7 minute read
Anna Hansson
My Grundström Barn och ungdomsförfattaren Anna Hansson är en hejare på att ge ut populära böcker både när det kommer till fiktion och faktaböcker. Bazar Masarin fick chansen att prata med författaren till barnböcker som Fasliga fakta, Intresseklubben, På prao och Monsterhotellet.
Hej Anna, vem är du?
Advertisement
Jag är en snart 40-årig hundälskare som gillar att äta ostbågar, kolla på teve-serier och gå på promenader i skogen. Jag jobbade tidigare som lärare, men jobbar sedan 2015 med att skriva barnböcker och hålla i skrivarworkshops för barn och ungdomar på skolor och bibliotek.
Hur kom det sig att du började skriva faktaböcker för barn?
Min första faktabok heter Fasliga fakta om rysliga varelser, och den var nog rätt bra att börja med eftersom det inte finns någon egentlig sanning att hålla sig till när det gäller troll och häxor. Jag kommer ihåg att jag ville skriva en bok om sånt som barn kan tycka är lite läskigt och spännande samtidigt, men det slutade, efter massor av omskrivningar, som en rätt rolig bok. När det blev dags för en uppföljare i serien fick jag hålla mig till mer trovärdiga källor och hålla tillbaka min fantasi, för då blev det likmaskar, kackerlackor, bärfisar och mördarsniglar i Fasliga fakta om äckliga kryp, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat!
Gränsen mellan fakta och fiktion är inte alltid tydlig när det kommer till faktaböcker för barn - handling, karaktärer, humor och underhållning är ofta förekommande element. Hur jobbar du med med dessa element och gränser i ditt skapande?
När det gäller mina renodlade faktaböcker så håller jag mig förstås 100% till sanningen. Men det finns ju mer eller mindre roliga fakta om alla djur, och jag försöker förstås att plocka ut det som är mest roligt och mest intressant. Men sen är det mina illustratörer som står för den mesta av humorn.
Maria Andersson Keusseyan, som illustrerar både Fasliga fakta och Intresseklubben, förmänskligar gärna djuren lite grann, klär dem i glasögon och halsdukar och gör roliga pratbubblor med saker de säger till varandra. När det gäller handling försöker jag hitta någon slags struktur i sättet jag presenterar faktan på, någon slags logisk ordning i vilken information som bör följa på vilken. Jag brukar också försöka lätta upp texten lite med kortare inslag av knasigheter, till exempel ett uppslag om fiskar med roliga namn i Fiskstjärtarna, eller ett om de fåglar som inte kan flyga i Sångfåglarna – och andra kraxare.
En stor del av de faktaböcker för barn som ges ut handlar om just djur och natur. Skildringen av naturen och relationen mellan människa och natur - hur tänker du kring det i ditt skapande?
När det gäller djur så tycker jag att det är själva djuret som är mest intressant och skriver om det utan mänsklig inblandning så långt det går. I de fall djuren ofta interagerar med människor, som blodiglar och fästingar, då fokuserar jag på nyttan med det för djurets del.
Hur ser din arbetsprocess ut, hur väljer du tema och innehåll?
Det som är det bästa med att skriva faktaböcker är att jag får ägna så mycket tid åt, och lära mig så mycket om, något som jag tycker är intressant. Jag har nog aldrig så roligt på jobbet som när jag gör research till en ny faktabok. Hur jag väljer tema kan gå till på lite olika sätt, ibland är det jag som gärna vill skriva om något särskilt, ibland är det ett förslag från illustratören, som är sugen på att rita något särskilt sorts djur, ibland är det ett förslag från förlaget som sett att det saknas faktaböcker om ett visst sorts ämne. Det börjar alltid med en viss tvekan från min sida. Kommer det att finnas tillräckligt mycket spännande och rolig fakta om det här djuret för att fylla en bok? Jag börjar alltid med att läsa på, massor, och skriver upp allt jag tycker är roligt. Jag läser främst på nätet, det brukar finnas massor av spännande information på djurparkers och museers hemsidor, och så finns det ju flera tidningar inriktade på djur och natur som brukar ha spännande artiklar. Jag läser både på svenska och engelska, och det kan ta rätt lång tid innan jag läst mig igenom allt jag hittat. När jag gjort det har jag massor av anteckningar, och där är det bara att försöka bena ut vad som är tillräckligt intressant för att behålla, och stryka resten. Sen försöka få ihop det i någon bra följd, och med ett språk som barn hänger med i. Tyvärr får jag ofta stryka riktigt spännande fakta på grund av platsbrist eller för att det inte riktigt hänger ihop med något annat och jag därför inte kan få det att passa in. Allt sånt sparar jag i en egen mapp, och det kan hända att det dyker upp i någon annan bok någon annan gång. Resterna från Stora djurbajsboken resulterade till exempel i En liten bok om mycket bajs. När jag tycker att jag är klar återstår redigering av texten med förlaget, faktagranskning och illustrationer. Det är först när illustrationerna är på plats som jag känner mig säker på att boken kommer att bli riktigt bra.
