Den historiska berättelsens då som nu / M. Ullström

Den historiska berättelsens då som nu

Margaretha Ullström

Förmågan att leva sig in i andra människors situation är väsentlig för att skapa en ökad tolerans och solidaritet människor emellan. I förmågan att uppamma empati ligger något av den historiska berättelsens kraft.

En angelägen period att gestalta för unga läsare i vår tid är andra världskriget och förintelsen. Förintelsens vittnen blir allt färre.

Det har nu gått dryga sjuttiofem år sedan krigsslutet och snart finns ingen kvar i livet som kan berätta. Desto viktigare blir att de överlevandes berättelser sprids. I den här artikeln presenterar jag därför några nya och nygamla titlar om andra världskriget tillsammans med en ny historisk berättelse om rasism i USA.

Under tiden för andra världskriget utkom i

Sverige en del ungdomsböcker med kriget och krigsvardagen som utgångspunkt.

Ulf Boëthius har i en studie analyserat ett tjugotal skönlitterära titlar utgivna under kriget och urskiljer då tre huvudteman: äventyrsberättelser om kriget utanför Sveriges gränser, beredskapsböcker och flyktingar. Han konstaterar att bilden av den tänkte läsaren påverkar ämnesvalet: äventyrsberättelserna är riktade till pojkar, medan böckerna om flyktingar vände sig till flickläsaren. Beredskapstemat återfinns enligt Boëthius däremot i skildringar riktade till båda könen. I sin bok Minnet av i går (1990), menar Ying Toijer-Nilsson att andra världskriget förekommer som fond i flera ungdomsböcker ”mer eller mindre tydligt tecknat”. I litteraturen om andra världskriget dominerar, menar hon, berättelser som handlar om hur det neutrala Sverige påverkades av kriget. Kanske på grund av det väljer hon att lyfta fram böcker av svenska författare som utspelar sig utanför Sveriges gränser. Anders Ohlsson genomförde vid slutet av

Den historiska berättelsens då som nu

1900-talet ett forskningsprojekt om Förintelsen i skandinavisk litteratur och redovisar i artikeln ”Förintelsen i några barn- och ungdomsböcker” i Barnboken (1999: 2, s. 42–49) mönster och motiv i ett antal titlar riktade till barn och unga. Han urskiljer ett grundmönster i den s.k. Förintelselitteraturen. Den utgör en kronologisk berättelse med utgångspunkt i en idyllisk tillvaro som krossas genom tilltagande trakasserier och förföljelser. Förföljelserna följs i nästa led av instängning i getton, följt av deportation. Därefter skildras koncentrationslägrens vidrigheter, vilka tar slut först vid krigsslutet. Slutligen kommer skildringen av de överlevandes försök att anpassa sig till livet. Med denna korta bakgrund vill jag här lyfta fram två tendenser i vår tids utgivning: dels de överlevandes hågkomster, dels motståndsrörelsen mot nazismen som äventyrsskildring.

En hågkomsternas bok utgör Christina Wahldéns tredje bok för unga om överlevande från koncentrationslägrens Tyskland, Mitt käraste gyllene barn (2021). I denna ger hon röst åt Kaja Finkler. Efter mer än 60 års tystnad väljer Kaja nu att berätta om det ohyggliga hon upplevde i sin barndom. Vår tid kräver att detta berättas.

