Mattias Olsson

Foto från Opal hemsida

Susanne Sandström

Gränsen mellan fakta och fiktion är idag inte alltid tydlig när det kommer till faktaböcker för barn - handling, karaktärer, humor och underhållning är ofta förekommande element i fiktion medan det i faktaböcker ofta är andra element som har betydelse och ges vikt. Dock finns det idag flera böcker som klassas som faktabok men som, om man ser till form och innehåll, är svåra att definiera; böcker som kan använda sig av skönlitteraturens berättarteknik och en fiktiv handling och/eller som är mer konstnärliga, estetiskt inriktade än informativa och upplysande- har den här utvecklingen någon betydelse? Är det viktigt att upprätthålla skillnad mellan fiktivt berättande och icke-fiktivt? I tider av ”Fake News” kanske det är viktigare att barn får verktyg att läsa, analysera, reflektera och förstå faktabokens form och innehåll? Är det något du funderar på i relation till ditt arbete med faktaböcker för barn? Är det något du reflekterar kring när du illustrerade den till hösten kommande Svampskogens hemligheter (tillsammans med Stefan Casta)?

Ja fake news vill vi ju inte ha…eller, haha? Jag tror vi kan kosta på oss bredden av f iktivt och icke fiktivt, samt en mix däremellan. De faktaböcker jag arbetat med har handlat mycket om att bygga upp en utforskarlust och hunger på att ta reda på mer, allt kanske inte är presenterat i just den boken. Att öppna en dörr till lärande, kanske via en liten ”lögn” klädd i humorskrud. Inte fel per automatik. När jag lagt in osanna element då har det ibland varit i lägen då man exempelvis blickar bakåt i tiden. Så här trodde man förr…och så twistar man till den illustrationen. Barnet förstår glappet i tid och kan få någon slags referens till nuet och en stolthet att känna, jag vet bättre nu…och vill lära mer. En kul bild gör också att man kanske vill visa kompisen boken/bilden och med lite tur uppstår en diskussion om det sanna. I Svampkogens hemligheter har det handlat mer om att göra en väldigt vacker och informativ ”lustbok”. Här handlar det mer om kompositioner som kanske sticker ut lite…men lite humor kostar vi på oss i knasiga rådjur etc. I boken har vi pedagogiskt byggt upp bild och berättande i olika sektioner…med försök att hitta en ny väg. Och att våga tänka lite konst i alltihopa. Jag blandar olika konstnärliga tekniker och hoppas givtevis också att skaparlusten kan infinna sig hos barnet. Kanske rentav tar blocket med sig ut i skogen och tecknar av en kotte som ser märklig ut (varför gör den det?…tar med den hem och forskar vidare).

Hur jobbar du med och tänker kring dessa specifika element (tex hur text och bild arbetar tillsammans för information och upplysning vs estetiska uttryck) och gränser (finns de?) när du arbetar med en barnfaktabok?

Jag är ju inte en faktatecknare i grunden, däremot en tecknare som kan rita realistiskt om det behövs. Så har ju fallet varit med Svampskogens hemligheter. Då kan det ibland bli ännu roligare när man lägger in balancerat, rimligt ”knas” i bilderna. För det är ju trots allt en barnbok vi arbetar med även om den ska bli något ”annat” än en gängse svampbok för yngre. En stor spännvidd mellan det sanna och fiktiva kan man se mer av i min och Peter Ekbergs bok En biljett till stjärnorna samt till viss del även boken Aliens! Där ingår det ju att man inte riktigt vet…och de böckerna handlar verkligen om att bygga vidare på faktalust kring rymden, men även livsåskådning. Som illustratör är det ju en dröm att få teckna det som inte finns (eller?)…hur löser man det, jo man tar saker som finns

och ritar ihop. Text och bild ska dansa väl med varann, jag har min grund i bildkonsten och vill se estetik som genomsyrar ett helt uppslag. Inte text bra och bild bra, men sen stelt uppstyltat. Nej, ett flow tror jag är bra för lärandet…och kvalitet i både text och bild givetvis.

Skildringen i bild av naturen, djuren och relationen mellan människa och natur och djur - hur tänker du kring det?

Jag är själv en skogens man och tror på att försöka förmedla känslan av att befinna sig mitt ute i naturen. Hoppas vi lyckats med det i Svampskogens hemligheter. Vi är ju en del av naturen och jag tror personligen att vi måste återfå/återta vissa kunskaper i hur man för sig i naturen, vad man kan använda sig av i naturen…vad kan vi göra för att vara en del i kedjan på bra sätt. Ytterst aktuellt i dessa tider. När jag gjort bilderna till boken så har jag varit nere i marknivå med djuren och svamparna, det är där vi ska vara, det är där det stora vecklar ut sig i det lilla.

Hur ser din arbetsprocess ut när du arbetar med faktaböcker – hur gör du valen av bild/illustration?

Det börjar med en text. Jag läser, stryker under där jag ser bilden i mitt inre. Sen skissar jag ofta upp storyboard av hela boken för presentation. Det presenteras för författaren och redaktören, länken mellan mig och författaren under arbetet med boken är redaktören. Innan arbetet drar igång pratar jag och författaren ihop oss och lägger upp plan/riktlinjer som vi presenterar…sen stämmer man ofta av mitt i processen med. Bilderna som skissas…ja idag kan man ju söka mycket referensmaterial på nätet. Sen gäller det att lägga in det som är just du och dina kvaliteter som illustratör i bilden. Ibland är ”less is more” bäst, men ibland kan ”more is more” komma som en kul ”trigger”. Det är svårt att beskriva valet av bild, det kommer ofta till naturligt, och det känns ganska omgående, om det är bra eller dåligt. Är det mycket bild som i En biljett och Svampskogens hemligheter, ja då gäller ju även helheten. Dvs ibland är det ”kill your darlings” som gäller. Jag kan inte nog påpeka vikten av skiss! Dels för att visa för diskussion men även för egen del, att ha i ryggraden hur bilder ska göras när man kopplar på den mer hantverksmässiga delen. Skiss är nästan det jag brandtalar mest om när jag är ute på mina skapande skolbesök runtom i landet.

Finns det några utmaningar i att illustrera fakta för barn och vad är roligast?

De faktaböcker jag har gjort, där har jag alltid varit tydlig tidigt om att det inte bara kan handla om fullständig exakthet, där finns det andra illustratörer som gör det bättre tror jag. Det handlar om humor, miljöbeskrivning, lust, kanske någon gangnande smålögn och ett bra samspel mellan text och bild för att locka till lärandet. Min utmaning är att strama åt ibland… att låta det ”sanna” var spännande nog för ett barn. Det har jag lyckats bra med i Svampskogens hemligheter. Sanningen överträffar onekligen dikten allt som oftast.

Vad tänker du om barnfaktabokens framtid?

Faktaböcker är ju helt nödvändiga, alla kategorierna. Det jag tror vi måste bli ännu bättre på är paketeringen av den fysiska boken…vi ska få barnen och dess vuxna att se just den boken som en egen unik skatt. Idag kan man göra så mycket med relieftryck, lack, bra miljövänliga papper etc…. våga tänka klassiker även inom denna genre. Med den digitala boken kan man ju länka vidare oändligt mycket på ett bra och lekfullt sätt och hela tiden komma vidare. Därmed ska den fysiska boken få lysa med en egen lyster som står pall och kan vara förstavalet. Fler faktaböcker dansar in på Augustgalan…vi spänner bågen visuellt och textmässigt, visst!