Tidernas största imperier

SPÄNNANDE HISTORIA

TIDERNAS STÖRSTA

IMPERIER Allt om historiens mäktigaste riken

ERÖVRINGAR UNDER 4 000 ÅR

NERO Vikingarnas Nordsjövälde PERSISKA RIKET Untitled-7 1

Roms mordiska tyrann

AZTEKERRIKET

OSMANSKA RIKET

Avgörande händelser & slag ABBASIDKALIFATET 01.03.2019 13:42

TIDERNAS STÖRSTA IMPERIER 2019 © Orage AS

Svensk redaktion Ansvarig utgivare och redaktör: Rebecca Englund Översättare: Soheil Pouresmaili Korrektur: Eva Sahlström Grafisk sättning: Jeanette Hanvik Omslagsdesign: Bens Aarø

Utgiven av Orage AS Jarlsøveien 50 3124 Tønsberg, Norge +47 47 46 60 00 post@orage.no www.orage.no

Orage AS äger alla rättigheter till innehållet i denna bok. Det är inte tillåtet att reproducera eller kopiera innehållet. Det är inte tillåtet att lägga ut hela, eller delar av, boken på internet eller att på annat sätt reproducera innehållet elektroniskt. Tillstånd kan endast ges via redaktionen på Orage AS. Försäljningsansvarig Øystein Berg +47 909 61 959 berg@orage.no

Tryck Tryckt i Lettland, Artko AS Alla Orages produkter trycks av Svanenmärkta tryckerier.

Utgiven på licens från Future Plc. This publication is published under licence from Future Publishing Limited. All rights in the licensed material belong to Future Publishing Limited and it may not be reproduced, whether in whole or in part, without the prior written consent of Future Publishing Limited. ©2019 Future Publishing Limited. www.futureplc.com

Originaltitel All About History: Greatest Empires © Future Publishing Limited

Untitled-7 2

01.03.2019 13:42

är folk tänker på imperier är det ofta Romerska riket de tänker på.

Militärstaten som spred sitt inflytande i Europa, Nordafrika och Mellanöstern är kanske det mest kända exemplet på imperialism som finns – men betyder det att Romarriket var störst?

I Historiens största imperier ser vi närmare på vilka imperier som har uppstått och kollapsat genom tiderna. Här får du läsa om det allra första imperiet – det akkadiska imperiet, som grundades år 2334 f.Kr. – och det brittiska imperiet – som såg sin skymning 1997 – och allt däremellan. Möt spanjorerna och portugiserna som kämpade om att erövra den nya världen, och utforska det kejserliga Kina och Den förbjudna staden.

Upptäck vilket rike som låg bakom islams gyllene år innan du beger dig till Centralamerika för att få veta mer om aztekerna och inkafolket.

De största imperierna i historien väntar på att du ska upptäcka hur deras arv lever kvar och formar världen som vi känner den i dag.

N

Imperier SE innehall 040219.indd 3

01.03.2019 13:19

INNEHÅLL 06 Imperium mot imperium Vilket av dem vinner?

12 D et akkadiska imperiet

Upptäck historien om världens första imperium.

16 Det assyriska riket Utforska militärnationen som härskade i Mellanöstern.

20 Akemeniderriket Möt Persiens största dynasti.

26 Det makedonska riket Hur Alexander den store blev kejsare.

36 Mauryariket

Upptäck Indiens järnålderstriumf.

38 Kejserliga Kina

Ta en tur genom Kinas kejserliga historia.

44 Romerska riket

Det är dags att avslöja den antika världens mest kända rike.

120 Det ryska imperiet

Ta reda på varför folk skyndade mot revolution.

4 Imperier SE innehall 040219.indd 4

01.03.2019 13:19

52 Bysantinska riket

100 I nkariket

54 Umayyadernas kalifat

104 Spanska imperiet

Hur romarna levde vidare i öst.

Ett av de största muslimska imperierna i historien.

58 Abbasidernas kalifat Bakom scenen i islams guldålder.

64 Tysk-romerska riket Upptäck Europas mest unika stat.

70 Nordsjöväldet

Den märkvärdiga historien om vikingar i England.

78 Mongolväldet

Ta reda på mer om Djingis khans enorma rike.

Västafrikas kända imperium.

Hur kaisern styrde sitt Reich fram till kriget.

Ett imperium som aldrig backade.

108 Mogulriket

Nationen som gav oss Taj Mahal.

110 Det brittiska imperiet Allt om jätteriket där solen aldrig gick ner.

120 Kejsardömet Ryssland Upptäck prakten som ledde till revolution.

126 Franska kejsardömet Utforska Napoleons drömmar om ära.

130 Österrike-Ungern Ta en titt på Habsburgarnas fall.

80 Maliriket 136 Det tyska riket

Ta en titt på Sydamerikas kända civilisation.

82 Osmanska riket

Hur en nation varade i 700 år och sträckte sig över tre kontinenter.

90 Serbiska tsardömet Ett litet land som tog makten.

94 Portugisiska imperiet

132 Japanska imperiet Japans kejserliga uppgång och fall.

136 Kejsardömet Tyskland Hur kaisern underblåste krigets flammor.

140 Imperiekrossarna

Möt männen som tog sig an några av världens största nationer.

Ett lands väg till att erövra nya världen.

98 A ztekerriket

De kända aztekernas uppkomst och fall.

112 Det brittiska imperiet

Hur Storbritannien kom att styra över haven.

5 Imperier SE innehall 040219.indd 5

01.03.2019 13:20

Imperium mot imperium Världens mäktigaste civilisationer drabbar samman om titeln som det största imperiet någonsin.

Av April Madden

rdet imperium ger ibland negativa associationer som påminner oss om saker som erövring, kolonialism och förtryck.

Ur ett annat perspektiv kan också imperierna ses som de krafter som skapat den moderna civilisationen. Sedan mänsklighetens begynnelse har folk sett bortom sina egna territorier och erövrat sina grannars.

O

10

Allt eftersom militär teknik och logistik utvecklades uppstod imperier. De var inte längre bara en samling av lokala byar och fält, och vid 500-talet f.Kr. kunde de omfatta väldiga områden.

Imperiernas växande befolkningar betydde att arméerna blev större. Det gjorde det lättare att vinna nästa erövring, samtidigt som ökade intäkter från jordbruk och beskattning finansierade styrk­ orna. Trots deras många fel och grymheter vid

sidan av bedrifterna kunde de välnärda och väl försvarade imperierna erbjuda både ekonomisk och fysisk säkerhet. Det tillät deras medborgare att åtnjuta större rikedomar, och gav grogrund för konsten och vetenskaperna att blomstra.

I denna artikel tar vi en närmare titt på tio världsförändrande imperier – sin tids stora supermakter. Vilket av dem står sig egentligen högst?

QINGDYNASTIN

1644-1912 Med nästan 300 års oavbruten överhöghet blev Qingdynastin den sista av Kinas kejserliga familjer och den ersattes av Republiken Kina under tidigt 1900-tal. Ursprungligen kom dynastin från Jurchenfolket, en grupp fattiga rebeller som var långt ifrån hankinesernas aristokrati och demografiska majoritet. När de grep makten behöll Qingdynastin många av de politiska och civila strukturer som etablerats av deras föregångare. Samtidigt hävdade de överlägsenheten hos sitt eget folk vilket utvecklades under stamhövdingen Nurhaci, och de kom att bli kända som manchuerna.

Senare stiftade en av Nurhacis efterträdare, fursten Dorgon, lagar för beklädnad och hårfrisyrer som skulle förtrycka de hankinesiska undersåtarna. Det har påverkat bilden av den stereotypa kinesiska klädedressen och kulturen sedan dess. Den långvariga spänningen mellan hankineser och manchuer var roten till många asiatiska konflikter under andra världskriget, och ledde båda parter till drabbningar vars gränser dragits flera sekel tidigare.

NYCKELLEDARE Nurhaci, Dorgon, Puyi RIKEDOM TERRITORIUM ARV MILITÄR STYRK A

TOTALT

6 Imperier SE innehall 040219.indd 6

01.03.2019 13:20

09 AKEMENIDERRIKET 550-330 F.KR.

Vid sin höjdpunkt var akemeniderriket det största imperiet som världen dittills sett. Det grundades av Kyros den store vid Persiska viken på de bördiga slätterna mellan Eufrat och Tigris i dagens Irak.

Riket omfattade större delen av Mellanöstern och sträckte sig från Thrakien (Bulgarien) till Afghanistan, Pakistan och nordvästra Indien. Rikets andre härskare Kambyses II erövrade Egypten, som blev dess kronjuvel. Dock blev den siste härskaren Dareios III förråd av sitt eget hovfolk och han förlorade imperiet till Alexander den store. Rikets uppgång och fall spelar en huvudroll i den antike grekiske historikern Herodotos verk Historia.

Medan dess territorium och militära styrka är mindre än vissa andra imperier bidrog akemeniderriket med ett arv av praktiska och avgörande tekniska och logistiska uppfinningar till civilisationen. Det hade ett postsystem, ett vägnät som sköttes av staten och ett officiellt språk för att underlätta kommunikationen mellan medborgarna.

Perserna uppfann också ett plagg som bärs av miljoner människor runt om i världen varje dag: byxorna.

NYCKELLEDARE Kyros den store, Kambyses II, Dareios III RIKEDOM TERRITORIUM ARV MILITÄR STYRK A

Imperium mot imperium

08

DET BYSANTINSK A RIKET 330-1453

Det verkar på årtalen som att det bysantinska riket varade i över 1 000 år, men faktum är att det på grund av politisk manövrering, ledarskaps­ ändringar och regelrätt krig har hoppat över några sekel här och där. Huvudstaden Byzantion (ibland Bysans på svenska – och Istanbul i dagens Turkiet) var ursprungligen en romersk utpost innan den kort blev Romerska rikets huvudstad och bytte namn till Konstantinopel, efter Konstantin den store.

I samband med Romerska rikets delning år 285 gick Bysantinska riket sin egen väg. Kejsaren Justinianus I återerövrade mycket av den mark

som Byzantion hade förlorat under Roms förfall innan de tog Persien, delar av Nordafrika och slutligen Italien. Hans mål var att återskapa Roms forna glans, men Byzantion hade skapat sin egen distinkta kultur. Justinianus var faktiskt den siste kejsaren som talade latin som modersmål, senare härskare skulle komma att tala grekiska.

Under det nya makedonska styret på 900-talet expanderade Basileios II Bysantinska riket från Ryssland i norr till södra Italien och från dagens Israel i öst till Tyskland i väst. Hans gyllene period blev dock den sista, innan riket kollapsade och slutligen föll 1453.

NYCKELLEDARE Konstantin den store, Justinianus I, Basileios II RIKEDOM TERRITORIUM ARV MILITÄR STYRK A

TOTALT

TOTALT

7 Imperier SE innehall 040219.indd 7

01.03.2019 13:20

07 OSMANSK A RIKET 1299-1922 Folket som fördrev det bysantinska riket från dess hemmabas var osmanerna. Deras imperium överträffade föregångarnas i både storlek och långvarighet. Riket grundades av Osman I i Anatolien (dagens Turkiet) och gick från uppkomling till imperium i samband med Mehmet II:s erövring av Konstantinopel.

Riket sträckte sig som mest längs Medel­havets bredd från Alger till Bagdad och från Budapest till Persiska viken. Osmanska riket varade ända från medeltiden till en bit in på 1900-talet – allt tack vare huvudstadens strategiska läge. Vid denna strategiska punkt mellan Europa och Asien kunde riket livnära sig på territorier och handel från båda sidor. Dess långvarigaste och mäktigaste härskare kallas Süleyman den magnifike, tack vare den rikedom, kultur, politiska tradition och fred som hans styre bidrog till riket.

NYCKELLEDARE Osman I, Mehmet II, Süleyman den magnifike RIKEDOM TERRITORIUM ARV MILITÄR STYRK A

06

RYSK A IMPERIET

1721-1917

NYCKELEDARE Peter den store, Ivan III, Nikolaj II RIKEDOM TERRITORIUM ARV MILITÄR STYRK A

TOTALT

Trots att osmanerna krossade det bysantinska riket kunde de inte döda dess själ – en del av dess kultur och traditioner levde vidare i Ryssland. Bysant­insk konst och ortodox kristendom exporter­ades till Kievrus runt 900-talet, där de slog rot och växte till nya former som slutligen kulminerade i det Ryska kejsardömets rikedomar.

Riket grundades av Peter den store (som en reaktion mot osmanernas erövringar) och var en absolut monarki – kejsaren hade oinskränkt politisk makt – som förstärktes av Ivan III. Rikets omfattning bestod av stora delar av Europa, Asien och till och med Nordamerika från Arktis till Stilla havet.

Begäret efter att ha ett av de största territorierna världen någonsin sett och hovets överdrivna konsumtion blev till slut dess fall. 1905 tvingades det till en svag konstitutionell monarki och den siste tsaren Nikolaj II avsattes 1917, innan han och hans familj avrättades under revolutionen.

TOTALT

8 Imperier SE innehall 040219.indd 8

01.03.2019 13:20

”Medan vissa imperier är byggda på landmassa har andra skapats genom ren viljestyrka.”

Imperium mot imperium

04

MONGOLVÄLDET

1721-1917

05

MAKEDONSK A RIKET

800-TALET – 146 F.KR.

Medan vissa imperier är byggda på landmassa, har andra skapats genom ren viljestyrka. Makedonien var ett mindre kungarike i utkanterna av de grekiska staterna och ansågs vara något lantligt och bakåtsträvande. Men under ledningen av ett starkt styre i form av en far och son skulle det bli det största riket på sin tid och dominera den antika världen från Egypten till Indien. Filip II tog tronen i Makedonien 359 f.Kr. Han skulle verka som regent för sin omyndige brorson, men tog makten och började expandera Makedoniens territorium. Efter mordet på Filip 336 f.Kr. blev hans son Alexander kung och under hans styre uppstod det militära enandet av de grekiska staterna. Det var en tioårig kampanj som bröt sönder det persiska riket och expanderade tvärs över Medelhavet till Egypten och bortom, mot Indien.

Alexander den store var en av de mest lysande militära befälhavarna i historien och han var kraften som drev det makedonska riket. Efter hans död 323 f.Kr. vid en ålder av blott 33 år föll Alexanders karismadrivna militärmaskin till stora delar sönder. Utan en arvinge föll imperiet snart också, även om Antigonos III eventuellt skulle återetablera delar av det lokala territoriet.

Det må ha varit relativt kortlivat, men mongol­ väldet lyckades med en mängd bedrifter. Det skapades ovanligt nog inte av ett rike för att utöka sitt område utan av ett nomadiskt folk. Trots detta blev det till slut det största sammanhängande imperiet som världen någonsin har skådat. Väldet bestod av dagens Mongoliet och Kina, och det sträckte sig från Japanska havet hela vägen till Ryssland och östra Europa. En påtvingad fred mellan de erövrade nationerna ökade handeln och gjorde för första gången asiatiska varor tillgängliga på europeiska marknader och vice versa. Mongolväldet blev ett exempel på globalism i enorm skala.

Vid erövringen av Kina behöll de nomadiska mongolerna många av det kinesiska hovets seder.

Särskilt Djingis khans sonson Khubilai var väldigt förtjust i allt som var kinesiskt och tog titeln kejsaren av Kina och grundade Yuandynastin. Han var också central i den europeiska upptäckten av Kina och Marco Polo ska ha mött honom och till och med verkat som diplomat under sina resor till östra Asien. Efter Khubilai khans död delades mongolernas imperium i ett antal mindre riken.

Det satte punkt för dess korta men fantastiska styre.

NYCKELLEDARE Filip II, Alexander den store, Antigonos III RIKEDOM TERRITORIUM ARV MILITÄR STYRK A

NYCKELEDARE Djingis khan, Möngke, Khubilai khan RIKEDOM TERRITORIUM ARV MILITÄR STYRK A

TOTALT

TOTALT

9 Imperier SE innehall 040219.indd 9

01.03.2019 13:20

02

BRITTISK A IMPERIET

1497-1997

03

DET TYSK-ROMERSK A RIKET

800-1806

Med sin 1 000-åriga livslängd var det Tyskromerska riket annorlunda jämfört med andra imperier på grund av sin struktur. Olikt andra imperier som införde gemensamma språk och ett totalitärt styre var det Tysk-romerska riket mer av en konfederation av europeiska stadsstater. De enades av den kungliga dynastin, men var fria att tala sina egna språk och följa sina egna seder.

Riket grundades under den tidiga medeltiden av Karl den store, som ville återskapa det bysantinska riket mitt i Europa.

Vid sin höjdpunkt under Henrik III bestod det Tysk-romerska riket av stora delar av Frankrike, Tyskland, Böhmen (Tjeckien och Slovakien) och Italien. Mellan 1438 och 1740 styrdes riket av den habsburgska dynastin, monarkerna i ÖsterrikeUngern. Den första habsburgska härskaren i det

Tysk-romerska riket var Fredrik III och Habsburg­ arna behöll kontrollen av det vidsträckta riket till och med 1700-talet. De genetiska konsekvenserna av äktenskapen mellan kusiner i familjen ledde till slut till deras fall. Mindre än 100 år senare tog Napoleon över imperiet.

Känt som “Imperiet där solen aldrig går ned“ tack vare de enorma territorier riket kontrollerade vid sin kulmen. Från att ha börjat som en av världens minsta önationer utgjordes det brittiska imperiet till slut av delar av Amerika, Afrika, Indien, Australien, Nya Zeeland, Asien och Mellanöstern.

Imperiet grundades av Elisabet I, som skickade ut upptäcktsresande som Francis Drake, till synes för att hitta nytt land, men även för att plåga Storbritanniens fiender till havs. Med den industriella revolutionens i antågande var Storbritannien redo att använda de nya teknikerna för att utöka sin intressesfär. Ångdrivna fartyg gjorde korsandet av världshaven enklare, medan tågen möjliggjorde interkontinentala resor.

Uppfinningar som morsekod, och senare radion och telefonen, kopplade samman storstäderna, medan typiskt brittiska maträtter och sporter nådde världen runt. Engelska är än idag ett av världens mest talade språk. Det brittiska imperiet lämnade gradvis många av sina territorier eller införlivade dem i Brittiska samväldet. Imperiet anses ha upphört 1997, då Hongkong återlämnades till kinesiskt styre.

NYCKELLEDARE Karl den store, Henrik III, Fredrik III RIKEDOM TERRITORIUM ARV MILITÄR STYRK A

NYCKELLEDARE Elisabet I, Victoria, Winston Churchill RIKEDOM TERRITORIUM ARV MILITÄR STYRK A

TOTALT

TOTALT

10 Imperier SE innehall 040219.indd 10

01.03.2019 13:20

Imperium mot imperium

”Roms tekniska uppfinningar gjorde livet lättare för människor både i staden och ute i landet. ”

27 F.KR. – 476 E.KR.

Det må ha varit mindre än vissa andra imperier, men Romerska rikets arv har rest genom historien ända fram till vår tid. På sin tid var det världens största imperium, och faktiskt Europas enda då det omfattade nästan hela den europeiska kontinenten samt Storbritannien, delar av Afrika, dagens Turkiet och Mellanöstern.

Roms inflytande på världen kan helt enkelt inte överskattas. Legionärerna var en stridsgrupp att räkna med, och de romerska härskarna skickade ut dem i jakt på fler erövringar och imperiets expansion. Men Rom var inte intresserat av expansion enbart för rikedom och vinst. Romarna trodde uppriktigt att deras samhälle och teknik representerade civilisationens höjdpunkt och exporterade många av sina tekniska uppfinningar till länderna som de erövrade: raka, jämna vägar som underlättade resor, akvedukter som ledde vatten till områden utan källor och brunnar samt centralvärme som leddes till husen, något som var särskilt viktigt allteftersom romarna rörde sig norrut mot Frankrike och Storbritannien. Det gemensamma språket latin gjorde dessutom kommunika­tionen enklare.

Roms tekniska uppfinningar gjorde livet lättare för människor både i staden och ute i landet. Men det är Roms arv som gör det till det viktigaste imperiet i historien. Den romerska ideologin inspirerade bysantinerna att bygga upp ett eget imperium. Det tysk-romerska riket såg sig som den romerska civilisationens sista bastion ända fram till 1800-talet. Roms härskare gav genom titeln Caesar upphov till namnet för både de ryska tsarerna och det tyska kejsardömets kaisers.

Rom är verkligen det imperium som har påverkat historien mest och lämnat ett bestående avtryck på världen, från territorier som enats, språk och politiska systemen som påverkats till alla tekniska innovationer som stått sig genom tiderna.

NYCKELLEDARE Augustus, Hadrianus, Konstantin den store RIKEDOM TERRITORIUM ARV MILITÄR STYRK A

TOTALT

© Alamy; Look and Learn

01

ROMERSK A RIKET

11 Imperier SE innehall 040219.indd 11

01.03.2019 13:20

The Det Akkadiska Akkadian Imperiet Empire Upptäck världens första ochof the Discover the spectacular riseimperium, and rapid fall dess spektakulära uppgång world’s first empireoch fall.

Written

by Scott Reeves Av Scott Reeves

är Sargon av Akkads 5 000 man hen the 5,000-strong army of Sargon starka armé lyckades inta den of Akkad managed to conquer sumeriska staden Uruk var det en the Sumerian city of Uruk – once milstolpe i historien. Staden var the biggest in the world, with a störst i världen på sin tid, med population ten times larger than the enarmy befolkning tioitgånger än armén som that faced – it wasstörre a milestone moment hotade den.

Maktbalansen mellan de sumeriska in world history. The balance of power between och hade had ändrats, theakkadiska kingdoms kungadömena of Akkad and Sumer shifted, vilket tillätSargon Sargontoatt inta 34 städer allowing capture 34sumeriska more Sumerian cities samt fånga den sumeriske kungen Lugalzagesi. and his Sumerian fellow monarch, Lugal-Zage-Si. In Genom att besegra sin granne och askapa ett conquering his neighbour to create multi-ethnic multietnisk territorium som styrdes av en stat had territory ruled by a central government, Sargon hade Sargon skapat first världens första imperium i created the world’s empire in what is mostly dagens Irak. modern-day Iraq.

Sargons väg Great’s till makten spektakulär.

Han Sargon the rise tovar power was spectacular. var först munskänk (ungefär dryckesansvarig) Originally a cupbearer to the king of Kish, he was hos kungen i Kish och fick senare rollen subsequently appointed to the position of som gardener, trädgårdsmästare.

Det gav honom ansvaret att which gave him the vital responsibility of clearing rensa bevattningskanalerna som möjliggjorde the irrigation canals that allowed enough food jordbruk i detinmesopotamiska klimatet.

På så to be grown the hot Mesopotamian climate. sätt fick Sargon tillgång This gave Sargon access till to aväldisciplinerade disciplined corps of arbetare blithe basen i hans personliga workerssom who skulle became foundation of a personal

N W

armé och slutligen hjälpa honom att ta över army, eventually allowing him to seize the throne tronen 2334 f.Kr. in 2334 BCE. Sargon härskade över ett av flera kunga­ Sargon was ruler of one of several kingdoms dömen i Mesopotamien, men han hade högre throughout Mesopotamia, but he had higher ambitioner än så. Utöver att besegra sin ambitions. Aside from conquering his Sumerian rival sumeriske rival söder inledde han en rad to the south, he iembarked on a series of invasions invasioner i när­ l igg­­ ande områden och beslagtog of nearby territory, seizing land and amalgamating mark han införlivade i riket han styrde it intosom an empire that he ruled fromsom his capital, från huvudstaden styrkorinto gick in Akkad.

His armies Akkad. venturedHans westwards Syria i and Syrien och Kanaan, och nådde Medelhavet.

Canaan, reaching the Mediterranean Sea and Kanske så långtacross som till perhapskom evende stretching theCypern. water to Österut Cyprus. hamnade elamitiska städer och kungadömen To the east, the Elamite cities and kingdoms of i modern dagens Iran underunder akkadisk kontroll.

Norrut Iran came Akkadian control.

To the hävdade Sargon mark ända upp till de anatoliska north, Sargon claimed land as far as the mountains bergen i dagens Turkiet, ochwhile i söder nådde hans of Anatolia (modern Turkey), to the south his inflytande ända tilltoMakan (dagens Oman). influence reached Magan (modern Oman).

Det rikets utposter Empire accepterade inte Theakkadiska outposts of the Akkadian did not alltid Sargons styre.

Uppror blossade upp i Elam always accept Sargon’s rule without question. och Assyrien, men krossade Rebellions flared inimperiets Elam and armé Assyria, but the skoningslöst all opposition och man installerade imperial armies ruthlessly quashed any opposition lojala akkadiska guvernörer att kontrollera and installed loyal Akkadianför governors to control dem thoseman theyerövrat. vanquished.

Theakkadiska Akkadianriket Empire Det kuvade ruthlessly subdued all hänsynslöst all opposition opposition in Mesopotamia, i Mesopotamien, men but alsoockså tried to assimilate försökte assimilera those it conquered de besegrade folken.

1214 AHB2557.akkadian.indd 14 Imperier SE innehall 040219.indd 12

12/10/18 10:49 AM 01.03.2019 13:20

AHB2

10:49 AM

The Akkadian Empire Akkadiska imperiet

15 13 AHB2557.akkadian.indd 15 Imperier SE innehall 040219.indd 13

12/10/18 10:50 AM 01.03.2019 13:20

Att Sargon kunde bygga upp och behålla kontrollen i ett så pass omfattande område berodde tveklöst på hans långvarighet – han satt på tronen i 56 år. Imperiet fortsatte dock att växa även under hans efterträdares tid.

En viss instabilitet var oundviklig efter att en kung som regerat framgångsrikt så pass länge gått bort, men Sargons två söner Rimush och Manishtushu avvärjde ytterligare revolter och uppror. Faktum var att sönerna hotades mer av interna faror än från imperiets utkanter. Båda sönerna mördades av sitt eget hovfolk som konspirerade i sina egna palats.

När Manishtushus son Naramsin fick makten 2254 f.Kr. var det akkadiska imperiet redo att anamma en erövringspolitik. De syriska kungadömena Ebla och Armanum tillföll den nye kungen, medan hans styrkor fortsatte in i Anatolien och stred mot hettiterna. Under Naramsins 36 år vid tronen nådde riket sin största utbredning och hade sin andra gyllene erövringsperiod.

Trots allt var det akkadiska riket mer än bara en effektiv militärmaskin. Det hade en sofistikerad ekonomi och var beroende av jordbruk. Två bördiga områden gjorde riket till regionens kornbod – ett i norra Mesopotamien som frodades i regnet och ett i söder som konstbevattnades för att förbli produktivt.

Imperiernas slagfält Upptäck Mesopotamien – landet som de gamla imperierna krigade om.

Konflikter i Irak är tyvärr ingen nyhet.

Akkadiens korta framgång i Mesopotamien följdes av en mörk tid under gutierna, med få skrifter som kan upplysa om perioden. Men folken i det tidigare akkadiska riket formades till två långlivade länder: Assyrien i nord och Babylonien i syd.

Babylonien föll 539 f.Kr. när det ockuper­ ades av akemeniderna – det första av de persiska intrången från öst. Nästa inkräktare kom från väst, i form av Alexander den store 332 f.Kr. Efter hans död blev Mesopotamien en del av de grekiska Seleuciderna.

Vid 150 f.Kr. svängde pendeln tillbaka mot öst och Mesopotamien blev en del av Partien.

Det fertila landet mellan floderna Eufrat och Tigris var en arena för konflikt mellan romarna och parterna under århundraden, och delades till slut mellan de romerska bysantinerna i väst och Sassanidiska perserna i öst ända till den islamiska erövringen av Levanten på 600talet. Bortsett från mongoliska invasioner upplevde imperiernas slagfält fred fram till 1900-talet.

The Akkadian Empire

Den kanske mest kända mesopotamiske härskaren Hammurabi styrde regionen 500 år efter det akadiska riket

Discover the spectacular rise and rapid fall of the world’s first empire Written by Scott Reeves

hen the 5,000-strong army of Sargon of Akkad managed to conquer the Sumerian city of Uruk – once the biggest in the world, with a population ten times larger than the army that faced it – it was a milestone moment in world history. The balance of power between the kingdoms of Akkad and Sumer had shifted, allowing Sargon to capture 34 more Sumerian cities and his Sumerian fellow monarch, Lugal-Zage-Si. In conquering his neighbour to create a multi-ethnic territory ruled by a central government, Sargon had created the world’s first empire in what is mostly modern-day Iraq.

Sargon the Great’s rise to power was spectacular.

Originally a cupbearer to the king of Kish, he was subsequently appointed to the position of gardener, which gave him the vital responsibility of clearing canals that allowed enough food Sigillthe somirrigation detta föreställande en sittande gud användes to be grown in the hot Mesopotamian climate. för att försegla i det access to a disciplined corps of This gavebrev Sargon akkadiska postsystemet workers who became the foundation of a personal

W

army, eventually allowing him to seize the throne in 2334 BCE. Sargon was ruler of one of several kingdoms throughout Mesopotamia, but he had higher ambitions. Aside from conquering his Sumerian rival to the south, he embarked on a series of invasions of nearby territory, seizing land and amalgamating it into an empire that he ruled from his capital, Akkad. His armies ventured westwards into Syria and Canaan, reaching the Mediterranean Sea and perhaps even stretching across the water to Cyprus.

To the east, the Elamite cities and kingdoms of modern Iran came under Akkadian control. To the north, Sargon claimed land as far as the mountains of Anatolia (modern Turkey), while to the south his influence reached to Magan (modern Oman).

The outposts of the Akkadian Empire did not always accept Sargon’s rule without question.

Rebellions flared in Elam and Assyria, but the imperial armies ruthlessly quashed any opposition and installed loyal Akkadian governors to control those they vanquished.

The Akkadian Empire ruthlessly subdued all opposition in Mesopotamia, but also tried to assimilate those it conquered

1414 AHB2557.akkadian.indd 14 Imperier SE innehall 040219.indd 14

12/10/18 10:49 AM 01.03.2019 13:21

AHB2

10:49 AM

The Akkadian Empire Akkadiska imperiet nytt, och det hände även Gilgamesh Säd- och oljeransonerna kontroll­ som regerade över Uruk några erades av staten och fördelades i sekel tidigare. Men det här standardkärl. Om brist uppstod var första gången en kung i ett område kunde ett annat fick gudastatus redan under område bistå med ersättning. sin livstid. Dock finns det en Skatterna kunde betalas antik text som beskriver en i avkastning eller in natura kung som antas vara Naramsin genom arbete vid offentliga som vredgade gudarna genom projekt, som att bygga stadsmurar, att rasera Enlils tempel i Nippur. bygga tempel eller rensa de Oavsett om gudomlig livsviktiga bevattnings­kanalerna. vrede var inblandad eller Nomadiska jordbrukare kunde inte kollapsade det akkadiska valla sina betesdjur intill imperiet spektakulärt bara 64 år kanalerna, men fick betala en efter Naramsins död. Hans son avgift i form av ull, kött, mjölk eller Shar-Kali-Sharri fick utstå ökande ost. räder av gutierna i Sumer. Det Det akkadiska riket hade ofta nomadiska folket levde i Zagros­ ett överskott av mat, men led brist bergen och visade sig vara envisa i på varor som metaller, timmer och sina försök att attackera akkadiska sten. En önskan att säkerställa en mål. Denna nya fiende, som inte jämn tillgång till dessa produkter hade en stadsstat som bas som bidrog till akkadernas erövringar. kunde besegras av den akkadiska I Taurusbergen i Anatolien fanns armén, punkterade långsamt den silver, i Makan fanns kopparmalm, i akkadiska ekonomin. Höga skatter i Afghanistan fanns lapis lazuli och i infördes för att finansiera de militära Libanon fanns timmer.

Detta bronshuvud i naturlig storlek som finns kampanjerna mot gutierna, vilket För att säkra sin familjs plats i Iraks nationalmuseum ledde till oroligheter och uppror i vid tronen använde de akkadiska tros föreställa Sargon eller resten av riket. monarkerna sin utökade släkt som Naram-Sin. Vid tiden då Shar-Kali-Sharri kontroll­organ. De installerade sönerna dog utan en arvinge hade det akkadiska riket som provins­guvernörer och gifte bort döttrarna decimerats till en stump runt huvudstaden och till andra härskare. Två döttrar till Sargon och tre års anarki lämnade tronen utan anspråk.

Naramsin utnämndes till prästinnor för guden Inbördeskriget vanns av Dudu, som efterträddes Sin, vilket betydde att familjens makt kunde av sin son Shu-Turul, men ingen av dem kunde märkas så långt söderut som vid det sumeriska stoppa förlusten av Akkad till gutierna. tempelkomplexet i Ur. Akkaderna försökte också att assimilera sina erövringar för att skapa en enhetlig nation. Akkadiska blev det officiella språket i Mesopotamien, även om många av folken var tvåspråkiga och fortsatte att tala sumeriska.

Kommunikationen i imperiet var möjligt tack vare ett nätverk av vägar som också användes av postväsendet. Lertavlor med akkadisk skrift placerades i yttre lerkuvert med mottagarens namn och adress samt avsändarens sigill. Bara den avsedda mottagaren fick bryta förseglingen och läsa innehållet.

En namnbaserad kalender där varje år i kungens välde döptes efter en händelse användes över hela Mesopotamien.

Vad vi däremot inte vet så mycket om är huvudstaden. Platsen för huvudstaden Akkad är fortfarande höljd i dunkel. Namnet Akkad kommer inte från det akkadiska språket, vilket tyder på att staden fanns före Sargon och hans rikes uppgång. Den mest troliga platsen är vid Tigris – någonstans mellan de moderna städerna Samarra och Bagdad, en sträcka på 13 mil.

Var än hans palats fanns så var Naramsins makt som självutnämnd kung att hans status upphöjdes till en guds och han blev tillägnad sitt eget tempel. Förgudningen av en kung var inget

En förklaring till det plötsliga fallet av det en gång stora imperiet var att det förlitade sig på personligt ledarskap. Sargon och Naramsin hade förmågan att bygga och behålla stora territorier, men de efterträdande kungarna hade inte samma förmåga. Vissa forskare har dock föreslagit en alternativ förklaring – att Akkadiens sista år sammanföll med en lång torka orsakad av minskande nederbörd.

Arkeologiska fynd tyder på att flera städer i Sumer övergavs i slutet av den akkadiska perioden. Utgrävningar på Tell Leilan i Syrien visar att massiva stadsmurar och ett tempel byggdes när tiderna var goda, men kort efter upphör alla spår av mänsklig aktivitet i staden med 28 000 invånare. Jordprover visar att fin sand täckte marken utan spår efter maskar som vanligen finns i bördig jord. Vid samma tid minskade den närbelägna staden Tell Brak i storlek med 75 procent.

Om något liknande hade hänt över hela Mesopotamien skulle Akkadiens ekonomi ha hamnat i fritt fall. Jordbruks­produktionen skulle ha störtdykt och handeln skulle ha kollapsat när människor flyttade från stadsområden i en desperat jakt på stabil vattentillgång. Den centraliserade kontrollen av det stora imperiet blev omöjlig och lojaliteten mot Akkad skulle ha avdunstat lika snabbt som vattnet. Oavsett orsaken till dess spektakulära kollaps är Akkadiska riket världens första imperium – en kort men historisk milstolpe. Det gör Sargon till föregångare till senare berömda kejsare, inklusive Augustus och Djingis khan – ingen dålig prestation för en före detta kunglig munskänk.

En inskription i basen på Bassetki-statyn, som hittades på 1960-talet, antyder att den stått i en portal i Naramsins palats.

15 15 AHB2557.akkadian.indd 15 Imperier SE innehall 040219.indd 15

12/10/18 10:50 AM 01.03.2019 13:21

Det Assyriska riket Upptäck den största armén i det medeltida Mellanöstern och hur den nästan intog Jerusalem.

Av Marcel Serr

et assyriska riket har sitt ursprung vid den övre delen av Tigris, mellan städerna Nineveh och Ashur i vad som nu är nord­västra Irak.

Dess strategiska läge var något vanskligt eftersom området saknade skog och sten som passade för bygg­nation, järnmalm för vapenproduktion samt stäpplandskap för hästuppfödning. Området erbjöd inga naturliga barriärer mot inkräktare, vilket betydde att om Assyrien skulle överleva så var det tvunget att invadera sina grannar.

På 800-talet f.Kr. expanderades territoriet

D

Infanterister

Med sina spjut och sköldar utgjorde dessa män större delen av den assyriska armén.

En infanterist var beväpnad med en tveeggad lans som stötande närstridsvapen samt ett rakt svärd.

Rustningen bestod av assyriernas karakteristiska toppiga hjälm av järn, knälånga rock med fransar och lamellpansar på kroppen. Skölden var konisk, gjord av läder och förstärkt med brons.

mycket och riket framstod som den dominanta kraften i Mellanöstern. 100 år senare grep TiglatPilesar III den assyriska kronan och dödade den kungliga familjen. Han var inte bara en administrativ och militär reformator, utan även en skicklig general som erövrade större delen av Mellanöstern. Den assyriska armén var huvud­instrumentet som möjliggjorde denna expansion. Tiglat-Pilesar reformerade styrkorna och byggde en stark kärna med professionella heltidssoldater och stödtrupper från de invaderade rikena. Med sin stående armé kunde assyrierna föra krig året runt, och ha 150 000 till 200 000 män ute i fält.

Denna armé var den första som huvudsakligen utrustades med vapen och rustning i järn. Järn­framställningen hade uppfunnits av hettiterna cirka 1300 f.Kr. och hade spridits under de följande seklerna. Jämfört med brons var järn ett överlägset material eftersom kallsmide skapade starkare och mer pålitliga vapen. Några hundra år senare gjorde upptäckten av härdning järnet till det bästa materialet för vapentillverkning. Den stora tillgången på järnmalm minskade tillverknings­ kostnaderna och gjorde det ännu attraktivare. Även mindre stater kunde samla och utrusta stora styrkor med överkomliga och pålitliga vapen. Det är inte konstigt att krig blev mycket

16 Imperier SE innehall 040219.indd 16

01.03.2019 13:21

Assyriska riket vanligare i denna nya järnålder – och assyrierna utnyttjade verkligen möjligheterna.

De gamla assyrierna hade en komplex krigs­ maskin i fält som bestod av infanteri, häst­ strids­vagnar, kavalleri, ingenjörssoldater och stöd­funktioner. Kungen var överbefälhavare och ledde ofta fälttågen. De tunga infanteristerna utgjorde huvuddelen av armén, och de understöddes av bågskyttar, slungkastare och sköldbärare. Båg­skyttarna ansågs vara särskilt farliga då deras pilspetsar enkelt kunde genomborra fiendens pansar samtidigt som nya pilkoger avsevärt ökade skott­frekvensen.

Kavalleriet och häststridsvagnarna bildade en ridande elitstyrka. Stridsvagnarna bemannades av en kusk, en bågskytt och en sköldbärare och fungerade som ett mobilt artilleri. Om terrängen passade användes de som chock­trupper mot fiendens infanteri. När ridande båg­skyttar slutligen introducerades under 800-talet f.Kr. blev kavalleriet allt viktigare.

Levantens svåra terräng minskade häststrids­ vagnarnas effektivitet och banade väg för kaval­ leriet som det assyriska anfallets kärna. På 600talet f.Kr. hade kavalleriet utvecklats till en tungt beväpnad och skyddad stridsgrupp. Hästarna representerade ett strategiskt värde, vilket var anledningen till att assyrierna lade så mycket möda på uppfödning, utfodring och träning.

Vid öppna strider tog det tunga infanteriet plats i mitten av den assyriska linjen tillsammans med bågskyttar, slungkastare och sköldbärare. Kavalleri och häststridsvagnar grupperades vid flankerna. Formationen var mer än 2 000 meter bred och nästan 100 meter djup. Skyttar och slungare öppnade ofta slagen med långdistansskott. Därefter tryckte stridsvagnar och kavalleri på – vagnarna skulle bryta igenom fiendelinjen följt av kavalleriet som skulle skingra fiendens anfall. Sedan var det infanteriets tur att utdela dödsstöten.

Dessa arméer bemästrade även belägringen.

En typisk belägring började med en total avspärr­ning av en stad. Generalerna utforskade sedan försvars­systemen och letade efter svagheter, ofta i stadsmurarna. Anfallaren förberedde först enorma jordramper vid de svaga punkterna för att komma över vallarna och satte sedan igång belägrings­vapnen. Dessa bestod ofta av en murbräcka och ett belägringstorn som var täckt med blöta djurhudar för att förhindra brand. Tornet bemannades av bågskyttar som överöste försvararna med pilar.

Psykologisk krigföring spelade också en roll och assyrierna var ökända för sina brutalitet efter att ha besegrat en motsträvig stad. Det gjorde att det kunde räcka med blotta åsynen av den assyriska armén för att en stads invånare skulle kapitulera.

För att kontrollera domäner som erövrats införde Tiglat-Pilesar III massdeportation som en vanlig princip och undanröjde därigenom fiendens elit, som var de mest sannolika att starta uppror.

Områden som blivit politiskt begränsade på detta sätt var enklare att styra över.

De judiska kungadömena

På 800-talet f.Kr. blev det assyriska riket en regional stormakt i Mellanöstern och det bredde ut sig mot Levanten. Kung Salmanassar III genom­förde 21 fälttåg under sitt 35 år långa styre och etablerade assyrisk dominans från Babylon till Medelhavs­kusten. Vid den tiden hade de små stads­staterna i Levanten haft en period av politisk makt och ekonomiskt välstånd.

Bland dessa fanns kungadömena Juda rike och Kungariket Israel.

Under monarkerna David och Salomos styre på 900-talet f.Kr. bildades ett enat kungarike, men vid seklets slut separerades de igen – Israel i norr med huvudstaden Samaria (dagens Sabastiiyah på Västbanken) styrdes av olika dynastier, medan Juda i syd kontrollerades från Jerusalem av Davids ättlingar.

Allt som ofta stred de båda kungarikena mot varandra, oftast med Israel som dominant tack vare en större befolkning och ett bättre jordbruk.

Men båda blomstrade under 800-talet f.Kr. och assyriernas expansion var ett existentiellt hot mot hela Levanten. Att krig skulle bryta ut var bara en fråga om tid.

Både Israel och Juda kommenderade förmod­ ligen stående arméer, men deras rekrytering och organisation är okända. Arméerna utgjordes sannolikt främst av infanteri som understöddes

De assyriska och egyptiska styrkorna krossades av babylonierna vid slaget vid Karkemish.

Bågskyttar

Med dödliga skott från fjärran.

Ibland användes enkla bågar, men den sammansatta pilbågen var assyriernas främsta anfallsvapen. Bågskyttarna arbetade ofta i par, där den andre var sköldbärare. Sköldarna var gjorda av vass, större än en man och böjda i toppen för att skydda bågskytten.

Den sammansatta bågens räckvidd var 600 meter. Skyttarna bar 600-talets typiska toppiga hjälm med öronskydd.

17 Imperier SE innehall 040219.indd 17

01.03.2019 13:21

av ett begränsat antal stridsvagnar och kavalleritrupper. Infanteristerna var utrustade med spjut, svärd och sköldar och följdes av bågskyttar och slungkastare.

För mindre riken som Israel och Juda var det viktigt att skapa militärallianser mot stor­ makterna. De genomförde sällan större militära angrepp på egen hand. Huvudparten av de militära aktiviteterna bestod av att förbereda sig för belägringar och byggandet av befästningar, men först och främst var vattenförsörjningen livsviktig för deras överlevnad. Vattenkällorna fanns oftast utanför stadsmurarna vilket gjorde byggandet av komplicerade system för vattentillförsel nödvändigt. Både Juda och Israel grävde enorma tunnelsystem för att säkra tillgången till källorna. Än i dag förundras besökarna i Megiddo, Hazor och Jerusalem av den avancerade ingenjörskonsten som krävdes för att bygga dessa infrastrukturprojekt.

Stads­murarna som bestod av kvadersten eller lertegel från bronsåldern på en brant fältvall (glacis) var också en viktig faktor. På järnåldern bestod de inte av mer än de yttre väggarna på

Slungkastare

Vid Assyriens begynnelse bar dessa män varken pansar eller skor, men var ändå dödliga.

Slungkastarna fungerade som under­ stöd till bågskyttarna, och de hade till uppgift att förstöra fiendens sköldar och göra dem sårbara för pilarna. På 700-talet f.Kr. bar de en stridsrustning liknande bågskyttarnas med lamellpansar på kroppen och toppiga järnhjälmar.

Källor

Skriftliga arkeologiska källor tecknar en livlig bild av krig och krigföring vid tiden för Assyriens dominans i Mellanöstern.

Gamla testamentet (i synnerhet Kungaböckerna och Krönikeböckerna) berättar historien om Kungariket Israel och Juda rike från 900 till 600talet f.Kr. Trots att berättelsen är något partisk, särskilt när det gäller judarnas fiender, är den en värdefull källa från perioden.

Assyriska källor berättar den andra sidan av historien. Det finns ett flertal skrivna dokument som mycket närmare berättar om händelserna än Bibeln. Kungarnas årsböcker och eponymer (listor på assyriska ämbetsmän) ger detaljerad information om härskare och händelser. Dessa gjordes dock ofta som assyrisk propaganda och är långt ifrån opartiska.

Därför ger även arkeologin viktiga insikter då spåren från krig och förödelse är synliga än i dag.

privata bostäder. På 900-talet f.Kr. kom dock kasematten med sina valv inne i fästningsvallen som kunder rymma soldater eller varor under fredstid. Under en belägring fyllde försvararna dessa med jord för att förstärka vallarna. Sedan 800-talet f.Kr. hade massiva vallar med torn och bastioner blivit vanligt. Detta innovativa försvar hade troligen upp­kommit på grund av belägringstekniken. Före assyrierna i Levanten hade anfallare besegrat städer eller fort genom anfall med stormstegar som gav försvararna en taktisk fördel. Så länge som en stad eller ett fort hade tillräckligt med förnödenheter kunde de helt enkelt vänta till anfallarens pengar eller tålamod tog slut.

Men assyrierna ändrade belägringskriget genom nya vapensystem och ny taktik. Raka väggar var bäst lämpade för assyriernas taktik,

Sanheribs prisma (visas på Israel Museum i Jerusalem) innehåller Sanheribs årsbok skriven på akkadiska. I inskriften presenterar den assyriske kungen sina militära kampanjer, bland annat den mot Juda rikes kung Hiskia som också återberättas i Bibeln.

Utgrävningen av gamla städer, som Megiddo, Hazor och Lachish i dagens Israel, visar det assyriska belägrings­krigets ödeläggelse. Fynd av vapen, befästningar och spåren från belägring hjälper oss att förstå händelserna som ägde rum för 2 700 år sedan. En enorm relief som hittats i Assyriens huvudstad Nineveh och som avbildar assyriens seger 701 f.Kr. över staden Lachish i Juda visar inte bara krigstekniker, utan även soldaternas och vapnens utseende.

medan fästningsvallar med torn och bröstvärn var mindre sårbara och gav försvararna möjligheten att fånga anfallarna i korseld.

Det assyriska anfallet på Levanten

Med det assyriska hotet framför sig bildade elva levantinska kungadömen en försvarsallians. År 853 f.Kr. mötte den assyriska härskaren Salmanassar III koalitionen vid det kända slaget vid Qarqar på floden Orontes strand i nordvästra delen av dagens Syrien, och det var ett av de största fältslagen som ditintills utkämpats.

Salmanassar III ledde en armé med över 70 000 man till slagfältet, inklusive 1 200 kavallerister och 4 000 stridsvagnar. Även den anti-assyriska alliansen hade samlat en massiv styrka. Samtida källor

Det assyriska riket, 750-625 f.Kr.

18 Imperier SE innehall 040219.indd 18

01.03.2019 13:21

Paul Rubens Sanheribs nederlag avbildar den bibliska versionen: Guds ängel räddade Jerusalem.

berättar om en blodig strid med tusentals döda soldater. Assyriska källor anger Salmanassar som segraren, men det är diskutabelt och förmodligen bara assyrisk propaganda då Salmanassar tvekade inför att röra sig söderut i flera år. Det krävdes ytterligare tre försök för att besegra den anti-assyriska alliansen och erövra södra Levanten i 840-talet f.Kr. I slutändan var det interna stridigheter mellan de levantinska allierade som raserade koalitionen och gav assyrierna chansen att bekämpa kungarikena ett i taget.

De följande 150 åren fortsatte konflikterna mellan Levantens kungadömen och upproren mot Assyrien. Israel och Juda överlevde som assyriska vasallstater under en period, men Israel försökte spela ut Assyrien och Egypten mot varandra och gick för långt. Assyrien tvekade aldrig att krossa Israel 722 f.Kr. För att neutralisera detta störande hot i en strategiskt viktig buffertzon mellan Mesopotamien och Egypten deporterades tiotusentals människor som ersattes med folk från andra delar av imperiet. Det blev slutet på Kungariket Israel.

Juda rike, som styrdes av kung Hiskia från 725 till 698 f.Kr., följde inte Israel i upproret och belönades med flera års politisk stabilitet, välstånd och till och med utvidgning. Men när den assyriske kungen Sargon II dog 705 f.Kr. gjorde Hiskia det avgörande misstaget att ansluta sig till de revolter som utbröt i det assyriska rikets alla hörn. Så fort som den nya kungen Sanherib intog sin plats i Assyrien skickade han sin armé mot Levanten.

Slagen vid Lachish och Jerusalem

Sanheribs anfall mot södra Levanten 701 f.Kr. är en av de mest väldokumenterade militära händelserna från järnåldern.

Historikerna behöver inte förlita sig enbart på den assyriske kungens årsböcker och de bibliska berättelserna, det finns även mängder av arkeologiska lämningar.

Hiskia förberedde sig på konsekvenserna av sitt beslut. Han visste att Sanherib skulle komma efter honom och att hans egna trupper inte skulle ha en chans i ett öppet slag, så han gjorde

sina städer och befästningar redo för utdragna belägringar, framförallt huvudstaden Jerusalem.

Han utvidgade stadens murar till att inkludera de nya delarna på Sions berg. Dessutom säkrade han stadens vattenförsörjning med en 550 meter lång tunnel som ledde vatten från Jerusalems enda källa Gihon till en enorm cistern innanför stadens murar.

Sanherib fortsatte längs Medelhavskusten och svepte bort alla försök till motstånd. Ett allt större antal städer gav upp innan det ledde till en strid. Till slut vände Sanherib mot Juda rike och belägrade den tungt befästa staden Lachish.

Vid en utgrävning hittades en 60 meter lång ramp som assyrierna byggt med 19 000 ton jord.

Massgravar, hundratals pilspetsar, slungstenar och spåren från en ryslig brand vittnar om det blodiga slaget och förödelsen.

Trots intensiva förberedelser förlorade Lachish och 45 andra befästningar i Juda. Slutligen rörde Sanherib sig mot Jerusalem, där han omringade staden enligt assyriernas vanliga belägringstaktik. Det var bara en fråga om tid innan den assyriske härskaren kunde räkna hem ytterligare en seger. I sin årsbok säger han: ”Jag låste in honom (Hiskia) i Jerusalem, hans kungliga huvudstad, som en fågel i en bur.”

Plötsligt lämnade assyrierna och Hiskia förblev på sin tron. Enligt Bibeln sände Gud en ängel till assyriernas läger som hade dräpt de flesta soldaterna på en natt, ett tecken på en dödlig farsot i lägret. Assyriska källor berättar en annorlunda historia. Hiskia hade betalat en hög lösen för att rädda staden. Förutom guld, silver och Juda rikes elitstyrkor hävdade Sanherib att han plockade ut 200 100 människor samt

oräkneliga hästar, mulor, åsnor, kameler, boskap och får som krigsbyte.

En annan teori är att Sanherib var tvungen att ge sig av då ett annat uppror hade utbrutit i Babylonien. Hans sorti räddade Jerusalem – åtminstone den här gången. Juda rike hade dock lidit oerhörd skada av plundringen och deportationen av en stor del av befolkningen gjorde att ekonomin behövde flera år för att återhämta sig.

Det assyriska riket nådde sitt klimax de följande årtiondena med erövringen av Thebe, Egyptens huvudstad. Likväl ledde interna maktkamper till dess död. Vid slutet av 600talet förlorade Assyrien mot den växande stormakten Babylonien. I desperation bildade de en allians med den gamla rivalen Egypten.