Hur arbetar du med illustrationer och illustratör i skapandet av dina faktaböcker?
Jag tycker inte om att känna mig styrd när jag jobbar, och tänker att mina illustratörer inte heller gör det. Därför får de faktiskt illustrera hur de vill, även om jag ofta skriver ner vilka bilder jag ser i mitt huvud till de
olika textavsnitten. Ibland ser illustratörerna samma sak, ibland något helt annat. Det jag brukar stå till tjänst med är att hjälpa tillatt hitta bra bilder på hur djuret ser ut i verkligheten, jag brukar ofta veta var de går att hitta eftersom jag läst så mycket om det när jag gjort research.
Finns det några utmaningar i att skriva fakta för barn?
Massor! Fast jag tror att det kanske finns fler om man skriver för vuxna? Det är alltid svårt att göra ett bra urval. Vad vet barnen innan, som jag inte behöver ta med. Vad behöver barnen veta och vad kan jag utelämna utan att det gör något? När jag skrev Fiskstjärtarna kände jag att det var viktigt att förklara hur fiskar kan andas under vatten. De få meningarna var de som tog längst tid att få till i hela boken. Helst ville jag bara strunta i det, men det kände jag samtidigt inte var ett alternativ. Men det var svårt. Först var jag tvungen att förstå hur det fungerade, sen förklara det på ett så enkelt sätt som möjligt.
Du är ju också en flitig författare av skönlitterära böcker för barn, hur skiljer det sig mellan att skriva fakta och fiktion?
På ett sätt skiljer det sig förstås jättemycket, när det gäller fakta måste jag hålla mig till sanningen och när det gäller skönlitteratur får jag skriva vad jag vill. Men arbetssättet är faktiskt väldigt likt. Innan jag sätter mig ner och skriver en skönlitterär bok så har jag hela handlingen klar för mig, jag vet hur den ska börja, hur den ska sluta och vad som ska hända i mitten. Var den ska utspela sig och vilka karaktärer som ska vara med. Sen hittar jag förstås på lite detaljer längs vägen, men på det stora hela är det rätt bestämt i förväg. Mycket kan förstås ändras sedan när jag redigerar efter förlagets respons, men jag tycker att arbetssättet är rätt likt det när jag skriver faktaböcker, jag gör en hel del research innan, fast i min fantasi istället för på nätet.
Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad påverkas du av?
Jag tänker att jag påverkas av allt jag ser, hör och läser, vare sig jag vill eller inte. Jag får många nya idéer till böcker när jag träffar barn och ungdomar på skolbesök, inspiration till hur jag kan lägga upp text när jag läser andras böcker, och en känsla för olika stämningar när jag ser på film och tv-serier. Säkerligen påverkas jag av sånt som händer runt om i världen också, men det är ingenting jag tänker på när jag skriver. Kapybaror äter sitt bajs till frukost oavsett vem som är president eller hur börsen ser ur liksom.
Har du någon faktabok eller liknande som påverkat dig från barndomen?
Älskade tidskriften Illustrerad vetenskap när jag var liten! Och förstås En ding ding värld, även om den inte var lika mycket av en faktatidning som jag trodde när jag var liten…
Har du något drömprojekt?
Jag har precis skrivit manus till vad som är mitt drömprojekt just nu, nu gäller det bara att förlaget säger ja! Vad det handlar om vill jag inte riktigt avslöja, tänk om någon skulle sno min idé? En liten ledtråd kan jag i alla fall ge – det handlar om delar av kroppen…
Vad är på gång för Anna Hansson, har du något du vill tipsa om?
Jag har ett gäng superlättlästa böcker, alltså suuuuperlättlästa, som jag gärna vill tipsa om. Ett till två ord per uppslag, främst enstaviga sådana, för de barn som inte kan läsa tillräckligt mycket för att läsa en ”vanlig” lättläst bok. Det är Beta Pedagog som ger ut böckerna, under serienamnet Läshuset, och de borde precis ha kommit ut, eller vara på väg ut nu.