Carrie, and bullying in the social media age, for Modern Psykologi

Skräckfilmen Carrie hade premiär 1976, då mobbning främst skedde på skoltid. När en ny filmatisering av Stephen Kings roman nu kommer, innebär mobbning i sociala medier en terror som slukar offrets alla vakna timmar. Modern Psykologi har träffat nyversionens huvudrollsduo, Julianne Moore och Chloë Moretz. t e x t E R I K AU G U S T I N PA L M

f oto : M i c h a e l G i b s o n , M e t r o - G o l dw y n - M ay e r P i c t u r e s I n c . a n d S c r e e n G e m s , I n c .

Carrie loggar in

58 Modern Psykologi

skäl, inte minst för hur den låter tittaren inte bara känna med offret, utan även med vår inre mobbare.

– Det som jag tycker är mest intressant med De Palmas version är att man som åskådare fruktar det som komma skall, samtidigt som man längtar efter det, vilket gör att man både känner sig som offer och förövare.

För regin i den nya filmatiseringen av Carrie står Kimberly Peirce, som tidigare bland annat har gjort queerdramat Boys don’t cry från 1999. Han har fört in ytterligare ett skräckelement: sociala medier. Även tidigare var ryktesspridning något plågsamt, men då fanns det en möjlighet att den ebbade ut. Med dagens blixtsnabba kommunikation via mobiler och datorer är det inte längre så. Skammen förevigas på Facebook, Vine och Instagram.

Det betyder att scenarier av skräckfilmsrang ständigt utspelar sig runt omkring oss.

Som de tusentals kränkningar på Facebook som en 14-årig flicka från Bjästa blev utsatt för 2009 efter att hon anmält att hon blivit våldtagen. Eller den 17-åriga kanadensiskan Rehtaeh Parsons självmord i våras, som också delvis handlade om nätmobbning som följd av en anmäld våldtäkt. Själva övergreppet hade dessutom dokumenterats i bilder som spridits på nätet. Eller det så kallade Instagram-målet i somras, där två flickor i Göteborg hade hängt ut runt 200 ungdomar via den populära bild-appen.

Det finns många fler exempel att räkna upp, där offren inte

har kunnat ta hjälp av explosiv, telekinetisk magi. ”Det går inte att berätta en modern historia utan att på något sätt ta med sociala medier, och i synnerhet inte en berättelse som utspelar sig i high shool”, förklarade Kimberly Peirce i en intervju med online­magasinet io9.com. ”Vi behöver alla kommunicera, och ungdomar mer än någon annan åldersgrupp.

Utmaningen var att göra en nutida berättelse utan att visa upp till exempel mobiltelefoner som ett självändamål. Därför är jag stolt över att vi lyckades skriva in kommunikation via mobiltelefoner på ett sätt som verkar helt naturligt.”

2013 års Carrie spelas av Chloë Moretz, Hollywoods förmodligen mest hajpade 16-åring. Hon slog igenom 2010 som hämnerskan Hit-Girl i superhjältesatiren Kick-Ass och är i höst även bioaktuell med uppföljaren, Kick-Ass 2.

Carries gudsfruktande en­ störingsmamma spelas av Julianne Moore, en av de senaste decenniernas mest hyllade skådespelare. Vad kan dessa populärkulturikoner rimligtvis ha för egen erfarenhet av mobbning, kan man skeptiskt fråga sig. När jag träffar dem i Cancún i Mexico, dit de har åkt för att prata om filmen, visar det sig att ämnet är personligt angeläget för dem båda.

Julianne Moore, vars röda hår och fräknar anses förhöja hennes skönhet, blev som barn mobbad för just de egenskaperna, och Chloë Moretz har själv utsatts för omfattande näthat.

”Som åskådare fruktar man det som komma skall, samtidigt som man längtar efter det”

mobbning 2.0 När Chloë Moretz spelar Carrie White har dagens sociala medier vävts in i skolkamraternas trakasserier.

f oto : M i c h a e l G i b s o n , M e t r o - G o l dw y n - M ay e r P i c t u r e s I n c . a n d S c r e e n G e m s , I n c .