I texten skildras hur Kaja mitt under brinnande krig ensam fraktas från det ena lägret till det andra. Överallt väntar henne en fasansfull vardag. Hon är sedan ett av de många judiska flyktingbarn som kommer till Sverige efter kriget. Hon är en bland de 40 judiska flyktingbarn av olika nationaliteter som i september 1945 anländer till den lilla byn Bergsjö i Hälsingland. De kommer undernärda från utrotningslägret i Bergen-Belsen och bär inom sig traumatiska upplevelser. Mitt snart nio-åriga barnbarn Ellen läser boken med stor behållning. Den är omsorgsfullt berättad och Christina Wahldén visar prov på den fingertoppskänsla som krävs för att både skapa en trovärdig berättelse som förmedlar krigets svärta till unga människor, väcka känslor och skapa insikter. Hon arbetar med både närhet och distans. Jag ställde frågan till Ellen om hon grät när hon läste berättelsen. Svaret blev med eftertryck ja. Vilka scener var det som utlöste hennes starka medkänsla? Först och främst berättelsen om Kajas väninna Renate som dör vid befrielsen, därför att hon äter för mycket och för fort för att hon är för hungrig. Scenen är lätt att förstå eftersom den beskriver en konkret händelse som utspelar sig på ett vardagsplan. Det finns en igenkänning i att vara hungrig och äta för snabbt. Svårigheten i att berätta för Renates mamma att hennes dotter dött är nästa scen som Ellen berörs starkt av. De var ju så nära att överleva båda två, mamman och dottern. Det är hemskt att bli ensam kvar. Kriget blir konkret vardag. Det är krigets fel att Kaja är tio år och aldrig har gått i skolan. Att hon inte fått lära sig allt det som barn förväntas kunna när de är tio år. Barnen som kommer till Bergsjö pratar inte med varandra om kriget. Det förnims ändå. De som hittat anhöriga som överlevt får brev. Andra får ingen post. Kaja hör till dem som får mycket post. Hon har en mamma som enträget söker att förenas med dottern i Sverige, hon har en morfar i USA och hon har morbröder i Israel. I fyra år är Kaja borta från sin mamma, men de känner igen varandra när de äntligen träffas igen i Stockholm hos rabbinen Abraham Israel Jacobson och hans fru Batseba. Därifrån går resan vidare till New York. Kaja blir slutligen amerikan. En känd judisk flicka fick däremot sätta livet till i Bergen Belsen-lägret - Anne Frank. Hon dog i början av 1945 av tyfus i lägret. Hennes dagbok skrevs under de två år, 12 juni 1942 till 1 augusti 1944, då hon tillsammans med sin familj gömde sig undan nazisterna i Amsterdam. Den publicerades första gången 1947 och 1953 utkom den på svenska i översättning av Elsa Wilcke. 2005 publicerade Norstedt Anne Franks dagbok. Den oavkortade originalutgåvan. En ungdomsanpassad version med titeln Berättelser från gårdshuset utgavs i nyöver-

I vartannat kapitel berättar den svenska flickan Britta och i vartannat är det Wim. Det är en kärleksfull berättelse om solidaritet i en svår tid. I Sverige är allt annorlunda - här finns mat. I Spionen i äppelträdet följer vi Wims lekkamrat Esther som försvinner tillsammans med sin familj under andra världskriget. Wim tror att hon är död. Men hela hennes familj överlevde kriget på ett alldeles speciellt sätt. Under sjuttio år har Wim trott att Esther dött, men så en dag möter han henne. Wahldén berättar på detta sätt om krigets barn. Dessa minnen fungerar som medel för att omforma nuet. Som av en händelse bidrar de till att upptäcka det väsentliga i tillvaron. Den historiska berättelsen är en komplex genre genom sitt dubbla tidsperspektiv men så sker egentligen alltid när vi återger ett minne och som läsare är detta inte något som nödvändigtvis direkt återverkar hämmande på läsningen. Givetvis påverkas ändå förståelsen av berättarens tid och uppfattningen av den tid vari berättelsen utspelar sig.

sättning av Per Holmer på Rabén & Sjögren 2005. Anne Franks dagbok har en solid klassikerställning och bevarar sin relevans i vår tid. Dagboksformen som sådan och vetskapen om dess dokumentariska tillkomst skapar en närhet till flickan Anne och bidrar till en fördjupad förståelse för miljontals människors förtvivlade livssituation under en skräckfylld tid. I år (2021) utkom dessutom Christina Wahldéns två tidigare böcker om barn under andra världskriget och tiden därefter, i en gemensam pocketvolym - Tulpanpojken (2017) och Spionen i äppelträdet (2018). I Tulpanpojken möter läsaren en vanlig 11-årig holländsk pojke Wim från Tiel. Han har lämnat mamma, pappa och en bror i det hungrande krigsdrabbade Holland för att få äta sig mätt i Sverige. Det är höst när han anländer till Nyköpings station 1945. Där kommer han till en familj med många barn. Familjen är i själva verket Christina Wahldéns mammas familj.

