17 minute read
Att våga bredda representationen / J. Edvardsson
Att våga bredda representationen
Advertisement
Jenny Edwardsson Att få läsa en bok och känna igen sig är viktigt. Det är något som alla borde få möjlighet till. Det finns dock grupper som ofta hamnat utanför eller grupper som fått bli bikaraktärer i den svenska ungdomsboksutgivningen. Det har gjort att en del ungdomar aldrig fått läsa om karaktärer som varit som dem själva.
I vår har jag läst tre svenska ungdomsromaner som breddar representativiteten. Det är Pär Sahlins Ingen normal flyttar hit, Annelie Drewsens Prinsen av Porte de la Chapelle och Moa Backe Åstots Himlabrand. I den förstnämnde har vi en snusande epakörande norrländsk kille. I den andra en ung kille som flytt till Sverige och som tvingas fly på nytt och leva papperslös i Franrike. I den sistnämnda har vi en ung homosexuell same som brottas med sig själv och den traditionella samiska synen på homosexualitet. Jag fick möjlighet att ställa frågor till författarna om deras nya romaner och om deras huvudpersoner. Så här säger författarna.
Pär Sahlin
Vad handlar din bok Ingen normal flyttar hit om?
Boken handlar om Joar och hans kompisar som bor i byn Sävaträsk. Det är sommarlov och Joar är obotligt kär i klasskompisen Minna. Varje dag parkerar Joar sin epa utanför gatuköket där Minna sommarjobbar, vevar ner fönstren och spelar hårdrock på högsta volym. Allt för att få Minna att reagera. Det är förstås inget vidare bra sätt att fånga en tjej. Men så dyker Lukas upp, en sommargäst, och han och Joar blir vänner. Och Lukas kan en del om kärlek. Han kanske kan hjälpa Joar att fånga Minnas hjärta.
Att våga bredda representationen
Varför valde du titeln Ingen normal flyttar hit. Sävaträsk 1?
I boken säger Joar till Lukas att ingen normal flyttar hit. Han säger det med viss ironi, för Joar gillar nog innerst inne Sävaträsk ganska mycket. Men inför Lukas, som kommer från Stockholm, vill han inte erkänna det. Jag tycker att titeln också på ett bra sätt sammanfattar känslan som man kan ha när man växer upp; varför valde mina föräldrar att bosätta sig här? Varför flyttade de inte till Östersund? Stockholm? New York? Den känslan tror jag att ungdomar, oavsett om de bor i Sävaträsk eller på Södermalm i Stockholm kan känna igen sig i. Titeln var förresten en av många förslag som jag gav till förlaget (Hegas). Det slutade med att förlaget hade en omröstning på Instagram om två titlar. Denna vann, vilket jag är glad för. Jag tycker att det är schvung i den. Att den sedan har undertiteln Sävaträsk 1 beror på att jag redan från början hade bestämt med förlaget att det skulle bli flera böcker om Joar och hans vänner. I mars kommer andra delen som heter En prick i registret.
Hur fick du idén till boken?
Förlaget frågade om jag ville skriva en ny ungdomsboksserie för dem. Jag har tidigare skrivit tre böcker om simmaren Nadir för dem (bl.a. Nadir och ingen annan). Tidigt i processen bestämde jag mig för att den skulle utspela sig på landsbygden eller på en mindre ort. Jag började fnula på en idé där egentligen Lukas var huvudpersonen och där Joar var antagonisten (motståndaren) i berättelsen, men efter ett givande samtal med förläggaren, ändrade jag mig och insåg att det så klart måste vara Joar som berättelsen skulle kretsa kring. Och med Joar kom epatraktorerna, hårdrocken och det impulsiva humöret!
Du skriver om en karaktär som inte vanligtvis syns som huvudperson i ungdomsböcker. Var det ett medvetet val och vad är tanken bakom detta val?
