Sexuality in Japan, for Modern Psykologi

Sex på japanska Från tentakler till celibat.

Följ med på en psykologisk resa i japansk sexualitet.

f oto : g e t t y i m ag e s

t e x t E r i k Au g u s t i n Pa l m

56 Modern Psykologi

Modern Psykologi 57

F 58 Modern Psykologi

” Det gulliga har i modern tid blivit ett sätt att inrymma sex och åtrå”

låter då konstruera en ståldildo, som krossar demonens tänder när den försöker bita dildon. Sägnen är en nästan komiskt träffande metafor för Japans könsstrukturer.

Ett besök i Tokyos kommer-

siella centrum, Shinjuku, är en överväldigande upplevelse med sina skyskrapor med billboards i neonfärger över ett myller av gränder. Till detta visuella gytter hör en ofantlig mängd bilder av ansikten och kroppar. Men där bilder av kvinnor i väst ofta förmedlar en övertydlig sexualitet, bär motsvarigheterna i Tokyo vanligtvis på en överdriven

b i l d e r : K at s u s h i k a H o ku s a i , g a n k a , I s to c k p h oto

för den som känner sig manad.

Festivalen är sprungen ur en gammal japansk myt om en demon med vassa tänder, som tagit en kvinnas kön i besittning (arketypen vagina dentata), och kastrerar hennes två första fästmän. Bysmeden

kontrastverkan Nobuyoshi Araki har gjort karriär genom foton av bondage, medan Roku­denashiko åtalats för sin vagina-konst. Till höger: sexdistriktet Kabukicho.

f oto : NOBUYOSHI ARA K I , UR BO K EN B O N DAG E ( TASCHEN)

örra sommaren blev konstnären Megumi Igarashi – alias Rokudenashiko (”dåliga flickan”) – arresterad för att ha brutit mot Japans obscenitetslagar. Orsaken var att hon distribuerat 3d-ritningar av sin vagina till dem som genom en crowdfunding-sajt gett bidrag till att bygga en kajak formad som hennes kön. Över 21 000 personer skrev under en namnlista med krav på hennes frisläppande, vilket skedde efter en vecka. Men rättegången pågår ännu och Megumi Igarashis öde är oklart.

Verkets syfte var att avmystifiera det kvinnliga könet.

Detta kan tyckas nödvändigt i ett land där ett konstverk utformat som ett kvinnligt kön anses straffbart, medan hyllandet av det manliga könsorganet sker ständigt. Till de mest kända exemplen hör den årliga festivalen Kanamara Matsuri i Tokyo-förorten Kawasaki, som hålls vid ett lokalt tempel med en stor penisstaty på gården. Tusentals besökare, även barnfamiljer, samlas för att hylla den manliga urkraften, med penisstatyer utspridda överallt – och penisglass

våt dröm

I nationalkonstnären Katsushika Hokusais träsnitt Fiskarhustruns dröm har två bläckfiskar sex med en kvinna.

Bilden räknas till genren tentakel­erotik och publicerades i en bok 1814.

gullighet. Detta ideal – kawaii – återfinns överallt, från flickpopgrupper till manga­serier och brödreklam. Och den som går in i gränder där dörrarna har små skyltar som anger 18-årsgräns, kan snart bli varse att mycket japansk porr också anspelar på det gulliga, oskyldiga och försvarslösa – alltså Japans illa beryktade lolitasyndrom.

Men att lolitakulturen i Japan handlar om mer än sex blir tydligt under en promenad ge-

nom något av Shinjukus många shoppingstråk för tonåringar, med sina butiker för subkulturer som sweet lolita och gothic lolita. Den förstnämnda stilen influeras av viktorianskt och edwardianskt mode i ljusa färger, medan den sistnämnda förmedlar en aristokratisk dysterhet, ofta med svarta kläder med spets. Psykoterapeuten Miwa Hitsumoto, som är uppvuxen i Japan men bor i Los Angeles, ser en historisk ambivalens i lolitamodet.

– Synen på det lilla och nätta som åtråvärt och vackert går tillbaka tusentals år i Japan.

Det är ett betryggande uttryck som vi vant oss vid, vilket är en förklaring till att det i modern tid bland annat har blivit ett sätt att inrymma mer laddade känslor som sex och åtrå.

Går man vidare till Kabukicho – Shinjukus red light district – möter man en av de mest lukrativa branscherna i Japan: sällskapstjänster. Dessa neonskyltsupplysta etablisse-

mang har rötter både i geishan (som aldrig varit prostituerad – vilket är en vanlig missuppfattning) och i landets flertusenåriga bordelltradition. I dag sträcker de sig från oskyldiga värdinnebarer, utan sex på menyn, till soap lands, där sexuella tjänster erbjuds i badhusmiljö. Att så många som en av 200 unga japanska kvinnor enligt vissa beräkningar har medverkat i någon pornografiskt produkt, är förbluffande (om det faktiskt stämmer).

