Uncut: Bruce Springsteen - Den ultimata guiden

BOKASIN FAKTA

D E N U LT I M ATA G U I D E N

SPRINGSTEEN THE BOSS

MAFFIG MUSIK SPECIAL

HELA HISTORIA

SPRINGSTEEN

EXKLUSIVA FOTOGRAFIER KLASSISKA INTERVJUER RECENSIONER AV ALLA ALBUM

FRÃ…N SKAPARNA AV

14.02.2019 08:41

SPRINGSTEEN – DEN ULTIMATA GUIDEN 2019 © Orage AS

Svensk redaktion Ansvarig utgivare och redaktör: Rebecca Englund Översättning: Amanda Westberg Korrektur: Eva Sahlström Omslagsdesign: Bens Aarø Grafisk sättning: Jeanette Hanvik, Mats Aarø

Försäljningsansvarig Øystein Berg +47 909 61 959 berg@orage.no

Orage AS äger alla rättigheter till innehållet i den här boken. Det är inte tillåtet att reproducera eller kopiera innehållet. Det är inte tillåtet att lägga ut hela, eller delar av, boken på internet eller att på annat sätt reproducera innehållet elektroniskt. Tillstånd kan endast ges via redaktionen på Orage AS.

Utgiven av Orage AS Jarlsøveien 50 3124 Tønsberg, Norge +47 47 46 60 00 post@orage.no www.orage.no

Tryck Tryckt i Lettland, Artko AS Alla Orages produkter trycks av Svanenmärkta tryckerier.

Utgiven på licens från TI Media This bookazine is published under licence from TI Media.

All rights in the licensed material belong to TI Media and it may not be reproduced, whether in whole or in part, without the prior written consent. © 2019 TI Media

Originaltitel The Ultimate Music Guide: Springsteen © TI Media

Springsteen Cover SE.indd 2

SPRINGSTEEN: INTRODUKTION

VÄLKOMMEN! D

ET ÄR SEPTEMBER 1978 och Bruce Springsteen har precis avslutat en konsert på Palladium i New York City. Showen har pågått i nästan fyra spektakulära timmar och en reporter från NME var så tagen att den kallades ”den bästa rock’n’roll-showen jag någonsin kommer att få uppleva”. Det är väldigt sent och även de mest hängivna fansen hade nog förstått om Springsteen velat dra sig undan till sitt. Trots att gryningen kryper allt närmare håller han sig uppåt och uppmärksam tillsammans med de hundratals fansen som hänger kvar för att visa sin uppskattning och försöka få en autograf. ”Min musik har gett mig allt … Jag var ingen, jag hade ingenting”, säger han till skribenten. ”Jag skulle aldrig vilja få någon att känna sig förödmjukad.” Han säger att hans fans har gett honom ”en riktigt tung ansvarskänsla … Jag vill inte göra människorna som har stöttat mig besvikna. Då räcker det inte att bara lira igenom något. Jag vill hela vägen in i kaklet, varje kväll.” Över 40 energiska år senare är Bruce Springsteens modus operandi mirakulöst nog fortfarande oförändrat. Nu när han inlett sin karriärs femte årtionde har Springsteens engagemang och överflödiga kärlek till sina fans, sitt land samt de positiva möjligheterna som kommer med rock’n’roll blivit stilbildande för andra artister. ”Bruce har aldrig pratat om att lägga av”, berättade hans kumpan Steve Van Zandt för Uncut för några år sedan. ”Det är otänkbart.”

Här är en väldigt speciell och förhoppningsvis överväldigande guide till en sann rock’n’roll-gigant. På dessa sidor hittar du intervjuer med Springsteen från alla skeden av hans karriär. Från 1974, då han stormade genom musikhallar i Texas och hans misstro mot kändisskap var så stor att han hoppades på att någon skulle skjuta honom om han någonsin spelade på Madison Square Garden. Till 2002 i hans hem i New Jersey, då han upprepade det grundläggande budskap som burit honom så länge: ”Jag tror du måste nå en punkt där du beter dig som en människa.” Tiden mellan de två årtalen är fylld med äventyr i Frankrike, räder på Graceland, paranoida episoder med strumpor och mycket, mycket mer.

Du kommer även att få läsa djupgående recensioner av varje album han släppt, från Greetings From Asbury Park, NJ till High Hopes, som ger nytt ljus till en musikalisk katalog som fortfarande berör och inspirerar med varje nytt kapitel.

Vill du ha hjärta? Vill du ha själ? Vill du ha här och nu? Dags att börja lyssna på Bruce, baby …

BRUCE SPRINGSTEEN | 3

Bruce content 080219.indd 3

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN

INNEHÅLL ALBUMEN

6

56

10

60

GREETINGS FROM ASBURY PARK, NJ

1973: En ung singer-songwriter från klubbarna New Jersey …

THE WILD, THE INNOCENT & THE E STREET SHUFFLE

Springsteen finslipar sin vision och E Street Band tar sin form.

24

BORN TO RUN

BORN IN THE USA

Albumet som tog över världen med 30 miljoner sålda kopior.

TUNNEL OF LOVE

1987: Springsteens hittills personligaste album.

64

HUMAN TOUCH/ LUCKY TOWN

1975: Skapandet av ett mästerverk.

Efter en lång paus återvänder en äldre och klokare The Boss med två nya album.

36

68

DARKNESS ON THE EDGE OF TOWN

Springsteen besöker dystrare territorium på sin fjärde lp.

48

THE RIVER

Från glädjefylld rock till introspektiv blues.

Springsteens episka samling visar upp en enorm ambition.

52NEBRASKA

Dessa klassiker från 1982 spelades in hemma i garaget.

THE GHOST OF TOM JOAD

Fartälskare, bankrånare och eskorter i klassikern från -95.

80TRACKS

1998: En samling med 66 låtar från arkiven.

84

THE RISING

Ett passionerat, berörande, intelligent svar till 11 september.

100

DEVILS & DUST

Det är 2005 och Springsteen tar en titt på ett land i trubbel.

Det tidiga bandet The Castiles, send 1960-tal (Bruce, andra till vänster).

SHALL 104WE OVERCOME

Seeger Sessions från 2006. En patriot hedrar en annan.

120THE PROMISE

Låtar som saknades från Darkness On the Edge Of Town.

108MAGIC BOSSFAKTA 124 WRECKING Springsteen och E Street Band under tidigt 2000-tal.

112 WORKING ON A DREAM

En hoppfull Spring­ steen full av optimism i starten av Obamaeran.

116LIVEALBUM

”Baby, I got my facts!” Dessa rutor finns utspridda i hela magasinet och ger dig all möjlig slags kunskap om Bruce Frederick Joseph Springsteen, som varför han blev relegerad från Ocean County College, NJ, och hur han rankas av Forbes …

Från Live 1975–85 till Live In Dublin.

BALL

Springsteen tömmer ut sin ilska på bankerna och eliten.

128HIGH HOPES

Rariteter och covers som sattes samman 2014.

SPRING­ 132 STEEN ON BROADWAY

En film och ett album fullt av själ.

KLASSISKA INTERVJUER ”Du måste vara ”Jag ville leva och bli 14 självständig. Då kan 88 gammal – gammal ingen köra med dig …” som fan” 1974: Ett möte med rockens nästa superstjärna.

”Vänta lite, hörni.

28 Försöker ni ta livet av mig?”

The Boss lär sig hantera hajpen när showen går bortom kontroll.

”Min musik gav mig 40 allt. Jag var ingen.

Jag hade ingenting …”

Tony Parson från NME får en intervju med the Boss 1978.

2002: Uncut möter the Boss på hans gård i New Jersey och pratar om terrorism, The Rising och E Street-reunion.

”När du får 136 nicken, blåser du av taket”

Den senaste rekryteringen Tom Morello pratar om livet längs vägarna med Springsteen och bandet.