Tulpanpojken, Christina Wahldén. Rabén & Sjögren 2021 Omslag:

Ett exempel på en sådan dubblerad förståelse utgör Camilla Lagerqvists kvartett om Svarta Rosorna, en svensk motståndsrörelse mot den nazistiska ockupationen av Norge. Lagerqvist fick Nils Holgerssons-plaketten för första delen, Uppdraget (2014). Kvartetten består dessutom av Isbarnen (2015), Förrädarna (2015) och Dödsdömda (2016).

2016 Dödsdömda, Camilla Lagerqvist B Wahlströms Omslag:

Det handlar om äventyrsberättelser, där kampen står mellan de onda - nazisterna och de goda - motståndsrörelsen. Läsaren möter svenskar som stödjer motståndsrörelsen, men även svenska nazister som verkar i gränstrakterna i den lilla värmländska byn Gullfors. Namnet är fingerat men byn ligger nära norska gränsen, inte långt från Årjäng. Där bildar den 13-åriga Maja tillsammans med de jämnåriga kamraterna Ben och Hilde motståndsgruppen Svarta Rosorna. Året är 1943. I Norge tillfångatas judiska familjer för att transporteras till tyska koncentrationsläger. Maja känner gränstraktens skogar sen barnsben och hittar fram utmed de många stigar som korsar gränsen mellan Sverige och Norge. Tillsammans med sina två vänner smyger hon över gränsen för att rädda judiska barn eller hjälpa den norska motståndsrörelsen. Skogen skyddar de tre ungdomarna och bidrar till att norska flyktingar helskinnade kommer över gränsen till Sverige. Där finns ett driv i berättelsen som rycker med sig läsaren samtidigt som den förmedlar kunskap om vad som hände i det ockuperade Norge under andra världskriget liksom i västra Värmland under krigsåren. Camilla Lagerqvist griper sig an ytterligare ett angeläget område, nämligen rasismen och dess historiska rötter. I år utkommer på Bonnier Carlsen den tredje delen av hennes Amerika-serie: Gömd på Manhattan (2021). De två tidigare delarna i serien är Flykten till Amerika (2020) och Försvunnen i New York (2020). Här har hon förlagt handlingen till tidigt 1900-tal. I den tredje delen möter läsaren rasismen i USA året 1917. Det utvecklas till en spännande äventyrsberättelse, där kampen står mellan ondskan i form av Ku Klux Klan och rasismen och det goda representerat av människorättsaktivister. Huvudpersonen Ingrid reser tillsammans med människorättsaktivisten Lilibeth och vännen Hugo till sydstaterna för att försöka hjälpa Rosa. Rosa har gömt sig undan en lynchmobb och jagas av den vita befolkningen i ett område där även poliskåren är korrupt och insyltad i den rasistiska förföljelsen. De lyckas hitta Rosa och föra henne till New York, där rasismen inte är fullt lika utbredd. Men förföljarna har inte gett upp.

Äventyren i Lagerqvists berättelser handlar om kampen för människors lika värde och mot rasism. Där finns tydliga ställningstaganden mot nazismen och mot rasismen. Genom att synliggöra människors vägval i kampen för människors lika värde, bidrar berättelserna till att försvara dessa värden.

Gömd på Manhattan, Camilla Lagerqvist Bonnier Carlsen 2021 Omslag:

Äventyrsberättelserna är spännande och inbjudande även för ovana läsare. I Gömd på Manhattan påminns läsaren om de historiska sammanhang som ligger till grund även för vår tids rasism i USA och det sammanvävda nät av orättvisor som Black Lives Matter-rörelsen i vårt här och nu har att kämpa mot.