Helt vanliga bögar ”Looking” är en av årets mest omtalade tv-premiärer – och något så ovanligt som en serie där alla huvud personer är gay. Erik Augustin Palm träffar skaparna av serien som står för en ny sorts skildring av både bögar och San Francisco. Text ERIK AUGUSTIN PALM
Frankie J Alvarez, Jonathan Groff och Murray Bartlett spelar i tv-serien ”Looking”. FOTO: JOHN P JOHNSON/HBO
18
SVD KULTUR SÖNDAG 19 JANUARI 2014
N
är tidskriften The Advocate härom veckan publicerade sin årliga lista över USA:s gayest cities hamnade San Francisco på plats 11 av 25. Placeringen upprörde många i staden som är känd som landets gaymecka. The City by the Bay har historiskt sett varit USA:s huvudsakliga centrum för hbtqkultur. Det var här som bostadsområdet Castro under 60- och 70-talen utvecklades till världens främsta gaydestination, med USA:s första öppet homosexuella folkvalda politiker, Harvey Milk. Det var här regnbågsflaggan skapades och första gången fladdrade i vinden 1978. Och det är härifrån kampen för hbtq-rättigheter har fortsatt utgå under decennierna, med bland annat de banbrytande (men annullerade) giftermålen 2004, som bidrog till att gayäktenskap har legali serats här och i andra delstater. Trots detta – och trots att man ser lesbiska par och björnbögsklungor nästan varje gång man tar en spårvagn – rankas alltså städer som Washington DC och mormonsätet Salt Lake City som mer gay. Naturligtvis är det egentligen inget att uppröras över, vilket många snart insåg. I stället bör man känna en tacksamhet över att homosexuella inte bara känner sig bekväma i städer som San Francisco, New York och Los Angeles. Synen på homosexualitet är fortfarande starkt polariserad i USA, men för homo- och bisexuella i storstäderna är läggningen sällan ett problem i vardagen. Här i San Francisco är hbtq-kulturen ett lika givet inslag som yogabesatthet och cannabislyxchoklad. Att ifrågasätta den finns inte på kartan – om man inte vill bli idiotförklarad. I den miljön och mentaliteten utspelar sig en av årets mest upphaussade nya tv-serier, ”Looking”, som har premiär
i morgon på HBO Nordic och C More. Tre homosexuella män runt 30 söker efter mening och närhet på de hipstertäta gatorna i kvarter som Mission och itnästet SoMa. De kämpar med att klara av de höga bostadskostnaderna, och med att hitta en riktning i livet. De röker gräs, festar och ligger runt. I ett tv-serielandskap som domineras av heterosexuella narrativ är en serie om unga bögar minst sagt välbehövlig. Det intressantaste med ”Looking” är dock att rollfigurernas homosexualitet aldrig kommenteras. Den bara finns där. Enligt seriens skapare Michael Lannan är det något unikt. Jämför till exempel med den kanske framgångsrikaste tv-serie som gjorts om bögar – ”Queer as folk”, först i brittisk och sedan i amerikansk version. – Ett av våra mål när vi utvecklade ”Looking” var att hitta det mest nutida perspektivet på att leva som homosexuell. ”Queer as folk” hanterade det som gällde för homosexuella vid 90-talets slut och 00-talets början. ”Looking” utgår från vad som gäller i dag, säger Michael Lannan. Huvudrollen i ”Looking” – den 29-årige dataspelsdesignern Patrick – spelas med drabbande charm av Jonathan Groff. Han säger att rollfiguren, precis som han själv, har ett okomplicerat förhållningssätt till sin homosexualitet. – Vi har inte med några klassiska komma ut-scener, eller våndor över att upptäcka att man är homosexuell. Och jag tror att det faktum att karaktärerna är så
ANDRA INNOVATIVA HOMOSKILDRINGAR
Weekend
Orange is the new black
Långfilm, 2011.
Långfilm, 2011
Tv-serie, 2013–
HBO:s dramaserie om familjen Fisher och tillvaron på dess begravningsbyrå var inte banbrytande enbart i sitt ärliga förhållningssätt till död och livsfrågor, utan även genom den djupt nyanserade berättelsen om relationen mellan David Fisher och Keith Charles.
Lisa Aschans kritikerrosade långfilmsdebut är lika mycket ett undersökande av osäkra, identitetssökande tonåringar och sociala maktstrukturer som en återhållsamt vacker skildring av lesbisk attraktion – allt inramat av ett förförande, kargt poetiskt filmfoto.
