The Knick, for Moderna Läkare

Reportage

När Steven Soderbergh skildrar förra sekelskiftets medicinska värld blir resultatet The Knick ett genomborrande mörkt drama där blod forsar och liv offras för vetenskapens skull. Erik Augustin Palm träffade huvudrollsinnehavaren Clive Owen i Los Angeles.

Text Erik Augustin Palm Foto C More

Året är 1900 och på New York-sjukhuset The Knickerbocker tänjer man på läkarvetenskapens gränser med en djärvhet som resulterar i stora framsteg på kort tid, men med fatala följder för många av studieobjekten. För det är vad patienterna framstår som i Steven Soderberghs nya TV-serie The Knick, som tar läkar-TV-dramat till de mörkaste nivåer genren har skådat. Dr. House verkar rentav vara en varmhjärtad optimist i jämförelse med huvudrollen i The Knick; den kokain- och opiummissbrukande chefskirurgen John ”Thack” Thackery – spelad av Clive Owen. Diktatoriskt styr han över sjukhusets operationsauditorium, där han i en tid utan antibiotika står och slafsar runt utan handskar i människors innanmäten.

Mellan operationerna ägnar sig John åt att slänga ur sig rasistiska och misogyna smädelser, och att försjunka i djupt förakt för både sig själv och sin omvärld, omgiven av prostituerade långt inne i opiumhålans dunkel. Sällan har 12

en läkarhuvudroll varit så här ocharmig, vilket var precis det som Clive Owen fångades av.

– Jag antar att jag är konstig som drogs till den här karaktären för att han är så svår, säger den Golden Globe-belönade och Oscarsnominerade 50-årige britten och skrattar när jag träffar honom i Los Angeles. Utmaningen var lockande.

– Det var spännande att leda folk genom en TV-serie med en så krånglig person i centrum. Han är så sträv och arrogant, en verkligt komplex människa. Och i seriens början är han en narkoman i sann bemärkelse och opererar folk när han är hög. Det suveräna är dock att han inte förvandlas till en rätt igenom god person under seriens gång. Han gottgör sina misstag på en del håll, men blir bara värre på andra. Det är en komplicerad personskildring och det lockade mig.

Han är inte där för att hålla en i handen och säga att allt ska bli okej.

Men Owen kände inledningsvis en viss skepsis inför projektet.

– Att binda upp mig för en TV-serie med tio timslånga avsnitt per säsong var något jag inte var säker på att jag ville göra. Men 45 minuter efter att jag hade fått manuset i handen hade jag bestämt mig för att göra det. Det fanns väldigt många aspekter av det hela som jag ville diskutera, men jag kände att berättelsen var helt briljant skriven och jag hade aldrig läst något liknande. Det var spännande, originellt och farligt, och så vilt och gränsöverskridande.

Det New York som målas upp i The Knick är lika delar förföriskt och motbjudande. Man har lyckats skapa ett dåtida Manhattan som känns genuint och levande, där de Soderberghska panoreringarna över gatulivet verkligen sveper med en som betraktare.

Samtidigt är tillvaron år 1900 inramad med en stor dos äckel och cynism, där syfilis och hjärnhinneinflammation plågar många New York-bor, som mestadels skiftar mellan att vara osympatiska och rädda. Men allt är gjort i syfte

Reportage Tema

att visa upp verkligheten som den var runt förra sekelskiftet, utan att försköna.

Livslängden var kort, sjukdomarna var många och rasism och sexism vardagsmat.

Samma historiska exakthet gäller Owens roll, som är baserad på Dr. William Halstead – en New York-läkare som tog fram nya bedövningsmedel och blev pionjär inom mastektomi för bröstcancer före sin död 1922. Han var därtill kraftigt beroende av både kokain och morfin. Clive Owen har under sin research för rollen hunnit bli väldigt fascinerad av Halsteads liv.

– Han var del av en liten grupp läkare på Johns Hopkins Hospital, och hela inspirationen till TV-serien kommer egentligen ifrån att de fick läkarvetenskapen att utvecklas snabbt under en kort period. Det var en väldigt spännande och snabbt skiftande tid inom medicinen, och de insåg att han var genial – men att han samtidigt konsumerade kopiösa mängder droger.

