Tjockisar i barnlitteraturen/ Carola Lindström

Tjockisar i barnlitteraturen

Carola Lindström

IBokprovningen 2021, Svenska Barnboksinstitutets årliga granskning av teman inom barn- och ungdomslitteraturen, konstaterades att andelen kroppsaktivistiska böcker har ökat. Flera av de utgivna böckerna under året knyter an till den kroppspositivistiska rörelsen och har ambitionen att synliggöra och lyfta fram kroppar i olika färger, former och åldrar. I bilderboksvärlden började det redan för några år sedan, ett tydligt exempel är Bara rumpor (2019) som är skriven av journalisten och kroppspositivisten Annika Leone och illustrerad av Bettina Johansson. Den handlar om en vanlig dag på badhuset, men det är också en bok om kroppar, nakenhet och att bejaka och glädjas åt sin kropp. I bokens illustrationer skildras alla möjliga slags kroppar och den förmedlar att alla är lika mycket värda. Boken har därefter följts upp med Bara rumpor på stranden (2020) och Bara rumpor i backen (2021) och även uppföljarna är uttalat kroppspositivistiska. Nakna kroppar av alla tänkbara storlekar, färger och utseenden får ta plats på bilderboksuppslagen. På sociala medier har kroppspositivismen blomstrat länge, men nu verkar den alltså även ha hittat fram till barnböckerna. Tjocka karaktärer i sig är förstås inget nytt i litteraturen. Det nya är att kroppar får vara kroppar och får se ut så som kroppar faktiskt gör i verkligheten utan att man för den sakens skull fastnar i normer, fördomar och stereotyper kring hur exempelvis tjocka personer ska vara och bete sig.

Ur: En fe på badhuset, Baek Heena. Tranan Förlag 2020

En annan bilderbok som skildrar verklighetstrogna kroppar är Back Heenas En fe på badhuset (2020) där karaktärerna består av fotograferade lerdockor. Huvudkaraktären besöker ett badhus med sin mamma och börjar där leka med en äldre kvinna och båda figurernas kroppar skildras verklighetstroget, både barnets putande mage och damens mjuka, åldrande kropp med hängbröst och fettvalkar. Nytt är också den samhällskritiska biten som snarare pekar på fettfobin i samhället som ett problem än den tjocka kroppen. I Anete Meleces bilderbok Kiosken (2020) är huvudkaraktären en tjock kvinna som bär sin kiosk med sig som en snigel som bär på sitt hus, eftersom hon är för stor för att ta sig ut ur kiosken. När kiosken välter inser Olga att hennes tjocka kropp faktiskt inte utgör något hinder för att bege sig iväg på äventyr med sin kiosk. Det är inte hennes kropp som utgör begränsningen, utan omgivningen och miljön. Kroppspositivismen blomstrar på Instagram och har nu alltså även hittat till bilderböckerna. Och det är troligen ingen slump att det var till bilderböckerna den kom först, eftersom kroppsaktivismen i högsta grad är bildbaserad. Det är lätt att i bild visa på olika slags kroppar och kroppsstorlekar för att ge perspektiv på hur kroppar kan se ut, liksom bidra till mångfald och acceptans. Men hur ser representationen av tjocka kroppar ut i kapitelböckerna och ungdomsböckerna där inte illustrationerna kan hjälpa till att visa på olika typer av kroppar och

utseenden? I Fat dance (2021) av Malin Eriksson Sjögärd möter vi Maddi som älskar att dansa och inte vill skämmas över att hon är tjock. Men hon möter massor av förväntningar och föreställningar om vad en tjock kropp kan göra. Som tur är har hon en stark förebild, kusinen Emy som har en performance dance-grupp med många följare på Instagram. I hennes dansgrupp får bara tjocka personer ingå. Maddi har ibland svårt att låta bli att tänka negativt om sin kropp och inte blir det bättre av tanklösa och elaka kommentarer från andra elever. Maddi känner ett utanförskap i skolan, men hon har en annan gemenskap att gå in i. Den kroppspositivistiska rörelsen som i boken utgörs av Emy och hennes Fat Dance gör det möjligt för Maddi att hitta en annan värld som gör henne stark och som till slut får henne att göra revolution i skolan. Hon plockar argument från sin kusin, och därmed från rörelsen, när hon föreläser i klassrummet om vad Fat Dance betyder för tjocka personer. Emy och hennes Fat Dance gör att Maddi har en motbild mot den smalhetsnorm hon möter i klassrummet och i samhället. Det i sin tur gör att Maddi förhoppningsvis kan bli en förebild för en del läsare som själva haft svårt att identifiera sig med smalhetsnormen i såväl böckerna som i övriga samhället. En dag börjar Elli i Maddis klass. Elli identifierar sig som hen och har en annan erfarenhet av att vara normbrytande. Elli upplever en annan slags utanförskap, men tillsammans blir Elli och Maddi starka. Så får Maddi en dag erbjudande om att få dansa med Fat Dance och bjuder med Elli. Men eftersom Fat Dance bara är för tjocka får hen inte vara med och det gör att Maddi hamnar i en konflikt mittemellan de hon älskar mest. I Nattens drottning möter vi Viktor, en tjock pojke som tvingas in i ett läskigt mysterium. Det är en historisk berättelse, en spökhistoria som utspelar sig på 1910-talet. Författaren Eva Frantz såg en dag en tjock pojke på en gammal operaaffisch och inspirerades av den när hon skapade karaktären Viktor. Viktors kroppsvikt och utseende har

