1 minute read

Vem kan hitta Putte? / Josefin Jansson

Vem kan hitta Putte?

Vem kan hitta Putte? Ester Roxberg & Elisabet Ericson Rabén & Sjögren, 2020

Advertisement

Vem kan hitta Putte?, Ester Roxberg ill. av Elisabet Ericson Rabén & Sjögren 2020 Josefin Jansson

Barnet, som heter Francis, är på dåligt humör och för att muntra upp sig går hen över till grannen tant Aina för att leka. Aina har en lite magisk undulat som kan säga ”Pruttkorv”.

Men denna dag rymmer undulaten och allt känns hemskt. Aina blir ledsen och irriterad och Francis får skuldkänslor.

Men kanske kan den skrämmande grannen

Lundin på våningen under hjälpa till?

Francis tantvän Aina har inga snygga stringbokhyllor, hon har torkade blommor och prydnadshylla på sin vägg.

Den skrämmande grannen har det odiskat hos sig – uppgivenhet, ensamhet och påvra förhållanden riktigt strålar ut från honom.

Varken Aina eller Lundin känns tillrättalagda, det känns som att de skulle kunna finnas på riktigt.

Ericsons illustrationerna i naiv realism, med kritdrag som syns, tangerar andra bilderboksskapares stil, såsom Ebba Forslind och Siri Ahmed Backström. De sistnämnda har fler verk bakom sig och alla har sin särprägel, men alla tre tycks ändå röra sig i en liknande vardagsvärld, en vardag som kan tippa över till något speciellt. Ett par av bilduppslagen känns dock en smula röriga. Bilderna är utfallande och när halva möbler syns tar det en stund för ögat att följa med till nästa sida. Ett lite udda berättargrepp är perspektivbytet mellan Francis och grannen Lundin. Även Putte får en egen sida när han flyger i frihet över kvarteren. Puttes bild bidrar till den magiska känslan, men slutordet i sagan får Lundin vilket ger ett något asymmetriskt intryck eftersom boken började med Francis. Vem kan hitta Putte? är ändå en fin vänskapshistoria som bär idén om att människor kan förändras och att omsorgen om ett djur kan locka fram en mjukare sida. Den gåtfulla undulaten Putte som kan prata blir den ingrediens i berättelsen som får gamla dåliga vanor att brytas och människor att komma närmare varandra.

© Elisabet Ericson

This article is from: