Mats Wänblad

Mats Wänblad

Foto © Stefan Tell

Susanne Sandström

Hur kom det sig att du började skriva faktaböcker för barn?

Jag debuterade med en bilderbok, ett läromedel och en faktabok samtidigt (på tre olika förlag, dessutom). Så faktaböckerna har funnits med under hela min skrivarkarriär. Den allra första faktaboken jag skrev, tillsammans med tv-producenten Annika de Ruvo, byggde på tv-programmet ”Hjärnkontoret”. Hur det kom sig att de frågade just mig vet jag inte riktigt. Möjligen var det genom tecknaren Per Gustavsson, vi delade – och delar faktiskt fortfarande – arbetsplats. 1996 var det, i alla fall.

Gränsen mellan fakta och fiktion är inte alltid tydlig när det kommer till faktaböcker för barn - handling, karaktärer, humor och underhållning är ofta förekommande element i fiktion medan det i faktaböcker ofta är andra element som har betydelse och ges vikt. Dock finns det idag flera faktaböcker för barn som är svårare att definiera; böcker som använder sig av skönlitteraturens berättarteknik och en fiktiv handling - har den här utvecklingen någon betydelse? Är det viktigt att upprätthålla skillnad mellan fiktivt berättande och icke-fiktivt? I tider av ”Fake News” kanske det är viktigare att barn får verktyg att läsa, analysera, reflektera och förstå faktabokens form och innehåll? Är det något du kan fundera på?

Det är absolut något jag har tänkt på. En hel del. Jag vet inte riktigt om jag har något bra svar, mer än att man måste göra klart för sig vad det egentligen är man vill berätta om.

Både fakta och fiktion handlar om att på ett mycket medvetet sätt förmedla information till en läsare. Information som ska väcka tankar och känslor i mottagarens hjärna. För att göra det måste man hela tiden ligga ett steg före läsaren, hela tiden ha koll på vad läsaren har förstått – eller tror sig ha förstått – i varje givet ögonblick. Sedan portionerar man ut ny information precis när den behövs dramaturgiskt ( fiktion) eller när läsaren är mogen att ta den till sig (fakta). Den stora skillnaden ligger i vad som ska väckas i läsarens inre. Fiktionen siktar på känslor, faktatexten på förståelse och insikt. Det är därför man, tror jag, måste vara bergsäker på vad det är man vill förmedla. Jag har skrivit faktaböcker med en ram-

historia, men den är då uppbyggd för att visa upp just de exempel jag behöver för att förklara något. Berättelsen är alltså sekundär och underordnad kunskapsöverföringen. Vilket jag tycker ska kännas för läsaren: ”Nu ska vi följa med Bolibompadraken till tandläkaren och få reda på hur det går till där”. Det här ser jag inte som särskilt problematiskt. Det är bokvärldens motsvarighet till när kossan Doris frågar ut Göran Persson om demokrati (och sedan dansar lite). Ingen tar fel på vem av karaktärerna som är fiktiv, liksom, och det stör inte berättandet. Det motsatta förhållandet är knepigare, alltså när man brinner för att förmedla något man tycker är viktigt och bestämmer sig för att göra det i fiktiv form. En berättelse lämpar sig för att utforska ett ämne, pröva och problematisera, vrida och vända på moral och etik och kanske skapa medkänsla där man inte väntar sig den. Men om författaren har en agenda som ligger bortom berättandet lyser det nästan alltid igenom och undertexten visar sitt fula ansikte. Det blir oftast dålig konst, helt enkelt. Så ja, jag tror att man ska upprätthålla skillnaden mellan fiktivt och icke fiktivt berättande – men de kan ibland samsas i samma bok.

Den stora skillnaden ligger i vad som ska väckas i läsarens inre. Fiktionen siktar på känslor, faktatexten på förståelse och insikt. Det är därför man, tror jag, måste vara bergsäker på vad det är man vill förmedla.

Och du skriver ju också skönlitteratur för barn - vari ligger största skillnaden – finns den? – mellan det skrivandet och skrivandet av faktaböcker?

När jag skriver skönlitterärt är det jag som skapar den värld som historien ska utspela sig i. Jag kan enkelt bestämma att någons mamma är bagare istället för ekonom om jag har mer nytta av det. Det är jag som avgör vad som ska visas på tv och vilka låtar som spelas som bakgrundsmusik i affären. Och det behöver inte ens vara riktiga program eller låtar eller yrken, jag kan hitta på som jag vill och är omnipotent på ett härligt vis. Jag bestämmer dessutom precis vartåt strålkastaren ska riktas så att jag slipper förklara tråkiga eller omständliga saker – de syns bara om jag vill det. Så är det givetvis inte när jag skriver faktaböcker. Då är ramarna mycket snävare och mer krävande. Vilket är lika roligt men på ett helt annat vis. På textnivå är skillnaden i arbetssätt mindre än man kan tro. Jag provar och vänder meningar för att komma in i stycken på rätt sätt och försöker hitta en rytm i språk och interpunktion som gungar och vaggar läsaren framåt i den takt jag vill, oavsett om det är fakta eller fiktion.