Under slaget vid Karkemish (i dagens Syrien) 605 f.Kr. utdelade den babyloniske kronprinsen Nebukadnessar dödsstöten mot Assyrien. Under de följande åren besegrade den babyloniske härskaren hela Levanten och etablerade Babylonien som Mellanösterns nya supermakt.

Bilder: Alamy, Jose Cabrera

Assyriska riket

Hjälptrupper En hettitisk infanterist med ett spjut och en sköld gjord av vass.

Ett speciellt kännetecken för de hettitiska trupperna var en skyddande rund bronsplatta på bröstet och hjälmen med en tofs. Utöver det var infanteriets hjälptrupper till stor del obeväpnade. De var ofta ansvariga för ockupationerna och kunde samlas till stöd för de reguljära assyriska styrkorna vid fälttåg.

19 Imperier SE innehall 040219.indd 19

01.03.2019 13:21

20 Imperier SE innehall 040219.indd 20

01.03.2019 13:21

Akemeniderriket

Det akemenidiska riket Kyros den store var mycket mer än bara en hänsynslös erövrare som grundade det persiska riket – han var en lysande och nyskapande statsman vars regering faktiskt fungerade.

Av John Man

bortom de övriga civilisationernas horisont.

Kyros hemland Persien hade grundats av hans förfader Achaimenes när hans stam framträdde från det inre Asien två sekel tidigare. Kyros, den sjunde kungen i den akemenidiska dynastin, föddes antingen cirka 600 eller 575 f.Kr. – en 25-årig skillnad som visar på de tillgängliga källornas opålitlighet. När Kyros var barn var Persien en oansenlig besittning till de nära besläktade mederna.

Herodotos, Greklands stora historiker och upptäcktsresande, skrev om Kyros uppgång cirka 100 år senare. Hans morfar Astyages, medernas kung, hade drömt om en gren som växte ut från hans genitalier. Prästerna tolkade betydelsen – att en av hans ättlingar skulle störta honom.

Hans dotter Mandane var gravid, så kungen bad en adelsman att döda det ofödda barnet.

Adelsmannen delegerade vidare uppgiften till en enkel herde som vägrade och han uppfostrade barnet själv i hemlighet.

yros den store var grundaren av ett av den antika världens mest imponerande regimer, det akemeni­ diska riket som varade i två hundra år (550–330 f.Kr.) tills det förstördes av Alexander den store. Trots dess betydelse är det ont om obestridda fakta om Kyros erövringar. Forskare håller till godo med det lilla som finns från legender, spridda kilskriftstavlor, korta ensidiga berättelser i Gamla testamentet och från Kyros egna uttalanden som motiverar hans erövringar.

Före Kyros tid var Turkiet och resten av Mellanöstern delat mellan tre imperier: Lydien i västra Turkiet, Medien, som bredde ut sig mot dagens Centralasien, samt Babylonien, som sträckte sig från Irak och Iran till Medelhavs­ kusten. Det antika assyriska riket hade precis delats mellan mederna och babylonierna. Mot öst och norr i Asiens hjärta fanns skyterna, ett nomadiskt hästfolk som levde i en dunkel värld

K

21 Imperier SE innehall 040219.indd 21

01.03.2019 13:21

En staty av Kyros den store i Tyskland.

Astyages sänder Harpagas att döda den unge Kyros.

Drottning Tomyris mottar den persiska kungen Kyros huvud.

Kyros cylinder

Kallas den första stadgan om mänskliga rättigheter, men vad lovade den?

Trots sina 23 centimeter är Kyros cylinder en viktig källa till kungens bedrifter, om än opålitlig. Den är skadad och texten är ofullständig. Dessutom är det i själva verket propaganda som rättfärdigar Kyros erövringar och styre. Den babyloniska kungen Nabonidus förnekas och Kyros prisas som beskyddare av babyloniska intressen.

Kilskriften, här från British Museums översättning, lyder delvis ”Olämpliga riter till [kultstäderna] rabblades dagligen, och som en förolämpning, stoppade han (Nabonidus) de dagliga buden. I hans tanke kom den vördnadsfulla rädslan för Marduk, gudarnas konung, till sin ände. Han gjorde mer ont mot sin stad varje dag, och mot sitt folk. Enlil blev otroligt arg på deras klagan. Gudarna lämnade sina tempel, arga över att han

tvingat dem till Babylon. Enlil letade och kontrollerade alla länder efter den rättfärdige kungen. Han tog Kyros hand, kallade hans namn, och utnämnde honom till kung över världsalltet. Marduk, den store herren som uppfostrar sitt folk, såg med nöje på hans vackra dåd och rena hjärta, och beordrade honom till Babyon.

Han släppte in honom utan strid eller motstånd. Han lämnade över honom till Nabonidus, kungen som inte fruktade honom. Hela folket, ädlingar och guvernörer bugade inför honom och kysste hans fötter, glädjandes över hans kungamakt, och deras ansikten lyste. Jag är Kyros, kung av universum, den store kungen, den starke kungen, kung av Babylonien, kung av Sumer och Akkad, kung över världens fyra delar.”

Kyros cylinder hittades bruten i flera bitar och förvaras på British Museum.

22 Imperier SE innehall 040219.indd 22

01.03.2019 13:22

Akemeniderriket

”Nu fick Kyros chansen att presentera sig som den som kunde skydda den babyloniska religionen.”

Kyros den stores grav i Pasargad i dagens Iran.

Sanningen kom fram när pojken lekte kung så pass övertygande att Astyages lade märke till honom. Astyages kände till slut igen sitt barnbarn, som självklart var Kyros.

Pojken tillbringade sin barndom med Astyages, utbildades och tränades. Enligt den grekiske historikern och dagboksskrivaren Xenofon var han ovanligt intelligent och charmig: ”[Han] var något talför, möjligtvis på grund av sin uppfostran. Han hade tränats av sin mästare till att alltid ha ett skäl för det han gjorde, och han krävde detsamma från andra.

Hans nyfikenhet och kunskapstörst gjorde att han måste fråga alla han mötte om än det ena, än det andra. Pratsamheten hade blivit en del av honom. Men intrycket som lämnades hos lyssnaren var inte av arrogans, utan av anspråkslös hjärtlighet. Medan han växte och barndomen övergick i ungdom blev han dock försiktigare med orden, men hans sällskap var fortfarande fascinerande. Varje gång han skulle bevisa sin skicklighet bland sina kamrater utmanade han dem inte i saker som han själv bemästrade, han började där han själv kände ett underläge. När han förlorat var han den förste att skratta åt sitt eget nederlag.”

Till slut återvände Kyros till faderns hov som en ung man och han tillträdde tronen 559 f.Kr. Herodotos fortsatte berättelsen. För att förhindra ett hans dröm förverkligades invaderade Astyages Persien, men Kyros segrade och cirka 550 f.Kr. tog han Medien. Som hämnd inkallades den ohörsamme adelsmannens son som hackades, stektes och kokades. Sedan lurades adelsmannen att äta av pojken.

Nästa i raden var Lydien, som föll några år senare. Inga detaljer har nedtecknats,

men Herodotos har en berättelse som fyller tomrummet. Den lydiske kungen var Krösus med sin mytomspunna rikedom. Krösus vände sig till oraklet i Delfi och fick veta att om han attackerade perserna så skulle han ”krossa ett stort rike”. Han anföll och Kyros med förstärkning av mediska trupper drev Krösus tillbaka till hans huvudstad Sardes. Perserna klättrade över en påstått ointaglig mur och staden föll. Det stora riket som Krösus förstörde var hans eget.

540 f.Kr. riktade Kyros in sig på sitt nästa mål – Babylon. Känd som huvudstaden i ett stort imperium i över 1 000 år hade Babylon genomlidit hårda tider tills lyckan vände under Nebukadnessar tidigt på 500-talet f.Kr. Under denna tid plundrade han Jerusalem och tillfångatog många judar, en händelse som beskrivits i Bibeln. På Kyros tid hade dock Babylon blivit ett lätt mål på grund av kungen Nabonidus, som hade varit frånvarande i 10 år och lämnat staden i sin son Belsassars händer.

Hans oförklarliga frånvaro – han försökte möjligen utvidga handelsrutterna i Arabien – verkade ha gjort honom impopulär. Kanske blev han hatad då han vid sin återkomst flyttade de babyloniska gudarnas avbilder från sina tempel in till huvudstaden.

Nu fick Kyros chansen att presentera sig som den som kunde skydda den babyloniska religionen.

På hösten 539 f.Kr. – en av få precisa tids­ angivelser vid den tiden – invaderade Kyros Babylonien, vann ett slag vid Opis norr om huvudstaden, och anlände till Babylon utan nämnvärt motstånd. Enligt Herodotos gjorde perserna detta genom att dämma upp Eufrat och

sänka vattenståndet tills de kunde marschera över flodbädden. Nabonidus tillfångatogs och han försvann ur historien utan ytterligare kännedom om hans öde.

Kyros nedtecknade sin erövring på en cylinder av lera, en uppenbar propagandakupp för att rätt­ färdiga sin erövring. Den hävdade att Nabonidus hade blivit instabil och ogud­aktig, och att den store guden Enlil hade utvalt Kyros att återställa templen, låta flykting­arna återvända och återuppbygga huvudstaden. Cylindern deklarerar: ”Jag återförde gudabilderna till sina platser och jag lät dem bo i eviga hemvister. Jag samlade alla invånare och återförde dem till deras boningar.”

Det resulterade i att ”alla adelsmän och guvernörer bugade inför honom [Kyros], kysste hans fötter och deras ansikten lyste.”

Hans generositet sträckte sig inte bara till de lokala religionerna. Även judarna tilläts att återvända från sin fångenskap till Israel.

Möjligtvis finansierade Kyros till och med återuppbyggnaden av templet i Jerusalem enligt Bibeln. Återuppbyggnaden ägde rum under Dareios styre, men Kyros roll har accepterats som ett faktum. Den judiske historikern Josefus påstod sig citera ett brev från Kyros: ”Jag har gett tillåtelse till alla judar som finns i mitt land att återvända och återuppbygga sin stad, och att bygga Guds tempel i Jerusalem på samma plats som det förut stod.” Josefus skrev dock detta femhundra år senare och utan att presentera några bevis.

Judarna fick i vilket fall som helst en stor beundran för Kyros. Profeten Jesaja kallade Kyros ”Guds smorde” – i själva verket Messias – och siade om gudagivna segrar över alla nationer. Även profeten Esra menade att Kyros sagt att Gud ”har givit mig alla kungadömen på jorden”.

Vad kommer efter Babylon? Mot nord och öst ligger en annan värld att erövra: det nomadiska hästfolkets land, Skytien. Efter att ha utnämnt olika guvernörer och ämbetsmän att styra över olika provinser och folk i sitt imperium dog förmodligen Kyros i strider mot skyterna in 530 f.Kr. Återigen finns inga tydliga källor, bara historier varav de bästa berättas av Herodotos.

En av dessa skytiska stammar var massaget­ erna, kända för att dricka fermenterad hästmjölk och för sin extrema jämställdhet.

23 Imperier SE innehall 040219.indd 23

01.03.2019 13:22

Rustade med hjälmar och krigsbälten stred både män och kvinnor på hästrygg med pilbågar och yxor. Då leddes de av drottningen Tomyris.

Beridna bågskyttar var nästan omöjliga att besegra då de skingrades som en dimma över stäppen. Så Kyros fick enligt Herodotos använda sig av krigslist. Han dukade upp en bankett med mängder av vin, vilket var okänt för de mjölk­ drickande nomaderna. Perserna drog sig tillbaka och nomaderna avancerade, fann banketten, åt, drack och föll i dvala. Perserna återvände, dödade merparten och tog Tomyris son till fånga. När han vaknade begick han självmord. Tomyris svor att ta sin hämnd: ”Lämna mitt land nu, annars så kommer jag ge er mer blod än ni kan dricka.”

I nästa slag krossade nomaderna perserna och dödade Kyros. Tomyris hittade kungens lik, fyllde ett kärl med blod, skar av hans huvud och kastade det i blodet och sa: ”Trots att jag lever och segrade över dig i strid, så har du förstört mig då du tog min son med list. Nu ska jag göra som jag lovat och ge dig ditt blod.” Det är en intensiv berättelse, men dess betydels för Herodotos låg förmodligen inte i detaljerna, utan i sens­moralen: stora ledare ska inte använda list som en utväg.

Kyros hade regerat i 30 år och skapat ett imperium på över 250 mil tvärs över. Det var störst i världen hittills, från Svarta havet till dagens Afghanistan. Kyros son Kambyses och en annan efterkommande, Dareios, utvidgade imperiet till Egypten, Libyen och Indien. Men det skulle inte vara för evigt. På 330-talet f.Kr. besegrade Alexander den store perserna, och akemenidernas styre nådde otvivelaktigt sitt slut.

Men Kyros skapelse sände ekon längs tidens korridorer. Forskare är överens om att hans framgång som kejserlig härskare berodde mycket på hans regeringsform och balanserade central­ administration med regional frihet. Hans system behölls av efterföljande dynastier och fungerade i mer än 1 000 år, fram till den arabiska erövringen av Persien på 600-talet.

Kyros cylinder förklarar ett så pass modernt engagemang för religionsfrihet och rättvisa att shahen av Iran på 1970-talet kallade det ”den första deklarationen för mänskliga rättigheter i historien”. Men mer troligt är att den liknar en annan modern företeelse, nämligen uppblåst propaganda. Men Iran ser den fortfarande som en grundsten i sin nationella identitet.

Minnet av Kyros lever kvar på hans förmodade begravningsplats, nära Shiraz i södra Iran.

Graven står på en stenplint nära Pasargads ruiner. Det finns inga tydliga bevis på att det är hans grav, men den hade en gång en sedan länge försvunnen inskription, som i en version löd: ”Förbipasserande, jag är Kyros, som gav perserna ett imperium, och var kung av Asien.

Missunna mig därför inte detta monument.”

Stort avtryck

Akemeniderrikest område var så stort att det blev känt som det totala imperiet. Dess gränser var i konstant förändring då den politiska och administrativa effektiviteten hos olika dynastier ändrades. Trots detta spreds det persiska inflytandet hela vägen från Medelhavet till Indien, och dess arv har bevarats i många kulturer.

SVARTA HAVET

MAKEDONIEN Sardes

GREKLAND

MEDELHAVET

Imperiets säte

Det tros att Kyros den store valde platsen för Akemenider­ rikets huvudstad Perse­polis, men det var Dareios som byggde terrassen och palatsen.

Ruinerna står kvar än i dag.

PERSEPOLIS

Arkitektur

De karakteristiska dragen i persisk arkitektur är dess eklektiska natur, med inslag av assyriska, egyptiska, mediska och grekiska influenser.

Trots detta hade dess byggnader en unik persisk identitet som är igenkännbar i hela världen.

24 Imperier SE innehall 040219.indd 24

01.03.2019 13:22

Akemeniderriket Persiens födelseplats

Perserna var ursprungligen nomadiska herdefolk på den västra iranska platån. Vid 850 f.Kr. kallade de sig själva Parsa och hade börjat utveckla infra­ struktur för att stötta sitt växande inflytande.

Pasargad var det akemenidiska rikets huvudstad under Kyros den store.

KASPISKA HAVET INDIEN ASSYRIEN Assur

PERSIEN

Susa

Persepolis

Pasargad

ARABISKA HAVET

PERSISKA VIKEN

Babylon

Utvidgar gränserna

Babylons väggar ansågs vara oförstörbara, men Kyros tänkte ut en plan att inta staden vatten­ vägen. Staden föll 539 f.Kr. och det nybabyloniska riket blev en del av Kyros kungadöme.

EGYPTEN

RÖDA HAVET

Mångfald

Akemeniderrikets historia är full av kulturutbyten.

De assimilerade erövrade folks traditioner, från Egypten till Kaspiska havet och Persiska viken.

Införlivandet av traditioner var ett av rikets karakteristiska drag.

AFRIKA

Krukmakeri var ett av det antika imperiets första konstnärliga uttryck.

Senare fick guld- och silversmide större betydelse.

Religion

Det persiska folket var toleranta mot andras religioner.

Deras officiella religion var zoroastrism. Vid den muslimska erövringen blev islam statsreligion.

Av alla fasor som den persiska armén bestod av var den mest fruktade ”De odödliga”, en elittrupp som kallades så på grund av deras oförmåga att dö i strid. När en av de 10 000 infanteristerna föll ersattes den omedelbart, och styrkan som en sammanhängande enhet bibehölls med konstant kraft.

De odödliga var beväpnade med ett kort spjut med motvikter i guld eller silver som visade deras rang. Det korta spjutet gav rörlighet på bekostnad av räckvidd. De bar också en kort pilbåge och koger. Detta gav dem flexibiliteten att snabbt byta stridstaktik, från närstrid till strid över längre avstånd.

De odödliga hade en viktig roll i Kambyses II:s erövring av Egypten 525 f.Kr. och Dareios invasion av Indiens mindre västra kungadömen (västra Punjab och Sindh, i dagens Pakistan) och Skytien 520 f.Kr. och 513 f.Kr. De odödliga deltog i slaget vid Thermopyle 480 f.Kr. mot spartanerna och var en del av de persiska ockupationsstyrkorna i Grekland 479 f.Kr. under Mardonios.

© Look & Learn, Sol 90

De Odödliga Perserna

25 Imperier SE innehall 040219.indd 25

01.03.2019 13:22

Det makedonska riket I fronten av världens mest fruktade stridsstyrka tog Alexander den store ett enormt imperium med svärdet, och han har kallats en hjälte, en tyrann och en gud.

Av James Hoare

ungen dog snabbt. Hans vita kläder var våta av blod. Skratten och glädjen vid ett kungligt bröllop – hans dotters – hade snabbt bytts till skrik och klagan när Pausanias, en medlem i kungens livgarde som också tidigare varit kungens älskare, vände sig mot sin herre och stötte en dolk mellan hans revben. Pausanias snubblade på en gren när han flydde mot sin häst och höggs till döden av de jagande vakternas rasande spjut.

Filip II dog som han hade levt: med blodsspillan och omgiven av intriger. Hans arv skulle lämna sina blodiga spår över hela Centralasien och Mellanöstern.

Under ett 23-årigt styre från 359 till 336 f.Kr. hade kungen av Makedonien – ett bergigt land som överlappar dagens norra Grekland, Albanien, Bulgarien och Makedonien – gått från att leda ett barbariskt stamfolk i bergen till att bli de grekiska

K

kungadömena och stadsstaternas överhuvud.

Genom att sammanföra de grekiska monarkerna via krig, militärallianser och äktenskap hade Filip II förvandlat den makedonska armén till en av de mest fruktade styrkorna i den antika världen.

Siktet var inställt på deras mest hatade fiende, det persiska Akemeniderriket, som hade förödmjukat och förnedrat grekerna i de grekisk-persiska krigen ett århundrade tidigare. Bara 20 år gammal intog Alexander III av Makedonien – som skulle bli ihågkommen som Alexander den store – tronen som överhuvudet för en militärmaskin på randen till krig och legendstatus, och han körde ivrigt vidare med full gas över kanten.

Alexander hade blivit utsedd till storhet från födseln, men han var ingen bortskämd prins.

Han lärdes upp av den stränge Leonidas, som förbjöd all lyx, generalen Lysimachos och filo­ sofen Aristot­eles. Alexander behärskade sina

vapen, ridning och att spela lyra, och han blev en expert inom etik, filosofi och retorik. Han tränade dagligen i pankration, en antik grekisk kamp­ sport som fokuserade på brutala kast, slag, sparkar och strypningar. Som en renässansman före renässansen skolades han i färdigheter för att erövra och kunskaper om att regera. Vid 16 års ålder hade han styrt Make­donien som regent medan hans far krigade långt hemifrån. Den unge arvingen slog ner upproriska stammar i Thrakien och grundade en ny stad, Alexandropolis – den första av många som skulle bära hans namn.

Liksom så många civilisationer före och efter dem älskade de forntida grekerna att skvallra.

Det sades att Filips död var en hämnd från hans ratade älskare Pausanias. Men två andra personer gynnades också direkt: Olympias, Alexanders mor och Filips tidigare favoritfru, hade riskerat att förlora sin status till en yngre brud, och Alexander

26 Imperier SE innehall 040219.indd 26

01.03.2019 13:22

Det makedonska riket ALEXANDER DEN STORE Grek, 356–323 f.Kr.

Alexander blev utsedd till kung efter mordet på sin far, och han ledde grekerna i krig mot det mäktiga Persien. Med karisma och list stod han vid frontlinjen för att skapa ett rike som sträckte sig från Libyen till Indien, och det blev en gyllene tidsålder för det antika Grekland.

Kort info

27 Imperier SE innehall 040219.indd 27

01.03.2019 13:22

En bild som visar Alexander den store slå ned ett uppror i Grekland.

själv, som omedelbart avrättade alla andra utman­ are till kronan och krossade uppror över hela Grekland. Även Olympias bestämde sig för att konsolidera sin makt genom att levande bränna sin ersättare och konsort till den döda kungen, Cleopatra Eurydike och hennes unga dotter.

Myternas tvivelaktiga hjältar var Alexanders egen förebild för storhet. Med legendariska figurer på båda sidor av släktträdet var det säkert svårt att inte övertygas om sitt eget speciella öde. Hans far hävdade släktband med Herakles – son till Zeus och tjurbrottande halvgud känd för sina tolv stordåd – medan hans mors familj såg upp till Akilles, den sårbare hjälten från belägringen av Troja. Omen och förebud siade om varje beslut, men lika mycket som denna ambitiöse nye kung verkade lita på ödet – letandes efter mening i fåglarnas färd och konsultationer med orakel – styrde han själv ödet genom att bygga en legend som skulle lyfta hans bedrifter långt över hans fars och till samma värld av legendariska resor och heroiska strider som en gång hade inspirerat honom. På knappt ett årtionde krossade han den mäktiga persiska staten och utvidgade gränserna för sin domän från Libyen till Indien och skapade ett mäktigt imperium.

Passande nog började denna erövring med lite mytiskt varumärkesbyggande. År 334 f.Kr. fortsatte Alexander där Filip II:s invasionsarmé hade stått redo och korsade Dardanellerna – den smala kanal som förbinder Svarta havet med Medelhavet och skiljer Europa från Asien – med 47 000 soldater och legosoldater från hela Makedonien och de grekiska kungadömena. Han sprang ut från sitt krigsfartyg

”Han styrde själv ödet genom att bygga en legend som skulle lyfta hans bedrifter långt över hans fars.” med full ceremoniell pansar, stor hjälm med fjädrar och en gyllene bröstplatta, och sedan kastade kejsaren ett spjut som visslade genom luften och genom­borrade den oförsvarade marken i Anatolien.

Det var det första slaget i ett krig som skulle ge Alexander över 300 000 kvadratkilometer land och lämna mellan 75 000 och 200 000 dödsoffer.

Kusten längs det som nu är Turkiet kantades av grekiska städer som styrdes av de persiska inkräktarna, och bland dem hade Troja särskild betydelse för Alexander, den påstådda platsen för hans anfader Akilles mest berömda seger och tragiska död. Alexander hade på sin resa med sig historien om det trojanska kriget, Homeros Iliaden (en gåva från hans lärare Aristoteles) och citerade den ofta. Först öppnade han Achilles grav för att hylla honom och red sedan vidare till Athenas tempel, visdomens gudinna, där den makedonske kungen visades vad som påstods vara Akilles vapen. Där tog han ner en sköld och ersatte den med sin egen. Alexander nöjde sig inte med att dela ett fantasifullt släktband med Akilles – han ville rivalisera honom genom att besöka platsen för hans blodsspillan och hjältemod, och ta manteln från en av antika Greklands största hjältar.

Var det en propagandakupp inför hans armé eller trodde han själv på det? Hans hårda

pragmatism och ambitioner antyder både och – en farlig och oberäknelig kombination som gjorde honom till ett av slagfältens mest ikoniska generaler.

Vid det första mötet med perserna 334 f.Kr. skapade Alexander en formel för snabb och avgör­ ande seger i slaget vid Granikos, strax utanför hans älskade Troja. En skenmanöver drog isär de starkare persiska enheterna och deras härdade grekiska legosoldater och lät Alexanders kavalleri hamra genom de skingrade leden. Han välkomnades som en befriare av grekerna i Anatolien och försökte också vinna lokalbefolkningens förtroende. Han hävdade sin misstro mot tyranner, utsåg lokala ledare och tillät relativ självständighet, men med ett nytt centraliserat skattesystem säkerställde han att deras självständighet var beroende av hans utdelningar. Då perserna kontrollerade det väldiga Anatolien med sin överlägsna flotta valde Alexander att sprida sina egna fartyg istället för att bedriva ett sjökrig han inte kunde vinna och tågade längs kusten för att ta fiendens största hamn Halikarnassos – nu Bodrum i Turkiet – och attackerade murarna tills perserna var tvungna att överge sin stad. Efter att ha passerat Kappadokien 333 f.Kr., utan knappt något motstånd tack vare inkompetenta lokala guvernörer, kunde Dareios III –

28 Imperier SE innehall 040219.indd 28

01.03.2019 13:22

Det makedonska riket

slaget vid granikos (334 f.kr.)

Alexanders första seger mot perserna.

Det första verkliga slaget mellan persiska trupper och Alexanders nya invasionsstyrka är fortfarande det bästa exemplet på hans typiska stridstaktik. Med hjälp av tungt kavalleri forceras den svagaste delen av fiendens linje medan hans drillade infanteri tvingar ihop fiendestyrkan med sina spjut. Det gick genom den makedonska arméns professionalitet och de enskilda kärntruppernas skicklighet. Det visade att Alexander visste hur han bäst kunde använda de krafter som hans far hade samlat.

Alexanders kavalleri vänder mot vänster och in i perser­ nas flanker, som låses i strid mot hans falang och kavalleri.

Granikos

2. Skenmanöver Alexanders thessaliska kavalleri och pikenerare fintade från vänster.

Perserna förstärkte linjen från mitten som svar.

1. Psykiskt spel

Grekiska legosoldater

4. Kavallerichock

Perserna väntade sig att anfallsstöten skulle komma från Alexanders högra flank med de fruktade kamratkrigarna, så där fanns fler enheter.

Persiskt kavalleri

5. Persisk reträtt

3. Anfall

Fler grekiska pikenerare väller igenom efter Alexanders chock och in i det persiska infanteriet.

Perserna börjar sin reträtt.

Alexander och hans kamratkrigare bryter sedan igenom den persiska linjens försvagade mitt i kilformation.

Thessalier Falang

Sköldbärare

Alexander med följe

Slaget vid Granikos, där Alexander säkrade sin första seger över det persiska riket.

29 Imperier SE innehall 040219.indd 29

01.03.2019 13:22

den persiske konungarnas konung – inte längre utstå förödmjukelsen och konfronterade Alexander med en dubbelt så stor styrka vid slaget vid Issos.

Om kungen skulle misslyckas här kunde Dareios armé möta upp sin kraftfulla flotta och hela Alexanders kampanj, beroende av segrarna längs med kusten, skulle utplånas och drömmen om en grekisk civilisation befriad från det persiska hotet skulle rinna ut i sanden ihop med spillt makedonskt blod. I Issos, som vid många slag före och efter, red Alexander upp och ned längs leden av samlade män för att leverera ett tal värdigt hjältar, ett tal som anspelade på gammal ära och besvikelser. ”Han hetsade illyrierna och thrakerna genom att beskriva fiendens rikedom och skatter, och grek­erna genom att påminna om gamla krig och deras dödliga hat mot perserna”, skrev historikern Justinus på 200-talet. ”Han påminde makedonierna om deras erövringar i Europa och deras önskan att kuva Asien, och hävdade att inga trupper i världen var en match för dem och försäkrade dem om att detta slag skulle ge ett slut på deras strävan och kröna deras ära.” ”Med chocken etsad i sitt ansikte flydde Dareios slagfältet när den grekiska stöten skar igenom leden som en lie med Alexander i spetsen.

Chocken gick rakt igenom de persiska flankerna och in i eftertrupperna. Med kungen borta började de en kaotisk och förödmjukande reträtt.

Nu var det bara en persisk hamn kvar – Tyros i dagens Libanon – samt klippfästningen Gaza i dagens Palestina, som båda föll 332 f.Kr. De glesa akemenidiska styrkorna väster om Babylonien upplöstes snabbt och drog sig tillbaka inför Alexanders obevekliga marsch.

Oväntat vände han sig inte österut mot fiendens blottade hjärta, utan västerut mot Egypten och Libyen. De skulle liksom de grekiska kolonierna i Anatolien välkomna honom som en frälsare.

Utan en stående armé och stora delar av landet i egyptiska rebellers händer överlämnade den persiska guvernören direkt kontrollen över provinsen. De senaste inkräktarna hade inte respekterat deras gudar, så kanske kunde egypt­ ierna utnyttja Alexanders fåfänga och skydda sin tro genom att placera denna nya krigsherre i centrum av den. Kanske hade Alexander också sett hur aningslös den persiska myndigheten var i Egypten och ville pröva en annan kurs. Han må ha varit en av världens största generaler, men han visste att svärdet inte var den enda vägen till makt över nytt territorium.

Alexander red ut till Amons berömda orakel – den egyptiska motsvarigheten till Zeus – i oasen Siwa och välkomnades till den inre helgedomen i det antika templet. Det var en ära som vanligtvis var reserverad för Amons präster, medan hans följe var tvungen att vänta på gården. De exakta detaljerna om Alexanders utbyte med oraklet är fortfarande ett mysterium, men slutresultatet var entydigt. Alexander var nu mer än bara en legendernas hjälte. Inte ens myten om att vara Akilles reinkarnation räckte – han utnämnde sig

”Alexander red upp och ned längs leden av samlade män för att leverera ett tal värdigt hjältar, ett tal som anspelade på gammal ära.” till Zeus son. Hans dyrkan spred sig över Egypten där han höjdes till en faraos nivå. Detta mottogs inte med blida ögon av Alexanders landsmän, men här hade han inte gått för långt. ”[Alexander] bar sig själv högdraget mot barbar­ erna, likt någon helt övertygad om sin gudomliga födelse och härkomst”, berättade arméns officiella historiker Plutarchos. ”Men med grekerna var det sällan att han antog sin egen gudomlighet.” Trots sitt ”hög­mod” hade Alexander växt upp med sagor om de egyptiska gudarna från sin moder, och grekerna – bland andra filosofen Platon – hade länge rest till detta gamla land för att studera vad de ansåg vara civilisationens födelseplats. Stående bland de stora pyramiderna och templen såg den 25-årige Alexander antingen en gammal makt att respektera eller bedrifter från döda gudakungar som han var tvungen att överträffa.

Resultatet blev staden Alexandria, som planerades i detalj av kungen, från stora avenyer och tempel till försvar och avlopp. Byggandet började 331 f.Kr. och är fortfarande den näst största staden och den största hamnen i Egypten, som förbinder kungens nya värld med den gamla, både genom handel över Medelhavet och genom kultur.

Genom att göra Alexandria till mötesplatsen mellan två stora civilisationer skapades ett centrum för lärande, där grekisk och egyptisk religion, medicin, konst, matematik och filosofi bands samman. Staden kom att symbolisera de bättre sidorna hos Alexander, hans förkärlek för utbildning och lärande samt hans beskyddande.

Dock väntade mörkare dagar längre fram.

Som en dödsängel vände sig Alexander från sin ”befrielse” av akemenidernas kuvade undersåtar och for österut med hämnd i sikte. Nu i fiende­land

ett land dränkt i blod Hur Alexanders mäktiga rike växte år efter år, och några av städerna som grundades i hans spår.

Konsolidering 335–335 f.Kr.

De två första åren av sitt styre krossade Alexander uppror i de grekiska staterna, säkrade tronen och äntrade Anatolien.

Sparta

336 f.Kr.

Sparta var den enda delen av Grekland utan makedonskt inflytande. Filip I hade skickat de krigiska spartanerna en varning med konsekvenserna om han skulle ta Sparta med våld. De svarade helt enkelt ”om”. Filip och Alexander lät dem vara.

Alexandria (Egypten)

Egypten, Libyen, Irak, Kuwait, Iran 331 f.Kr.

Årtal 335– 335 f.Kr

334– 333 f.Kr

332 f.Kr

331 f.Kr

334– 333 f.Kr

330– 328 f.Kr

Efter att obehindrat ha marscherat in i Egypten och delar av Libyen korsar Alexander Eufrat och Tigris för att besegra perserna och vinna Babylon och Meso­ potamien (nu Irak och Kuwait) och en bit av Persien (nu Iran).

30 Imperier SE innehall 040219.indd 30

01.03.2019 13:22

Det makedonska riket började Alexanders mindre heroiska egenskaper att visa sig allt oftare. Han besatt en arrogans, grymhet och besatthet, som skulle ha blivit ihåg­ komna som en tyranns galenskap snarare än en kungs handlingskraft – om Alexander hade misslyckats i sina erövringar.

Genom att bryta sig ur en kniptångsmanöver och besegra Dareios igen vid slaget vid Gaugamela år 331 f.Kr. tog Alexander Babylonien. Lokala härskare som varit lojala mot den förnedrade konungarnas konung gav omedelbart upp. Med sin auktoritet söndersmulad höggs Dareios 330 f.Kr. av en av sina generaler, Bessus, och lämnades vid vägkanten. Efterföljande grekiska spejare hittade honom och av medlidande – eller kanske av respekt för den fiende de jagat över berg och öknar – erbjöd de den döende konungarnas konung vatten från en närliggande källa.

Genom att utse sig själv till shahanshah, den persiska härskar­titeln konungarnas konung, var Bessus tron en fantasi och bara en hand­full gräns­ provinser kvarstod i inkräktarens blodstänkta händer. Det en gång ärorika Persien, som under 220 år var det största imperiet i den antika världen, hade dött där vid vägkanten, vanärat och förrått.

En avbildning av grundandet av Alexandria, som skulle bli den antika världens mest förmögna stad.

Turkiet

334–333 f.Kr

Alexanders styrkor rusar längs den turkiska kusten, tar städer bebodda av grekiska kolonisa­ törer, utser nya guvernörer och driver in skatt.

Alexandria Margiana (Turkmenistan)

Alexandria Asiana

Iskandariya (Irak)

Syrien, Libanon, Palestina, Israel

Antiochia Susiana (Kuwait)

Alexandria Carmania

Alexandria Eschate (Tadzjikistan)

Alexandria vid Oxus (Afghanistan)

Alexandria Ariana (Afghanistan)

332 f.Kr

Alexander säljer Tyros folk som slavar för deras motstånd, och lägger dagens Libanon, Palestina och Israel till sitt imperium.

Alexandria Arachosia (Afghanistan)

Alexandria Prophthasia (Afghanistan)

Alexandria Bucephalous (Pakistan)

Iran, Uzbekistan, Turkmeni­stan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Afghanistan 330–328 f.Kr

Efter att ha bränt den persiska huvudstaden Persepolis tar Alexander resten av landet och slår ned upproriska stammar vid Persiens vilda gräns: nu Afghanistan och delar av Tadzjikistan, Uzbekistan, Turkmenistan och Kirgizistan.

Alexandria vid Caucasus (Pakistan)

Alexandria vid Indus (Pakistan)

Alexandria Niceae (Pakistan)

Pakistan, Kashmir, Indien 327-326 f.Kr

Alexander korsar Hindu Kush, upptäcker norra Indien och börjar en svår kamp mot olika stammar och kungadömen. Erövrar vad som nu är Pakistan, Kashmir och delar av norra Indien innan hans armé vägrar att fortsätta.

31 Imperier SE innehall 040219.indd 31

01.03.2019 13:22

alexanders armé Hur antikens greker stred och erövrade.

1. Kamratkrigare

Styrkor Vältränade, kilformation förenklade vändningar, tungt bronspansar.

Svagheter Sårbara mot täta infanteriled.

Hur grupperades de av Alexander?

Ledda av Alexander själv var kamratkrigarna Makedoniens ostoppbara riddare. Vanligtvis stationerade på högra flanken skulle de bryta igenom fiendens linjer med sina lansar och sedan svänga om för att angripa baksidan.

2. Thessaliskt kavalleri

Styrkor Vältränade, diamantformation för rörlighet, varierade vapen.

Svagheter Lättare pansar än det tunga kavalleriet.

Hur grupperades de av Alexander?

Liknande kamratkrigarna, det thessaliska kavalleriets lätta rustning och korta spjut och lansar gjorde dem till en effektiv försvarsenhet. Stationerade på vänstra flanken kunde de röra sig dit de behövdes för att jaga bort angriparna.

3. Hopliter

Hopliterna var de grekiska staternas fotsoldater.

Styrkor Mångsidiga och flexibla.

Svagheter Sämre tränade, lätt pansar.

Hur grupperades de av Alexander?

Hopliterna var knektar från de andra grekiska staterna och en av arméns främsta grundstenar.

Mångsidiga, men inte alltid lika välutbildade eller kraftigt rustade som andra enheter. Hopliterna placerades bakom falangerna för att förhindra att armén omringades.

4. Falanger

Styrkor Falangen är en formation som är förödande för kavalleriet, vältränade, snabba.

Svagheter Sårbara vid sidorna och bakifrån, lätt utrustade.

Hur grupperades de av Alexander?

Skapade av Alexanders far stred de drillade och snabbfotade pikenerarna i den fruktade makedonska falangen med sina 5-meterslansar, sarissan.

Placerade mitt i stridslinjen kunde falangen göra utfall mot fiendens kavalleri eller infanteri.

5. Hypaspister

Hypaspisterna, sköldbärarna, var Alexanders chocktrupper i närstrid.

Styrkor Mångsidiga närstridsspecialister, välutbildade veteraner.

Svagheter Sårbara mot kavalleri och samlat infanteri.

Hur grupperades de av Alexander?

Makedoniens elitkommando.

Hypaspisterna bar stora runda sköldar, lansar och svärd och placerades intill fotsoldaterna för deras skydd. Förkrossande i närstrid.

32 Imperier SE innehall 040219.indd 32

01.03.2019 13:22

Det makedonska riket

SLAGET VID DE PERSISKA PORTARNA (330 F.KR.)

6. Lätt kavalleri

Styrkor Lätt att ersätta, en del bågskyttar.

Svagheter Varierande utrustning och utbildning, lätt pansar av läder eller linne.

Hur grupperades de av Alexander?

En kombination av lättare pansar och bepansrat kavalleri från de andra grekiska staterna samt lokala ryttare som rekryterats i Asien.

Grupperade beroende på vapen och träning. Alexander fick förlita sig på dem när det grekiska tunga kavalleriet krympte.

4. Massaker

n

3. Bakhåll

Vägledd av lokala herdar tar Alexander en liten förtrupp över ett besvärligt bergspass.

De förflyttar sig på natten och kan ta sig runt perserna.

s

Vänster En målning visar Alexander den store strida mot en indisk armé.

A

Nutida moské

äde ra r d n

a ot Fil

Misslyckandet kunde ha lämnat Alexanders Persien delat mellan den makedonska kungen och usurpatorn Bessus, sårbart för uppror och invasioner från Central­asien. Trots ett sällsynt krossande nederlag vid det blodiga bakhållet kunde Alexander utnyttja lokala kunskaper och vända den svåra terrängen till sin fördel och i sin tur decimera perserna med sina två styrkor i ett bakhåll.

Historiker har kallat den här segern komplett och avgörande, och den gav honom möjligheten att ta huvudstaden Persepolis utan motstånd och hävda dess enorma rikedomar för sig själv. När han lämnade staden brändes den till marken.

Alexander vänder nederlag till seger och tar Persiens huvudstad.

Perser på kullen Persiskt läger

räden Första

2. Kaotiska strider Makedonskt läger

Alexanders förtrupp möts av den persiska fällan och grekerna tvingas tillbaka av pilar och stenblock. Det smala bergspasset gör reträtten kaotisk med tunga förluster.

Vid anfallet mot huvudstaden Persepolis, efter ett sista försök att hålla stånd mot grekerna vid ett smalt bergspass, brände den segerrusige Alexander det stora palatset till marken. Det tros vara en vedergällning för persernas plundring av Aten 480 f.Kr. Han kastade själv den första facklan in i byggnaden, och plundringen och brännandet spred sig i staden. Präster mördades och persiska kvinnor tvingades gifta sig med Alexanders soldater. Zoro­ astriska profetior hade förutsett ”demoner med tovigt hår, av vredens ras”, och nu insåg Persiens helige män att demonerna hade kommit.

Som hans föregångare Dareios hade blivit, jagades Bessus av den rasande och dogmatiska Alexander in i vad som nu är Uzbekistan och Afghan­istan. Alexander red med få förnödenheter tvärs över öknen med sina trupper, och plockade upp stupade män och lyfte deras andar. Som karismatisk ledare även vid de blodigaste slagen hade Alexander förmågan att inspirera sina trötta soldater. Till sist kollapsade Bessus stöd. Utan en armé värd namnet hade han blivit tvungen att bränna åkrar och lager inför grekernas avancemang i ett desperat försök att hejda Alexanders fruktans­ värda jakt. Förrädaren av den sista konung­arnas konung lämnades passande nog över av sina egna män till grekerna. Hans näsa och öron skars av på Alexanders order och han skickades tillbaka till Persien i kedjor för att bli spetsad på en påle, persernas straff för förrädare.

Det var inte första gången Alexanders raseri över Persien och dess utkanter hade antagit en blodig­are nyans. År 334 f.Kr. hade han beordrat ut sina män i havet upp till deras hakor istället för att vända om längs stranden. De överlevde bara tack vare att tidvattnet ändrade riktning. År 332 f.Kr. komb­iner­ades denna illvilja med ren hänsyns­ löshet vid Tyros – den första av många fasansfulla

Uppdelade i två anfaller en grupp perserna på åsen medan Alexander leder den större styrkan in i det persiska lägret, överrumplar dem totalt och utför en massaker.

Perser på kullen

Alexander

1. Sista ställning

Vid den djupa ravin som leder till Persepolis bygger perserna en mur och förbereder sig för en desperat sista ställning.

massakrer. De vägrade att ge upp och trodde att deras öfästning var ointaglig. Alexander startade en belägring, blockerade hamnen för den persiska flottan och byggde under sju månader en bro från fas­tlandet till staden – en otrolig bedrift som gjorde att hans katapulter kunde komma inom räckhåll. Tyros bräcktes snart och Alexanders vrede drabbade stadens befolkning. Av 40 000 invånare korsfästes 2 000 på stranden, 4 000 dödades i strid, en handfull blev förlåtna och över 30 000 såldes som slavar.

Denna akt av omöjlig ingenjörskonst och blodig hämnd upprepades senare i norra Indien, vid slaget vid Aornos 327 f.Kr. Korsandet av en bergsravin med en improviserad träbro byggd på sju dagar och sju nätter följdes av massakern på aśvakastammen.

Den grekisktalande Branchidaeätten välkomnande Alexander med öppna armar, men attackerades när det blev känt att deras anfäder hade samarbetat med akemeniderna. Andra mördades när de kapitu­lerat för sent eller efter att de lovats en säker passage, men de lurades ut från murarna rakt in i den makedonska falangens spjut.

Liksom blodstänket på rustningarna växte berätt­elserna om skövling, bränder, förslavning och mord. Minnet av Alexander målades i blod. Det verkade som ju längre hemifrån han kom desto grövre blev hans gärningar. Medan belöningen från erövringarna – plundring, fruar, rikedomar och ära – var god började grekerna tröttna, inte bara på detta oändliga krig som hade tagit dem längre och längre hemifrån, men också på Alexanders växande pretentioner. Monarken från Greklands inland hade börjat klä sig i i persiska kläder, tränade perser i armén och insisterade på att hovfolk skulle slänga sig till marken som den persiske kung­ens undersåtar – en skymf mot grekernas värdighet som var stolta över att aldrig buga inför sina

33 Imperier SE innehall 040219.indd 33

01.03.2019 13:22

ALEXANDERS SKADOR Krigskungen tillbringade sin regeringstid ute i strid – och fick lida för det.

Sten mot huvud och nacke

Sabel mot huvudet

Medan han red runt vid Granikos (334 f.Kr.) högg den persiske adelsmannen Rhoesaces mot Alexanders huvud och klöv hjälmen i två delar. Omtumlad, men inte allvarligt skadad, återtog Alexander snabbt initiativet och stack sin angripare i bröstet.

Pil i axeln

Vid en belägring i pakistanska Swat 327 f.Kr. träffades Alexander av en pil. Kungens pansar stoppade pilen från att tränga in djupt i axeln, men grekerna slaktade ändå alla sina fångar som hämnd.

Alexander ledde sin soldater genom en torr fors och under murarna där han träffades av en sten och fick hjärnskakning i striderna när han skulle stoppa ett uppror i Cyropolis i dagens Tadzjikistan (329 f.Kr.).

Katapult mot bröstet

Han fick ett omen att han skulle bli sårad i Gazas belägring 332 f.Kr. Alexander vågade sig för nära stadsmuren och en projektil från en katapult splittrade hans sköld, slet sönder rustningen och träffade bröstet. Historikern Arrianos skrev: ”skadan var allvarlig och inte lättbehandlad”.

Ovan Alexander den stores armé besegrar den grekiska staden Thebe, 335 f.Kr.

Pil i lungan

Under grekernas resa hemåt i Indus belägrade Alexander en stad i Punjab. Han klättrade själv upp för muren när indierna trycke tillbaka stegen och lämnade kungen ensam. När han fick en pil i lungan fortsatte han strida tills han nästan förblödde. Troende att deras kung var död gick grekerna bärsärk och slaktade invånarna.

Svärd mot låret

Historikerna är osäkra på hur det skedde och av vem (en teori är att självaste Dareios III utdelade hugget), men klart är att en artär inte träffades då han dagen efter slaget vid Issos (333 f.Kr.) besökte de sårade och höll en ”strålande militärbegravning”.

Pil i vaden

Efter tillfångatagandet av Bessus 329 f.Kr. anfölls Alexander och hans män nära Samarkand i Uzbekistan. De överöstes med stenar och pilar och kungens vadben krossades.

kungar. Till råga på allt ville Alexander nu också bli dyrkad som en gud.

Efter ett berusat firande 328 f.Kr. fick detta missnöje en röst när Kleitos, en gammal makedonsk general som hade tjänstgjort under Filip II och räddat Alexanders liv i strid, bestämde sig för att han hade fått nog.

Generalen vände sig till Alexander och talade om för honom att han inte skulle vara något utan Filips bedrifter, och att allt som han ägde berodde på offrandet av makedon­iernas blod. Alexander kastade, inte helt kunglig i sitt raseri, ett äpple i generalens huvud, kallade på sina vakter och begärde en dolk eller spjut.

Men rädda för en eskalering, avlägsnade de närvarande snabbt Kleitos från rummet och

Pil i ankeln

Som en hyllning till sin förfader Akilles blev Alexander träffad av en pil i ankeln under belägringen av Massaga 327 f.Kr. Den indiska fästningen raserades och dess invånare massakrerades.

försökte lugna ned kungen. Kleitos var antingen inte ute ur rummet eller hade återvänt, men han hade redan gått över gränsen och fortsatte för full hals tills Alexander till slut tog ett spjut och kastade det mitt i den gamle stridshästen hjärta.

Kleitos var en av de första som utmanade kungen, men han var inte den sista. År 327 f.Kr. blev en komplott mot honom avslöjad och konspiratörerna – hans egna kungliga väpnare – stenades till döds. Senare samma år utdelade han ytterlig­are ett slag mot sina traditionella följare. Kallisthenes, en ättling till Aristoteles och en av de många historikerna i Alexanders följe, hade blivit alltmer kritisk mot hans storhets­vansinne och pikade honom med

en rad från hans älskade Iliad: ”En långt bättre man än du var Patroclus, och ändå undslapp han inte döden.” Kort sagt – du är ingen gud och du kommer att dö precis som resten av oss.

Alexander anklagade Callisthenes för inblandning i konspirationen och lät avrätta honom.

Det var början på slutet. Även om Alexander var övertygad om att han var en gud var det till slut mänskliga behov som skulle sätta stopp för hans erövringar. De trodde att de var vid världens ände, och de antika grekerna förväntade sig att snart se det stora havet som de trodde omringade kontinenten. När de nått dit skulle de kunna återvända hem. Men Alexander drev sin alltmer upproriska armé mot Indien. De möttes av dal efter dal med nya områden att erövra och slag att vinna, och fortsatte med en dyrköpt seger mot 200 krigs­elefanter, som leddes av kung Poros, vid Indus stränder. Trötta och slitna efter 2 200 mil och 8 år kom monsunen och dränkte armén som drabbades av sjukdom. Rykten spreds om att Indien var större än vad de tidigare hade fått veta och att det här fanns arméer ännu större än Poros.

Alexanders generaler, medvetna om ödet som hade drabbat andra kritiker av kungen, närmade sig sin ledare försiktigt och vädjade till hans höghet. Coenus – en av Alexanders mest betrodda befälhavare – bad honom att låta dem återvända till sina familjer och sade vältaligt: ”Vi har uppnått många fantastiska framgångar, men är det inte dags att sätta en gräns? Säkerligen kan du själv se hur få som är kvar av den ursprungliga armén som började detta erövringståg … Herre, kännetecknet för en stor man är att veta när han ska sluta.”

Motvilligt samtyckte krigskungen. Han byggde ett tempel till Dionysos vid floden och lämnade inskriften ”Alexander stannade här” efter sig.

34 Imperier SE innehall 040219.indd 34

01.03.2019 13:22

Det makedonska riket

SLAGET VID HYDASPES (326 F.KR.)

2. Hemlig övergång Alexander leder i hemlighet ett litet förband motströms för att korsa floden via en holme.

Poros skickar en styrka ledd av hans son för att genskjuta Alexander, men kommer sent och besegras enkelt.

Alexanders slag i Punjab öppnar Indien för grekerna.

Trots 1 000 stupade greker lyckades Alexander eventuellt övervinna kung Poros numerärt överlägsna styrka och stridselefanter. Han lyckades genom att använda en klassisk kniptångsmanöver och hans vägran att stoppas av naturen – i det här fallet den forsande floden Hydaspes. Porus nederlag lämnade Punjabregionen i norra Indien öppet för de grekiska inkräktarna, men dödssiffran skulle öka det kokande myteriet bland Alexanders trupper.

Alexander

Alexanders läger Krateros

Första övergång

(Demonstration) (Fint) Hydaspes

Alexander Indisk patrull

4. Dubbel omfattning 1. Naturligt försvar King Porus samlar sin armé på den i monsunregnet stigande floden Hydaspes strand för att förhindra Alexanders passage.

De byggde en flotta av plattbottnade skepp och började en lång resa hem. Alexander den stores erövringar började med Homeros Iliaden som guide – en historia om triumf och erövring – och slutade med Odyssén – en desperat resa hem.

Det skulle komma fler tragedier och triumfer, och många av soldaterna skulle aldrig se sina hem igen på grund av de långvariga striderna med de indiska riken som de passerade på väg nerför Indus mot Arabiska havet, varifrån de kunde segla till Persiens södra kust. En strid i början av 325 f.Kr. mot Malhis folk i Punjab kostade nästan Alexanders liv när en belägringsstege kollapsade bakom honom och lämnade honom strandsatt på fiendens vallar, medan hans livgarde greps av panik nedanför. Även om hans drömmar om oavbruten erövring hade slocknat som lägereldar före strid fortsatte Alexander ursinnigt tills en pil träffade honom.

Krönikörerna beskriver luften och blodet som tränger fram ur hans lunga.

Trots allt som Alexander hade utsatt dem för förblev hans armé trogen sin monark. De trodde att Alexander var död, och de rasade genom staden – plundrade, dödade och brände som vedergällning. Ihopsydd av sin läkare, svag och

Porus vänder sin armé för att konfrontera Alexander med styrkor fyra gånger större än Alexanders och med skrämmande stridselefanter.

Alexander skickar sitt lätta kavalleri bakom, medan han leder sitt tunga kavalleri in i den svagaste delen av den indiska linjen. Attackerade från två håll och pepprade med pilar fick elefanterna panik och orsakade ett blodbad.

”Alexander måste segla förbi sin armé längs flodbädden innan de accepterade att han fortfarande levde. ostadig, måste Alexander segla förbi sin armé längs flodbädden innan mannarna accepterade att han fortfarande levde.

