Ida Sundin Asp

Susanne Sandström

Vem är Ida Sundin Asp?

Vilken svår fråga! Men jag tror att jag är en jordnära och lugn person, ofta glad men ibland också sårbar. Jag är 30 år och trivs bra när jag har folk runt omkring mig som jag tycker om, när jag får vara ute i naturen och känner att jag har en trygg grund att stå på. Jag arbetar med illustration och bilderbokskonst på deltid, men jag identifierar mig inte med mitt arbete på samma sätt som jag gjorde när jag var yngre.

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

Det är lite olika beroende på vilket typ av uppdrag eller arbete det är. Jag brukar börja med idéskissande och research. Om det är en bilderbok jag ska göra så växer ofta texten fram i relation med att bilderna tar sin form. Jag kan ha en grundtext att utgå från i början, men den ändras sedan i och med att berättelsen som helhet växer fram. Jag strävar efter att hitta en dynamik mellan text och bild där de samspelar och kompletterar varann, så för mig är det viktigt att arbeta med båda parallellt. Efter det allra första skiss- och researchstadiet brukar jag göra en storyboard på alla uppslag. Jag gör även separata skisser och illustrationer för att hitta karaktärer och platser som berättelsen ska kretsa kring. Sedan gör jag en skiss-dummie som innehåller alla uppslag. Jag brukar skriva ut min text och klippa ut meningarna för att sedan testa att lägga in dem på olika uppslag. Det gör det lättare att se om något behöver tas bort eller läggas till och att få en känsla av hur flödet är när jag vänder blad. När dummien är klar med både skissade uppslag och text, brukar jag skissa upp alla uppslag lite mer noggrant i det slutgiltiga formatet. Därefter målar jag bilderna analogt i olika tekniker, de jag använder mig av mest är akvarell, gouache, akryl och tusch.

Det är sällan jag målar ett helt uppslag direkt i ett enda original, ofta blir det att de olika delarna målas separat och sedan scannas in för sig. Slutligen lägger jag ihop alla komponenter digitalt och redigerar uppslagen i Photoshop. Jag tycker om hur de digitala verktygen gör det möjligt att ändra storlek på former, testa olika färger och kompositioner för att hitta ett uttryck som känns bra. Men det är också lätt att fastna i just redigeringen eftersom det finns så många olika valmöjligheter där. Ofta behöver jag pausa från bilderna ett litet tag, för att sedan kunna titta på dem igen med nya ögon. Det kan vara svårt att veta när någonting är färdigt tycker jag, men tillslut får jag nöja mig. Och oftast känns det bra.

Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad, eller vem, påverkas du av?

Jag påverkas av mycket! Min omgivning, saker jag ser och hör och upplever i vardagen, tankar och känslor som jag har och bär på. Jag inspireras av saker jag läser, författare och illustratörer som jag ser upp till, när jag upptäcker någonting som för mig känns nytt och inspirerande eller tittar på en film som jag tycker är vackert filmad. Det kan vara så mycket olika saker som gör mig inspirerad. Men oavsett vad det är som inspirerar mig, så har jag ett behov av lugn och stillhet inom mig för att själva kreativiteten ska få möjlighet att vakna till liv. Ofta kommer många idéer därför till mig på promenader då jag ostört kan reflektera kring saker och ting. Jag påverkas självklart också av sociala medier, vilket jag tror att vi alla gör, och de bilder och budskap som varje dag swishar förbi en där. Det kan vara både positivt och negativt. Det kan vara fantastiskt kul och inspirerande att se alla andra kreativa och talangfulla personer, men det kan också skapa stress och oro och göra att en jämför sig mycket med andra. I mitt fall har det på senaste tiden mest påverkat mig negativt, det har gjort mig stressad och gett mig mycket prestationsångest. Just nu har jag därför tagit en aktiv paus från sociala medier för att skärma av lite och ge mig själv andrum. Och jag har ganska snabbt märkt att jag börjar känna mig mer kreativ igen.

