Filippa Widlund

from Bazar Masarin Faktaböcker för barn 2021

Förvildade/ A. Pfeiffer

Början

Jag har jobbat mycket med faktabilder för barn genom de snart trettio år jag varit verksam som illustratör och/eller grafisk formgivare. I början på nittiotalet illustrerade jag ett stort antal läromedel, allt från matteböcker för lågstadiet till NO-böcker för gymnasiet, har även bidragit med bilder till Nationalencyklopedin. Det var väl så jag halkade in på just faktaillustrationer. När jag senare sade upp mig från läromedelsjobben för att fokusera på barnboksillustrationer insåg jag att jag trots allt hade börjat brinna för tydliga och pedagogiska bilder. Jag tecknar gärna djur och natur (som är ett starkt eget intresse), så det blev gärna barnböcker med fokus på dessa ämnen. T ex Äventyret Naturen – från Asfaltsdjungel till Ögonkorall (utgiven 2005 med text av Mats och Åsa Ottosson, som förresten blev utsedd till Årets Pandabok för barn och ungdom av WWF samma år).

Bojanböckerna

Just nu tecknar jag nionde delen i en populär serie fordonsböcker, skrivna av vår förre läsambassadör Johan Anderblad (känd från Bolibompa) om figuren Bojan vars mamma Bibbi jobbat med alla slags fordon, en sort i varje bok. I varje bok vävs även en berättelse om något djur in. Detta för att lätta upp faktatyngden om fordonen så att barnet ska få vila i en parallell ”mjukare” berättelse om ett djur i viss nöd, ofta kryddad med starka känslor som ger en härlig och, tror vi, välbehövlig kontrast.

Foto ©Caroline Andersson

Vi hamnar ofta i dilemmat att dessa böcker, som ju ska vara späckade av fakta, riskerar att bli för ”torra” och alltför skolboksaktiga. Vi strävar hela tiden efter att hitta en nivå där den fakta som vi presenterar ska vara rätt för målgruppen. Den ska fascinera och gärna förvåna utan att vara för svår att förstå. Det gäller såväl i text som bild. Ofta kan väldigt stora textsjok strykas och enbart presenteras som en bild istället, om än med små förklarande texter och pilar in i bilden. Humor är viktigt även i faktaillustrationer, det försöker jag få in så ofta det går och passar. I bojanböckerna försöker jag göra fordonen helt korrekta men skalar ändå bort så mycket som möjligt jämfört med verkligheten. Det enda som får vara kvar är detaljer som beskrivs i texten och som uppenbart behövs för fordonets funktion. Jag förstärker dessutom gärna saker som jag vet att små barn antingen ”går igång på” som t ex saftblandare (blåljus) och lampor, eller sådant som gör att de kan leva sig in med hela kroppen i bilden, som handtag, trappsteg, rattar, spakar osv. Jag förstärker färger och gör dem så ”aptitliga” det bara går utan att förta känslan av en viss realism. Vi tar våra hängivna och ofta kunniga läsare på största allvar och kompromissar inte med faktagranskningen. Till varje bok anlitar vi en person som till yrket jobbar med det vi berättar om, hen får ge synpunkter på text och bild och vi ändrar alla detaljer tills allt blir korrekt, stort som smått. För ofta vet vi ju inte själva exakt hur saker fungerar som vi beskriver. Det går inte att bara googla förlagor och tro att det räcker. Tydlighet är absolut viktigast för mig. Jag jobbar hårt med tydligheten, den har företräde före originalitet och konstnärlighet. Men som nummer två kommer alltid en skön form. Jag strävar efter att renodla min ”ligne claire”, den klara linjen som användes av Tintins skapare Hergé och som har sitt ursprung i de japanska träsnittens tydliga, rena konturer och enhetliga färgskalor. Jag går ofta tillbaks till dessa källor för inspiration och för att hitta min kompassrikting om jag känner mig vilse. Omedelbarhet är prio ett. Jag vill att barnet ska uppfatta scenen/bilden omedelbart, utan att behöva tänka, undra eller tolka. Bilden ska sitta ”som en smäck”. Sedan är det en fördel om bilden kan växa, i och med ett närmare betraktande, detaljer får gärna finnas i överflöd men de ska ha en underordnad roll när det kommer till första anblick av bilden. Jag använder mig ofta av en ren och tydlig svart linje runt bildens huvudobjekt/huvudbudskap medan eventuella detaljer får smälta ihop med

bakgrundens kulör, ofta vara utan linje eller med en mindre kontrasterande linje för att inte störa. Jag tycker om att försöka färgsätta med en sammanhållen harmonierande palett, men gärna med en kontrasterande kulör när jag behöver förstärka bildens huvudobjekt, men utan alltför avvikande valör. Hellre kulör än valör, för att få en skön harmoni och jämnhet i bilden som helhet. Jag tycker om ”platta” bilder, med minimalt med skuggor, men ofta väljer jag skuggor ändå om det kan förtydliga något. Bildens estetiska värde får då stå tillbaks, det kan göra ont, men känns ändå mer rätt med tanke på att jag vet att det kommer att hjälpa bildens mottagare, barnet. Enkel läsbarhet är a och o.