Med en styrka som utforskade Persiska viken ledde Alexander resterna av sin armé genom det som nu är Baluchistan i Iran – ett glesbefolkat landskap med torra berg och öken. Hans män dog i hundratal, flämtande efter vatten, snubblade genom stekande sand i sina trasiga sandaler och blinkande i den brännande solen. Vid 324 f.Kr. hade de kommit fram till den persiska staden Susa, men tillbaka i riket som han hade stulit fortsatte hans prövningar – hans barndomsvän, trogna general och (som några historiker antyder) älskare Hefaistion dog och sedan begick makedonierna i armén myteri. Makedonierna blidkade han, men sorgen han kände av förlusten av ”den vän jag värdesätter med mitt eget liv” kunde inte lösas så enkelt.

Medan Alexanders far dog med drömmar om en erövring av Persien drabbades Alexander av en feber 323 f.Kr. med ännu större drömmar.

Framför hans ögon överöstes Arabien, Karthago och Rom av falangers spjut. ”Vem ska leda oss?” viskade hans följe till den döende kungen. ”Den starkaste”, svarade Alexander, och efter hans död

splittrades det en gång så stora imperiet.

Med sitt taktiska geni, sitt karismatiska ledar­ skap, sitt bestående arv och sin fanatiska drivkraft var Alexander överlägsen sin omgivning. Enligt sin egen uppfattning var han så upphöjd och storslagen att han var totalt ojämförbar. Han förlorade aldrig ett slag, delvis på grund av sin taktiska skicklighet, sitt ledarskap och sin armé, men också för att han var beredd att betala ett högt pris i människoliv.

Berättelserna om de grekiska gudarna består inte bara för att de presenterar ett ideal för hjältemod och stordåd, utan också för att de var ofullständiga varelser – en såpopera i kosmisk skala. Precis som Olympos trätande gudar var Alexander den store våldsam, fåfäng, småsint och cynisk. Han överkom liksom dem omöjliga hinder och uppnådde fantastiska stordåd genom uppfinningsrikedom, karisma, kampförmåga och viljestyrka. Hans gärningar har vördats av kejsare, hans taktik studerats av ledare i över 2 000 år, och i Mellanöstern hörs fortfarande berättelser om ”Alexander den förskräckliges” grymheter i de länder som drabbades av hans plundringar. På gott och ont är skuggan han kastar fortfarande sägenomspunnen.

© Alamy; Look and Learn

Kung Poros ger upp inför Alexander den store under slaget vid Hydaspes 326 f.Kr.

3. Stridselefanter

35 Imperier SE innehall 040219.indd 35

01.03.2019 13:22

Mauryariket 322–185 f.Kr.

I 136 år styrdes den indiska subkontinenten av en kraftfull järnålders­dynasti skapada av Chandragupta Maurya. Den uppnådde sin höjdpunkt under hans sonson Ashoka, som byggde detta fantastiska buddistiska tempelkomplex i Sanchi.

Mauryarikets befolkning på 50 miljoner gör det till ett av de största under antiken.

36 Imperier SE innehall 040219.indd 36

01.03.2019 13:22

Mauryariket

37 Imperier SE innehall 040219.indd 37

01.03.2019 13:22

Kejserliga Kina Det kinesiska imperiet stod under årtusenden i den östasiatiska världens centrum och i den mänskliga civilisationens framkant.

Av Marc DeSantis

38 Imperier SE innehall 040219.indd 38

01.03.2019 13:22

Kejserliga Kina

flera hundra år var Kina drabbat av krig mellan dess rivaliserande stater. Staterna var bittra fiender, och även om det fanns kungliga dynastier som den semilegendariska Xiadynastin 2070–1600 f.Kr., krigarherrarna i Shangdynastin som härskade från cirka 1600 till 1122 f.Kr. och den feodala Zhoudynastin från 1046–256 f.Kr., brukade den faktiska makten ligga hos de lokala herrarna i dess många underriken och hertigdömen.

Landet var också ofta ansatt av inkräktare från utsidan – nomadiska hästfolk från stäpperna i Central­asien gjorde anspråk på Kinas fertila jord. Många kinesiska stater vid den norra gränsen byggde långa murar för att hålla dem borta.

Geografiskt var Kina, med sitt ursprung vid Gula floden, åtskilt från de andra stora världs­ civilisationerna av svår terräng som bergskedjor och öknar. Även om det fanns vissa kontakter utvecklades nationen på egen hand, utan större inflytande utifrån.

I

Kina var alltid den största staten i Östasien och på grund av sitt centrala läge kom den att se sig som Mittens rike bland de mindre staterna, som omgav riket, både bokstavligen och bildligt tack vare sin storlek och betydelse.

Kulturellt var den senare perioden av denna till synes oändliga period av inre konflikter en stor bedrift. Det var under denna tid som Konfucius levde, den främsta av alla östliga filosofer.

Läraren, redaktören och politikern undervisade omfattande om moral och den rätta kunskapen om familjen, samhället och staten.

Men när det kom till ett enande av Kina skulle detta uppnås av den högst militära staten Qin, som låg i de västra utkanterna. Qin var extremt militaristiskt och dess soldater var kända för sin grymhet.

Kungen Zheng fick makten 238 f.Kr. och tog snabbt sina grannars land med sin massiva och kraftfulla armé, inklusive Chu, Zhao och slutligen Qi 221 f.Kr. Kina enades slutligen under en enda härskare. Zheng tog titeln Qin Shi Huangdi, eller Förste Qinkejsaren, och

i denna position stod han över Shang och Zhous gamla kungar. Han antog också den gamla föreställningen att han som Himlens son hade himlens mandat att styra.

Qin byggde den första versionen av kines­ iska muren, men till en enorm kostnad i människo­liv. Han kodifierade den kinesiska lagen, standard­iserade vikter och mått samt utvecklade ett gemensamt skriftspråk. Han byggde också tusen­tals kilometer väg för att ansluta tidigare separerade stater. Men han var extremt paranoid – och inte utan orsak, då han hade blivit utsatt för mordförsök.

Han regerade som en hård och grym tyrann.

Ett stort antal intellektuella dödades och böcker brändes för att förstöra icke godkända kunskaper. Qins metoder ledde snart till uppror och hans dynasti skulle bli kortlivad.

Qins ersättare Liu Bang kom från enkla förhåll­anden. Bondesonen som grundade det som skulle bli Handynastin – som varade mellan 202 f.Kr. till 220 e.Kr. – var ursprungligen en polis i Jiangsu,

Kinesiska muren byggdes av Qin­ dynastin (221–206 f.Kr.) och renoverades omfattande under Ming (1368–1644).

39 Imperier SE innehall 040219.indd 39

01.03.2019 13:22

Kejsaren Gaozu grundade Tang­ dynastin, som regerade under en gyllene tidsålder för Kina.

fram tills han blev ledare för rebellstyrkorna mot den hatade Qin. När han blivit kejsare tog han namnet Han Gaozu.

Den största av hans ättlingar var kejsaren Wudi, som erövrade enorma territorier och införlivade dem i imperiet. Konfucianismen blev regeringens och samhällets ledande filosofi, och ingången till prestigefulla civila ämbeten var genom svåra examinationer. Det var också en period av teknisk innovation, med utveckling av silkesproduktion och pappersindustri samt uppfinnandet av skottkärran och plogbillen.

Handynastin försvagades dock genom år­hundrad­ena. Ekonomin försämrades sam­ tidigt som de militära problemen ökade, särskilt vid den norra fronten där nomadfolken stod redo att anfalla Kina så fort det blev

norra delar invaderades från stäpperna och små krigsherrar av icke-kinesiskt ursprung kontrollerade otaliga regioner.

Yang Jian blev 589 ledare för ett återförenat Kina och tog tronnamnet Sui Wendi. Han hade varit hertigen av Sui och tjänstgjorde i norra Zhou. År 581 övertygade han dess barnregent att abdikera och meddelade att han var den nye Himlens son. Han besegrade den sista av sina motståndare från Chendynastin 589 och Suidynastin inleddes.

Den cirka 180 mil långa stora kanalen från Beijing till Hangzhou som förbinder Gula floden med Yangtzefloden byggdes av Sui. Dynastin började snabbt att stappla när en översvämning drabbade landet och övertygade många att himlen hade dragit tillbaka sitt mandat från Sui och startade en rad av uppror.

Liksom vid Handynastins födelse skulle en rebelledare snart sitta på tronen.

Sui skulle följas av Tang-dynastin från 618 till 907 när Suigeneralen Li Yuan beslagtog huvudstaden Chang’an vid Gula floden 618.

Han styrde under namnet Tang Gaozu och skulle stanna på tronen i åtta år. Tangdynastin som han grundade styrde under en guldålder av kulturell briljans, och konst, litteratur och vetenskap blomstrade. Imperiets stora rikedom berodde mycket på stabiliteten och utlänningar från alla håll kom med varor för att bedriva handel. Enligt gammal tradition styrdes antagningen till de kejserliga ämbetena av examina.

Liksom alla gyllene åldrar kom den här också till att få ett slut. Den turkiska generalen An Lu-shan lyfte sin flagga i uppror år 755.

Revolten slogs ned, men först efter åtta blodiga år, vilket lämnade Tang kraftigt försvagat.

Makten tillföll lokala ämbetsmän och aristokrater, och Tangkejsarnas kontroll över det stora imperiet blev aldrig lika starkt som det en gång varit. Dynastin föll 907 och ett halvt sekel av oro började.

I ungefär fem decennier, 907–960, kända

”Revolten slogs ned, men först efter åtta blodiga år, vilket lämnade Tang kraftigt försvagat.” möjligt. Hankollapsen började år 189 med ett arméuppror. Huvudstaden Loyang plundrades tillsammans med det kejserliga palatset.

Den sista hankejsaren gav upp sin tron ​​ 220, men över tre århundraden av kaos och splittring följde. Handynastins inflytande var utan tvekan enormt och än i dag kallar de flesta kineser sig för hankineser efter denna anmärkningsvärda dynasti.

Efter Han följde de tre kungadömenas period. Kinas kontroll delades mellan de tre staterna Wei, Wu och Shu. Landets

som De fem dynastierna, styrdes Kina av en mängd av småstater, men denna period av splittring sluta 960 med Songs uppgång. En Taizu, palatsvaktens före detta befälhavare, grundade dynastin och imperiet byggdes upp igen. Perioden kom att bestå av enorm ekonomisk tillväxt och stora tekniska framsteg.

Den undslapp dock inte problem. I norr besvärades Song av nomaderna som hade bosatt sig på stora områden av kinesiskt territorium. De främsta bland dessa var de ickekinesiska khitanerna från den manchuiska

Liao-dynastin. Långt västerut var det problem med tibetanerna. Jurchenfolket från Jin-dynastin förargade Kinas härskare och dominerade stora delar av norra Kina. Vid 1100-talet hade norra Kina gått förlorat till khitanerna, och södra Song, som dynastin senare kallades, regerade bara söder om Yangtzefloden.

De farligaste av alla nomader i norr var mongolerna. De förenades 1206 under sin största ledare, Djingis khan, och det mongoliska kavalleriet svepte in över norra Kina och över­väldigade de olika icke-

Världens första pappers­ pengar skapades under Songdynastin.

kinesiska dynastierna som härskade där.

Efter att ha fullföljt erövringen av norra Kina vände mongolerna västerut och stormade in i Mellanöstern. De nådde så långt som till Ungern, Polen och Ryssland, och krossade de europeiska motståndarna. Mongolerna skapade ett världsimperium som Kina var en stor del av.

Erövringen av södra Song skulle ta längre tid och skedde först med Khubilai khan, Djingis sonson, som grundade Yuandynastin som varade från 1271 till 1368.

Sidenvägen blomstrade med stabiliteten och tryggheten som mongolerna gav. Det var under denna period, i slutet av 1200-talet, som den berömde italienske upptäcktsresanden Marco Polo reste från Venedig till Kina.

Med tiden anpassade sig mongolerna efter den överlägsna kinesiska kulturen, men alla

40 Imperier SE innehall 040219.indd 40

01.03.2019 13:22

Kejserliga Kina

Khubilai khan, barnbarn till Djingis khan, slutförde erövringen av Kina 1279 genom att besegra södra Song.

deras militära insatser var inte framgångsrika.

Sittande i bekväma kinesiska garnisoner hade de mongoliska soldaterna mjuknat, avlägsna sina härdade förfäder som hade erövrat Kina från hästryggen. Uppror bröt ut bland den inhemska kinesiska befolkningen, som motsatte sig den mongoliska regeringen. År 1368 intogs Beijing av rebeller och Yuandynastin var avslutad.

Mingdynastin kom härnäst. Dess första kejsare Hongwu var född som bonde och hette Zhu Yuanzhang, men kom att bli ledare för en rebellgrupp som 1356 intog Nanjing, som blev den kejserliga huvudstaden. Vid 1368 hade han tagit Beijing och den sista av mongolledarna som flydde före hans ankomst.

Mellan 1403 och 1424 byggde Ming en stor del av den struktur som i dag är mest känd som Kinesiska muren. Stora sjöfartsexpeditioner under amiral Zheng He sändes ut och besökte fjärran länder i jättelika ”skattefartyg” så långt bort som Indien, Persiska viken och Afrika mellan 1405 och 1433. Ändå var Mingdynastin ointresserad av att

fortsätta dessa dyra resor och den kinesiska flottstyrkan tynade. Senare skulle det bli sårbart för japanska pirater och besegras till sjöss av portugiser och spanjorer, som började dyka upp i Kina på 1500-talet.

I början av 1600-talet frodades Mingriket.

Freden hade tillåtit en stor befolkningsökning, men det betydde att det fanns fler människor än landet kunde försörja och det orsakade uppror.

Nomadstammarna i norr orsakade ständiga problem vid gränsen och japanska pirater gjorde räder mot Kinas kust som de ville.

Mingdynastin var oförmögen att hantera alla hoten. Revolter bröt ut, och manchuerna utnyttjade kaoset och intog Beijing 1644. Kina regerades återigen av utlänningar.

Manchuerna grundade landets sista dynasti, Qing, som skulle styra Kina tills imperialismens kollaps 1912. Under Qingdynastins styre börjar omvärlden att påverka Kina mer kraftfullt, trots deras motstånd mot förändring. Västländerna, som själva genomgått en industrialisering, började insistera på goda handelsrelationer och landet började försvagas.

Kina led förluster i både första och andra opiumkriget i mitten på 1800-talet, vilka handlade om opium­handeln med Storbritannien, och Kina förlorade sedan mycket av sin suverän­itet i de fördrag som följde. Men förned­ringen slutade inte där – Kina kunde inte försvara sig och överrumplades av Japans moderna militär i det första kinesisk-japanska kriget 1894–95. Därefter krossades Kina av flera utländska makters arméer i Boxarupproret 1899– 1901. Kina var praktiskt taget hjälplöst.

Revolterna mot den främmande och skröpliga Qingdynastin ökade och den sista kejsaren Pu Yi abdikerade formellt 1912. En revolt leddes av Sun Yat-sen, som hade bott i USA som ung och 1912 blev han ledare för den nyligen utropade Republiken Kina. Således var det imperialistiska system som hade rått i Kina i över 2 000 år över.

Den första Qinkejsaren kodifierade den kinesiska lagen och utvecklade ett gemensamt skriftspråk för det nya imperiet.

Nyckelhändelser och härskare 221 F.KR.

Enandet av Kina

Den grymme kungen Zheng från Qin blir den första härskaren i ett enat Kina. Han utropar sig själv till kejsare.

139 F.KR.

Himmelska hästar

Kejsaren Wudi från Handynastin skickar en expedition att leta efter bra hästar till hans armé i Centralasien.

589

Kina återförenas

Efter över tre sekel av splittring åter­ förenas det kinesiska imperiet av kejsaren Sui Wendi.

960

Songdynastin grundas

Songhärskaren Taizu enar Kina efter över 40 år av konflikter.

1209

Mongolisk invasion i Kina Den beridna mongolarmén börjar invadera norra Kina från 1209.

1661

Uppgången av kejsaren Kangxi

Kangxi, den längst regerande kejsaren från Qingdynastin, tar över den kejserliga tronen. Han regerar till och med 1722.

1839-1842

Första opiumkriget

Kina och Storbritannien krigar om diplomatiska relationer och handel.

Britterna besegrar till slut ett försvagat Kina 1842 under Qing.

1912

Republiken Kina Ruinerna från ett vakttorn från Handynastin vid Dunhuang i västra Kina.

Sun Yat-sen grundar Republiken Kina och avslutar landets kejserliga era.

41 Imperier SE innehall 040219.indd 41

01.03.2019 13:22

Den förbjudna staden Ett fort av palats och trädgårdar.

När Yongle-kejsaren beslutade att återställa Beijing till kejserlig huvudstad var hans mål strategiskt: att övervaka den norra gränsen längs med Kinesiska muren. Han lät bygga ett palats som var mer häpnadsväckande än något som funnits tidigare. Det byggdes under nästan hela hans styre, men var tillräckligt färdigställt 1420 för kejsaren att kunna bo där i fyra år före sin död. Byggandet fortsatte i flera generationer tills det täckte 72 hektar och innehöll nästan 9 000 rum – fyra gånger fler än Versailles, Buckingham Palace, Vita huset och Kreml tillsammans.

Beijings centrum byggdes som en uppsättning lådor som placerats inuti varandra. I mitten fanns Den förbjudna staden inom en vallgrav som omringades av den kejserliga stadens parker, tempel och magasin. Den förbjudna staden innehöll bostäder för den kejserliga familjen och dess vasaller, och var kärnan för 14 Ming-kejsare och tio Qing-kejsare fram till

1912. Dess centrum kopplar samman den yttre delen som användes för ceremonier med den inre, som innehöll de kejserliga residensen och administration.

I dag är den omgärdande kejserliga staden mycket olik från den ursprungliga, och de flesta murar och torn har försvunnit. Under 1950talet raserades byggnader för att skapa den yta som i dag är Himmelska fridens torg. Men Den förbjudna staden behåller sitt ursprungliga utseende, med stora gårdsplaner och salar som fortfarande har kvar sina vita marmorterrasser och snidade räcken, medan Högsta harmonins sal fortfarande är en av de största träbyggnaderna i Kina. Många av rummen är museum i dag.

Högsta harmonins sal Den minsta av de tre salarna i den yttre delen. Salen användes som förkammare och kejserligt vilrum. En tron kantas av två enhörningsstatyetter, som är en symbol för visdom. Efter att ha brunnit ned tre gånger återställdes salen till dess ursprungliga form 1627.

Meridianporten Detta är ingången till Den förbjudna staden.

Det mittersta valvet var tidigare reserverat för kejsaren, men kejsarinnan fick lov att passera på sin bröllopsdag. Även de tre bästa examenskandidaterna i det kejserliga examensväsendet kunde lämna sina prov genom valvet. Alla andra ämbetsmän fick använda sidoingångarna.

Högsta harmonins port Här vid de fem broar som korsar ett slingrande vattendrag träffade Mingdynastins kejsare varje dag sina ministrar i en formell uppvisning av sitt dagliga arbete. Originalet byggdes om 1894 efter en brand.

Den leder längs stadens nord-sydliga axel till de tre stora salarna i den yttre delen av palatset.

42 Imperier SE innehall 040219.indd 42

01.03.2019 13:22

Kejserliga Kina Salen för evig stillhet Detta var kejsarinnans residens under Ming­ dynastin och fungerade under Qingdynastin som kejsaren och kejsarinnans bröllopskammare.

Då Qing var manchuer och inte kineser tillbads även shamanistiska gudomar i salen.

Himmelska renhetens port Delar den yttre och den inre delen och övervakas av två lejon med hängande öron. En officiell webbsida hävdar att ”Dessa två lejon med slokande öron varnar det inre hovets konkubiner och hovdamer,” om att undvika det yttre hovet och dess politiska angelägenheter.

Gudomliga tapperhetens port Denna port ligger i trädgårdens norra ände och leder ut ur Den förbjudna staden. En klocka och en trumma användes för att ange tiden.

Kejserliga trädgården 160 cypresser och korstörnen står vid Kejserliga fredens sal, samt en 400-årig cypress som symboliserar harmonin mellan kejsare och kejsarinna. Kejsarparet och hovets kvinnor brukade läsa medan de promenerade längs de stenlagda gångarna. Fyra paviljonger vid trädgårdens hörn symboliserar de fyra årstiderna.

Förbundets sal Kallas ibland Det himmelska och jordiska förbundets sal och användes för ceremonier som främjade harmoni. Den består av två klockor från sjuttonhundratalet, ett vattenur (klepsydra) samt ett enormt ringande mekaniskt ur som var mer än fem meter högt. Här träffade kejsarinnan hovets andra kvinnor – prinsessorna och konkubinerna.

Himmelska renhetens sal Kejsarens residens är en mindre version av Högsta harmonins sal. Den upphöjda tronen omges av rökelsebrännare, röda ljus och speglar för att avvärja onda andar. När Qingkejsarna dog placerades deras kistor här för sorgeceremonier.

Salen för harmonins bevarande

© Sol 90 Images

Användes främst vid banketter för guvernörer, prinsar och ämbetsmän. Det var även platsen där kejsaren ikläddes den ceremoniella dräkten inför invigningen av kejsarinnan samt prinskröningen. På 1700-talet under Qingkejsaren Qianlong användes salen för den högsta nivån av de landsomfattande examinationerna.

43 Imperier SE innehall 040219.indd 43

01.03.2019 13:22

Roms förste kejsare Augustus skapade en stabil grund för imperiet som hjälpte dess överlevnad i flera hundra år.

44 Imperier SE innehall 040219.indd 44

01.03.2019 13:22

Romerska riket

Det romerska riket Rom växte från en liten stad vid Tibern i Italien till att styra över Medelhavsvärlden.

Av Marc DeSantis

om de flesta imperier uppstod även detta ur blodsspillan. Rom var en liten stad vid floden Tibern mitt i Italien. Omringad av fiender började staden att expandera skoning­slöst. Styrd av senaten, som bestod av de ledande männen, samlades de andra latinska folken i Italien i en stark federation. Vid 200talet f.Kr. hade den kväst både samniterna i centrala Italien och etruskerna i norr.

Utvidgningen av den romerska republiken längre norrut skapade konflikt och våldsamma krig med gallerna, ett keltiskt folk som levde i norra Italien och dagens Frankrike. Söder­ut hamnade romarna i konflikt med grekerna i Syditalien som hade bosatt sig längs kusten under de senaste århundradena. Den fram­ stående generalen och molossernas kung Pyrrhus av Epirus kom till sina landsmäns undsättning, men hans segrar över de tuffa och obstinata romarna blev för dyra att fortsätta.

Vid 264 f.Kr., i den första av tre bittra konflikter, gick Rom i krig mot Kartago för kontrollen av Sicilien. Rom segrade till slut, men bara efter en oerhört kostsam kamp som tog 23 år. Ett andra krig mot Kartago startades av dess mest kände son, den briljante generalen Hannibal, och ledde till krossade

S

romerska arméer och ett invaderat Italien. Trots Hannibals attacker och ett krig som involverade nästan hela västra Medelhavet, höll Rom ut och besegrade Kartago efter 16 blodstänkta år. År 146 f.Kr. skulle en romersk vedergällning i det tredje och sista kriget krossa det nord­ afrikanska imperiet Kartago fullständigt. Roms expansiva intressen hade vid det här laget vuxit till att inbegripa hela Medelhavet och följdes av krig mot de stora grekiska imperier som hade uppstått ur Alexander den stores raserade imperium på 300-talet f. Kr. De makedonska, seleucida och ptolemaiska imperierna var förmögna, kulturellt sofistikerade och militärt starka. Rom besegrade dem alla.

Men framgången hade sina egna problem.

Vid 100-talet f.Kr. var Italien fullt av byten från dess besegrade grekiska rivaler och slavar från hela Medelhavet och bortom, allt taget av Roms segrande legionärer. Orättvisorna var stora, och försök till reformer stoppades av de mäktiga och rika som gagnades av att systemet förblev som det var. Fattiga och lottlösa bönder, som brukade förse Rom med sina obesegrade legionärer, kastades ut från sina marker när de inte kunde betala sina skulder, och ersattes med slavar som brukade de enorma plantager som ägdes av de rika. De tidigare bönderna begav

sig till Rom, där befolkningen och den stora massan av urbana fattiga ökade stort.

Trots det fortsatte Rom att expandera, men sprickorna i republikens fasad började synas allt mer. Det utkämpades inbördeskrig mot forna allierade och mellan rivaliserande generaler.

Det sista var särskilt illabådande för den alltmer gnisslande republiken. Vid det sista sekel­skiftet f.Kr ledde rika romerska aristokrater arméer bestående av män som var för fattiga för att kunna köpa sina egna vapen och pansar. Dessa män fick förlita sig på sina generaler för sin välfärd när de avskedats, inte på regeringen i Rom där senaten hade drabbats av kotteri.

Denna regering lämplig för en stad hade visat sig vara oförmögen att styra det som hade blivit ett världs­imperium som sträckte sig från Spanien till Palestina. Ambitiösa generaler stödda av arméer mer lojala mot dem än mot Rom, som Marius and Sulla, hävdade sig själva till Roms nackdel.

Främst bland dessa generaler var Julius Caesar, som trots att han var något av en reformator främst såg till sina egna intressen.

När hans politiska motståndare i senaten ville åtala honom vägrade han att avstå från sitt militära befäl och inledde istället en invasion av Italien med sina legioner.

45 Imperier SE innehall 040219.indd 45

01.03.2019 13:22

Imperiets Expansion Hur Rom kom, såg, och segrade: listan på alla territorier Rom hade i besittning

400-TALET F.KR. 300-TALET F.KR. 300-TALET F.KR. 300-TALET F.KR. 300-TALET F.KR. 300-TALET F.KR. 00-TALET F.KR. 00-TALET F.KR. 00-TALET F.KR. 00-TALET F.KR. 00-TALET E.KR. 100-TALET E.KR. 100-TALET E.KR. 100-TALET E.KR.

ITALIENSKA HALVÖN SUDAN TUNISIEN

Gallien

Slaget vid Alesia var kanske den största av Caesars segrar. Det ägde rum 52 f.Kr. och var slutet på de galliska krigen. Caesar valde att inte storma fortet, utan byggde istället murar och vallgravar runt den, vilket skapade en blockad som svälte ut gallerna.

MAROCKO SÖDRA FRANKRIKE SPANIEN NORRA FRANKRIKE GREKLAND TURKIET EGYPTEN BRITANNIEN DAKIEN (RUMÄNIEN) ARMENIEN THRAKIEN (BULGARIEN)

Trebbia

Slaget vid Trebbia var det första stora slaget vid det andra puniska kriget – utkämpat mellan den romerska republiken och Hannibals kartagiska styrkor i december 218 f.Kr. Det blev en seger för Hannibal efter att han framgångsrikt provocerat fiendegeneralen till ett frontalanfall, som ledde hans arméer i en fälla.

Romerska republikens territorier fram till Caesars död (44 f.Kr.) Ytterligare romerska territorier fram till Augustus död (14 e.Kr.) Ytterligare romerska territorier fram till Trajanus död (117 e.Kr.)

Caesar segrade över fraktionen i senaten som motsatte sig honom och även om han aldrig utnämnde sig till kung styrde han som en diktator tills han mördades i mars 44 f.Kr. Inbördeskriget kom till Rom ännu en gång.

Efter åratal av brutal kamp segrade Caesars systers barnbarn, adoptivson och arvinge Octavianus över Marcus Antonius och hans älskare, den egyptiska drottningen Kleopatra.

Republiken var nu hans, men den var försvagad av krig och Octavianus som tagit titeln Augustus, ”Den lysande”, började omorganisera för att läka statens många sår. Han gjorde detta på ett listigt sätt och försökte alltid dölja omfattningen av sin enorma politiska makt bakom en republikansk fasad. Augustus gav

senatorerna – ivriga efter fred och lugn efter år av inbördeskrig – stor respekt och fick dem att delta i det kejserlig styret genom att låta dem styra många provinser. Han behöll dock de viktigaste provinserna och militära befälen under sin egen kontroll.

En av titlarna som han tog, imperator, kom från republik­ens tid och betydde befälhavare.

Denna titel användes av legionärerna för att hälsa en segerrik general och återspeglade Augustus kontroll över armén. Det är från imperator det moderna engelska ordet emperor härstammar. Även om Rom länge varit ett imperium som gick tillbaka till det tredje århundradet f.Kr. är det bara från Augustus tillträde 27 f.Kr. som moderna historiker

markerar början på Romerska riket. Augustus hävdade själv att han bara var princeps, ”den främste” mannen i Rom, inte en kunglig monark. Det tidiga imperiet kallas ofta principatet av denna anledning.

Vid sin höjdpunkt skulle imperiet omfatta mellan 70 och 90 miljoner människor, varav de flesta var icke-italienare. Imperiets säkerhet upprätthölls av drillade legioner som Augustus fördelade runt om i imperiets utkanter. Till sitt eget skydd skapade han Pretoriangardet.

Gränserna försvarades av cirka 150 000 romerska legionärer och ett lika stort antal stödtrupper med icke-medborgare.

Det var en av Augustus stora bedrifter att han kunde permittera så många trupper som

46 Imperier SE innehall 040219.indd 46

01.03.2019 13:22

Romerska riket

Dakien

Trajanus lanserade sin första kampanj mot det dakiska kungariket (dagens Rumänien) 101 e.Kr. Han korsade Donaus norra strand och besegrade den dakiska armén vid Tapae. Hans armé led stora förluster och var tvungen att retirera och omgruppera ett år innan den återvände och tvingade kung Decebalus att ge upp efter striderna i Nicopolis ad Istrum och Adamclisi.

Tunisien

Makedonien

Efter en framgångsrik kampanj i Iberien satte den romerska generalen Scipio siktet på att erövra norra Afrika, vilket ledde till slaget vid Utica 203 f.Kr. i Tunisien. Efter misslyckade fredsförhandlingar lurade Scipio sina fiender att han arméer skulle belägra, innan de satte marsch under natten och brände fiendens läger.

hade kämpat i de gigantiska arméerna vid den sena republikens inbördeskrig. Vad Augustus gjorde var alltid med ett öga för att förbättra säkerheten och stabiliteten i imperiet som han styrde. Han var inte intresserad av vidare erövring, för riket var redan enormt. Han ville snarare skapa en fridfull stat som var säker inom sina egna vidsträckta gränser.

Stabiliteten som Augustus legioner genom­ förde i den romerska världen var så omfatt­ ande att perioden som följde Augustus maktövertagande 27 f.Kr. fram till slutet av 100talet e.Kr. har kommit att kallas Pax Romana, Den romerska freden.

De julisk-claudiska kejsarna, uppkallade efter dynastin som Augustus grundade, var

Rom mötte mot den antigonidiska kungen Perseus av Makedonien (en ättling till Alexander den store) vid slaget vid Pydna 168 f.Kr. Med sina överlägsna vapen och pansar vann romarna lätt och befäste sin auktoritet längs Medelhavet och ändade Alexanders arv en gång för alla.

en ganska blandad skara. Augustus försök att säkerställa en stabil succession efter sin bortgång var inte lätt. Hans första val hade varit hans barnbarn, Gaius och Lucius, men båda dog unga, och Augustus var djupt bedrövad av förlusten. Med få bra alternativ gjorde han sin fru Livias son Tiberius till sin adoptivson och arvinge.

Tiberius skulle komma att efterträda Augustus 14 e.Kr. Han var en olycklig man, men en generellt effektivt kejsare. Pretorianerna, som hittills varit lojala mot Augustus, skulle bli besvärliga, och deras inblandning i tronföljden, möjlig genom deras närhet till tronen, bådade inte gott för imperiet. Hans efterträdare Caligula välkomnades med stor entusiasm när han intog

tronen, men den unge mannen visade sig snart vara psykiskt instabil och han mördades av sina egna pretorianer 41 e.Kr. Pretorianerna valde då Claudius, som styrde bra fram till 54 e.Kr. när han följdes av sin styvson Nero. Som filhellen (greklandsvän) var Nero förtrollad av konsten, och han var en entusiastisk sångare, musiker och skådespelare.

Han var föga intresserad av något annat. Det uppstod allvarliga uppror i både Storbritannien och Judeen under hans regeringstid, och han kan även ha varit skyldig till utbrottet av en massiv brand i Rom 64 f. K.r., en brand som han sedan försökte skylla på de kristna – anhängare till en relativt ny religiös sekt som hade etablerat sig i Rom.

47 Imperier SE innehall 040219.indd 47

01.03.2019 13:22

Inbördeskrig skulle var en evig plåga i Rom. Ett av de mest dramatiska och skräckinjagande var det som inträffade 69 e.Kr., de fyra kejsarnas år. Nero var djupt impopulär, och slutet på hans styre präglades av revolter och konspirationer mot honom. Pretoriangardet hade blivit missnöjda med honom och valde Galba som hans ersättare. När Galba bekräftades av senaten begick Nero självmord. Den julisk-claudiska dynastin som grundades av Augustus ett århundrade tidigare hade kommit till sitt slut.

Galba varade inte länge. Hans girighet och grymhet ogillades av många av hans anhängare. Missnöjda pretorianer mördade honom efter bara sex månaders styre. Hans efterträdare, Otho, besegrades av Vitellius och han begick självmord efter bara tre månaders styre. Legionärer under befäl av generaler lojala med Vespasian, befälhavare över Roms östra legioner, besegrade Vitellius legioner vid strider i Italien och Vitellius dräptes. Vespasian, som hade stannat i öst, erkändes som kejsare och bildade sin egen dynasti.

Rom återhämtade sig från de oroligheter som följde Neros undergång. Vespasian, hans son Titus och hans yngre son Domitian, tillsammans flavier, var kapabla ledare och de regerade i ett århundrade av fred och stabilitet för Rom. Domitian var impopulär och med hans död följde en rad mycket mer omtyckta ledare som kallades de goda kejsarna. Den förste var Nerva, som adopterade krigskejsaren Trajanus som sin son och arvinge. Trajanus i sin tur adopterade Hadrianus, som adopterade Antoninus Pius, som adopterade filosofkejsaren Marcus Aurelius.

Att adoptera en vuxen man var en fördelaktig metod att säkerställa en stabil tronföljd på och säkerställa att imperiet var i goda händer.

Denna period var det kejserliga Roms gyllene ålder. Det varade dock inte länge. Under Marcus Aurelius styre inleddes det första av de stora barbariska invasionerna av Rom. Marcus, en fundamentalt eftertänksam och fredlig man, tvingades av omständigheterna att tillbringa mycket av sitt styre i militära kampement vid fronten vid floden Donau för att avvärja invasioner från de germanska markomannerna och kvaderna.

Marcus Aurelius var framgångsrik, men hans val av tronarvinge, hans egen son Commodus, var inte lyckat. Commodus var mer intresserad av att slåss på arenorna som gladiator än att leda imperiet. Commodus mördades 192 e.Kr. Det arroganta och giriga pretoriangardet auktionerade sedan ut tronen till högstbjudande. Commodus död orsakade ett nytt inbördeskrig som upphörde först 193 e.Kr. med att Septimius Severus, befälhavare över legionerna vid Donau, segrade över de rivaliserande generalerna, Pescennius Niger och Clodius Albinus.

Severus skapade säkerhet i imperiet, men han var också en realist. Han berättade för sina söner och efterträdarna i den severiska dynastin, Caracalla och Geta, att hålla ihop, betala soldaterna och glömma allt annat. Det var inte ett dåligt råd, men det visade hur Rom i grund och botten var en militär monarki trots sin civila fasad och att kontrollen över armén var viktig för upprätthållandet av den politiska makten.

De växande säkerhetsproblemen vid Roms gränser, som framträdde under Marcus Aurelius regering och undertrycktes och hålls under kontroll, skulle explodera efter mordet på Alexander Severus 235 e.Kr., den sista av den severiska dynastin, grundad av Septimius

Bygget av det kända Colosseum började 70 f.Kr. under Vespasianus styre.

Att bli Romare Många icke-romerska folk anammade romanska språk och seder under de långa århundradena av kejserligt styre.

Romarna var generellt öppna för att inkludera ickeromare i sin stat. De var definitivt mer benägna att att bevilja medborgarskap än andra kända civilisationer i den antika världen som Aten, Sparta eller Kartago.

Detta bidrog till att inkludera de icke-romerska folken i Italien under den romerska fanan och sammansvetsa dem till ett folk.

Utanför Italien hade många folk, som gallerna och ibererna, anammat det latinska språket som sitt eget.

Det är därför språk som franska, spanska, portugisiska, samt italienska alla härstammar från latin och tillsammans kallas romanska språk.

Romaniseringen i hela imperiet påskyndades av närvaron av de romerska legionernas befästa läger som växte till städer, varav många fortfarande existerar.

Några tursamma från omkringliggande provinser lyckades bli medborgare, generellt genom tjänstgöring i armén. Så kallade provincials fick tillträde till den romerska senaten och även kejsare hämtades utanför Italien, som Trajanus och Septimius Severus.

Kejsaren Caracalla gjorde imperiets alla folk till medborgare 212 f.Kr. när han gav alla fria invånare medborgarskap, men det var inte en akt av välvilja.

Snarare var Caracallas främsta motiv att öka intäkterna genom att öka antalet medborgare som blev tvingade att betala vissa skatter.

Oavsett etniskt ursprung fick alla som ville bli romare anamma imperiets grekisk-romerska kultur och värderingar, vilket inkluderade de grekiska och latinska språken och deras konst, litteratur och urbana livsstil.

Caracalla gjorde i sin Constitutio Antoniniana alla fria invånare i Rom till medborgare.

48 Imperier SE innehall 040219.indd 48

01.03.2019 13:23

Romerska riket

Konciliet i Nicaea, sammankallat 325 e.Kr. av Konstantin, bildade den teologiska förståelsen Jesus Kristus.

Severus. Katastrofen som följde under det följ­ ande halvseklet (235–284 e.Kr.) har blivit känt som Tredje århundradet kris. Imperiet var ansatt av utländska invasioner, inre uppror och kuppförsök av ambitiösa generaler. Allt detta försvagade imperiet, som riskerade att falla isär vid flera tillfällen. Goterna (germanska barbarer från stäpperna i dagens södra Ryssland) härjade vid gränserna, och slog till omkring Medelhavet med sina båtar.

I öst ersattes den svaga parthiska Arsakid­ dynastin av de kraftfulla och aggressiva sassaniderna, med sitt hemland i Persien som tog kontroll över det gamla parthiska imperiet.

Sassaniderna var bättre organiserade än sina parthiska föregångare, och deras kungar ledde många invasioner i Roms östra provinser.

Antiochia plundrades i 253 e.Kr., och med stor förödmjukelse togs den romerske kejsaren Valerianus till fånga av perserna 260 e.Kr. i Edessa i dagens Turkiet.

Det extrema trycket på gränserna och

oförmågan hos Roms centrala regering gjorde att vissa provinser såg till sitt eget försvar.

Britannien och Gallien var under en tid i princip självständiga, liksom Syrien och många fler i den romerska östern, som framgångsrikt försvarades av drottning Zenobia av Palmyra i dagens Syrien.

Efter årtionden av hårda, synbart oändliga, strider och mycket blodsspillan skulle riket räddas av skickliga soldatkejsare från de hårdare danubiska provinserna. Illyrerna, som de kallades, tog Roms stukade arméer i handen, tränade dem till stridsform och lyckades vända de utländska överfallen.

Senaten, Roms traditionella källa för legitimitet, var vid denna tid en skugga av sitt forna jag.

De illyriska kejsarna överträffade den i stort.

Bland dem fanns Gallienus (som regerade från 253–268 e.Kr.), son till den tillfångatagna Valerianus. Han vann en stor seger över goterna i Naissos 268 e.Kr. Krisen började avta i samband med att kejsaren Aurelianus fick

makten (Roms kejsare från 270–275 e.Kr.). År 272 besegrade han Zenobia och tog tillbaka de rika östra provinserna till det romerska väldet.

Vid 274 hade han även återtagit Gallien. För att skydda Rom byggde han en två mil lång mur runt staden, som heter Aurelianusmuren och fortfarande står i staden. Symptomatiskt för den politiska instabiliteten i denna period var även denna framgångsrika general sårbar, och han mördades av andra officerare 275 e.Kr. Ett slut på kaoset med invasionerna och inbördeskrigen i det tredje århundradet kom först med Diocletianus tillträde till makten 284. Han var ytterligare en hård illyrisk soldatkejsare som skulle styra i över två decennier, en oöverträffat lång regeringstid i denna dödliga era. Tillsammans med sin nära vän och partner Maximianus, som han delade titeln Augustus med, återställde Diocletianus säkerheten vid Roms avlägsna gränser och tog stadigt tillbaka de återstående utbrytarprovinserna i imperiet.

49 Imperier SE innehall 040219.indd 49

01.03.2019 13:23

Nero sägs ha startat den stora brand som ödelade Rom, en brand han sedan skyllde på de kristna.

För att förhindra ytterligare uppror av militärledare med soldater till sitt förfog­ande, införde Diocletianus tetrarkin, Fyrmannaväldet.

Var och en av de två äldre, i detta fall Diocletianus och Maximian, skulle styra hälften av imperiet i öst eller väst. Varje man skulle också välja en juniorpartner, eller Caesar, utsedd till efterträdare. Med tetrarkin fanns det fyra män som delade den kejserliga myndigheten, och var och en kunde vara på plats för att hantera en kris. Att utse efterträdare i form av de två Caesarerna gjordes för att avskräcka andra generaler från att tro att de kunde höja upprorets fana och själva bli Augustus.

Diocletianus var optimistisk och förutsåg inte hur mycket tetrarkin berodde på hans egen personlighet för att kunna fungera som tänkt när han lämnade scenen. För att göra sin ställning och sina medhärskare tryggare anammade de en makalös klädedräkt och utarbetade hovritualer som liknade de östliga monarkiernas. Denna nya, storslagna stil var ett stort steg bort från traditionell romerskt styre, och den kejserliga regeringens autokratiska

stil under denna period i det senare Romerska riket skulle komma att kallas Dominatet av historiker.

Diocletianus och Maximian, som hade satt Rom på vad de tyckte var en fast grund, abdikerade ihop 305 e.Kr., och tetrarkin sjönk snart utan deras stabiliserande närvaro.

Konstantin, sonen till den tidigare Augustus Constantius Chlorus som dött 306, utsågs till Augustus av sina egna trupper och hamnade senare i konflikt med Maxentius, son till Maximian, över kontrollen av det västra riket.

312 besegrade Konstantin Maxentius i slaget vid Pons Mulvius utanför Rom. Konstantin tillskrev den kristna guden sin uppseendeväckande seger. År 313 utgav han Ediktet i Milano och legaliserade kristendomen, som nyss hade varit en förföljd religion.

Konstantin gav de kristna enorma fördelar och byggde många stora kyrkor. Han ville förena imperiet religiöst och hans utvalda religion var kristendomen. År 324 besegrade han Licinius, den östra Augustus, och blev ensam härskare i hela Romerska riket. Samma år grundade han en ny kejserlig huvudstad vid den gamla staden Byzantion intill Bosporen. Den skulle komma att bära hans namn: Konstantinopel. År 325 sammankallade han ett stort kyrkoråd i staden Nicaea, som han ledde med målet att komma överens om teologiska frågor. Konciliet i Nicaea levererade en standardformel om Jesus Kristus natur, en fråga som hade splittrat den kristna kyrkan i många år.

Efter Konstantins död 337 e.Kr. hamnade hans efterträdare i konflikt, precis som vid Diocletianus och Maximians abdikation. Mest anmärkningsvärd var Julianus, som kallades avfällingen för sitt försök att undertrycka

Den ofredliga Pax Romana Den romerska freden var mindre fredlig än man kan tro.

Den kända Pax Romana, den romerska freden, var inte bara fridfull. Det utbröt ett gigantiskt uppror i Pannonia år 6 e.Kr. som pågick i tre blodiga år och krävde många legioner för att kväsas.

Vid 9 e.Kr. blev tre legioner utsatta för ett bakhåll och utraderades av germanska stammar vid slaget vid Teutoburgerskogen i norra Tyskland. Många strider krävdes öster om floden Rhen för att straffa tyskarna under följande år. De vilda bataverna revolterade 69 e.Kr. och deras uppror slogs först ned med mycket stora svårigheter. Även Britannien revolterade mot romerskt styre under styret av deras krigsdrottning Boudica av icenerna.

I Judeen gjorde judarna uppror två gånger mot den romerska auktoriteten, 66 e.Kr. samt 132 e.Kr. Jerusalem plundrades av legionärerna 70 e.Kr. och templet förstördes. Efter att det andra upproret 132–135 e.Kr. misslyckades spreds judarna runt om i imperiet. I öst pågick krig mot det partiska riket, där huvudkonflikten rörde kungadömet Armenien som gränsade till båda imperierna. Partien själv invaderades av kejsaren Trajanus 115 e.Kr. och dess huvudstad Ktesifon vid floden Tigris i det avlägsna Mesopotamien plundrades.

Kejsaren Konstantin blir döpt i den kristna tron i denna avbildning.

Boudicca, icenernas drottning, ledde en massiv revolt mot romarna 60 e.Kr.

50 Imperier SE innehall 040219.indd 50

01.03.2019 13:23

Romerska riket

kristendomen och återställa imperiets antika hedniska religion. Han dog i strid mot de sassanidiska perserna och hans revisionistiska religionsprojekt gick om intet.

Roms gränser var fortfarande under hårt tryck från barbarerna, särskilt de germanska folken från öster om Rhen samt nord och öster om Donau. 378 blev den romerska armén fullständigt utplånad (förlusterna uppskattas till mellan 10 000 och 20 000 män) av goterna från Tyskland och Alanerna från Iran i slaget vid Adrianopel på Balkanhalvön. Kejsaren Theodosius återställde ordningen men det var bräckligt. De romerska förlusterna i striderna hade varit så stora att han måste förlita sig mer och mer på barbariska trupper.

Dessa barbariska soldater var främst germaner och leddes i armén under sina egna infödda befälhavare. De var inte mottagliga

för romersk disciplin eller träning. De hade en tendens att göra uppror när de inte var nöjda.

Romarna kunde dock inte samla tillräckligt med infödda trupper för att fylla sina arméer och klarade sig inte utan germanerna.

Theodosius, som gjorde kristendomen till Roms officiella religion, skulle bli den siste kejsaren som styrde över ett enat imperium. I början av 400-talet korsade frankerna och visigoterna floden Rhen in i Gallien, visigoter och vandaler migrerade till Spanien och vandalerna invader­ ade sedan Nordafrika, vilket lämnade ett spår av död och förödelse i deras kölvatten medan de härjade över hela kontinenten.

Den gotiske generalen Alarik, en före detta officer hos Theodosius, belägrade Rom 410 e.Kr. Det västra riket försvagades av barbariska invasioner, förlusten av territorium och därmed skatteintäkter och en allmän ovillighet från

det östra riket för att hjälpa till. Staden Rom plundrades igen av vandaler som seglade från Nordafrika år 455.

Utsikterna för det västra riket skulle bli än mörkare då det nästan kördes över av Attila och hunnerna. Endast en stor seger i slaget vid katalauniska fälten 451, till stor del tack vare barbariska soldater, räddade det västra riket. Efter detta skulle en rad skuggkejsare dominerade av sina germanska krigsherrar komma och gå.

Den sista kejsaren i väst, Romulus August­ ulus, skulle avsättas av sin krigsherre Odovakar år 476. Romerska riket i väst var nu borta för evigt. Det östra imperiet som kontrollerade rikare territorier och med dess huvudstad Konstantinopel bakom höga murar skulle överleva i 1 000 år, tills det erövrades av osmanerna 1453.

© Getty Images; WIKI

Zenobia var en av många som försökte sänka Romerska riket – hon lyckades nästan.

Staden Rom plundrades av Alariks visigoter 410 e.Kr.

51 Imperier SE innehall 040219.indd 51

01.03.2019 13:23

Bysantinska riket Upptäck ett av världens största imperiers spektakulära uppgång och sönderfall under trycket av interna konflikter och utländska invasioner.

NYA ROM

BYZANTION FÖDS

Kejsaren Konstantin den store flyttade Romerska rikets huvudstad till Byzantion för att bättre kontrollera sina östra gränser.

Den nya huvudstaden döptes om till Konstantinopel.

Grekiska kolonisatörer grundade en stad på den europeiska sidan av Bosporen. Strategiskt placerat mellan Europa och Anatolien blomstrade Byzantion, även om grekerna och perserna stred om staden många gånger.

657 F.KR.

IKONER ÅTERSTÄLLS Efter ytterligare en period av ikonoklasm 814 satte kejsarinnan Theodora, slutade slutligen stopp för det och helgon­ förklarades.

843

330 E.KR

TYSK-ROMERSKA RIKET

Påven Leo III krönte Karl den store som den heliga romerska kejsaren i ett försök att återställa det västra Romerska riket.

Efter år av tvister delades kyrkan formellt in i den romersk-katolska kyrkan i väst, ledd av påven Leo IX, och den grekiskortodoxa kyrkan, som var baserad i Konstantinopel, i öst.

1054

Kejsaren Leo III förbjöd dyrkandet av religiösa ikoner i imperiet, något som fortsatte efter hans död. Detta väckte den västra kyrkan, som stödde användningen av ikoner.

726–87

800

ÖSTLIGA SCHISMEN

IKONOKLASMEN UPPSTÅR

Perioden mellan ikonoklasmen och plundringen av Konstantinopel var en höjdpunkt för bysantinsk konst

PLUNDRINGEN AV KONSTANTINOPEL

Efter att det fjärde korståget satte kejsaren Alexios IV på tronen vägrade bysantinerna att betala. De vredgade korsfararna erövrade huvudstaden och inrättade det latinska riket.

SKÖVLANDE MÄN

20 000 män slogs i korstågen.

Antal skepp som deltog i plundringen.

57 1204

år varade det latinska riket.

1204 52

Imperier SE innehall 040219.indd 52

01.03.2019 13:23

Bysantinska riket Moderna historiker använder namnet Bysantinska riket, men medborgarna identifierade sig som romare.

Efter kejsaren Theodosius död ärvde hans två söner, Arcadius och Honorius, de östra och västra halvorna av Romerska riket.

Imperiet skulle aldrig återförenas.

Mängden guld bysantinerna årligen betalade för att hålla hunnerna nöjda.

318

KG

159

KG

952

KG

424–43 E.KR

476

JUSTINIANSKA PESTEN

RENA GREKISKAN

NIKA­ UPPRORET

25-50 MILJONER

Kejsaren Herakleios introducerade grekiska som rikets officiella språk. Redan efter en generation var latin var sällsynt, även bland de utbildade.

10 000

dog varje dag i Konstantinopel.

utbrott av pest skedde. Denna var först, och följdes sedan av digerdöden och den tredje pandemin.

532

541–42

Kejsaren Mikael VIII återtog Konstantinopel och körde den latinska kejsaren Balduin II ut ur staden. Michael återställde den förfallna huvudstaden, till sin forna storhet.

INTERNA STRIDER

En rad inbördeskrig bland dynastiska rivaler under kejsaren Johannes V:s styre försvagade kraftigt imperiet och gjorde det sårbart för attacker.

1321–79

Medan Justinianus ville fly från huvudstaden vägrade hans fru och övertygade honom att stanna.

Justinianus hårda behandling av huliganer vid ett hästlopp, samt ilskan över en ny skattehöjning, utlöste fem dagar av uppror som dödade en tiondel av Konstantinopel.

människor dog i imperiet.

620

1261

Störtandet av Romulus Augustus av barbariska Odovakar markerade slutet för det västra Romerska riket.

Odovakar bugade för Konstantinopel och östra Rom uthärdade i ytterligare 1 000 år.

Mängden dubbla­des år 433 när Attila tagit makten.

Mängden tripplades 443 efter att imperiet besegrats av hunnerna.

395 E.KR.

ÅTERSTÄLLD MAKT

VÄST FALLER

HUNNERNA BETALAS

PERMANENT DELNING

KONSTANTINOPELS BEFOLKNING

400 000

70 000 Befolkningen under 1400talet var bara ...

IMPERIETS SLUT

personer lever i staden under 500talet, före pesten.

Sultan Mehmet II:s armé dödade kejsar Konstantin XI när de osmanerna framgångsrikt tog huvudstaden.

Händelsen markerade slutet för det bysantinska riket.

människor levde i staden efter dess återtagande på 1200-talet.

av dess storlek på 500-talet.

1453

1400 53

Imperier SE innehall 040219.indd 53

01.03.2019 13:23

Umayyadernas kalifat Ur den stora domän som skapades av Muhammed och hans efterträdare bildade umayyaderna en funktionell stat, som sedan skulle erÜvras.

