söndag 11 juni 11.00
FÅNGAR ANNE-MARIES RELATION TILL GUD
Jag tror på en Gud som är helig och varm som ger kampglöd och identitet.
En helande Gud som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt.
En tröstande Gud som kan trösta likt den som väntar till gråten gått åt.
Jag tror på en Gud som bor inom mig och som bor i allt utanför.
En skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör.
”Jag vill se att medarbetarna tillsammans kan bära frukt i församlingen”
Vena kyrka kändes lite högtidligare än vanligt den där dagen. Det kändes stort att bli installerad som kyrkoherde i Aspelands pastorat av biskop Marika Markovitz, den första kvinnliga biskopen i Linköpings stift och vara objekt för hennes första kyrkoherdeinstallation som biskop.
Gudstjänsten blev både glädjefylld och högtidlig och vi som hade ordnat allt, kände oss något nervösa. Vi är inte vana vid kyrkoherdeinstallationer. Allt det praktiska måste fungera. Kyrkan måste städas och ljusen brinna, högtalarsystemet fungera, programbladen tryckas, maten efter mässan ska räcka och busstransport ordnas. Oändliga antal mail skickades och telefonsamtal gjordes redan månader före installationen. Möten och förberedelser i timtal för att en timme vid ett specifikt tillfälle ska bli en högtidlig stund för alla som deltar och för den nya kyrkoherden.
Men så ny är jag ju egentligen inte. Sedan 2008 har jag varit ett bekant ansikte för många i pastoratet och även när jag tog en sväng till Högsby och Nässjö pastorat som kyrkoherde, kom jag ofta tillbaka för att begrava, döpa eller viga bekanta och vänner.
När jag kom hem efter mässan med efterföljande lunch och gratulationstal, kände jag en stilla glädje i kroppen, ni vet, den som får en att känna sig varm och rofylld. Jag ville skriva ner mina känslor och upplevelser, men den där stilla glädjen ville inte bli analyserad. Den ville bara vara! Först nu är jag beredd att sätta ord på glädjen. Det sägs att det hjärtat är fullt av, vill munnen berätta om och just nu är hjärtat som sagt fullt. Men allt behöver ju inte sägas, utan det kanske bara ska få vara. Tillåtas att anas.
Som kyrkoherde vill jag på ett vardagligt sätt levandegöra det glada budskapet. Och det är inte bara tomma ord utan jag vill att det ska kännas trovärdigt och vara glatt! Det betyder dock inte att det glada budskapets varningar göms undan. ”Där herren reser sitt tempel, slår djävulen upp sitt tält!”. Det är en påminnelse och en varning om risken för högmod och självgodhet.
Som kyrkoherde vill jag ha en modern ledarskapssyn, både av erfarenhet och intuition. Ledarskapet bygger på tillit, att lita till människors förmåga och vilja. Som ledare behöver jag inte peka och ge order att man ska utföra
sitt arbete. Istället kan jag fråga: ”vad vill du göra för dina medmänniskor och församlingen?” Jag vill se att medarbetarna tillsammans kan bära frukt i församlingen.
Lite då och då säger församlingsborna att de skulle vilja göra det ena eller det andra och församlingens svar är glatt och tillåtande.
Egentligen är det inget modernt över det ledarskapet, utan det är beprövat sedan minst 2000 år och baseras på Jesus som föredöme – som la sin skatt i bräckliga lerkärl. Aspelands pastorat har i sina medlemmar, precis som alla andra församlingar inom Svenska kyrkan, en oerhörd stor kunskaps- och erfarenhetskälla att ösa ur. Den källan äger hela samhällets livs-och yrkeserfarenhet och den källan väntar bara på att få frågan – vad ska vi hitta på?
Ja, så här kände jag, och givetvis ändå mycket mera. Det är inte första gången jag har berättat om min glädje att verka just i Aspelands pastorat. Jag är tacksam över att ha fått förtroendet att tillsammans med er skapa mötesplatser där vi kan stötta varandra och växa i tro.