PLUS …

72

142ETT AXPLOCK

Medelålderskris? Springsteen spelar solo för första gången och ger en av sina ärligaste intervjuer någonsin.

144STOPPA MIG …

”Jag ville inte bli en 50-årig gubbe som hängde med grabbarna …”

Samlarobjekt, gästframträdanden och antologier.

Har du hört den där om Uncut, Springsteen och Phil Spector?

4 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 4

01.03.2019 14:50

Springsteen med E Street Band, Glastonbury Festival 2009.

MIRRORPIX

PUBLISHED BY TI Media Ltd, 161 Marsh Wall, London | UNCUT EDITOR Michael Bonner BOOKAZINE EDITOR John Robinson ART EDITOR Marc Jones whose favourite Springsteen song is Dancing In The Dark PRODUCTION EDITOR Mick Meikleham Atlantic City SENIOR DESIGNER Michael Chapman, 4th July, Asbury Park (Sandy) SENIOR SUB EDITOR Mike Johnson EDITORIAL/PICTURE EDITOR Phil King Blinded By The Light – Manfred Mann’s Earth Band version CONTRIBUTORS: Mark Bentley, Kitty’s Back | Roy Carr, Hungry Heart | Allan Jones, She’s The One – the live version on Hammersmith Odeon London ’75 | John Lewis, Does This Bus Stop At 82nd Street | Alastair McKay, Atlantic City | Gavin Martin, Better Days | Andrew Mueller, Thunder Road | Chris Roberts, Candy’s Room | Neil Spencer, Atlantic City | Bud Scoppa, Thunder Road | Terry Staunton, Atlantic City | Adam Sweeting, Thunder Road | Luke Torn, Badlands | Peter Watts, Jungleland COVER PHOTO: WireImage THANKS TO: Benoît Rajalu, Stephanie Stevens-Wade, Matthew Webb, Emily Allen, Rebecca Green, Simon Bland, Johnny Lewis, Virginia Brown, Robert Sekula, Will Hughes, Andy Tidball, Anna Savva MARKETING Charlotte Treadaway SUBSCRIPTIONS Noemi Lopez | Sonja Zeven PUBLISHING DIRECTOR Ed Beale | GROUP MANAGING DIRECTOR Andrea Davies | MANAGING DIRECTOR Paul Williams | COVERS PRINTED BY Artko TEXT PRINTED BY Artko | All rights reserved. No part of this book may be reproduced in any form or by any electronic or mechanical means, including information storage and retrieval systems, without permission in writing from the publisher, except by a reviewer, who may quote brief passages in a review. | WWW.UNCUT.CO.UK

BRUCE SPRINGSTEEN | 5

Bruce content 080219.indd 5

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

GREETINGS FROM

ASBURY PARK, NJ

En stridshärdad singer-songwriter som fortfarande försöker komma underfund med sin musikaliska identitet dyker upp från klubbarna längs New Jerseys kust. AV CHRIS ROBERTS

H5

ET HÄNDER ALLA ,

men de flesta förstår sig aldrig på det”, sa Bruce Spring­steen en gång grubblade. ”Du måste kunna se dig själv för vad du är. Det är inte förrän då som du kan bli vad du vill vara.”

När 60-tal blev 70-tal spelade den 21 år gamla Springsteen på klubbar i Asbury Park i New Jersey . Där finslipade han sitt hantverk och lärde känna andra musiker, som så små­ ning­om skulle bilda kärnan i The E Street Band. Springsteens band Earth och Steel Mill (som ursprungligen hette Child) lockade upp till 3 000 åskådare utan att ens ha något skivkontrakt. Sommaren 1971 utbröt dock ett rasupplopp som påverkade Asbury Parks strand­promenad och störde hans karriärs utveckling. En något frustrerad Springsteen bestämde sig därför för att testa att köra solo ett tag och han gjorde en upptäcktsresa till västkusten, som inte gav särskilt mycket.

Han träffade emellertid Mike Appel och Jim Cretecos, som var mindre aktörer inom industrin vars största anspråk på berömmelse på den tiden var att skriva ”Don’t You Want To

JANUARI 1973

CHUCK PULIN

D

”

Be Wanted?” åt The Partridge Family. De gick med på att bli Springsteens managers i mars 1972. Kontraktet, som undertecknades på en motorhuv, visade sig senare att vara en viktig milstolpe för sångaren. Han hade dock ”inga pengar, ingenstans att ta vägen och ingenting att göra. Det var kallt och jag skrev som en galning.”

I maj anordnade Appel ett möte med Columbias vd John Hammond, mannen som fixade ett skivkontrakt till Bob Dylan ett årtionde tidigare. Trots viss fräckhet hos Appel (”Så du upptäckte Dylan? Låt oss se om det bara var tur eller om du faktiskt har öron.”) blev Hammond och hans höjdare till kollega, Clive Davis, imponerade av en lite nervös Springsteen som spelade fem låtar på piano, låtar som skulle komma med på hans debut­ platta. Strax därefter skrev han på för Columbia, och kontraktet gav ett förskott på 25 000 dollar och en inspelningsbudget på 40 000 dollar, varav större delen gick till Appels Laurel Canyon-label.

Det rådde dock viss osäkerhet om vad uttrycket på det första albumet borde vara.

Hammond gillade Bruce solo och ville ha ett album i folkmusikstil.

FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

Blinded By The Light HHHH Growin’ Up HHHHH Mary Queen Of Arkansas HHHH Does This Bus Stop At 82nd Street? HHHH Lost In The Flood HHHHH The Angel HHHH For You HHHH Spirit In The Night HHHH It’s Hard To Be A Saint In The City HHHHH

Utgiven: 5 januari 1973 (USA), 9 mars 1973 (Storbritannien) Producerad av: Mike Appel och Jim Cretecos Inspelad vid: 914 Sound Studios, New York Medverkande: Bruce Springsteen (sång, akustisk och elektrisk gitarr, conga, munspel, bas på ”Blinded By The Light” och ”Spirit In The Night”); Clarence Clemons (saxofon, bakgrundssång); Vincent Lopez (trummor); Garry Tallent (bas); David Sancious (piano, orgel); Harold Wheeler (piano på ”Blinded By The Light”); Richard David (kontrabas på ”The Angel”) Högsta placering: 41 i Storbritannien; 60 i USA (uppnådda först efter albumets återutgivning på 1980-talet)

6 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 6

01.03.2019 14:50

BRUCE SPRINGSTEEN | 7

Bruce content 080219.indd 7

01.03.2019 14:50

Springsteen läser Melody Maker i mitten av 1973.

Dylan-fan och enbart kände till några få Springsteen hade trott att han skulle singlar som ”Just Like a Woman” och ”Like A uppmuntras att köra rock’n’roll med Rolling Stone” och att Chuck Berry hade haft grabbarna – hans musikergäng med vänner ett större inflytande på honom. Hans från hans gamla kvarter. Resultatet blev att berättarstil på albumet ligger någonstans Greetings From Asbury Park, NJ är en lite mellan dessa två. Han sjunger, precis som underlig kompromiss mellan folkmusik och Berry, om drömmare, risktagare, älskare och rock. Skivan tog cirka två veckor att spela in förlorare som han växt upp tillsammans med i och samproducerades ganska blygsamt av det omoderna New Jersey. Precis som Dylan Appel och Cretecos, som var måna om att använder han ofta bildspråk som är behålla så mycket som möjligt av pengarna. fantasifullt och inspirerade Springsteen skrev större när det är som bäst, och delen av låtarna i den ned­ otydligt och oförståeligt när lagda skönhets­salong­en det är som sämst. Ändå under sin lägen­het i Asbury skapar intervallet, Park. Vid sitt åldrande H Kontrabasen på ”The passionen och spänningen eoliska spinett­piano, som Angel” spelades av Richard från hans ord­rikedom över var en present från hans Davis, som även spelade de nio låtarna ett moster, bland gamla hår­ bas på Van Morrisons spektakulärt filmset som torkar och disk­bänkar sken album Astral Weeks. utspelar sig i hans hemstad, hans kreativa sida. Greet­ där han använder sig av ings From Asbury Park, NJ H Springsteen och The E gatorna där han växte upp förblir det enda albumet Street Band spelade hela som en slags poetisk fond som Springsteen skrev albumet live för första ochen skådeplats för en texterna till först, innan gången den 22 november upprymd bohemisk han gav dem liv med musik.