A

tt vara mobbad har alltid varit synonymt med att vara rädd, mest hela tiden.

Det är en rädsla som äter sig in i medvetandet och förgiftar allting. Samtidigt bär mobbningen på en mörk lockelse, en skadeglädjens outsinliga brunn. Det är en vetskap som en hel industri av förnedringstelevision och skvallermedier förlitar sig på. Att skräckfilm så sällan har använt sig av mobbningstemat är därför märkligt.

Men några exempel finns, och där toppar Carrie från 1976 listan. Brian De Palmas filmatisering av Stephen Kings roman med samma namn, som kom ut två år tidigare, är en av filmhistoriens mest hyllade.

Sissy Spacek blev Oscarsnominerad för rollen som Carrie, en svårt mobbad 16-årig flicka i en amerikansk småstad. Berättelsen bär på fler skräckelement än själva mobbningen. Carries mentalt instabila och religiösa mamma är onekligen fasansfull, och Carries telekinetiska kraft – det parapsykologiska fenomen som innebär att en person kan flytta och förändra föremål med tanken – är klassiskt skräckfilmsmaterial. Det är en kraft som i Carries fall har tolkats som kvinnlig sexualitet som har löpt amok, enligt filmjournalisten Joe Aisenberg, som i fjol kom ut med boken Carrie: Studies in the horror film (Centipede press, 2012).

– Telekinesin går att se som en manifestation av vad som är undertryckt hos Carrie, vilket först och främst är hennes sexualitet. Hennes mamma hatar sex och anser att det är en synd även inom äktenskapet.

Hon försöker bokstavligen slå den sexuella driften ur sin dotter, säger Joe Aisenberg.

Han ser Carrie som ett filmhistoriskt mästerverk av flera

in bland alla kommentarer.

Men vissa inlägg i bildflödet blir särskilt häcklade – de där någon av hennes två homosexuella bröder är med.

– Vid det här laget vet jag mycket väl vad som kommer att hända så fort jag lägger upp en bild på någon av dem.

En av mina bröder tycker om att ha nagellack, och jag lade upp en bild på honom härom dagen när vi var ute på middag.

På bilden hade han dessutom

”Tonåringens verklighet, porten till vuxenlivet, är fruktansvärd till sin natur” 60 Modern Psykologi

en blomma i munnen. Mängden av hemska kommentarer efteråt var ofattbar. Att någon kan känna så mycket hat mot en person de aldrig har träffat, är svårt att riktigt förstå.

Därför känns filmen Carrie så träffande. Min erfarenhet av näthat har varit till nytta när jag har gjort den här filmen.

Men att min familj har drabbats är bara hemskt. Öppningsscenen i originalfil-

men visar hur Carrie får panik av att upptäcka sin första mens i duschen. Det är dramatiskt, men enligt Moretz inget mot hur det hela skildras i den nya versionen.

i l lu s t r at i o n : i s to c kp h oto

– Jag är 16 år, så självklart har jag växt upp omringad av sociala medier. Mitt första Facebook-konto skaffade jag när jag var elva, vilket min mamma inte kände till, eftersom hon inte ville att jag skulle vara med där. Twitter började jag med samma år, säger Chloë Moretz.

Med över 624 000 följare på Twitter och 585 000 på Instagram är det kanske inte så konstigt att påhopp letar sig

f oto : M i c h a e l G i b s o n , M e t r o - G o l dw y n - M ay e r P i c t u r e s I n c . a n d S c r e e n G e m s , I n c .

Föräldraråd Julianne Moore som Margaret White, en mor som inte riktigt hjälper sin dotter på traven genom puberteten.

– Ett gäng tjejer står och ser på Carrie i duschen, då en av dem börjar filma henne med sin mobil, och vi får se kamerans perspektiv. Alltså precis som att se ett liknande klipp på nätet.