Utmaningar? Vilka möter du? Vilka ser du? (inom förlagsvärlden, på det personliga konstnärliga planet

En stor utmaning är att försöka lita på min egen konstnärliga process och förmåga, och att försöka att inte släppa in för många åsikter och tyckanden på vägen. Självklart är det otroligt viktigt med feedback och konstruktiv kritik, men jag tror att det samtidigt är viktigt att inte försöka göra alla inblandade (olika förlagspersoner, författare osv) 100% nöjda kring alla ens konstnärliga val hela tiden. För att på så vis försöka respektera sin egen konstnärliga förmåga. Det har jag haft lite svårt med vid vissa tillfällen, när jag var yngre ville jag att alla skulle bli nöjda hela tiden. Och det vill jag kanske fortfarande på sätt och vis, men jag har också insett att alla inte alltid kan gilla det en gör. Kanske handlar det i grund och botten om att hitta en trygghet kring sin arbetsprocess och att tro på sig själv. En annan utmaning har att göra med att jag för ett par år sedan blev sjuk i utmattningssyndrom. Jag studerade min master på Konstfack och frilansade dessutom på sidan av, så jag arbetade i princip hela tiden. Att illustrera hade länge varit mitt största intresse och passion, men det övergick då till att bli otroligt prestationsinriktat och kravfyllt. När jag var som sjukast kunde jag rent fysiskt inte illustrera, min kropp sa ifrån. Jag fick pausa allt och vägen tillbaka var lång, men framför allt långsam. Min största utmaning har därför varit att hitta tillbaka till illustrerandet igen, steg för steg. Jag har fått fantastisk hjälp på vägen, bland annat av mina professorer på Konstfack, en rehabilitering jag gick samt nära och kära. Idag mår jag bra och jag klarar av att arbeta utan problem, men jag har valt att inte arbeta med illustration och frilansande på heltid. För att jag ska kunna fortsätta med mitt konstnärliga arbete långsiktigt så är det nämligen viktigt för mig att det känns roligt och lustfyllt igen och inte bara prestationsbundet.

Om man arbetar med bilderbok arbetar man ju undersökande på olika sätt. Hos dig upplever jag en uppriktig undran/utforskning av existentiella frågor (tex i Idag vet jag inte vem jag är) och jag tänker att det är dylika bilderböcker som blir tidlösa, ålderslösa? Vad tänker du?

Vilken fin tanke! Jag tror att jag alltid har dragits lite till det existentiella. Att skapa i text och bild är ett sätt för mig att bearbeta och utforska tankar, känslor och funderingar jag bär på. Jag utgår ofta från mig själv i någon grad när jag skapar, vilket gör att det kanske i själva verket handlar om att undersöka olika aspekter kring vad det innebär att vara människa. Fast ibland blir jag trött på det existentiella och vill bara göra något som känns roligt, eller något som jag tycker bara är fint. För det tror jag är viktigt också. Men absolut, jag håller med om att det känns som att bilderböcker som berör existentiella frågor har en tendens att bli tidlösa. Jag tänker att det beror på att just det existentiella är något som de flesta kan relatera till eller känna igen sig i, det finns något allmänmänskligt över det.

Vilka böcker kommer du ihåg från din barndom? Varför just de här tror du?

De böcker jag minns mest från min barndom är Mamma Mu-böckerna. Jag tyckte så mycket om henne och kråkan och det var en fröjd när vi hade lånat nya Mamma Mu-böcker på biblioteket. Sedan minns jag Alfons Åberg-böckerna också, de älskade jag att läsa främst när jag blev lite äldre. Då drogs jag även till det collageaktiga uttrycket som Gunilla Bergström använt sig av i bilderna.

Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut?

Ur: Idag vet jag inte vem jag är, Ida Sundin Asp. Bokslukaren Urax 2016

Jag skulle älska att jobba som anställd illustratör på något företag eller någon kommun eller liknande. Att ha en anställning där jag skulle kunna få jobba med illustration inom vissa givna ramverk, gå till jobbet måndag till fredag och ha kollegor.

Ur: Rut och djungelmössan, Anna Ribbing & Ida Sundin Asp. Urax Förlag 2018

Då skulle jag kunna arbeta med mer kreativa projekt på sidan av när jag själv kände för det. Det kanske låter tråkigt för många, men för mig vore det perfekt! Och fler bilderböcker vill jag absolut göra i framtiden.

Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare

Det finns så många bra! Några favoriter är Eva Lindström, Klara Persson, Joanna Hellgren, Freja Erixån, Anna Höglund, Siri Ahmed Backström, Sara Lundberg, Lisen- och Emma Adbåge, Nathalie Ruejas Jonson och Jockum Nordström.