2009 på HSBC Arena i romantik.

Att beskriva flödet av rim Buffalo, New York, för ”De flesta av låtarna var och referenser som spridda att att markera den sista självbiografier med en skurar hade dock varit att konserten på Working On A twist”, skrev han senare i underskatta dess energi och Dream-turnén.

Bruce Springsteen: Songs. närvaro.

Denna kaskad av texter När albumet släpptes, kom från ”ett ögonblick där du skriver utan årets första vecka 1973, började Springsteen få vetskap om att någonsin bli hörd. Det är bara epitetet en ”ny Bob Dylan” med en hets som du och din musik. Det händer bara en gång. Jag hade ansetts oanständig, om pressen till viss skrev aldrig på samma sätt igen. Jag bytte del inte hade haft rätt. Springsteen har senare riktning.” hävdat att han aldrig var något hängivet

BOSSFAKTA

Något påverkad av jämförelserna med Dylan lärde sig Springsteen senare att dämpa sin tendens att använda 25 ord där 5 hade räckt.

Greetings From Asbury Park, NJ är trots alla sina brister (den papperstunna produktionen samt floden av vaga metaforer och liknelser) än idag en unik och spännande lyssnarupplevelse.

Albumet kanske inte lyckas fånga hans råa talang fullt ut, men det visar hans lust, iver och vilja att få något att hända för sig själv. Han ville desperat säga något, även om det skulle innebära att säga för mycket.

Det går inte heller att bortse från att låtarna är fantastiska. Opolerade, ja. Lätt bortglömda i den blandade mixen, absolut. Trots det höll låtar som ”Blinded By The Light”, ”For You” och ”Spirit In The Night” , medan ”Growin’ Up” och ”It’s Hard To Be A Saint In The City” (som den talangfulla David Bowie snabbt gjorde en egen version av, efter att ha sett Springsteen spela på Max’s Kansas City i februari 1973) visade upp en sida av Springsteen med känsla för stilblandningar.

Låtarna spelades in snabbt i den lilla 914-studion i New York i juli 1972. Sessionerna var spontana virrvarr av Bruce ensam och Bruce med ”grabbarna”, som kallades in för att hjälpa till med låtarna. Samtidigt försökte de (förmodligen med lite obekvämhet och naivitet från studion) att inte släppa loss allt för mycket. Springsteen ”skrev impression­istiskt, ändrade namn för att skydda personerna ifråga och arbetade för att hitta något som var identifierbart mitt”. Det är lätt att höra hur glad han är över att göra detta, hur han hoppas och tror att detta betyder att världen kommer att få

8 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 8

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

höra hans röst. Han nästan spottar ur sig sina berättelser, som ett slags vittnesmål, kanske lite för ivrig för att inte missa något.

När Springsteen trodde att inspelningarna var klara sa Clive Davis (som föredrog bandlåtarna framför sololåtarna) att det inte fanns någon singel, så Springsteen återvände till studion för att spela in ytterligare två låtar som han ackompanjerade själv på gitarr, bas och trummor. Dessa sent påkomna låtar var ”Blinded By The Light” och ”Spirit In The Night”, som blev floppar för Bruce, men fullträffar för Manfred Manns Earth Band 1977 (varav den förstnämnda gav dem en första plats på Billboard).

Det är svårt att diskutera Greetings From Asbury Park, NJ utan att gå in på dess mest väsentliga egenskap: överflödet av ord. Den numera ikoniska inledande meningen är lika viktig för albumet som ”Some­day a real rain will come and wash all this scum off the streets” är för Scorseses Taxi Driver. Den galna inledningen lyder: ”Madman drummers, bummers och Indians in the summer with a teenage diplomat/In the Dumps with the mumps as the adolescent pumps his way into his hat …”

Rimfebern tar fart. Den är ohämmad och ocensurerad, ibland klumpig eller meningslös och ibland vimsig och förtjusande. ”Jag arbetade på några av låtarna i en vecka, men de flesta skrev jag på 15 snabba”, berätt­ ade Springsteen för Rolling Stone. ”De var bara strömmar av ren energi. Jag hade samlat på mig saker i åratal, eftersom ingen lyssnade på texterna i barerna jag spelade i. Det första albumet blev ett utlopp för det.”

menade att växa upp i takt med att albumen släpptes, men det är här deras psyken, lustar och begär gör en storslagen entré. ”Growin’ Up” är en läcker låt med ned­åtgå­ ende ackord och en utmärkt skildring av tonåringars fåfänga, nattaktiviteter och narcissism. ”I combed my hair till it was just right, and commanded the night brigade”, sjunger Springsteen och det är enkelt att förstå varför låten tilltalade Bowie. Medan ”Does This Bus Stop at 82nd Street?” är en spännande pust av optimism är ”Lost In The Flood” en episk prototyp för delar av ”Jungleland”, där Springsteens röst når onaturliga höjder genom ren viljestyrka. Det är en av hans första låtar med fokus på bilkultur, om vilken författaren George P. Pelecanos har sagt: ”Ingen av oss hade någonsin hört låtar på radion som talade till vår värld så fullständigt och på en sådan intern nivå som detta – och han hade bara börjat.” ”For You” är en låt som växlar mellan kärlek Ljudet är fortfarande något av en utmaning. och hat (”Who am I to ask you to lick my sores?”), I de snabbare numren är arrangemangen med en briljant refräng som är urskiljbar ofta inspirerade av Memphis soul- och R’n’Bunder stormen av stavelser. ”Spirit In The stilar från Stax och deras tolkningar av Van Night” är ytterligare en vädjan till eskapism, Morrison (speciellt när det kommer till där Greasy Lake utgör platsen för de klassiska saxofon- och keyboard-inslagen), även om rock’n’roll eskapaderna i bakgrunds­beaten är lite form av uppror, nöje och sex stabilare, lite stelare, lite RECENSENTERNA för tonåringarna Brando mer motown. Det finns TYCKER … och Dean. Finalen i form av korta glimtar där alla njuter ”It’s Hard To be A Saint In av ett lätt funky spår, vid de H ”För att vara en debut är The City” hör ihop med sällsynta tillfällen när detta otroligt bra; oavsett ”Growin’ Up”. Rader som ”I Bruce tar en paus från sin vad som kommer härnäst burst just like a supernova” långa lista med liknelser. inom musiken har jag en rimmas med ”dance just like Dessa ögonblick är dock stark känsla av att Bruce a Casanova”, där sångaren väldigt begränsade, men de Springsteen kommer att skildrar en man som despe­ skulle släppas lös på det vara en stor del av det. ” rat sliter i gallret på sin bur snabbt efterföljande RICHARD WILLIAMS, MELODY med ord som sitt vapen. albumet The Wild, The MAKER, 31 MARS 1973 Asbury Park-skivan fick Innocent & The E Street kanske inte ett erkän­n­ande Shuffle. Det är kanske av som ett perfekt verk, men denna anledning som de det var en guldgruva för Springsteen. två enklaste låtarna, ”Mary Queen Of Albumet gjorde honom inte till någon stjärna.

Arkansas” och ”The Angel”, är bland de mest Under 1973 sålde det cirka 20 000 exemplar och berörande. De är i princip solon med en tog sig inte ens upp på topp 200 på Billboardavskalad känsla, som han inte skulle försöka listan. Recensionerna var i allmänhet sig på igen förrän Nebraska. Den förstnämnda översvallande, även om de innehöll många låtens referenser av cirkusfigurer och Dylan-jämförelser. Rolling Stone beskrev akrobater representerar en ung Bruce, medan albumet som ”Subterranean Homesick Blues” med långsammare tempo och ”typiska låtar med fler ord än den här recen­sion­en”. (År 2003 rankade tidningen albumet som det 379:e bästa albumet genom tiderna.) Även Jackson Browne visade sitt stöd. I Crawdaddy skrev Peter Knobler ”Fantastiska låtar … Hans röst är angelägen.”