Peirce ser videoklippet som en markant förhöjning av skräckelementet i scenen: – Det gör det hela mycket farligare, per automatik. En film spelas in, som är skadlig för Carrie. Som åskådare tycker man att tjejerna som gör det är hänsynslösa. Men det är så det ser ut i dag.

Mensscenen leder in till det som Joe Aisenberg ser som ett av filmens tyngsta skräckteman: – Pubertetstiden är skildrad i form av en tonårings värsta mardröm, att inte passa in, där den begynnande sexuella mognaden framställs som fysiskt motbjudande. Budskapet blir att den genomsnittliga tonåringens verklighet, porten till vuxenlivet, är fruktansvärd till sin natur.

Julianne Moore blev mobbad innan hon blev tonåring – och innan kommentarsfälten gjorde sitt intåg i mediesfären.

Men hon känner delvis igen sig, även vad gäller tillvägagångssättet.

– När jag gick i skolan hade vi något som kallades för slam books, anteckningsblock med ett namn skrivet på, fulla av anonyma påhopp, som skickades runt i klassrummet. Till slut brukade blocken, som var olagliga, beslagtas av läraren.

Nu sker nästan samma sak lagligt i sociala medier. Det är vanvettigt.

Utfrysningen från barndo-

men har Moore inte bara haft användning av under arbetet med Carrie, utan också i de barnböcker hon skrivit sedan 2007. I Freckleface Strawberry-

serien, har Julianne Moore tagit titeln från det öknamn hon en gång fick dras med.

Böckerna är bästsäljare och i höst kommer den fjärde delen om den rödhåriga, fräkniga flickan som mognar till att omfamna sitt utseende i stället för att vantrivas med det.

Projektet har varit ett sätt för Moore att hjälpa barn till självkänsla, men även att försöka vidga den nuvarande mobbningsdebatten.

För Chloë Moretz har den konstruktiva inställningen till sociala medier-gallan blivit att lyfta fram sig själv och sina bröder, trots alla attacker, men inte lika förbehållslöst som tidigare.

– Jag har lärt mig den hårda vägen att det kan vara osunt att lägga ut för mycket av sig själv på Instagram, Vine, Twitter och Facebook, samtidigt. En lagom balans är lösningen, säger hon.

Det förhållningssättet skulle dock inte ha hjälpt, vare sig Bjästaflickan, Rehtaeh Parsons eller Carrie i nyversionen av filmen, där uthängningen på nätet har skett – och sker – bortom den egna kontrollen.

Men trots att den destruktiva gruppsykologi som mobbning hämtar sin näring ur troligtvis aldrig går att utplåna från mänskligt beteende, tycks allt fler inse konsekvenserna av att dela kränkande bilder på sociala medier och att skriva nedlåtande ord i en kommentarstråd. Hur nyversionen av Carrie – med sin populärkulturella slagkraft – påverkar tittarnas digitala kommunikation återstår att se.

I Modern Psykologi 7/2012 porträtterade Erik Augustin Palm Dexter-skådespelaren Michael C. Hall.

Carrie har svensk biopremiär den 29 november.

Fler mobbningsfilmer Flugornas herre (1963) Filmatisering av William Goldings roman, där sociala hierarkier och barns förmåga till ondska undersöks på djupet.

Welcome to the dollhouse (1995) Dog-face och Wiener-dog är namn som sjundeklassaren Dawn Wiener kallas för i denna fantastiska obehagspärla av Todd Solondz.

Boys don’t cry (1999) Kimberly Peirces mästerliga porträtt av transsexuelle Brandon Teenas liv, baserat på en sann historia. Svindlande svår och vacker kärlekshistoria, med fruktansvärt ont i magen-slut.

Om en pojke (2002) Hjärtevärmande filmatisering av Nick Hornbys roman, där Hugh Grants ensamme ungkarl blir vän med en socialt utstött tolvårig pojke.

Mean creek (2004) Suveränt coming of age-drama om en grupp tonåringar i en småstad i Oregon, som hämnas på sin mobbare under en båt­ utflykt.

Modern Psykologi 61