egentligen ingen större betydelse för handlingen i sig. Visserligen är Viktor mobbad, men inte enbart på grund av sin storlek. Det som Viktors tjocka kropp däremot medför är möjligheten för en grupp läsare att känna igen sig i honom. Man brukar säga att en av litteraturens uppgifter är att fungera som spegel eller fönster. När litteraturen fungerar som en spegel gestaltar den händelser och karaktärer som läsaren kan känna igen sig i, vilket i sin tur kan få läsaren att känna sig mindre ensam, inte minst om läsaren tillhör en grupp som inte tillhör normen eller majoriteten i samhället. När litteraturen istället fungerar som fönster ger den ett tillfälle för läsaren att vidga sina vyer, öppna upp sig mot världen, ta in andras perspektiv och få insikt i hur människor som är olik en själv kan ha det. En tjock karaktär kan alltså fungera som spegel för en läsare, som känner igen tankar och känslor hos karaktären, men för en annan läsare kan samma karaktär fungera som fönster, där läsare som inte känner igen sig istället kan leva sig in i hur det kan kännas att vara tjock. Genom litteraturen kan läsare därmed få andra erfarenheter än sina egna. Läsningen breddar världen och visar hur samhället ser ut, liksom på bredden i samhället. Men där är representation oerhört viktigt, om vi inte har litteratur som skildrar alla slags människor så finns det grupper i samhället som inte kommer finna vare sig spegel eller fönster i litteraturen. Eva Frantz som skrivit Nattens drottning säger att hon inte kunde känna igen sig i sin barndoms litterära förebilder – huvudpersoner som hade roliga karaktärsdrag och samtidigt råkade vara tjocka lyste med sin frånvaro. Detta hade hon med sig när hon skrev Nattens drottning och därmed kom boken att bli ett sätt för tjocka att känna igen sig, så som hon själv hade velat göra när hon var en ung bokmal. Representation är viktigt – alla barn måste få chansen att ibland få spegla sig i fiktiva karaktärer. Annars riskerar de att känna ensamhet, utanförskap och avvikelse. Men all representation är inte bra representation. En bok som för vidare stereotyper, fördomar eller rent av felaktigheter kan göra mer skada än nytta. En tjock karaktär som reduceras till att bli en stereotyp blir varken spegel eller fönster. En skildring av ett samhälle där fatshaming existerar riskerar att förstärka smalhetsnormen och kroppsfixeringen i samhället. Kajjan Andersson skriver i sin bok Livsviktigt – En handbok i kroppspositivt föräldraskap att så små barn som fyraåringar vet hur kroppsidealen i samhället ser ut idag. De vet att flickor förväntas vara smala, pojkar muskulösa och att det värsta man kan vara enligt rådande kroppsideal är tjock. Forskning visar att var femte sjuårig flicka vill bli smalare och över hälften av alla Sveriges tonårstjejer har försökt gå ner i vikt. Samtidigt ökar antalet personer som söker vård för ätstörningar hela tiden och då framförallt bland unga. Enligt Kajjan Andersson genomsyras hela samhället av en kroppsfixering och då framförallt om föreställningarna att smal är lika med lyckad, hälsosam och framgångsrik, att smal alltid är bättre än tjock och om att

Livsviktigt, Kajjan Andersson. Forum 2021 Omslag:

vackra människor är mer värda än andra. Niclas Christoffer har i sin ungdomsdystopi Losing big or losing everything dragit kroppsfixeringen i samhället till sin spets. Det är en framtidsskildring över det Nya Sverige där vikten och hälsan bestämmer vilka rättigheter du får ha. Boken har beskrivits som ”Hungerspelen möter Biggest Loser” och författaren säger att han skrivit om det han trodde att Hungerspelen skulle handla om. Xerena har en konflikt inombords – till det yttre gör hon något bra som går ner i vikt eftersom hon då lyckas bra i tävlingen, samtidigt försöker hon intala sig själv att hon inte får lura sig in i det som samhället vill få henne att göra. Men genom boken lär hon sig att hon inte blir lyckligare, bantandet är inte lösningen. Boken är underhållande och dokusåpavärlden är riktigt humoristiskt skildrad, men det finns också ett underliggande, allvarligare stråk och den väcker många nyttiga tankar och funderingar kring kroppsfixering

Losing big or losing everything, Niclas Christoffer. Bonnier Carlsén 2021 Omslag: och hur viktigt utseende egentligen är. Kroppspositivism kan sägas vara raka motsatsen till kroppsfixering. Det är en bred rörelse som hävdar alla människors rätt till sin kropp och uppmuntrar individer att vara nöjd med sin kropp precis som den är. Den kroppspositivistiska rörelsen vill flytta fokus från kroppen som ett ständigt pågående och ständigt bristfälligt projekt till kroppen som en accepterad, självklar och välkommen del av våra liv. Man välkomnar att kroppar ser olika ut och att variationer är en självklar del av verkligheten. Likaså vill rörelsen att fokus ska flyttas från kroppens utseende till kroppens funktion – tänk allt vi faktiskt kan göra med våra kroppar: kramas, prata, springa, andas, klättra, sjunga, älska och förstås dansa, precis som Maddi och Fat Dance. I framtiden hoppas jag att det kommer många fler barnböcker där alla slags människor skildras, där olika slags kroppar skildras utan att man använder sig av begrepp och liknelser som befäster redan existerande normer, fördomar och stereotyper samt att kropparna ska få vara just kroppar utan att deras utseende ska vara en del av handlingen. Och med kroppspositiva böcker som Fat Dance, Losing big or losing everything, Nattens drottning och Bara rumpor är vi en god bit på väg mot den framtiden.