Av Hareth Al Bustani

54 Imperier SE innehall 040219.indd 54

01.03.2019 13:23

Umayyadernas kalifat å en enda generation byggde det muslimska samhället ett av världens största imperier. Efter att ha förenat arabernas stammar dog den muslimska profeten Muhammed 632 e.Kr. och hans nära följeslagare Abu Bakr utsågs till hans efterträdare – kalifen, härskaren av riket. Efter att ha säkrat den arabiska halvön lanserade Abu Bakr samtidiga kampanjer i det sassanidiska Mesopotamien och bysantinska Syrien. De två imperierna som var utmattade av krig mot varandra togs på sängen. Med strategisk briljans hos generaler som Khalid ibn Al-Waleeds, samt lätt kavalleri och sassanidiska och bysantinska metoder, erövrades Persien, Syrien, Anatolien och Egypten – allt inom ett årtionde. Icke-muslimer

P

behövde bara betala en skatt för att få sin religionsfrihet. En välkommen lättnad från det förtryckande persiska oket.

När den andra kalifen Umar mördades föll makten till Usman, en annan av profetens följeslagare. Trots att stora krigsbyten, skatter och hyllningar nu strömmade in kämpade Usman för att kontrollera sina provins­ guvernörer. Hans utnämning av medlemmar i den umayyadiska grenen av Qureishstammen i framträdande maktpositioner orsakade missnöje och anklagelser om nepotism. År 656 e.Kr. dödades Usman av en grupp egyptiska rebeller i sitt hus i Medina.

Usmans död utlöste en av de stora schism­ erna i islams historia, den första fitnan. Denna korta, kaotiska period skulle så ett frö till

framtida inbördeskrig och gav upphov till den kommande sunni-shiakonflikten. Efter mordet på Usman valdes Muhammeds kusin och svär­ son Ali till kalif. Umayyaderna förenades av den syriske guvernören Muawiya. Till skillnad från sina andra familjemedlemmar anklagades Muawiya inte för nepotism – han hade fått sin post av Usmans föregångare Umar 15 år tidigare.

Ali anklagades för att inte ha straffat Usmans mördare och Muawiya orsakade vrede genom att visa den döda kalifens avhuggna finger i Damaskus moské. De två ledarna möttes på ett slagfält nära Raqqa, men gick med på att förhandla om sin tvist. Alis vilja att förhandla skapade vrede hos en grupp fundamentalistiska anhängare – kharijiterna, som senare mördade honom.

55 Imperier SE innehall 040219.indd 55

01.03.2019 13:23

Vem var Muhammed?

Hur islams grundare fick alla med sig.

Abd Al-Malik byggde Tempel­domen på platsen för Salomos tempel och gav islam ett fäste i Jerusalem.

Muawiya använde sin stärkta position, popularitet och rikedom för att ta titeln kalif framför Alis ​​son Hasan, och cementerade umayyaddynastin.

Muawiya utnyttjade sin maktbas i Syrien, flyttade huvudstaden till Damaskus och började omorganisera sitt imperium i distrikt ledda av provinsguvernörer, kända som emirer.

De var kalifens politiska och religiösa ledare i sina samhällen, som delegerades genom underguvernörer och stamledare.

Ivriga att anta bästa praxis, utnyttjades de befintliga system som sassaniderna och bysantinerna hade lämnat – mycket av verksamheten i hovet skedde på grekiska, arameiska och till och med pahlavi. Trots att Muawiya hade ett långt och berömt styre, bröt han normen genom att namnge sin son Yazid till efterträdare och inbördeskriget startade omedelbart efter hans död 680 e.Kr. Medan Muawiya hade vunnit över de flesta av Alis anhängare, skulle vissa aldrig förlåta hans mord. Om kalifatet skulle överföras dynastiskt, skulle det vara genom profetens blodlinje ansåg de. Trots att Alis son Hasan var ute ur leken var hans bror Hussein kvar. Yazids fiender förenade sig bakom honom och bjöd in honom till Kufa, varifrån hans far hade styrt.

Men på Yazids order blev han och hans familj massakrerade under deras färd.

Yazid mötte ett allvarligare hot från Ibn Al Zubayr, som utropade sig kalif i Hijaz - regionen med de heliga städerna Mecka och Medina - och styrde snart det mesta av imperiet. Efter Yazid och hans brors korta regeringstid föll makten i Marwans händer 684 e.Kr. Marwan var en av profetens följeslagare från en annan gren av Umayyadfamiljen. Hans son Abd Al-Malik ärvde ett splittrat rike delat med antikalifatet, kharijiterna och proto-shiiterna.

Abd Al-Malik lät shiiterna och kharjiterna trötta ut varandra och attackerade Ibn Al Zubayrs bror Musabs i Irak - så småningom mutade han Musabs armé att döda honom.

Men med antikalifen fortfarande i kontroll över Mecka, började Abd Al-Malik bygga Klippdomen i Jerusalem, förmodligen byggt ovan Salomons tempel, på den plats muslimer anser att Muhammed började sin resa mot himlen. Även om han misslyckades med att ersätta Kaba i Mecka som en pilgrimsdestination, hade han omvandlat ett viktigt kristet och judiskt monument till en muslimsk och etablerat muslimsk närvaro i den heliga staden.

Frustrerad av det rivaliserande kalifatet i Hijaz skickade han en armé på 20 000 man för att besegra Mecka och bombarderade staden med katapulter i sex månader tills Ibn Al Zubayr var död och inbördeskriget var äntligen slut. När riket nu var hans, vände han sig till statsbyggande och gjorde arabiska till officiellt domstolsspråk – vilket ledde till dess spridning även bland ickemuslimer. Han präglade samtidigt mynt som inte längre bar bilder av

Under umayyadernas styre sträckte sig den islamiska världen till Maghreb – där berberna senare revolterade.

Muhammed föddes i Hashimklanen, en del av köpmannaklanen Qureish i Mecka cirka 570. Mecka dominerades då av polyteistiska hedniska kulturer, ägnade sig åt idoldyrkan och huserade Kaba, en viktig hednisk helgedom. När han blivit 40 fick Muhammed religiösa uppenbarelser och började senare predika en monoteistisk tro, som han sa förmedlades till honom av ängeln Gabriel. Även om han lyckades attrahera hängivna anhängare väckte han också ilska bland Mekkas rika hedningar och fick till slut fly till oasen Medina, en händelse som kallas Hijra och markerar starten på den islamiska kalendern och den första muslimska gemenskapen.

Så småningom kom Medinas stigande status i direkt konflikt med Mecka. Den muslimska profeten visade sig vara en lysande militärstrateg och anammade avancerade metoder från sassaniderna och bysantinerna, som bågskytte och skyttegravar. Så småningom överträffade hans numerärt underlägsna armé sin rikare fiende och banade vägen för det muslimska övertagandet av Mecka och senare islams dominans i regionen. Vid tiden för sin död 632 hade Muhammed förenat den arabiska halvöns stammar genom ett nätverk av allianser.

sassanidiska kungar, utan av arabiska linjer, som förkunnade Guds enhetlighet.

Umayyadmoskéerna banade vägen för framtida arkitektoniska kännetecken som minareter. Den mest magnifika av alla var Damaskus stora moské, färdigställd 715 med en 152 meter lång bönesal på en naturlig upphöjning som hade varit platsen för Hadads arameiska tempel, ett romerskt Jupitertempel och Johannes Döpares basilika. Moskén var den första med stenarkader som omgav gården, hästskobågar, flervalviga bågar och en nisch med en kupol som visar riktningen mot Kaba.

I en kultur utan bildkonst fylldes palatsen med mosaikgolv och dekorativa kakelväggar med geometriska och blommiga mönster och lade grunden för flera århundraden av islamisk estetik. Även om expansionen hade saktat ned var Abd Al-Malik angelägen om att fortsätta att utöva jihad på icke-troende. År 712 ledde tonåringen Muhammed ibn Al Qasim en kampanj som överförde nordvästra Indien till muslimska händer. Umayyaderna tog samtidigt det mesta av Nordafrika från bysantinerna och tog till och med Kartago och öppnade en port till Europa. Under hans son Al Walids regering lanserade en muslimsk berberhövding ett anfall i Spanien och besegrade den visigotiske kungen Roderik innan han snabbt beslagtog det mesta av landet. Med den nordafrikanska guvernören som nu också var inblandad, hade den muslimska armén år 713 etablerat sig i den del av södra Spanien som nu heter Andalusien.

56 Imperier SE innehall 040219.indd 56

01.03.2019 13:23

Umayyadernas kalifat Umayyadmoskén var ett banbrytande mästerverk byggt med olika hörnstenar i den islamiska arkitekturen.

Med en utsträckning från Spanien till Kina, hade det muslimska riket nu nått sin topp.

När guvernören i Spanien senare ledde räder i Gallien blev han dödad av frankerna i ett slag 732 vid Poitiers – det längsta som muslimerna någonsin skulle komma i Västeuropa. I Maghreb revolterade en grupp av tre kharijitiska konfederationer som var missnöjda med den tuffa arabiska guvernören i Tanger. Även om detta slogs ned 742 kastades umayyaderna ut och Marocko befriades från imperialistiskt styre för gott.

Under det umayyadiska kalifatet hade stora stammar splittrats, flyttats och rekonstruerats.

Bland de arabiska bosättarna i norra Khura­san fanns medlemmar av Muhammeds hashemit­ iska del av Qureishstammen, som faktiskt anpassade sig till det iranska livet. De stöddes av lokalbefolkningen, som vägrade att bli behandlade som andraklassens medborgare, även om många hade konverterat och anslutit sig till arabiska stammar. Abbasiderna, en gren nedstigen direkt från profetens farbror, utnyttjade missnöjet och skickade ett sändebud för att samla en armé av arabiska och iranska dissidenter i regionen. Även om kalifen Hisham knappt hade lyckats hålla samman imperiet, hade han svurit på att utse sin företrädares son, Al Walid, till sin arvinge. Till skillnad från den fromme Hisham, som byggde enkla palats och uppmuntrade sina lärda att lägga sitt fokus på pennan, var hans

brorson mer intresserad av världsliga nöjen som jakt, omkringdrivande och drickande – vilket gjorde honom till en skandalös person i ett sönderfallande rike.

Al Walid störtades och dödades av kusin Yazid III, som sägs ha skurit av huvudet, hällt vin över det och paraderat med det runt Damaskus. Men Yazid själv skulle dö bara sex månader senare, och hans bror varade bara i 70 dagar innan han själv störtades år 744 av Marwan II från en annan del av familjen. I kaoset bröt abbasiderna ut i fullt uppror.

Stridande under en svart fana fick abbasiderna många segrar mot amayyaderna vilket kulmineradeår 750 vid ett avgörande slag vid floden Övre Zap i nordöstra Irak. När huvudstäderna i Syrien kapitulerade flydde Marwan till Egypten, där han jagades och halshöggs. Precis som dess uppkomst var även Umayyaddynastins fall dränkt i blod.

Den nya kalifen, Abu Al Abbas, med namnet ”Blodutgjutaren”, inbjöd de återstående medlemmarna i Umayyadfamiljen till en fest, där han lät klubba ihjäl dem innan måltiden serverades. Endast Abd Al Rahman överlevde flydde till Spanien, där han etablerade det oberoende kalifatet Córdoba och fortsatte dynastin där fram till 1000-talet.

Abbasidkalifen flyttade dock sin huvudstad till Irak, där dynastin skulle fortsätta att styra i ett halvt årtusende fram till den mongoliska belägringen av Bagdad.

Emiratet i Córdoba En förlängning av Umayyaddynastin på den iberiska halvön.

Efter att ha undkommit utrensningen av hans familj flydde Abd Al Rahman, vars mamma var berber, till Spanien, där han lyckades inrätta ett oberoende emirat.

Den nyfunna staten täckte två tredjedelar av den Iberiska halvön, medan kungarikena Galicien, Asturien och Kastilien regerade i norr. Umayyaderna styrde från Córdoba och skapade en centraliserad kontroll över provinserna, samtidigt som den norra gränsen förstärktes. När handeln med det kristna Europa och det muslimska Medelhavsområdet inleddes, blomstrade Córdoba, Sevilla, Valencia, Toledo och Granada, vilket syns på den stora moskén i Córdoba, som byggdes för att konkurrera med andra stora islamiska monument.

Hovet blev en fyrbåk för den islamiska världens bästa och skarpaste sinnen och lockade många matematiker från abbasidernas rike, som Ziryab. Emiratet gav skydd åt judar och kristna, i utbyte mot jizyaskatten, och judarna fick bättre behandling än under de tidigare visigotiska härskarna. Medan det ursprungligen fanns några få konflikter mellan konvertiterna och den arabiska eliten, genomförde Abd Al Rahman III reformer på 900-talet, vilket ledde till höga nivåer av kristen och judisk delaktighet. Han förklarade sig själv kalif för att motverka den fatimidiska antikalifen, men efter 1000-talets berberuppror blev kalifatet snabbt uppdelat mellan krigsherrarna.

57 Imperier SE innehall 040219.indd 57

01.03.2019 13:23

Abbasidernas kalifat Kom nära imperiet som grundlade den islamska guldåldern och upptäck hur det påverkar oss än idag.

Av Jem Duducu

rån 8:e århundradet e.Kr, medan Europa steg in i den mörka tiden, lyste den islamiska världen med filosofi, vetenskap och matematik. Denna period är känd som den islamiska guldåldern och sammanföll med uppkomsten av Abbasidkalifatet, som styrde större delen av den muslimska världen från Bagdad i dagens Irak under 750 till 1258.

Bagdad var centralt beläget mellan Europa och Asien, och blev ett nav för handel och utbyte av idéer. Stadens forskare översatte antikens grekiska och romerska författare till arabiska, såväl som texter från Persien, Indien och Kina. Istället för att bara behålla eller imitera dessa stora verk utvidgade islamiska

F

tänkare dem, vilka innebar otroliga framsteg och att denna kunskap spreds i hela den muslimska världen – från dagens Pakistan till det moriska Spanien.

Den islamiska guldåldern gav oss många begrepp som vi tar för givet idag. Till exempel indikerar de flesta matematiska och vetenskapliga ord som börjar med ”al” ett islamiskt ursprung. Algebra, stjärnan Algol och kemiska föreningar som alkali och, kanske lite överraskande med tanke på att den anses vara haram (förbjuden) för muslimer, alkohol. Även vårt räknesätt har vi fått tack vare muslimska matematiker. Romarna hade inget värde eller symbol för siffran 0, som uppfanns i Indien och spreds västerut av islamiska matematiker.

Det engelska ordet zero kommer också från det arabiska sifr (från vilken vi också får ordet chiffer).

Efter 500 år hejdades guldåldern av Djingis khans barnbarn Hülegü. Mongolen belägrade Bagdad, dödade Abbasidkalifen Al-Mustasim, och brände ner stadens bibliotek och vetenskapliga byggnader. Men mycket av kunskapen från denna era överlevde i den islamiska kulturen. Från 1000-talet började moriska forskare översätta mycket från arabiska till latin, så att européer kunde förstå det.

Här hyllar vi tio intellektuella vars påverkan på världen fortfarande är märkbar – 1 000 år senare.

58 Imperier SE innehall 040219.indd 58

01.03.2019 13:23

Abbasidkalifatet

Abu Bakr

573–634 Kalifen som sammanställde Koranen.

När profeten dör sörjer Abū Bakr (lutandes över honom i blått) sin vän.

Abū Bakr, även känd som al-Siddīq, var profeten Muhammeds betrodda följeslagare. Efter grundaren av islams död blev Abū Bakr utnämnd till den första kalifen – den främsta muslimska civila och religiösa ledaren.

Under hans korta regeringstid, år 632–634, undertryckte han lokal politik och religiösa uppror, och lade centrala Arabien under muslimsk kontroll.

Under hans styre började muslimska erövringar av Irak och Syrien, men hans största bidrag till islam överträffar territoriella vinster.

De flesta ickemuslimer vet inte att profeten Muhammed inte skrev Koranen. Berättelsen om hans uppenbarelse är att när ängeln Gabriel (Jibril på arabiska) besökte profeten fick Muhammed memorera hans ord.

I sin tur vidarebefordrade Muhammed det heliga ordet till folkmassorna och hans anhängare förväntades också att memorera kunskapen.

Abū Bakr förstod emellertid att hans imperium var alltför stort för att sprida profetens ord genom enbart muntlig tradition. Ännu värre var att med flera koranuppläsares död vid slaget vid Yamama blev det en risk att delar av den heliga skriften skulle förloras helt. Därför lät han få Muhammeds uppenbarelser nedskrivna och kodifierade strax innan han dog, och gav därmed upphov till hörnstenen i den arabiska litteraturen.

”Hans största bidrag till islam överträffar territoriella vinster.”

Abu al-Qasim 936–1013 Medeltidens främsta kirurg.

Al-Qāsim levde i Al-Andalus, dagens Andalusien i centrala och södra Spanien (vilket är en påminnelse om hur stort det islamiska kalifatet var). Det var här som Al-Qāsim utövade nya former av medicin och hans fynd bevaras i hans mästerverk, Kitab al-Tasrif, en 30-volymers encyklopedi med medicinsk kunskap, experiment och praktika.

Al-Qāsim gjorde flera medicinska genombrott, bland annat var han den första som observerade att blödarsjuka var ärftligt, men han byggde också nya kirurgiska instrument, till exempel ett för att avlägsna skräp från örat och näsan samt ett annat för att inspektera insidan av urinrör och avlägsna njurstenar.

Vid en tid då huvudsår lämnades att självläka eller förvärras var al-Qāsim intresserad av att behandla dem. En av hans mest imponerande prestationer var att leda bort vätska från hjärnan utan infektion, en utmaning även för moderna läkare. Hans praxis var samtida med perioden i det anglosaxiska England då åderlåtning var vanligt. När patienten blödde för mycket kunde såret täckas med hästdynga.

Med det sagt hade inte allt han skrev medicinsk betydelse i dag. I Kitab al-Tasrif finns en del om kosmetika och smink som påstås (med hans egna ord) vara ”skönhetens medicin”.

En gång hängde Al-Qāsim kött i olika delar av staden för att se hur bakterierna spreds.

En latinsk version av al-Qāsims arbete.

59 Imperier SE innehall 040219.indd 59

01.03.2019 13:23

Jabir ibn Hayyan CIRKA 721–815 Denna persiska alkemist satte experimenterande i centrum.

Det persiska unversalgeniet Abū Mūsā Jābir ibn Hayyān, känd som Geber, har nästan 3 000 avhandlingar, texter och artiklar med sitt namn på, i ämnen som spänner från musik och medicin till grammatik och geometri. Det här är en misstänkt stor mängd arbeten, och vissa moderna forskare tror att bara ungefär hälften av dem faktiskt är hans. Ändå är det ett Jābir var både uppfinnare tecken på Gebers inflytande och och kemist. ställning att dessa andra verk antogs vara skrivna av honom också.

Geber anses vara fadern av arabisk kemi och han visade överrask­ande vetenskaplig strikthet. Han uppfann över 20 typer av laboratorie­utrustning (inklusive destillationskolven och retorten), beskrev specifika processer för att destillera vin och svavelsyra, och började klassificera element i olika kategorier, en föregångare till det periodiska systemet. Men mest av allt betonade han betydelsen av experimentering i sin vetenskapliga forskning.

Efter hans död publicerades en förkortad version av arbetet i Europa under hans latinska namn Geber. Det kallades Summa Perfectionis Magisterii (Summan av perfektion) och det blev den mest berömda boken om alkemi på medeltiden. Medan Geber verkligen försökte hitta de vises sten, en mytisk förening som kunde skänka evigt liv, var han i en helt annan liga än de många mystikerna och charlaterna som har påkallat hans namn.

Al-Khwārizmī använde verktyg likt detta astrolabium för att spåra stjärnornas rörelser.

Al-Khwarizmi cirka 780 – cirka 850 Matematikern som siktade mot stjärnorna.

Cirka 820 utsågs Muhammad ibn Mūsā al-Khwārizmī till astronom och chef för biblioteket i Visdomens hus i Bagdad. Det är motsvarigheten i dag till att ta emot Nobelprisen för både litteratur och fysik samtidigt.

Men det är hans bok om matematik som lyfter hans status till Euklides nivå när det gäller matematisk förmåga. I boken presenterar han en systematisk lösning på linjära och kvadratiska ekvationer och blir därmed den första personen att göra det. Det var de arabiska siffrorna istället för latinska som gjorde det möjligt att utveckla en mycket mer komplex matematik, vilket hjälpte studier inom andra vetenskapsområden. En annan av hans texter om astronomi visade sig bli en vändpunkt i islamisk astronomi. Före Al-Khwārizmī hade muslimska astronomer bara översatt andras verk, men nu började de göra sina egna upptäckter.

Sovjetiskt frimärke från 1983 som avbildar Al-Khwārizmī.

Geber var en karaktär som kan ha baserats på Jābir.

”En annan av hans texter blev en vändpunkt.”

Över 100 stjärnor på himlen har arabiska namn, varav många är de klarast lysande.

60 Imperier SE innehall 040219.indd 60

01.03.2019 13:23

Abbasidkalifatet

Al-Farabi c. 870–c. 950

Al-Fārābī var en av de största tänkarna av sin tid.

Denna forskare var en stor bevarare, men bara Den andra läraren.

Romarnas och grekernas skrifter bevarades inte på latin av kyrkan och återupptäcktes under renässansen. I verkligheten var många av dessa mästerverk inom filosofi, matematik och vetenskap översatta av muslimska forskare och sedan spridda.

De europeiska översättningarna var faktiskt från arabiska, inte från de ursprungliga texterna på grekiska och latin.

En av de mest produktiva bland dessa arabiska forskare var Al-Fārābī, även känd som Alpharabius i väst. Inte bara översatte han texter, han skrev även avhandlingar, ofta byggda på koncept av framför allt Aristoteles. Han kunde till och med sägas vara en neo-platoniker och skrev filosofiska fördrag i öst vid en tid då de intellektuella aktiviteterna i väst i stor utsträckning bestod av kopiering av evangelierna.

Bland de lärda islamiska forskarna kallades Aristoteles den förste läraren, så hög var denna hedniska tänkares ställning i den muslimska världen. Som ett resultat av hans arbete baserat på Aristoteles, kallades Al-Fārābī Den andra läraren.

Gerard av Cremona översatte Al-Fārābī’s skrifter till latin på 1100-talet.

”Inte bara översatte han texter, han skrev även avhandlingar, ofta byggda på Aristoteles.”

Al-Khalil ibn Ahmad

718–786 Författaren av den första arabiska ordboken.

Al-Khalīl var en man som studerade arabiska språket och bidrog till att standardisera det. Detta var viktigt, för medan latin var lingua franca i det medeltida Europa var arabiska det gemensamma språket i Mellanöstern, men regionala variationer var utbredda och kunde orsaka förvirring.

Med det fullständiga namnet Abū Abd al-Rahmān al-Khalīl ibn Ahmad al-Farāhīdī al-Azdī, resulterade filologens arbete i den första arabiska ordboken (möjligen den första någonsin) ungefär 1 000 år innan Samuel Johnson skrev sitt berömda kompendium om engelska. Al-Khalīls rytmer och regler har sedan satt normen för tempot i arabiska språket och även arabisk poesi.

Al-Khalīl var så viktig att han blev ett känt namn i den arabiska världen redan under sin egen livstid. Han hade dock andra talanger, och var väl bevandrad i astronomi, matematik, islamisk lag och musikkomposition.

Han skrev också en bok om kryptografi, studien av koder och chiffer.

Kryptering hade använts för att dölja betydelsen av meddelanden sedan de antika grekernas tid, men det kan ha varit tack vare ”modern” islamisk matematik och siffror som koderna kunde ta ett steg framåt när det gäller komplexitet. Det är inte märkligt att Al-Khalīl allmänt anses vara den muslimska världens främsta geni.

Denna staty av Al-Khalīl vakar över Basra i Irak, där han sägs ha dött.

61 Imperier SE innehall 040219.indd 61

01.03.2019 13:23

Lubna av Córdoba 900-talet Den genialiska slavflickan.

Lubna arbetade vid kalifens palats, Medina Azahara.

”Hon kan bara ha uppnått detta genom självlärd läs- och skrivförmåga.”

Lubna av Córdoba hade det väldigt tufft. Som andalusisk slav var hon förmodligen icke-muslim då Koranen förbjuder muslimska slavar. Men det var vanligt att slavar konverterade till islam, vilket gjorde situationen något hycklande, något som ingen lade märke till på cirka 1 000 år.

Utöver hennes låga status som slav var Lubna kvinna och hade mycket färre rättigheter än sina manliga motsvarigheter. Så med denna otroligt hårda start i livet är det fantastiskt att hon blev kalifen Al-Hakam II:s poet, skribent och sekreterare. Hon kan bara ha uppnått detta genom självlärd läs- och skrivförmåga, då slavflickor inte fick skolgång.

Lubnas första kärlek var alltid böcker och lärande, vilket ledde till hennes roll som chef för det kungliga biblioteket i Córdoba, ett av världens största bibliotek på den tiden. Genom att säkerställa en regelbunden leverans av nya verk hade biblioteket cirka en halv miljon texter, böcker och manuskript när hon dog. Enligt en samtida akademiker fanns det ”ingen i Umayyadpalatset lika ädel som henne.” Inte mycket mer är känt om henne.

Avicenna 980–1037

Det framstående persiska geniet.

Ibn Sīnā, eller Avicenna som han är känd som i väst, var läkare, astronom och författare. Under sin livstid anses han ha skrivit cirka 450 verk, varav cirka 240 har överlevt. I hans filosofiska verk funderade Avicenna på den största frågan: vad är naturen av vårt väsen? Han bröt ner detta mellan essensen (Mahiat) och existensen (Wujud). I sin sökande efter sanningen citerar han Sokrates, Platon och Aristoteles, vilket ledde till kritik från vissa håll om hans beroende av icke-muslimska tänkare. Han ignorerade deras knorranden.

Sedan finns den vilseledande titulerade Läkandets bok, som inte har något att göra med medicin. Indelad i fyra delar täcker den logik, naturvetenskap, matematik (inklusive aritmetik, geometri, astronomi och musik) samt metafysik. Ändå är Avicenna bäst ihågkommen som läkare.

Han skrev en medicinsk encyklopedi om fem volymer kallad Qânûn, med en teori om bakterier cirka 1 000 år innan det blev accepterat av det medicinska etablissemanget. Boken var en standardtext i den islamiska världen och Europa fram till 1700-talet.

Muslimska läkare upptäckte att blod cirkulerade i kroppen 400 år före väst.

Avicenna är förmodligen det mest kända geniet från islams guldålder

62 Imperier SE innehall 040219.indd 62

01.03.2019 13:23

Abbasidkalifatet

Ibn Battuta

1304–cirka 1368 Utforskaren med världen vid sina fötterna

När det gäller stora upptäcktsresenärer tänker många på Marco Polo och Christofer Columbus, men båda dessa bleknar i jämförelse med Ibn Battutas. Hans år av resor sammanfattades i boken En gåva till dem som begrundar städernas härlighet och resandets tjusning. I den beskriver han hur han blev resbiten på sin pilgrimsfärd (hajj) till Mecka när han reste från Marocko till nutida Saudiarabien, en resa som borde ha varat i ett och ett halvt år. Han skulle inte återvända till sitt hem på ett kvartssekel.

Efter att ha fullbordat sin pilgrimsfärd reste Ibn Battuta runt i Egypten, sedan Mellanöstern och han såg Bagdad som fortfarande var en skugga av sitt forna jag efter mongolernas förstörelse 70 år tidigare (denna händelse ses ofta som slutet av islams guldålder). Därifrån fortsatte han österut genom Persien och nådde eventuellt Kina. Han besökte också Filippinerna, Indonesien, Vietnam, Indien och Afrikas horn. Senare i livet reste han västerut till Spanien. Man uppskattar att han färdades cirka 12 070 mil under sin livstid.

Ibn Battuta ser över Egyptens antika ruiner på denna 1800-tals gravyr.

Ibn al-Haytham kallades Den andra Ptolemaios av européer.

Ibn al-Haytham Cirka 965–cirka 1040 Vetenskapsmannen som hade ett öga för detaljer.

© Alamy, Getty Images

Ibn al-Haythams fält var matematik, astronomi och fysik. Han ansåg att en hypotes måste bevisas av observerbara resultat i ett experiment, baserat på verifierbara skeenden och/eller matematiska bevis.

Detta är just hur vetenskap fungerar och kallas nu bara vetenskaplig metod, men Ibn al-Haytham identifierade det ungefär 500 år före renässansens vetenskapsmän.

Ett annat enormt inflytelserikt arbete är hans stora avhandling om optik, Kitab al-Manazir (Boken om optik). Vid tiden fanns två olika teorier om hur ljuset och ögat fungerade, och Ibn al-Haytham visade genom experiment att ljuset färdas i raka linjer och att ögat fungerar när ljus faller på det. Han uppfann också en typ av kamera obscura, en teori som redan fanns i Kina, men ännu inte hade nått Europa.

Ibn al-Haytham skrev också en bok med titeln Tvekan om Ptolemaios, som var en vetenskaplig dissekering och motbevis av några av hans verk.

Ibn al-Haytham granskade, utförde vetenskapliga metoder och lärde från observationer. Det är svårt att inte påstå att han var en av världens första riktiga forskare.

Ett diagram över ögats funktion.

63 Imperier SE innehall 040219.indd 63

01.03.2019 13:23

En överväldigande andel dödsoffer i det trettioåriga kriget var medborgare från tysk-romerska riket.

64 Imperier SE innehall 040219.indd 64

01.03.2019 13:23

Tysk-romerska riket

Det tyskromerska Riket Med sitt 1 000-åriga styre kan det tysk-romerska riket ha varit det mest unika imperiet någonsin.

Av Frances White

en franske filosofen Voltaire uttryckte en gång att det heliga tysk-romerska riket ”varken var heligt, romerskt eller ett imperium”. Detta ofta använda citat är en tydlig demonstration av hur förvirrande och komplicerat det heliga tyskromerska rikets natur var. Det var inte tydligt som de brittiska, franska eller mongoliska imperierna, utan innehöll hundratals territorier som hade en stor grad av självstyre. Även om det är lätt att som Voltaire härleda naturen i detta unika imperium, var det också den unika strukturen som möjliggjorde dess överlevnad i över 1 000 år. Härskarna i de olika länderna som utgjorde imperiet kunde frodas utan en dominerande centralmakt och undvek på så sätt en tyrannisk despot, vilket ofta var dödsorsaken för många stater genom historien.

Det må ha varit förvirrande och unikt, men det tysk-romerska riket spelade en avgörande och bestående roll i världshistorien.

I linje med imperiets förvirrande och komplexa natur finns det inget generellt accepterat år för imperiets bildande. Det är populärt att säga det uppstod 800 e.Kr. När det västra romerska riket kollapsade på 400-talet levde det östliga romerska riket vidare i det som nu betraktas som Bysantinska riket. 300 år efter denna kollaps var påven Leo III tvungen

D

att fly från Rom och sökte hjälp hos frankernas mäktiga kung Karl den store. Efter att Karl den store gav Leo den hjälp han önskade, belönade påven honom genom att kröna honom till kung över romarna, och han fick härska över vad vi idag skulle betrakta som Tyskland och Frankrike. Titeln överfördes således från det östra riket till det ”reformerade” västra riket.

Detta väckte ingen vidare uppståndelse då den romerska kejsartiteln vid den tiden hölls av en kvinna, Irene i Aten.

När Karl den store dog 814 kämpade hans arvingar över hans imperium, och det frank­ iska riket skulle splittras och återförenas flera gånger. Så småningom framträdde tre centrala kungadömen som skulle fortsätta att bilda kärnan i imperiet: kungariket Tyskland, Bourgogne och Italien. Vid 962 hade titeln romersk kejsare blivit ganska föråldrad. Samma år behövde dock ytterligare en påve hjälp.

Johannes XII stod inför inkräktare från Italien och Otto I, frankernas konung, kom till hans hjälp. Han avsatte den italienske kungen och erövrade hans rike. Som belöning kröntes Otto till kejsare. Otto var den första ”tysken” att utses till kejsare och det skulle komma att bli normen. Inte bara bestod riket huvudsakligen av Tyskland, men nästan alla hans efterträdare skulle vara tyska under resten av imperiets tid.

På grund av det unika upplägget där ledaren

godkändes av påven hade det heliga tyskromerska riket ett mycket komplicerat och svårt förhållande med biskoparna i Rom, vilket är särskilt tydligt under de tidiga åren. En lång maktkamp rasade mellan kejsarna och påven i flera århundraden. Exempelvis var imperiets ”tidiga” år efter Ottos regering otroligt viktiga, och imperiet blev den mäktigaste i Europa.

Kejsarna ville använda denna makt för att dominera påvedömet – en ödets nyck för påven som hade gett dem makten till att börja med.

Emellertid ledde den här konstanta kraft­ mätningen mellan kejsaren och påvedömet till att några kejsare avlägsnade de påvar som de inte var överens med. Men påvarna fick gradvis mer makt och i mitten av 1000-talet hade det blivit en nästan helt jämn kamp om makten, en kamp som blev känd som investiturstriden.

Denna konflikt mellan kyrka och stat ledde till nästan 50 år av inbördeskrig i Tyskland. Kriget var så monumentalt att det ofta markeras som slutet av den äldre medeltiden och inledningen av högmedeltiden.

När kejsar Fredrik II dog 1250 – imperiets slutliga nederlag i detta långa krig – krossades den ansträngda kopplingen mellan påven och kejsarna. Imperiet fanns fortfarande, men det var försvagat, vilket inte blev bättre av de 23 år det tog att utse den som skulle ersätta Fredrik som härskare. Det var första gången detta hände,

65 Imperier SE innehall 040219.indd 65

01.03.2019 13:23

men det skulle inte vara den sista. Imperiet skulle uppleva ytterligare två långa perioder då det existerade utan ledare. På grund av detta började kejsarens roll att bli något marginaliserad, med de framförallt tyska staterna som självstyrande. Dessa enskilda prinsars självständighet skulle komma att definiera imperiens unika uppbyggnad.

Med anledning av hur svårt det hade varit att välja ledare infördes det stora förändringar för att stabilisera imperiet 1356. Förändringarna gjorde sitt jobb och tre hundra år med kejsare utan avbrott följde. Alla var från samma familj: Habsburgarna. Tack vare denna stabilitet kunde dynastin utvidga sitt inflytande och imperium.

Det är svårt att dra skarpa gränser över det tysk-romerska rikets räckvidd, men det var huvudsakligen sammansatt av nuvarande Belgien, Tyskland, Nederländerna, Luxemburg, Schweiz, Österrike, Tjeckien och Slovakien, samt delar av östra Frankrike, norra Italien, Slovenien och västra Polen. Även om detta placerar det tysk-romerska riket långt ned i listan över historiens imperier storleksmässigt skulle det mätt i makt och inflytande hamna högre upp på grund av den stora mängd vitala europeiska stater inom riket.

När Martin Luther publicerade sina 95 teser 1517 och den protestantiska reformationen svepte genom Europa delades imperiet mellan dem som blev lutheraner och de som förblev katoliker. Dessa religiösa spänningar begränsade staten och plågade det i århundraden. Trots detta växte imperiets makt tack vare Karl V:s styre. Då han redan var kung i Spanien bidrog han med en stor mängd territorier till Habsburg.

Denna förening av det heliga tysk-romerska

och det spanska imperiet under Karl var det närmaste Europa någonsin kom en universell monarki. Trots att han kämpade för att stoppa den lutherska spridningen tillät freden i Augsburg 1555 enskilda härskare att själva välja sin stats religion – så länge som den var antingen luthersk eller katolsk.

När Karl V abdikerade delade han sitt land mellan Spanien och Österrike med sin son Ferdinand som ny kejsare. Trots den augsburgska freden fortsatte religiösa motsätt­ ningar att plåga Europa och det ledde till slut till bildandet av Republiken Förenade Nederländerna, som omfattade sju provinser som hade lämnat Spanien och det tyskromerska riket. De religiösa spänningarna eskalerade till trettioåriga kriget, en av de mest brutala konflikterna i den mänskliga historien med över 8 miljoner dödsoffer. Kriget varade från 1618 till 1648, och involverade först imperiets katolska och protestantiska stater mot varandra, men övergick snabbt till en strid om makten över Europa. Kontinentens alla stormakter deltog.

Kriget slutade med den westfaliska freden, ett avtal som förändrade Europa i grunden.

Spanien hade inte längre kontroll över den nederländska republiken och det tidigare tysktalande tysk-romerska riket i Centraleuropa.

För många markerade denna decentralisering början på slutet av imperiet som helhet och de kejserliga prinsstaterna började fungera självständigt. Enligt många historiker är det felaktigt att betrakta det heliga tysk-romerska riket som ett imperium från denna tid. De menar att det snarare var en lös federation av olika tyska prinsar.

Att välja en kejsare I många år existerade imperiet utan kejsare, så tydliga regler utvecklades för att säkerställa att det inte skulle hända igen.

Ursprungligen bestämdes den heliga tyskromerska kejsarens roll helt av påven i ett huvudsakligen politiskt drag för att skydda kyrkan. Fram till 1200-talet var val ovanliga och påven fattade själv sitt beslut baserat på en rad faktorer, som religiös fromhet, imperiets storlek och relationen till den tidigare härskaren. Men utan tydliga riktlinjer att följa ledde detta till långa perioder utan en formell kejsare – som från 924 till 962 då det inte fanns någon kejsare i väst.

Från 1200-talet inrättades en mer formell process. Makten att välja kejsare gavs till ett utvalt antal kejserliga prinsar, så kallade kurfurstar. Några av dem var sekulära – kungen av Böhmen, Pfalzgreven vid Rhen, hertigen av Sachsen och markgreven av Brandenburg – och deras positioner var deras rättighet sedan födseln. Men de spirituella kurfurstarna – ärkebiskoparna i Mainz, Köln och Trier – valdes av domkapitel. Därför var de män som valde kejsaren en blandning av kungligt blod och religiösa ledare. Dessa skulle välja ”romarnas kung” som sedan skulle krönas av påven, vilket vid den tiden var mer av en formalitet. År 1356 fastställdes dessa regler formellt i ett dekret och principen om majoritetsröstning infördes, med fyra av sju möjliga röster som var tillräckliga för att välja den nya kungen. Det introducerade också märkligare traditioner, om kurfurstarna inte kunde fatta beslut inom 30 dagar skulle de bara ges bröd och vatten tills de tog ett beslut. Påven hade ingen betydelse här valet och han förväntades vara överens med kurfurstarna.

Karl den store var lojal mot påvedömet som den fromme katolik han var.

Här representeras de sju prinsstaterna runt den tysk-romerska kejsarens vapen.

66 Imperier SE innehall 040219.indd 66

01.03.2019 13:23

Tysk-romerska riket

Det verkade som om Karl V var den siste kejsaren som verkligen ledde någon form av central­regering, då det efter hans styre skulle bli helt omöjligt. Trots det fanns de som fortfarande trodde på ett imperium och att dess blotta existens skulle förhindra prinsarnas dominans i Europa.

Imperiets sista år blev dock en maktkamp mellan de två mest betydande tyska krafterna – Österrike och Preussen. De två drabbade till slut samman i sjuårskriget, en konflikt som började med en kamp om provinsen Silesia. Men det var den franska revolutionen som verkligen slog den sista spiken i kistan. Så långt tillbaka som 1200-talet hade den franska monarkin haft sina ögon på imperiets territorier, men hade i stor utsträckning misslyckats med att ta över dem.

Vad Frankrike verkligen behövde var en stark och ambitiös ledare med viljan och kunskapen att ta dem. Efter franska revolutionen fick de vad de letade efter: Napoleon Bonaparte.

Den franska kejsaren var slug i sitt tillväga­ gångs­sätt. Han förklarade sig som Karl den

stores arvtagare och svor att avsätta Frans II av Frankrike och ta över det heliga romerska riket.

Frans II var heller ingen idiot och han bestämde sig för att det vore bättre om ingen bar hans krona, snarare än att överlämna den till sin fiende Napoleon. Han upplöste helt enkelt sitt rike och avgick 6 augusti 1806. Detta drag markerade slutet på det tysk-romerska rikets över 1 000 år långa existens.

Detta är det officiella datumet för imperiets slut, men för många är frågan inte när imperiet slutade, utan huruvida det någonsin var ett imperium. Som sagt kom ett av de mest kända citaten om imperiet från Voltaire: ”Denna samling som kallades och som fortfarande kallar sig det heliga tysk-romerska riket var inte på något sätt heligt, romerskt eller ett imperium.” Detta har citerats gång på gång av historiker och hisorieentusiaster när man diskuterar om det riket kvalificerar sig som ett imperium – och debatten pågår fortfarande.

När det gäller Voltaires citerade uttalande är det viktigt att komma ihåg sammanhanget

han utgick från. Voltaire levde under 1700-talet när imperiet förföll i snabb takt. Han var också fransman och en del av upplysningen, så det är ingen överraskning att han såg imperiet som en dammig gammal relik från det förflutna som hindrade det moderna samhällets utveckling.

Först och främst hävdade han att det inte var heligt. Även om det tog ett tag för ordet ”heligt” att komma in i titeln var detta element verkligen viktigt – kejsaren betraktades som påvens väktare och kristendomens försvarare.

Men i verkligheten fungerade detta naturligtvis inte så bra. Kejsarna och påven hade motsätt­ ningar som ledde till att påvedömet blev överflödigt för imperiernas politik. Men termen ”helig” var inte bara kopplad till påven, utan till föreställningen att imperiet inte bara var en monarki, utan ett heligt imperium med ett himmelskt uppdrag som inte behövde godkännande från påven. Faktum är att ordet helig inte fanns i imperiets titel förrän påven var ute ur bilden, och tillägget av detta ord var avsett att ytterliga distansera det från påven.

© Getty Images

Karl V:s territorium omfattade 2,4 miljoner kvadratkilometer, och blev först att kallas Imperiet där solen aldrig går ned.

Påven Leo III kröner Karl den store på juldagen 800 e.Kr.

67 Imperier SE innehall 040219.indd 67

01.03.2019 13:23

För det andra hävdade Voltaire att det inte var romerskt. Det låter korrekt – det verkar som att imperiet inte var alls var romerskt utan tyskt. Det var definitivt inte en direkt fortsättning av det romerska riket, och om något kom den romerska aspekten av imperiet från det grekiska östra romerska riket. Karl den stores koppling till det antika romerska riket var i bästa fall svag, men titeln romersk kejsare hade fortfarande stor prestige och gav honom ökad status.

Ursprungligen betraktades imperiet som en fortsättning av det antika Rom, men med tiden blev det mer och mer tyskt.

Det avgörande begreppet imperium är svårt att fastställa.

Det finns ingen generellt accepterad definition av ordet, vilket har gjort det svårt att kategoriskt bekräfta om det heliga romerska riket kvalificerar sig som ett. Intressant är att det romerska riket ansågs vara det sista och största i sitt slag. Men idag betraktas många samtida riken som imperier – det brittiska, det spanska, det franska. Det tysk-romerska riket var, under en stor del av sin existens och i officiella dokument, helt enkelt känt som ”imperiet”. Enligt det kristna tankesättet kunde flera imperier helt enkelt inte existera samtidigt, så förlängningen av det romerska riket var inte bara ett imperium

utan ”Imperiet”, det enda imperiet i hela världen.

Dagens syn skiljer sig, och det heliga romerska riket följer absolut inte ett imperiums traditionella definition: en omfattande grupp stater eller länder styrda av en enda monark, en oligarki eller en suverän stat. Problemen här låg i hur pass decentraliserat imperiet var. Det hade en kejsare, men de regionala prinsarna hade ofta mer makt över sina enskilda territorier än kejsaren. På grund av sin oerhört unika uppbyggnad är det nästan omöjligt att jämföra något annat ”imperium” i historien med det tysk-romerska.

På grund av de komplexa roller och befogenheter som tilldelades prinsar, vasaller och kejsaren själv var det inte som andra imperier där makten representeras av en man på toppen av en pyramid. Det fanns inte en enskild beslutskedja, och de kejserliga prinsarna hade inte alla samma makt och prestige. De olika staterna skapade sina egna titlar, såsom ärkehertig i Österrike, och Preussen blev så mäktigt att det blev ett kungadöme med sina egna kungar, och imperiet hade inte makten att stoppa det.

Man kan förstå varför Voltaire hävdade att det lapptäcke som existerade på hans tid inte kunde räknas som ett imperium.

Sju elektorer försäkrade genom röstning att en ny kejsare alltid kunde utses.

”Det verkar som att imperiet inte alls var romerskt, utan tyskt” Ett imperium med inflytande Det tysk-romerska riket var unikt, men det stoppade det inte från att spela en avgörande roll i andra länders historia.

På grund av det heliga tysk-romerska rikets unika natur är det svårt att jämföra det med någon annan nation i historien. Detta beror på dess sammansättning av en rad olika nationer där kejsarens roll är mer symbolisk än bokstavlig.

Det tysk-romerska riket fungerade som en slags federation, där hundratals olika nationer kämpade för makten inom den. På grund av detta har vissa likheter gjorts mellan det heliga romerska riket och Europeiska unionen, eftersom båda består av en grupp av länder som samlas under ett och samma paraply.

Det tysk-romerska rikets största arv är sanno­likt dess förmåga att förena många olika befolkningar i olika länder och stammar under en central stat.

Ursprunget till det moderna Tyskland, till exempel, kan spåras tillbaka till det heliga romerska riket.

När alla tyska territorier förenades 1871 kallades det Reich. Idén om det tyska riket (eller ”sfären”) fortsatte 1933–1945 när Adolf Hitler ville fortsätta det tyska rikets arv med det tredje riket och därigenom döpte det tysk-romerska riket till det första riket (eller det tyska riket). Den fullständiga termen ”Det heliga romerska riket av tysk nation” användes 1474 och skapade föreställningen att det var tyskarnas öde att leda kristendomens imperium. Denna övertygelse skulle få stora konsekvenser för hela världen, och ledde till första och andra världskriget.

De planerade gränserna för Stortyska riket avsågs återgå till det heliga romerska rikets utsträckning.

68 Imperier SE innehall 040219.indd 68

01.03.2019 13:23

Tysk-romerska riket

Bilden visar imperiets invecklade struktur, med den helige romerske kejsaren sittandes på tronen.

Bilden visar de individuella staterna under det tyskromerska rikets dubbelhövdade örns vingar.

stopp för imperiet en gång för alla. Det kunde inte överleva de stora förändringarna i det europeiska samhället, kanske på grund av dess unika struktur. På grund av detta blev det föråldrat, men det betyder inte att det inte var ett imperium en gång.

Faktum är att det för länge betraktades som det enda imperiet, och förtjänar verkligen sin plats i imperiernas historia. Imperiets påverkan och betydelse, även efter dess död, fortsatte att märkas i hela Europa ända in i modern tid.

© Alamy; WIKI

Francis II var den sista tyskromerska kejsaren och även historiens ende dubbelkejsare, då han även var Österrikes kejsare.

Dock regerade kejsaren över en stor region med olika territorier. Men han styrde dessa territorier separat, och alla försök att ena dem möttes av motstånd och misslyckande.

Med det sagt, om vi går tillbaka till tiden före Voltaires, så verkar det heliga romerska riket mycket mer som ett imperium. I huvudsak är ett imperium en stor mängd områden som styrs gemensamt och för detta passar det in. Imperiet bestod av separata kungariken och var under den större delen av medeltiden en av de mäktigaste staterna i Europa – kanske till och med den mäktigaste.

Att bortse från denna viktiga historia på grund av dess unika uppbyggnad och senare uppdelning ignorerar den enorma kraft som imperiet utövade under sina ”gyllene år”.

Imperiet uppstod när Centraleuropa var ett feodalt jordbrukssamhälle med en enande religion som sedan förvandlades till att bli urbant, religiöst diversifierat och decentraliserat.

Det var denna omvandling som tycktes sätta

69 Imperier SE innehall 040219.indd 69

01.03.2019 13:23

Nordsjöväldet För 1 000 år sedan blev en ung vikinga­ krigare kung i England. Då visste ingen hur anmärkningsvärt hans styre skulle vara.

Av WB Bartlett

est känd är han kanske idag för sina lönlösa ansträngningar att vända det inkräktande tidvattnet vid kusten, men Knut den stores liv var extra­ordinärt. Förutom att vara en stark, pålitlig anhängare av kyrkan, var han också en arketypisk viking. Som en del av en dynamisk äktenskapsallians med sin fru Emma ​​blev han dessutom anklagad för mordet på sin svåger Ulf. Förutom att härska över England och Danmark var han också under en kort tid kung i Norge. Hans styre av vad som kallats Riket i norr var en unik bedrift, som särskiljde Knut som en anmärkningsvärd man och en lysande ledare.

Knuts rötter fanns i Danmark – hans gammel­ farfar, Gorm den gamle, grundade Jelling­ dynastin i Jylland. Gorm var en formidabel hednisk krigare, men hans son Harald Blåtand blev en entusiastisk kristen härskare. Harald var involverad i ett bittert inbördeskrig mot sin egen son, den berömda Sven Tveskägg, en konflikt som slutade med att han flydde landet och dog i exil kort därefter. Sven tog

M

över och fick ett rykte som en hänsynslös och grym viking, som ofta initierade anfall mot Storbritannien, Irland och andra ställen.

Knut, son till Sven Tveskägg, föddes troligen omkring år 995, men ingen vet säkert. Den tidens krönikor är helt tysta om de första 18 åren av Knuts liv och det är inte förrän 1013 som han finns omnämnd i den anglosaxiska krönikan. Det året följde han Sven på vad som skulle bli en kampanj i kampen för att erövra England. Efter flera årtionden av räder, som ökade hela tiden och bara upphörde genom betalning av det som senare kallades danagäld, kände Sven att England var dödligt sårat och han närmade sig landet som ett hungrigt rovdjur inför dödsstöten.

Sven hittade stöd i Danelagen (dagens centrala England) och Northumbria underkastade sig snart. När han rörde sig mot södra England kollapsade försvaret mot hans styrkor snabbt. Den engelske kungen Ethelred II (”den villrådige”) flydde snart landet med sin fru Emma och deras barn, Edward och Alfred.

70 Imperier SE innehall 040219.indd 70

01.03.2019 13:23

71 Imperier SE innehall 040219.indd 71

01.03.2019 13:23

Det verkade som om England hade fallit. Kung Ethelred skulle senare utmålas som något av en skurk, lika inkompetent som feg. Det var en mycket hård dom med tanke på de enorma utmaningar som han hade mött, men det fanns inget tvivel om att hans regeringstid hade avslutats med ett spektakulärt misslyckande.

Men som genom ett mirakel dog Sven innan han hade blivit kung. Då var inte Knut med honom, utan Knut hade stannat i Danelagen medan Sven hade intagit södra England. Strax efter blev Knut svårt ansatt av en attack på sitt läger av engelska styrkor. Ethelred återvände från exil och Knut, som knappt undkommit med livet i behåll, flydde till Danmark. Innan sin avfärd lämnade Knut kvar en grupp av gisslan, minus deras öron och näsor. Detta var vikingen Knut i aktion.

Englands respit blev kortlivad. År 1015 återvände Knut med 200 skepp via floden Fromes utlopp till Dorset. Detta blev början på ett brutalt krig om kontrollen av England mellan Knut och Edmund Järnsida, son till den nu döende kungen Ethelred. Båda var mycket unga krigare, i 20 års åldern, och de strider som följde vid slagen i Penselwood, Sherston och Otford var blodiga och våldsamma. Knut belägrade också London vilket var ett brutalt slag som utkämpades i över ett år.

Det sista avgörande slaget ägde rum vid Ashingdon i Essex i oktober 1016 och slutade med en förkrossande seger för Knut. Edmund överlevde slaget och en överenskommelse gav honom Wessex, men Knut tog resten av England. Överenskommelsen varade inte länge, då Edmund passande nog dog 30 november 1016 och lämnade Knut som den obestridda kungen över hela England.

En illustration av Knut från The History of England av Hume, Smollett och Jones.

detta drag. Knut hade för avsikt att använda pengarna för att betala av vikingakrigare som han inte längre hade behov av nu när kriget hade vunnits. Detta skulle låta honom styra som han ville.

Det första tecknet på att den unge mannen var något mer än de vanliga härjande vikinga­ krigarna visade sig ungefär samtidigt. Vid ett parlament i Oxford antog Knut den avlidne

”Knut belägrade också London vilket var ett brutalt slag som utkämpades i över ett år.”