Miriam Hellman Ben-Neji, ST-läkare i allmänmedicin på Strängnäs Vårdcentral, är ett stort fan av The Knick. Hon är imponerad av att man har lyckats göra operationer och olika sjukdomar så trovärdiga och tycker om spekulationerna kring hur framstegen kan ha gått till.

– Jag har sett på The Knick med skräckblandad förtjusning. Det är spännande att se hur några av dagens väl etablerade metoder uppfanns och efterhand blev testade. Hur läkarna satt och klurade på sina labb, fick en god idé, diskuterade över en god cigarr och sedan direkt gick till operationssalen för att se om det funkade. Samtidigt är det obehagligt att se hur människor behandlades. Moral och etik hade ingen stor del i dåtidens läkarvård. Människorna och deras kroppar verkade inte ha stort värde och de skattades efter sin klass och etniska tillhörighet.

Just drogaspekten har Miriam emellertid svårt att helt köpa: – Det verkar högst tveksamt att man

skulle kunna knarka så hårt och operera så skickligt.

Att John Thackery och hans kollegor drabbas av så många misslyckanden tycks vara ett medvetet grepp för att man som åskådare ska ifrågasätta det enorma självförtroende som de visar upp. Varje eras medicinska vetenskap verkar präglas av tron på att upptäckterna i den tid man lever är de betydelsefullaste och mest innovativa. Det är ett tabubelagt perspektiv som här tas upp i The Knick, och inte på något subtilt sätt.

Något som har förändrats är dock det hierarkiska system som präglade sjukhusvärlden vid förra sekelskiftet, i synnerhet gällande kvinnornas roll. Miriam Hellman Ben-Neji är tacksam för dagens mer kollektiva anda.

– Det är förvisso så att läkarna fortfarande tar de slutgiltiga besluten och står som de ytterst ansvariga, och ronden leds ju alltid av läkare, men numera arbetar man ofta mer i team än i en 13

Reportage

hierarki – där läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och övriga vårdprofessioner ständigt samarbetar.

Den karaktär man känner mest sympati för i The Knick är inte antihjälten John Thackery, utan den afroamerikanske läkaren Algernon Edwards (spelad av Andre Holland), som genom sin skicklighet lyckas ta sig igenom muren av rasism på The Knickerbocker. Clive Owen blir påtagligt exalterad när jag frågar honom om TV-seriens framträdande raspolitiska aspekter.

– Det fanns inga svarta läkare på vanliga sjukhus i USA på den tiden, enbart på särskilda afroamerikanska sjukhus. Men Andres och min karaktär möts under en speciell resa, där vi förhåller oss ärligt gentemot hur svarta behandlades i New York år 1900, och samtidigt låter Johns bemötande av Algernon vara nyanserat.

Det hade inte gått att låta John ”Thack” ta emot honom med öppnar armar. Han vill inte arbeta med honom för att han tror att människor inte vill bli behandlade av en svart läkare, men när han ser att Algernon kan rädda liv förändras det hela.

Steven Soderberghs hypnotiska kamerarörelser, det ångestdrivna electronicasoundtracket av Cliff Martinez, och de återkommande bilderna av sår, blod och kroppsligt förfall, utgör en krävande audiovisuell väv som inte passar alla.

Men Clive Owen blir mer chockad av den primitiva syn på hygien som serien visar, än av de groteska bilder som radas upp.

– Det är klart att man blir lite förbluffad när man får höra att skälet till att läkare började använda handskar under operationer inte hade att göra med sanitet, utan för att karbolsyran som de lade sina instrument i skadade deras händer.

Först senare såg de hygienaspekten i det.

Hur tror då Clive Owen att han skulle ha klarat sig rent hälsomässigt år 1900?

– Inte så bra. Jag skulle inte ha levt så länge att jag hade kunnat sitta här med dig (skratt).

•

14

Säsong ett av The Knick visas nu på C More och HBO Nordic. En andra säsong är beställd.