Albumet kanske inte lyckas fånga hans råa talang fullt ut, men det visar hans lust och iver ... Han ville desperat säga något, även om det skulle innebära att säga för mycket. fokuset på Mary når sitt klimax lite senare: ”I don’t understand how you can hold me so tight and love me so damn loose.” Den avslutande versen föreslår att en ny start eller flykt bara kan ske om paret tar sig ur staden och lägger grunden för temana i Born To Run. ”The Angel” har mer av en barock stil och beskriver den klassiska sagan där en tuff biker dör i förtid, med rader som ”the interstate’s choked with nomadic hordes”, som återigen känns som en introduktion till hans tredje album. Killarna och tjejerna i hans låtar var

För Springsteens del, efter att ha spelat live i nio år, var han bara glad för att få göra skivor. ”När jag först började var jag ganska säker på mig själv”, berättade han för Robert Hilburn på Rolling Stone flera år senare. ”Av någon anledning hade jag oerhört stort självförtro­ ende. När jag gjorde min första skiva tyckte jag att den var dynamit.” Självförtro­endet hörs verkligen i varje andfått, besinningslöst känsloutbrott i berättelserna som forsar ut ur albumet utan hejd.

BRUCE SPRINGSTEEN | 9

Bruce content 080219.indd 9

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

THE WILD, THE INNOCENT &

THE E STREET SHUFFLE

Med sitt blivande E Street Band i släptåg finner Springsteen osannolik romantik i sitt Jersey – och börjar förbereda sin flykt. AV CHRIS ROBERTS

H5

N

ÅGRA MÅNADER efter

att Greetings From Asbury Park, NJ kom ut var Springsteen redan tillbaka i studion. Nog för att inspelningarna klämdes in mellan konsertdatum, men The Wild, The Innocent & The E Street Shuffle var ingen påskyndad upprepning av sin före­gång­ are. Den första skivan hämtade lite av sin inspiration från Asbury Park, men i stort var det ett hyperaktivt virrvarr av bilder och teman utan en konstant känsla av en specifik plats.

På The Wild, The Innocent & The E Street Shuffle valde Springsteen istället att lyfta fram och visa upp sina rötter, samtidigt som det var en elegi för människors generella längtan att fly det gamla vanliga. Han fokuserade på att finslipa sin vokabulär. Hans musiker hade blivit till en tajt grupp längs vägarna (även om de ännu inte tagit form som The E Street Band i sin mest kända uppställning). Hans filosofi och hans vision om vad rock’n’roll kan betyda i sin mest transformativa form hade börjat blomstra. Den inflytelserika musik­journa­ listen Robert Christgau skrev bland annat: ”Den här killen kanske inte är någon Gud ännu, men han har sin ärmlösa tröja med i leken.”

Musikaliskt är det ett album som hyllar en

NOVEMBER 1973

bred karneval av amerikanska genrer. Från orgelns toner och den funkbaserade gitarren på öppningslåten, till rytmer och glädjefulla refränger inspirerade av Phil Spector och James Brown – här vecklar verkligen hela E Street Band ut sig och är märkbart stolta över faktumet att de är en ensemble (speciellt på B-sidan, från ”Incident On 57th Street”).

Springsteen är fortfarande berätt­aren med ett brinnande engagemang, med skillnaden att han nu vet när han ska recitera och när han ska slappna av. Alla verkar andas på ett sätt som de glömde att göra på Greetings From Asbury Park, NJ och den nya syre­tillförs­eln gör låtarna större, bredare och djupare.

Från rock till jazz via det allra mesta där emellan är låtarna utformade på ett imponer­ ande sätt och genomförs på ett förbluff­ande vis. Med hjälp av David Sancious, som ofta fungerade som en slags inofficiell musikalisk regissör, lyckades Springsteen äntligen att komma till insikt om sina drömmar genom att måla upp en levande bild av gatulivet i Jersey och New York, där det romantiserade Belfast från Van Morrisons album Astral Weeks nästan hade ett lika stort inflytande som West Side Story. På den här plattan (och särskilt på B-sidan) lyckades han bra med att fånga det oundvikliga, att det verkade vara dags att gå vidare från Asbury Park.

FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1 2 3 4 5 6 7

The E Street Shuffle HHHH 4th Of July, Asbury Park (Sandy) HHHHH Kitty’s Back HHHH Wild Billy’s Circus Story HHH Incident On 57th Street HHHHH Rosalita (Come Out Tonight) HHHHH New York City Serenade HHHHH

Utgivning: 5 november 1973 (USA), 22 februari, 1974 (Storbritannien) Producerad av: Mike Appel och Jim Cretecos Inspelad vid: 914 Sound Studios, New York Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr, munspel, mandolin, blockflöjt); Vini ”Mad Dog” Lopez (trummor, bakgrundssång, kornett på ”The E Street Shuffle”); Gary Tallent (bas, tuba, bakgrundssång); Danny Federici (dragspel, bakgrundssång, andra piano på ”Incident On 57th Street”, orgel på ”Kitty’s Back”); Clarence Clemons (saxofon, bakgrundssång); David L Sancious (piano, orgel, klarinett, saxofon på ”The E Street Shuffle”, bakgrundssång, stråkinstrument arr på ”New York City Serenade”).

Högsta placering: 33 i Storbritannien, 59 i USA (uppnådda först efter albumets återutgivning på 1980-talet)

10 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 10

01.03.2019 14:50

BRUCE SPRINGSTEEN | 11

Bruce content 080219.indd 11

01.03.2019 14:50

Bruce och E Street Band under en tre dagar lång husering på Joe’s Place i Cambridge, Massachusetts, i januari 1974.

den magnifika finalen ”New York City Sere­ ”Detta är albumet där den lyriska explo­ nade” – ”don’t spend them on the blues, boy …” sionen han visade upp på sitt debutalbum Springsteen hade (med lite hjälp av sina finslipas till något unikt och spektakulärt”, sa vänner) lärt sig att även enskilda skildringar Adam Duritz från Counting Crows till Uncut räknades. På sitt debutalbum längtade hans 2003. ”Vi får följa med på en resa längs en karaktärer efter ett sätt att fly från sin miljö, dö­ende strand­­promenad, som tidigare var full samtidigt som de på ett kluvet sätt fann sig av liv och rörelse, där nätterna fylls av de förälskade i den. Den här gången var fokuset på särskilda individerna i Springsteens mån­ ämnet ännu större. Kunde de hitta kärlek, ära belysta New Jersey. Under albumets gång förfaller allt, och på nästa album drömmer han eller andlighet i sitt förbleknande New Jersey, eller till och med på andra sidan vattnet i stora, om att fly. Men för tillfället går det fortfarande glassiga Manhattan? Låtarna gav inga klara att se det magiska som en gång var.” svar. Det kanske händer för vissa och andra ”Jag var tvungen att skriva om mig själv hela tiden, i varje låt, eftersom jag på ett sätt försökte inte, men det krävde visst risktagande.