Så är det. Ungdomar som Joar, som kör epa, snusar och på ytan verkar leva ett ganska illitterat liv har väl inte stått högst i kurs att kvalificera sig som huvudpersoner i en ungdomsbok de senaste åren. Vad det beror på finns det nog många svar på. Kanske för att ungdomar som Joar inte är målgruppen, de läser ju inte! Kanske för att författare hellre vill skriva för redan frälsta. Då finns det i alla fall en sportslig chans att boken kommer att sälja. För mig blev det till slut ett medvetet val att skriva en bok om Joar och med förhoppningen att ungdomar som Joar skulle läsa boken. En väg in i litteraturen är ju att man i den kan känna igen sig och spegla sig i den. Kanske kan Ingen normal flyttar hit vara en sådan bok. Det vore fint i så fall.
Vem har varit förebild eller inspirerat till din huvudperson?
Det finns ingen enskild förebild, utan Joar består av många personer som jag har mött och känner, inklusive mig själv. Några av dem som jag tänker på när jag skriver om Joar är elever som jag har mött som lärare och som författare vid författarbesök.
Hur skulle du beskriva din huvudperson?
Joar är handlingskraftig, rapp i käften och rolig. Han är impulsiv, en känslomänniska som tydligt visar vad han känner, framför allt om han är förbannad. Han tar hellre till nävarna än att diskutera. Han är en romantiker, utan att han vet om det. Och så brottas han med ett dåligt självförtroende och är livrädd för att inte bli omtyckt. Mänsklig med andra ord.
Vem vill du ska läsa din bok?
Egentligen alla ungdomar (och vuxna!) Men mest önskar jag att ungdomar som Joar hittar fram till boken.
Foto© Ulrica Zwenger
Annelie Drewsen
Vad handlar din bok Prinsen av Porte de la Chapelle om?
Den handlar om Salar som efter tre år i Sverige har fått avslag på sin ansökan om asyl. För att slippa bli utvisad till Afghanistan väljer han att lämna landet. När boken börjar står han på Malmö centralstation och ska precis stiga på tåget söderut. Läsaren får sedan följa honom på resan, eller snarare flykten, genom Europa. Det är dels en spännande historia om hur han hanterar alla svårigheter längs vägen, dels en berättelse om hans inre kamp för att orka med ännu en separation från människor han älskar.
Varför valde du titeln Prinsen av Porte de la Chapelle?
Porte de la Chapelle är namnet på den plats i norra Paris där Salar hamnar, bland många andra flyktingar, hemlösa och missbrukare. Salar och hans nyfunna vän Najib skojar om att de är prins och sultan, vilket nog är ganska typiskt för människans sätt att använda humor och fantasi för att hantera svårigheter. Jag kom på titeln ganska sent under arbetet och kände direkt att den passade. Det behövdes något som kontrasterade mot mörkret i boken och jag ville inte göra Salar till en ”stackars flykting” som man ska tycka synd om. Klart han ska vara prins!
Men det finns också en krock mellan prinstiteln och Porte de la Chapelle, som har blivit en ökänd plats. I någon mening är det samma krock som uppstår för Salar. Han har levt svenskt medelklassliv i flera år och måste plötsligt bo bland råttor.
Hur fick du idén till boken?
Jag befann mig mitt i en den situation som uppstod 2016, då tusentals ungdomar fick utvisningsbeslut efter att ha varit länge i Sverige. Bland dem fanns några av mina tidigare elever från Tensta gymnasium. Precis som många andra kring ungdomarna reagerade jag, först med förvåning och sedan genom att försöka lösa akuta situationer. Men vissa av ungdomarna såg inga chanser alls i Sverige och var livrädda för att bli utvisade, framförallt till Afghanistan, så de gav sig hellre iväg. Många sökte sig till Frankrike där det är lättare att få uppehållstillstånd. Jag kände ett slags ansvar att försöka förstå och gestalta detta samtidshistoriska skeendet. Men från början var det svårt att hitta ett sätt att berätta om det. Det var så mycket som hände samtidigt och så många olika lager, från 17-åringen som tappat allt hopp om en framtid och 19-åringen som sitter inlåst i ett förvar till chartrade flygplan till Kabul och en politisk debatt som verkade ha gått i baklås. Hur berättar man om det? Först skrev jag en novell som heter Tusen tashakor, hejdå. I den säger Salar hejdå till sin svenska lillebror Albin. Men sedan kunde jag inte släppa Salar, utan följde helt enkelt med honom på resan från Sverige.