, Mats Wänblad & Filippa Widlund m.fl. Bonnier Carlsen 2017 Så funkar det! : kroppen inifrån och ut Ur :

Vad är viktigast i arbetet med en faktabok? Vad ska man tänka på som författare? Vi tänker att det finns balansgångar här eftersom det ju i mångt och mycket handlar om att fånga barnläsarens intresse, lust till kunskap...en faktabok kanske måste arbeta med både humor och allvar (seriös information och upplysning och samtalston) - hur gör man, hur tänker man?

Det absolut viktigaste tror jag är att man litar på sitt material – och på läsaren. När jag läser in mig på ett ämne, oavsett om det är brunbjörnens vinteride eller hur en växellåda fungerar, så hittar jag garanterat några saker som får mig att tänka ”det var som tusan!”. Och då blir mitt mål att få läsaren att tänka precis samma sak. Det som gör mig förbluffad, intresserad och exalterad kommer troligen ha ungefär samma effekt på andra. Personligen går jag igång på logiska tankekedjor, där jag först förstår en del sedan en annan och så plötsligt slår jag ihop de två och inser något helt annat. Som det där med galltvål … När jag skrev Så funkar det om kroppen så lärde jag mig självklart en massa jag aldrig fattat tidigare. Som att gallan är ett organ (och en kroppsvätska som bildas just där) som bryter ner de allra knepigaste fetterna innan resterna av maten ska ner i tarmpaketet. Någon annanstans i arbetet hade jag insett hur mycket av smutsen på våra händer som binds av fett och att tvål är ett medium som låter vatten och fett blandas så att smutsen kan lösas upp. Nu insåg jag plötsligt varför farfar brukade ha galltvål nere i sin verkstad. Mycket av det jag skriver i faktaböcker får den här formen. Jag beskriver en sak, sedan en annan, sedan skapar jag en paus där läsaren förhoppningsvis drar sina egna slutsatser innan jag slår in spiken. Ingen kunskap sitter så hårt som den där hjärnan själv fått vara med om att skapa. Och få saker är så tillfredsställande som när man tänkt rätt och får det bekräftat av författaren.

Hur jobbar du med och tänker kring de för faktaboken specifika element tex hur text och bild arbetar tillsammans för information och upplysning om saker och förhållandens beskaffenhet; hur bild förmedlar kunskap och upplysning i relation till texten i era böcker? Hur kan ett samarbete med illustratör eller formgivare se ut?

Om vi tar ”Så funkar det”-böckerna som exempel så är det fyra olika tecknare som jobbar med dem. När jag skriver första versionen av texterna bifogar jag en massa referensbilder. De är inte bildbeställningar, ”så här ska det se ut”, utan förklaringar så att tecknaren ska förstå det jag beskrivit i text så bra som möjligt. Jag försöker också markera att ”den här texten är enkel att skriva om i punktform”, eller ”som en liten serie” eller på något annat sätt, så att tecknaren ska kunna välja det som är bäst bildmässigt. När skisserna sedan är klara beslutar vi, tillsammans med redaktör och formgivare, vilken väg vi ska gå. Ibland är det jag som får skriva om, ibland är det tecknaren som får byta riktning, det är nog fifty-fifty. Komplexa processer blir ofta enklast att förstå om förklaringen drivs av bilden medan texten mer stöttar, medan annat passar bäst att förklara i text – då kan tecknaren istället kanske göra något friare så att formen känns lockande också.

Finns det några utmaningar i att skriva fakta för barn och vad är roligast?

Den största utmaningen är att barn har mycket färre saker som de kan referera till, en mer begränsad förkunskap. Meningen ”det är ungefär som när flyttfåglarna drar söderut på hösten” funkar bara om man har en grundläggande förkunskap om fåglars migration. Däremot har barn inga problem att hänga med i ganska abstrakta och vindlande tankegångar bara varje steg i sig är logiskt och förklaras tydligt. Att skriva faktaböcker för vuxna är mycket enklare, föreställer jag mig.

Där är det ju liksom läsarens eget fel om han eller hon inte begriper orden eller har bristande förkunskap.

Den kunskapen går inte att googla fram. Och det är precis samma sak med faktaböcker för barn. Om de är välgjorda visar de sammanhang och drar paralleller som läsaren inte kan få sig till livs på annat sätt. En bra faktabok utvecklar tänkandet. Hur skulle vi klara oss utan det?

Vad tänker du om barnfaktabokens framtid?

Jag tror att den är ljus och vacker. Eller jag hoppas det, i alla fall. Det kanske är för att jag är specialintresserad av faktaböcker, men jag har en känsla av att mycket av det intressantaste och mest nyskapande som kommit ut de senaste åren – både på barn- och vuxensidan – är just faktaböcker. Själv läser jag just nu Stockholm: en utopisk historia av Åke Abrahamsson. Den har en del år på nacken men är oerhört spännande. Den tar upp många av de storstilade planer och idéer som folk haft för utvecklingen av Stockholm men som aldrig blev förverkligade. Det är en historisk skildring av hur det kunde ha blivit – vilket lär läsaren enormt mycket om hur det faktiskt var. Den kunskapen går inte att googla fram. Och det är precis samma sak med faktaböcker för barn. Om de är välgjorda visar de sammanhang och drar paralleller som läsaren inte kan få sig till livs på annat sätt. En bra faktabok utvecklar tänkandet. Hur skulle vi klara oss utan det?