Varje låt på albumet ta reda på vem ’jag’ faktiskt sprudlar av liv, och bjuder var”, sa Springsteen till på en blandning av genrer Melody Maker i slutet av och förtjusar med sin 1974 (se sida 14–21). ”Det är detaljrikedom. Öppnings­ H 1975 blev ”4th Of July, därför jag valde platserna raderna på den första låten Asbury Park (Sandy)” den där jag växte upp och bodde ”The E Street Shuffle” är första av Springsteens … Jag tar situationerna jag lika kraftfulla som singlar utanför USA. Den finner mig i och männi­ ikonografin av Springsteen gavs bara ut i Tyskland. skor­na jag känner, och tar på sitt första album. Den Efter ett tryckfel fick låten dem till gränserna.” drar igång med ”Sparks fly titeln ”Sandy (4th Of July, För alla glada låtar med en on E Street when the boy Asbury Park)”. energi som får en att tänka prophets walk it handsome på Gary U.S. Bonds (i ögon­ and hot/ All the little girls’ H Titeln på låten ”Kitty’s blick som ”Everybody form a souls go weak …”. Lyssnarna Back” var inspirerad av line!” från ”The E Street lyfts omedelbart upp till ett en neonskylt utanför en Shuffle”) gör även subtil­are ställe som var betydligt nyanser och större djup sig strippklubb i Jersey Shore. trevligare än, säg, vilket kända på albumet. ”Save som helst av Chicagoyour notes”, ropar han ut i

JEFF ALBERTSON/CORBIS

BOSSFAKTA

albumen som var populära på den tiden.

(Springsteen hade precis varit på en arena­ turné med Chicago och han hatade det, för han trivdes inte som sidonummer). Det här är albumet där magin drar igång. Sancious bodde på E Street och ”shuffle” kom till efter att bandets van gått sönder och de var tvungna att bära in all utrustning till hans hus genom snön. Efter det blev ”The E Street Shuffle” ett slags internskämt i bandet. Låten med ett upptempo belyser allt från älskare, kämpar, poliser, bedragare och dansare.

Den mer traditionellt romantiska låten på albumet är ”4th Of July, Asbury Park (Sandy)”, som många av hans fans anser vara hans bäst skrivna låt, till och med framför ”Born To Run”.

Den visar upp ett extraordinärt tidigt grepp om hur uttryck av längtan kan balansera med konstnärlig återhållsamhet. Refrängen är en hjärtekrossare, där antihjältens bekännelser (”And me, I just got tired of hangin’ in them dusty arcades bangin’ them pleasure machines”) verkar vara menade både som ett sätt att tvinga sig själv till handling och för att imponera på småstadens gudinna. Han verkar även erkänna att han fallit för förförelse, då han berättar för henne om en servitris som ”lost her desire for me” och kommer tillbaka för det han verkligen vill ha. ”For me this boardwalk life is through/You ought to quit this scene too.” Han vill ha kärlek, men han vill även ta sig därifrån. ”Love me tonight for I may never see you again.”

Den vemodiga, intima låten blev en favorit för

12 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 12

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

många i flera år och överlevde till och med en coverversion av Hollies under 1975.

Om ”Sandy” (som fans kom att kärleksfullt kalla låten) var en tyst storm startade ”Kitty’s Back” motorerna igen och släppte lös bandet.

Det är en berättelse som bjuder på några av de bästa karaktärs­namnen i nivå med Damon Runyon, där Catlong längtar efter sin exflick­ vän Kitty efter hon dragit iväg med Big Pretty.

Trummisen Vini ”Mad Dog” Lopez (som ofta kritiseras av de som föredrar den senare trum­ misen Max Weinberg) bjuder på en ambitiös kombination av sprudlande rock och jazz, som skiftar mellan en ömsint och dån­ande känsla.

Vid något tillfälle under denna sommar, där ”tin cans are exploding out of the 90 degree heat”, återvänder den gåtfulla Kitty till staden. ”Here she comes now” lyder den medvetet stämnings­ fulla refrängen. När Catlong får syn på sin tidigare kärlek kan han inte låta bli att förlåta henne: ”He just sits back and sighs/Ooh what can I do?” I takt med att låten går in i ett crescendo utropar Springteen ”Kitty’s back in town!” med en kraft som går att jämföra med Otis Redding.

Det var första gången bandet visade upp sin känsla för liveframträdanden på en inspelning. Låtens mittparti (som fylls med ett orgelsolo från Sancious) fungerar som en förlängd uppvisning av varje musikers talang i livesammanhang. I efterföljande konserter kunde den här delen av låten pågå i upp till tjugo minuter.

Som en stark kontrast är ”Wild Billy’s Circus Story” en stollig oompah-oompah-vals som till och med hade fått Tom Waits att lyssna två gånger. Springsteens användning av en omkring­resande cirkus som en metafor för rock’n’roll-livet längs vägen är ett skickligt sätt att visa upp både spänning och ensamhet på. ”Jesus send some good women to save all your clowns” sjunger han med en röst full av självförtroende. ”Det är den här tiden på nätterna då alla riktiga freaks börjar komma

det där odödliga, öppen­ fram”, sa Springsteen på hjärtiga ögonblicket där scenen en gång under en RECENSENTERNA sångaren skryter att ”A konsert 1974. (”The Last TYCKER … record company, Rosie, just Carnival” från Working On gave me a big advance!”

A Dream 2009 fungerar som H ”Det går bara att säga George P. Pelecanos beskrev en slags långväga uppfölj­ på ett sätt, killen kan helt låten så här: ”Den har allt: ning till historien). enkelt inte undvika att ungdom, kärlek och musik­ Albumets första halva är överdriva i ren rokokostil ens försonande kraft, som levande och varierat, men – han slänger in så många uttrycks i själva musiken. det är vanligtvis på B-sidan bildspråk i en låt att den blir Det är en av de stora tidiga som Springsteen visar upp helt uppblåst och man inte rock’n’roll-låtarna och den sina trumfkort. De tre sista ens anars vad som pågår …” är så nära en perfekt låt som låtarna kan ses som en slags NICK KENT, NME, 2 FEBRUARI, någonsin har spelats in.” rockopera, som tar en 1974 ”New York City Serenade” igenom många olika platser är mycket mer dämpad och och stämningar, utan H ”Den har några vackra subtil, men minst lika överdriven pompa. Adam och kraftfulla texter. kraftfull när det kommer till Duritz jämförde den med Springsteen tar ett grepp omfattning och vad den den andra halvan av Abbey om kragen på dig och får uppnådde. Dess handling är Road. ”Det finns en slags gnistor att flyga. Han är en något oklar, men dess magi i de ämnen låtarna tar enorm talang.” försiktiga refräng (”Walk upp och levererar.”

MELODY MAKER, 9 FEBRUARI, tall, or baby don’t walk at Det är som en ny och 1974 all”) och neo-gospel call and uppdaterad version av response-greppet av ”No she Leonard Bernsteins Jets won’t take the train” skapar sitt eget och Sharks. I den jämmerliga ”Invident On momentum. Det är en flödande låt som spelas 57th Street” är spanska Johnny och puerto­ upp på ett vackert sätt med underbar akustisk ricanska Jane olyckliga älskare, medan gitarr, som har en känsla av antydan istället för observatören Springsteen berättar om deras tydliga direktiv. Den utvecklades från grova upp- och nedgångar. ”You can leave me utkast från andra låtar och har en touch av tonight”, tillåter Jane, ”but just don’t leave me beatnik i sig. Spring­steen spelade ofta låten alone.” Låtens upplösning tar en från stunder i som extranummer, även om den som bäst sovrummet till brandstegen, där Johnny oftast bara fick en axelryckning till respons. blickar ned mot livet på gatan nedanför. Detta ”Den är viktig, den avslutar showen för mig”, var ett koncept som Springsteen skulle lyckas berättade han för Robert Hilburn. ”När jag går perfekt med på ”Jungleland” senare. Detta är av scenen efteråt känner jag mig fullständig.” en fantastisk låt, speciellt delen med enbart Trots alla sina meriter resulterade inte sång och Garry Tallents bas, för att inte nämna albumet i någon stabil närvaro på marknaden Danny Federici på synten under refrängerna. för Springsteen, och det sålde bara runt 50 000 När låten slutar med ”meet you tomorrow night exemplar under sitt första år. Det var mycket on Lover’s Lane” vill man vara där och se vad tack vare positiva recensioner (Billboard skrev som händer. bland annat att: ”Det skulle ha kunnat vara Kort efter det förbluffas du av ”Rosalita albumet som gjorde honom till en stjärna”) (Come Out Tonight)”, en självbiografisk bergsom han fick vara kvar på Columbias goda sida. och dalbana som kördes live i många år efteråt.