Hela tre procent av Japans BNP har beräknats komma från sexindustrin. Och åker man tåg är sannolikheten stor att man ser män i kostym som helt öppet läser porrserietidningar. Även värdbarer, där unga män uppvaktar kvinnor, är väldigt vanligt. Och utbudet av manliga prostituerade i Japan är stort. Därtill finns det så kallade love hotels, där älskare och gifta par tar in för en timme, eller en natt – ett fullt accepterat sätt för intimitet i Japan. Naturligtvis finns det en stor skillnad mellan sexköp, porrkonsumtion och att ha sex med sin partner. Men det går inte att förneka öppenheten inför sex i stort i stadsbilden.

Enligt den japansk-amerikanske Tokyobon och journalisten Roland Kelts – som Modern Psykologi 59

60 Modern Psykologi

”Japaner har en tendens att ta sina intressen några steg längre”

Lolicon: Mangans mörka vrå

FETISHism På Tokyos största fetishklubb Department H samexisterar sexuella subkulturer som furries (människor som klär ut sig till djur), urifili (att bli sexuellt upphetsad av urin) och könsöverskridande drag queens. Den här kvällen är det modevisning med bdsm-tema.

sexsymbol Geishan har aldrig varit prostituerad, men trots det har hon blivit en symbol för alla slags sällskapstjänster.

Japan kan onekligen framstå

som ett sexfixerat land. Men så är det inte alls för stora delar av befolkningen. Japans myndighet för familjeplanering visar att nästan 50 procent av 3 000 tillfrågade män och kvinnor inte hade haft sex den senaste månaden. 21,3 procent av de gifta männen sa att de var för utmattade efter jobbet, medan 15,7 sa att lusten försvunnit efter att deras fruar hade fött barn. Bland gifta kvinnor var 17,8 procent jobbutmattade, medan 23,8 procent tyckte att sex är för ”besvärligt”. Miwa Hitsumoto är specialiserad på sex och relationer, och har de senaste åren bland sina japanska patienter både i Japan och USA sett en trend som kontrasterar den sexfixering som till stor del präglar Japan: celibatsyndromet.

– Jag får höra fruar säga att familjebildandet har fått dem att se sina män som avsexualiserade vänner snarare än som partner. Dessutom bor många familjer så trångt, med papperstunna väggar, att bristen på privat yta blir ett hinder.

FOTO : i s to c k p h oto

Jämfört med många andra asiatiska länder har Japan en relativ öppenhet gentemot hbtq-världen, även om mycket diskriminering fortfarande förekommer. Gayäktenskap är ännu inte tillåtet nationellt, men Tokyodistriktet Shibuyas erkännande av samkönade partnerskap i år ses som ett stort genombrott.

Att en av de mest populära erotiska mangaseriegenrerna bland unga kvinnor är så kallad boys love, om homosexuella män för den kvinnliga blicken, säger också mycket om intresset för flytande genus i Japan. Angelika Koch, som forskar om sexualitet och genus i Japan vid University of Cambridge i Storbritannien, har studerat just detta ur ett historiskt perspektiv.

– Fascinationen för köns­ överskridande beteenden och androgynitet sträcker sig långt tillbaka. Noh- och kabukiteater är ett exempel, där både manliga och kvinnliga roller länge spelades av män, som ofta även var prostituerade.

Till öppenheten hör även Japans berömda fetishkultur.

Den första allmänt bekanta skildringen av tentakelerotik – där djur eller monster penetrerar människor med sina tentakler – är daterad till 1814, då träsnittet Fiskarhustruns dröm av Katsushika Hokusai

publicerades i bokform. Det visar hur två bläckfiskar har sex med en kvinna. Katsushika Hokusai är även upphovsman till en av landets mest berömda naturmålningar, Under vågen utanför Kanagawa, och betraktas som en av Japans stora nationalmålare.

Men bdsm-scenen är det kanske mest omtalade exemplet på fetishkulturen i Japan, med repbindningen shibari.

Enligt Roland Kelts är det inte konstigt att Japan blivit framstående inom området.

– Som med det mesta har japaner en tendens att ta sina intressen några steg längre än andra, så att det transformeras till en konstform.

Alla böjelser har sin scen i Japan, vare sig det gäller furries (människor i djurkostymer), urofili (urin som sexuellt stimuli) eller drag queens i latexklänningar. Ett besök på Tokyos största fetishklubb, Department H, visar hur alla subkulturer samexisterar. Två furries i rävdräkter kramas i ett hörn, intill två män som glatt ger varandra en high five för att de upptäckt att de båda gillar att bli kissade på.