Jämlikhet

En viktig grund i allt mitt arbete är medvetenheten om vilka normer bilderna förmedlar. Jag tänker mycket på jämlikhet i bilderna, vad gäller kön, kroppsfunktion, utseende, religion osv och försöker utmana normen. Mina figurer blir å ena sidan ofta könsneutrala då jag vill att barn ska kunna identifiera sig i själva människan. Eller å andra sidan tydligt normkreativa för att läsaren ska få chans att ifrågasätta normer i samhället och för att kanske få igång en diskussion.

Natur

Jag försöker ofta väcka intresse för naturen om det inte stör för mycket i faktabilder, te x kan jag ”pynta” ett uppslag om passadvindar genom att ”kuppa in” någon fågel som utnyttjar vinden, som en albatross härom dagen, i den fjärde delen av Så funkar det som ges ut av Bonnier Carlsen senare i år.

Arbetsprocessen

Som illustratör utgår jag från färdiga texter som bearbetats av förlagets redaktör i samarbete med författaren. Jag får först ett råmanus som jag skriver ut, läser i soffan och omedelbart skissar (med blyerts) i marginalerna på. Små ”frimärksskisser”, enbart som minnesstöd för de bilder jag får upp i huvudet när jag läser. Sen ber jag redaktören att sätta texten (alltså typograferad med rätt typsnitt, grad, spaltbredd osv) och mejla en pdf som har bokens rätta format och texten grovt fördelad med lagom mycket på varje uppslag. Då kan jag börja skissa. Jag tittar på mina frimärksskisser och ritar upp dem (digitalt) i grova drag i 100% över uppslagen. Sedan klipper och klistrar jag (digitalt) i texten, flyttar ev om den över uppslagen och klipper bort delar av den där

Ur kommande: Så funkar det! , Mats Wänblad & Filippa Widlund m. fl. Bonnier Carlsen 2021

det blir för lite utrymme för bild. I detta skede gäller det att vara hyfsat insatt i ämnet för att kunna sålla på ett intelligent sätt. Med åren har allmänbildningen ökat vilket minskat tiden som går åt till research. Det gör att denna del i processen blir allt enklare och snabbare. En faktaillustratör kan ofta lite om mycket. Författaren och/eller redaktören får sedan rensa i texten på lämpliga ställen eller om det inte funkar ändrar jag i bildskissen. Det brukar bli några skissvändor innan jag kan börja med originalen. Roligast och mest effektivt är naturligtvis att jobba med prestigelösa författare som inte har några problem med att klippa och/eller ändra i sina texter. Som ser boken som ett gemensamt projekt, inte som ”sin”. Detsamma gäller mig som illustratör, jag sätter en ära i att vara lätt att samarbeta med och odlar förmågan att ändra i skisserna tills boken hittar sin perfekta form. I början av karriären hade jag svårare för att ändra mina ursprungliga idéer, ”kill your darlings”, men jag har lärt mig med åren att ett friktionsfritt samarbete gynnar slutresultatet.

Ur :Bojan och grävmaskinen , Johan Anderblad & Filippa Widlund. Bonnier Carlsen 2021

Ur :Äventyret naturen , Åsa & Mats Ottosson & Filippa Widlund. Bonnier Carlsen 2004

Det ska väl inte vara ett självändamål, men ofta blir det också bättre av att tänka nytt. Och framförallt får vi roligare projekt, skönare arbetsdagar. Men det har väl att göra med vad man har för samarbetspartners också, jag har haft turen att få jobba med duktiga redaktörer och författare som jag även haft (har) fin personkemi med. Apropå detta med samarbete så smärtar det rejält om en bok man jobbat med i månader hyllas (av vanligt folk eller professionella recensenter) men enbart författaren ses som ensam upphovsperson och därmed får all cred. Även om boken i fråga kanske innehåller mer illustrationer än text. Var kommer den här bristen på förståelse från? Det kan en ju undra ibland. Jag har alltid velat teckna för barn och upplevt det enklare än att göra faktabilder för vuxna. Jag har barnets perspektiv i mig på något vis och upplever det som självklart och lätt. Roligast är förmånen att kunna tänka och jobba ganska fritt då barnets referenser ju inte är huggna i sten, de accepterar egentligen allt, bara man är tydlig och rak. Det ger mig såklart även ett stort ansvar. Jag får inte vilseleda bara för det. En annan fantastisk sak är tanken på att man kanske gör bilder som planterar sig i barnets huvud och följer med det hela livet. Vi har väl alla starka bilder vi minns som följt med oss och säkert format oss i viss mån. Jag tror barnfaktabokens framtid är god. Boken som fysiskt objekt har ett stort egenvärde, det taktila och sinnliga för barnet att hålla i en bok av papper, kunna bläddra fram och tillbaks, leta, hitta i den snabbt och direkt. Ställa upp boken på favorituppslaget, hålla fingret på bilder och texter, skapa en relation till själva boken som sådan.