Du skriver om en karaktär som inte vanligtvis syns som huvudperson i ungdomsböcker. Var det ett medvetet val och vad är tanken bakom detta val?
Om man tittar på vad jag brukar skriva så är Salar nog en ganska typisk huvudperson. Sedan får andra avgöra huruvida han är en vanlig eller ovanlig person i ungdomsböcker generellt.
Vem har varit förebild eller inspirerat till din huvudperson?
Salar är inte baserad på någon enskild person; det finns tusentals Salar i verkligheten. För att kunna skriva trovärdigt har jag intervjuat ungdomar i Paris, människor omkring dem och tagit hjälp av andra ungdomar som jag känner. Det gör att boken innehåller mycket verklighet, framförallt i enskilda detaljer, repliker och händelser.
Hur skulle du beskriva din huvudperson?
Salar är en helt vanlig ung människa som har varit med om en rad överjävliga saker i sitt liv, vilket såklart har påverkat honom. Som papperslös och hazar uppvuxen i Iran har han varje dag mött förtryck, fattigdom och rasism. Det har gjort honom både självständig och vilsen, stark och skör. I början av boken befinner han sig i en akut kris och är därför helt fokuserad på nuet. Minnen och känslor är mest i vägen, tycker han, men under resan triggas de igång av saker som sker vilket gör att det är ganska rörigt i hans huvud. Kaos, som han själv säger. Ändå klarar han sig vidare, vilket också är en del av hans identitet. Han är killen som klarar sig.
Vem vill du ska läsa din bok?
Så många som möjligt, helst både ungdomar och vuxna läsare. Jag har märkt att många vill prata om boken efteråt, så jag hoppas att lärare och bibliotekarier skapar bokcirklar eller andra former för samtal kring boken. En vän till mina föräldrar skickade ett brev till mig efter att ha läst den och skrev: ”Jag ska låna ut boken till vänner och sedan ska vi prata om rättvisa”. Det var fint!
Kan du rekommendera andra böcker för den som vill läsa mer på samma tema?
Ja, jag tycker att Viveka Sjögrens bilderbok Pojken i taket är en otroligt fin gestaltning av samma slags avsked som är utgångspunkten för min bok. Den påminner i sin tur en del om Shaun Tans Eric.
Andra böcker är reportageboken Dom som stod kvar av Thord Eriksson, Jag stannar till slutet av Fatemeh Khavari och Annie Hellquist och Gå bara – min flykt från Somalia till Sverige av Abdi Elmi och Linn Bursell. Jag misstänker även att De afghanska sönerna av Elin Persson kan funka ihop med min bok, men jag har själv inte läst den ännu. Har precis beställt den i pocket!
Foto © Carl-Johan Utsi
Moa Backe Åstot
Vad handlar din bok Himlabrand om?
Den handlar om Ánte som är 16 år och har vuxit upp i en renskötarfamilj. Han planerar att fortsätta med renarna i resten av sitt liv, men när känslorna för bästa kompisen Erik utvecklas till något större tvingas Ánte fundera över sin identitet. Måste han välja mellan kärleken och sin kultur? Enligt många i Ántes omgivning existerar det inte homosexuella renskötare.
Varför valde du titeln Himlabrand?
I boken finns en metafor där Ántes situation gestaltas genom de samiska stjärnbilderna. I den samiska stjärnhimlen rör sig en jägare som är på jakt efter en stor älg. Myten säger att om jägaren hinner ikapp älgen och skjuter sin pil mot den, kanske han råkar träffa polstjärnan som håller upp himlen. Då kommer himlen sättas i brand och jorden gå under. Ánte är rädd att samma sak kommer hända om han visar sina känslor för Erik men inte får dem besvarade eller accepterade.
Hur fick du idén till boken?
När jag skriver börjar jag sällan med en konkret idé. Istället utforskar jag en känsla eller en karaktär som kommer till mig. Redan när jag var 15 år började jag skriva om Ánte
och Erik. Berättelserna jag skrev då finns inte kvar i den utgivna boken, men Ántes inre konflikt är densamma.
