Kan barn läsa vad som helst? / E. Nestor

Kan barn läsa om vad som helst?

Kan barn läsa om vad som helst?

Grävlingdagar Sesam Sesam Gro Dahle & Kaia Dahle Nyhus Bläckfisken Gro Dahle & Svein Nyhus Daidalos 2021, 2018

Emelie Nestor

Kan man skriva barnböcker om vilka ämnen som helst? Med sina tre böcker Grävlingdagar, Sesam Sesam och Bläckfisken visar Gro Dahle än en gång att svaret på den frågan är JA!

Hon lyckas göra bra och viktig barnlitteratur om svåra och till och med tabubelagda ämnen. Men kan vilka barn som helst läsa den här sortens böcker? Det är också något att fundera över.

Grävlingdagar är kanske den av dessa tre böcker som känns mest som en ”vanlig” barnbok. Där möter vi Pim, som tycker att det är väldigt tungt att gå till skolan och som därför en dag bestämmer sig för att inte gå dit mer, utan lägger sig under sin säng och är en grävling. Boken handlar om att inte passa in i den förväntade mallen, och budskapet är tydligt: vuxna behöver lyssna och hjälpa till att hitta lösningar, och skolan behöver anpassas efter alla barns behov.

Sesam Sesam handlar om porr som barn kan hitta på internet. Utan att skuldbelägga tar den upp att porr både kan kännas äckligt, förbjudet och lite spännande, men också att det ger en konstig bild av sex, och att det inte är för barn. I Bläckfisken är temat incest, med en lite äldre pojke, troligen en storebror, som förgriper sig på den lilla flickan Gullet. Vad som faktiskt händer rent fysiskt mellan de två barnen är ganska luddigt beskrivet, men känslorna runt omkring är desto tydligare: rädslan, skammen, skulden. Hur Gullet inte vågar säga något, för tänk om han hör att hon skvallrar, och tänk om de vuxna blir arga och inte tror henne, eller säger att det var hennes fel. Hon blir tyst och inbunden, som en liten grå sten. Men till slut vågar hon ändå berätta för mamma, och mamma blir en örn med stora starka vingar som ska ta hand om Gullet och ”fixa det som nästan inte går att fixa”.

Detta att en förälder kliver in och tar ansvar för situationen är något som är gemensamt för alla de här tre böckerna. I barnböcker händer det annars ofta att barn både vill och får klara sig själva – föräldrar som lägger sig i för mycket och är alltför ansvarstagande kan sabba en bra historia. Men i böcker om så här svåra ämnen känns det bra att det finns vuxna som får stå för trygghet. När allvarliga eller svåra saker händer ska barn inte behöva ta hand om det själva. Och detta med en närvarande trygg vuxen kanske är ett mönster som borde få återspeglas även hos dem som läser böckerna. Min första tanke var att åtminstone Sesam Sesam och Bläckfisken kanske faktiskt bara bör läsas av barn som varit utsatta för övergrepp eller som själva råkat hitta porr på nätet. Men om vi vill förmedla till barn att det är bra att berätta, och att vuxna kan hjälpa, då kan ju dessa böcker inte reserveras för de barn som redan har berättat, de som vi redan vet behöver stöd i att bearbeta upplevelser. Tvärt om behöver alla barn få chansen att höra böckernas budskap, för alla kan hamna i situationer som ingen önskat.

ur: Sesam Sesam , Gro Dahle & Kaia Dahle Nyhus, Daidalos 2018

Däremot är vare sig Grävlingdagar, Sesam Sesam eller Bläckfisken några mysiga böcker som man läser på sängkanten på kvällen precis innan läggdags. Även om alla tre böckerna har hög konstnärlig kvalitet och är väldigt välgjorda, både litterärt och bildmässigt, så är detta inte litteratur som man i första hand läser för läsupplevelsen. Det är snarare böcker som kan ses som samtalsunderlag eller samtalsstartare. Det krävs en klok och närvarande vuxen, inte bara inuti bokens värld, utan också intill det läsande barnet, för att dessa böcker ska fungera som barnlitteratur. Finns den vuxna samtalspartnern där, ja då tror jag absolut att vilka barn som helst kan läsa dessa böcker, utifrån vars och ens förutsättningar.

ur: Bläckfisken, Gro Dahle & Svein Nyhus, Daidalos 2017

ur: Bläckfisken, Gro Dahle & Svein Nyhus, Daidalos 2017