M
Jonah Hill
O
T
V
Ä
GG
E
N
Inte rvj u: ERIK AUGUSTIN PALM
»Jag
tidigt att
få folk att
Han var länge fast i rollen som rolig tjockis. Nu har Jonah Hills repertoar breddats – samtidigt som hans midjemått smalnat. King träffar en målmedveten 28-åring i New York, som värderar asgarv lika högt som tårar. filmer når mig också på djupet. Men vare sig det gäller drama eller humor så fastnar jag för sådant som är autentiskt. Det är det som är så bra med Borat. Den skildrar verkliga männi skor och banden mellan dem. Däremot har jag svårt att fångas av science fiction. Du har gått ner avsevärt i vikt på sistone. Har det funnits någon tanke med det karriärmässigt, förutom att leva sundare? Är det ett sätt att få mer seriösa roller? – Jag var fysiskt stor i Moneyball och det är ju den mest hyllade roll jag har gjort (som Hill nu även har blivit Oscarnominerad för, reds anm), så jag tänker inte riktigt på det sättet. Det finns väldigt många begåvade dramaskå despelare som har alla möjliga kroppsformer. Jag tror i stället att allt eftersom jag mognar på mina olika nivåer – fysiskt, känslomässigt och för att jag helt enkelt blir äldre – så möjliggörs nya roller för mig. Hur känns det att se äldre filmer med dig själv nu när du har genomgått en sådan markant förändring rent utseendemässigt? – Du, ärligt talat. Det är alltid väldigt konstigt att se sig själv på film. Seth Rogen säger att han röker gräs för att bli kreativ. Vad är din metod? – Smaken är olika och det verkar ju fun gera bra för Seth. För mig är träningen något som verkligen hjälper min kreativitet att komma i gång. Att springa rensar mina tankar. Det borstar bort all oro och sedan kan man landa i vad som liknar en blank målarduk. Vilka förebilder hade du när du skapade din animerade tv-serie Allen Gregory? – Där var det nog mest The Simpsons, faktiskt. The Simpsons och South Park är för mig de två mest briljanta animerade tv-seri erna någonsin. Det ligger något väldigt roligt i att se barn göra opassande grejer. I din senaste film The Sitter spelar du en extremt oansvarig barnvakt. Vad är det bästa med att arbeta med små barn? – Att de inte är blasé. De är inte likgiltiga.
erik augustin palm är en San Francisco-baserad kulturjournalist som älskar att skratta hysteriskt i flera timmar. 1
1
6
K
i
n
g
Alla i min generation är så luttrade och avslag na. Allt är så… »whatever«. Barn är inte oin tresserade på det sättet. Saker är alltid spän nande för små barn och när man arbetar med dem smittar det av sig på hela filmteamet. Hade du själv barnvakt som barn? – Ja, hon var cool. Hon fick mig att upp täcka en massa bra musik, som till exempel The Pixies och Black Flag. Hon var söt och gillade punk. Jag var lite förälskad i henne. Snart får vi även se dig i filmversionen av tv-serieklassikern 21 Jump Street. Vad kan vi förvänta oss där? – Det är som om Bad Boys möter en John Hughes-film. Det är en stor actionkomedi, som är sjukt rolig. Jag är stolt över den och kan inte bärga mig inför att folk ska få se den, särskilt eftersom jag vid filmens pre miär har hållit på med den i nästan fem år. Och det här med ditt potentiella Tarantinosamarbete – vad hände? – Jag blev erbjuden att vara med i nästa Quentin Tarantino-film, Django Unchained, men mitt schema krockade med inspel ningen av den. Det var totalt förkrossande. Att få träffa Tarantino och bli erbjuden en roll i hans film var förmodligen den bästa dagen i mitt liv. Hur kom det sig att Dustin Hoffman var den som »upptäckte dig«? – Jag lärde känna Dustin genom hans barn, som jag pluggade ihop med. Jag ska faktiskt äta middag med dem i kväll. Dustin var väldigt stolt när jag gjorde Moneyball. Har han varit en förebild, rent skådespelarmässigt? – Ja. Dustin Hoffman och Bill Murray är mina två idoler, för att de kan göra humor och drama med samma lätthet. Du reser väldigt mycket. Vad har du alltid med dig? – Vatten. Jag har en märklig rädsla för att bli uttorkad. Jag dricker inte ens särskilt mycket. Det är som en mental krycka.
det är ett
foto: Dan Busta/Corbis Outline/Scanpix
Du slog igenom med filmen Supersugen, som befäste bilden av dig som den överviktige lustigkurren. Var det svårt att skaka av sig den stämpeln? – Problemen för komiker, som gör över gången till drama, uppstår när de väljer fel filmer. Jag försöker att välja filmer som möj liggör den övergången utan att jag förlorar integritet. Det är ganska få skådespelare som är med i så vitt åtskilda filmer på löpande band. Jag har verkligen haft tur. Att göra Cyrus och sedan Get Him to the Greek, samt Moneyball och sedan komedin The Sitter, visar rätt tydligt hur jag vill forma min karriär. Var det en slump att du började din bana som komiker? – Jag upptäckte tidigt att jag var bra på att underhålla och få folk att skratta. Det är ett väldigt kraftfullt verktyg. Då tänker man genast: »Okej, jag borde nog fortsätta att göra det här.« Ser du dig själv som en del av en viss humorskola? – Det som jag, Judd Apatow, Seth Rogen, Paul Rudd och de andra killarna gjorde med filmer som Supersugen och På smällen var den tidens absolut coolaste fil mer. Med Apatow i spetsen åstadkom vi något riktigt annorlunda, som nu har kopie rats en miljon gånger. Vem får dig att skratta? – Sacha Baron Cohen, som jag arbetade med som manusförfattare till filmen Bruno. Hans mästerverk Borat är nog det här århund radets roligaste film. Sedan är det Ben Stiller, Vince Vaughn, Seth Rogen, Michael Cera, Larry David, Will Ferrell och John C Reilly. Bara en massa män. Tycker du inte att kvinnor är roliga? – Kristen Wiig! Hon är en av de bästa komikerna någonsin. Och tvärtom: vad får dig att gråta? – Rushmore av Wes Anderson är en film som berör mig. Paul Thomas Andersons
upptäckte jag kunde
skratta.
Kraftfullt verktyg.«
Namn: Jonah Hill Feldstein. Född: Den 20 december 1983 i Los Angeles. filmer i urval: I Heart Huckabees (2004), Supersugen (2007), How to Train Your Dragon (2010), Get Him to the Greek (2010), Cyrus (2010), Moneyball (2011). Aktuell: Med barnvaktskomedin The Sitter – vars Sverigepremiär ännu inte är bestämd – samt filmversionen av tv-serieklassikern 21 Jump Street, med premiär den 20 april.