Noomi Rapace-interview for SvD Perfect Guide

2 PERFECT GUIDE Ett weekendmagasin från Svenska Dagbladet Lördagen den 22 november 2014, Nr 40

NOOMI RAPACE Sveriges största filmstjärna om livet i Hollywood och varför hon vägrar gå på auditions.

NOOMI BORTOM GRÄNSERNA Det var längesedan Noomi Rapace tvingades be om en roll. Men hon offrar både kropp och psyke för att skapa trovärdighet på vita duken, oavsett biverkningarna. Vi träffade en 34-åring som är ett med världen, yrket och ambitionerna.

Text: Erik Augustin Palm Foto: TT/Scanpix

Att intervjua svenskar utomlands innebär ofta en dubbelhet, där identifikation skapas av ens delade nationstillhörighet – medan en distansering från ” det svenska” samtidigt lätt uppstår. Det lilla landet, långt därborta, som vi båda känner till allt för väl. Noomi Rapace har vid flera tillfällen varit öppen med sin syn på Sverige som en begränsande plats, och när jag träffar henne på Toronto International Film Festival antyder hon genast detta. Hon är i ”The Queen City” – som Kanadas metropol kallas – för att närvara vid premiären av det lågmälda gangsterdramat ”The Drop”, där hon spelar mot Tom Hardy, i vad som kom att bli James Gandolfinis sista film. Jag frågar om vilka skillnader hon ser mellan svenska och amerikanska kriminalfilmer.

– Sverige? Där har jag inte gjort en film på länge.

Det finns inga divalater bakom, bara ett spontant konstaterande. Vilket såklart är helt logiskt. Sedan länge rör sig den 34-åriga skådespelerskan i en utpräglad internationell kontext, där Stockholm har förlorat sin funktion som bas och svensk film inte längre är en landningsbana.

14

SVD2 PERFECT GUIDE

Basen har istället i flera år har varit hon själv, då hon i ett ständigt tillstånd av inspirerad jetlag rört sig mellan olika kontinenter, hotellrum och filmprojekt, som Guy Ritchies ”Sherlock Holmes: A Game of Shadows” (2011), Ridley Scotts ”Prometheus” (2012) och Brian De Palmas ”Passion” (2012) – samt kommande filmer som Khurram Longis ”Alive Alone”, där Noomi Rapace spelar en prostituerad missbrukare. Och Daniel Espinosas andra amerikanska film, kostymthrillern ”Child 44”. En musikvideo med Rolling Stones av Jonas Åkerlund har hon också hunnit med. Platsen är oviktig i sammanhanget. Ramverket för uppdraget avgör.

– Det spelar inte längre någon roll om det är en stor amerikansk studiofilm, eller en liten skandinavisk indiefilm. Det kan vara väldigt kul med det stora maskineriet, fastän jag älskar att bara vara i ett rum med en annan skådespelare. Det är dem, manuset och regissören som är det jag bryr mig om. Och om det är rätt story. Då kan filmen få göras precis var som helst.

Då kan tydligen förarbetet till filmen också tillåtas kräva nästan vad som helst av henne.

SVD2 PERFECT GUIDE

15

ER 148

– Efter att jag tillbringat tid med prostituerade och strippor som research, satt jag på Kastrups flygplats i Köpenhamn och kände att mitt hjärta var för tungt. Jag hade varit på en bordell hela dagen och det försatte mig i ett slags fysiskt mörker, nästan som att jag hade blivit sjuk. Och då insåg jag att min kropp hade sugit åt sig alla känslorna. Det är som att jag är vidöppen när jag går in i en roll. Och det färgar av sig på en. Det förändrar en.

Kanske särskilt mycket med tanke på de roller Noomi Rapace föredrar: – Det blir ofta förlorarna, människorna på kanten, de som inte är framgångsrika.