Innan han fick klartecken för ett tredje album Det är en fräck, lösaktig historia om en var han tvungen att spela in en ny demo. Demon han gjorde var ”Born To Run”, men inte ens då var skivbolags­ folket säkra. Som tur var skrev Jon Landau sin ofta felaktigt citerade ”I saw rock and roll’s future” i maj 1974 och i juli bestämde sig skivbolaget för att det skulle vara smart att använda det till de första annonserna för The Wild, the Innocent & the E wannabe­rockstjärna och hans förbjudna Street Shuffle. Helt plötsligt fanns hajpen. kärleksaffär med en tjej vars föräldrar ogillar Ett nytt kapitel skulle ta sin början. Innan honom och hans karriärval. Låten sprudlar av dess grubblade Springsteen över sitt andra roliga och okynniga avvikelser. Låten är album (som senare kom att rankas som det numera en del av Rock And Roll Hall of Fames 132:a bästa albumet genom tiderna av Rolling lista över ”Songs That Shaped Rock And Roll” Stone): ”Jag är förvånad över att det inte och dess livsbekräftande överflöd skulle prester­ade bättre, för jag tyckte att det lät komma att spela en viktig roll för Springsteen väldigt kommersiellt. Jag ville komma ur en världen över. Berättandet är perfekt, bandet är situa­tion där jag inte lyckats betala mitt band fullt av energi och Clarence Clemons börjar på tre veckor. Hyror och underhåll måste visa hur viktig han kommer att bli för E Street betalas, och om vi inte spelar varje vecka har vi Bands bästa ögonblick. Det finns återigen inga pengar.” En dag skulle han se tillbaka på hintar om att fly: ”We’re gonna make that highway run” och ”Winners use the doors - so use allt detta och allt skulle verka lustigt (för att parafrasera ”Rosalita”). it Rosie, that’s what it’s there for.” Sedan finns

Varje låt på albumet sprudlar av liv och bjuder på en blandning av genrer och förtjusar med sin detaljrikedom

BRUCE SPRINGSTEEN | 13

Bruce content 080219.indd 13

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ARKIV 1974

”DU MÅSTE VARA SJÄLVSTÄNDIG. DÅ KAN INGEN KÖRA MED DIG ...”

STEPHANIE CHERNIKOWSKI/REDFERNS

Världen presenteras för rockens ”nästa superstjärna”.

I den här artikeln från 1974 liftar MICHAEL WATTS med E Street Bands buss när de lämnar ett spår av hänförda nya fans efter sig på danshallar, arkader och klubbar i Texas.

TAKEN FROM

MELODY MAKER NOVEMBER 30 | 1974 14 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 14

01.03.2019 14:50

Bruce content 080219.indd 15

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ARKIV 1974 som vanligtvis var en plats för fint maner, till en perfekt plats för rock’n’roll-balett, med teater utan trick, rörelser som liknade gamla soulrevyer från 1960-talet, bitar av vackra AN VILL FÖRSÖKA SIG PÅ DEN STORA TITELN och allt samspel från trummisen och tenoristen. Det fler vill se honom ta över rockkungens krona, en krona var en imponerande uppvisning. Det går inte heller att glömma de dramatiska viskningarna som har hoppat från huvud till huvud under de senaste två från Springsteen, ett vapen tillsammans med årtiondena. Enligt fansen är han som det nya rock’n’roll- sin vokabulära arsenal. De skrovliga visk­ning­ ar­na ihop med akustiskt piano, och stråkar i undret en vettig utmanare. Äntligen har han hittat ut från vissa delar av framträdandet, fängslade New Jerseys barer och studentscener, och ska försöka publiken. Det var dessutom tydligare än någonsin att hans musikaliska rötter var vinna en större publiks hjärta. vattnade i Spectorlands dundrande symfonier, speciellt när det kom till tjejgrupper i form av helst utanför New York och New Jersey, men det The Crystals, Ronnie och The Ronettes. Många Du kan prata med nästan vem som helst i New av dessa tjejer var från New Jersey. Senare kom verkade inte störa honom särskilt mycket. Han York nu för tiden och de kommer garanterat att det fram att en av hans allra käraste ägodelar sa ofta att han lika gärna spelar för 15 personer säga: ”Springsteen! Ja, han är bra, men du har var ett signerat färgfoto av Ronnie Spector. som för 1 500 personer, bara musiken var rätt. inte sett NÅGOT ALLS. Du skulle varit här för En del av Springsteens hjärta bultade uppen­ Trots att det andra albumet, The Wild, The TVÅ ÅR sedan när han spelade på Student bar­ligen för 1950- och 1960-talet. Hans Innocent & The E Street Shuffle, sålde bättre än Prince i Asbury Park. DET var verkligen något.” poetiska intellekt hade tagit till sig framstegen det första hade Springsteen fortfarande inte Och så fortsätter det. New York-borna låter som låtskrivandet hade tagit under 1960- och fått statusen som etablerad artist som alltid så efter event. I Texas däremot (den stora 1970-talet (de där knepiga problemen med Columbia och John Hammond hade hoppats Lone Star-staten som ligger sydväst på kartan versmått och interna rim) och lyckades på ett på, och Hammond var ju killen som hade fixat och dit det tar längre tid för nyheter att nå) intuitivt sätt att förutse mottagandet enkla och ett kontrakt åt Dylan ett årtionde tidigare skiljer sig stämningen något och det är svårt att emotionellt fräscha låtar som ”Then He Kissed (något som alla alltid tog upp). Minnesotahitta samma iver. ”Springsteen, säger du? Den Me” skulle få från hans nya publik. killens skugga verkade ligga mörk över alla där judiska snubben?” Tja … av nederländskt Den kvällen på Avery Hall valde han faktiskt unga artister som hade ambitioner att ta över ursprung och katolik, men vi släpper det. att avsluta spelningen med den gamla kronan. Mycket berodde på att han var ny, och Det är inte deras fel. Bruce Springsteen har ”Quarter To Three” av Gary Bonds. hade håret och skägget … Men Springsteen precis börjat bli stor överallt efter att ha fått Några månader efter spelningarna på kontakt med den där ovärderliga nerven hos en ägde faktiskt bara några få Dylan-singlar (han Bottom Line började för­säljningen av hans var för blyg för att be sitt skivbolag om hela stor publik som satte bollen i rullning. Ingen är skivor att ta fart i USA, och speciellt för hans katalogen) och han hade aldrig sett Dylan helt säker på varför det händer just nu, men de andra album (som nu hade passerat 80 000 uppträda. som har sett honom live under den senaste sålda exemplar). Det är dock fortfarande inga Trots det hävdade de att Springsteen hade tiden är inte förvånade. enorma summor och i den högsta ligan hade inspirerats av Dylan, för ”om man hade minsta För två år sedan, när John Hammond gav det till och med setts som ett misslyckande. På vett, hade man blivit inspirerad av honom!”. honom ett kontrakt hos Columbia Records, grund av detta tjatade många på honom att Det var i mitten av detta år som allt verkade avfärdade pressen honom helt enkelt som en vända sig till en stor producent istället för Mike klicka i en perfekt kombination. I juli bokades ”ny Bob Dylan”. Springsteen svarade med sitt Appel. Någon som Richard Perry eller Bob Springsteen och hans E Street Band in på den maniskt euforiska flin och då avfärdade de Johnston – eller varför inte Spector … fina Bottom Line-klubben, som var Greenwich honom som någon slags clown.