Du skriver om en karaktär som inte vanligtvis syns som huvudperson i ungdomsböcker. Var det ett medvetet val och vad är tanken bakom detta val?
Från början var det egentligen inte ett medvetet val. Karaktären Ánte har som sagt funnits med mig i många år. Det var först senare i skrivprocessen som jag insåg att hans berättelse sällan skildras i böcker. Då kändes det viktigt att skriva klart boken och ge ut den. Jag tror att det är viktigt för alla människor att kunna känna igen sig själv i litteraturen.
Vem har varit förebild eller inspirerat till din huvudperson?
Det är ingen särskild person, snarare många olika. En del av Ántes personlighet kommer från mig själv och mina dagböcker jag skrev som tonåring. Annat har jag hämtat från ungdomar i min omgivning och de samer som väljer att berätta öppet om hur det är att vara queer i en samisk miljö.
Hur skulle du beskriva din huvudperson?
Ánte är en person som känner väldigt starka känslor, men sällan visar dem utåt. Han är tonåring och osäker på sin identitet och framtid, precis som många är i den åldern. Så småningom tvingas han vara modigare än han egentligen känner sig.
Vem vill du ska läsa din bok?
Allra främst hoppas jag att unga samer läser boken, eftersom jag skriver för deras skull. Men det är så klart också roligt att många andra människor läser, och på så sätt kan lära sig något om den samiska kulturen. Pär Sahlin
Vem är Pär Sahlin?
Jag är 50 år och bor på Södermalm i Stockholm med fru och två tonårssöner. Ursprungligen från Jönköping. Är utbildad lärare i svenska, SO och bild och arbetade i över 15 år som lärare, mestadels på högstadiet. I dag arbetar jag heltid som författare. Skriver både barn- och ungdomslitteratur samt läromedel i svenska och samhällskunskap.
Hur går din skrivprocess till, från tanke till text?
När jag har fått en idé handlar det mycket om att gå och fundera över personerna, miljöerna och konflikterna och försöka skapa bilder av dem inne i skallen. Jag skriver ner korta tankar och idéer på papper eller på datorn. Därefter skriver jag ett grovsynopsis på datorn som dels handlar om att skapa scener och få till en dramaturgi i berättelsen, dels om att sätta en ton för hur berättelsen ska ”låta”. Därefter börjar jag skriva, scen för scen. Skriver alltid i den ordning som boken ska vara i. Med Ingen normal flyttar hit var skapandet av den fiktiva byn Sävaträsk också en stor del i processen. Jag målade en karta (den finns i boken) och den är nu perfekt att använda mig av när jag skriver fortsättningen på serien.
Vilka böcker tycker du själv om att läsa?
Jag läser mycket barn- och ungdomslitteratur. Gillar att blanda mellan realism och genrelitteratur som fantasy och skräck. Är mycket förtjust i dystopier, men det är väl alla nu för tiden. Försöker läsa så mycket jag hinner av den vuxenlitteratur som kommer ut, men tycker alltid att jag ligger efter.
Vilken är din favoritbok?
När jag är ute på författarbesök brukar jag
nämna två böcker. Dels Bröderna Lejonhjärta, som min pappa läste högt för mig och min syster när jag var liten. Min debutantbok, som är en fantasy (Solhjärtats hemlighet) har många blinkningar till den boken. Den andra boken som jag brukar nämna är Dansa på min grav av Aidan Chambers. Den knockade mig fullständigt som ung läsare. Både innehållsmässigt, men kanske mest stilmässigt. En vuxenbok som jag gillar väldigt mycket är Bulgakovs Mästaren och Margarita. Jag försökte som ung tjugoåring skriva en parafras på den när jag bodde i Jönköping. Tänkte att det skulle vara en kul grej om djävulen dök upp i just den staden.
Vad läser du just nu?
Jag har flera böcker på gång samtidigt. Just nu läser jag novellsamlingen Korridorer av Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg, Poet X av Elizabeth Acevedo och Silvervägen av Stina Jackson (jag vet, jag är sen på bollen).
Annelie Drewsen
Vem är Annelie Drewsen?