Vid den tiden var det troligt att engels­ männen var fyllda av bestörtning av denna utveckling. Med tanke på de hänsynslösa vikingaräderna i landet fanns risken att den nya kungen skulle mjölka England på allt det var värt, och tidiga tecken gjorde inget för att ändra det intrycket. Inom ett år tog Knut hänsynslöst bort dem som han ansåg konspirera mot honom, inklusive Eadric Streona, greve av Mercia, vars förräderi mot den gamla regimen hade blivit ett uttryck för dubbelhet och opålitlighet. År 1018 tog Knut den högsta danagälden någonsin – 10 500 pund av London och 72 000 pund från övriga England. Det var massiva belopp på den tiden. Det fanns ett motiv bakom

kungen Edgar av Englands lagar. Edgar var sedd som en av de största av alla engelska monarker och hans regeringstid uppfattades som en guldålder, en tid av fred och välstånd.

Det här var ett slugt drag av vikingakungen.

Ett annat anmärkningsvärt drag följde när han gifte sig med Emma, ​​änka till den avlidne kungen Ethelred. Emma hade två barn från sitt första äktenskap – Edward (senare kung Edward bekännaren) och Alfred. Knut hade också två barn från en tidigare relation med Ælfgifu i Northampton, som hette Sven och Harold (senare Harald Harfot, en kung i England). Strax efter hennes äktenskap med Knut födde Emma en till son, Hardeknut.

Knuts barnlösa äldre bror Haralds död strax

72 Imperier SE innehall 040219.indd 72

01.03.2019 13:23

Nordsjöväldet Knuts anglodanska krigare, här klädda i tidens traditionella dräkter.

En illustration av Knut och hans andra fru Emma.

därefter lämnade Danmark öppet och Knut installerade sig snart som kung där, till synes utan opposition. Knut stärkte ungefär samtidigt sitt grepp om England genom utnämnandet av hans starka anhängare till viktiga positioner i landet. Mest framträdande bland dessa var Earl Godwin, som Knut utsåg som sin företrädare i Wessex. Godwin skulle gifta sig med systern till Knuts svärson. De skulle få flera barn, inklusive Harald, som själv skulle bli kung i England och avsluta sitt liv, som det påstås med en pil i ögat, vid det nu berömda slaget vid Hastings år 1066. Även Norge hade en gång varit en del av Knuts far Sven Tveskäggs rike. Det varade dock inte så länge innan ett uppror drev bort det danska styret. Den som gagnades av upproret och den regerande kungen i Norge var en man som hette Olof (II) Haraldsson. Olof allierade sig med Sveriges kung Anund Jakob och tillsammans samlade de en armé med sikte på att anfalla Danmark. Knut samlade en egen armé för att möta hotet. De två krafterna drabbade samman i södra Sverige i slaget vid Helgeå. Det blev en konfrontation utan tydlig vinnare, men Knut lyckades behålla Danmark.

Strax efter den obevekliga avrättningen av sin svåger Ulf i Roskildekatedralen kort därefter genomförde Knut kanske det största uppdraget i sitt liv när han åkte till Rom för att vara närvarande vid kröningen av den heliga romerska kejsaren Konrad II. Att delta i denna ceremoni var ett stort erkännande för en man som i själva verket var en vikingakung. Det gjorde ett stort intryck på många europeiska statsmän och Knuts eget folk.

Kanske var den viktigaste delen av Knuts regeringstid hur han byggde nära relationer med kyrkan. Han var en generös beskyddare av ett antal religiösa inrättningar i både England och Danmark. Han utsåg allierade till viktiga positioner i kyrkan, till exempel när Æthelnoth blev ärkebiskop av Canterbury 1020. Detta bidrog till att bygga hans inflytande och hans rykte och stärka hans ställning ytterligare.

Frågan om Norge var dock oavslutad för Knut. Efter kung Olofs återkomst från slaget vid Helgeå blev hans ställning alltmer bräcklig i Norge. Det var då ett mycket fragmenterat land med ett antal regioner, i synnerhet de som låg i det vilda nord, som var praktiskt taget oregerbara. Knut utnyttjade Englands stora rikedom för att ge gåvor till missnöjda adelsmän i Norge. När han anlände med en massiv armé kollapsade Olofs position totalt.

Roskilde domkyrka står på platsen för Ulfs död.

Mord i katedralen Knuts inblandning i mordet på sin svåger.

Även om Knut visade sig vara en stark och fram­ gångsrik kung fann han sig vid flera tillfällen under sin regeringstid i strid med sina anhängare och sin släkt. Ulf var Knuts svåger, gift med hans syster Estrid Svensdotter. Inför slaget vid Helgeå fanns tecken på att Ulfs lojalitet var tveksam.

Knuts unga son Hardeknut fanns i Danmark som nominell härskare, och det verkar som om Ulf försökte dominera de politiska angelägenheterna där i avsaknad av en kraftfull monark som var bosatt i landet.

Trots det verkar Ulf ha funnits vid Knuts sida när han deltog i det hårda slaget vid Helgeå.

Därefter återvände de tillsammans till Danmark, till den kungliga huvudstaden Roskilde. Det uppstod snart ett familjegräl, enligt vissa källor, över något så trivialt som schack. Men det kan dock ha varit något mer betydande som skadat förtroendet mellan de två, vilket ledde till Knuts nästa handling.

Tydligt vredgad av något som hade ägt rum skickade Knut sin män för att likvidera Ulf en gång för alla. De hittade honom i Roskilde domkyrka (enligt vissa källor var Ulf på den kungliga farmen), inte den imponerande byggnaden som man ser nu med gravar med många av Danmarks senare monarker, utan en mycket enklare stavkyrka i trä. Medan vissa av männen tvekade att utföra ordern på grund av platsens heliga natur, hade en av dem, Ivar White, inga sådana förbehåll och slog ihjäl Ulf. Denna okristna handling måste ha skapat uppståndelse och Knuts förmåga att överleva denna händelse med sitt rykte relativt intakt är talande för hans politiska färdigheter. Det verkar dock som att hans egen syster inte kunde lita på honom och hennes son Sven sändes i skyddande exil under återstoden av Knuts liv. Knut betalade stora summor pengar till Estrid för att låta henne bygga en större byggnad i Roskilde, kanske som ett sätt att rädda ett skyldigt samvete.

73 Imperier SE innehall 040219.indd 73

01.03.2019 13:24

En koppargravyr publicerad 1773 visar Knut strida mot Edmund Järnsida.

”Han älskade sagor lika mycket som mer traditionella skandinaviska härskare hade gjort före honom.”

Olof var tvungen att fly för sitt liv. Han återvände snart efter att förgäves försökt att återta landet. Vid hans sida fanns hans halvbror Harald, senare känd som Harald Hårdråde, som skulle bli en av de mest kända av alla vikingar och möta sitt öde vid Stamford Bridge i Yorkshire 1066. Olof dog i slaget vid Stiklestad.

Olof var en stark kristen härskare och blev snart efter sin död kanoniserad. Sankt Olof skulle visa sig mycket mer framgångsrik i döden än kung Olof någonsin var i livet.

Men Knut var ingen succé till kung i Norge.

Han utsåg sin första fru, Ælfgifu, till regent i landet tillsammans med sin son Sven. En katastrofal hungersnöd underminerade dock hans ställning. Det här var en tid av stort lidande över hela konti­nenten, inte bara i Skandinavien. Deras styre var enligt uppgift mycket hårt och det fanns ett antal uppror som ledde till att Knuts regim kollapsade. Olofs son Magnus blev snart kung i hans ställe.

Norge var bara en tillfällig del av Knuts imperium. Kanske gjorde utspridningen av de

territorier som Knut härskade det svårt i sig att styra. Visst bidrog mångfalden bland hans undersåtar och de relativt nya länderna i hans rike – England, Danmark och Norge – till en stor utmaning. Det var en tuff uppgift för vem som helst att klara av och det fanns indikationer på att några av dem i hans omgivning, särskilt sönerna som skulle leda riket efter hans död, inte var rustade för uppgiften.

Knut hade verkligen kejserliga ambitioner.

Hans besök i Rom påverkade honom mycket.

Han blev så imponerad av den magnifika kronan som Konrad II bar vid sin kröning att han lät tillverka en egen replika. Hans brev till England kort därefter inne­höll flera tydliga kejserliga referenser, till exempel när Knut skryt­ samt beskrev sig som ”kung i England, Dan­ mark, Norge [inte i tiden be­segrat] och en del av Sverige”. Det fanns inga tvivel om att Knut hade sett det magnifika och mäktiga som tillhörde kejsar­rollen, och till viss del imiterade den.

Men paradoxalt nog blev Knut också känd för sin ödmjukhet. Hans stora generositet till den

kristna kyrkan har redan nämnts, men även hans handlingar vann respekt. På ett besök i norra England sent under hans regeringstid gick han åtta kilometer barfota för att besöka helgonet Cuthberts grav i Durham. Tidens krönikörer skrev om en man som var mer munk än kung. Även om dessa attribut kan ha varit överdrivna, vilket var vanligt hos tidens krönikörer, antyder det att mannen ville göra ett starkt intryck med sina kristna handlingar.

Detta var ett tillvägagångssätt som baserades lika mycket på de politiska fördelarna som på djupt personliga övertygelser. Det gjorde Knut till en ”modern” härskare, en som kunde sitta vid den europeiska politikens bord som en jäm­bördig snarare än att anses av andra härskare vara en potentiell inkräktare. Detta gav honom stora politiska fördelar, av vilken den viktigaste kanske var hans allians med Konrad II. Danmark och det heliga tysk-romerska riket delade en gräns – en som hade varit porös och problematisk – men alli­ ansen skapade stabilitet och Knut kunde koncen­ trera sina ansträngningar på sin oavslut­ade verksamhet i Norge. Konrads son gifte sig med Knuts dotter, Gunhilda – och det var ett tecken på Knuts stora betydelse i europeiska affärer.

Vid sidan av detta tycktes Knut behålla andra typiska vikingegenskaper. Från vad vi vet var älskade han sagor lika mycket som mer tradition­ ella skandinaviska härskare hade gjort före honom. Han medverkar själv i vikingasagor, men hjältarna reflekterade de nya tiderna och var nu typiskt kristna snarare än anhängare av Oden eller Tor. Det var ett säkert tecken på att världen förändrades snabbt, även om vissa delar av Skandinavien envist skulle förbli hedniska långt efter den period som Knut regerade. Uppsala i Sverige var till exempel länge en plats för dyrkan av de gamla gudarna, och ett halvt sekel efter Knuts död beskrev den kristna författaren Adam av Bremen de fruktansvärda djur- och människooffer som fortfarande utövades där.

Knut levde dock ett mycket aktivt liv, och det verkar ha krävt sitt pris. Det finns några tecken på att han led av en sjukdom som tärde på honom och 12 november 1035 tog han sitt sista andetag i Shaftesbury i Dorset. Platsen för hans död är symboliskt intressant, då den mördade engelska kungen och helgonet Edvard Martyrens grav fanns där. Under hela sitt liv hade Knut agerat med stor respekt för den engelska kungliga familjen som han hade ersatt.

Han betonade sin uppskattning av den avlidna kung Edgar genom att anta hans lagar. Han besökte till och med Edmund Järnsidas grav vid Glastonbury Abbey i Somerset, där han lämnade en mantel prydd med påfågelfjädrar som gåva – en symbol för både kejserlig bysantinsk storhet och kristen uppståndelse.

74 Imperier SE innehall 040219.indd 74

01.03.2019 13:24

Nordsjöväldet

Att vända tidvattnet

Den mest ihågkomna händelsen under Knuts styre.

Knut är ofta ihågkommen för den berömda händelsen då han satt vid stranden och beordrade tidvattnet att dra sig tillbaka, med förutsägbart resultat. Det finns dock ingen samtida källa som bekräftar att denna händelse någonsin har ägt rum. Det var inte förrän ett århundrade senare som sagan publicerades i en av krönikören Henry av Huntingdons skrifter. Det fanns dock någonting i hans berättelse som tilltalade läsarnas fantasi och tycks ha fortsatt att göra det i senare tider.

Berättelsen är tveksam, men flera platser har hävdat sitt samband med

händelsen. Southampton har fortfarande en ”Knuts väg” och Thorney Island är en annan. Bosham i västra Sussex är också kopplad till legenden – det sägs att här finns en av Knuts döttrar begraven.

I berättelsen sitter Knut på sin tron ​​ på stranden och talar till havet med kejserlig ton och kräver att tidvattnet ska dra sig tillbaka inför hans överlägsna jordiska kraft. Naturligtvis hände ingenting, varpå Knut säger till sitt hovfölje: ”Kungarnas makt är tom och värdelös, och det finns ingen kung värd namnet utom Honom, vars vilja lyds av himmel, jord och hav”. Snarare än

att vara en berättelse om en arrogant kung, kom historien att tolkas som ett exempel på en härskare som insåg att hans makt var begränsad jämfört med Guds allsmäktighet.

Knut visste i denna tolkning exakt vad som skulle hända när han satte sig framför den framvällande tidvattnet och gjorde det för att visa gränserna för hans makt inför sitt fjäskande hovfolk.

Så imponerad blev han av denna erfarenhet att han sedan sägs ha slutat bära kungakrona. Det är en bra historia, men vi kommer aldrig att få veta om det faktiskt har ägt rum.

En målad etsning av Knut som visar för sitt hovfolk att han inte kan styra tidvatten.

75 Imperier SE innehall 040219.indd 75

01.03.2019 13:24

Hans storsinthet utmärkte honom som en vis man som kunde bygga broar till de människor han hade erövrat. Trots att Utforska släktträdet över vikingarna som styrde England. han beskattade sitt folk tungt tycks de ha accepterat hans rätt att styra över dem. Han gav dem åtminstone fred och säkerhet, en välkommen kontrast till de fyra decennierna före hans styre. Han betraktades snarare 1013–1014 med respekt än med kärlek, men erbjöd ett välkommet andningsutrymme efter traumat Sven av Ethelred den villrådiges styre.

Tveskägg Knut begravdes i det stora anglosaxiska 960–1014 kungliga mausoleet i Winchester, där han metaforiskt frotterade med andra engelska kungar och helgon. Det var ett annat tecken på en kung som hellre ville assimilera sig än Estrid Ulf Jarl att kuva sina engelska undersåtar. Ironiskt Svensdotter ca 993–1027 nog fick inte Knuts kvarlevor vara i fred efter ca 990–ca 1057 döden. Under 1500-talet packades benen efter Knut och hans hustru Emma ihop i 1016–1035 en kista och placerades högt upp i koret i Knut den Ælfgifu av Winchesterkatedralen.

Northampton store När Winchesterkatedralen intogs 990–ca 1040 ca 995–1035 av parlament­ariska styrkor i det stora inbördes­k riget under 1600-talet bröt antimonarkistiska soldater upp kistorna och använde lårbenen till att krossa de fantastiska glasmålningarna i det västra fönstret. Efter återställandet av den engelska monarkin 1660 samlades benen ihop och Svein Alfivasson placerades i kistorna en gång till, men nu ca 1016–1035 var de hopplöst ihopblandade – ingen visste vem som hamnade var. Nu har ett tillfälligt 1040–1042 1035–1040 laboratorium inrättats i Winchesterkatedralen Harald Hardeknut för att försöka matcha rätt ben med de rätta ca 1018–1042 Harfot kistorna så att Knut och Emma än en gång 1016–1040 kan vila sida vid sida.

Knuts stora bedrift att bygga ett utvidgat kungarike som omfattade både England och Skandinavien framgår kanske bäst av hur snabbt hans imperium började falla isär Knut var den första av endast två kungar och dog efter frosseri på en bröllopsfest. efter hans död. Utan hans energi, vision och som styrde både England och Danmark. Han Utan någon av Knuts söner i livet drivkraft kunde hans efterträdare inte hålla regerade båda länderna skickligt, hanterade återvände tronen till den riket intakt. Harold Harfot, hans son från Englands stora rikedom till fullo och anglosaxiska linjen 1042 när unionen med Ælfgifu i Northampton, emulerade några av de viktigaste delarna av Edvard bekännaren blev och Hardeknut, från hans äktenskap denna regering för att bygga en stark stat i monark. Han spårade sina med Emma, ​​blev båda kungar i Danmark. Han använde den engelska kyrkan anor tillbaka till Cerdic England med tiden. Men deras för att bygga upp den unga kyrkan i Danmark av Wessex, härskare regeringstider varade inte och använde även smarta verktyg för att och kung av Wessex på länge och visade inga tecken utveckla danska mynt.

500-talet som hävdade på att de skulle ha blivit Det är sant att säga att de resultaten av släktskap till både Bibelns framgångsrika monarker om de Knuts regeringstid märktes tydligare på lång Adam och guden Odin. Om hade fått leva vidare. sikt i Danmark snarare än i England, men än i en något utspädd form efter Harald blev ensam kung i England hans styre var ändå en fascinerande period flera århundraden finns spår av efter Knuts död, men dog själv kort i engelsk och europeisk historia och en hans börd fortfarande i den därefter. Hardeknut blev då Hardeknut, son till Knut och Emma av Normandie, kung av anmärkningsvärd prestation i sin egen rätt. brittiska kungafamiljen. härskare. Han överlevde inte länge

Englands Vikingaherrar

England 1040–1042.

76 Imperier SE innehall 040219.indd 76

01.03.2019 13:24

Nordsjöväldet En glasmålning av Knut från katedralen i Canterbury.

”Knut var den förste av bara två kungar som styrde både England och Danmark.”

978–1013 1014–1016

Emma av Normandie

Ethelred den villrådige

ca 985-1052

ca 966–1016

Gunhild av Danmark

ca 1020-1038

Alfred

ca 1005-1036

1042–1066

1016

Edvard bekännaren

Edmund Järnsida Okänt–1016

Framsidan på ett silvermynt med kung Knut, cirka 1017–1023.

© Print Collector /Getty Images

1003–1066

77 Imperier SE innehall 040219.indd 77

01.03.2019 13:24

Mongolväldet Vad var det?

Mongolväldet var vid sin topp världens största sammanhängande imperium, då dess territorier var knutna till land som sträcker sig från Sydostasien till Östeuropa. Grundat av Djingis khan 1206 och bestående av en skicklig armé som levde och stred på häst, splittrades det under hans efterträdare, innan det slutligen upphörde 1368.

Hur uppstod det?

Mongoliet var på 1100-talet uppdelat bland olika nomadiska stammar. Temujin efterträdde sin far som khan, ledare, av borjiginerna och förenade mongolerna genom politiska allianser och tvång. År 1206 blev han Djingis (den store) khan.

Var erövrade de?

Under Djingis khan expanderade mongolerna aggressivt in i de närliggande kinesiska kungarikena, andra centralasiatiska territorier och den persiska Khwarezmiddynastin, till och med Europas utkanter i det som nu är Ryssland och Bulgarien. Under hans efterträdare skulle det sträcka sig ännu längre.

78 Imperier SE innehall 040219.indd 78

01.03.2019 13:24

Mongolväldet En ny revolution

Djingis Khan uppmuntrade religiös tolerans, undantog fattiga från beskattning och introducerade utbildning. Hans lag, Yassa, motverkade tribal krigföring och införde strikt disciplin, med allvarliga straff för våldtäkt och mord. Nyckeln i Yassan var att ledarna har samma villkor som sina män och tar en lika stor andel av bytet.

Güyük khans sigill skriven med den klassiska mongoliska skriften.

Skjuter från höften

Pil och båge var mongol­ ernas favoritvapen.

Sex av tio mongolkrigare var beväpnade med en böjd kompositbåge gjord av bambu, en viktig uppfinning. Deras unika skytteteknik gjorde det lättare att skjuta snabbt, medan stigbyglarna – en kinesisk uppfinning – gjorde det möjligt att styra med fötterna och avfyra i farten, en stor fördel på slagfältet.

En överraskande meritokrati

Djingis Khan använde mongolernas nomadiska självförsörjning till sin fördel, och befordrade skickliga soldater till ledarskap.

Befälhavarna var fria att utföra sina order och anpassade ofta sina strategier på fältet, vilket lät dem segra över större och bättre väpnade styrkor.

Nyckel­personer Djingis khan

1162–1227 Grundare av mongolväldet, obeveklig krigsherre och skapare av ett nytt samhälle.

Ögödei khan

1186–1241 Djingis son tog mongolväldet till dess största utsträckning och skapade en ny regional byråkrati.

Güyük khan

1206–1248 Son till Ögödei och sonson till Djingis. Güyük beskattade, drack och erövrade lika mycket som sin farfar.

Möngke khan

1209–1259 Bördig från Djingis fjärde son.

Möngke reformerade ekonomin och tog bort den mongoliska adeln.

Khubilai khan

1215–1294 Yngre bror till Möngk. Khubilai blev kejsare i Kina 1271, och grundade den mäktiga Yuandynastin.

Stora händelser Djingis reser sig

1206 Temujin enar stammarna, inleder ett sekel av våldsam erövring och radikal social förändring.

Mongoler västerut

1218 Mongoliska utsända dödas i Persien och Djingis khan riktar fokus åt väst för första gången.

Hans utsända skulle vedergällas många gånger om.

Stora ledare

När Djingis khan dog 1227 var mongolväldet dubbelt så stort som det romerska riket. Han hade utsett sin tredje son till härskare, och efter att hans val godkänts av stamrådet 1229 återupptog Ögödei sin fars uppdrag och invaderade centrala Kina, Korea, norra Indien, Polen, Ungern och många fler.

Kurirsystem

Kurirer kunde färdas upp till 20 mil om dagen.

En staty av Ögödei

Inte världens första kurirsystem, men den mongoliska Örtöö var helt oöverträffad i skala och effektivitet och kunde skicka bud upp till 20 mil per dag. Ryttarna galopperade mellan regelbundet placerade stationer där de kunde byta hästar och fylla på förnödenheter.

Deras underhåll var förankrat i Yassan och var avgörande för det mongoliska rikets säkerhet.

Ögödei Khan dör 1241 Khanens död stoppar invasionen av Ungern när interna strider tar över.

Japan står emot

1274 Den mongoliska krigsmaskinen trycks tillbaka mot havet av japanska samurajer och en hjälpande tyfon.

Imperiet faller

1368 Kinas Mingdynasti störtar den mongoliska Yuandynastin och sätter punkt för mongolväldet.

© Look and Learn; Corbis; Alamy

Mongolerna var förmodligen världens främsta krigare på häst och deras flexibilitet på fältet var en stor fördel i strider.

79 Imperier SE innehall 040219.indd 79

01.03.2019 13:24

80 Imperier SE innehall 040219.indd 80

01.03.2019 13:24

The Mali Empire

Mali­riket 1230–1670 Mansa som ledde riket blev förmögen tack vare dess betydelse för den transsahariska handeln. Mansa Musa – här avbildad på en katalanska karta – visade upp sin spektakulära rikedom på en extravagant pilgrimsfärd till Mecka år 1324, under vilken han eskorterades av 60 000 melier och kameler lastade med guld.

81 Imperier SE innehall 040219.indd 81

01.03.2019 13:24

82 Imperier SE innehall 040219.indd 82

01.03.2019 13:24

Osmanska riket

Från ett enkel ursprung fortsatte osmanerna att erövra land på tre kontinenter och byggde ett imperium som varade i 700 år.

Av Will Lawrence

etta imperium var grundat på en dröm som kom till den turkiske hövdingen Osman när han en natt sov utanför en helig mans hem. I drömmen såg Osman en måne stiga ur den helige mannens bröst och sjunka i hans eget. Sedan grodde ett träd från hans navel och bredde ut sina grenar över hela världen. När den heliga mannen ombads tolka denna nattliga vision förklarade han att Gud gett Osman kejserlig befogenhet. Drömmen blev verklighet.

I verkligheten berättades det om denna vision först på 1400-talet, 100 år efter Osmans död. Den är dock en av imperiets viktigaste myter, och den skänkte världslig och gudomlig auktoritet till dess anmärkningsvärda framgång.

För det osmanska riket var verkligen en allsmäktig bedrift. Sprungen ur slätterna i det minsta turkiska emiratet i västra Anatolien sträckte det sig vid sin höjdpunkt från Ungern till Persiska viken och från Nordafrika till Kaukasus. Dess långsamma förfall började på

D

1600-talet och det nådde sitt slut på 1920-talet.

Osmanerna började sin resa vid 1300-talets skifte, då de bara var en av många turkiska stammar från centrala Asien som strävade efter inflytande i Anatolien, landområdet mellan Svarta havet, Egeiska havet och Medelhavet.

Detta land hade en gång varit en del av det östra romerska riket och efter grundandet av Konstantinopel blivit en del av det bysantinska riket. Efter de europeiska korsfararnas erövring av den stora staden hade det bysantinska riket krympt, och 1300 bestod dess asiatiska del av bara några hamnar på den anatoliska kusten.

Osmanernas första steg mot störtandet av bysant­inerna och inrättandet av en regional myndig­het kom under ledning av Osman, och på bekostnad av de andra turkiska stammarna i Anatolien. Regionen visade sina autonoma muskler 1291 vid successions­dispyten bland deras mongol­iska överherrar i Persien. Men när de andra turkiska stammarna gav upp kampen fortsatte Osman striderna och 1299 besegrade han staden Nicaea. Osmanernas

stora erövringsperiod var på väg att inledas.

Orolig över osmanernas ökade inflytande och ständiga räder samlade den bysantinske kejsaren Andronikos II sin armé för att sätta det turkiska klanfolket på sin plats. Den bysant­inska styrkan mötte osmanerna inte långt ifrån Konstantinopel, vid Marmarasjöns södra strand, där de utsattes för ett bakhåll och jagades bort från fältet.

Detta var Osmans första stora seger över bysantinerna och den stärkte Osmans rykte kraftigt, liksom hans nästa kampanj, som bröt kontakten mellan städerna Brusa och Nicaea.

Tusentals invandrare med turkiskt ursprung skyndade sig till hans fana. När Osmans styrka växte sökte Andronikos allianser, men dessa kom till intet och de osmanska räderna fortsatte fram till Osmans död runt 1323–1324.

Ledarskapet övergick till Osmans son Orhan, som fortsatte med att ta Brusa och etablera den första osmanska huvudstaden. Detta var 1326, ett årtal som ofta ses som imperiets födelse.

83 Imperier SE innehall 040219.indd 83

01.03.2019 13:24

De tidiga osmanska ledarna Osman I: Grundaren Lite är känt om denne härskare av ett litet furstendöme i nordvästra Anatolien.

Både namnet på dynastin och imperiet härstammar från den arabiska formen av hans namn, Uthmān. Han dog 1323/1324.

Murad I: Den förste sultanen Under Murads regerings­tid 1360–1389 expanderade osmanerna snabbt i Anatolien och på Balkan. Under hans styre konsoliderade nya regeringsformer imperiet. Janitsjarerna blomstrade under hans förvaltning.

Beyazit I: Blixten Den mest ambitiöse av de osmanska ledarna, Beyazit, styrde 1389–1402 och grundade den första centraliserade osmanska staten baserad på traditionella muslimska institutioner. Han betonade också behovet av att utöka den osmanska erövringen i Anatolien samt att kriga mot de otrogna.

Mehmet II: Erövraren Mehmet härskade 1444–1446, och sedan igen 1451–1481. Trots sin ungdom gick han emot sina rådgivare och erövrade Konstantinopel, störtade det bysantinska riket och etablerade det som skulle vara det osmanernas centrum de närmaste 400 åren.

Süleyman I: Den magnifike Sultan i det osmanska riket 1520–1566.

Süleymans djärva militära kampanjer utökade riket – han körde ut Johanniterridarna från Rhodos och vann en stor seger vid Mohács – samtidigt som stora framsteg inom juridik, litteratur, arkitektur och konst gjordes.

imperiet expanderar

Mehmet erövrarens intåg i det besegrade Konstantinopel.

Från 1300- till 1500-talet blomstrade det osmanska riket och hotade hjärtat av Europa. å 1340-talet utbröt inbördeskrig i det bysantinska riket och osmanerna fick en möjlighet att utöka sitt imperium, vilket ledde till erövringen av Gallipoli 1354, deras första fäste i Europa.

De utökade sitt inflytande i kontinenten 1361 när Murad I tog staden Adrianopel, som fick namnet Edirne innan det blev osmanernas huvudstad 1365.

Osmanernas nya territorier omringade nu Konstantinopel och härskaren Johannes V undertecknade ett avtal som reducerade den en gång mäktiga staden till en osmansk vasall.

Med en europeisk bas i Edirne siktade osmanerna mot Balkan. Det serbiska riket blomstrade också under denna period, men vid det avgörande slaget vid Trastfältet 1389 segrade osmanerna ytterligare en gång, trots Murad I:s död. Murads son Beyazit efterträdde sin far och fick tilläggsnamnet Blixten, så bra var hans militära förmåga.

Han hävdade att hans häst skulle dricka vid Peterskyrkans altare och kväste uppror inom

P

imperiet, tog Bosnien och Bulgarien, och stod sedan öga mot öga med Västeuropa och vann sitt första slag mot tungt europeisk kavalleri vid slaget vid Nikopolis 1396. Osmanerna undkom inte utan förluster, och den mytomspunne Timur Lenk, ättling till mongolerna, prövade deras makt genom att besegra och tillfångata Beyazit vid slaget vid Ankara 1402. Det verkade som om imperiet skulle upplösas i den maktkamp som följde Beyazits död.

Den osmanska lyckan fortsatte dock och ökade farten när sultanen Murad II ledde den första, om än misslyckade, belägringen av Kon­ stantin­opel 1422. Han lanserade en offensiv mot Ungern 1439 som kulminerade i en av de största osmanska segrarna vid slaget vid Varna 1444, där ungrarna och korsfararna, inklusive mäktiga Tyska ordens riddare, led tunga neder­lag.

Det var Murads efterträdare, Mehmet II, som skulle cementera den osmanska makten i den europeiska sfären. Känd i historien som Mehmet erövraren, störtade han slutligen Konstantinopel 1453 och ödelade staterna

84 Imperier SE innehall 040219.indd 84

01.03.2019 13:24

Osmanska riket

Osmanska rikets Regering

Sultanen

Sultanen hade den absoluta makten, men hade även ett minister­råd kallat divanen. Alla lagar stiftades i hans namn,

Milleterna

Förvaltningen

Icke-muslimska samhällen gavs självständighet och tilläts utse sina egna religiösa ledare och lagar.

Osmanerna hade, likt romarna, en mäktig statsförvaltning med en storvesir som överhuvud.

Militäreliten

De heliga männen

Armén hjälpte till med kontroll­ en i det enorma riket, och osmanerna använde vasaller och stamledare för att kontroll­ era undersåtarna.

Medan sultanen var kalif, profeten Muhammeds efterträdare, var den religiösa eliten ulama viktiga lagstiftare.

på Balkan. I Grekland gav Hertigdömet Aten upp 1456 och osmanerna erövrade snart Peloponnesos.

Den ökände Vlad III Dracula orsakade problem för osmanerna i Valakiet och Johanniter­riddarna försvarade framgångsrikt Rhodos, men Mehmet förblev orubbad. Han lanserade sin djärvaste kampanj 1480 med invasionen av Italien och orsakade panik i Västeuropa. Italien räddades inte av Europas militära styrka utan av Mehmets död år 1481.

1520 kom mannen som uppfattades som osmanernas största sultan, Süleyman den magnifike, till makten och intog Belgrad ett år efter sitt maktövertagande. Han tog Rhodos året därefter och vann sedan sin största seger 1526, när han orsakade kollapsen av medeltida Ungern.

Från och med nu skulle osmanerna anfalla Habsburgrnas rike, medan resten av Europa darrade. De expanderade till Nordafrika och utkämpade många fler kända strider – belägringen av Malta (1565), erövringen av Cypern, slaget vid Lepanto (1571) och slaget vid Kerestes (1596). Fienden stod vid portarna och kriget om det europeiska hjärtlandet var inte långt borta.

Osmanska erövringar 1481–1683

n Osmanska riket 1481 n Erövringar av Selim I, 1512–20 n Erövringar av Suleiman, 1520–66 n Erövringar, 1566–1683 n Öken

85 Imperier SE innehall 040219.indd 85

01.03.2019 13:24

Janitsjarerna

Den osmanska armén var ett skoningslöst maskineri, olikt allt annat som det medeltida Europa någonsin hade sett. Dess elitstyrkor var de mäktiga janitsjarerna. det medeltida Europa var den osmanska armén unik – hela imperiet levde för krig och en erövring gav bränsle till nästa. Senare, under belägringen av Bagdad 1683, då perserna krävde att konflikten avgjordes i en enda strid, steg sultanen Mehmet IV fram och högg själv ner den persiska mästaren.

Till skillnad från de europeiska arméerna de regelbundet besegrade var de osmanska styrkorna heltidsproffs. Ledande bland de

I

militära enheterna var janitsjarerna, osmanernas elitinfanteri som levde enbart för krig. Även äktenskap och familj var förbjudet för dem.

Deras enda kärlek var striden. Den enda de var lojala mot var sultanen. De var hans män och utgjorde hans eget liv­garde. De rekryterades bland kristna slav­pojkar – att förslava andra muslimer var i strid mot religionens regler – men att beskriva janitsjarerna som en slavarmé vore missvisande med tanke på den ära och prestige som de hade i det osmanska riket.

Pojkarna motsatte sig föga när de lämnade sina hem. De rekryterades främst från Balkan och lämnade fattigdomen i ett lantligt liv som inte erbjöd mycket professionell utveckling.

När de väl konverterat till islam, utbildats och tränats blev de viktiga aktörer i ett imperium som beundrade krigsförmåga. Med tiden blev de, likt Pretoriangardet i antikens Rom, kungamakare, som vid det berömda upproret mot Osman II 1622 då de återställde Mustafa som sultan.

Osmanska soldater rekryterar janitsjarer på Balkan.

Rekrytering Murad I anses vara grundaren av janitsjar­enheterna efter hans rekrytering av kristna krigsfångar till sin armé någon gång efter 1377. Det var ett drag som förstärktes av hans efterträdare Beyazit, som introducerade ”insamlingen” under 1380-talet, en avgift på kristna pojkar mellan 8 och 18 år från Balkanstaterna. ”Vi tänder våra lampor med olja tagen från de otrognas hjärtan,” skrev sultan Mehmet II på 1400-talet.

Osmanska tjänstemän besökte byar på Balkan vart tredje till sjunde år och valde de attraktivaste, starkaste och mest intelligenta pojkarna till tjänstgöring i riket, antingen som soldater (janitsjarer), administratörer eller palatstjänare.

I imperiets tidiga år var osmanerna noga med att inte utarma sina under­ såtar och undantog alla pojkar som var förstfödda eller ensamma söner i familjen samt änkors söner från avgiften, och de tömde aldrig en by på pojkar.

Det låg i osmanernas intressen att hålla igång jordbruket på Balkan för att föda sitt imperium och undvika uppror.

Under 1500-talet beräknas den årliga rekryteringen ha varit cirka 1 000 till 3 000 pojkar.

Ofta ville familjer från fattiga bergs­ områden frivilligt överlämna sina söner, glada att se dem stiga i den ottomanska karriärstegen. Tekniskt sett var de slavar, men janitsjarerna fick behålla kontakten med sina familjer och som sultanens ägodelar kunde de inte köpas eller säljas.

86 Imperier SE innehall 040219.indd 86

01.03.2019 13:24

Osmanska riket Janitsjarernas uppgång

En janistjars anatomi

Det är omöjligt att ange exakta siffror över janitsjarernas tillväxt, men en respekterad studie har visat följande utveckling:

1 000

6 000

1400

1475

27 000

48 000

54 000

Hatten

Janitsjarernas huvudbonad hade ett fäste för en enkel träslev på framsidan som symboliserade truppernas kamratskap – de åt, stred och dog tillsammans.

1528

1591

1680

Rock

Filtrocken som kallades capinat var både lätt och vattentät.

Janitsjarerna föredrog arkebusen när skjutvapen blivit tillgängligare.

Yxa

Handyxan var användbar i närstrid. Palats­ väktarna bar långskaftiga yxor och hillebarder.

Uniformen

Soldaternas kläder var blå och gjorda av ylle. Högre officerares var dekorerade med päls.

Breda knäbyxor

I dessa stoppade man sina rockar, så att de inte var i vägen när man marscherade eller stred.

Arkebuse

Yatagansvärd

Ett lätt och enkeleggat böjt svärd som blev en symbol för styrkorna.

De första janitsjarerna var duktiga båg­skyttar, och anammade snabbt skjutvapen när de blivit tillgängliga.

Utbildning Efter att ha marscherat till den osmanska huvud­ staden, vilket var en prövning i sig, omskars pojkarna och konverterades till islam. De flesta gjorde det frivilligt och konvertering tillbaka till kristendomen var sällsynt. De testades sedan för att upptäcka sin potential, och de mest begåvade valdes ut till palatsskolor och framtida jobb i de osmanska palatsen eller förvaltningen.

De som inte valdes för dessa högre positioner märktes för militära uppgifter och hyrdes ut till turkiska bybor i upp till sju år. Efter denna tjänst skickades de sedan ut till träningsstyrkorna där majoriteten utbildades för infanteriet och lärde sig vapenhantering, strikt disciplin samt matematik. Några av de mer lovande talangerna valdes ut för utbildning i mäktiga familjers hushåll, där de fick lära sig mer tekniska färdig­ heter som skytte och hästkörning.

Garnisonslivet skapade en känsla av lojal­ itet bland rekryterna, som också agerade som poliser och brandmän när de viktigaste militära styrkorna var ute på uppdrag. De fick regementslivets tradition inhamrad i sig under dessa formativa år och svor lojalitet till sina kamrater över en bricka med salt, en Koran och ett svärd, men deras yttersta lojalitet låg hos sultanen. I hela riket var de hans ögon, öron och hans ultimata krigsmaskin.

87 Imperier SE innehall 040219.indd 87

01.03.2019 13:24

Konstantinopels fall Trots kontrollen över det omgivande landskapet var störtandet av Konstantinopel en symbolisk seger för osmanerna. et var Mehmet erövraren som lanserade det sista anfallet på Konstantinopel och införlivade den sista delen av ett mäktigt imperium i den osmanska sfären. Trots att staden inte hade varit mycket mer än ett vasallstat länge, ville han åt den ära som dess fall skulle bringa. Efter erövringen 1451 mobiliserade han snabbt sina arméer och tog över resterande bysantinska ägor längs Svarta havskusten. År 1452 byggde han ett slott på den europeiska stranden till Bosporen, mittemot ett turkiskt slott på den asiatiska stranden, och tog strategisk kontroll över denna centrala farled.

Turkarna kontrollerade nu all frakt till och från Svarta havet och Mehmets artilleri sänkte snabbt ett venetianskt fartyg som trotsade order om att stanna. Mehmet halshögg besättningen och pålade kaptenen Antonio Rizzi. ”Medan Rizzis kropp ruttnade i regnet gjorde bysantinerna sina sista, desperata vädjanden till väst”, skriver en historiker. Med de stora köpmannastaterna Genua, Venedig och Ragusa djupt involverade i handel med osmanerna erbjöd de inte mycket till stöd för bysantinerna. Den heliga romerska kejsaren utfärdade en sträng varning till Mehmet, men för döva öron. Sultanen utfärdade en egen varning: bysantinerna skulle lämna staden före 5 mars 1453 eller få möta hans vrede.

D

Anfallet

Det sägs att Mehmet samlade hela sitt imperium inför angreppet på kristendomens mest östliga utpost, och även om siffror på 300 000 män verkar överdrivna, var de styrkor som samlats utanför Konstantinopels murar mycket större än de innanför, som kanske var så få som 12 000.

När den stora turkiska flottan seglade in i Marmarasjön upptäcktes ett skrämmande krigsvapen framför stadens yttersta murar – en åttameterskanon gjord av 20 centimeter tjockt brons. Den drogs på plats av 700 män och 60 oxar.

Konstantinopels stenförsvar var nästan lika formidabelt, bestående av två uppsättningar mäktiga murar med mängder av försvarstorn.

Kejsaren beordrade också att en enorm kedja skulle placeras vid inloppet till Gyllene Hornet, för att förhindra turkiska skepp från att angripa den inre hamnen.

Turkarna hade några svåra dagar inledningsvis, för deras artilleri visade sig vara mindre effektivt än de hade hoppats mot stadens höga murar och deras belägringstorn brändes ned. Dessutom lyckades en liten flotta med försörjningsfartyg framgångsrikt passera den turkiska blockaden och seglade säkert in i Gyllene Hornet.

Mehmet skärpte sig och lyckades med den extraordinära bedriften att bygga en träbro från Bosporen till källorna – över vilken 70 fartyg kunde dras till Gyllene Hornet. Han kunde nu initiera sjöanfall från mycket närmare håll.

Den 29 maj 1453 inledde Mehmet sitt mest intensiva anfall, en samtidig attack från både land och hav. Hans janitsjarer uppnådde den slutliga segern när de tog sig igenom en brusten mur. Den modige bysantinske kejsaren Konstantin tros ha dött medan han ledde sina män.

Med staden i osmanernas grepp tillät Mehmet tre dagar av plundring och tusentals civila togs som slavar innan sultanen hävdade ägarskapet över den berömda staden och började bygga upp den som en muslimsk metropol.

Erövringen av Konstantinopel 1453.

Varför var Osmanska riket så framgångsrikt?

1

STÅENDE STYRKOR

Osmanerna var de första sedan det romerska riket som underhöll en professionell armé med en strålande logistisk försörjningskedja. När Europas härskare fick övertyga sina käbblande herrar att strida hade osmanerna en väloljad krigsmaskin att kalla in.

2

YPPERLIG MORAL

Den osmanska armén bestod delvis av janit­ sjarerna, som levde för krig, medan de andra trupperna ofta motiverades av religiös glöd som krävde att de krigade mot de otrogna. Deras ledare analyserade framgångsrikt strategi och taktik samt höll en hög stridsmoral.

3

FLEXIBEL FÖRVALTNING

Medan de var hårdhudade vid erövringar, var osmanerna mjuka i sitt ledarskap och tolererade andra religioner där konvertering inte gick lätt. De bibehöll även lokala seder och bruk, så att folket skulle stödja den osmanska krigsmaskinen.

88 Imperier SE innehall 040219.indd 88

01.03.2019 13:24

Osmanska riket Beskjutningen inleds 6 april

1

Osmanerna placerar sig längs Theodosius mur och bombarderar det bysantinska försvaret med tungt artilleri, medan sappörerna gräver under försvarstornen. Osmanerna använder också belägringstorn som reser sig högre än stadsmurarna i sina försök att bryta ned försvaret.

3 GALATA Gyllene hornet

Flottiljen anländer 20 april

2

En bysantinsk transport med tre galärer fulla av majs och andra förnödenheter från Sicilien utnyttjar gynnsamma vindar för att korsa Marmarasjön. Turkiska fartyg försöker stoppa transporten. En dödlig katt och råtta-lek utspelar sig tills de kristna når Gyllene hornet och kan fylla upp Konstantinopels lager.

ur ns m

De försvagade murarna i nordväst tar det inledande anfallets värsta stöt, men Mehmets styrkor och det anatoliska infanteriet slås tillbaka av ett frenetiskt kristet försvar. En sista attack av janitsjarerna avslutar slaget.

tanti

4

5

KONSTANTINOPEL

Kons

Sista striden 28 maj

ius mur

3

Mehmet transporterar mer än 70 skepp över land och till en flod som mynnade ut i Gyllene hornet.

En överraskningsattack på flottan går snett och kostar de kristna många liv som de inte hade råd att förlora.

1

Theodos

Skepp seglar på land 22 april

4

2 Marmarasjön

Staden faller 29 maj

5

OSMANERNA

Osmanerna bryter igenom och kejsaren tvingas retirera mot de inre murarna. Många källor hävdar att han dödades i strid medan han ledde den dödsdömda sista motattacken.

BYSANTINERNA

BEFÄLHAVARE: KONSTANTIN XI SOLDATER: 7 000–12 000 SKEPP: 26 FÖRLUSTER: CIRKA 4 000

© Thinkstock, Alamy

BEFÄLHAVARE: MEHMET II SOLDATER: 80 000–300 000 SKEPP: 90–125 FÖRLUSTER: STORA, OKÄNT ANTAL

89 Imperier SE innehall 040219.indd 89

01.03.2019 13:24

90 Imperier SE innehall 040219.indd 90

01.03.2019 13:24

Serbiska tsardömet

Serbiska tsardömet Under 17 år av krumbukter och belägringskrig omvandlade Dušan den store Serbien från Balkans baksida till ett av de mäktigaste rikena i Europa.

Av James Hoare

tifrån är den korta historien om det medeltida serbiska riket inte mycket mer än en liten notis i det bysantinska Greklands förfall och Osmanska rikets till synes ostoppbara expansion. Men inifrån är det en enorm prestation som födde en kyrka, en kultur, en mytologi och en känsla av sammanhållning som fortfarande binder samman ett folk.

Balkan var det bysantinska rikets traditionella domän, som trots dess avtagande grepp fortfar­ ande spred ett ljus av makt och prestige över de utströdda furstendömena och smådomänerna i det bergiga norra inlandet. Liksom sin västra motsvarighet var det östra romerska riket attackerat av ”barbarer” – slaver och bulgarer som hade migrerat till utkanterna av Byzantion under 500 och 600-talet och drivit bort det som en gång varit tydlig grekisk-romersk kultur och civilisation. Under andra hälften av 1100-talet och den första hälften av 1200-talet omvandlades Nemanjić­dynastin Serbien. De höjde sig över de konkurrerande stammarnas bittra tjatter till en distinkt medeltida stat genom att utnyttja mineral­fyndigheter, handels­förbindelser och allianser samt att klumpigt imitera bysantinernas traditioner och religiösa ritualer.

U

Huset Nemanjić klarade av den fina balans­ gången mellan till synes oförenliga grannar och trosbekännelser – romersk katolicism i norr och väster samt östlig ortodox kristendom i söder och öster – så skickligt att påven upphöjde Grand Župan till kungastatus. Stefan Nemanjić blev kung tack vare ett påvligt legat, samtidigt som hans bror Sankt Sava blev det första överhuvudet för en självstyrande serbisk-ortodox kyrka.

Med ett symbiotiskt förhållande som kopplar Nemanjićs kungar till den serbiska kyrkan har de flesta i dynastin upphöjts till helgon med ett skarpt undantag: den största av dem alla. Dušan den store satte siktet på den fallande Byzantion genom att 1346 förklara sig ”Kejsare över serberna och grekerna”, och separerade den serbiska kyrkan från Konstantinopel genom att lyfta sitt eget patriarkat. Endast en patriark kunde kröna en kejsare, och patriarken av Konstantinopel – den religiösa ledaren för den ortodoxa världen – skulle absolut inte samarbeta. Men det som befläckade den störste av Serbiens medeltida monarker och det jordiska patriarkatets väktare var fadersmord.

Dušan var Stefan Dečanskis son, som blivit förblindad och landsförvisad efter att ha försökt störta sin egen far Stefan Milutin (Dušans farfar),

och växte upp i exil vid det kejserliga hovet. I Konstantinopel mottog den unga prinsen den allra bästa utbildningen, och fick så en djup förståelse för bysantinsk kultur och traditioner. År 1320 försonades Dečanski och Milutin, i precis rätt tid före kungens död. Den förlorade sonen skulle framgångsrikt göra anspråk på tronen. Dečanski hävdade att han var mirakulöst botad och hade återfått synen, vilket gjorde honom lämplig att styra, även om vissa misstänker att han aldrig var helt blind från början.

Dušan tog rollen som verkställare och ledde framgångsrikt Serbiens arméer mot det andra bulgariska riket 1330 för att säkra en del av Makedonien. Efter slaget vid Velbuzd krävde adelsmännen en aggressiv aktion mot Byzantion också och blev frustrerade av Dečanskis försonliga attityd. Dušan var enig med dem och kanske såg de en mer formbar monark i sonen än den halvblinda fadern, och stöttade honom.

Dušan samlade en armé och lät döda den gamle mannen. Den nya kungen satte omedelbart sina allierade på plats och slog ned ett provinsiellt uppror i Zeta bland lokala herrar som förväntade sig att få som de ville. Men de hade stöttat en krigsherre – och en krigsherre var vad de fick.

91 Imperier SE innehall 040219.indd 91

01.03.2019 13:24

Myter och minnen Det medeltida Serbiens uppgång och fall finns bevarat i epos.

Sankt Sava kröner sin bror. Kröningen skulle genomföras av påvens sändebud, men det passade inte ihop med Stefans roll i grundandet av den serbisk-ortodoxa kyrkan.

”Den 15 juni 1341 dog kejsaren och nästan omedelbart började en invasionsstyrka att avancera mot Thessaloniki.”

Dušan var beräknande och aggressiv där hans far varit from och försiktig, och återställde relationerna med Bulgarien och stoppade en farlig bysantinskbulgarisk allians, som hade kunnat fånga dem i ett skruvstäd, och upprätthöll ett konstant tryck på Ungern. Ungerska riddare tvingades betala dyrt för alla passager över Donau. Han släppte något på greppet i väst, där hans grannar i bosniska Banatet beslagtog land i nuvarande Herzegovina, och Republiken Ragusa (nu Dubrovnik) och ökat sin sfär inåt landet och längs kusten.

Pragmatisk som han var visste Dušan att återtagandet av dessa provinser skulle förändra lite i realiteten. Lokala herrar accepterade helt enkelt överhögheten så fort någon höjde fanan och livet fortsatte som vanligt. Ragusa var Serbiens hamn för handel i Adriatiska havet och ett krig skulle vinnas lätt, men den ekonomiska kostnaden skulle vara för stor. Då var det bättre att marschera söderut istället, och den bysantinska instabiliteten gav dem det perfekta tillfället. Den lokala guvernören Syrgiannes hade konspirerat mot kejsaren Andronikos III Palaiologos och flydde till det serbiska hovet, och med sin interna kännedom ledde han Dušans styrkor till seger genom att erövra hela Makedonien och fortsätta att belägra Thessaloniki. Där lurades Syrgiannes bort från det serbiska lägret av en bysantinsk avhoppare och mördades – en förrädare dödad av en man som poserade som en.

Kejsaren var förhandlingsvillig. Han skulle erkänna de makedonska erövringarna, men inte dem i Grekland, och Dušan accepterade – utan förrädarens insikter och allierade skulle striderna bli hårda. I ett tillstånd av ständigt krig i öst försökte Andronikos III tillmötesgå Serbiens krigiska monark och under ett sju dagar långt toppmöte skapades en överenskommelse som skulle hålla till kejsarens död 1341.

Dušan siktade istället på Albanien. Trots att det formellt var en bysantinsk provins hade landet fallit sönder under trycket från Serbien och längs kusten från Republiken Venedig och Kungariket Sicilien. Dess hövdingar var lätt besegrade, men det är oklart hur mycket av detta vilda land som Dušans arméer lyckades tämja.

Den 15 juni 1341 dog kejsaren och nästan omedelbart började en invasionsstyrka att avancera mot Thessaloniki. Men Dušan var inte den enda gamen som cirklade runt kadavret – turkiska pirater plundrade den grekiska kusten och albanska stammar reste sig mot det bysantinska styret.

Andronikos III arvinge Johannes V var bara nio år, så den gamla kejsarens närmaste allierade Johannes VI Kantakouzenos utsågs till regent för att styra i hans namn. I hans frånvaro från Konstantinopel lanserades en kupp och barnets mor, Anna av Savojen, utsågs till regent istället.

Upprörd utropade Kantakouzenos sig själv som

En rysk miniatyr från 1500-talet visar slaget om Kosovo.

Berättelsen om Serbiens medeltida härlighet, dess hjältar, dess strider och dess fall, bevarades genom de episka dikterna, som skrevs för att sjungas ackompan­jerat av stränginstrumentet gusle. Trots att sagorna broderades ut, bevarar dessa legender – tillsammans med den unika karaktären och kontinuiteten i den serbiska ortodoxa kyrkan – den serbiska identiteten under de långa århundradena av ottomansk ockupation.

Det mest kända eposet är “Kosovo-cykeln”, som beskriver händelser under decennierna efter Dušans död, när de delade serbiska adelsmännen vann en pyrrhisk seger över ottomanerna i slaget vid Trastfältet (i nuvarande Kosovo) 1389. Slaget slutade med döden för både sultan Murad I och Lazar Hrebeljanovi, den himmelske prinsen, som ledde en i antal underlägsen koalition av serber, bosnier och andra. Båda arméerna led nederlag och segern har tillskrivits båda sidorna, men klart är att serberna förlorade näst intill alla sina militärledare och stora delar av adeln. När turkarna återvände följande år kunde inte serberna samla något betydande motstånd och osmanerna erövrade riket.