ArjaEn hälsning från Arja Bergström som installerades som kyrkoherde i Aspelands pastorat 26 februari
Vid påskdagens gudstjänster i Målilla och Mörlunda smyckade barnen kyrkan med påskliljor och stenar som de målat och de delade ut psalmböcker till gudstjänstbesökarna. På påskdagens gudstjänst i Vena sjöng barngrupperna flera sånger. I både Vena och Lönneberga delade barngrupperna ut påskliljor efter gudstjänsten. I Virserum hade barngrupperna smyckat kyrkan med ett kärleksvattenfall av hjärtan.
Vid dopdroppsutdelningen på palmsöndagen i Virserum fick alla barn en pappersblomma att lägga i dopfunten. Tillsammans tittade man när blommorna öppnade sig och i varje blomma stod ett av dopbarnens namn.
Venas juniorer och Stora tisdagsklubben i Lönneberga gjorde en påsklovsresa till Västervik där de bland annat gick en guidad visning i S:t Gertruds kyrka.
Kyrkliga syföreningen i Lönneberga samlade in drygt 40 000 kr på sin välgörenhetsauktion i julas. Nu har de beslutat hur de ska skänka pengarna. ACT – Svenska Kyrkan (för hjälp i Ukraina) får 4 000 kr, SKUT (Svenska kyrkan i utlandet) får 1 000 kr, Kvinnojouren i Hultsfred får 2 000 kr, Stiftelsen Min stora dag får 2 000 kr, Tobiasregistret (internationellt benmärgsregister) får 2 000 kr, Operation Smile får 5 000 kr, Sight Savers får 5 000 kr, Läkare utan gränser får 5 000 kr och till Aspelands pastorats diakoni går 10 000 kr. Fantastiskt bra jobbat! foto: emmie davidsson
I Järeda (bilden) och Vena församlingar bjöd församlingsråden på påskbrunch/frukost i samband med påskdagsgudstjänsten. Det var mycket uppskattat hos församlingsborna och kyrkokörerna!
foto: björn ståhlgren
Lördagen 1 april arrangerade ”liten och STOR” loppis i Hultsfreds församlingsgård. Ville man vara med och sälja fanns bord att boka mot en avgift som oavkortat gick till det diakonala arbetet i pastoratet. Totalt under tre timmar kom knappt 300 besökare till loppisen, så det var full aktivitet! Tack till alla inblandade, så roligt det var! foto: frida rahmic
På påskdagens gudstjänst i Vena sjöng barngrupperna. I både Vena och Lönneberga hjälpte barngrupperna till med att dela ut påskliljor efter gudstjänsten.
foto: madelene k askevik
Vill du veta mer spännande historia om Tveta kyrka, kyrkogård och föremål?
Besök Musik i sommarkväll i sommar som varje gång avslutas med att kyrkvärdarna guidar!
I Tveta kyrka hänger ett processionskors på väggen. Det hittades under golvet vid någon av kyrkans renoveringar, troligtvis i början av 1900-talet. Församlingsbon och kyrkvärden Lars Peterson berättar.
– Korset är från medeltiden, cirka 1400-tal. På den tiden ägde Vadstena kloster hälften av byarna här omkring. Korset kan ha kommit därifrån, precis som andra figurer som finns i kyrkan. Man har använt korset för att välsigna åkrarna och grödan,
för att det skulle växa bra. Och det var nog lite hedniskt egentligen, som man vävde ihop med det kristna. Vi vet inte vad de gick för rutter vid välsignandet, om det var några speciella turer, om det var ett ställe eller flera.
