Resa: TOKYO
I Tokyo går ultramodern arkitektur omlott med historiska tempel. Mångfalden är enorm, oavsett om man vill fördjupa sig i popkonst eller träsnitt. Konstvärldens Erik Augustin Palm åkte till Tokyo och tjusades av mötet mellan experimentella samtidsuttryck och uråldrig zen-estetik. Text och foto Erik Augustin Palm.
Konstmyller bland neon ljusen
TOKYO ÄR EN AV världens största städer, men den bär på ett sällsynt litet avstånd mellan det nya och det gamla. Här kan du traska omkring på science fictiongator i teknik- och populärkulturkvarteret Akihabara, för att senare ta en sväng till Asakusas tempelområde. Eller besöka det hippa ungdomscentrumet Shibuya och avsluta dagen med en stunds avslappning i fridfulla Yoyogi Park. De flesta stadsdelarna varvar futuristiska byggnader och en mosaik av neonljus, reklam och minutiös detaljstadsplanering med gedigna element från det gamla Japan. Det som gör att alla delarna smälter samman till en sådan inspirerande helhet, är att den designmässiga innovationen som genomsyrar den japanska huvudstaden i många fall hämtar idéer från sitt förflutna, till skillnad från många andra asiatiska storstäder där moderna byggnadsverk ofta skär sig mot de äldre. Länken är sällan uppenbar, men den finns där, bara man väljer att titta tillräckligt länge. Därmed uppstår ett arkitektoniskt motsatsförhållande i Tokyo som utmärks av ett flöde som det alltid är lika underbart att vandra omkring i. Och eftersom Tokyo är så gigantiskt är det ett utforskande som aldrig tycks ta slut. Jag har hittills besökt staden fem gånger och varje vistelse har känts som ett oändligt hyperurbant äventyr. För min del har en stor del av det här äventyret varit konst- och designscenen, som utöver själva stadsrummet utgörs av vad som verkar vara en myriad av museer, gallerier och mässor, utspridda över en enorm geografisk yta. För att få en översiktlig bild av samtida japansk konst och dess utveckling kan det vara passande med lite bakgrundskunskap om landets kulturhistoria.
Foto Istockphoto.
Det var först i slutet av 1800-talet,
70
konstvärlden
efter att kejsare Meiji intagit tronen (och inlett Meiji-perioden, som betyder ”upplyst styre”), som Japan började bli influerat av västerländsk kultur. Men då skedde det med revolutionerande kraft, inom allt från samhällsreform till konst. Västerländska tekniker gällande färganvändning och perspektiv applicerades på den traditionella japanska konsten, som karaktäriseras av naturlandskap eller litteraturmotiv, sparsam färganvändning och rigorös teknik. Nu blev färgerna plötsligt fler och teknikerna mer variationsrika, dock fortfarande med traditionell japansk ton under många kommande decennier. 1885 skrev författaren Yukichi Fukuzawa essän Leaving Asia, som blev central för Japans allt mer västerländska ramverk. I början av 1900-talet kom de konstvärlden
71