Trots att striden inte finns beskriven i detalj fortsätter Lazars offer – som erkänns av den serbisk-ortodoxa kyrkan som martyr – att vara en brandfackla i serbisk nationalism.

kejsare och inbördeskrig utbröt i Byzantion.

I desperation gjorde Kantakouzenos en affär med djävulen för att återta kontrollen. I juli 1342 kom Dušan överens om att strida tillsammans med honom i utbyte mot att Dušan tog allt bysantinsk territorium väster om Thessaloniki och att serberna fick behålla alla städer som de erövrade under kampanjen. När Johannes VI:s situation blev bättre kände Dušan att hans övertag började glida honom ur händer. Den grandiose

92 Imperier SE innehall 040219.indd 92

01.03.2019 13:24

Serbiska tsardömet

Den här kartan visar det serbiska tsardömets storlek när Dušan dog år 1355, och stukade det en gång så mäktiga bysantiska riket.

En avbildning av Dušans kröning som härskare över serber och greker, av den tjeckiske konstnären Alfons Mucha.

Johannes VI Kantakouzenos var bysantisk kejsare från 1347 till 1354, och förlorade Albanien, Makedonien, Thessalien och Epirus till serberna.

tvungna att matcha sin herres reslighet. En fana på 40 kilo som hörde till hans följe antyder starkt att fanbäraren borde ha varit väldigt stark, och kanske längre än Dušan själv, för att orka bära den.

Så småningom kom Kantakouzenos segrande ur striden och i maj 1347 kröntes han i Konst­an­ tin­opel, med Johannes V som medkejsare. Den bysantinska styrkan var kortlivad. Pesten slog till 1347 och 1348, och Dušan följde i dess kölvatten söderut för att ta Thessalien och Epirus och ersätta befolkningen med albanska invandrare.

Kantaouzenos försökte utan framgång att återställa Byzantion gräns mot Balkan 1350, och 1352 bröt inbördeskrig ut när Johannes V vuxit upp och bestämde att han inte behövde dela det som tillhörde honom.

Imperier måste förvaltas, inte bara erövras. År 1349 förankrade Dušan det sekulära och andliga livet i hans serbiska domän med omfattande lagar som täckte nästan alla aspekter. Under de lojala serbiska guvernörernas och garnisonernas vakande ögon behöll han den välbekanta bysant­ inska förvaltningen i sina grekiska territorier och

den grekiska eliten blev kvar på sina poster, precis som han lät de albanska hövdingarna styra som de ville så länge de visade hänsyn.

Dušans stora ansträngningar stoppades dock i samband med hans död. Han hade byggt starka band med påven – genom att ha fjärmat sig från den ortodoxa världen genom att utse sig själv till kejsare sökte han andliga beskyddare i Rom och hoppades att bli ledare för ett stort korståg mot de inkräktande osmanska turkarna. Han övergav aldrig sin dröm om att storma Konstantinopels murar och härska över grekerna.

Kanske kunde Dušans imperium ha hållit längre mot osmanerna, och kanske han hade han kunnat hitta andra allierade i den än de högfärdiga bysan­tinerna, men det skulle inte bli så. Han dog plötsligt 1355 och två decennier efter hans död var Serbien mindre än när han blev kung, efter att ha slitits isär av svaga efterträdare och fejdande adelsmän. År 1390 var Serbien bara ytterligare en satellit­ stat i Osmanska riket och det skulle riket förbli under de närmaste 488 åren.

© Getty Images

greken hade stulit en stad under näsan på de serbiska belägrarna genom att marschera in och acceptera dess nederlag, och på så sätt lagt den under sin egen kontroll utan att behöva strida.

Dušan gjorde istället en överenskommelse med Anna av Savojen och bytte sida.

Kantakouzenos gjorde ytterligare en pakt med djävulen. Otroligt nog värvade han de osmanska turkarna till sitt stöd och flyttade kriget till Thrakien och övergav västern till Dušan. Vid 1345 kontrollerade serberna hela grekiska Makedonien, utom Thessaloniki, samt hela Albanien, utom hamn­staden Durrës.

Berget Athos, med de viktigaste klostren inom den grekiska ortodoxin, låg nu under en utländsk kungs styre, men Dušan erbjöd förmåner. Han bad om att bli inkluderad i deras böner vid sidan av den bysant­inska kejsaren och skänkte de enskilda klost­ren mark och befriade dem från skatter. Trots starka protester från Konstantinopel återbetalade Athos heliga ledare Dušans generositet och utsåg Serbiens ärkebiskop till patriark. På påskdagen 1436, omgiven av kyrkans män från Grekland, Serbien och Bulgarien, kröntes Dušan som kejsare.

Dušan såg sannerligen ut som en kejsare. Han beskrevs som stilig, karismatisk och otroligt lång.

Det kan ha varit mytbildning, om det inte vore för en analys av hans ryggrad 1991 som visade att den serbiska kejsaren var över 2,13 meter lång. Han hade 101 riddare i sitt livgarde som var

93 Imperier SE innehall 040219.indd 93

01.03.2019 13:24

94 Imperier SE innehall 040219.indd 94

01.03.2019 13:24

Portugisiska imperiet

Portugisiska imperiet

Portugal, som först var ett litet rike byggt på uppfinningsrikedom, väckte avund i den tidigmoderna världen. Rivaliteten orsakade imperiets nedgång.

Av June Woolerton

r 1890 fick Portugal ett ultimatum. I flera århundraden hade Stor­­britan­ nien, med Frankrike och Neder­ länderna, försökt att förstöra det som var kvar av det portugisiska imperiets makt. När 1800-talet gick in i sitt sista decennium krävde britterna att Lissabon skulle överge sina planer på att koppla samman två av sina återstående kolonier, Angola och Moçambique, på mark som London hävdade var deras. Denna diplomatiska skärmytsling ledde till stor social och politisk förändring i Portugal, och den skulle visa sig bli dödsstöten mot imperiet som en gång varit den största globala makten.

Påtryckningar var inget nytt. Sedan 1600-talet hade många olika delar av Portugals territorier varit under attack från europeiska rivaler som ville ta del av den rikedom och makt som herraväldet gav.

Områdena sträckte sig genom Afrika, Asien, Stilla havet och Amerika. Under 1700- och 1800-talet började Portugals makt krackelera när holländare och britter angrep portugisiska poster­ingar i Indien när de försökte ta delar av de lukrativa handels­ rutterna. Lissabon, som en gång varit bäst på erövring, höll motvilligt på att förvandlas till en liten aktör i världen.

Portugal var långtifrån någon stormakt när de först började expandera utanför sina gränser

Å

i början av 1400-talet. I augusti 1415 ledde den ambitiösa kung Johan I och tre av hans söner en räd mot Ceuta på Afrikas nordligaste punkt. Det var en viktig handelspost som hade stor strateg­isk betydelse då den låg mitt emot Europa. När Ceuta intogs tvekade den kungliga regimen kort inför vad de skulle göra med det, men det blev snart en utgångspunkt för utforskning längs den afrikanska kusten. Johans son Henrik ledde upptäckts­färden.

Han ville som många andra vidga sina horisonter, men som en ledande medlem av det kunga­huset visste han också att Portugal behövde och ville ha ökad handel för att förbättra sin ställning i världen.

Den främsta drivkraften bakom denna expansion var en önskan om lukrativ handel med kryddor och socker, som skapade rikedom för andra europeiska makter som köpte och sålde längs handels­­vägarna genom Mellanöstern. Portu­gal behövde en annan väg in i denna värld och de hittade den år 1434 när en av Henriks sjömän, Gil Eanes, som första europé lyckades navigera förbi den mystiska Kap Bojador på Afrikas västkust. Hans chef, känd som Henrik Sjöfararen, var också inflytelserik i utvecklingen av ny teknik, inklusive de snabbare och lättare fartyg som kallades kara­veller, och plötsligt öppnade sig en ny värld av upptäckande.

Expeditioner från Portugal fortsatte vidare och längre söderut längs den afrikanska kusten

och etablerade bosättningar där de passerade.

De färdades också västerut och 1462 hade Kap Verde-öarna utanför den afrikanska kusten hittats och blivit bosatta. De blev en viktig utpost i den transatlantiska slavhandeln.

Ungefär samtidigt började den tidigare eröv­ ringen Madeira bidra till en stor del av den lukra­tiva socker­­handeln, medan Azorerna mitt i Atlanten gjorde förtjänst genom sin produktion av vete.

När Bartolomeu Dias rundade Godahopps­udden 1488 och öppnade upp möjligheten att handla med Asien hade Portugal etablerat ett nätverk av fästningar och handelsposteringar längs den afrikanska kusten som blev handels­baser för allt från guld till människor.

Men vad Portugal verkligen ville ha var en bas i Ostindien. När Christofer Columbus kom tillbaka från sin upptäcktsresa för de spanska monarkerna 1492 blev den portugisiska kungen övertygad om att hans grannar skulle stjäla hans framgång.

Tordesillas­fördraget 1494 delade upp världen utanför Europa mellan Portugal och Spanien längs en imaginär linje som sattes 370 leguas väster om Kap Verde (den exakta longituden idag beror lite på hur man räknar, men omkring 42–50° väster om Greenwich). Inom några år skyndade portugiserna på nytt söderut för att försöka nå Indien före sina rivaler.

95 Imperier SE innehall 040219.indd 95

01.03.2019 13:24

Portugisiskt 1700-talskakel visar erövringen av Ceuta i Marocko 1415.

Vasco da Gama hissade seglen i São Gabriel den 8 juli 1497 och rundade Godahoppsudden när året närmade sitt slut. Den 20 maj 1498 gick da Gama i land i Calicut i Kerala och blev den första europén som seglade till Indien. Hans prestation gav honom stor ära, men den inledde också den mest framgångsrika tiden i det portu­ gisiska riket då de sedan länge eftertraktade handels­vägarna med Indien äntligen blev verklighet. Under de närmaste åren etablerades hamnar över hela landet och handeln med varor som peppar och kanel blomstrade.

Samtidigt hade Pedro Álvares Cabral seglat sin portugisiska flotta till Sydamerikas östkust, där han steg iland 1500. Det land han hittade var fyllt med träd som erövrarna kallade bresilja och snart hade virket gett namn åt det nya landet. Portugal, det lilla kungariket som först hade börjat expandera mindre än ett sekel tidigare, hade nu kontroll över ett stort nätverk av handelsvägar som kopplade samman de vidsträckta territorier som nu utgjorde dess imperium. År 1502 skapade den nya imperialmakten licenssystemet cartaz, som skulle skydda fartygen från rivaler och pirater.

Portugals intresse för expansion hade nu passerat bortom handel och pengar. Även de tidigaste räderna i främmande farvatten hade haft andra, mindre, motiv, men nu blev dessa allt viktigare när de spände sina muskler.

Spridningen av kristendom blev ett viktigare fokus, liksom motståndet mot andra trossystem som islam. Portugal ville också kolonisera allt större och större områden, och införa sin kontroll över dem. Allt detta föll på plats när de försökte säkra sin plats i Indien.

Afonso de Albuquerque hade varit med vid erövringen av ingången till Röda havet för Portugal 1506 och försökte sedan att stänga av Indiska oceanen för att bevara sitt lands monopol där. Det satte honom i konflikt med Osmanska riket och ledde till en serie krig som skulle ge honom några berömda segrar. Inom två år efter hans utnämning som portugisisk vicekung i Indien år 1509 hade Albuquerque erövrat Goa och Malacka för sitt land samt startat expeditioner för att utforska Indonesien.

Timor upptäcktes år 1512. Snart därefter började de första portugisiska räderna mot Kina, även om de snabbt skulle sluta i kaos med dödade

Brasilien ignorerades av Portugal när de försökte ta delar av Indien och handelsvägarna längs dess kust. Vid mitten av 1500-talet hade Brasilien blivit fokus för utforskning och bosättningar.

96 Imperier SE innehall 040219.indd 96

01.03.2019 13:24

Portugisiska imperiet

Kronan som avsatte sig själv

Den brasilianska monarkin var populär och stabil, men skulle överleva mindre än ett sekel.

upptäckare och reträtt. Men imperiet blev den första europeiska makten som skapade handels­ vägar med både Kina och Japan, och dess inflytande växte ännu mer under de följande åren.

Franska hot mot Brasilien uppmuntrade en ny våg av bosättningar med städer som växte upp under 1530-talet när Portugal försökte befästa sin position. Under en tid i början av 1500-talet verkade det portugisiska riket vara oövervinnerligt. Det erövrade nya territorier i Persiska viken och Indien, och hävdade Moluckerna efter en serie strider mot sin största imperialistiska rival, Spanien. Vid mitten av 1500-talet kontrollerade Portugal handelsvägarna mellan Europa och Asien, och i områden som Indien och stora delar av Afrika.

Imperiet gjorde Portugals kungar väldigt rika, men när åren gick under 1500-talet blev de också sårbara.

När tronen blev ledig 1580 kom Filip II av Spanien för att göra anspråk på den. Han hade födelserätt till kronan och även tillräckligt med makt för att jag bort sina rivaler. Efter att ha bekräftats som kung i Portugal år 1581 skapade han en personlig allians mellan hans nya imperium och den spanska kejserliga makten.

Hans senaste kungarike behöll självstyre i många delar av sin administration och gynnades av att få tillgång till spanska handelsvägar, men det blev också ett mål för Spaniens fiender. Samma år lyckades en del av Filips nederländska territorier äntligen bli oberoende och köpmännen riktade sina sikten på de kejserliga vinsterna, som hade skapat så mycket rikedom på kontinenten under de två senaste århundradena.

När unionen med Spanien slutade 1640 hade Portugals ställning försvagats. Den nederländska kampen för handelsvägar i Asien och Indien hade utbrutit i krig 1602, medan engelsmännen också inkräktade på de imperiets domäner. Men i slutet av 1600-talet gav upptäckten av guld i Brasilien ny rikedom till imperiet, med kronan i Lissabon som hävdade 20 procent av allt som hittades. Med Brasiliens uppsving började invånarna tänka på självständighet. Och en rad katastrofer i Lissabon, som jordbävningen och tsunamin 1755 som krävde hundratusentals liv, försvagade dess centraliserade kraft. Napoleons framgångar i början på 1800-talet skadade Portugal ytterligare och i mitten av 1800-talet förklarade Brasilien sin självständighet. Nu fokuserade Lissabon sin imperialistiska insats mot Afrika.

I ett försök att åter­ upprätta sin över­lägsen­ het i världen började Portugal arbeta för att bilda större kolonier i Afrika. Med 1880-talets så kallade rosa karta försökte de koppla samman sina territorier och skapa ett stort imperium tvärs över kontinenten. Även om António de Oliveira Salazars regim försökte behålla Portugals kolonier genom att kalla dem utomeuropeiska provinser, var den maktlös inför att stoppa deras väg till självständighet. Goa, som var juvelen i kejsarens krona, togs av Indien på 1960-talet samtidigt som Benin också bröt sig loss. Återstående afrikanska territorier avkoloniserades då Salazars Estado Novo-regim snubblade och föll. Den sista utomeuropeiska besättningen, Macao, återlämnades till Kina 1999, och det avslutade det imperium som en gång varit en av de första globala krafterna.

Ett foto av den älskade Peter II, cirka 1887.

Peter II, kejsare i Brasilien, hade redan beslutat att hans tron ​​skulle sluta med honom när den oväntat störtades.

Den 15 november 1889 avsattes han i en militärkupp, ett ovärdigt slut på ett imperium som hade haft lysande tider under Peters styre.

Hans framgång kom mot oddsen. Kejsardömet Brasilien hade uppstått oväntat genom att bli oberoende från Portugal i ett dynastiskt spel om tronen. Kung Johan VI av Portugal hade satt upp sitt hov i Rio de Janeiro 1808 där han försökte hålla kontroll över sitt land och imperium när Napoleon avancerade genom Europa. När han äntligen återvände till Lissabon lämnade han sin son som regent, men prinsen revolterade och förklarade brasilianskt oberoende medan han blev kung Peter I. Ytterligare dynastiska svårigheter ledde till hans egen abdikation och successionen gick till hans femåriga son Peter II av Brasilien. Men så fort han blivit myndig började den här kejsaren göra sitt imperium stort igen.

Brasiliens ekonomi växte, konstscenen blomstrade och kejsaren styrde sitt land till seger i en rad internationella konflikter. Han övervakade också slaveriets avskaffande 1888 medan hans land blev alltmer attraktivt för missnöjda européer som kom i vågor och letade efter ett bättre liv.

Men den progressive Peter var traditionell i en aspekt och bestämde att hans enda arvinge, Isabella, inte skulle ärva hans tron. När militären försatte honom i exil gjorde Peter föga motstånd. Inom några veckor hade Brasilien, en gång hjärtat i det portugisiska riket, blivit en republik.

På 1700-talet brukade holländarna segla sina skepp i portugisiska farvatten och hamnar medan deras makt utmanades av deras europeiska grannar.

© Getty Images

”Den främsta drivkraften bakom expansionen var en önskan att bedriva lukrativ handel.”

97 Imperier SE innehall 040219.indd 97

01.03.2019 13:25

Aztekerriket NAHUATLTALARE BOSÄTTER MEXICASTAMMEN BOSÄTTER SIG I MEXICO SIG I CHAPULTEPEC

Upptäck historien om ett extraordinärt imperium i Central­ amerika och hur det föll i händerna på conquista­dorerna.

Mexicastammen lämnar sitt hemland Aztlan för en ny bosättning styrda av sin gud Huitzilopochtli. Om Aztlan är en riktig plats tros den ha funnits i dagens Kalifornien.

Chapultepec på den västra sidan av sjön Texcoco tas av Tepanecstammen, ett folk liknande aztekerna. Mexica försöker slå sig ned, men Tepanecerna tvingar bort dem.

CIRKA 1110

IMPERIUM PÅ TOPP

Ombyggnaden av det kolossala Templo Mayor är klar. Den store talaren Ahuitzotl styr hela Aztekerriket på dess topp och stora mängder av tributer samlas in.

1497

CIRKA 1248

COYOLXUAHQUISTENEN SKAPAS

NYA ELDCEREMONIN TENOCHTITLÁN ÖVERSVÄMMAS Firades i november var 52:a år i slutet av Aztekernas himmelska kalender. Ceremonin var tänkt att avvärja världens undergång och bevara solen i himlen.

Den imponerande avbildningen av den lemlästade gudinnan Coyolxuahqui, syster till gud Huitzilopochtli, placeras längst ned i Templo Mayor.

1473

MOCTEZUMA II FÅR MAKTEN

Han är den

9:E

ledaren av Aztekerriket.

Han styrde från Tenochtitlán i

18 ÅR

Aztekhärskarna hade majestätiska huvudbonader och Moctezumas sades ha över 400 fantastiska fjädrar.

Efter hans död skickade conquistadoren Cortés huvudbonaden till Karl V som en trofé.

1455

KOMETEN

Aztekerna båda dyrkade och observerade himlen. Oförklarliga händelser som utseendet på en brinnande komet tolkades som tecken på annalkande undergång.

Svåra översvämningar skadar staden som är byggd på pålar och har många kanaler och broar. Aztekerna tror att översväm­ningen skickats av en vredgad Tlaloc, regnguden.

1452

HERNÁN CORTÉS ANKOMST

Den spanska conquistadoren Cortés landar i Mexiko och hör talas om aztekernas civilisation och deras skatter. Han tar sina män till Tenochtitlán och Moctezuma väljer att hälsa honom som hedersgäst.

Moctezuma II ledde ett imperium med en befolkning på ...

6 MILJONER 1502

1517

1519 98

Imperier SE innehall 040219.indd 98

01.03.2019 13:25

Aztekerriket

TENOCHTITLÁNS BÖRJAN

TENOCHTITLÁNS EXPANSION

3

På en sumpig ö i Texcocosjön ser aztekprästerna en örn sluka en orm som ligger på en kaktus.

De tar det som ett tecken från gudarna att de borde bosätta sig här.

4

zoner med

3

20

1375–95

TEPANECKRIGET

stadsstater (Tenochtitlán, Tlacopan och Texcoco) bildas för att kämpa mot tepanecerna i Azcapotzalo och vinna kriget.

Alliansen leder till blomkrigen, där strider arrangerades specifikt för tillfångatagandet av ...

1 000

Mexicafolket revolterar mot den dominerande makten i Tepanecstaden Azcapotzalco i protest mot att betala dyra tributer. Kriget Tributerna som varar i tre år.

Azcapotzalo krävde

-tals fångar för offerriter.

1428

sattes som ett straff för att ha lierat sig med fel arvinge till Tepanectronen.

1417–27

DET FÖRSTA TEMPLET BYGGS En enkel plattform restes (markerad med en hieroglyf) där prästerna såg örnen med ormen. Den rymmer en helgedom till aztekguden Huitzilopochtli, och kommer att utvecklas till Templo Mayor.

1390

SORGENS NATT

TENOCHTITLÁNS FALL

Moctezuma fångas och dödas av spanjorerna. Hans bror tar över och driver bort conquistadorerna från Tenochtitlán, men ett utbrott av smittkoppor, orsakat av spanjorerna, härjar staden.

När Tenochtitlán faller finns det ...

200 000

Den enorma staden täcker en yta på ...

12 km2

BELÄGRINGEN AV TENOCHTITLÁN

Cortés lierar sig med fiender till imperiet och belägrar Tenochtitlán, skär av mat- och vattenförsörjningen på land och Texcocosjön.

Belägringen varar bara några månader.

1520

Acamapichtli blir Tenochtitláns första tlatoani, Stora talare, den första aztekhärskaren.

Acamapichtli betyder ”hand med Han skapar pilar”. Därför syns ofta viktiga politiska en hand som håller pilar band och stärker i bilder av honom. huvudstaden.

distrikt.

1350

TRIPPELALLIANSEN BILDAS

Alliansen bildar azteker­rikets bas, med Tenochtitlán som domi­ nant härsk­ are och staden får två femte­ delar av bytet.

2

akvedukter byggdes för att förse staden med färskvatten.

den växande staden delas upp i ...

1325

En allians av ...

broar byggdes för att koppla Tenochtitlán till fastlandet.

STORA TALAREN

1521

invånare i staden.

Trots erövringen tar det ytterligare 60 år att upprätta ett styre över resterna av Aztekriket och kalla det Nya Spanien.

Ett 16 km långt dike stänger av en del av sjön, så staden är i en konstgjord lagun.

13 AUGUSTI 1521 99

Imperier SE innehall 040219.indd 99

01.03.2019 13:25

Machu Picchu ligger 2 430 meter Üver havet och är den mest kända av alla inkaruiner.

100 Imperier SE innehall 040219.indd 100

01.03.2019 13:25

Inkariket

Inkariket Inkariket härskade i västra Sydamerika under nästan ett helt sekel, innan de utländska erövrarnas ankomst.

Inkafolket förlitade sig på skatter, vägar och erövring.

Av Charlie Ginger

är de första jägarna korsade Berings sund för 15 000 år sedan rörde de sig inte bara mot okänt territorium, de tog de första stegen mot skapandet av ett imperium som en dag skulle dominera stora delar av Sydamerika.

Precis som med all form av evolution skedde utvecklingen av det mäktiga Inkariket gradvis. När jägare-samlare började bosätta sig i Cuscodalen i södra Peru omkring 4500 f.Kr. sådde de fröet till staden Cusco, som sedan blommade ut till ett regionalt maktcentrum år 1000. Även om resan från att vandra i Sydamerikas vildmark till att bilda en stad är en lång färd, kulminerade den i en explosion av utveckling 1438 och framåt. Det expanderade till inkacivilisationen, som kom att täcka 550 mil land och över 10 miljoner människor.

Imponerande är att detta stora imperium inte byggdes enbart genom blodsutgjutning.

Kejserliga ambitioner kan bara uppnås genom erövring, men inkafolket, av vilka det bara fanns omkring 40 000, föredrog att öka sina territorier genom fredligare

N

medel. Det innebar ofta löften om belöningar och upprätthållandet av status quo för de rivaliserande ledarna som skulle acceptera solguden Inti (som inkafolket trodde befriade dem från jorden efter att Viracocha, den högste inkaguden, skapade mänskligheten och sedan begravde den) som sin gud och betala tribut.

Många grannländer gav upp frivilligt och blev därför integrerade i imperiet. Expansionen skedde dock inte bara på fredlig väg. År 1438 gjorde chancafolket ett före­ byggande anfall mot ett spirande inkarike i ett försök att säkra kontrollen av lokala resurser. Inledningsvis verkade det som ett framgångsrikt drag, då den sittande inka­ härskare Viracocha Inca verkade fullkomligt oförmögen att agera inför hotet mot hans huvudstad och valde att fly. Tack och lov för folket i Cusco slog en ung prins med namnet Pachacuti tillbaka – enligt legenden förvandlade gudarna stenar till soldater som sedan hjälpte Pachacuti att krossa Chanca, som fick betala dyrt för sin aggression eftersom inkafolket massakrerade styrkorna och kuvade folket.

Efter sin fantastiska seger inledde den nykrönta Sapa Inca (kungen) Pachacuti en expansions­kampanj, där han uppmanade sitt folk att återuppbygga Cusco och hugga ut bosättningar som Machu Picchu (grundad 1450). Som den skarpa administratör han var gav han också alla talare av inkaspråket, quechua, nobel status innan han lät dem förvalta hans växande imperium. Mannen som hyllades som den som ”vänder världen upp och ned” visste hur man säkerställer lojalitet.

Medan 1471 var ett år av stor triumf för inka var det också en förlust, då Pachacutis liv och regeringstid skulle komma till sin ände.

En sådan omvälvande förändring av makten har ofta utlöst inbördeskrig genom historien, men inkafolkets framgångar höll i sig med uppkomsten av Pachacutis son Tupac Inca Yupanqui som blev deras andra härskare.

Tupac var en man med ännu större ambitioner och hans sikte riktades mot chimufolket.

Som inkas största rivaler utgjorde chimu det största hotet mot Tupacs drömmar om fortsatt expansion. Som ett resultat av det blev de behandlade med grymhet.

101 Imperier SE innehall 040219.indd 101

01.03.2019 13:25

Macuahuitl betydde ”handträ” och var tillräckligt vass för att kunna halshugga både män och hästar.

Efter att ha fångat ledaren Minchancaman flyttades Chimus största konstnärer till Cusco, där deras förmåga att skapa varor som kunde säljas och finansiera ett uppror fick bidra till Inkarikets tillväxt. I ett slag hade Tupac sopat undan den sista fiendenmakten från kartan och lagt 100 mil kust under sin kontroll.

Expansion i denna omfattning krävde naturligtvis stora arméer, och några bestod av 100 000 män, varav majoriteten inte var inka. Dessa horder av flerspråkiga krigare var uppdelade i styrkor på 10 000 vardera under ledning av en ledare, medan ett par tusen sanna inka, klädda i imponerande rutiga tunikor, bildade kungens livgarde.

Kungens soldater var mellan 25 och 50 år, och utrustade med flera olika vapen, inklusive påkar, slungor, pil och båge, spjut och favoriten: den platta träklubban med rundade hålrum på var sida av ”bladet”. En militär enhet

med denna förmåga gjorde det möjligt för inkafolket att förstöra ett antal städer och alla rivaliserande folk som var dumma nog att göra motstånd, som de otursamma cayambe, ett folk på cirka 30 000 som en gång bebodde Ecuadors högland. Men bara en armé kan inte säkra ett imperium, och en rad avancerade fästningar uppfördes för att säkra gränserna och deras nätverk av smala handelsrutter.

Med en säkrad position som regionens dominerande kraft kunde inka fortsätta att genomföra sitt skattesystem. Familjerna under inkastyret var uppdelade i gemensamma bosättningar, som kallades en ayllu, var och en var skyldig att betala två former av skatter som drevs in av inspektörer som kallades tokoyrikoqs, eller ”han som ser allt”. Dessa säkerställde att grödorna från ayllufälten delades upp i tredjedelar: en var till staten, prästerna och folket.

Den andra skattemetoden, som kallades mit’a, innebar att man krävde fysiskt arbete av rikets män. Varje man mellan 16 och 60 år var skyldig att arbeta för regeringen under en del av året, arbete som ofta bestod av att bygga vägar och fästningar eller slita i guldgruvorna.

Det var tack vare detta effektiva system som inka lyckades skapa sin rikedom och bygga de vägar som behövs för att expandera med en sådan fart att imperiet dubblades under Tupac Inca Yupanquis styre (otroligt nog upptäckte de dock aldrig hjulet). Men samtidigt som inkadominansens guldålder sken starkt, skulle den också bli kortvarig. År 1493 efterträddes Tupac av Huayna Capac, som blev Sapa Inca, och medan han skulle övervaka ännu en period av kejserlig tillväxt och enorma byggnadsprojekt skulle han också

styra tillräckligt länge för att se Machu Picchu överges 1510 när den spanska invasionen av Sydamerika började. Utan förmågan att motstå de sjukdomar och vapen som Francisco Pizarros conquistadorer tog med sig drabbades inka av stora förluster. Men det värsta hade ännu inte hänt.

Före sin plötsliga död i 1526 hade Huayna Capac tvekat över vem som skulle ersätta honom, vilket oundvikligen resulterade i en maktkamp det ögonblick som han tog sitt sista andetag. Det katastrofala inbördeskrig som skulle slita isär imperiet när det egentligen behövde enas skulle utkämpas mellan Huayna Capacans söner, Huascar och hans halvbror Atahualpa, som härskae över en varsin hälft av imperiet.

Bekymrad över broderns kontroll över imperiets arméer vände sig Huascar mot Quito

En hord inkasoldater med denna militära tunika måste ha varit en imponerande syn.

Länge leve imperiet

När spanjorerna skruvade åt greppet om Cusco svor en man att fortsätta kriga. fter det våldsamma mordet på Atahualpa installerades Tupac Huallpa som regent över inkafolket av Francisco Pizarro, och ersattes snart av Huascars yngre bror Manco. Det skulle visa sig vara ett inte så smart drag av spanjorerna, då Manco inte accepterade deras dåliga behandling.

Efter att ha flytt från Pizarros grepp samlade Manco snabbt en armé på 200 000 män och beläg­rade Cusco (från 1536) i ett försök att återta staden och reformera Inka­riket. Trots att hans försök att ta tillbaka Cusco slutade i reträtt efter tio månaders omringning av spanjorerna,

E

lyckades Manco ta sina trupper till fäst­ ningen Ollantaytambo i södra Peru utan förluster, där han sedan lyckades trycka tillbaka en rad spanska attacker.

Trots att Cusco var viktigast hade Manco inte satt alla sina styrkor där. Lima som grundats av Pizarro hade också belägrats, med fyra misslyckade hjälp­insatser.

Spanjorerna försämrade sina chanser att stoppa upproret och drabbades av sitt eget inbördeskrig, vilket gav Manco möjlighet att dra sig tillbaka längre in i Sydamerikas djungler, där han grundade en självständig inkastat som varade till dess att spanjorerna tog den 1572.

Lika hänsynslös som ambitiös. År 1524 steg Pizarro i land i Sydamerika med 80 män och en önskan om att erövra allt som låg framför honom.

102 Imperier SE innehall 040219.indd 102

01.03.2019 13:25

Inkariket i ett försök att ta över staden. Trots att han inte lyckades med detta mål tog han Atahualpa.

När segern verkade klar för Huascar flydde Atahualpa och samlade sina styrkor.

Den listige Atahualpa delade sin armé och skickade en halva ledd av generalerna Chalcuchima och Quisquis för att konfrontera sin bror, medan den andra stannade för att vaka över Quito under ledningen av den imponerande Ruminahui. En serie blodiga slag följde, strider som dödade över 100 000 av Huascars män (inklusive hans bror och general Atoc, som torterades innan hans huvud gjordes om till en gyllene bägare för Atahualpa) och slutade i nederlag 1532 vid slaget vid Quipaipan nära Cuscos murar med att han fängslades.

Atahualpa var lättad över att ha vunnit ”de två bröd­ernas krig”, men glädjen skulle visa sig kort­livad, för ett hot som var mycket allvarligare än hans bror närmade sig: spanjorerna.

Efter att ha krossat Aztekerriket 1521 hade spanjorerna sedan dess rört sig söderut i sin omättliga plundringshunger. Utrustade med skjutvapen och seglandes på skepp som var helt främmande för urinvånarna kunde inget stå i deras väg. I november 1532 nådde den hänsynslösa Pizarro staden Cajamarca (i norra Anderna) där Atahualpa återhämtade sig.

Allt var lugnt till en början och inkakungen accepterade ett möte med Pizarro nästa dag och serverade hans sändebud förfriskningar. Men trevligheterna var över nästa morgon efter att Atahualpa mött Pizarro och blivit förolämpad (troligen på grund av ett tolkningsfel) av inkräktarens krav och vägrade sedan att buga inför deras överlägsenhet. Slaget om Cajamarca följde, där de beväpnade och disciplinerade spanjorerna dödade över 2 000 inkas och tillfångatog Atahualpa.

Med sin härskare fängslad (och sedan

avrättad 1533 genom strypning då hans dödsdom ändrats från att brännas levande efter att ha konverterat till katolicismen) och marscher­ande spanska styrkor började Inkariket falla isär, trots ansträngningar från Atahualpas generaler.

Följande Sapa Incas misslyckades med att vända förfallet och trots en grym maktkamp mellan Pizarro och conquistadoren Diego de Almagro, som slutade med att den senare mördades 1538, kunde inkafolket inte utnyttja situationen trots att de revolterade mot sina förtryckare i flera år. År 1572 hade de sista strimmorna av hopp för inkas återfödelse slocknat och Spanien hade vunnit större delen av Sydamerika.

Idag finns bara ruinerna av Inkarikets stora bosättningar kvar som tecken på dess folks briljans och grymheten bakom deras försvinnande.

Denna staty av Pachacuti står vid Plaza de Armas i Cusco i södra Peru.

Pachacuti 1438–1463

Túpac Inca 1463–1471

Túpac Inca 1471–1493

Huayna Cápac 1493–1525

Inkarikets expansion längs Sydamerikas västkust.

103 Imperier SE innehall 040219.indd 103

01.03.2019 13:25

Han ansågs vara listig, smart, modig och bestämd. Hernán Cortés svepte in i Centralamerika och var en inspirations­ källa för många senare conquistadorer.

104 Imperier SE innehall 040219.indd 104

01.03.2019 13:25

Spanska imperiet

Spanska imperiet

En hunger efter nya territorier skapade ett imperium med enorm rikedom och makt, som sen förföll lika snabbt som det hade vuxit.

Av June Woolerton

mperiet sträckte sig från Asien till Amerika och hade rötter så djupa att hundra år efter dess slut fortsätter dess inflytande att kännas. Det spanska imperiet var en av de största globala makterna någonsin.

Rikedomarna det skapade åt sina härskare var enorma, samtidigt som de ofattbara grymheter de orsakade i länder som erövrats var minst lika stora när expansionen drevs på snabbt och skoningslöst. Imperiet lämnade ett arv av språk, religion och kultur i länder hundratals mil från dess centrum. Till slut blev storleken ett problem och ledde delvis till imperiets upplösning.

Det spanska imperiet expanderade i en våld­ sam erövringsvåg som dominerade 1500-talets politik. Aragonien och Kastilien hade just enats via Ferdinand och Isabellas äktenskap när den genuan­ske upptäckaren Christofer Columbus kom till deras hov med förhopp­ningar om att få stöd för sina planer på en seglats till Asien. Kunga­ paret kom från den spanska återerövringens framgångar, där Spaniens sista muslimska befolk­ ning körts ut ur landet, och öste pengar över projektet som skulle komma att förändra världen för evigt. Deras insats blev snart gynnsam. Den 12 oktober 1492 såg Columbus den första glimten av ett land som han kallade San Salvador. Inom

I

några veckor började ett kejserligt rike ta form.

Columbus återvände till Europa tidigt 1493, fortfarande troendes att han hade landstigit i Asien. Vid ett stopp i Portugal på färden tillbaka till Spanien beskrev han sina upptäckter för landets kung Johan II, som hade ambitioner om att expandera sina egna domäner runt Indien.

Rasande och orolig över att hans planer att erövra nya länder för Portugal skulle stoppas började Johan förhandla med Ferdinand och Isabella, vilket ledde till Tordesillasfördraget 1494 som delade nyfunna territorier utanför Europa. Även om den var nästan omöjlig att kontrollera skulle denna gräns, som gradvis flyttades mot mitten av dagens Sydamerika, komma att forma det spanska imperiet i flera hundra år.

Uppståndelsen vid Columbus återkomst till Spanien ledde till en våg av förvänt­ningar under kommande årtionden, men det var inte förrän den italienska upptäckaren Amerigo Vespucci anslöt sig till resorna västerut som det upptäcktes att denna växande flotta med fartyg och erövrare i själva verket färdades till en ny värld, skiljd från Asien. Vespucci bevisade att områdena de spanska sjö­männen siktade mot inte var en del av Indien, som Columbus hade drömt om, utan en annan landmassa som skulle få hans namn, Amerika.

Kort därpå skulle Vasco Núñez de Balboa rusa över

den mittersta delen av denna nya kontinent och bli den första europén som såg Stilla havet. Han hävdade havet för sin kung Ferdinand II. Detta, ihop med kontroll över större delen av Karibien, gav Spanien en bas för fler stora erövringar.

De antika imperierna i det nyfunna Amerika började falla inför den nya makten. Spanjor­erna drevs delvis av en önskan att upptäcka, men även av löftena om rikedomar. När de blev medvetna om överflödet av guld och ädelmetaller i landet som låg framför dem blev de spanska erövrarna allt djärvare och mer motiverade. År 1519 tog Hernán Cortés befälet över en expedition till Aztekerriket i Mexiko. Cortés inledde sitt anfall mot aztekernas maktbas delvis med hjälp av Malinalli, en lokal kvinna han fått som gåva vid ankomsten till Mexico som blivit hans tolk och älskarinna. Inom ett år hade aztek­härskaren Moctezuma II blivit en spansk marionett. Hans död 1520 följdes av en snabb erövring med hjälp av tlaxcala, gamla fiender till aztekerna, som hjälpte Cortés att ta full kontroll över det rika landet 1521.

Ett årtionde senare ledde Francisco Pizarro ett komplicerat plundringståg mot Peru och Inkariket. Han ville, precis som Cortés, förvandla dess härskare Atahualpa till en maktlös frontman medan han själv styrde riket.

105 Imperier SE innehall 040219.indd 105

01.03.2019 13:25

Efter en ohygglig massaker vid Cajamarca 1532 hölls inkahärskaren gisslan, men lovade ett rum fyllt av guld som lösen. Över 30 ton ädelmetaller levererades innan spanjorerna beslutade att ändå avrätta honom. År 1533 var Peru helt besegrat och blev basen varifrån spanjorerna skulle ta kontrollen över stora delar av Sydamerika.

Erövringarnas snabba fart överraskade Spaniens europeiska motsvarigheter, men var mindre chock­er­ande för de inblandade. Om sina möten med urinvånarna i San Salvador skrev Columbus att: ”Jag hade kunnat erövra dem alla med 50 man och regera dem som jag önskade”. Spanjorerna var numerärt underlägsna vart än de kom, men de hade med sig hästar och vapen som var mycket kraftigare och sofistikerade än något motståndarna någonsin hade sett. De hade också med sig bakterier och sjukdomar, som smittkoppor, som fick fäste i Amerika. Invånarna blev svårt angripna inom veckor och det försvagade deras möjligheter att stå emot spanjorerna ytterligare.

Vid spanska imperiets höjdpunkt sken alltid solen över någon del av dess domäner. De syd­ amerikan­ska baserna längs Stilla havet gjorde det möjligt för upptäckare som Ferdinand Magellan att resa till okända territorier och vid mitten av 1500-talet tillhörde även Filippinerna det spanska imperiet. Öarna lades till en växande lista med områden under spansk kontroll, och slutligen hade imperiet hela Karibien samt Syd- och Centralamerika, såväl som delar av Nordamerika

och Afrika inklusive Ekvatorialguinea och Stillahavsöar som Palau.

De kejserliga domänerna delades in i vice­ kungadömen. Efter 1500-talets snabba expansion sträckte sig vicekungadömet Nya Spanien från Florida och Kalifornien i norr, till Karibien i väst och hela vägen till Venezuela i syd. Vice­ kungadömet Peru kontrollerade resten av de sydamerikanska domänerna. Under kronans beskydd blev dessa vicekungadömen starka maktbaser samtidigt som de skapade stora rikedomar åt dem med höga poster inom dem.

Det nya imperiets välstånd delades med Spanien. Medan ekonomin blomstrade byggde Spaniens ledare några av de mest imponerande kungliga residensen i Europa. De gav också sitt stöd till konsten och litteraturen i hemlandet med ett uppsving i ambition och bedrifter som kom att bli känt som El Siglo de Oro, Guldåldern.

Författarna Miguel de Cervantes och Lope de Vega, konstnär­erna Diego Velázquez och El Greco samt kompositörer som Tomás Luis de Victoria blomstrade under denna period, medan landets flotta och armé blev styrkor att räkna med.

Spaniens uppkomst som en militär och kulturell stormakt nådde sin höjdpunkt när Habsburg­arna tog makten. Karl V blev kung av Spanien 1516, inte långt efter att ha ärvt makten i Nederländerna och bara tre år innan han blev helig romersk kejsare. Stora delar av dagens Europa hamnade under hans kontroll och

Imperiebyggaren Karl V kom att härska över stora delar av Europa och vakade över ett imperium som gjorde hela världen avundsjuk.

”Vid dess höjdpunkt sken alltid solen över någon del av det spanska imperiets domäner.”

Karl V ledde ett imperium som täckte 3,9 miljoner kvadratkilometer.

Den spanska avrättningen av inkaledaren Atahualpa kom efter anklagelser om förräderi efter att ha pressat honom på enorma mängder guld och silver.

I ett tyst och avlägset beläget kloster, tillbringade en utmattad man sina sista år i ett rum fullt av klockor.

Han träffade få människor och fördrev tiden med att skriva brev, men detta tysta liv motsäger hans otroliga förflutna. För denna man var Karl V, en gång i tiden kejsare i det första imperium där solen aldrig gick ner.

Karl föddes i Gent år 1500 och ärvde det mesta av Europa när han blivit 25. Genom sin habsburgska far, Filip den sköne, tog han över Nederländerna och Burgunden medan hans farfar Maximilian lämnade det heliga romerska riket. Genom sin mor Johanna fick han kungadömena Kastilien och Aragonien och med dem, det redan spirande spanska imperiet.

En sådan enorm maktbas behövde oändliga resurser och de kejserliga domänerna gav Karl välbehövda inkomster. Men det hade sitt pris. 1518 godkände han den första direkta transporten av slavar från Afrika till Amerika och ändrade handeln för evigt och förgrymmade den ytterligare. Hans konstanta behov av pengar ledde också till missnöje över hans styre i Spanien.

När han fyllt 50 var Karl redan utmattad. Han började abdikera sin makt och lämnade det heliga romerska riket till sin bror och det spanska imperiets territorier till sin son som blev Filip II. Han drog sig tillbaka till men höll kontakten med regeringen genom brev. Hans död 1558 avslutade ett liv som hade fått uppleva makt utan dess like i det moderna Europa, men som delvis byggde på mångas extrema lidande.

106 Imperier SE innehall 040219.indd 106

01.03.2019 13:25

Spanska imperiet

förmögenheten han fick från imperiet lät honom finansiera insatser mot uppror. Hans son Filip II ärvde inte det tysk-romerska riket, som tillföll en annan del av familjen, men han ökade sin egen makt genom att ta tronen i Portugal 1581 under en successions­kris.

Vid det laget hade Spaniens makt börjat för­ svagas. Filip II mötte svårigheter när han försökte behålla kontrollen över Spanska Neder­länderna och svåra strider följde. Ekonomisk kris skakade

En målning av Christofer Columbus ombord Santa Maria 1492.

regeringen och det spanska tronföljdskriget, där både Frankrike och Österrike försökte ta kontroll över Madrid och imperiet i det tidiga 1700-talet, orsakade ytterligare instabilitet. Vid det laget var Spaniens globala dominans hotad av fransk och brittisk utvidgning, eftersom handelsvägarna över Stilla havet och Atlanten blivit allt viktigare för de europeiska nationernas välstånd.

Det fanns även motstånd mot den makt och det välstånd som imperiet hade gett till religiösa ordnar, inklusive jesuiterna. I de tidiga åren var spirituell erövring nästan lika viktig som de territoriella, men missionärerna hade även blivit administratörer. Jesuiterna kördes ut ur de spanska vicekungadömena 1767, men deras uttåg skapade en brist på förvaltning och vissa områden började hamna utanför imperiets kontroll.

Under tidigt 1800-tal uppstod självständighets­ rörelser i Syd- och Centralamerika, och under den bestämde och karismatiske Simón Bolívars ledning bröt sig stora delar av kontinenten loss från Spanien. Madrid var maktlöst i sina försök att

stoppa ropen på frihet efter Napoleons invasioner och en period av instabilitet med abdikationer och dynastikrig skapade ett vakuum där imperiet började ebba ut. När den kungliga makten hade återställts under kung Alfons XII 1874 var det mesta av Spaniens innehav borta. De sista delarna i Amerika, Kuba och Puerto Rico förlorades 1898, och Filippinerna förlorades ett år senare.

Spanien hade aldrig tagit några större delar av Afrika, men vid 1900-talets början var dess baser på den afrikanska kontinenten det enda som fanns kvar av imperiet. Genom självständighets­ rörelser försvann även dessa och slutet på kontrollen över Spanska Sahara 1975 sänkte den sista ridån över det spanska, kejserliga styret.

Det spanska imperiets fall var nästan lika snabbt som dess uppkomst, men dess arv fortsätter vara stort. Både språket och religionen blev centrala i Sydamerika, där arkitektur och konst fortfarande visar imperiets djupa påverkan.

Det spanska imperiet byggdes till delar av övermod och upprätthölls av beslutsamhet, och dess arv kan ses tydligt än i dag.

© Getty Images

Filip II av Spanien blev kung av Portugal och utökade räckvidden av sin kejserliga makt i världen.

Pizzaros kuvande av Peru ledde till den snabba erövringen av resten av Sydamerika och grundandet av Spaniens enorma rike.

107 Imperier SE innehall 040219.indd 107

01.03.2019 13:25

Mogulriket 1526–1857

Shah Jahan kunde bygga Taj Mahal till minne av sin favoritfru eftersom han var härskare i ett imperium som täckte det mesta av den indiska subkontinenten. Mogulriket var en förindustriell maktbas och hade en fjärdedel av världens industriella produktion, vilket finansierade arkitektoniska ikoner under 1600-talet.

108 Imperier SE innehall 040219.indd 108

01.03.2019 13:25

Mogulriket

109 Imperier SE innehall 040219.indd 109

01.03.2019 13:25

EN RESA GENOM

BRITTISKA IMPERIET I BOKSTAVSORDNING Allt som är värt att veta om jätteriket där solen aldrig gick ner.

B

rittiska imperiet började hävda sig mot omvärlden i slutet av Tudor-perioden, under Elisabet I:s regeringstid. Med en drottning som uppmuntrade upptäcktsresor och handel sökte sig britterna i allt högre grad till länder långt borta. Efter att ha besegrat den berömda spanska armadan blev britterna havets härskare och kunde börja bygga upp ett eget imperium.

Imperier SE innehall 040219.indd 110

Den kungliga flottans styrka gjorde att England kunde expandera ordentligt, och på 1700-talet hade landet kolonier över hela världen. De territoriella vinsterna gjorde landet till världens främsta handelsnation, och monopolet bidrog till att stärka ekonomin. Samtidigt blev militärmakten en av världens starkaste. Imperiet växte och krympte växelvis, men det behöll sin starka ställning under flera hundra år.

Med imperiet spreds den brittiska kulturen över hela jorden. Engelska språket och många drag i religionen, ekonomin, samhällslivet och politiken togs upp av andra kulturer. När andra världskriget tog slut var kolonialmaktens dagar räknade på många håll, och imperiet började vackla. Även om Brittiska imperiet föll samman lever minnet av dess framgångar och misslyckanden kvar, och det kommer det att göra det i många år till.

01.03.2019 13:25

Det brittiska imperiet

Englands testmatch mot Sydafrika år 1939 pågick i osannolika tio dagar – och slutade oavgjort.

Ett australiensiskt cricketlag på en bild från Niagarafallen år 1878. I slutet av 1800-talet hade cricket redan blivit en internationell sport.

Cricket

Australien

Imperiets favoritspel hade ett dystert ursprung.

Från straffkoloni till ett oberoende invandrarland.

Förlusten av Amerika var problematisk för Storbritannien. Vad skulle man nu göra med alla straffångar som inte var välkom­ na i Nya världen? Vart skulle man skicka dem? Australien blev lösningen. År 1788 inträttades de första straffkolonierna när fartygen från ”första flottan” kom dit. På 1800-talet blev landet attraktivt för nybyggare och när man hittade guld på 1850-talet ökade invand­ ringen och folk strömmade hit under den australiensiska guldruschen. Urbefolk­ ningen, aboriginerna, minskade i antal på grund av smittsamma sjukdomar och för att nybyggare tog deras mark.

Storbritannien såg nu landet som en värdefull ekonomisk tillgång. Handeln med guld och ull blomstrade, men det utbröt många konflikter om mark och skatter mellan nybyggarna och myndigheterna.

Den brittiska flottan skyddade dock Austral­ien från de tyska och franska kejsardömena, men det räcte inte för att lugna befolkningen. På 1880-talet började nybyggarna se sig själva som ”austral­­ iensare” och imperiets inflytande minskade.

Befolkningen ökade med 3 procent per år och den ekonomiska tillväxten var dubbelt så hög som i moderlandet. Trots en lågkonjunktur år 1890 blev Australien självständigt år 1901. Landet ryckte ändå ut till Englands hjälp under första världskriget.

Då gjorde Anzac tappra insatser vid Gallipoli och på västfronten.

Robert Baden-Powell under sin karriär som militär. Bilden togs 1896.

Baden-Powell

”Ett liv utan äventyr skulle vara dödstrist.”

Robert Baden-Powell hade alltid trivts bättre ute än inne i klassrum och föreläsningssalar.

Han var full av äventyrs­ lust. Överstens mest minnesvärda tid var i Afrika år 1899–1900, under belägringen av Mafeking. Den inträffade under andra boerkriget, en fruktansvärd konflikt där Brittiska imperiet ställdes mot Oranje­ fristaten. 20 officerare från de brittiska säkerhetsstyrkorna, däribland BadenPowell, skickades för att hålla fronten. De blev omringade i staden, men lyckades hålla stånd i 217 dagar mot 7 000 boer.

Baden-Powell, som nu var generalmajor, hyllades som hjälte, men några år senare övergick han från att vara militär till att bli scout. Hans första bok om ämnet, Scouting For Boys, utkom 1908 och sen utvecklades scoutrörelsen i rask takt.

Cricket, som numera spelas i många länder i Samväldet, blev snabbt populärt i Brittiska imperiets kolonier. År 1787 grundades Maryle­ bone Cricket Club (MCC), 1788 formaliserades spel­ reglerna och därmed inleddes sportens professionalisering. Det spelades först på Barbados år 1806 och i Sydafrika år 1808.

Cricket blev populärt på många håll i koloni­erna och snart hade det nått Australien, Nya Zeeland, Indien och Karibien. Cricket var dock mer än bara en sport – britterna använde det som ett slags politiskt vapen. Reglerna och attityderna utnyttjades för att påminna koloniernas lokalbefolkningar om att det fanns en skarp åtskillnad mellan dem och de vita kolonist­ erna. Detta förstärkte rasfördomarna och blev en symbol för social kontroll. Cricket blev ett råbarkat sätt att försöka sprida civiliserade värderingar till alla som britt­ erna ansåg vara mindre värda. Imperiet hade alltid byggts på en känsla av överläg­ senhet, och den attityden levde kvar även när slaveriet hade avskaffats.

Cricket fortsatte att vara populärt även efter det att många kolonier blivit själv­ ständiga. Nu blev det en folklig sport i stället för ett maktmedel. Den mest berömda tävlingen mellan Australien och England hölls år 1882. Den forna kolonin vann chockartat och tidningen Sporting Times skrev upprört att ”den engelska cricketen var död”. Sanningen är att sporten bara blev ännu mer populär efter det.