Konferenciern, en majestätisk drag queen i pastellfärgad latexdress, presenterar kvällens bdsm-modeshow bredvid en person klädd i en lustig tentakeldräkt, medan en dominatrix i latexstövlar piskar en man i hundkoppel nedanför scenen.

En ganska representativ bild av Japans fetishkultur, med en eufori som är talande.

f oto : e r i k au g u s t i n pa l m

skrivit boken Japanamerica och är fast skribent för bland andra The New Yorker och The Japan Times – har denna öppenhet att göra med att Japan är ett land vars attityd till njutning är sprungen ur andra traditioner än i väst.

– Japan har aldrig varit kristet, så den skuldbetingade fixering som många i väst har inför sex är sällsynt här. Och både buddhism och shintoism firar livets sensuella aspekter.

Besläktat med celibatsyndromet är en ny typ av ung japansk man: soushoku danshi – ”gräsätande män”. Termen myntades 2006 av journalisten Maki Fukasawa för att beskriva den ökande vågen av unga japanska män som inte är intresserade av relationer, och ofta inte heller av sex. I familjeplaneringsmyndighetens undersökning uttryckte 20 procent av männen mellan 25 och 29 år litet, eller inget intresse alls av sex.

– Det handlar delvis om uppfostran under lågkonjunkturen, där unga män inte lärt sig att ta egna initiativ av sina överbeskyddande mödrar, som många av dem fortfarande bor hos i vuxen ålder, säger Miwa Hitsumoto – De har varken råd att köpa egen mat, eller att bjuda ut en kvinna. Överflödet av datorspel och internetbaserad underhållning påverkar dem också, och gör behovet av verkliga relationer mindre. I förlängningen innebär detta att allt färre män tar initiativ till att bilda familjer, medan

kvinnor får den ”köttätande” rollen, som uttrycker intresse för sex. Och i ett patriarkat som Japan ökar detta bara problemet, då män ofta kan känna sig kastrerade av sin passiva roll.

Undersökningarna om sexlöshet har kritiserats från flera håll, med viss ny motstridig statistik. Men dessa fenomen tas ändå på största allvar på regeringsnivå. Japan har ett av världens lägsta födelsetal, där befolkningen på 127 miljoner väntas minska till 97 miljoner år 2050, om situationen inte förändras. I fjol sjönk antalet barn i Japan för 33:e året i rad.

Japaner som är över 65 år väntas utgöra nästan 40 procent av befolkningen år 2060.

Sexuellt frosseri kontra sexuell apati. Feministiska röster som konstnären Megumi Igarashi tycks onekligen vara vägen framåt för ett land med för många åldrande manschauvinister, relationsrädda ynglingar och en normaliserad fixering vid sexualiserad flickaktighet. Och om Japan kunde förena en mer utbredd modern jämställdhet med uppskattningen för allsköns böjelser, skulle nog fler barn bli gjorda.

I Modern Psykologi 3/2015 skrev Erik Augustin Palm om laglig cannabis för nöjesbruk i Colorado, USA.

Till pornografiska mangaserier hör en problematisk aspekt av Japans öppenhet inför sexuella subkulturer – den illa beryktade lolicon-genren. Mangafigurer är till sin natur gulliga, med sina stora ögon och runda ansikten. Men i lolicon-manga och anime (japansk animerad film), har detta dragits till sin spets, då figurerna är ämnade att se ut just som prepubertala barn – i en erotisk kontext. I ”mangamålet” 2010, åtalades den svenske översättaren och Japanexperten Simon Lundström för barnpornografibrott på grund av lolicon-innehav. Åtalet kritiserades av bland andra Svenska PEN, Seriefrämjandet och Journalistförbundet, som menade att en fällande dom skulle innebära en inskränkning av yttrandefriheten.

Simon Lundström frikändes 2012, då hans innehav ansågs vara research och i alla fall utom ett handlade om teckningar av fantasi­figurer som inte kan misstas för verkliga barn.

Domen blev ett prejudikat, men det är fortsatt förbjudet i Sverige med lolicon som realistiskt skildrar övergrepp mot barn.

En debatt om lolicon uppstod i fjol även i Japan. I juni 2014 förbjöd Japan som sista G7-land innehav av ”riktig” barnpornografi – foton och videoinspelningar av sexuella övergrepp mot barn – efter åratal av påtryckningar. Men landets tillåtande inställning i frågan visades även i införandet av förbudet, där pedofiler fick ett år på sig för att ”göra sig av med sitt material”. Och lolicon inom manga, animation och datorspel är fortsatt tillåtet.

Modern Psykologi 61