6
SvD fredag 18 december 2009
fredag
Intervjuer, recensioner & reportage
REPORTAGET Regissören
bakom succén Pianot, Jane Campion, är tillbaka med filmen Bright star.
FILM James
Cameron gör det igen med rymdäventyret Avatar.
sid 8–11
Redaktör K Magnus Gylje e-post magnus.gylje@svd.se Nöjeschef Erika Hallhagen e-post erika.hallhagen@svd.se
”Jag hoppas att min musik kan hjälpa andra med självdestruktiva tankar. Jag är inte så destruktiv längre”, säger Karolina Stenström som snart albumdebuterar som Steso Songs.
7 Fem inspirationskällor Blue velvet
(film, David Lynch, 1986) – Den läskiga, konstiga stämningen. Onda Frank Booth och goda, naiva, modiga Jeffrey. Och Dorothy Valances sorgsna ansikte.
Tallar
– Är ju praktiskt taget född under en tall. Kommer tillbaka till verkligheten genom att se årstidernas skiftningar på tallarna i Småland. Kyle MacLachlan och Isabella Rossellini i Blue velvet.
Litteratur
– Glaskupan och Stäppvargen och sånt när jag var yngre. Nu har jag precis läst allt av Claire Castillon och hennes driv i språket smittar av sig på de låtar jag grejar med nu, tror jag.
Psalmer
– Det går nog inte att höra längre men Den blomstertid nu kommer ligger bakom refrängen i låten Stay out of us på skivan. Ofta kommer mina låtar ur klinkande på psalmer och klassisk musik.
sid 14–15
FOTO: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN
Chopin och The Gun Club
– Om man blandar det blir det Steso Songs. Kanske. Eller, jag blir inspirerad av sånt som inte låter som Steso Songs. Det är det bästa att sno av.
FREDAG 7
SvD fredag 18 december 2009
Mer på Voddler
Hall of fame utan Abba är som en historiebok som inte nämner andra världskriget. Ett av inläggen på New York Times blogg Arts beat där debatten går het huruvida Abba platsar i rockens Hall of fame.
M
FOTO: POLYDOR/AP
Voddler breddar sitt utbud av Hollywoodfilmer genom ett nytt avtal med Sony Pictures. Dessutom tecknas ett avtal med brittiska TVF om dokumentär- och faktafilmer. Voddlers affärsidé är att video-on-demand blir gratis för tv-tittare som accepterar annonser. JOHAN HELLEKANT
KRÖNIKAN
HANNA FAHL
Vemodigt farväl till cd-samlingen
STESO SONGS Ångest har format Karolina Stenströms musikskapande, men idag handlar den 26-åriga singer/ songwriterns tillvaro mer om framsteg än om svårmod. Snart släpps debutalbumet Now it’s dark på det egna skivbolaget Lyckan.
Svarta sånger Depressioner präglas ofta av villfarelsen om att det aldrig kommer att bli bättre, men det råder ingen tvekan om att vinden har vänt för Karolina Stenström, alias Steso Songs – tack vare musiken. – Utan den hade jag antingen varit död eller suttit instängd på något sjukhus. Jag blir livrädd av att tänka på mitt liv utan musik och tröstar mig dagligen med tanken på att jag kan skriva om det som händer mig. Enmansorkestern Steso Songs bildades i Karolina Stenströms sovrum i Malmö när hon var 21 år och livet till stor del handlade om att ta sig igenom dagen. Numera, fem år senare, är hon målmedveten, produktiv – och ibland lycklig, trots att grundläget är ”jämngrått”. – Jag blir allt mer övertygad om att det inte är hur man har det, utan hur man tar det, som avgör hur man mår. Man måste ta bra hand om sig. Men jag är tveksam till om jag någonsin kommer att känna mig hemma någonstans. Fast det är nog inte heller min högsta dröm. Därför behöver jag lära mig att mer uppskatta det jag har. Surret omkring Steso Songs har pågått sedan 2006 och har de senaste två åren blivit starkare. Efter bland annat ett ep-släpp i maj 2008 och en miniturné i USA i våras är det snart dags för debutalbumet Now it’s dark, som ges ut den 17 februari på det egna skivbolaget Lyckan. En försmak ges redan nu via singeln The worse, som även finns i en äldre ver-
7 Profil
Namn: Karolina Stenström, alias Steso Songs. Ålder: 26 år. Familj: Mamma, pappa och syster. Uppvuxen: I Hultsfred. Flyttade till Malmö efter gymnasiet.
sion på ep:n och som flitigt spelad musikvideo på Youtube. – Jag var så trött när jag skrev den men så jävla kär i han som gjorde mig utmattad. Jag la mig över de svarta pianotangenterna och nynnade det som blev versen. Now it’s dark – vars titel är ett citat från David Lynch-filmen Blue velvet – har producerats av Kalle von Hall från Bad Cash Quartet. Låtarna är skrivna under ”sju
Jag blir livrädd av att tänka på mitt liv utan musik och tröstar mig dagligen med tanken på att jag kan skriva om det som händer mig.