Robert BadenPowells liv

Föds ●●1857

Robert Stephenson Smyth BadenPowell föds 22 februari i London.

Barndomen ●●1860

Han kallades BP eller Stephe och hade nio syskon.

Pappan dog när han var bara tre år gammal.

Skoltiden ●●1870

Baden-Powell utbildades vid Charterhouse, en av Englands mest prestigefyllda skolor.

Armékarriär ●●1876

När han inte lyckades komma in på college gick han in i armén. Han blev kapten som 26-åring.

Belägringen ●●1899–1900 I det andra boer­kriget håller Baden-Powells mannar ut i 217 dagar under belägringen av Mafeking.

Scoutrörelsen ●●1907–08

Han startar scout­ rörelsen och ger ut boken Scouting For Boys.

Giftermål ●●1912

Han möter Olave Soames, som han får tre barn med och hon hjälper till att starta flick­ scouting.

Dör ●●1941

Baden-Powell dör i Kenya den 8 januari, efter många års resor och arbete för scouterna.

111 Imperier SE innehall 040219.indd 111

01.03.2019 13:25

Argentinska trupper lade ut 25 000 minor på Falklandsöarna.

Många finns ännu kvar i marken. De hotar öborna och de pingviner som lever där.

Den stora avkoloni­seringen

Solen går ner över Brittiska imperiet.

Trots segern i andra världskriget fick konflikten negativa effekter på det nu försvagade imperiet.

Storbritannien kanske fortfarande var det största riket i världen, men när de båda stormakterna USA och Sovjetunionen bildade nya inflytelserika block i världen blev landet ekonomiskt försvagat och måste till sist ge upp sina omhuldade besitt­ ningar. Det började år 1947 när Indien delades, bara fem år efter det att Quit India-rörelsens uppror hade slagits ner år 1942. Det var en oerhörd förlust som försvagade imperiets militära slagkraft. Ännu värre var Suezkrisen år 1956. När Storbritannien förlorade kontrollen över den ekonomiskt viktiga Suezkanalen blev finanserna, militär­ makten och den inernationella prestigen ännu mer urholkade.

När Storbritannien började bygga upp sina krigsskadade städer efter kriget hade landet inte längre råd att upprätthålla ett rike som sedan länge hade skakats av uppblossande nationalism. Kenya, Uganda och Tanganyika blev alla självständiga år 1963, och de vita nybyggarnas uppror i Sydrhodesia år 1965 demonstrerade tydligt att britternas militärmakt var på fallrepet. Imperiets sönderfall berodde på penningbrist och svaghet, men också på att många kolonier hade gjort stora insatser för de allierade under kriget. När Storbritannien gick med i EEC år 1973 slutade imperiedrömmarna tvärt, och nu kunde idén om ett världsrike bara spåras i traditioner och kulturer, inte i gränslinjer och eldvapen.

Fartyg från East India Company lägger till i Londons hamn med fler skeppslaster av värdefullt te.

Tipu Sultan, härskare i kungariket Mysore och svuren fiende till East India Company, dödas.

Falklands­ kriget Nationen som klamrade sig fast vid territoriet.

Efter andra världskriget var Stor­ brit­anniens krigsskuld oerhört stor, vilket drabbade imperiet hårt.

East India Company Kompaniet som utvecklades från en mindre handelsaktör till makthavare.

En av imperiets viktigaste institutioner var East India Company, en väldig affärsverksamhet när den stod på sin höjdpunkt.

Organisationen går tillbaka till år 1601 när brittiska fartyg först seglade mot ”Östindien”.

När ryktet om riklig tillång på kryddor och andra råvaror spred sig gjorde allt fler fartyg resan och handelsvägarna utvidgades. Britterna var inte de första européerna som gjorde den resan, men de pumpade in pengar i affärsföretagen, och 1690 hade de byggt handelsstationer längs hela Indiens väst- och östkust. När det brittiska inflytandet förstärktes och mogulhärskarnas välde i Indien försvagades, förvandlades handeln till en ockupation. Kompa­niet kunde nu utkräva skatter och försvara sina intressen med vapen. Det var förödande för de indiska lokalsamhällena, som bara kunde se på medan deras ekonomier och samhällen togs över.

East India Company var som mest lönsamt i början av 1700talet, när indisk bomull massexporterades och gav brittiska konsumenter billiga kläder av god kvalitet. Kompaniet började snart ta mer än det gav när det blandade sig i den indiska politiken. Det uppmärksammades av den brittiska regeringen, som tog kontroll över kompaniet år 1783. East India Company är ett exempel på brittisk handel som urartade, och de negativa effekterna på Indien bidrog till nationalistiska känslor i landet. År 1858 avskaffades kompaniet och ersattes av Brittiska Indien, en koloni som lydde direkt under den brittiska kronan.

På 1980-talet var imperiet inte mer än Storbritannien, men landet ville fortsatt skydda det som fanns kvar av dess besittningar.

Falklandsöarna, en avlägsen koloni i södra Atlanten, var en av dessa få spillror. Grann­landet Argentinas militär­ diktatur under Leopoldo Galtieri invaderade ögruppen den 2 april 1982, med hänvisning till dess spanska ursprung och geografiska läge söder om Argentina. Mot andra länders inrådan beslöt Margaret Thatchers regering att slå tillbaka.

Konflikten varade i två månader, och 649 argentinska och 255 brittiska soldater dog, samt tre öbor. Den 13 juli kapitulerade Argentina.

112 Imperier SE innehall 040219.indd 112

01.03.2019 13:25

Det brittiska imperiet Brittiska fartyg bevakar sina egendomar och patrullerar kusten utanför Hongkong.

Den brittiska expansionen nådde ända till Tibet i samband med Younghusbandexpeditionen år 1903–04.

Galen kapplöpning

På 1800-talet hamnade Storbrit­annien och Ryssland nästan i en stor konflikt.

När Ryssland och Persien undertecknade ett fördrag år 1813 blev britterna oroliga.

Den brittiska kronan konstaterade med obehag att de ryska intressena utvidgades i Asien och imperiet försökte då Ett viktigt handelscentrum som nästan alltid härjades skydda Indien genom att förskjuta sina av krig och konflikter. egna gränser norrut. De båda makt­ East India Company anlände blocken möttes vid Afghanistans gränser, och landet blev en Storbritannien ett avtal år 1898 som gav till Hongkong år 1635 för att buffertzon mellan stormakterna. Britterna ville använda landet rätt till ön i 99 år. Under andra handla med både kineser och världskriget togs Hongkong helt över av Afghanistan för sina egna imperialistiska syften, och följden portugiser, som hade stora blev tre anglo-afghanska krig. Det viktigaste av dem var det japanerna. Ockupationen pågickt till år 1945, handelskarteller i området. andra anglo-afghanska kriget, där en brittisk seger gav men efteråt tvingades Hongkong anpassa Siden, kryddor och te var imperiet ett nytt protektorat. sig till det nya kommunistiska Kina. Det viktiga handelsvaror för Den stora kapplöpningen pågick också i lyckades, med en ekonomisk uppblomstring britterna, men handeln inskränktes Persien. Från början var landet allierat på 1950-talet som gjorde området till ett Uttrycket av de kinesiska myndigheterna, med britterna, men 1825 bytte man finansiellt kraftcentrum under 1970-talet. ”den stora som ville att alla varor skulle fot för att i stället stödja Ryssland. År År 1997 upphörde britternas avtal om passera via Kanton och skötas 1837 övertalades perserna att tåga Hongkong, och kineserna krävde att återfå kapplöpningen” av kinesiska handelsmän.

På mot Herat, ett brittiskt område i det. Den brittiska regeringen försökte först myntades av 1800-talet hade opium blivit en Afghanistan. Anfallet slogs tillbaka förhandla, men insåg snart de potentiella Arthur Conolly och viktig produkt i området, och i av britterna, men Persien förblev ekonomiska och administrativa problemen populariserades ett försök att avsluta det första ryskt fram till Krimkriget år 1853. och backade. Förlusten av Hongkong var den av Rudyard opiumkriget överlämnades Hong­ sista ekonomiskt kännbara avkoloniseringen Kapplöpningen slutade officiellt med Kipling. kong till britterna år 1841. det engelsk-ryska fördraget år 1907, som och innebar det definitiva slutet för Brittiska När krigen var slut undertecknade satte punkt för nära 100 års konflikter. imperiets långa historia.

HongKong

En del britter trodde att hungersnöden på Irland var ett verk av Gud.

Hungersnöd på Irland Över 1 miljon människor dog i en katastrof som den brittiska regeringen inte gjorde någonting åt.

Effekterna av missväxt och mat­brist på den gröna ön blev föröd­ande. Man beräknar att 1 miljon (en åttondel av landets befolkning) dog och att ytter­ ligare 1 miljon utvandrade för att fly hungersnöden. Potatis hade varit bas­ födan på Irland, men den blev oätlig när den förstördes av en sjukdom som gjorde den till en svart, klibbig massa. Hälften av skördarna förlorades under åren 1845–47.

De brittiska Whig- och Tory-regeringarna ville inte ta i problemen på Irland. Att stoppa exporten av säd från Irland hade kunnat vara en effektiv metod, men man vidtog inga sådana åtgärder eftersom regeringen inte visade något som helst intresse för den irländska hungersnöden. Irland fick en del

hjälpsändningar av spannmål, men antingen fungerade inte utdelningen eller så saknades utrustning för att mala mjöl eller så såldes det för dyrt för att vanliga irländare skulle ha råd med det. Man inrättade soppkök som kunde utfodra 3 miljoner per dag, men systemet fungerade bara i ett halvår. Engelska politiker kunde helt enkelt inte tänka sig att understödja irländarna, det ansågs inte ingå i Imperiets ansvarsområde. Några offentliga arbeten drogs igång för att lindra nöden, men den brittiska regeringen förespråkade frihandel, vilket uteslöt mer omfattande hjälpprojekt. Många irländare tvingades utvandra och stora delar av befolkningen gav sig av för att söka en ny framtid i Amerika och Nya världen.

113 Imperier SE innehall 040219.indd 113

01.03.2019 13:25

Boerkrigen, som följde efter krigen mot zuluerna, pågick i två år . Konflikten slutade med brittisk seger.

Jingoismen

Livingstone

Mannen som ägnade sitt liv åt att utforska nya länder.

David Livingstone var en av de fösta som förstod att myggor överförde malaria.

Aggressiv brittisk utrikespolitik och hård­ nackad imperialism.

Jingoismen – en nationalistisk och patriotisk övertygelse om att ens eget land är bäst – florerade i Brittiska imperiet, särskilt i slutet av 1800-talet, när dess välde var som störst. Britternas aggressiva maktdemonstrationer för att upprätthålla och utvidga sin maktsfär överdrevs naturligtvis också i press och propaganda, som skildrade nästan alla Imperiets åtgärder i en positiv dager.

När supermakterna Tyskland och Ryssland växte fram skärptes jingo­ ismen och övergick i en arro­gant ideologi som byggde på isolation­ism och kapplöpning på haven. Invasions­ skildringar från tiden, som HG Wells Världarnas krig, underblåste den para­noida motviljan mot ryssarna.

Jingoismen var inte ny (Storbritannien hade alltid konkurrerat stenhårt med Spanien och Frankrike), men politikerna oroade sig för att arbetar­ klassens röster skulle påverka den brittiska politiken negativt. De insåg att en påstridig utrikespolitik kunde tilltala folket. Jingoismen varade fram till första världskriget, som för alltid förändrade allmänhetens syn på krig.

Kitchener

Den brittiske befälhavaren som odödliggjordes på den berömda rekryteringsaffischen.

Horatio Kitchener var född på Irland och utbildades i Schweiz. Han och hans omisskänliga mustasch blev symbol för Stor­ britannien och Brittiska imperiet.

Kitchener hade en lång militär karriär, från år 1871 till hans död år 1916. Han tjänstgjorde i ingenjörs­ kåren innan hans karriär tog fart. År 1886 utsågs han till general­ guvernör över Östsudan. Han fortsatte att arbeta sig uppåt och hans insatser i mahdistupproret, särskilt segern i slaget vid Omdur­ man, gjorde honom till national­ hjälte i Storbritannien. Kitcheners metoder var dock inte alltid popu­ lära, och hans inrättande av koncentrationsläger under boer­ kriget kritiserades hårt.

Kitchener adlades ändå år 1902 och befordrades till krigsminister

vid första världskrigets utbrott år 1914. Till skillnad från många samtida förutsåg Kitchener att konflikten skulle pågå under lång tid, och han skapade den så kallade Nya armén. Det var dock inte till fördel för hans karriär.

Han var erkänt svår att samarbeta med och hans stöd för det dåligt förberedda slaget vid Gallipoli blev en vändpunkt. Ammunitionskrisen år 1915 blev ännu mer förödande för honom.

Kitchener överlevde inte kriget.

Han dödades ombord på fartyget HMS Hampshire, som sänktes den 5 juni 1916 av en tysk mina när det var på väg för att uppmuntra det ryska motståndet mot Tyskland.

Kitchener hade tvivelaktiga metoder för krigföring, men är ihågkommen för att han mobiliserade så många i början av första världskriget – och naturligtvis också för porträttet på rekryteringsaffischen.

David Livingstone föddes i en arbetar­ klassfamilj i närheten av Glasgow, och hans far lärde honom att läsa och skriva. Efter studier vid Anderson’s University lyckades han skaffa pengar för att flytta till London. År 1841 kunde han förverk­liga sin dröm om att bli upptäckts­resande när han skickades till Afrika som missions­ läkare. Livingston var starkt religiös och när han kom till Kalahari­öknen började han omvända befolkningen till kristendomen. Han hade kristna värderingar och fick nu en inblick i den omfattande och fasans­fulla slavhandeln. Han utforskade också Botswana och sjön Ngami.

Livingstone reste till Afrika flera gånger, till fots, med kanoter och på oxryggen, och han var nära att dö i attacker från vilda djur och olika sjukdomar flera gånger. Han stötte på många lokala stammar och bidrog med sina skrifter till att sprida kunskap om slavhandeln och sjukdomar som malaria och skörbjugg. Det officiella ekonomiska bidraget räckte till slutet av 1850-talet, men år 1866 hade han fått ihop tillräckligt mycket pengar för att själv finansiera en ny resa. Denna gång ville han hitta Nilens källa, och det blev hans sista färd. Med ett fåtal följeslagare och sjuk i lunginflammation förs­ vann Livingstone och återfanns först i oktober 1871 i Ujiji, Tanzania.

Livingstone var fysiskt utmattad, men alltid lika hängiven sin uppgift. Han dog i maj år 1873. Han kartlade stora delar av den tidigare okända afrikanska kontinenten för Brittiska imperiets räkning.

114 Imperier SE innehall 040219.indd 114

01.03.2019 13:25

E r

Det brittiska imperiet

Mau Mau

Ett blodigt uppror som skakade det redan vacklande imperiet i dess grundvalar.

Efter andra världskriget spred sig en våg av nation­ al­ism genom Afrika. De europeiska kolonialmakternas välde gick mot sitt slut. Brittiska imperiet hörde till dem som fick känna på de nationalistiska krafterna, särskilt i Kenya. Den revolt som kallas Mau Mau-upproret syftade till att permanent sätta stopp för det brittiska styret i Kenya. De första hemliga mötena mot britterna hölls i augusti 1951 i huvudstaden Nairobi, och alla deltagare svor Mau Mau-eden. I oktober 1952 hade ett stort antal mordbränder och dödliga attentat utförts av Mau Mau, och den brittiska regeringen sände trupper till Kenya.

Upproret hade tagit fart.

Än i dag är revolten kontroversiell, och år 2013 bad den brittiska regeringen formellt om förlåtelse för över­ greppen.

En polis vaktar en grupp män från Mau Maurörelsen som är misstänkta för att konspirera mot britternas välde.

Fientligheterna fortsatte och undan­ tags­tillstånd utfärdades i Kenya. På bara fyra veckor mördades 40 människor, både vita nybyggare och svarta som inte hade anslutit sig till Mau Mau. Organisa­tionen förklarades officiellt bestå av terrorister. Brittiska soldater arrest­erade tusentals miss­tänkta och omringade stammarnas territorium för att undvika att rörelsen spreds.

1954 hade upproret mattats av, och fler ledare tillfångatogs och förhördes.

Britterna försökte erbjuda amnesti, men det avvisades och dödandet fortsatte. År 1955 hade 70 000 personer som misstänktes för samröre med Mau Mau fängslats. Upproret klingade av och slutade definitivt år 1959. Mau Mauupproret var blodigt och visade att de europeiska ländernas välde i Afrika var slut, och det röjde vägen för Kenyas självständighetsförklaring år 1963.

Nelson

Opiumkrigen

Horatio Nelson hör till den brittiska marinens främsta militära genier. Han växte upp i en liten by i Norfolk och började sin marina karriär som skepps­pojke som tolv­åring. Den unge mannen hade talang, och han gjorde snabbt karriär och avancerade till kapten år 1779. Före slaget vid Trafalgar hade Nelson tjänstgjort i Amerika och Karibien. Han vann en av sina första segrar i slaget vid St Vincent år 1797, när den brittiska flottan besegrade den spanska armadan. Nu blev Nelson populär i hemlandet och visade åter sin militära begåvning genom att överlägset vinna över fransmännen i slaget vid Nilen år 1798. Som amiral besegrade Nelson därefter en stor flottstyrka utanför Köpenhamn år 1801. Nelson är främst ihågkommen för slaget vid Trafalgar. På det europeiska fastlandet rasade det tredje koalitionskriget med full kraft, men Nelson säkerställde en övertygande seger till havs. Segern kostade honom livet, men gav honom en plats i Brittiska imperiets historia.

Opium spelade en viktig roll i handeln inom Brittiska imperiet.

Varan var eftertraktad i Kina och handeln bidrog till att finansiera britternas import av te och siden.

Nackdelen var att opium hade förödande effekter för människor och var starkt beroende­framkallande. När den kinesiska regeringen insåg att folket var i fara införde den restrik­ tioner för opium­handeln, vilket minskade britternas vinster. Det ledde till krig.

Det första opiumkriget började när kineserna förstörde 20 000 lådor med opium. Den brittiska regeringen skickade en expeditionskår som ockuper­ ade staden Kanton i maj 1841 och invaderade Nanking i augusti samma år. Britternas seger avslutade detta krig.

Det andra opiumkriget var mer omfattande, eftersom fransmännen blandade sig i. De militära operationerna inleddes i slutet av år 1856, och år 1858 hade de brittiska kanonbåtarna tvingat kineserna till förhandlingsbordet.

Ett antal fördrag legaliserade importen av opium, men fientligheterna återupptogs när kineserna bombard­ erade britterna i juni 1859. Britter och fransmän återkom med en stor styrka i augusti 1860. De ockuperade Beijing, och därmed var kriget avslutat.

En sjömilitär som förväntade sig att alla skulle göra sin plikt.

Två konflikter som påverkade östra Asien för all framtid.

115 Imperier SE innehall 040219.indd 115

01.03.2019 13:26

På plantager & i kolonier

I imperiets olika delar fanns det olika typer av fångar man låste in i olika straffkolonier.

En av de viktigaste rollerna som Amerika spelade för Brittiska imperiet var den som fångläger. Man beräknar att 50 000 dömda personer skickades till Nya världen, vilket mot­svarar en fjärdedel av alla brittiska nybyggare under 1700-talet. De första fångarna skickades iväg år 1718 med stöd av reger­ingens nya transportförordning, som införde mass­deportation av fångar till det som i dag är delstat­erna Virginia och Maryland. När de 13 kolonierna gick förlorade efter den amerikanska revolutionen behövde Stor­ britannien skapa fler kolonier som kunde ta emot straffångar. Först höll man de dömda på särskilda fångfartyg på Themsen och tvingade dem att rensa upp i floden, men det var ingen långsiktig lösning. År 1786 inrättade man straffkolonier i Australien, Karibien, Indien och Singapore.

Brittiska imperiet var inte det enda stora riket som använde straffkolonier, men det hade några av de mest omfångsrika sådana. Meningen var att de kriminella skulle stå för billig arbetskraft på plantager och arbetsinrättningar, och leva åtskilda från resten av befolkningen. Allt förändrades år 1779 då en särskild lag banade väg för statliga fängelser. Detta skulle sätta stopp för korruptionen på kriminalanstalterna. Straffkolonierna var ett jätteprojekt som lättade trycket på de brittiska myndigheterna och löste problemet med de många fångarna i riket.

Drottning Viktoria

Populära drottning Viktoria, Queen Victoria, regerade länge.

Raj

Efterföljaren till det brittiska Ostindiska kompaniet, Raj, inledde en ny tidsepok i Indien.

Drottning Viktoria regerade över Storbritannien under en År 1858, efter det indiska upp­roret, ekonomiskt framgångsrik och avvecklades det försvag­ade East relativt fredlig period. Hennes tid India Companys politiska åtag­ sammanföll med den så kallade anden och Brittiska Indien inord­ ”Pax Britannica”, en tid när nades under den brittiska kronan.

Storbritannien blev världens Det så kallade Raj täckte inte hela ledande statsbildning. Viktoria gifte sig år 1840 Indien, utan omfattade cirka två med sin kusin, prins Albert av Sachsen-Coburg och femtedelar av den indiska subkontinenten. Det var en Gotha, och paret blev regenter över en oerhört populär monarki. Den viktorianska eran är känd för följd av att brittiska vice­kungar hade makten i Indien, eftersom området var ekonomiskt och militärt viktigt industriell expansion och ekonomiska framsteg, för Storbritannien. 20 procent av Storbritanniens export men också för utveckling inom konst och gick till Indien, och många indier enroller­ades i brittiska vetenskap. Storbritannien fungerade som en armén. 20 000 mili­tärer och kolonial­tjänste­män styrde konstitutionell monarki där drottningen emellanåt över 300 miljoner indier.Så småningom växte lokal­ blandade sig i politiken. befolk­ningens motvilja mot det brittiska styret, efter­ År 1854 utbröt en Krimkriget. Under konflikten som fattigdom och svält härjade medan Imperiets utdelades Viktoriakorset för första gången – en intressen prioriterades. År 1885 bildades den indiska utmärkelse som blev den främsta nationalkongressen, som gav indierna talan och symbolen för militära framgångar. stöd. Organisa­tionen bidrog till att Mahatma På hemmaplan tog den Sju olika Gandhi blev en nyckelfigur i början av industriella revolutionen 1900-talet och till att landet slutligen blev snabbt fart. På 100 år ökade mord­försök självständigt år 1947. befolkningen från genom­fördes mot 16 till 41 miljoner. drottning Viktoria

från år 1840 till år 1882.

Vicekungen Lord Canning möter här maharajan Ranbir Singh år 1860 för samtal om den brittiska expansionen i norra Indien.

116 Imperier SE innehall 040219.indd 116

01.03.2019 13:26

Det brittiska imperiet Boston Tea Party var den mest kända protesten mot skatterna, och bidrog till det amerikanska frihetskrigets utbrott.

Slaveriet

En skamfläck på imperiets baner.

När Brittiska imperiet växte ökade behovet av arbets­ kraft i alla dess territorier. För att råda bot på detta beslöt sig engelsmännen (och många andra europeiska länder) för en ohygg­lig lösning: slav­ handel. Den första resan med ett slavskepp skedde under kapten John Hawkins år 1562, och därmed föddes den transatlantiska slavhandeln. En triangel uppstod mellan Europa, Amerika och Afrika, där miljontals afrikaner slets från sitt hem och tvingades arbeta på plantager. Dessa arbetare berikade de europeiska ländernas ekonomi. År 1807 antogs en lag som förbjöd slav­handel och äntligen satte punkt för det fasans­fulla, men det levde kvar i vissa kolonier ända till år 1838. Fram till 1900-talets början patrullerade en brittisk flottstyrka, West Africa Squadron, den afrikanska kusten och frigav så många slavar som möjligt.

Uganda ingick i Brittiska Öst­ afrika och en hel del ugand­ier anlitades som rallare.

Te

Drycken som blev en av imperiets viktigaste basvaror.

Tehandeln är ett av de positiva resultaten av den brittiska expansionen till Asien. Den första lasten skickades år 1664, och då var te främst en dryck för välbärgade, eftersom varan var så dyr. Snart blev teblad en viktig handelsvara och East India Company ökade snabbt produktionen, särskilt i Assam i Indien. Med lågavlönade arbetare blev branschen snabbt lönsam och te blev ett kulturfenomen i Stor­ britannien, där det tävlade med kaffet som favoritryck.

Varje resa från Kina eller Indien till Storbritannien tog flera månader, och teskatten var mycket hög, vilket ledde till omfattande smuggling. När East India Company föll isär blev tehandeln fri för alla, och köpmän­ hyrde snabba fartyg, klipperskepp, för att hävda sig i konkurrensen. Ända sedan teet kom till Storbritannien har det varit en klassisk dryck både där och i resten av Imperiet.

Till höger: De värdefulla tebladen forslades till Storbritannien i särskilda tekistor som kallades caddies.

Uganda-järnvägen ”Lunatic Express”, det galna projektet för att dra järnväg genom Uganda och Kenya.

Uganda-järnvägen, som omfattade 1 062 kilometer räls, började byggas den 30 maj 1896. Två år senare lämnade det första tåget stationen i Mombasa.

Järnvägen var ett favorit­ projekt för George Whitehouse, en veteran bland järnvägsbyggarna i England, Sydafrika och Indien. Flera av de första loko­motiv­en på linjen var begagnade och importerades från Indien.

31 983 indier skickades till Afrika för att bygga järnvägen ihop med några tusen östafrikaner. Arbets­ förhållandena var svåra och arbet­ arna kunde tvingas jobba utan

Hela järnvägen drogs i själva verket genom Kenya och bidrog till Nairobis framväxt.

vatten, på grund av förseningar eller urspår­ ningar. Den farligaste delen av arbetet var dock de så kallade ”människo­ätarna från Tsavo”. När järnvägsbron över floden Tsavo skulle byggas attackerades arbetarna av lejon som dödade ett tjugotal av dem.

Det lurade många faror längs linjen, men år 1901 stod den till sist färdig. Uganda-järnvägen blockerade tyskarnas inflytande i området och gav britterna ökad kontroll över Nilen och den östafrikanska kusten. Lokalbefolkningen ogillade järnvägslinjen och kallade den ”järnormen”. Massakern i Kedong år 1895 resulterade i 500 döda när en arbetarkonvoj attackerades av massajer som var rasande över att två flickor sades ha blivit våldtagna.

Delar av linjen är öppna än i dag och ingår i det kenyanska statliga järnvägsnätet.

117 Imperier SE innehall 040219.indd 117

01.03.2019 13:26

Vimy Ridge – en milstolpe för Kanada

Ett avgörande ögonblick för de kanadensiska trupper som kämpade på brittisk sida i första världskriget.

Vid Vimy Ridge stod under första världskriget ett slag som riktade upp­ märk­samheten mot de kanadensiska soldaternas mod och effektivitet. Trupperna skulle inta den starkt befästa kullen som hade vidsträckt utsikt över de brittiska linjerna och var strategiskt viktig för centralmakterna. Ett franskt anfall hade misslyckats, varför man förberedde denna attack mycket noggrant. Planen var att skjuta

spärreld för att hålla de tyska trupperna sysselsatta, medan kana­ dens­arna tog sig fram genom tunnel­ systemen fram till fiendelinjerna.

Slaget började klockan 5.30 den 9 april med dundret från 1 000 artilleripjäser medan det kanaden­ siska infanteriet stormade de tyska skyttegravarna under smattrande kulsprutesalvor. I slutet av dagen var 10 000 soldater döda eller sårade, men kulle 145, den högsta punkten i området, erövrades i en bajonettattack mot de sista kulspruteposteringarna. I dag står ett minnesmärke på platsen.

Många liv gick till spillo, men segern vid Vimy Ridge var trippelentens dittills största framgång på slagfälten.

Westminster-systemet

Hur brittisk lagstiftning och administration spreds från moderlandet till imperiets yttersta gränstrakter.

Förlusten av Amerika fick politiska återverkningar i Brittiska imperiet.

Durham-rapporten, som författades år 1839, har kallats ”boken som räddade imperiet”. I den presenterades idén om självstyrande kolonier. Storbritannien behärskade en femtedel av jordens befolkning när imperiet var som störst, och med tiden blev det omöjligt att kontrollera alla institutioner som fanns där. En maktdelning växte fram i många brittiska besittningar. År 1848 fick Kanada en egen regering och 1855 var det Australiens tur. Systemet gynnade Storbritannien eftersom parlamentetet nu

Prins Albert påstås ha infört julgranar för första gången, men de började i själva verket användas i England redan 1714–1830.

slapp fatta beslut som gällde alla områden i Imperiet, men samtidigt behöll landet den yttersta makten. Kolonierna i sin tur fick ett visst mått av oberoende och frihet.

De flesta kolonier antog det så kallade Westminster-systemet. I många länder är därför dagens politiska system en kvarleva av det brittiska styret, och det har anpassats för att fungera. Indien använder det fortfarande, trots stora uppror och en framgångsrik kamp för självständighet. Systemet har dock blivit impopulärt i vissa före detta kolonier.

Upploppen på Salomonöarna år 2006 utlöstes av valen i april samma år, och många har kritiserat Westminstersystemet eftersom det inte alltid återspeglar resultatet av väljarnas reella politiska sympatier i maktfördelningen som råder i praktiken.

Westminster-systemet bidrog till att bevara Samväldet när brittiska kolonier hade avvecklats.

Julgranen

Det pyntade barrträdet gör "X-mas"-entré.

Numera är julgran­en ett fast inslag i jultraditionerna, men före drottning Viktorias tid var julgranar sällsynta i Eng­ land. De första julgranarna kom till landet år 1800, genom Georg III:s tyska hustru Charlotte, men det var drottning Viktorias make Albert som gjorde dem populära på 1840-talet. Ännu mer omtyckta blev de när

kungafamiljen avbildades med en egen julgran, och på 1880-talet började varuhuset Woolworths sälja julgransprydnader. Från början var den tyska gransorten Springelbaum mest populär, men den ersattes av nordmannsgranen när efterfrågan ökade under 1880-talet. I slutet av 1800-talet hade julen i Brittiska imperiet övergått från en ganska obemärkt högtid till att bli en nationell helgdag som firades på de flesta håll.

118 Imperier SE innehall 040219.indd 118

01.03.2019 13:26

Det brittiska imperiet

Yorktown

Britternas krig mot zuluerna orsakades främst av brittisk aggression. Berömt är det heroiska försvaret av Rourke’s Drift.

Belägringen som gjorde slut på de omfattande fientligheterna under det amerikanska frihetskriget.

Yorktown hör till de mest avgörande slagen i Brittiska imperiets historia och markerade slutet på britternas överhöghet i Amerika. Den brittiske befälhavaren Lord Cornwallis hade förflyttat sina trupper till Yorktown i Virginia för att kunna hålla kontakt med den brittiska huvudstyrkan i New York.

George Washington gav order til den franske generalen Lafayette,

och en förenad amerikansk-brittisk styrka att hindra Cornwallis från att fly från Yorktown. En blockad till sjöss inleddes och marktrupper avanderade mot de brittiska poster­ ingarna. När britterna förlorade i sjöslaget vid Virginia Capes blev Cornwallis och hans soldater instängda. Efter 20 dagar var situationen hopplös och Yorktown kapitulerade. 8 000 britter tillfångatogs. Nederlaget var inte alltför stort, men britterna över­ talade sin regering att överväga fredsförhandlingar.

Britterna ville kapitulera till fransmännen, men de tvingades se sig besegrade av amerikanerna.

Zulu-krigen

Före boerkriget mötte britterna ett annat viktigt hinder när de ville ta makten över södra Afrika.

Under 1800-talets skedde vid Isandlwana, där 806 första år var zulubrittiska soldater dog i en seger folket de viktigaste som blev mycket betydelsefull för makthavarna i södra zuluerna. Samma dag överfölls ett Afrika. Men när litet brittiskt militärläger, Rorke’s nybygg­a re kom från Drift, av ett stort antal zuluer, men andra sidan havet garnisonen med 145 man lyckades utbröt våldsamheter, och de boer märkligt nog hålla stånd. och britter som invandrade När kriget fortsatte vände upptäckte guld och zuluernas krigslycka.

Det diamanter i zulu­ De hade inte mycket förödande, folkets land. I att sätta emot pinsamma London ville den britternas taktik brittiska reger­ och eldvapen. nederlaget vid ingen undvika Isandlwana mörkades. Det visade krig, men det sig inte minst Många viktorianer brittiska sände­ vid Kambula i fick aldrig veta budet i Sydafrika, mars 1879, när sanningen.

Bartle Frere, utfärd­ 2 000 zuluer dog ade ett ultimatum till medan britterna zuluerna. De gick inte bara förlorade 18 man. med på de hårda villkoren, Nederlaget knäckte zuluvilket ledde till krig. nationen och deras mark föll nu Anglo-zulu-kriget började i i britternas händer. Den brittiska januari 1879. Zulu­erna var numerärt imperialismen hade erövrat överlägsna, och kung Cetawayos Sydafrika, och området förblev en styrkor omfattade 40 000 man. Den viktig koloni tills nästa krig bröt ut första stora sammandrabbningen år 1880, denna gång mot boerna.

Cornwallis kapitulerar på denna målning av John Trumbull, en konstnär som USA:s regering anlitade för att avbilda patriotiska motiv.

119 Imperier SE innehall 040219.indd 119

01.03.2019 13:26

120 Imperier SE innehall 040219.indd 120

01.03.2019 13:26

Kejsardömet Ryssland

Kejsardömet Ryssland Trots att det varade i mindre än två hundra år blev det ryska kejsardömet en dominant världsmakt och växte tills det innehöll en sjättedel av världens landmassa.

Av Greg King

ejsardömet Ryssland existerade under bara två sekel, en kort livstid för ett imperium, men från dess grundande 1721 till slutet 1917 lyckades det genom invasioner, krig och fördrag att fördubbla sin storlek. Det gick från att vara ett enkelt och isolerat land till ett som bara mötte sin överman i det brittiska imperiet när det gällde storlek och internationell räckvidd.

De flesta imperier skapades inte av enbart monarker utan även av generaler och diplomater, genom kyrkans inflytande, parlamentens villkor och allmänhetens vilja. Men Ryssland var annor­ lunda. Den styrande Romanovdynastin hävdade att de hade ett himmelskt mandat att leda landet.

Som autokrater var de enväldiga, obesvärade av lagstiftare eller konstitutionens ramar. Imperiets storhet var beroende av Romanovs storhet – alltså föll dess misslyckanden tillbaka på den styrande suveräniteten.

Före Peter den store var landet stort men isolerat och höljt i ett slags medeltida dunkel, trots att renässansen och reformationen svepte över Europa. År 1613 valde en grupp av adelsmän den 16-årige Michael Romanov som tsar, och

K

hans sonson Peter den store förvandlade riket till ett imperium. Efter att ha intagit tronen 1682 tillbringade Peter de nästa årtiondena i krig för att sätta Ryssland på världs­kartan. Landet hade inget sjövapen eller ens en handelsflotta. Peter grundade båda och lanserade militärkampanjer för att vinna territorier och tillgång till internationella vatten.

Kampen över områden i norra Baltikum, som hölls av Sverige, dominerade två årtionden av Rysslands liv. Inledningsvis var det stora nordiska kriget en övning i förnedring: segrarna föll till svenskarna som var bättre tränade och beväpnade än sina ryska motparter. Men 1709 led Sverige och Karl XII ett förödmjukande nederlag vid Poltava i Ukraina. Det tog ytterligare 12 år för Ryssland att segra helt. När segern väl kom var den magnifik: Ryssland tog mycket av Finland samt dagens Estland, Lettland och Litauen, och fick med det en oinskränkt tillgång till Östersjön.

Det var för att fira denna seger som Peter den store i oktober 1721 förklarade Ryssland som ett imperium och bytte ut sin tsartiteln till kejsare.

Han fyllde sin nya huvudstad Sankt Petersburg med byggnader och palats ritade av tyska och italienska arkitekter, försökte ge det barbariska

hovet en europeisk glans och drog det tveksamma landet ut ur dess medeltida förflutna vid 1700-talet.

Det genomfördes både stora och små reformer: Peter underordnade den ryska ortodoxa kyrkan, etablerade en byråkrati, och beordrade till och med att aristokraterna skulle anamma fransk klädsel och raka sina skägg för att efterlikna deras sofistikerade europeiska rivaler.

Trots detta var det nya imperiet bakåtsträvande.

Av dess 15 miljoner människor var 96 procent obildade som levde och brukade jorden i extrem fattigdom. Utbildning nekades och rättigheter existerade inte. Än värre var situationen för de ryska livegna, miljontals utan egendomar som arbetade på aristokratiska gårdar och kunde köpas och säljas som boskap. Även när frågor om bönders rättigheter och slaveri började diskuteras i Europa stod Ryssland emot all förändring.

I årtiondena som följde Peters död 1725 fortsatte imperiet sin expansion. Den sydöstra delen av Finland invaderades av Ryssland 1743, och det ryskamerikanska kompaniet intog inte bara Alaska, utan utvidgade även sitt inflytande längs västkusten till dagens Kalifornien. Denna tillväxt hade dock ett pris: nära hälften av statsbudgeten gick till militären.

121 Imperier SE innehall 040219.indd 121

01.03.2019 13:26

Imperiets längst regerande kvinna, Katarina II.

Belägringen av Sevastopol under Krimkriget.

Bondelivet Livegenskapen i Ryssland var en skamfläck på imperiet som aspirerade på världsherravälde.

”Kejsarinnan var politiskt skärpt och betraktade sig själv som upplyst.”

Eftersom Rysslands intäkter från handel var små lånade man pengar från Europa med orimligt höga räntor, vilket satte imperiet i ständig skuld och resulterade i tunga skatte­kostnader för dem som minst hade råd. På lands­bygden växte fattigdomen, trots att Romanov­familjen och deras hov levde alltmer extravagant i Sankt Petersburg.

Det var inte förrän 1762 som situationen fick en dramatisk vändning när en före detta tysk prinsessa tog tronen i en statskupp och blev Katarina II. Katarina regerade under den största expansion som imperiet någonsin hade gjort. År 1772 tog hennes arméer kontrollen över en stor del av Kungariket Polen, 1783 annekterade Ryssland Krimhalvön efter en framgångsrik kampanj mot Osmanska riket och ett årtionde senare tog landet det mesta av de vitryska och ukrainska territorierna. Allt som allt erövrade Katarinas män en fjärdedel av Europa. När hon

dog 1796 hade Ryssland vuxit till en europeisk stormakt, som var både respekterad och fruktad.

Kejsarinnan var politiskt skärpt och betraktade sig själv som en upplyst härskarinna. Försiktiga steg tillät provinser ett begränsat självstyre, och ett domstolsväsen säkrade rättvisa, men bara för aristokrater och handelsmän.

Imperiet fortsatte sitt anammande av europeisk kultur med nyklassicistiska palats och användandet av franska som officiellt språk vid hovet, men upplysningen sträckte sig inte längre än så. Katarina klängde ilsket fast vid autokratin, särskilt efter den franska revolutionen, som hon betraktade som en skymf mot alla monarker. För att försäkra sig om aristokratins stöd gav Katarina nya privilegier till dem, varav flera var hennes älskare, på bekostnad av de livegna.

Efter att det korta, förtryckande styret av Katarinas son Paul slutade med mordet på

En livegen straffas med piskning.

Vid bildandet av det ryska kejsardömet år 1721 var 80 procent av bönderna livegna, ägda av sina ädla mästare och behandlade som ägodelar. Livegenskapen hade i stort upphört i Europa på 1300-talet, men i Ryssland var systemet dominerande.

Reformförsök skedde på måfå, var inkonsekventa och ledde inte till förändring. Alexander I tillät till exempel godsägare att frige livegna, men få var redo att överge sin gratis arbetskraft. Nikolaj I erkände att: ”Livegendom är ett ont. Ingen kan tveka på detta och dagens situation kan inte fortsätta. Men att för tillfället ens tänka på de livegnas frigörande vore ett slag mot den allmänna ordningen. Men en väg måste förberedas för den gradvisa förändringen till en ny ordning.”

Det var hans son Alexander II som slutligen tog initiativet. ”Det är bättre att avskaffa livegenskapen från ovan än att vänta på att den börjar avskaffas underifrån.” Den 19 februari (enligt den gamla tide­ räkningen) eller den 3 mars (enligt den nya) 1861 redogjorde Alexander slutligen sitt frigörelsemanifest, och avslutade flera århundraden av livegendom, två år innan Abraham Lincoln friade USA:s slavar.

122 Imperier SE innehall 040219.indd 122

01.03.2019 13:26

Kejsardömet Ryssland Alexander I av Ryssland.

honom 1801 fick hennes sonson Alexander I ta över tronen. Nya, liberalare regler infördes, med lättnader på censur och främjande av utbildning.

Det talades till och med om en begränsad konstitution, även om den senare orsakade andra mer angelägna bekymmer. Ryssland tycktes vara i ett tillstånd av evigt krig. Efter segern mot Persien inlemmades Georgien och mycket av Kaukasus, och man ökade marschen mot Centralasien. År 1809 grep Alexander Finland från ett kraftigt försvagat Sverige och utsåg det till ett ryskt storhertigdöme. Ytterligare en militär­kampanj mot Osmanska riket gav även Ryssland kontrollen över östra Moldavien 1812.

Efter att ha stridit och initialt förlorat mot Napoleon vid Austerlitz bildade Ryssland en ohelig allians med Frankrike 1807 som kollapsade tre år senare. År 1812 gjorde Napoleon misstaget att beordra sina trupper att invadera Ryssland. Likt arméer både före och efter besegrades de inte bara av tsarens soldater, men även av den hårda ryska vintern. Efter att ha tagit Moskva tvingades Napoleon till reträtt när invånarna satte eld på staden. År 1814 anslöt ryssarna till de allierade styrkorna i marschen mot Paris och störtade den franske kejsaren. Det långa och kostsamma kriget gav Ryssland kontroll över det självständiga Kungariket Polen.

Rysslands seger över Napoleon resulterade inte i firande och eftergifter, utan snarare i en period av reaktionärt styre. Pressen belades med munkavel och universitet förbjöds under­visa i logik och naturvetenskap, då dessa ansågs vara ofören­

liga med den ortodoxa kyrkan. Detta förtryck gödde missnöjet, särskilt bland de många unga armé­officerarna som hade återvänt från strider i Europa inspirerade av republikanska idéer och fascinerade av väster­ländskt tänkande. När Alexander I oväntat dog 1825 var de fast beslutna att påtvinga efter­gifter på hans efter­trädare, Nikolaj I. En grupp aristokrater organiserade vad som blev känt som Dekabrist­upproret. De krävde ett slut på autokratin samt en konsti­ tution. Nikolaj beordrade sina lojala soldater att slå ned upproret. Fem konspiratörer avrätt­ades, hundratals andra sattes i exil i Sibirien och imperiet gjorde en snäv högersväng.

Det var en speciell tid för Ryssland.

Nikolaj I:s styre hade skapat den ryska poesins uppkomst och litteratur av Pusjkin, Lermontov och Gogol, men det var en period av kejserligt förtryck.

Nikolaj införde strikt censur, begränsade högre utbildning, etablerade den ökända okhranan, som spionerade och arresterade dissidenter, samt påbörjade en nationalistisk politik som förtryckte etniska och religiösa minoriteter. Missnöjet växte, även när imperiet vann fler territorier, som dagens Armenien och Azerbajdzjan.

Den ryska armén klarade sig bra mot under­ lägsna styrkor, men trots de fina uniformerna och eleganta parader, som Nikolaj I fann nödvändiga för cere­mon­iella maktdemonstrationer, var den dåligt ledd och utrustad. Detta blev tydligt 1854 när imperiet gick i krig mot Storbritannien, Frankrike och Osmanska riket på Krim. Europa hada fruktat den ryska björnen som ett militärt hot, men Krimkriget avslöjade att den ryska björnen var svårt sjuk. När kriget kom till sitt oundvikliga slut var Ryssland totalt besegrat, förödmjukat och avslöjat som ett imperium i förfall.

Det blev Nikolajs son Alexander II som fick städa upp sin fars röra. Han stoppade snabbt kriget och startade ett program med liberala reformer för att leda in imperiet i en modern era.

För första gången hade imperiet provinsiella representanter, zemstvo, som gav folket en röst i lokala frågor. Militära reformer förbättrade armén och minskade kroppsbestraffningar, landet fick en självständig domstol med en jury och man satte stopp för hemliga rättegångar. Den viktigaste reformen kom 1861, när Alexander II befriade Rysslands 23 miljoner livegna. År 1867 sålde imperiet Alaska till USA, men behöll och till och med utökade sitt territorium och inflytande, ofta med förtryckande metoder, på andra håll. Ett uppror av polska medborgare 1863 slogs hänsynslöst ned som en varning till andra. I östra Asien utnyttjade Alexander II opiumkrigen till att ta delar av Manchuriet från Kina, vilket resulterade i en ny flottbas vid

”En grupp aristokrater organiserade vad som blev känt som Dekabrist­upproret.”

Nikolaj II av Ryssland, den sista ryska kejsaren.

Belägringen av Port Arthur under Rysk-japanska kriget.

123 Imperier SE innehall 040219.indd 123

01.03.2019 13:26

Napoleon ser på när Moskva brinner september 1812.

Vladivostok, samt att imperiet erövrade Turkestan, Bukhara och Khiva i Centralasien.

Det rysk-turkiska kriget 1877–78 slutade med en svag seger då de europeiska makterna, som ville motverka Rysslands framfart i Balkan, vägrade göra viktiga territoriella eftergifter.

Trots det nådde imperiet sin kulmen under Alexander II. År 1721 bestod imperiet av cirka 12 miljoner kvadratkilometer – år 1881 hade det blivit 22,8 miljoner kvadratkilometer. Från Vladivostok vid Stilla havet till Manchuriet, från Centralasien till Kaukasus, från Svarta havet till den frusna tundran i norr, från Baltikum till de polska och galiziska gränserna mot Tyskland och Österrike–Ungern – det ryska imperiet hade vuxit till en enorm makt som täckte en sjättedel av jordens landyta. Inom dess gränser fanns mer än 100 olika etniska grupper.

Ryssarna utgjorde mindre än hälften av den totala befolkningen, och här fanns judar, balter, finnar, polacker, georgier, armenier, tatarer,

mongoler och central­asiater. Det var en varierad blandning av språk, kulturer och lojaliteter som i växande takt revolterade mot den ryska dominansen.

Ironiskt nog orsakade Alexander II:s reformer mer frustration. Studenter och arbetare ville ha mer, och Alexander svarade med en reaktion som upprepar sig i den ryska historien. Han antog mer konservativ politik, som ytterligare eldade på de missnöjda.

Vissa vände sig till populiströrelsen, som kämpade för bönderna och ville starta en revolution genom dem. När det blivit uppenbart att bönderna var mer bekymrade av sina dagliga bestyr än att störta enväldet splittrades populisterna. Ur resterna uppstod en ny generation radikaler i slutet av 1870-talet. De såg terrorism som en utväg. Bland dem fanns gruppen Narodnaja volja (Folkets vilja), vars medlemmar var fast beslutade att störta autokratin. År 1881 lyckades de till slut mörda Alexander II efter flera försök.

”Vissa vände sig till populiströrelsen, som kämpade för bönderna.”

De följande 13 åren under Alexander III:s styre fortsatte imperiet med sin reaktionära politik, stränga censur och en påtvingad nationalism som förtryckte etniska och religiösa minoriteter. Samtidigt tog landet enorma steg mot en modern industrialisering. Vägar och järnvägar, däribland den transsibiriska, byggdes och antalet industrier tripplades när utländska investeringar ökade. Men dessa nya fabriker utan säkerhetsföreskrifter och med ohyggliga förhållanden blev snart en grogrund för en ny generation av fattiga arbetare som desperat ville ha reformer och kokade av missnöje.

Denna konflikt fortsatte under Nikolaj II. Fast övertygad om att hans position som envålds­ härskare var ett mandat från Gud, och med stöd från sin fru Alexandra, avfärdade han kraven på reformer och folklig representation som ”meningslösa drömmar”. Få såg honom som en effektiv härskare. År 1904 ledde hans klumpiga försök att kolonisera Manchuriet till det ryskjapanska kriget, vilket ett år senare slutade med nederlag för imperiet.

Kriget ökade missnöjet. Strejkerna, för­ följ­­els­er­na och de politiska morden som karakteriserade det första årtiondet av Nikolaj

124 Imperier SE innehall 040219.indd 124

01.03.2019 13:26

Kejsardömet Ryssland

Rysslands judar

I dag har Sankt Petersburg nästan 5 miljoner invånare

Trots att de var den största minoriteten fick Rysslands judar utstå flera århundraden av regeringsstödd antisemitism

Släktingar vid offren för en pogrom i Odessa.

Medlemmar av det revolu­ tionära Narodnaya Volja mördar Alexander II 1881.

”Ironiskt nog orsakade Alexander II:s reformer mer frustration.”

II:s styre växte nu till fullskaligt uppror, särskilt efter januari 1905, när tsarens trupper sköt ned tusentals protester­ande arbetare i en tragedi som blev känd som Den blodiga söndagen. Svarta havsflottan begick myteri och i oktober förlamade en generalstrejk landet. I ett desperat försök att rädda sin krona inrättade Nikolaj motvilligt en konstitution och ett parlament, känt som duman. Detta var ett konstitutionellt experiment som led av växtvärk. De första två dumorna visade sig vara för radikala och stängdes olagligen av tsaren.

Bara genom att ändra reglerna för röstande fick han en mindre besvärlig lagstiftande församling, men den förblev ett ständigt besvär för Nikolaj II och en ovälkommen påminnelse om att han hade avtalat bort sin enväldiga makt.

Det tog flera år för Ryssland att återhämta sig från revolutionen 1905, men under premiär­ minister Pjotr Stolypin började imperiet snabbt röra sig mot den moderna tiden. Censuren lättades, industrin fortsatte sin expansion, och imperiets produktion av stål, järn och kol mång­dubblades. Nya lagar förbjöd barnarbete i många fabriker och man satte en gräns för maximalt antal arbetstimmar under en dag, även om arbets­förhållandena fortfarande var under­måliga. Utländska investeringar flödade

in. År 1913 gick nästan en tredjedel av världens kapital till Ryssland och imperiet hade en högre kredit­värdighet än det kejserliga Tyskland.

Intäkterna ökade och lantbruksreformer gjorde att 7 miljoner bönder kunde köpa sina gårdar.

Det verkade som om imperiet verkligen var på väg att bli en ekonomisk stormakt.

Men så kom sommaren 1914, då Nikolaj II gav upp mot national­istiska påtryck­ningar och stöttade Serbien efter mordet på ärkehertig Franz Ferdinand i Sarajevo. Första världskriget skulle bli en katastrof för det ryska imperiet, vars soldater var dåligt tränade och ännu sämre utrustade för modern krigföring. Militära förluster ökade missnöjet, särskilt efter att Nikolaj II tog högsta befälet över sin armé och lämnade sin fru att leda regeringen.

Alexandras omdöme var ännu sämre än hennes makes, då hon förlitade sig på mystikern Grigorij Rasputins rådgivning, vars böner hon trodde höll hennes blödarsjuka son Alexej vid liv. Upprepade nederlag och politisk inkompetens nådde sitt klimax i februari 1917, när Petrograd (som Sankt Petersburg hetat sedan 1914) utbröt i revolution. Inför regeringens och arméledningens revolt valde Nikolaj II att abdikera 2 mars (enligt den gamla tideräkningen), eller den 15 mars (enligt den nya), och det betydde slutet för Kejsardömet Ryssland.

© Getty Images

Det ryska kejsardömet innehöll halva världens judiska befolkning. De hade alltid fått utstå diskriminering i det starkt ortodoxa landet, men regeringen utfärdade gång på gång lagar med antisemitiskt innehåll. År 1791 flyttade Katarina den stora de flesta judar till det judiska bosättningsområdet längs Rysslands gränser mot Polen och Litauen och i syd mot Ukraina och Bessarabien. Efterföljande medlemmar i Romanovklanen begränsade deras rättigheter än mer. Judar var till exempel förbjudna att befordras militärt, om de inte konverterade, och särskilda kvoter begränsade deras tillgång till utbildning.