Tittar man längst ner på
firades förr den 18 maj, Erik den heliges dödsdag, och var fram till 1571 en helgdag i Sverige. Uttrycket ”om Erik ger ax så ger Olof kaka” betyder att säden ska gå i ax på Sankt Eriks dag den 18 maj för att kunna skördas till Olof den heliges den 29 juli. Källa: svenskahögtider.com, wikipedia
korset så ser det ut som att det ska sättas i någonting annat, som i en nisch. Allt är inte original, originalbiten är längst ner, de andra tre rosorna eller vad man ska kalla dem är lagade av en snickare. Tittar man en bit nedanför ”solen” syns ett spikhål som skulle kunna tyda på att det varit ett krucifix, men att Jesus saknas. Jesus huvud skulle ha varit i glorian, som ser ut som en sol.
Elenor Karlsson
Pastorsexpeditionen, kanslist
0495-24 95 90 elenor.karlsson @svenskakyrkan.se
Eva-Lotte Skoog
Kamrer
0495-230 21 eva-lotte.skoog @svenskakyrkan.se
Doris Danielsson
Ekonomiassistent
0495-24 95 96 doris.danielsson @svenskakyrkan.se
Patrik Andersson HR
0495-500 44 patrik.andersson2 @svenskakyrkan.se
Madelene K. Askevik Kommunikatör
0495-24 95 88 madelene.karlssonaskevik @svenskakyrkan.se
Caroline Tapper Kyrkogårdsförvaltningen, kanslist
0495-24 95 93 caroline.tapper @svenskakyrkan.se
Anna Eklund
Begravningsassistent 0495-238 52 anna.eklund3 @svenskakyrkan.se
Jörgen Petersson
Kyrkogårdschef och fastighetsansvarig
0495-230 27 jorgen.petersson2 @svenskakyrkan.se
Pastorsexpeditionen 0495-24 95 80 Kyrkogårdsexpeditionen 0495-24 95 93
Måndag-torsdag 10-12, 13-15 samt fredag 10-12
Arja Bergström
Kyrkoherde Aspelands pastorat, församlingsherde Hultsfred, Vena och Lönneberga
0495-24 95 87 arja.bergström @svenskakyrkan.se
Ola Sandberg Församlingsherde Virserum och Järeda 0495-301 82 ola.sandberg @svenskakyrkan.se
Susanne Elssjö (börjar 26 juni) Församlingsherde MörlundaTveta och MålillaGårdveda 0495-24 95 80 susanne.elssjo@svenskakyrkan.se
Birgit Johansson Diakon
0495-24 95 83 birgit.johansson @svenskakyrkan.se
Emmie Davidsson Diakon 0495-238 54 emmie.davidsson @svenskakyrkan.se
Fabian Gugelmann Lagbas, kyrkogårdsvaktmästare, Hultsfred 0495-124 84 fabian.gugelmann @svenskakyrkan.se
Henrik Petersson Lagbas, kyrkvaktmästare, MålillaGårdveda 0495-504 65 henrik.petersson @svenskakyrkan.se
Jonny Karlsson Kyrkvaktmästare 0495-232 08 jonny.karlsson2 @svenskakyrkan.se
Elin Dahlström Kyrkvaktmästare, Hultsfred 0495-24 95 95 elin.dahlstrom @svenskakyrkan.se
Tobias Fröjd Kyrkvaktmästare, Järeda 0495-24 95 98 tobias.frojd@svenskakyrkan.se
Jimmy Elfving Kyrkvaktmästare, Lönneberga 0495-24 95 89 jimmy.elfving @svenskakyrkan.se
Cecilia Danielsson Kyrkvaktmästare, MörlundaTveta 073-820 18 68 cecilia.danielsson @svenskakyrkan.se
Rasmus Johansson Vik. kyrkvaktmästare, Vena 0495-609 16 rasmus.johansson @svenskakyrkan.se