M
svåra år”, bokstavligen. Det började med No love/no money, som skrevs en fredag då Karolina var 19 år och stannade hemma när vännerna gick ut och festade. – Det är en klagosång som mest var tänkt som tröst den kvällen. Men sen har den inte övergett mig. Jag är så glad över mina låtar. Att jag har lyckats uttrycka saker så att jag fortfarande kan förstå hur jag har haft det. Det gör mig ödmjuk inför livet. En ny ekonomisk ljuspunkt för
Bor: Sedan oktober 2008 i Stockholm. Just nu i en etta i Hjorthagen, men snart i Skanstull. Aktuell: Med singeln The worse, som släpptes den 16 december och debutalbumet Now it’s dark, som släpps den 17 febru-
Karolina är det Stim-stipendium som hon och drygt 100 andra svenska musiker blev tilldelade förra veckan. – Det känns väldigt fint eftersom jag ger ut albumet på eget bolag. Det är rätt slitigt, särskilt när man inte har några pengar. Man måste bekräfta sig själv hela tiden och det är skitsvårt när man är en tvivlande människa med kasst självförtroende. Det råder dock inte någon brist på bekräftelse utifrån i övrigt och den yttrar sig på olika sätt. Tidigare i år fick Karolina ett uppdrag som fast krönikör för tidningen ETC. – Det är min dröm, att skriva journalistiskt bredvid musiken. Det är enklare att skriva låtar när jag skriver mycket vanlig text. Jag har liksom redan skrivit av mig allt så att låttexterna blir perfekt avskalade och ett koncentrat av det jag vill ha sagt. En annan milstolpe är vänskapen med idolen Mark Kozelek, som inleddes efter en förbandsspelning åt den forna Red House Painters-sångaren i Malmö 2008. – Det är bra att ha lärt känna honom på så sätt att jag nu förstår att även när man gjort musik i över 20 år kan det vara svårt att få ihop allt. Våra liv ser rätt lika ut. En liten lya där musikinstrumentet är centralt. Och ensamheten. Fast hans utsikt är bättre än min. Typ en miljon gånger bättre: San Francisco Bay.
ari – båda på det egna skivbolaget Lyckan. Annan musiksyssla: Har tillsammans med vännen Linda Anderberg klubben Ingen hejd, som bland annat huserat på Debaser Malmö och Debaser Humlegården.
ERIK AUGUSTIN PALM kultur@svd.se
Det är väl något år sedan nu, som jag packade ned alla skivor i flyttkartonger och ställde upp på vinden. Det var bara tillfälligt, jag skulle måla om hemma, och jag har väl intalat mig själv att jag ska bära ned de där lådorna någon dag. När jag satt upp några nya hyllor, eller när jag flyttat, har plats. Men tiden har gått, det har inte blivit av, jag har så mycket på datorn ändå, och det mesta går att hitta streamat ... Och så en dag nyligen, jag var hemma hos en vän på fest, en helt vanlig: proppfull etta, vinflaskor och hits på Spotify. Min blick föll på cd-hyllan som täckte en halv vägg och den kändes så ... gammeldags. Som ett fönster in i en annan era. Jag gick inte fram och drog med fingret över skivryggarna, men jag tänker mig att det skulle ha fastnat lite damm på fingret. Som ett sådant där gammalt hus i filmer, där någon täckt möblerna med vita skynken och låst dörren för gott, så kändes skivhyllan. Och mina egna hyllmeter cd:s har omärkligt fasats ut ur mitt liv. Det är svindlande att tänka på att Spotify bara är ett drygt år gammalt. Att Youtube startades 2005. Att Itunes digitala musikbutik inte fanns för sju år sedan. Det har gått oerhört snabbt att förändra hela vår inställning till vad musik är för något. Och – kanske viktigast – vårt sätt att lyssna. Med hela (nåja, stora delar av, åtminstone) musikhistorien en snabb sökning bort är det paradoxalt nog svårare än någonsin att upptäcka saker. För tio år sedan kunde jag ge ett album veckor på repeat, innan jag halvt motvilligt började gilla det. Nu – en, max två lyssningar på en ny mp3:a, sedan deletedags. För varför slösa tid på något som kanske, möjligen, kan vara hyfsat bra om jag engagerar mig, när jag redan har meterlånga spellistor med Absolute Hanna, hundra procent garanterat fantastiska låtar?
Varför slösa tid på något som kanske, möjligen, kan vara hyfsat bra när jag redan har meterlånga spellistor med Absolute Hanna?
Och däruppe på min vind ligger något tusental skivor bortglömda. Hade jag bläddrat bland dem, dragit fingret över skivryggarna, hade jag kanske dragit fram någon gammal konstig Looper-ep eller så, just nu. Bara för att den stod där och stirrade mig i ansiktet. Men skriva in Looper i Spotifysökrutan? Kommer aldrig att hända. Jag är inte särskilt nostalgisk. Den digitala kulturrevolutionen har förmodligen gjort att jag har ett mer kvalitativt musiklyssnande. 00-talet var decenniet då vi slutade lyssna på halvdana skivor, och det är väl i grund och botten en bra sak, men ändå lite sorgligt på något vis. Och jag kommer aldrig kunna förmå mig till att slänga skivkartongerna.
M
Webben: Lyssna på Steso Songs på Steso Songs officiella hemsida, där man kan lyssna på ep:n från 2008 – och inom kort smakprov från Now it’s dark. 5 www.stesosongs.com Hanna Fahl är krönikör i Svenska Dagbladet och medarbetare i P3. kultur@svd.se