2 minute read
Stenen från himlen /Frida Ärleman
Stenen från himlen , Jon Klassen. Lilla Piratförlaget 2021 Ur :
Stenen från himlen Jon Klassen Översättn. Lotta Olsson Lilla Piratförlaget 2021
Advertisement
Stenen från himlen
Frida Ärleman
Den första känslan som Jon Klassens nya bilderbok Stenen från himlen väckte hos mig var förvåning. Det var -15 grader iskallt när jag rullade barnvagnen till brevlådorna som står på rad längs vägen. Till min glädje låg där ett bokpaket. Jag tog upp paketet och häpnade över dess tyngd. Inte att undra på,
Stenen från himlen är en bilderboksmastodont på hela 96 sidor!
I fem fristående humoristiska och sketchliknande kapitel (eller akter som förlaget skriver) möter vi sköldpaddan, bältdjuret och ormen i deras vardag. En vardag som innehåller spänning, vänskap, svartsjuka, fantasi och lite skräck.
Jon Klassens avskalade och dova illustrationer tilltalar mig. Med små skiftningar, ögon som plirar eller spärras upp, förmedlar han sina karaktärers känslor.
Samspelet mellan text och bild är mycket humoristisk. Ett grepp som används flera gånger i boken är hur dialogen med hjälp av versaler ropas fram genom avståndet mellan djuren i bilden. Ett exempel på detta är när bältdjuret och ormen sitter och tittar på en vacker solnedgång. Sköldpaddan kommer från höger sida in i uppslaget och ropar ”VAD
GÖR NI?”. Bältdjuret och ormen berättar att de tittar på solnedgången men sköldpaddan hör inte vad de svarar och ropar ”JAG HÖR INTE! JAG KOMMER NÄRMRE”. Sköldpaddan kommer sakta närmre och närmre för att kunna höra vännernas svar och skymmer till slut själva höjdpunkten av solnedgången. ”Okej. Vad gör ni?” ”Vi gör det inte längre.” Dråpligt! Jag arbetar som barnbibliotekarie och en av mina arbetsuppgifter är att läsa böcker högt för barn och deras pedagoger/föräldrar. Då är det särskilt kul med böcker som väcker engagemang, reaktioner och roar både barnen och de vuxna. Jag skulle gärna vilja testa att högläsa den här boken för en barngrupp. Se hur barnen reagerar på humorn i det ibland direkt motsägelsefulla mellan illustration och dialog. Till exempel i kapitlet ”Fallet” där sköldpaddan har ramlat ner från stenen och bältdjuret frågar om hen vill ha hjälp. Sköldpaddan svarar ”Jag behöver aldrig hjälp”. Vi som ser bilden ser ju att sköldpaddan verkligen skulle behöva ett handtag. Jag ser framför mig att barnen förtjust skulle ropa ”sköldpaddan behöver VISST hjälp! Den kan inte vända sig!!”. Stenen från himlen är en rolig bilderbok med många lager som bjuder in till olika samtalsämnen och funderingar. Och det är bra om högläsaren har läst igenom boken ordentligt innan högläsningstillfället då det kan krävas lite reflektion för att tolka bilderna och vem som säger vad i dialogen.