Detta förtryck nådde sin kulmen under de två sista tsarerna. Pogromer stöttade av staten blev vanliga. Judarna begränsades att resa och förbjöds att ta lån, arbeta med juridik utan tillstånd och att arbeta i förvaltningen. Regeringen införde höga skatter på kosherkött och synagogor, och förbjöd judar från att handla på söndagar eller ryska ortodoxa högtider. De fick inte ens göra affärer med kristna företag.

Efter 1905 lättades några av dessa restriktioner då Nikolaj II tvingades till eftergifter, men tsaren själv förblev en antisemit och kallade judarna öknamn.

Han omfamnade det ökända Sions vises protokoll som bevis på ”judendomens förödande hand”.

125 Imperier SE innehall 040219.indd 125

01.03.2019 13:26

126 Imperier SE innehall 040219.indd 126

01.03.2019 13:26

Det franska kejsardömet

Det franska kejsardömet Inspirerad av Alexander den store och Karl den stores imperier var den unge Napoleon Bonaparte övertygad om att det var hans öde att leda den gryende Franska republiken till storhet.

Av Melanie Clegg

rån den första stunden då den unga generalen Napoleon Bonaparte grep makten och blev förste konsul 1799 var det tydligt att han hade ambitioner att inte bara utöka de franska territorierna, utan att skapa ett stort rike som kunde mäta sig med hans militära förebilders (Alexander den store, Karl den store och Julius Caesar) imperier.

Samtidigt hade ett starkt europeiskt motstånd mot den franska revolu­tionens värderingar lett Frankrike till krig mot flera grannstater, bland annat Storbritannien och Österrike. Det som började som mindre territoriella övertaganden skulle vid slutet av århundradet bli en medveten policy för att utöka franskt mark och samtidigt sprida revolutionens ideal.

Napoleon såg sig som det franska folkets räddare och självklara efterträdare – kanske till och med som en reinkarnation – till den stora frankiska härskaren och heliga romerska kejsaren Karl den store. För honom verkade det självklart att den franska revolutionens våldsamma uppror och oro, som hade frigjort folket från århundraden av förslavning, skulle bli

F

en katalysator för en gyllene ålder av erövring och välstånd.

Napoleons första framgångar var som befäl­havare i den italienska armén, som var odisciplinerad, oorganiserad och misslyckad före hans ankomst. Under Napoleons befäl åtnjöt armén segrar mot de österrikiska trupperna, som hade format en koalition mot fransmännen, och tog över italienska territorier i Piemonte och Mantua. Sporrad av sina framgångar i Italien var Napoleon säker på ytterligare segrar när han ledde sina styrkor mot Egypten och Syrien. I hans följe fanns även konstnärer, historiker och arkeologer. Trots att kampanjen inledningsvis var framgångsrik ledde en serie nederlag – främst mot britterna som försvarade sina egna koloniala intressen i Nordafrika – till att Napoleons armé tvingades till reträtt. De fick återvända till Frankrike.

Trots att den egyptiska kampanjen inte hade blivit någon succé ökade den Napoleons anseende enormt, både inom Frankrike och utanför, och tog honom ett steg närmare den absoluta makten som han krävde. Även om hans strider mot britternas koloniala ambitioner

hade slutat i katastrof hade de breddat hans vision om att skapa ett kolonialt imperium som skulle bli ännu större än britternas. Napoleons egna motvilja och misstro mot britterna, som han ansåg vara den absoluta motsatsen till den nyligen frigjorda, moderna och energiska franska republiken, var en betydande faktor i hans planer på att utöka det franska territoriet, det koloniala inflytandet samt ena det europeiska fastlandet.

För Napoleon var invasion och erövring av andra länder inte ett hot utan en frigörelse som skulle sprida den franska revolutionens rena ideal i resten av Europa.

Under de kommande åren fortsatte Napoleon och hans styrkor att avancera in i Italien. De tog enorma områden, inklusive Genua, Neapel och Toscana, och skapade en ny italiensk republik med Milano som hjärtat i denna nya utpost, som fransmännen hade misslyckats med att ta under de italienska krigen flera hundra år tidigare.

Samtidigt rörde sig franska styrkor in i Tyskland och Nederländerna, och tog ansenliga ytor – vilket hjälpte att förstärka Napoleons ställning som Frankrikes egentliga ledare, vilket bekräftades när han utsågs till kejsare av påven 1804.

127 Imperier SE innehall 040219.indd 127

01.03.2019 13:26

Franska kolonialimperiet Även om de franska koloniala förvärven hade ökat stadigt sedan 1500-talet kulminerade de – och fördubblades – under Napoleon III:s styre.

Napoleons egyptiska kampanj började bra, men var ingen komplett succé.

Denna målning av Baron Gros visar honom i slaget vid pyramiderna 1798.

”Reträtten från Ryssland följdes av en gradvis minskning av Frankrikes erövringar.”

Napoleons ansträngningar att utöka det franska styret skulle fortsätta i ett årtionde med betydande framgångar – när det franska imperiet var vid sin kulmen 1812 härskade det över nästintill ofattbara 70 miljoner människor som levde i 130 departement över hela Europa, bland annat Spanien, Italien, Tyskland samt stora delar av Nederländerna och Polen. Inspirerad av romarna hade Napoleon ett faktiskt intresse för de länder som absorberades av hans imperium. Han introducerade sin egen lagbok, känd som Code Napoleon, vars mål var att göra livet mer rättvist och jämlikt för alla medborgare, inklusive barn och kvinnor. Den avskaffade aristokratins privilegier hade enligt Napoleon förhindrat Europa från att utvecklas och nå sann upplysning.

Napoleon utvecklade även en policy om att sätta sina egna familjemedlemmar på maktpositioner i de erövrade länderna som ersatte monarkerna eller att gifta in nära familjemedlemmar i allierade kungahus för att stärka banden mellan dem. Trots att Napoleon inte hade mycket till övers för Europas kunga­hus och aristokratin, så förstod han att folk behövde galjonsfigurer. Han såg det också som ett sätt att öka sin egen familjs prestige genom att sätta sina syskon i egna hov runt om i Europa, där de skulle fungera som bevis på Frankrikes makt.

Men upphöjandet av den äregiriga och inte helt lojala Bonaparte­familjen skulle visa sig bli en del av hans fall. Allt var frid och fröjd när han var barnlös, men när hans andra fru Marie Louise av Österrike födde den efterlängtade sonen som skulle bli arvtagare till sin fars enorma domäner började sprickor att uppstå i familjen. Samtidigt började det franska folket som tidigare varit så entusiastiska att snabbt att förlora sitt tålamod, eftersom att de ekonomiska och mänskliga kostnaderna var höga (särskilt starkt var missnöjet efter den ryska kampanjen 1812, då en halv miljon franska soldater dödades under de första månaderna).

Den ryska kampanjens stora nederlag var en viktig vändpunkt i Napoleons karriär, då den försvagade hans trupper något enormt och även solkade hans rykte och prestige. Det ledde också till att Preussen och Österrike bröt alliansen med fransmännen och gick över till britterna. Reträtten från Ryssland följdes av en gradvis minskning av Frankrikes erövringar det senare decenniet, inklusive Tyskland, Spanien och Nederländerna, ända tills Napoleon tvingades abdikera 1814. Hans korta återkomst till makten ett år senare avslutades definitivt vid Waterloo, som också blev det franska imperiets sista dödsryck.

När Napoleon dog, ensam och bedrövad, i exil i maj 1821 verkade det först som om Bonaparte­familjens dynastiska ambitioner

En gravyr visar människor som dansar på torget på ön Gorée under ett officiellt franskt besök i Senegal.

Medan Napoleon hade koncentrerat majoriteten av sina ansträngningar att utvidga sitt territorium över Europa hade hans brorson Napoleon III ett stort personligt intresse för utveckling och expansion av Frankrikes koloniala territorier, vilket han såg som nyckeln till att öka Frankrikes rikedom och prestige i världen. Fransmännen ägde redan betydande mängder mark i mitten av 1800-talet och dessa innehav skulle mer än fördubblas under Napoleon III, som hade stora visioner att expandera till Asien samt längre in i Afrika.

Trots att försök att få fotfäste i Korea och Japan misslyckades hade Napoleon III många anmärknings­ värda framgångar, med hjälp av sitt nya ministerium över flottan och kolonierna. Detta gav en komplett översyn av den franska flottan och hanterade administrationen av de franska kolonierna, som övertagandet av Nya Kaledonien i Kanada 1853, koloniseringen av Senegal 1854, sändningen av en gemensam fransk-brittisk expeditionsstyrka till Kina i slutet av 1850-talet, samt övertagandet av betydande territorier i Vietnam och Kambodja samt en ökad militär närvaro i Algeriet, som hade varit under fransk kontroll sedan 1830, men först nu helt erövrat.

hade dött med honom. Hans överlevande syskon var angelägna att distansera sig från honom, medan hans son och legitima arvinge som han hade haft stora förhoppningar på i princip satt i fångenskap hos sina släktingar i Wien. Ingen hade kunnat förutse att en ny Bonaparte skulle sitta på den franska tronen 30 år efter att Napoleon tagit sitt sista andetag.

Napoleon III var son till Napoleons styvdotter Hortense de Beauharnais och hans äldre bror Louis Bonaparte, en union som hade skapats av Joséphine de Beauharnais för att säkra hennes position vid Napoleons sida när det blivit tydligt att hon inte skulle kunna ge honom en arvinge. Napoleon III hade levt i exil tills tiden var inne för honom att återvända till

128 Imperier SE innehall 040219.indd 128

01.03.2019 13:26

Franska kejsardömet

”Napoleon III var ingen barnlek och hade fortfarande stora ambitioner för det franska folket.” Även om Napoleon III ofta har liknats vid en blek kopia av den förste Bonapartekejsaren var han ändå en framgångsrik härskare i sin egen rätt. Han lyckades övervaka och utvidga sitt imperium, även om han inte gjorde det med samma bombastiska elegans och militära geni, utan förlitade sig på alliansbyggande och investeringar i imperiets kolonier.

Men precis som för hans farbror skulle Napoleon III:s drömmar om storhet misslyckas beroende på en kombination av hans dåliga hälsa, de allierades misstro och det mest avgörande, uppkomsten av Preussen, som hade stora ambitioner att skapa en tysk super­ makt genom att avsluta koalitionen mellan Frankrike, Storbritannien, Ryssland och Österrike.

Trots Napoleon III:s ansträngningar att undvika en konflikt, som ökade efter att Preussen besegrade Österrike 1866 och han fick ont om allierade, tvingades han att förklara krig mot Preussen i juli 1870. Det följande kriget var en total katastrof för fransmännen och tog slut redan i början av september efter en rad nederlag. Slagen, utmattad och förnedrad gav Napoleon III upp och togs till fånga. När han släpptes sex månader senare återvände han till exilen i England. Hans imperium var i spillror och Bonapartes maktposition var slut.

Napoleon III tillbringade flera år i England och hade ett hjärtligt förhållande till britterna, särskilt drottning Victoria, som han underhöll vid ett besök i Paris 1855.

Osannolika vänner Napoleon I:s utrikespolitik hade dominerats av hans förakt mot britterna, men hans brorson Napoleon III hade en helt annan inställning.

Waterloo må ha varit ett avlägset minne när den framtida drottningen Victoria föddes i maj 1819, men Napoleons spöke kastade fortfarande en lång skugga över Europa, särskilt i Storbritannien som hade varit en av hans mest bittra fiender. Det var därför helt förståeligt om Victoria var misstänksam mot Napoleons brorson Napoleon III, även om han hade tillbringat flera år i England och var angelägen att skapa en vänskaplig allians mellan nationerna.

När Napoleon III och hans fru Eugénie besökte London i april 1855 blev det ändå en fullständig succé eftersom Victoria charmades av dem båda och beskrev kejsaren som ”en extraordinär man”. Victoria, Albert och deras två äldsta barn besökte Paris i augusti samma år och då höll Napoleon III en överdådig bal i Versailles.

När han sedan tog med henne på en privat rundtur i Marie Antoinettes Petit Trianon blev bandet mellan de två härskarna ännu närmare. Detta återspeglades sedan i de alltmer varma relationerna mellan Stor­ britannien och Frankrike, som skulle fortsätta tills Napoleons slutliga fall från makten, och det hade en betydande inverkan på hans imperiums framgångar.

Även om drygt 40 år hade passerat sedan Napoleons sista nederlag vid Waterloo, måste det fortfarande ha varit ett surrealistiskt ögonblick för alla närvarande när hans brorson Napoleon III eskorterade drottning Victoria vid ett privat besök till Napoleons grav i Invalides i Paris.

Den utmattade och besvikna Napoleon leder den franska reträtten från Ryssland 1812. Kampanjen varade i drygt fem månader och resulterade i dödsfall för över 500 000 franska soldater och nästan lika många ryssar.

© Getty Images

Frankrike och ta makten, först som president från 1848 och sedan som kejsare från 1852.

Napoleon III hade olikt sin farbror tillbringat mycket tid i England och skapat goda rela­ tioner med etablissemanget där. Den brittiska regeringen lugnades av hans förklaring att ”imperiet betyder fred” och att han inte hade någon avsikt att efterlikna sin krigiske farbror.

Napoleon III var dock ingen man körde över lätt och han hade fortfarande stora ambitioner för det franska folket.

Likt sin farbror var Napoleon III angelägen om att utöka både sitt eget och Frankrikes inflytande internationellt, men han gjorde det genom skicklig diplomati och genom att skaffa sig vänner istället för fiender. Hans taktik skulle vara framgångsrik, särskilt i förhållandet till britterna. Vänskapen mellan de två nationerna skapades genom deras allians mot Ryssland under Krimkriget, vilket betydde mycket för Napoleon III:s ställning som en viktig spelare på världsscenen.

Stärkt av framgången följde Napoleon III sedan i sin farbrors fotspår och riktade sitt fokus mot Italien. Han gjorde en överenskommelse med Victor Emanuel i Kungariket Sardinien, där Napoleon fick Nice och Savojen i utbyte mot hans hjälp att frigöra landet från Österrike.

Det följande kriget pågick i flera år, men slutade i seger för Frankrike och en välkommen till­ ökning av territoriet.

Men kriget kostade Napoleon III mycket av stödet han hade på hemmaplan på grund av hans inblandning i påvedömets makt. Därefter koncentrerade han sig på att efterlikna britterna, och byggde upp de franska kolonierna i Sydamerika, Afrika och Asien, och där framförallt i Kina och Kambodja. Trots några bakslag på vägen – som misslyckade försök i Korea och Japan – klarade han att mer än fördubbla det franska koloniala imperiets storlek under sitt styre.

129 Imperier SE innehall 040219.indd 129

01.03.2019 13:26

130 Imperier SE innehall 040219.indd 130

01.03.2019 13:26

Österrike-Ungern

ÖsterrikeUngern 1867–1918 Det var den barocka slutfasen i en 500 år lång berättelse om Habsburgarnas dominans i centrala Europa. Den märkliga konstruktionen av den österrikiskungerska dubbel­monarkin var inte byggd att hålla. Österrike-Ungern marginal­ iserades av Preussens uppkomst och sökte sig istället mot Balkan för att växa. Då blev riket en fiende till Serbien, med dödliga konsekvenser för världsfreden.

131 Imperier SE innehall 040219.indd 131

01.03.2019 13:26

Mutsuhito fรถrde in Japan i den moderna tiden och upphรถjdes postumt till Meijikejsaren.

132 Imperier SE innehall 040219.indd 132

01.03.2019 13:26

Japanska imperiet

Det japanska imperiet

Japans kejserliga äventyr började med en inskränkt, konservativ stat som förvandlades till en av världens ledande kejserliga makter.

Av Hareth Al Bustani

apans uppgång och fall avslutades med två av de mest omvälvande kulturskiftena i landets historia.

Samurajklassen var omintetgjord och makten låg åter hos kejsaren, som vakade över Japans resa till en modern supermakt. Vid sin höjdpunkt överskred imperiets grepp dess räckvidd, och inför total förödelse återföddes Japan på nytt.

På 1100-talet inkräktades den kejserliga makten i Japan av samuraj­krigarnas klass. Trots att landet behöll en symbolisk kejsare skulle den verkliga makten under de följande 700 åren till­ höra ett nätverk av samurajklaner. År 1853 såg japanerna den första skymten av den amerikan­ ske kommendören Perrys flotta med fyra enorma krigsfartyg. Trots att Tokugawa-shogun­atet hade regerat i över 250 år av fred insåg många nu att konservatism och isolering hade lämnat Japan långt bakom västvärlden.

Ivriga att ta makten från Tokugawa allierade sig en grupp feodalherrar för att störta shogun och lämna över makten till kejsaren Meiji. Den nya regeringen började snabbt att revolutionera varje aspekt av det japanska samhället. Japans utländska avtal orsakade handelshinder och gav diplomatisk immunitet till utländska kriminella.

I desperation för att få att omförhandla dessa avtal skickade imperiet ut hälften av sina ledande personer i världen. Även om huvudsyftet med

J

detta uppdrag misslyckades, så belyste det de största bristerna i Japans utveckling.

Efter detta implementerade regeringen nationella utbildnings- och skattesystem, liksom en nationell armé, komplett med obliga­ tor­isk tjänst­göring. Feodalherrarna tvingades lämna tillbaka sina domäner i utbyte mot stora pensioner och inträde till aristokratin. Ryukyu­ öarna som sträckte sig mot Taiwan, som länge behöll sin egen kultur och hade hyllat Kina, annekterades och koloniserades, och kungen tvingades anpassa sig till livet i Tokyo. Samuraj­ erna fick lön, men hela deras identitet hade gått förlorad.

Tokugawa hade lämnat gemensamma mark­ na­der och välutvecklade transport- och distri­ bu­tions­nätverk. Byggt på produktion av silke, te och sake började landet nu importera bomull och exportera kläder. Det började också reformera handeln. Man etablerade en centralbank som gjorde försäljning av mark möjlig, förvärvade alla större gruvor och produktionsanläggningar samt investerade i nya vapenfabriker. Man tog även in utländska ingenjörer i stora antal – de stod för över en tredjedel av industri­ministeriets budget 1874. År 1889 skapades landets konstitution och det första nationella valet hölls nästa år. Då etablerades en regering inpirerad av preussiska och österrikiska institutioner. Dittills hade Kina alltid varit den dominerande lokala supermakten.

Efter att Meiji fått tillbaka makten protesterade Korea, länge en vasallstat till Kina, mot att under­ teckna handelsavtal med den japanska kejsaren.

Japan övervägde en invasion – det bästa försvaret mot de imperialiska krafterna skulle vara att utöka sitt eget inflytande. Men precis som kommendör Perrys krigsskepp skrämde Japan till handels­avtal 1853 använde Japan samma knep på Korea 1876 med liknande framgång. Status quo förändrades.

Japans alltmer imperialistiska äventyr orsakade en konflikt med Kina om kontrollen av Korea 1894. Det korta kriget var enormt populärt bland japanska politiker, med avgörande segrar på land och hav. Kineserna lämnade inte bara Korea, utan även Liatung och Taiwan. Men med sina egna asiatiska ambitioner bad Ryssland, Frankrike och Tyskland att Japan skulle återlämna Liatung till Kina, vilket förstärkte det växande imperiets misstro mot utländska krafter. Efter att slutligen ha säkrat ett mer fördelaktigt fördrag med britterna verkade Japans stjärna stiga.

Vid sekelskiftet anslöt Japan till den inter­ nation­ella koalitionen mot Boxarupproret i Kina med stor motvilja. Japan spelade en stor roll i segern och vredgades när Ryssland tog Manchuriet. De båda gick i krig 1904 och Japan vann till världens förvåning – de besegrade den ryska flottan och vann nya innehav i Manchuriet, men även halva Sakhalin och hela Korea. Nu var Japan officiellt ett imperium.

133 Imperier SE innehall 040219.indd 133

01.03.2019 13:26

Före Meijirestaurationen 1868 dominerades Japan av samurajkrigarnas klass.

Kejsare Meijis död 1912 var en avgörande tidpunkt; under en generation hade Japan gått från att vara en trög enstöring till att bli en av världens största makter. Befolkningen på 33 miljoner 1877 hade ökat med 50 procent– med 171 543 i enbart Korea. Japans allierade Storbritannien till och med välkomnade deras stöd i första världskriget.

Men istället för att bara kämpa mot tyskarna till sjöss utnyttjade japanerna kaoset och tog Tysklands innehav i Shandong och Stillahavs­ öarna och försökte tvinga på kineserna en lång lista med krav. Även om imperiet deltog i Versailles­freden som en av fem stormakter förnyade Storbritannien inte sin allians, vilket USA noterade.

År 1942 tvingade japanska soldater 76 000 fångar att marschera 10,6 mil. Tusentals dog eller mördades.

Efter att ha lärt sig av utlänningarna byggde imperiet nu järnväg och telefon­nät. Istället för att köpa krigsfartyg från Storbritannien började de även bygga sina egna skepp – 600 000 ton 1919 stod sig bra mot både den brittiska och amerikanska produktionen.

Tokyo förvandlades till en modern storstad, full av biografer, teatrar, förlag och universitet. På 1930-talet hade 80 procent av folket elektricitet, även på glesbygden – vilket var högre än många delar av Västeuropa. Med sin spirande expertis producerade landet nu sina egna maskiner, precisions­verktyg, stridsvagnar och lastbilar.

Dessutom var Japan regionens textilmästare.

Efter mordet på premiärministern 1932 sveptes imperiet med i en våg av militarism och nationalism. Landet hade fått nog av västvärldens immigrationsregler och handels­ hinder. Med tveksamma förevändningar invaderade Japan Manchuiet. Medan armén bara bestod av 34 000 man 1877 hade den nu hundratusentals soldater, och de militära utgifterna var rekordhöga. Spänningarna mellan Japan och USA ökade, och unga officerare, journalister och akademiker kände på sig att kriget kröp närmare och svor kejsaren lojalitet.

När en gränskonflikt bröt ut mellan japanska och kinesiska trupper 1937 påbörjade Japan snabbt en invasion av Shanghai. Vid slutet av året hade de tagit Nanjing, centrum för Kinas nationaliströrelse. Under tiden utförde de otänkbara grymheter som våldtäkter mot

I 1930-talets militaristiska samhälle blev samurajernas Bushidofilosofi en mäktig symbol.

de civila i området – och upp emot 300 000 människor dödades. Japans kampanj i Kina var en våldsam upprensning byggd på djup avsky och hybris. Med krigskassan på farligt låga nivåer invaderade imperiet franska Indokina 1940. Som svar förbjöd USA oljeexporter till Japan Med bara två års oljereserver kvar var kriget nu oundvikligt. I ett försök att slå ut den amerikanska flottan 1941 bombade Japan Pearl Harbor utan förvarning – ett gigantiskt anfall som bestod av 6 hangarfartyg och 408 flygplan.

Samtidigt attackerade Japan även Thailand, Filippinerna och Malaysia, och inom några månader föll det ”ointagliga” Singapore. Japan fortsatte med att ta brittiska Borneo, oljerika holländska Borneo samt olika indonesiska

134 Imperier SE innehall 040219.indd 134

01.03.2019 13:26

Japanska imperiet

Satsumaupproret Revolten som blev samurajernas slut.

Saig Takamori, ledaren av den mäktiga södra Satsumaklanen, var viktig i Meijrestaurationen. Som regimens ledande konservativa förespråkade han en invasion av Korea och erbjöd casus belli genom att förolämpa koreanerna illa. Med avsmak för politikens korruption drog han sig tillbaka till Satsuma 1873 och fyllde provinsen med ”privatskolor” – faktiska träningsläger.

Bekymrad över regionens vägran att anta kejserliga reformer skickade regeringen spioner, varav en erkände under tortyr att han planerade att mörda Takamori. När en kejserlig flottbesättning avslöjades med att försöka få bort regionens stora arsenal i skydd av natten reste sig samurajerna i uppror, under ledning av Takamori.

Takamori ledde en armé med 30 000 motiverade veteraner på en marsch mot huvudstaden, och alla var klädda i kejserliga uniformer. Trots en lovande inledning klarade inte rebellerna av den kejserliga armén, som hade 60 000 man. Trots förlusten av 16 000 man slog den kejserliga armen ned upproret, understödd av flottans kanoner och en överlägsen strategi. Efter ett dödsdömt sista slag tillsammans med sina mest lojala män begick Takamori rituellt självmord och avslutade samurajklassen på det kanske mest passande sättet.

öar, och man säkrade sig viktiga resurser och strategiska positioner. I Filippinerna förstörde japanerna hälften av det amerikanska flygvapnet på en timme. Vid slutet av året hade till och med Hongkong, som var Storbritanniens östasiatiska kronjuvel, fallit.

Men efter att ha förlorat sitt första hangarfartyg vid slaget om Korallhavet besegrades sedan japanerna vid det avgörande slaget om Midway, med en förlust av 4 hangarfartyg, 2 200 man och 234 flygplan samt deras erfarna piloter. Efter en förlust vid ön Guadalcanal intog Japan en mer defensiv position. Efter en otrolig start för axelmakterna vände nu turen och efter Italiens frånträde fick de allierade momentum. När Tyskland gav upp 1945 kom kriget till Japans kuster.

fastlandet garanterat bara leda till en pyrrhus­ seger.

När kejsaren vägrade ge upp släppte amerikanerna världens första atombomb över staden Hiroshima, och sedan ytterligare en över Nagasaki. Hundratusentals människor dog direkt och otaliga skadades. Trots vissa generalers fortsatta kamp gav kejsaren till slut upp, och med det avslutades landets kejserliga ambitioner.

Det fullständiga nederlaget som Japan fick utstå under andra världskriget var ett

enormt slag mot nationens självbild. Kejsarens dödlighet hade blivit uppenbar för en hel generation som hade sett honom som odödlig.

Landet ockuperades av amerikanerna, som skapade en ny konstitution som avsade sig krig 1947. Även om Hirohito tilläts vara kvar som kejsare, reducerades han till en symbol för japansk enighet – suveräniteten skulle ligga hos parlamentet. Landet slutade verkligen inte utvecklas. Vid Hirohitos död 1989 hade Japan blivit världens andra största ekonomi.

Japanska soldater firade sina militära erövringar med rovgirighet och utsatte kinesiska civila för grymheter.

”Unga officerare, journalister och akademiker kände på sig att kriget kröp närmare.”

© Getty Images

I princip varenda stad i Japan förstördes av bombmattor, även före det desperata slaget vid Okinawa. Stödet för kejsaren nådde nya höjder – kamikazepiloter flög sina plan mot fiendeskeppen, generaler begick seppuku (samurajernas ritualiserade självmord, även kallat harakiri) och de civila kastade sig från klipporna. För amerikanerna som förlorade 49 000 män på Okinawa skulle en invasion av

135 Imperier SE innehall 040219.indd 135

01.03.2019 13:26

Kejsardömet Tyskland Född mitt bland flammande nationalism rubbade det tyska kejsardömet den ömtåliga maktbalansen och ledde världen i krig.

Av James Hoare

reussen, tidigare en gränsprovins i den tysktalande världens utkanter, blev efter Napoleons nederlag 1815 vid Waterloo en makt att räkna med. Under århundradet som följde skulle en nation se dagens ljus och grannarna skulle intas. Berlin skulle gå i krig mot Danmark, Österrike, Frankrike och sedan mot världen 1914.

Wienkongressen 1814–1815 flyttade gränser och förvandlade maktbalansen i Europa. Österrike, den tyska världens ledare med sin 1000-åriga Habsburgska dynasti, regerade nu över färre tysktalande än uppkomlingen Preussen. Samtidigt tog Ryssland över Polen och tvingade bort Preussens intressen från öst och mot det tyska förbundet istället.

Likt den svarta örnen på Hohenzollern­ dynastins familjevapen siktade Preussen mot väst. Berlin hoppades kunna använda det tyska förbundet – i verkligheten en diplomatisk samtalsgrupp utan inflytande – som medel för det preussiska inflytandet. De mötte motstånd från Österrike och andra mindre

P

stater som spelade ut de två stormakterna mot varandra för att kunna behålla sin egen självständighet. Preussen skapade en tullunion, en militärpolitik och flera andra initiativ för att knyta den tysk­talande världen till Hohenzollerntronen.

Medan Berlins ansträngningar misslyckades med att övertyga grannländernas regeringar, imponer­ade det på vanligt folk med modern­ iteten och engagemanget för pan­german­ska ideal. Dessa ideologiska över­tyg­elser tog sig form i och med att national­istiska uppror spreds i 39 stater i det tyska förbundet 1848.

Drivna av missnöje mot enväldet och små­kungarnas själviskhet hoppades många på allmän rösträtt och ett valt parlament under den preussiska kungens välvilja. Det revolutionära Frankfurtparlamentet bildades i mars 1848, skapade en konstitution och erbjöd Fredrik Vilhelm IV att bli kejsare, eller kaiser på tyska. Mannen som skulle bli mer än en kung avstod – orolig för konsekvenser från Ryssland eller Österrike – och Frankfurt­ parlamentet kollapsade utan ett enat Tyskland.

136 Imperier SE innehall 040219.indd 136

01.03.2019 13:26

Kejsardömet Tyskland

En hyllning från 1871 till den tyska segern i det fransk-preussiska kriget.

År 1857 drabbades Fredrik Vilhelm IV av en stroke och blev oförmögen att styra. Han efterträddes av sin bror Vilhelm I, som samlade en grupp kraftfulla reformatorer runt sig.

De skulle spela en avgörande roll i det tyska kejsardömets uppgång och fall. Vilhelm hade burit uniform sedan sex års ålder och fick sin första officers­roll när han var nio år. Detta påverkade hans syn på en förening och han skrev 1849 att ”den som vill styra Tyskland måste först erövra det”.

Trots att han var 61 år när han tog tronen omorganiserade Vilhelm den preussiska armén och konsoliderade makten under sin nytillsatte

krigsminister, medan ministerpresidenten Otto von Bismarck antog en egen strategi med realpolitik för att sätta Preussen mitt i Europa.

Realpolitik var pragmatismens politik, där beslut togs beroende på möjligheter och ändrade villkor, inte ideologi. I sitt ökända tal till det preussiska parlamentet 1862 underströk Bismarck sitt engagemang och sade: ”De stora frågorna kommer inte att lösas med tal och majoritetsbeslut – vilket var misstaget 1848 och 1849 – utan med järn och med blod.”

Desillusionerade av den långsamma takten öppnade de romantiska revolutionärerna 1848 vägen för konservativa nationalister 1862, och

deras Tyskland skulle byggas av järn och blod.

Så tidigt som 1830 hade det franska krigshotet använts av Berlin för att bilda en preussiskledd försvarspolitik, men 1870 gick Bismarck ännu längre och började slå på krigstrumman.

En dansk konstitutionskris 1863 gav honom tillfället han hade sökt. Kung Fredrik VII dog utan en manlig arvinge, så den danska kronan gick genom mödernet, men hans hertigtitlar i Holstein och Schleswig blev nu omtvistade.

De två hertigdömena hade tysk majoritet och hade haft våldsamma uppror mot det danska styret två decennier tidigare. Tyska nationalister anade en möjlighet och stöttade en rival.

137 Imperier SE innehall 040219.indd 137

01.03.2019 13:26

”Både imponerad och vredgad av det brittiska imperiet ville han att Tyskland också skulle ha en global ambition” Det tyska förbundet gick till krig lett av Österrike och Preussen. Österrike främst för att motverka preussiskt inflytande på denna ovanliga tyska enighet och förhindra att Schleswig-Holstein annekterat av Berlin.

I augusti 1864 avslutade de besegrade danskarna det andra Schleswigkriget genom att lämna Schleswig, Holstein och SachsenLauenburg till den österrikisk-preussiska militärockupationen, men de två började tvista om den slutliga överenskommelsen.

Ett porträtt av Vilhelm II från 1907.

Rädda för preussisk aggression skulle majoriteten av de germanska staterna alliera sig med Österrike och tvinga Preussen att strida på flera fronter i numerärt underläge.

En brist på viljestyrka och låg moral i den österrikiska armén inför överlägsen infanteritaktik och Preussens användande av ett nytt gevär slutade med total förnedring för Habsburgarna. Wiens kapitulering i juli 1866, efter bara sju veckors strider, upplöste det tyska förbundet och Preussen bildade Nordtyska förbundet. Preussen tilläts också att annektera Schleswig-Holstein och flera andra självständiga fursten­dömen, tills Berlin styrde fyra femtedelar av det Nordtyska förbundet.

Fyra år senare gick förbundet i krig mot Frankrike. Oroliga över att omringas av eventuella fiender hade Paris lagt sitt veto mot en Hohenzollernprins på den spanska tronen och Bismarck släppte en redigerad version av Vilhelm I:s tillrättavisning till den rasande franska pressen, och fick kungen att låta mer krigisk än han faktiskt var. Kejsare Napoleon III var angelägen att återställa fransk prestige och förklarade krig i juli 1870.

Sex månader senare marscherade preussarna genom Paris gator i seger.

Gränsregionen Alsace-Lorraine annekterades och ett skadestånd på fem miljarder franc skulle betalas av det besegrade Frankrike, och det tyska kejsardömet deklarerades i Versailles spegelsal. Paris skulle aldrig glömma förlusten av Elsass-Lothringen i det fransk-preussiska kriget och insåg att ett starkt Tyskland var ett hot mot deras existens. De vände sig till Ryssland för stöd.

Den kejserliga konstitutionen som bildade kejsardömet Tyskland 1870 var en kompro­ miss. Bismarck – nu Tysklands första kansler – och Vilhelm I var oeniga på flera punkter,

Otto von Bismarck i militär skrud med den ikoniska pickelhuvan.

där kaiserns makt begränsades av en federal kommitté och ett förord som bara gjorde Vilhelm till ”tysk kaiser” istället för ”Kaiser av Tyskland” – en formulering som antydde begränsad auktoritet.

Kungadömena Bayern och Wurttembergs regeringar samt storfurstendömena Baden och Hesse fortsatte bygga sina egna arméer, stifta egna lagar, ha egna parlament och driva in egna skatter, och den åldrande Vilhelm I höll sig till sitt Preussen. Det var omöjligt för honom att hävda sig mot den dominerande kanslern. Han gjorde få offentliga framträdanden och levde ett lugnt liv innan han gick bort 1888.

Vilhelm I:s son Fredrik III skulle ha blivit en helt annan sorts monark. Han var en karismatisk liberal som var gift med drottning Victorias äldsta dotter, och skulle

1 januari 1834

1 februari–30 october 1864

Preussen bildar framgångsrikt den tyska tullföreningen Zollverein inför en rivaliserande österrikisk plan. Det var det första pangermanska initiativet

Österrike och Preussen går i krig mot Danmark över den tyska majoritets­ provinsen i Jylland. Trots en dålig preussisk prestation segrar de.

Tyska tullföreningen

Dansk-tyska kriget

1 maj 1848

14 juni–26 juli 1866

Efter nationalistiska uppror i Tyskland bildas en kortlivad nationell förening som erbjuder kaisertiteln till Fredrik Vilhelm IV.

De allierade vänder sig mot varandra över Schleswig-Holstein. Österrike kapitulerar och Preussen bildar det Nordtyska förbundet.

Frankfurtparlamentet

Tyska enhetskriget

138 Imperier SE innehall 040219.indd 138

01.03.2019 13:26

Kejsardömet Tyskland kanske blivit den första stora tyska kejsaren, men när han tog tronen var han redan döende i strupcancer och hans regeringstid varade bara i tre månader.

Vilhelm II blev den tredje och sista kaisern samma år som sin far och farfars död. Med Fredrik III:s talang för publika framträdanden men utan hans progressiva tendenser, krävde han uppmärksamhet och upprörde både den internationella samfundet och det tyska folket med sina oberäkneliga yttranden och sitt tölpaktiga sätt. Hans auktoritära sätt stötte rakt emot Bismarck och kanslern tvingades bort från sin post 1890 och avslutade 28 år av försiktigt styre från Berlin.

Bismarcks beräknande realpolitik gjorde kejsardömet impopulärt i vissa kretsar, men det hade även beundrare – särskilt i Storbritannien – och kanslern hade försiktigt behållit makt­balansen och koncentrerat sig på att bygga en stark, konservativ tysk stat.

Vilhelm II skrotade däremot realpolitiken och ersatte den med weltpolitiken, som skulle förvandla landet till en global kraft.

Både imponerad och vredgad av det brittiska imperiet ville han att Tyskland också skulle ha en världsomfattande ambition. Han finansierade en stark kejserlig flotta (Kaiserliche Marine) och orsakade en slagskepps­kapplöpning med Storbritannien, försökte skapa osämja mellan de gamla rivalerna Storbritannien och Frankrike i Afrika, samt mellan Ryssland och dess västra allierade, men blev förloraren i alla tre projekt.

Vilhelm II:s oberäkneliga och aggressiva interventioner ledde tvärtom till att skapa den osannolika trippelententen – det enväldiga och despotiska Ryssland, republiken Frankrike och Storbritanniens konstitutionella monarki. Men han lyckades reparera förhållandet med Wien och skapa ett nytt med Istanbul genom att bilda varaktiga allianser med Österrike-Ungern och Osmanska riket.

Han lyckades också med sina globala

ambitioner, och byggde ett imperium som kom på tredje plats efter Storbritannien och Frankrike. De avlägsna territorierna de la under sig var Tyska Sydvästafrika och Tyska Nya Guinea (båda från 1884), Tyska Östafrika (från 1891), Tyska Västafrika (från 1896), Tyska Samoa (från 1899), och tre hamnar i Kina (inklusive Tsingtao, där de lämnade ett bryggeri som arv).

Vilhelm II:s oberäkneliga utrikespolitik efter Otto von Bismarcks återhållsamhet rättfärdigade farhågor om tysk expansionism och aggression, och polariserade världen till två motsatta block som skulle kollidera

Ett mynt från 1860 med

Fredrik Vilhelm IV av sommaren Preussen, kungen som nästan 1914. Det tyska var en kaiser, på ena sidan. kejsardömet, byggt under ett sekel av reformatorer, krigare, kaisers och kungar skulle inte överleva det första världskriget 1914–1918. Men den enade tyska nationen – dess största bedrift – skulle göra det.

Vilhelm I utses till tysk kejsare på Versailles efter det framgångsrika franskpreussiska kriget 1870–1871.

19 juli 1870–28 januari 1871

28 juli 1914–11 november 1918

Gammal rivalitet blir till bittert hat när Nordtyska förbundet ockuperar Paris och annekterar Alsace-Lorraine. Det tyska kejsardömet proklameras.

Vilhelm II tvingar Österrike-Ungern att förklara krig mot Serbien, vilket får ententen att förklara krig mot centralmakterna.

Fransk-tyska kriget

Första världskriget

18 mars 1890

28 juni 1919

Efter konflikter med kaiser Vilhelm II avsätts kansler Otto von Bismarck från ämbetet och en ny aggressiv era inleds.

Versailles var slutet på kejsardömet Tyskland, då Alsace-Lorraine åter­ lämnades till Frankrike och andra territorier förlorades.

Bismarck avsätts

Versaillesfreden

139 Imperier SE innehall 040219.indd 139

01.03.2019 13:26

ImperieKrossarna

Möt personerna som med militär makt eller genom modigt uppror raserade några av de mäktigaste imperierna och ändrade världens historia.

SUN YAT-SEN

HERNÁN CORTÉS

KASTILIAN 1485–1547

Inte mycket är känt om Hernán Cortés personlighet.

Han har både setts som det spanska folkets hjälte, samt som en demon som spred död och förstörelse.

Oavsett synen på honom så är han ansvarig för en av historiens mest omvälvande händelser – erövringen av Aztekriket. Kampanjen som leddes av Cortés började 1519 och slutade med att Cortés tog härskaren Moctezuma II till fånga och regerade genom honom. När aztekerna gjorde uppror dödades härskaren och den följande belägringen ledde till erövringen av huvudstaden Tenoch­titlán 1521 och Aztekrikets fall.

Under sin tid i militären kallades Cortés för Mördaren.

KINES 1866–1925

I tusentals år har det kinesiska riket gått från dynasti till dynasti, men det var inte förrän 1912 som det gigantiska imperiet till slut tvingades ned på knä. Sun Yat-sen var en intelligent och viljestark ung man som blivit så missnöjd med Qingdynastins motvilja Nu är han en omtyckt till tekniska framsteg person, men Sun fick en hel del kritik under sin livstid. och kunskaper om västvärlden att han utvecklade en plan för att störta dynastin. Han blev När snart involverad i revolutionära aktiviteter och ledde Xinhairevolutionen 1911, en rad revolter Napoleon och uppror runt om imperiet som slutligen upptäckte att hans tvingade bort den sexårige kejsaren Puyi från fru Joséphine hade tronen och etablerade Republiken Kina. I dag en affär skrev han ett är Sun Yat-sen högt aktad i Kina och kallas för Nationens fader. brev till sin bror. Brevet

”Bara mäktiga människor är fria.” Sun Yat-sen

beslagtogs och publi­ cerades av brittisk press.

ALEXANDER DEN STORE MAKEDONIER 356–323 F.KR.

Akemenidernas rike eller det persiska imperiet grundades av Kyros den store på 500-talet f.Kr. och växte under århundradena. Till slut hörde även Egypten till dess land. Riket styrdes av en kung, men makten delegerades till lokala styren. Det var denna splittring i riket som gjorde att Alexander den store kunde rida in och ta makten. Med ambitionen att nå ”världens ändar” lyckades den ambitiösa unga mannen att slå den persiska armen vid Granikos, Issos och återigen vid det dramatiska slaget i Gaugamela, där den persiske storkungen Dareios III fick fly för sitt liv och senare avrättades. Alexander utnämnde sig själv till Kungarnas kung, men efter hans död föll hans imperium ihop.

NAPOLEON BONAPARTE

FRANSMAN 1769-1821

Det tysk-romerska riket skapades av en samling mindre kungadömen för att återuppliva det Västromerska riket och stod sig i över 1 000 år innan det slutligen föll. Efter de franska revolutionskrigen svepte nationalismen in över Frankrike, och stärkta av sin nya ledare Napoleon skulle till slut idén om en expansion förverkligas. Napoleon siktade på att störta den tysk-romerske kejsaren Frans II från tronen. Vid slaget vid Austerlitz 1806 krossades det Tysk-romerska riket av en kraftfull fransk styrka som tvingade Frans II att abdikera och öppnade för fransk dominans av Europa under 1800-talet.

140 Imperier SE innehall 040219.indd 140

01.03.2019 13:26

Imperiekrossarna PATRICE LUMUMBA

KONGOLES 1925–1961

PETER DEN STORE

RYSS 1672–1725

Det belgiska kolonialimperiet Under 1600-talet och det tidiga 1700-talet åtnjöt Sverige en var ovanligt då det till cirka 98 procent bestod av bara en koloni period av stormaktsvälde med territorier från dagens USA – Belgiska Kongo. Efter åratal till Danmark och Finland, men en ny stormakt hägrade av brutalt styre växte 1960 en vid horisonten: det ryska imperiet lett av Peter den självständighetsrörelse fram i store. De två styrkorna drabbade samman i slaget kolonin. Rörelsens frontman vid Poltava, där Sverige krossades av den Patrice Lumumba ledde en framgångsrik revolution som fråntog Belgien ryske tsaren. Detta blev början på dess största och mest lönsamma koloni.

Sveriges fall som en stormakt Lumumba valdes till premiärminister, men Det finns och man ersattes snabbt av efter 12 veckor störtades hans regering i en fortfarande många Ryssland. statskupp och Lumumba avrättades.

mysterier kring Lumumbas död och USA, Storbritannien och Belgien har anklagats för att ha varit involverade.

Peter var otroligt lång på sin tid med sina 204 cm.

ODOVAKAR

GERMAN 433–493

Nadir föddes i extrem fattigdom och tvingades som 13-åring ensam försörja sin mor.

NADIR SHAH

IRANIER 1688–1747

Nadir Shah var känd som Persiens Napoleon, och ledde kraftfulla och grymma erövringar. Han gjorde uppror mot safaviderna, som hade styrt Iran sedan 1502, avsatte ledarna 1736 och utropade sig själv till shah. Med sin nya makt inledde han en invasion av Mogulriket i Indien och besegrade dem vid slaget vid Karnal samt skövlade och plundrade huvudstaden. Detta nederlag var något som Mogulriket inte kunde återhämta sig från, och därefter gjorde britterna anspråk på den lilla mark som återstod.

SPANJOR 1471–1541

Den fattige och obildade Pizarro som var inställd på framgång siktade på Peru och övertalade Karl V att finansiera hans expedition.

Han etablerade spanska bosättningar i Peru och när inkahärskaren motsatte Pizarros sig lät Pizarro fånga förmögenhet och avrätta honom. från inkahärskaren Senare samma år Atahualpas lösesumma tog han kontroll över var 285 kilo guld, 570 kilo huvudstaden och silver samt härskarens satte punkt för det tron gjord av 15 karat sydamerikanska riket.

OTELO SARAIVA DE CARVALHO

PORTUGIS 1936–NU

Under sin tjänstgöring som kapten i de koloniala krigen i Afrika anslöt sig Carvalho till de portugisiska rebellerna. På grund av sitt missnöje med de militära reformerna blev Carvalho chefsstrateg för Nejlikerevolutionen.

Döpt efter de blommor som sattes i gevärspiporna var Nejlikerevolutionen en statskupp nästan fri från blodsspillan. Den blev slutet för diktaturen och det portugisiska riket – med deklarationer för yttrandefrihet, frigörande När av politiska fångar samt Portugal självständighet för dess blev bankrutt utländska territorier.

2011 sa Carvalho att

© Alamy; Corbis

FRANCISCO PIZARRO

Odovakar förråddes och mördades vid en bankett.

Odovakar var ansvarig för förstörelsen av ett av de mäktigaste imperierna någonsin – romerska riket.

Trots att dess makt redan hade börjat vittra av inbördeskrig och ekonomisk tillbakagång var det revolutionen ledd av Odovakar som markerade slutet för det västromerska riket. År 470 krävde den romerska arméofficeren Odovakar att Orestes, anförare för germanska trupperna, skulle belöna armén genom att skänka dem land i Italien. När Orestes vägrade dödades han av Odovakar och hans män som fortsatte med att belägra staden Ravenna och avsätta kejsaren Romulus Augustulus. Odovakar erövrade resten av Italien och kröntes som Italiens första kung. Det västromerska riket återhämtade sig aldrig från hans dödsstöt.

han aldrig skulle ha lett revolutionen om han hade vetat vad som skulle hända landet.

guld.

141 Imperier SE innehall 040219.indd 141

01.03.2019 13:26

Gustav II Adolfs fall i slaget vid LĂźtzen

142 Imperier SE innehall 040219.indd 142

01.03.2019 13:26

GUSTAV II ADOLF

SVENSK 1611–1632

Den mest kända händelsen under den svenska stormaktstiden (1611–1718) är Gustav II Adolfs fall i slaget vid Lützen (här på en målning av av Carl Wahlbom år 1855). Av samtiden kallades han Lejonet från Norden, och under hans ledning reformerades Sverige.

Innan hans fall omvandlade han den svenska armén till en av de mest moderna i dåtida Europa och erövrade mark i Livland och Ingermanland. Idag anses han vara en av de främsta fältherrarna genom historien. Stormaktstidens slut kom 1718, när Karl XII träffades i huvudet av en kula vid fästningen Fredriksten i Norge.

143 Imperier SE innehall 040219.indd 143

01.03.2019 13:26

!

E T N I A S S MI

Xxxxxxxxxx

I butik NU

Imperier SE innehall 040219.indd 144

01.03.2019 13:27

Läs ett smakprov:

1907–1954

Frida Kahlo

Den här kända mexikanska konstnären levde ett liv i fysisk och psykisk smärta, men hittade ny styrka genom sina surrealistiska porträtt.

M

vid sex års ålder kom Frida att stå sin far nära, ed kinden mot det kalla fönsterglaset och upplevelsen av svår sjukdom skapade ett kikar lilla Frida Kahlo tankfullt mot band mellan dem. När Frida blev bättre delade världen på utsidan. Efter ett allvarligt Guillermo sin passion för kreativitet och filosofi anfall av polio blev Frida sängbunden. med henne, och när hon blev tillräckligt stark Hon ansågs vara för svag för att få gå uppmuntrade han henne att börja sporta för att ut – och i sin ensamhet började hon längta efter stärka sitt högerben, som var svagt och magert en vän. Hon drog huvudet bakåt och andades efter polion. ut mot fönsterrutan. Om hon inte kunde träffa Trots att hon började skolan senare än sina sina vänner fick hon hitta på några egna. Hon jämnåriga var Frida 1922 en av 35 flickor som lyfte ett svagt finger, ritade en dörr i imman på antogs till Nationella förberedande skolan, glaset och gick in igenom den. Hon gick en elitakademi med 2 000 studenter. över ett fält tills hon kom fram till Skolans rektor hävdade att den en liten mjölkbutik – Pinzón – och FRÅN unga flickan var ledare för en klättrade genom dess ”o” till SJUKSÄNGEN ”grupp unga brottslingar som jordens innandöme. Här stod ÖVERVÄGDE skapade sådan oro i skolan att hon strålande ansikte mot FRIDA EN [han] övervägt att säga upp sig”. ansikte med en flicka.

KARRIÄR SOM Även om hon kanske var busig I den unga Fridas fantasi­ MEDICINSK trivdes Frida med studierna och värld väntade hennes låtsas­ ILLUSTRATÖR. drömde om att bli läkare. kompis på henne varje dag. Den Under Fridas skolår var Mexiko här oändligt glada vännen var kaotiskt. Landets president, den den totala motsatsen till den sjuka 80-årige Porfirio Díaz, hade lovat att sexåring som skapat henne. Där Frida avstå från valet 1910 bara för att ångra sig var dyster var hennes vän glad, där Frida och rigga röstningen så att han skulle vinna haltade och kämpade med sitt dåliga högerben en åttonde gång. Med sitt fräcka drag upprörde kunde hennes vän dansa. I det här påhittade han dem som drömde om demokrati i Mexiko. landet var Frida som lyckligast.

Díaz gav upphov till det som skulle bli känt som Frida föddes 1907 som den tredje dottern av den mexikanska revolutionen 1910–1920, och fyra till Guillermo Kahlo och hans andra hustru 1911 hade han avsatts och hans förtryckarregim Matilde. Fridas tyske far var fotograf till yrket låg i spillror. Díaz efterträdare hade inte större och hade emigrerat till Mexiko 1891 efter att framgång – makten gick mellan tyranner, ett svårt epilepsianfall och osämja med hans marionetter och inkapabla politiker. 1917 togs den styvmor hade satt punkt för hans utbildning mexikanska grundlagen fram och revolutionen i hemlandet. Efter att ha varit sängbunden i lugnade sig därefter. Under åren som följde krävde flera månader efter att ha smittats av polio

Imperier SE innehall 040219.indd 145

medborgarna de reformer grundlagen lovade dem och den nyvalde presidenten Alvaro Obregón verkade vara mannen som skulle uppfylla dem. Obregón påbörjade den mexikanska kulturens återfödelse och uppmuntrade till en känsla av nationalism som sipprade ner till alla samhällslager i Mexiko. Hans reformer gav stabilitet och säkerhet för Mexikos bönder, medan hans vänsterinriktade kulturambitioner innebar att likasinnade konstnärer, som den kände muralmålaren Diego Rivera, trivdes.

Läs mer i Kvinnor som skrivit historia, som finns i en tidningshylla nära dig just nu.

Självporträtt med törn­ halsband och kolibri, 1940.

01.03.2019 13:27

MISSA INTE I butik 19/3

Imperier SE innehall 040219.indd 146

01.03.2019 13:27

MISSA INTE! I butik

NU

Untitled-7 3

01.03.2019 13:43

TIDERNAS STÖRSTA

IMPERIER Allt om historiens mäktigaste riken

ERÖVRINGAR UNDER 4 000 ÅR

Världens första imperium Utforska världens första imperium och hur det la grunden för framtida nationer.

Växande krafter

Ta reda på hur världens största imperier stod sig mot övriga världen.

2019-13 / 129:-

TIDSAM 4906-13 SPECIALRETUR V. 17

Mäktiga familjer

Spåra de dramatiska släktbanden som styrt imperierna och dess härskare.

Untitled-7 4

13

Ikoniska personer & skatter

Lär känna människorna från förr och upptäck sakerna som håller historien levande än idag.

7 388490 612907

01.03.2019 13:43