Kan du berätta lite om ditt examensarbete på konstfack?

Mitt masterarbete på Konstfack var ett utforskande projekt som pågick under ett och ett halvt år. Det började med att jag inom bilderbokens format ville utforska hur jag kunde berätta om olika typer av ångestkänslor i text och bild. Jag var fokuserad på slutresultatet väldigt tidigt och var inställd på att det skulle bli en bilderbok. Gärna flera, minst två eller tre. När jag pluggade min kandidat på HDK i Göteborg några år tidigare så hade jag lyckats göra Idag vet jag inte vem jag är på bara 6 månader, nu hade jag ju tre gånger så mycket tid! Lite skevt tänkt kanske, men det var så jag kände. Jag strävade liksom efter att överträffa mig själv hela tiden, vilket är ett ganska ouppnåeligt mål. Anledningen till att jag valde just ångest som tema för mitt utforskande var helt enkelt för att jag själv kände väldigt mycket prestationsångest just då. Detta var precis innan jag blev sjuk i utmattningssyndrom. Jag utforskade många olika tekniker, gjorde research på temat ur olika synviklar, började på flera olika berättelser. Arbetade fram otroligt mycket material men blev aldrig nöjd. Sedan blev jag sjukskriven och var borta från skolan i 8 månader. När jag kom tillbaka till Konstfack så handlade det som tidigare nämnt mycket om att hitta ett sätt att närma mig illustration och mitt projekt igen.

Ur: Rut och djungelmössan, Anna Ribbing & Ida Sundin Asp. Urax Förlag 2018

På ett hållbart och inte alltför laddat sätt. Jag gick i skolan på deltid och övade på att illustrera genom att bl.a måla av mina närmsta vänner. Jag lyckades med tiden hitta tillbaka till den positiva känslan i att skapa som jag så länge hade saknat. Efter ett tag började jag gå igenom allt mitt material som jag samlat på mig och skapat i projektet innan jag blev sjukskriven. Jag fastnade för några bilder som berörde temat separationsångest. Jag arbetade fram fler illustrationer på temat och slutligen blev det en bildberättelse. Jag ville länge att det skulle bli just en bilderbok, en fysisk tryckt bok som läsaren skulle kunna hålla i sina händer. Men jag fick hela tiden begränsa mig och tänka om så att det inte blev för mycket arbete för mig. Det jag kom att visa på examensutställningen blev därför ett rum med en vägghängd berättelse i form av 16 bilder.

Hur går dina tankar kring att göra bilderbok? (För vem? Med vilken effekt? Tilltal?)

Det beror lite på vad det är för berättelse jag jobbar med. Men generellt så tycker jag om att göra bilderböcker för både barn och vuxna. Jag gillar tanken på att både barnet och den vuxne ska kunna få ut något av läsningen och av bilderna. Då kan jag jobba med olika lager, t.ex roliga och finurliga detaljer i bakgrunden av bilderna och formuleringen av texten. En effekt jag strävar efter är nog att skapa berättelser som kan frammana någon slags känsla i läsaren. Tidigare har jag tänkt att jag måste skriva om något viktigt, något som behöver berättas om och som folk kan relatera till på något vis. Men så tänker jag inte längre. Det kan handla om lite vad som helst, det kan vara en berättelse helt utan djupa undertoner. Som bara är rolig eller fin. Eller kanske ful och tråkig också till och med! Men någon slags upplevelse vill jag ändå ge till läsaren.

Vad arbetar du med just nu?

Jag lönearbetar på ett möbelföretag och arbetar med det konstnärliga på sidan av

Ur: Masterprojekt Konstfack, Ida Sundin

detta. Målar när jag har tid och lust och tar mig an uppdrag när det känns roligt och om att jag har utrymme för det. Just nu har jag ett bilderboksprojekt med min sambo där han skriver texten och jag illustrerar bilderna.

Det känns väldigt roligt och kravlöst. Det är också fint att arbeta tillsammans med någon som jag står så nära, det är speciellt. Vi får se vad det blir av projektet i slutändan, jag försöker att inte fokusera lika mycket på slutresultatet längre. Vägen dit är också viktig, klyschigt kanske men sant tror jag. Men jag är väldigt sugen på att få en bok utgiven snart igen, det är ju en fantastisk känsla. Så vi får se var det landar helt enkelt!