Men i dag strålar Noomi Rapace. Hon är glatt intensiv och klädd på ett sätt som för tankarna till dj-stjärnorna Rebecca & Fionas outfit. Tajt och vit, skor med decimeterhög sula av Buffalotypen, håret medvetet slarvigt blonderat. Runt halsen bär hon blingiga smycken med utrop i versaler. Det är en uppenbarelse som ligger långt från en monokrom och svårmodig Lisbeth Salander.

16

SVD2 PERFECT GUIDE

– Det står ”Boom” och ”Bang Bang Boom” på halsbanden, en vän till mig har tillverkat dem. För att skydda mig. Vissa dagar känns det lite viktigare att uttrycka mig genom attribut.

I ”The Drop” spelar Noomi Rapace en kvinna som trakasseras av sin instabila expojkvän, där Tom Hardys kriminella men varmt omhändertagande bartender kommer till undsättning.

– Att få arbeta med Tom är en sådan ära, han är en av de bästa i världen. Och jag känner att vi litar på varandra, att man är trygg. Det betyder allt, för då kan man gå vart som helst. Då kan jag börja en scen utan att veta exakt hur den ska sluta, även om jag har en vag idé om det.

Sitt vagabondliv till trots har Noomi Rapace nyligen köpt hus i London, som i alla fall på pappret fungerar som hemstad. I praktiken är hon dock oftast på väg, bort.

– Och även om jag är bortrest på semester, som i somras när jag hade tio dagar ledigt, så arbetar jag. Då kom

NOOMI RAPACE Ålder: 34.

Född: Född Hudiksvall, uppväxt i Järna och på Island samt i skånska Blentarp.

Bor: Stockholm och London.

Bakgrund: Debuterade som sjuåring i som statist i ”Korpens skugga”. Har jobbat på bland annat Orionteatern, Teater Galeasen och Dramaten. Största publikgenombrottet var i rollen som Lisbeth Salander i ”Män som hatar kvinnor”. 2011 tog hon steget in i Hollywood med ”Sherlock Holmes: A Game of Shadows”.

Aktuell: I ”The Drop” där hon spelar mot James Gandolfini och Tom Hardy, samt Daniel Espinosas ”Child 44”.

– Mitt jobb och privatliv flyter samman, säger Noomi Rapace när SvD Perfect Guides journalist träffar henne i Toronto.

”

Jag är aldrig helt tillfredsställd, aldrig helt nöjd.

18

”

SVD2 PERFECT GUIDE

jag på två filmidéer som håller på att bli manus just nu.

Så jag tror att min hjärna är inställd på konstant sysselsättning. Jag älskar det. Mitt jobb och privatliv flyter samman.

Gestaltningsprocessen för Noomi Rapace handlar om att bryta upp gränser, gång på gång.

– Jag är aldrig helt tillfredsställd, aldrig helt nöjd, och känner alltid att jag kan ta sakerna ett eller flera steg längre. Nästan som en sorts besatthet kring frågeställningarna ”Hur långt?”, ”Hur djupt?”, ”Vad är sant?”. Och fåfänga påverkar inte det hela överhuvudtaget, det får se ut precis hur som helst. Jag bryr mig inte om jag måste gå upp eller ner i vikt, eller klippa av mig håret eller pierca mig. Det är bara kosmetiskt. Och om jag arbetar med människor som jag känner mig trygg med, finns det egentligen inget som jag inte skulle göra på en

rent känslomässig och psykologisk nivå. Att nå till det som är äkta i uttrycket är allt jag vill.

En tydlig integritetsgräns har dock Noomi Rapace. Att på klassiskt Hollywoodmanér gå på auditions och underkasta sig en regissör eller en producent för att få en viss roll, är otänkbart.

– Det är intressant det där. Jag slutade ganska tidigt i min karriär med auditions, och folk säger hela tiden att jag måste börja med det igen. Men jag kan liksom inte komma in i ett rum där jag måste bevisa mig själv och förmedla känslan ”Välj mig, jag är bäst, jag gör vad som helst för att få den här rollen”. Jag kan inte arbeta om jag står på mina knän. Istället går jag på möten, och om det hela känns rätt från båda sidor kör vi. Det måste vara ett slags giftermål.