Torbjörn Creutz Kyrkvaktmästare, Virserum 0495-209 60 torbjorn.creutz @svenskakyrkan.se
Torbjörn Ottosson Kyrkvaktmästare, Virserum 0495-301 70 torbjorn.ottosson @svenskakyrkan.se
Milad Haidari
Vaktmästare, Hultsfreds församlingsgård 0495-24 95 84 milad.haidari @svenskakyrkan.se
Sofie Hjelm Församlingspedagog 0495-238 84 sofie.hjelm@svenskakyrkan.se
Frida Rahmic
Barn och ungdomsledare 0495-24 95 99 frida.rahmic@svenskakyrkan.se
Cecilia Stenfeldt Johansson Barn och ungdomsledare 0495-230 26 cecilia.stenfeldt @svenskakyrkan.se
Weronica Swensson Barn och ungdomsledare 0495-24 95 86 weronica.swensson @svenskakyrkan.se
Ann-Marie Daag Albrechtsson Kyrkomusiker, Hultsfred 0495-24 95 91 ann-marie.daag.albrechtsson @svenskakyrkan.se
Jeanette Frode Kyrkomusiker, Vena och Lönneberga 0495-609 15 jeanette.frode @svenskakyrkan.se
Sofia Holmquist
Kyrkomusiker, barn & familjeverksamhet, äldreboenden 0495-200 90 sofia.holmquist @svenskakyrkan.se
Lisa Sandstedt
Kyrkomusiker, Virserum och Järeda 0495-301 89 lisa.sandstedt @svenskakyrkan.se
Alexander Olsson
Kyrkomusiker, organist MörlundaTveta och MålillaGårdveda 0495-24 95 92 alexander.olsson @svenskakyrkan.se
BILD: PIXABAY
LITURGISK FÄRG SOM SYMBOLISERAR VÄXANDE
TRAFIKSIGNAL
I TOM KASSA
VARA VATTEN
EN SORTS UPPLEVELSE
FIN BADPLATS NORR OM MÅLILLA
ERSÄTTNINGSORD ÅT FRÅN MARKEN
ÄR MINIATYRER WRETMAN
VÄLJER TVTITTARE
KVÄVE
SMAKAR SIRAP
HÖRS FRÅN POSITIV
LIGGER I VATTEN STÄLLS
SOM IF SOFFKUDDE
BÅT AV VASS
BEVINGAD VARELSE
DJUPARE ÄN RYNKA
MELLAN DO OCH MI
ORGELN I LÖNNEBERGA KYRKA HAR TIO
BETALAR ENGELSK HYRESGÄST
KOMMER TILL KLARHET BIBELDEL
GÅR KANSKE I TAKET
LOCKAR KÖPGLAD
NYFIKEN TAR SIG GÄRNA EN DOMÄN
VÄRPPLATS
PÄRNUBO
ROM 8:21
OCKSÅ SKALL BEFRIAS
KAN VARA AV REP SYNS MITT PARK
HUVUDFRAMSIDAN
Var med och tävla om biskop Andreas Holmbergs bok ”Gud såg att det var gott: att vara människa och kyrka i klimatnödens tid”! För att vara med i utlottningen, ta en bild på rätt lösning av korsordet och maila till liv.aspeland@svenskakyrkan.se eller klipp ut det lösta korsordet och skicka till Aspelands pastorat, Hantverkargatan 11, 577 34 Hultsfred senaste den 21 juni. Märk kuvertet med LIV KORSORD. Kom ihåg att lämna namn och adress! Den första dragna rätta lösningen vinner. Lycka till!
Stort grattis till Britt Hedqvist i Virserum som vann korsordet i förra numret!
I förra numret av LIV (#1 2023) kom sista raden i korsordet inte med. Vi ber om ursäkt för det! Korsordet finns i sin helhet på hemsidan, svenskakyrkan.se/aspeland/liv
Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.
Fjärde Moseboken 6:22–27
vinn
”Gud såg att det var gott: att vara människa och kyrka i klimatnödens tid”
av Andreas Holmberg
