intro
Systraskap uppmanar till uppror och gemenskap efter att svt:s Kobra i sitt avsnitt om riot grrrls i våras uppmärksammade det falubaserade bloggprojektet Grrrl Collection fick undertecknad nytt hopp om sin gamla hemstads kulturliv och politiska medvetenhet. Och vid ett längre hembesök i höstas blev det tydligt att den feministiska musikscenen i Dalarnas residensstad har ett flertal falanger, som den återkommande minifestivalen Sheside – vars senaste upplaga gick av stapeln i slutet av oktober. Feministisk elektronisk musik var temat, med Dalarnas lysande indietronicadrottning Karin Park som headliner. Starkast insats stod emellertid den stockholmsbaserade duon Systraskap för. Deras liveset fick den gamla ombyggda bilverkstaden mittemot Falu Gruva, där festivalen var inrymd, att förvandlas till en national-
sonic 14
scen för ny, upprorisk och gränsöverskridande musik. »Let’s Start a Revolution«, Systraskaps hypnotiska singel på det egna bolaget Bassonga, fungerar nämligen som idealiskt soundtrack till den nyvåg av feminism som de senaste åren har svept över landet, just genom städer som Falun. Och Umeå, där Systraskap har varit baserade och spelat in videon till nämnda låt. I en gångtunnel intill en slalombacke framför tjugofyraåriga Sabina Wärme och tjugosexåriga Amanda Lindgren en akustisk version av sin electronicahymn ihop med kvinnokören Brösttoner. Med dragspel, trombon, trummor och uppmaningen till revolt från kvinnor i olika generationer blir det nostalgiskt proggiga i bandnamnet nästan övertydligt. Och det vill duon.
– »Systraskap« låter ju som sjuttiotalets kamp för att lyfta fram kvinnorna, som motsats till männen. Men i det systraskapet rymdes bara ciskvinnor, säger Sabina. Då duon anser att kön är en social konstruktion är deras tanke att bandnamnet i framtiden ska kunna bli till en minnesteckning över mindre genusmedvetna dagar. – Det är viktigt att se uppdelningar som har varit för att kunna ifrågasätta dem, säger Amanda. Vi vill påpeka en struktur och samtidigt be den att dö ut. Att vara feminist och se att kön är en social konstruktion men samtidigt leva i ett samhälle där idén om könen ger människor olika förutsättningar är helt klart paradoxalt. Sabina och Amanda träffades hösten 2010 på en folkhögskola i Jämtland, där
de började skriva elektronisk musik tillsammans parallellt med lektionerna i jazz. – Det var samma höst som alliansen blev omvald och sverigedemokraterna kom in i riksdagen, säger Amanda. Att starta ett band blev vårt sätt att hantera en massa ilska och besvikelse över att så mycket i vårt samhälle kändes så fel. Och genom att även starta eget bolag kunde de kringgå den anpassning som de upplever att »marknaden« ofta kräver av musiker, även om allt det administrativa runt Bassonga innebär en ständig tidsbrist i skapandeprocessen. Den går långsamt. – Studiotiden är väldigt nördig och noggrann, medan att spela live ger en mer direkt och kärnfull glädje, säger Sabina. Den är mer som ett upprorsträningspass.