Interview with country singer/songwriter Eilen Jewell, for Lira Musikmagasin

Musikmagasin Hanna Wiskari Mats Gustafsson Amina Alaoui Guide till Elis Regina 142 skivor recenseras

7 388590 308007 INTERPRESS

5903-04 – RETURVECKA: 47

80 SEK 89 NOK 9 EURO

4-2011

Lira Musikmagasin 4 2011

Eilen Jewell Skruvad country noir

Bollani gör platta med Chick Corea Dans dygnet runt – Herräng i bild Lira synar musiken i extremhögerns tjänst Cd med 18 nya spår: Hoven Droven, Georg & Sarah Riedel & Nicolai Dunger, Lepistö & Lehti, Lina Nyberg, Môra-Per, Faela,

Eilen Jewell, Goodland Trio, Lasse Tennander, Sousou & Maher Cissoko, Per Tjernberg, Sofia Karlsson, Alla Fagra, Jidder …

– Jag kan inte skriva låtar när jag är på turné. Jag måste vara helt isolerad från andra människor för att bli fokuserad. På den förra skivan åkte jag därför upp själv till bergen.

16

LIRA 4 2011

Eilen Jewell gillar det bitterljuva och melankoliska å sitt senaste album kallar hon sig för drottningen av moll, ett epitet som många andra också skulle kunna konkurrera om. Men Eilen Jewell är en stark kandidat. Från att länge ha varit en i mängden av folksångerskor på andra sidan Atlanten, har hennes bitterljuva noir-americana nått fram till skandinaviska breddgrader.

Eilen Jewell låter spröd och bedårande när hon svarar i telefonen, i en turnébuss någonstans på vägen mellan Dallas och Houston, Texas. Som vanligt är den 32-åriga countrysångerskan och hennes band på turné, men numera är det inte bara i USA hon kuskar runt. Eilens gedigna låthantverk – präglat av smäktande countryrock, rockabilly, blues och tårdrypande ballader om svunnen kärlek – har främst genom hennes femte och senaste fulllängdsalbum Queen of the minor key tagit sig från dammiga amerikanska vägkrogar till norra Europa. Sverige har Eilen hunnit besöka tre gånger som artist, senast i februari, och hon planerar redan in ett nytt turnébesök våren 2012. Men några svenska folkinfluenser har hennes allomfattande americanahybrid ännu inte fått: – Fast vi har träffat många svenska musiker och lyssnat en hel del på svensk radio, säger Eilen samtidigt som minibussens gps-röst ger vägbeskrivningar i bakgrunden.

Du har varit musiker sedan tonåren och släppt fyra soloalbum och en ep innan Queen of the minor key. Varför har det internationella genombrottet dröjt?

– För mig känns det som att vi har genomgått en väldigt stadig klättring uppför den musikaliska stegen. Den här skivan utgör ytterligare ett steg för oss och går lite längre än de innan.

Den har definitivt förbättrat vår situation och vår position i musikvärlden.

Sammantaget har det varit mycket hårt arbete och många små steg. Eftersom vi har jobbat så hårt för framgången, känner jag att vi uppskattar hur långt vi har nått.

Du började som gatumusikant och LIRA 4 2011

Aktuell med: kritikerrosade skivan Queen of the minor key.

Bakgrund: Föddes 1979 i Boise, Idaho.

Inledde sin artistbana som gatumusikant i Santa Fe, New Mexico. Släppte debutalbumet Boundary Country 2005 och har sedan dess kommit med en EP och fyra album. Har även gospelsidoprojektet The Sacred Shakers, vars självbetitlade debutalbum kom 2008.

Musik kom tidigt in i ditt liv genom pianospelandet och Billie Holiday var en av dina första idoler. Men vad tror du främst har format din musiks noirprägel?

– Jag lyssnar fortfarande mycket på det som jag lyssnade på under uppväxten, som Bob Dylan, Billie Holiday, Bessie Smith och Howlin’ Wolf. Min pappas skivsamling hade en stor effekt på mig. Noiraspekten av min musik tror jag framförallt kommer från bluesen. Jag älskar mörkare musik, den som många tycker blir klagande. Men om man sjunger om sina problem så blir man mindre ensam eftersom man delar dem med andra. Är melankoli den känsla som är bäst lämpad för country och americana?

– I mina ögon är det nog så. Jag föredrar nedstämda och bitterljuva låtar.

Glada låtar har en tendens att irritera mig. Det känns som att de skryter om hur bra de har det.

Som sångerska har du jämförts både med Lucinda Williams och Gillian Welch. Hur känns det?

– Jag känner mig fortfarande ganska stolt när människor jämför mig med folk som jag respekterar. Lucinda Williams och jag har spelat samtidigt på några festivaler. Hittills har ingen sagt att jag låter som någon som jag inte gillar eller som jag avskyr.

I fjol hade du en låt med i tv-serien True Blood från ditt debutalbum Boundary Country. Märkte du ett uppsving av nya fans efter det?

– Egentligen inte. Människor som redan kände till oss var förstås väldigt glada för vår skull, men låten spelades ganska tyst i det avsnittet. Det var lite svårt att höra den. Inte för att jag klagar. De skulle gärna få spela min musik igen, vilken dag som helst.

BILD: ANNE SYDENHAM

BILD: LIZ LINDER

P

fortsatte som det i flera år. Hur kom det sig?

– Jag har alltid varit väldigt blyg och trodde aldrig att jag skulle kunna bli en artist överhuvudtaget, så när jag började spela kände jag inte att jag kunde gå upp på scenen och ställa mig bakom en mikrofon. Hela den idén kändes väldigt skrämmande, även om jag njöt mycket av att framföra min musik för folk. Jag tyckte om att se hur mina små sånger kunde göra människor lyckliga, och att uppträda utan att stå på en scen var det perfekta sättet att vänja sig vid tanken på att vara en artist. Men efter ett tag insåg jag att jag var tvungen att gå till nästa nivå. Jag har alltid vetat att jag ville spela med ett band, för jag gillar bandsoundet i jämförelse med hur en ensam singer/songwriter låter.

Du är uppväxt i Idaho och bor utanför Boston nu, men har flyttat runt mycket – bland annat till Santa Fe och Los Angeles. Hur har din musik påverkats av det?

– Alla upplevelser formar väl en på ett eller annat sätt.

Var jag har bott har absolut haft en tendens att påverka mig mycket, vilket jag tror är en del av anledningen till att jag har flyttat runt så ofta. Jag tycker verkligen om att se hur en plats förändrar mig.

Hemdelstaten Idaho verkar dock ligga dig varmast om hjärtat. Du har sagt att det är USA:s bäst bevarade hemlighet. Varför?

– Många blandar ihop Idaho med Ohio och Iowa. Jag antar att det beror på att de låter så lika. Men Idaho är väldigt annorlunda än de delstaterna och få människor vet var den ligger och vad som sker där bortsett från potatisodling. Jag gillar att folk känner till Colorado och hur vackert det är där, men de märker inte hur vackert Idaho är som ligger precis bredvid. Så det blir något av en hemlighet. Jag åker dit så ofta jag kan.

”Glada låtar har en tendens att irritera mig”

E R IK AUGUS TIN PALM

17

artist

Mollcountryns drottning