M
O
T
V
Ä
GG
E
N
Shia LaBeouf Från popcorn-action i Transformers till att ha sex på riktigt i nya filmen Nymphomaniac. Det är dags att fråga hur det står till med Shia LaBeouf. I n t e r v j u : Er i k A u g u s t i n P a l m
Alla som har idoliserat dig som killen som hänger med robotar och dejtar Megan Fox satte nog Budweisern i halsen när de såg dig suga på en hallucinogen klubba och dansa i kvinnokläder i videon till Fjögur Piano av bandet Sigur Rós. Hur skedde det skiftet? – Jag hade sett regissören Alma Har’els dokumentär Bombay Beach och var ett stort fan av henne. Där kan man snacka om en dokumentärfilmsskapare som tar formen till gränsen. Hon är väldigt intressant. Jag kontaktade henne via hennes hemsida, när hon råkade hålla på att förbereda sig inför att spela in en musikvideo åt Sigur Rós. På den vägen är det. Under inspelningen av din senaste film Charlie Countryman (som visades på Stockholms Filmfestival i november, förf. anm), med regi av svenske Fredrik Bond, var du ännu mer experimentell och tog LSD. Var det för att komma närmare din roll? – Det är samma sak som att du antingen kan hänga över vattnet eller låta din stuntman göra det. Jag är inte den sortens skådespelare som kan trolla fram reaktioner från ingenstans. Man väljer inte sina tankar, man väljer inte sina känslor. Man kan bara försöka påverka dem och försöka föra dem i en viss riktning. Och jag vet att när jag hänger dinglande över en bro så spelar jag inte mina reaktioner, och det är precis det som är mitt mål. Att komma nära ett tillstånd där jag inte spelar. Och ibland så måste man ta hjälp av något som tar en dit. Utifrån det, hur förhöll du dig till din roll i Lars von Triers Nymphomaniac? – Där spelar jag en brittisk kille, vilket var en annan sorts utmaning. Oavsett roll försöker jag att vara så intuitiv som möjligt och att förlora mig själv i upplevelsen. Hur var det att gå från fejksexscener till riktiga sexscener? – Det är en väldigt specifik film, med väldigt specifikt sex. Att jag inte valde att ha en stuntman som gjorde mina sexscener berodde på att jag behövde göra dem för min roll, det
var en del av den. Sex är som en egen karaktär i filmen. Och det kändes aldrig konstigt, som att »Oj, nu går vi in på djupt vatten«. Det var en väldigt vacker inspelning och allt hanterades väldigt elegant och professionellt. Det är liksom inte en vanlig p-rulle som vi har spelat in. Var det stimulerande att vara en del av ett så risktagande projekt? – Ja, men inte bara det, utan med folk som pushar en och höjer ens prestationsförmåga, och gör en bättre på allt man gör. Man kan kalla det riskfyllt, eller så kan man kalla det ärligt. Är det roligare att svara på frågor om sex och droger än om robotar och bilar? – Jag pratar fortfarande utifrån min ärlighet och mitt engagemang som skådespelare, så det är ungefär samma sak. Visst, det här har att göra med faktiskt sex, men jag är inte en 15-åring längre. Sex är precis lika verkligt som våld och droger, känslor och glädje. Det är allt. Även Jamie Bell, som är gift med Evan Rachel Wood – din flickvän i Charlie Countryman – är med i Nymphomaniac. Hur var det att arbeta med honom där? – Det var galet, vi är med i samma scen i Nymphomaniac. Jag dök upp och såg honom arbeta och vice versa. Det är som om vi har jagat varandra genom karriären, och vi är med i samma kompisgäng, samma grupp av skådespelare, ungefär 20 stycken, där alla känner alla. Hur bildades det gänget? – Geografisk närhet och slumpen, samt kvaliteten på det vi gör. Kvaliteten på ens arbete håller en flytande och anställd, motsatsen gör att man sjunker och avlägsnas. Vissa i gruppen ser jag på varje audition, varje premiär, varje festival. Emile Hirsch är en annan av de där killarna som kommer att finnas med och dyka upp i mitt liv för evigt, precis som Jamie Bell. Det här är killar som man ser upp till och går på tårna inför, för att hålla det hela fräscht och spännande. Man behöver sådana människor omkring sig, annars blir det tråkigt efter ett tag.
Erik Augustin Palm är en San Francisco-baserad kulturjournalist som också är fascinerad av LSD, men som inte vågar pröva.
9
0
K
i
n
g
Vad kan du säga om din relation till Lars von Trier? – Det är kärlek där, fullt ut. Jag kommer att göra en till film med honom direkt efter att han är färdig med den här. Och vi pratar faktiskt om att göra en actionfilm, om jag ska vara ärlig, vilket skulle bli von Triers första i genren. Jag tror att han just nu undersöker läget och tänker »Jaha, jag kan också göra action«. Han är fortfarande en så otroligt hungrig och skicklig regissör. Med andra ord skulle det bli action ljusår från den i Transformers? – Ja, det är en annan form av action, som påverkar dig på ett annat sätt än när du ser byggnader rasa, vilket mer är en överväldigande känsla, lite som en serietidning nästan. Har du lämnat Hollywood för gott, tror du? – Det är inte som om jag på något sätt försöker fly från Hollywood, utan att det inte görs något där just nu som jag vill vara del av. Min smak har förändrats i takt med att jag har blivit äldre. Om du hade frågat mitt 18-åriga jag om jag ville göra en Lars von Trier-film eller en Michael Bay-film som Transformers så hade jag valt det senare. Men i dag skulle jag välja von Trier. Jag har utvecklats som människa. Hollywood har en viss uppsättning ideal och en viss checklista. Men det finns sätt att pricka av allt på den och ta med idealen och samtidigt göra något personligt. Det är bara det att de filmerna är så svåra att hitta i Hollywood. Varför då? – Eftersom Hollywood vill tillfredsställa så många människor som möjligt är det sällsynt att man hittar ärliga manus där som talar till en. Det är skillnaden mellan egenartad och väldigt generell smak. Filmer för en egenartad smak träffar en starkare för att de talar till en från ett personligt perspektiv. På Sundance Film Festival är den sortens filmskapande utgångspunkten. När en film talar till en 26-årig man från Echo Park som jag, då lyssnar jag.
FOTO all over press/contour
»Det är liksom inte en vanlig p-rulle som vi har spelat in.«
Namn: Shia LaBeouf. Född: Den 11 juni 1986 i
Los Angeles, Kalifornien. Filmer i urval: Holes
(2003), Disturbia (2007), Transformers (2007), Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull (2008), Wall Street – Money Never Sleeps (2010), Transformers – Dark of the Moon (2011), Lawless (2012) och The Company You Keep (2012/2013). Aktuell: Med Fredrik Bonds långfilmsdebut Charlie Countryman samt Lars von Triers omtalade och redan kontroversiella sexdrama Nymphomaniac.