Springsteen sa nej, vilket resulterade i många ”Madman drummers bummers and Indians in Villages tjusigaste på den tiden. Det var den nedslagna leenden från veteraner typen av ställe där pampar som the summer with a teenage diplomat” – de inom branschen. Enligt CBS-direktör­en Goddard hakade upp sig på den första meningen från Springsteen skötte han och Appel hans första album, Greetings From Asbury Park, Lieberson hade känt sig som saker och ting relativt bra hemma. Nu behövde de inte längre NJ, och avfärdade resten som skräp som någon Kort efter att hans tillsammans. Han ansåg att spela för billiga stekar och storögda slags sammanfattande tribunal. hans första album skivorna var kommers­iella, turist­er på Max’s Kansas City.

Du måste väl ändå vara något av en galning kom ut kallades samtidigt som de inte hade Efter ett par kvällar kunde man i eller en vilseledd Dylan-lärjunge för att skriva Springsteen in i producerat något han inte kunde rockkretsar inte avfärda killen med så, eller hur? sista stund som stå för. Trots att hjul börjar snurra det eviga leendet och hans Trots det (kanske bara omedveten) hängde en del av Chuck omkring honom förblir han lojal manager Mike Appel, som beskrivit Springsteen kvar och drevs eventuellt av Berrys band vid en mot Appel. Appel meddelar Springsteen som ”den bästa vänliga ord från hängivna fans, som sett spelning i Maryland. ungefär samtidigt att ”hans artists honom spela på barer i Asbury och närliggande artisten i rock’n’rollens historia”.

Berry pratade bara närvaro på scenen krossar alla En förstklassig amerikansk rock­ områden. Sen kanske några nyare fans fastnat med Springsteen försök till en musikalisk likvärdig­ kritiker hade redan hävdat att för hans intensiva och energiska personlighet, en gång, halvvägs het på vinyl. Alla album är en Springsteen var rock’n’rollens otydliga mumlingar, den kaxiga synen på genom spelningen, katastrof i jämförelse.” streetpunk och texterna som fyller öronen med framtid. Efter det skrattade ingen i då han ropade Hans skivbolag biter däremot New York längre. Nu kastade tjejer underliga och livfulla karaktärer, som Wild ”Spela för dina nervöst och otåligt på naglarna i röda rosor till honom under Billy, Crazy Janey, Rosalita, Weak Knees Willie pengar, pojk!”. väntan på utgivningen av det konsert­erna och golv kröktes av för och hela essensen av det amorösa latinska Springsteen tredje albumet i början av det många dansande åskådare. gatulivet som kokades ihop i hans fantasi. hävdade senare kommande året.

Nu började snacket gå. ”Minns du Han fortsatte på det enda sättet en musiker att han aldrig fick Andra artister hinner kanske kan – han fortsatte att spela. Andra band kände den där gången vi gick ut i New betalt för gigget. släppa stora hits före nästa album.

Jersey och det var ett band som sig hotade av honom i allt större utsträckning David Bowie har spelat in ”Growin’ spelade …?” och de kallade inte in honom till sina spel­ning­ Up” och ”It’s Hard To Be A Saint In ar, för risken fanns att de skulle över­glänsas.

The City”, medan The Hollies har gjort ”4th Of Springsteen ville inte heller köra på tunga ÖR ATT VARA RÄTTVIS hade Springsteens July, Asbury Park (Sandy)” och Allan Clarke har rockkonserter med publik som skulle kunna konserter med säkerhet blivit bättre under gjort ”If I Were The Priest”. liknas med zombier. året, sedan han spelade på Max’s.

Springsteen vill dock inte vara ett sidospår hos Slutligen hade han svårt att bli bokad var som I oktober blev New Yorks Avery Fisher Hall,

H

BOSSFAKTA

F

16 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 16

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ARKIV 1974 någon utgivare, han vill vara huvudnumret.

M

ITT UNDER DENNA STORM av musikalisk politik är invånarna i Austin, Texas, helt ovetandes, även om namnet Bruce Springsteen är bekant efter en spelning på Armadillo World Headquarters, en stor klubb med plats för 2 000 åskådare, året innan.

Austin, vid Coloradofloden i Texas, är hem till Doug Sahm och University of Texas med sina 40 000 studenter. En gång i tiden sköt Charles Whitman ihjäl 14 människor från toppen av ett torn. En annan texas­bo, Kinky Friedman, skrev en ballad om dådet, och det är ett sätt att uppnå odödlighet på.

Under en vanlig dag kan band som kommer hit roa sig med att kolla igenom ett antal skiv­ butiker med gamla 45:or och 78:or från Dial, Duke/Peacock, Josie och andra mindre skiv­ bolag. En kväll efter ett häftigt regn möts besökare dock bara med tomma och eländiga gator, med mörka trottoarer blanka från regnet, där neonskyltarna ger klen tröst.

Sent på kvällen hänger Spring­steen på Fun Arcade på huvudgatan efter att ha anlänt till en underlig och tom stad.

Han går bokstavligen från spel till spel, från biljardborden till bordsfotbollen till pingisen och sedan vidare till lufthockeyn, som är ett spel för två spelare som går ut på att skjuta in en puck i mål som svävar över bordet med hjälp av luft.

Han är en liten kille, runt 177 lång, med ett bedrägligt trött ansikte – bedrägligt eftersom han ändå vinner alla spel.

Testar av krulligt hår sticker ut från en grå gubbkeps, hans hy är blek och skägget är ojämnt.

Kombi­nationen av slitna jeans och skinnjacka, samt det faktum att hans gubbkeps är snitsigt neddragen över ena ögat, gör honom han ganska karism­atiskt … En slags biljardhalls­veteran, en runaway från 50-talet, som coolt glider omkring med den typen av erfaren­het man får den hårda vägen. Det är en karaktär som Kerouac skulle lägga märke till och skriva om.

Det är en speciell typ av anakronistisk luft som omger Springsteen. Efter att ha observerat honom en stund runt biljardbordet, där han tar poäng med enorm intensitet, börjar jag tänka att han hade passat bra som poet. En som liftar runt USA på godsvagnar och delar en flaska vin med andra luffare för att sedan skriva om sina flyktiga känslor och tankar på pappersbitar han trycker ner i fickan.

Det var dock en annan tid, en tid då elgitarrer inte var lika vanliga, men Springsteen osar fortfar­­ande av en romantisk och rent nostal­gisk

känsla för ett vidöppet USA som denna rock­ generation aldrig känt till. En typ av fredlöst äventyr som talar till alla medel­klass­pojkar som hoppat av skolan för att spela musik.

På torsdagsmorgonen, när New York Times ringer Sheraton Inn i Austin, undrar Spring­ steen om han verkligen måste göra intervjun. ”Det är bara 10 minuter av ditt liv.” ”Men varför?” ”Det kan hjälpa dig. De vill göra en stor story.”

Springsteen lyser upp av en plötslig tanke. ”Du har bilen, va? Vi kan dra ut och ha lite roligt. Vi kan käka hamburgare (hans favorit­

kille för att vilja lägga sin tillit i rubrikernas glamour, för varsam om sin integritet för att undervärdera sina känslor inför ett anteckningsblock.

Inställningen är egentligen en följd av hans aversion mot berömmelse, som han förklarar känns lika meningslöst för honom som de flesta rock­stjärnor. Han beskriver dem ofta som bluffare eller bedragare, då han menar att det är något alla kan bli om de är villiga att överlämna sig till en pr-snubbe. ”De är bara människor som vill krypa till­ baka in i livmodern”, säger han. ”Människor som byggt upp sin egen verklig­ het och är rädda för den riktiga världen”. Att vara en rockstjärna var att låta sig styras och bedras.

Så nej, han ville aldrig bli en stor, upphaussad rockstjärna som spelar på Madison Square Garden. ”Jag hoppas att någon skjuter mig på scenen om jag någonsin står där, för då hade jag förtjänat det”, säger han.

