INTERVJU TER RY R ILEY
Med stycket In C anses Terry Riley ha grundlagt minimalismen. Snart fem decennier har gått sedan första Sverigebesöket, men i höst är den ikonförklarade tonsättaren tillbaka för en miniturné med stopp i Uppsala och Luleå. Erik Augustin Palm fick en pratstund med en nybliven 80-åring i hemstaden San Francisco.
H
ar det faktum att du har fyllt 80 fått dig att särskilt reflektera över och se tillbaka på ditt liv och arbete som kompositör? – Jag är faktiskt mer upptagen av de processer som pågår i mitt liv just nu, än av det förflutna. Det som är gjort är gjort, den musik jag har skrivit finns där. Ibland är det härligt att återförenas med sådant man har gjort för längesedan. Och på sistone har det hänt fantastiska saker på den fronten, som att Kronoskvartetten har släppt en box TEXT medSOFIA våraNYBLOM samarbeten. Men jag ägnar inte 28 OPUS
mycket tid åt att tänka på det som skett. Vilka musikaliska processer pågår då i ditt liv idag? – I den musik som jag skriver just nu funderar jag mycket på hur jag bäst kan använda talangen hos de tilltänkta musikerna. Jag tycker om att skriva för specifika människor, snarare än att skriva för en stråktrio eller en saxofonkvartett i största allmänhet. Jag tror att det förändrar sättet som man föreställer sig musiken på. Du är ofta omnämnd som skaparen av
TERRY RILEY
Som 80-åring är Terry Riley fortfarande högst experimentellt utforskande, både musikaliskt och geografiskt. I höst kommer han till Sverige på en miniturné.
Namn Terrence “Terry” Mitchell Riley Född 24 juni 1935 Bor Grass Valley i norra Kalifornien, vid Sierra Nevada-bergens fot. Familj Gift med Ann Riley, som han har tre vuxna barn med: en dotter – Colleen Riley – och två söner, Shahn Riley, och Gyan Riley – som är klassisk experimentell gitarrist. Bakgrund Planerade ursprungligen att bli konsertpianist och försörjde sig som barpianist under studietiden. Tog en masterexamen i komposition vid University of California, Berkeley. Flyttade 1961 till Europa för att turnera runt där. Skrev 1964 stycket »In C«, som kom att betecknas som det första minimalistiska verket. Fokuserade under 1970-talet på indisk klassisk musik och gjorde många resor till Indien. Arbetade parallellt som lärare i indisk klassisk musik vid Mills College i Oakland, där även David Harrington från Kronoskvartetten arbetade och samarbetet mellan de två inleddes. Har under åren samarbetat med många musiker, som andra minimalistikoner som Steve Reich, till jazzmusiker som Chet Baker, till rockmusiker som John Cale från The Velvet Underground. Aktuell Med en Sverigeturné ihop med sonen Gyan Riley, gitarrist, och gitarrduon The Gothenburg Combo: Söndag 11 oktober på Uppsala Konsert & Kongress (som del av Uppsala Internationella Gitarrfestival) och den 14 oktober på Kulturens Hus i Luleå. Är även aktuell med samlingsboxen »Sunrise of the Planetary Dream Collector« (Nonesuch) med fyra album av Terry Rileys kompositioner för Kronoskvartetten, samt en nyligen inspelad version av titelstycket (som var det allra första verk som Terry Riley skrev för kvartetten). OPUS 29
INTERVJU TER RY R ILEY
»Tanken är att vi ska arbeta fram musiken som vi ska spela på konserterna på ett väldigt spontant sätt. Det är så jag oftast föredrar att göra, vilket onekligen är lite riskfyllt, men självklart också väldigt spännande.«
minimalism. Vad tycker du om att ha det epitetet? – Jag ser mig inte som minimalismens skapare. Det »minimalistiska« sättet att göra musik på alltid har funnits där och många stycken i västerländsk musik har rötter som går tillbaka till exempelvis afrikansk, indonesisk och indisk musik. Ta ett stycke som Boléro av Ravel till exempel. Om det hade varit skrivet av mig eller av Philip Glass hade det setts som ett vackert exempel på minimalism. Så nej, jag tycker inte att jag var den som uppfann minimalism, men jag tycker att mitt stycke In C kan ses som ett slags manifest för en musikalisk riktning som kompositörer som Steve Reich, Philip Glass, John Adams och jag blev sammankopplade med. In C kom liksom att definiera dess uttryck. I oktober tar du med dig din minimalism till Uppsala och Luleå, där du ska spela live med din son, gitarristen Gyan Riley, och svenska gitarrduon The Gothenburg Combo. Hur blev det så? – Min son Gyan har samarbetat en del med David Hansson från The Gothenburg Combo, och de började vid något tillfälle att prata om att föra in mig på något sätt, och att göra en liten turné i Sverige. Men jag har aldrig träffat The Gothenburg Combo, utan bara haft kontakt med dem via mail. Vad kommer man att få höra på konserterna? – Det kommer nog att bli klart först när vi har anlänt till Sverige. Vi kommer visserligen att framföra delar av mitt verk The 30 OPUS
Noterna till In C visar på styckets komplexa, men fria uppbyggnad. Stycket tolkas bland annat av The Gothenburg Combo på deras album Guitarscapes som kom i fjol (finns på Spotify).
Book of Abbeyozzud och kanske kommer några andra delar att vara baserade på de duoprojekt som jag och Gyan har ihop. Men i övrigt planerar jag att inte skriva något i förväg. Tanken är att vi på plats i Sverige ska arbeta fram musiken som vi ska spela på konserterna på ett väldigt spontant sätt. Det är så jag oftast föredrar att göra, vilket onekligen är lite riskfyllt, men självklart också väldigt spännande. Vilken är din relation till Sverige? – Sverige var ett av de första länderna i Europa som jag bjöds in till! Jag blev tidigt god vän med de svenska kompositörerna Folke Rabe och Jan Bark, och de kom hit till Kalifornien för att höra det första framträdandet av In C på The San Francisco State Music Centre. Efter det ordnade Folke så att jag år 1967 kunde komma till Nacka och skriva stycken för en ungdomskör där. Jag lärde även känna kompositören Bo Anders Persson (gitarrist i Träd, Gräs och Stenar, förf. anm.). Och 1970 framträdde jag på Moderna museet i Stockholm, varefter jag åkte tillbaka till Sverige flera gånger. Så jag utvecklade en nära relation med ditt land under mina första resor till Europa.
IN C (1964) Terry Riley fick idén till In C under en bussfärd till sitt jobb som barpianist i San Francisco. Det består av 53 korta numrerade musikaliska fraser, som varierar i längd från en halv takt till 32 takter, där varje fras repeteras ett slumpmässigt antal gånger. Varje musiker bestämmer vilken fras som hen spelar – och när denna spelas. Pulsen i stycket är noten C, som en utvald musiker repeterar i åttondelsnoter. Ingen bestämd längd finns och inte heller något bestämt antal musiker. Stycket brukar dock variera mellan 45 minuter och en och en halv timme. Originalinspelningen gjordes med enbart 11 musiker, medan stycket framfördes av hela 124 musiker på Walt Disney Concert Hall i Los Angeles, 2006. »In C« har spelats in över 30 gånger, bland annat av The Gothenburg Combo (på skivan »Guitarscapes« från 2014). Andra höjdpunkter i »In C«-diskografin är originalet från 1968, musikerkollektivet Bang on a Cans inspelning från 2001 och japanska psykedeliska rockbandet Acid Mothers Temple från 2002.