”Looking”-producenten Andrew Haigh har med detta dokumentärt färgade kärleksdrama gjort den definitiva gayskildringen i vår tid. Russell och Glen träffas på en klubb och tillbringar en helg ihop i sovrum och på barer – vilket visar sig bli ett livsomvälvande möte.
”Weeds”-skaparen Jenji Kohans succédramaserie om livet på ett kvinnofängelse prickar av en mängd konventionsbrytningar gällande ras/ kön/klass/sexualitet, utan att kännas pliktskyldig. De återkommande skildringarna av lesbiskt sex och lesbiska relationer är universellt angelägna.
bekväma med sin läggning gör att de som människor blir mycket lättare att relatera till för tittarna. Det visuella porträttet av San Francisco i ”Looking” är träffsäkert. Till skillnad från många andra samtida skildringar av livet bland kullarna – som tv-serien ”Monk” eller Woody Allens film ”Blue Jasmine” – har man gjort allt för att fånga stadens autentiska atmosfär, vilket delvis beror på att Michael Lannan under flera år bodde och åkte spårvagn här. – För det första är det märkligt att en gay-tv-serie förlagd till San Francisco inte har gjorts tidigare. För det andra har jag aldrig riktigt sett det San Francisco som jag lärt känna bli skildrat på tv eller i film. Mestadels rör det sig om pittoreska vykortsvyer, med bilder av ”Huset fullt”villorna eller någon liknande miljö, medan resten av scenerna är inspelade i en studio i Los Angeles. Vi ville frångå allt det och hitta en bild av staden som känns spretig och inbodd, säger han. Han och producenten Andrew Haigh lyckas tveklöst ge en uppfriskande modern infallsvinkel på storstadsbögars tillvaro. Vad de däremot inte gör är att spegla San Franciscos mångfald. Var finns de lesbiska, och kvinnorna – fler än en? Visst, där finns en sterotyp faghag, två latinokaraktärer och en asiatbiroll, men de är främst kosmetiska inslag i en vit, manlig berättelse. Kritiken liknar den som Lena Dunham
fick efter premiären av ”Girls”, med hennes porträtt av ett nästintill kritvitt Brooklyn, men blir än mer relevant eftersom ”Looking” har ambitionen att verkligen fånga sin stad. I stället verkar en av världens mesta etniska smältdeglar vara en bubbla av företrädesvis vita gymhipsterbögar. Andrew Haigh har redan vant sig vid invändningen. – Om man skulle göra en lista på allt som man vill ha med i en San Franciscobaserad gay-tv-serie, då skulle man behöva tio timmar per avsnitt att fylla den med. Och det har vi inte. En annan kritik mot ”Looking” är att det enda rollfigurerna tycks bry sig om på riktigt är sex och romantik, vilket kan sägas spä på förlegade föreställningar om bögar. Homosexualiteten kommenteras kanske inte, men den visas, genom allt från läderbögsfestivaler till bastuklubbar. Det borde kanske räcka med att nämna sexfixeringen i ”Sex and the city” för att ta kål på den anmärkningen. Men med enbart åtta halvtimmesavsnitt per säsong riskerar detta tydliga fokus på sex att göra ”Looking” endimensionellt. Det tycker dock inte Andrew Haigh.
FOTO: NETFLIX
Apflickorna
Tv-serie, 2001–2005
FOTO: HBO
Six feet under
”Om man skulle göra en lista på allt som man vill ha med i en San Francisco-baserad gaytv-serie, då skulle man behöva tio timmar per avsnitt att fylla den med. Och det har vi inte.”
– Visst, under de första avsnitten kretsar rollfigurernas liv mycket kring sådant. Det är nog en ganska bögig tv-serie, antar jag, säger han och skrattar. Sedan blir han allvarlig igen: – Fast människors längtan efter kontakt är ett intressant sätt att förstå dem på. Och det är ju ett universellt behov att vilja vara med någon, vare sig det är för en natt, eller ett förhållande.
kultur@svd.se Erik Augustin Palm är frilansjournalist, bosatt i San Francisco.
Huvudrollen i ”Looking” spelas med drabbande charm av Jonathan Groff (t h). Här med Frankie J Alvarez. FOTO: JOHN P JOHNSON/HBO
SVD KULTUR SÖNDAG 19 JANUARI 2014
19