Jag är författare och frilansjournalist med en bakgrund som lärare i svenska som andraspråk och spanska. Jag har skrivit omkring 25 böcker för barn och ungdomar, varav de flesta är på lättläst svenska (till exempel Dagboken och böckerna om Amina). Jag gör en hel del författarbesök på skolor och bibliotek och längtar tills pandemin är över så att vi kan ses på riktigt. Sedan 2019 arbetar jag dessutom med Nobel i Rinkeby och Tensta tillsammans med Gunilla Lundgren.
Hur går din skrivprocess till, från tanke till text?
Jag skriver helst intuitivt, utan att planera så mycket i förväg. När Salar satte sig på tåget och lämnade Sverige hade jag bara en vag idé om vad som skulle hända. Framåtrörelsen sker i fingrarna och tangenterna. Samtidigt är det här en bok som har krävt en hel del research, bland annat två resor till Paris. Även fantasin har en gräns och för att kunna beskriva tillvaron där var jag helt enkelt tvungen att åka dit. Salar var med mig hela tiden, som en skugga. När jag klev av tåget i Hamburg, promenerade längs Champs Elysée eller besökte Svenska kyrkan i Paris så hade jag en sorts dubbel blick, min egen och Salars. Alla dessa intryck destillerar jag liksom genom mig själv, och texten är resultatet av den processen. När förnimmelserna får ett språk blir själva berättelsen synlig. Bitvis har det varit riktigt jobbigt och jag har aldrig haft så starka tvivel på något jag skrivit. Då fick jag förlita mig på min förläggares omdöme när hon bokstavligen beordrade mig att skriva vidare. Sedan återstår förstås väldigt mycket arbete med redigering, där andra hjälper mig att identifiera svagheter i texten. Mot slutet strök jag ner vissa scener för att göra dem starkare.
Vilka böcker tycker du själv om att läsa?
Jag läser alltid flera böcker parallellt, ofta sakprosa av något slag samt minst en skönlitterär bok för barn eller vuxna. Ganska nyligen har jag även börjat lyssna på böcker i Biblio-appen när jag ska sova. Under slutskedet med Prinsen av Porte de la Chapelle läste jag intensivt för att skärpa min egen språkliga blick, bland annat Älskade av Toni Morrison, Andningsgunga av Herta Müller, Svält av Knut Hamsun och ett par böcker av Nina Bouraoui. Och naturligtvis Hemingways En fest för livet.
Vilken är din favoritbok?
Det måste bli någon av Astrid Lindgren, antagligen Mio, min Mio.
Vad läser du just nu?
Krönika i sten av Ismael Kadare, Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba samt manuset till boken Fat dance som min författarkollega Malin Eriksson Sjögärd har bett mig läsa.
Vem är Moa Backe Åstot?
Jag är 22 år och kommer från Malmberget, men bor sedan några år tillbaka i Jokkmokk. När jag inte skriver tycker jag om att skapa på andra sätt, till exempel genom att teckna. Jag vikarierar också inom skolan när jag får tid över.
Hur går din skrivprocess till, från tanke till text?
På sätt och vis kan man nog säga att jag tänker genom att skriva. Jag bestämmer sällan i förväg vad som ska hända i mina berättelser, utan låter det växa fram under skrivandets gång. Från att huvudkaraktärerna i Himlabrand uppstod till att boken gavs ut tog det ungefär 7 år. Däremellan har jag skrivit väldigt mycket, gått två skrivutbildningar och redigerat manuset tillsammans med förlaget.
Vad tycker du själv om att läsa?
Det blir många ungdomsböcker eftersom det är det jag själv skriver. Jag gillar att läsa om kärlek och andra känslor. Ofta är det ju så att allt upplevs extra starkt just när man är ung.
Vilken är din favoritbok?
Svår fråga! Jag har haft så många olika favoritböcker genom åren. En bok som jag fortfarande tänker på, trots att det är flera år sedan jag läste den, är Jag ger dig solen av Jandy Nelson.
Vad läser du just nu?
Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe.
Ingen normal flyttar hit Pär Sahlin & Leon Remstedt Hegas Förlag 2020
Prinsen av Porte De La Chapelle Annelie Drewsen Rabén & Sjögren 2021
Himlabrand Moa Backe Åstot Rabén & Sjögren 2021
