Svenska Dagbladet tisdag 24 februari 2015
KULTUR 19 FAKTA
FOTO: ADREES LATIF/REUTERS
Bästa film: ”Birdman”. Regi: Alejandro G Iñárritu, ”Birdman”. Manliga huvudroll: Eddie Red mayne, ”The theory of every thing”. Kvinnliga huvudroll: Julianne Moore (bilden), ”Still Alice”.
Efter att ha mottagit en statyett bästa kvinnliga huvudroll, och hållit galans mest uppmärksammade tacktal, blir Patricia Arquette röksugen. FOTO: CHRIS PIZZELLO/AP
Glamouren går för ett ögonblick upp i rök OSCARSGALAN Under en provpromenad på röda mattan i filmbranschens hjärta märker SvD:s Erik Augustin Palm att där finns sprickor i den guldglänsande fasaden. Men besvikelsen går över när han får bjuda en Hollywoodstjärna på en cigarett.
ERIK AUGUSTIN PALM PERSPEKTIV Innan man har besökt Hollywood, tycks det mesta där bära på en storslagen elegans. Men utan det romantiserande filter som vita duken och alla våra blanka svarta skärmar kan erbjuda oss framstår de berömda Walk of fame-trottoarerna längs Hollywood Boulevard och Vine Street som slitna kopior. Precis som skådespelarimitatörerna utanför TCL Chinese Theatre, där de flesta kostymer och uppvisningar har samma nivå av finess som på en Halloweenfest i Solna. Det är ett mönster av ironiska metanivåer. Sorgset, men sam tidigt är det exakt i sin ordning. Besvikelsen när man ser filmbranschens hjärta i verkligheten belyser de rörliga bildernas kraft. Oscarsgalan – som äger rum i samma kvarter – är verkligen en storslaget elegant företeelse. Världens största populärkultu-
rella ceremoni, där varje nominerad gäst i år fick en gåvopåse värd strax över motsvarande en miljon kronor. Men även där finns många sprickor av flärdfri verklighet i den guldglänsande fasaden, som bara blir tydliga om man kan vandra runt i korridorerna på Dolby Theatre. I år var första gången som jag hade pressackreditering till kalaset, och innan eliten av regissörer, skådespelare och övriga framstående filmarbetare anlände till korsningen Hollywood och Highland tog jag en rundpromenad på röda mattan. Jag hamnar i ett hav av journalister, bloggare och Oscarsanställda som, liksom jag själv, tar selfies vid statyetter i mänsklig storlek. Det är en lika löjeväckande som rörande syn, där de som har varit med om att skapa detta kändisvärldens ultimata bländverk – och vi som ska granska det – för en stund omfamnar dess mediala kapital lika obehärskat som fansen utanför inhägnaden. Kaos råder, och det skulle inte vara svårt för en obehörig person med rätt maner och utstyrsel att smälta in. Tiden för incheckning till pressrummet närmar sig och vi lotsas därifrån. Kvinnor i överdådiga klänningar snubblar över tvkablar, och män i smoking trängs. Efter att ha gått igenom de rigorösa säkerhetskontrollerna
ytterligare en gång får jag min sittplats intill nordiska kollegor. Vi är några hundra internationella journalister som får träffa vinnarna strax efter att de har hållit sina tacktal. Ute i foajén serveras det jätteräkor, kött på spett och annan buffémat, liksom dryck. Det fylls på kontinuerligt, men många tar ändå två eller tre överfulla fat och ställer slarvigt vid sina datorer. Plötsligt kommer en stressad kvinna inspringandes till vårt bord där jag sitter längst ut, precis vid dörren. ”Har någon en cigarett?” frågar hon uppjagat, och böjer sig sedan fram till mig och viskar ”Patricia Arquette vill röka”. Skådespelerskan har bara minuter innan vunnit en Oscar för bästa kvinnliga biroll i filmen ”Boyhood” och hållit galans mest uppmärksammade tal om kvinnors rättigheter. Jag råkar ha ett sällsynt feströkarpaket i min väska, kvällen till ära. ”Kom med, skynda”, säger kvinnan vid mitt bord, och drar med mig förbi vakter och draperier där Arquette står i en dörröppning. Jag ger henne en cigarett, tänder den, berömmer hennes rollinsats och feministiska tal. Sedan ser jag henne gå ner för trappen för att röka färdigt utomhus. Så uppstår den illuminerande kontrasten igen, mellan film och vardag, mellan total glamour och ett vinnarbloss i Los Angeles-regnet. Jag går tillbaka, lätt vimmelkantig över att ha bjudit Alabama från ”True romance” på en cigg.
Erik Augustin Palm är bosatt i San Francisco och skriver regel bunder i SvD. film@svd.se
Kvinnliga biroll: Patricia Arquette, ”Boyhood”. Manliga biroll: J K Simmons, ”Whiplash”. Icke engelskspråkiga film: ”Ida”. Kostym: ”The Grand Budapest Hotel”, Milena Canonero. Makeup: ”The Grand Budapest Hotel”, Frances Hannon och Mark Coulier. Kortfilm: ”The phone call”, Mat Kirkby och James Lucas. Korta dokumentär: ”Crisis hotli ne: Veterans press 1”, Ellen Goo senberg Kent och Dana Perry. Ljudeffekter: ”Whiplash”, Craig Mann, Ben Wilkins och Thomas Curley.
Enkelt att beställa på jacobssons.nu
Kom och prova plagg från Camilla Thulin Kvinnlig passform och härliga mönster. I butiken på Kungsgatan har vi premiär för Camillas Thulins vårkollektion. Kom och prova! I butiken har vi samlat hundratals nyheter från våra kvalitetsvarumärken. Välj bland blusar och jackor från Gerry Weber, byxor och jeans från Gardeur samt toppar och koftor från Tulchan. Vi hjälper dig gärna att välja och matcha samt ge tips och råd. Klänningen på bilden är från Camilla Thulin och kostar 2.395 kr. Onsdagen den 25 februari mellan 14.00 och 16.00 bär personalen vårens nyheter i butiken. Kom och titta. Välkommen!
Kungsgatan 53 08-411 17 37 Vardagar 10-18 jacobssons.nu Lördagar 10-16 Alltid öppet!
Ljud: ”American sniper”, Alan Ro bert Murray och Bub Asman. Specialeffekter: ”Interstellar”, Paul Franklin, Andrew Lockley, Ian Hunter och Scott Fisher. Animerad kortfilm: ”Feast”, Pa trick Osborne och Kristina Reed. Animerad film: ”Big hero 6”, Don Hall, Chris Williams och Roy Conli. Scenografi: The Grand Budapest Hotel, Adam Stockhausen. Foto: ”Birdman”, Emmanuel Lu bezki. Klippning: ”Whiplash”, Tom Cross. Originalsång: ”Glory” från ”Sel ma”, text och musik av John Ste phens och Lonnie Lynn. Lång dokumentär: ”Citizenfour”, Laura Poitras, Mathilde Bonne foy och Dirk Wilutzky. Originalmusik: ”The Grand Buda pest Hotel”, Alexandre Desplat. FOTO: LUCY NICHOLSON/REUTERS
De fick en Oscar natten till måndagen
Originalmanus: ”Birdman”, Ale jandro G Iñárritu (bilden), Nicolás Giacobone, Alexander Dinelaris Jr. och Armando Bo. Manus efter förlaga: ”The imita tion game”, Graham Moore.