Djur som huvudpersoner : Anna Bengtsson

Bazar Masarin: Djuren i barnlitteraturen

© Anna Bengtsson

5

Anna Bengtsson har gjort ett flertal bilderböcker med ickemänskliga huvudpersoner, där utgångspunkten har varit att hitta annorlunda synvinklar. 1994 kom Bollongexpeditionen som beskriver en vetenskaplig expedition ur småkrypsperspektiv – det ger en komisk ingång till mötet med en obekant värld. I bokserien ”Små resor” från senare år förekommer en helt annan sorts huvudpersoner: Kaffekanna åker bort (2013), Vart ska napparna? (2015) och Bollar tar semester (2017) – välbekanta karaktärer i mindre välbekanta situationer. I sin senaste bok, Barr är bäst (2018), har hon återkommit till myrornas strävan i undervegetationen.

Ur: Barr är bäst, 2018 Anna Bengtsson, Alfabeta Bokförlag

Text: Anna Bengtsson

Djur somhuvudpersoner

Texten skrevs 2008 för, och har tidigare varit publicerad på, bokcirklar.se Om ett favoritämne i barnboksbranschen: djur som huvudpersoner i barnböcker.

En fråga som ställs då och då: Varför

använder vi bilderboksskapare djuren, är det för att göra det gulligt för barnen? Man kan uttrycka det så, men man kan också säga att det då går bra att låta huvudpersonerna göra väldigt farliga saker. Varför gör vi inte riktiga barn i verkliga världar? Jo det gör vi också. När det passar. Fablernas tid är förbi men från dem finns kvar ”listig som en räv”, ”klok som en uggla” osv. Metaforer som vuxna använder.

6

Och sagorna var från början avsedda för folk i alla åldrar, det är ju inget som barn begriper förrän dom fått det förklarat. En anledning till att djur förekommer mycket just i bilderböcker är givetvis tradition, man är van att använda det. Det finns också ett möjligt och tydligt persongalleri. Dessutom är djuren i många fall egentligen leksaksdjur, något som barnen tidigt blir bekanta med, känner starkt för, omhuldar, tar hand om, och identifierar sig med. En annan anledning tror jag är formmässig.

”

Bazar Masarin: Djuren i barnlitteraturen

Jag provade först med en åsna. Nej det blev skitkonstigt och framstod som tydligt att han passade bättre som människa. Men sen prövade jag ett litet vildsvin.

Det är ingen slump att djuren lever kvar just i bildvärlden. På bilderbokens 32 sidor (ofta inkluderande för- och eftersättsblad) ska man ”sätta” en eller flera karaktärer som måste vara tydligt igenkännbara, kanske sinsemellan väldigt olika. Det är bra med djur då. Till exempel i Anna Höglunds/Gunnar Lundquists böcker om igelkotten och mullvaden: mullvadens yttre beskriver hans lite långsamma och truliga inre och igelkottens pigga piggar berättar om en aktiv och snabb person. För skojs skull gjorde jag experimentet med Fredrik Matsson flyttar (text George Johansson) att göra den i boken mänskliga envisa huvudpersonen till ett djur. Det går bra att experimentera i Photoshop. Jag provade först med en åsna. Nej det blev skitkonstigt och framstod som tydligt att han passade bättre som människa. Men sen prövade jag ett litet vildsvin. Det blev mycket bättre, det gäller att hitta rätt sorts djur till rätt sorts temperament. Men det skulle varit krystat att försöka göra honom till ett djur i denna realistiska historia om att inte vilja flytta. Ingen mening med det. Så finns den sortens böcker som förutsätter djur som huvudpersoner för att bli en berättelse. Och som också förutsätter att dessa djur agerar igenkännbart för människor. Se till exempel Eva Lindströms En fågeldag – fåglarna retas med bilar och kan rynka på näbben åt att få stekta myggor nu igen, då sker en komisk sammansmältning. Det går inte att byta ut dom till människor, då blir det ingen historia.

Ur: Fredrik Matsson flyttar, 1992. George Johansson, ill. av Anna Bengtsson, Alfabeta

7

© Anna Bengtsson