Ett magiskt samarbete (U. Stark & K. Crowther): Jenny Edvardsson

Bazar Masarin: Djuren i barnlitteraturen

Ur: Rymlingarna, 2018. Ulf Stark, ill. av Kitty Crowther. LIlla Piratförlaget ©Kitty Crowther

65

Foto:© Andréas Lennartsson

Foto:© Lydie Nesvadba

Ett magiskt samarbete

Intervju: Jenny Edvardsson

Under några dagar i september

2018 är Kitty Crowther i Stockholm. Hon ska prata om Rymlingarna, boken som Ulf Stark skrivit och hon själv illustrerat. Kitty framträder på Rönnells antikvariat och har där ett samtal med Ulf Starks livskamrat Janina Orlov. Jag kan inte vara på plats men lyckas via mejl få kontakt med Kitty Crowthers förläggare i Sverige.

66

Jag skickar över några frågor om deras samarbete och får snart tillbaka intressanta svar.

Hur träffades du och Ulf Stark?

Vi träffades 2011 i samband med en bokmässa i Belgrad. Jag hade sett i programmet att han också skulle delta och jag såg fram emot att möta honom. Jag hade sedan tidigare läst Kan du vissla Johanna? en bok som berörde mig mycket. Direkt när vi träffades skrattade vi mycket.

Bazar Masarin: Djuren i barnlitteraturen

Ulf hade en mycket rolig och oväntad humor, torr. Men med stor värme.

Vad var det som gjorde att ni började samarbeta?

Ulf ville att jag skulle illustrera en text av honom. Han hade frågat tidigare, men det hade inte funnits tid eller varit rätt projekt. Jag väntade på rätt text. När jag arbetade med Sagor om natten skrev jag först texten på franska, men jag behövde en svensk språkdräkt och då visste jag att Ulf skulle vara den som skulle göra det. Han är en stor berättare, med musikalitet i sitt språk och en fantastisk känsla för att skriva dialog. Det finns alltid en undertext.

annorlunda. Där fyller mina bilder en annan funktion och tillför ett annat språk – bilderna kan vara en ingång till berättelsen. Och jag vill att de fördjupar, jag vill ge mer än vad som finns i texten – eller peka, visa, på sådant som finns i texten. Mitt arbete kan liknas vid skådespelarens i en film – manuset finns där, men hur man säger repliken betyder så mycket. Hur man använder kroppen, händers placering och så vidare. Titta på bilden från båten, där Lill-Gottfrid sitter med samma hållning som sin farfar. Det är en bild som för mig handlar om beundran, att man älskar varandra, att man härmar och lär.

Hur fick ni idén till Rymlingarna?

Ulf frågade förläggaren Erik Titusson om inte jag kunde illustrera Rymlingarna. Jag sa att jag gärna ville läsa, för att se om jag skulle få några bilder i huvudet. Och om det var en värld som jag ville tillbringa ett antal månader i. Jag trodde till en början att – Det här kommer att gå lätt! – men det visade sig vara svårt. Jag fick pröva mig fram till att hitta rätt balans mellan realism och saga, mellan naivitet och komplexitet. Allt handlar om karaktärerna i boken, att fånga deras berättelser i deras ansikten.

Hur var det att arbeta med Ulf?

Först fick jag vänta tills att jag hade tid att koncentrera mig på Rymlingarna. Min tanke var att jag skulle skicka en bild i taget till Ulf, som en slags brevväxling. Att han skulle vara med i hela processen. Men så gick han bort. Så det blev inte så.

Att illustrera någon annans text kan våra svårt. Vad gjorde du och Ulf för att få till rätt känsla? Upplevde du att det var svårt då texten var skriven på ett annat språk?

När jag illustrerar en bilderbokstext så är jag mer benägen att gå in i texten. Kopplingen, energin mellan text och bild är så viktig. Men när jag illustrerar en roman så är det

67

När jag har möjlighet att ställa frågor till Kitty Crowther passar jag också på att ställa några om hennes eget skapande.

Hur gammal var du när du började illustrera?

Sjutton. Jag skrev en berättelse till min pappas födelsedag och illustrerade den.

Har du gått någon konstutbildning?

Jag gick i vanlig skola till 16 – men på grund av min hörselskada fick jag gå om en årskurs. Sen har jag gått flera konstskolor en del dåliga och en del bra. Jag har tecknat mycket modell – ett helt år gjorde jag bara det.

År 2010 tilldelades du ALMA-priset. Hur har priset påverkat dig personligen och professionellt?

Det är en stor sak! En viktig sak i mitt liv. Det finns ett före och ett efter. Jag har alltid kämpat för att få göra det jag gör. Jag har alltid trott på bilderboken och har arbetat hårt, utan att anpassa mig till marknaden. Jag har försökt följa min vision och priset blev en bekräftelse på att jag inte var fel ute. Jag blev stärkt av priset och det har också lett till att fler

har hittat fram till mina böcker, de har bland annat översatts till fler språk. Priset har också gett mig frihet, att arbeta med det jag vill, när jag vill.

Det är alltid Moi et rien (på svenska heter den Jag och Ingenting).

Och då läsning är något som intresserar mig avslutar jag med att fråga om Crowthers egen läsning.

Läste dina föräldrar för dig när du var barn?

Mest min pappa och min farmor, hon var lärare. Och hon älskade att läsa högt. Och jag följde hennes finger.

Minns du någon speciell bok?

Omslag: Jag och Ingenting, Kitty Crowther. Översättn. Gun-Britt Sundström. Berghs 2015

Beatrix Potters olika böcker. Peter Pan. Bröderna lejonhjärta är en favoritbok. Jag gillar att gråta.

Har du fortfarande någon favoritbarnbok?

Jag läser mycket bilderböcker. En favorit är Arnold Lobels böcker, t.ex. Porculus (på svenska Lilla grisen).

Läser du någonting just nu?

Jag läste just Gabriel Tallents roman My absolute darling (på svenska Min älskade älskling).

Vad arbetar du med just nu?

Jag arbetar med en bok som kanske kommer att heta ATT TECKNA med Kitty Crowther. Jag vill visa hur enkelt och roligt det är att teckna. Att släppa taget.

Om du skulle välja ut en av dina böcker, vilken skulle du välja?

68