Var är Sigges hemma? /Maria Wingsäter

Var är Sigges hemma?

Maria Wingsäter

Det handlar om Sigge, han med den röda mössan, som springer fort över gatan fast man inte får. Men vem är Sigge? Egentligen. Och vem är Sigges trygghet?

Två trappor upp i ett av dom stora husen bor Sigge tillsammans med sin mamma.

Mamma är trött, inte sådär trött så att det går att vila bort på en stund, utan sådär trött att det pågår alla dagar. Sigge får försöka klara sig utan mamma, hitta mat och leka själv. Han är liten och ensam. Så ska det inte va! En dag kommer det en annan vuxen hem till Sigge och mamma. Det är Siv, som bjuder på mjölk och smörgås och stannar kvar. Två andra vuxna kommer också, dom städar, pratar i telefon och ger mamma kaffe. Sen tar dom med sig mamma. Sigge vill gråta och springa efter men det går inte, det kommer inga tårar och blir inget spring. Siv är kvar. Siv läser en bok och hjälper Sigge att byta till rena kläder, och sen går dom, tillsammans. Sigge vet inte vart, och vågar egentligen inte följa med men gör det ändå. Han är sömnig och får åka i vagnen med den mjuka filten, och nallen som får heta Siv. När vi träffar Sigge igen är han nästan 7 år, han är ute och kickar boll. Men nu ropar någon på Sigge från ett av fönstren. Det är mamma-Leya som ropar, som ber Sigge ta av sig de leriga skorna när han kommer in, som frågar om han haft roligt, och som tillsammans med Patrik tjatar på Sigge om pyjamas och tandborstning. Det är hon som säger Godnatt till Sigge och nallen Siv, och som tröstar Sigge när mamma glömmer att dom ska ses. Sigge har sin mamma kvar, men Leya och den nya familjen finns hela tiden, varje dag. Det går inte att läsa boken om Sigge utan att påverkas på djupet.

Var är Sigges hemma?, Stina Wirsén. Bonnier Carlsén 2021 Beskuret omslag: Var är Sigges hemma? Stina Wirsén Bonnier Carlsén 2021

Sigges historia berör, och om man är en vuxen som orkar att vara vuxen, såsom det uttrycks i boken, så vill man vara en vuxen för Sigge. Det handlar inte om brist på kärlek. Vi vet det inte, men jag vill tro att Sigges mamma egentligen ville vara Sigges vuxen. Det handlar om oförmåga och brister i omsorgen, det där som inte alltid syns så tydligt, som inte är lika uppenbart, men lika kännbart. Berättelsen är sorglig och hoppfull på en och samma gång. Stina Wirséns fina illustrationer bär berättelsen från det otrygga till det okända och vidare in i det nya trygga, genom den avgörande natten då Sigges liv förändras i grunden. Sigge utvecklas från den lilla vilsna varelsen till en kavat sjuåring som får det stöd som behövs för att kunna växa. De vuxna runt Sigge är tydliga i sin karaktär, den handlingsförlamade mamman, han med hår i näsan som tar ett stadigt tag om mamman när de går, den nya familjen som inte uppfattas som särskilt pretentiös utan som en “vanlig” familj. Och Siv, den förtroendeingivande, förmodligen erfarna, hon som vet att krypa ner på golvnivå och att vänta in. Boken om Sigge är skriven i samarbete med barnpsykologer på Rädda barnen, med en förhoppning om att den som är liten och behöver hjälp får det. Den bör finnas på varenda förskola, i väntrum och på alla andra platser där en Sigge, eller någon som känner igen en Sigge, kan finnas. I slutet av boken finns förslag på frågor att fundera över tillsammans med de barn som fått höra berättelsen, en bra hjälp till fördjupning och för att förstå för den som liksom jag, jobbar med barn. Stina Wirsén har tidigare gett ut boken Liten i samarbete med Brottsoffermyndigheten, den landade i vår förskola för några år sedan och är numera sönderläst. Jag önskar att boken om Sigge går samma öde till mötes.