Bandet, som består av killar som varit på resande fot under flera års tid, många med Spring­ steen, är mindre säkra på vad som står på spel. Organisten Danny Federici, som är en tystlåten kille med sandblont hår som spelade tillsammans med Springsteen i en grupp som hette Steel Mill under de gamla Jersey-dagarna, sa: ”Jag vet inte vad jag ska tycka om det här”, säger han. ”Jag vet inte ens vad jag ska tycka om sättet publiken svarar på. Jag vet att Bruce är bra, det vet jag, men jag förstår inte riktigt vad det är som gör att de bara släpper helt lös på våra konserter.”

Det är fortfarande Spring­ steens ansvar i grund och botten. Han övervakar musiken lika mycket som han styr publikens känslor, medan E Street Band är en grupp vars personliga uttryck måste sublimeras i en slags kollektiv ansträngning av gruppmusik och sällsynta solon, eftersom ett av Springsteens musikaliska ideal är samma typ av ljud som Dylan lyckades med på sina elektriska album.

Det är bara Danny som under korta stunder får ta en del av rampljuset, precis som det bara var Al Kooper som ensam lyftes fram under ”Highway 61”.

Springsteen har valt ut alla noggrant.

Basisten Garry W. Tallent har varit med honom sedan 1971, när Springsteen ledde ett annat populärt Jersey-band, Dr. Zoom And The Sonic Boom.

Pianisten Roy Bittan, som gick med i gänget i september efter att den långvariga keyboard­ isten Davey Sancious blev för excentrisk med sina förberedda pianobitar och ikonoklastiska Debussy-stil.

FORTSÄTTNING

mat).” Detta får mannen som är med honom att reagera med ett skrovlig skrockande. ”Du borde verkligen snacka med dem. Det är New York Times.”

En kort paus, sen mumlar han. ”Åh, okej.”

Springsteen undviker intervjuer om han kan. Inte för att försöka hölja sig själv i mystik, utan för att han har svårt att anpassa sig till spelet. Detta spel består av frågor och svar, noggranna undersökningar, villfarelser och dubbel­gissningar vars mening är att locka fram någon slags sanning. Han är en för ärlig

PETER CUNNINGHAM/GEMS/REDFERNS

”Så jag har lärt mig att bara flyta med på ytan. Jag kan hantera slagen. Det är ett sätt att klara sig.”

BRUCE SPRINGSTEEN | 17

Bruce content 080219.indd 17

01.03.2019 14:50

Bruce content 080219.indd 18

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ARKIV 1974

D

ET ÄR INGA DIGNITÄRER på besök på

Armadillo på torsdagen, men publiken är större än tidigare kvällar och utrustade med cowboyhattar och tillbringare med öl. De vill dansa och krossa tomma ölburkar under sina slitna stövelklackar i denna stora lada till sylta.

Därför är de något oförberedda när Spring­ steen vandrar upp på scenen tillsammans med pianisten Roy och Suki, som bara råkar vara ljudteknikerns Louis Lehavs fru.

Blondinen har en fiol på axeln och är full­ komligt hjärte­k rossande i upprullade jeans och stövlar. Hon framstår som både stark och samtidigt ömtåligt feminin.

Och så Bruce i sin T-shirt. Hans hår lyses upp likt en gloria av strålkastarna och han ser ut som en späd John Garfield-figur. Handens rörelser får de synliga ådrorna att spela över armarna och ögonen är täckta av skuggor.

Springsteen börjar sin dramatiska berättelse i stadens utkanter. Spanska Johnny, som är en olycklig Romeo-figur, söker efter bekräftelse från sin tjej. Låten bjuder på alla stadens ljud, och fiolen sveper likt en vindpust över West River under natten.

Cowboyerna, varav de allra flesta förmod­ ligen pluggar matte vid universitetet, upphör med sitt snackande och slurpande. ”And from the shadows came a young girl’s voice, that said: ’Johnny don’t cry’ …”

Springsteens viskningar in i mikrofonen under ett långt, magiskt ögonblick i total koncentration, fram till den sista, ensamma och finstämda tonen på pianot, får publiken att svara med ett dånande jubel av gillande.

Från och med det ögonblicket har Spring­ steen hela Austin och Texas i ett fast grepp, och de ska ut på en känslosam och galen ridtur.

Han väljer alltid att framföra just denna låt, ”Incident On 57th Street”, som sitt öppnings­ nummer och tar sedan med resten av bandet: Clemons med sitt skinande horn, Garry Tallent som med sitt vågiga bruna hår och skägg är en kopia av Leon Russell, Max med ett ansikte så gott som täckt av de svävande cymbalerna och sist men inte minst Danny med sin sandfärgade mustasch, som sitter tvärs över scenen från pianisten Roy Bittan.

FORTSÄTTNING

NEAL PRESTON/RETNA

”Du kan aldrig spela för mycket.

Det går aldrig att göra för många extranummer. Om du inte kan låta mig köra ett extranummer, låt mig krossa en stol eller något.”

Den nuvarande trummisen Max Weinberg gick med i bandet vid ungefär samma tid. Han är en av Pretty Purdies mest framstående lärlingar med tidigare erfarenhet av Broad­ way, en showbiz-erfarenhet som Springsteen använder sig särskilt mycket av under sina snabba framträdanden och speciella rutiner.

Huvudmannen är dock Clarence Clemons, som är en stor, svart tenorist som tidigare spelade amerikansk fotboll i Cleveland Browns, tills han skadades. Innan hade han en plats i James Browns The Famous Flames.

Clarence sjunger även stämmor och fungerar utmärkt som en slags kontrast till Springsteen. Denna enorma snubbe, i vit kostym, svart skjorta, hatt och solglasögon, är en perfekt motpart till den smala sångaren som inte ser ut att någonsin ha utfört tungt kroppsarbete. Bandet är en perfekt matchning – och alla bor inom 16 kilometer från varandra i New Jersey, vilket gör det lättare att repa ihop.

BRUCE SPRINGSTEEN | 19

Bruce content 080219.indd 19

01.03.2019 14:50

Bruce content 080219.indd 20

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ARKIV 1974 De drar igång med den gamla bekanta mamma köpte en gitarr till honom när han var Crystals-låten, som ändrats till ”Then She nio, men han spelade inte på allvar förrän han Kissed Me”, och sedan Springsteens egna var runt tretton. Detta var i slutet av guldåldern ”Spirit In The Night”, med Clemons och Tallent för rock’n’roll och precis innan The Beatles dök på bakgrunds­sång, vilket skapar ett upp för att väcka liv i varje unges imponerande storbandssound, samtidigt som underliggande fantasi om framgång.

Weinberg driver på dem med sina beat. Den Elvis, The Chiffons, Sam Cooke, The smalbenta Springsteen skuttar omkring på Shirelles, Chuck Berry och The Isley Brothers – scenen och det dröjer inte länge förrän varje kväll när han kom hem lyssnade han på publiken dras med i känslan och gungar med dem på sin skivspelare, i jakten på den där till musiken. känslan av befrielse som låtarna lovade.

Musiken är verkligen en överväldigande, vild Han har svurit att rock’n’roll var det som och häftig mix toppad av lyrik, som skildrar en hindrade honom från att bli galen, men det var varm glöd av nostalgi och minnen av nätter de äkta, sensuella gamla låtarna han diggade. under sängkläderna med radion på i bak­ The Beatles var pop och han slutade köpa grunden. En tid när musiken var ren och ung, Stones efter December’s Children (det hade nästan som en bortglömd glädje, även om något att göra med den fina produktionen).

R’n’B-musiken från 1970-talet Han hoppade fram och tillbaka onekligen också bjöd på ett rent mellan olika band, och tog ofta och sväng­igt sound – ett sound som turer till konsertlokalen Café Wha? lever kvar än idag och vars i Greenwich Village, och hans Springsteen fick inflytande går att hitta i nästan alla första viktigare grupp var Child. aldrig någon jazz- och latinosound.

Danny Federici var en av listetta med en Den största orsaken till musikens medlem­marna. Springsteen var 18 singel i USA, men år gammal och bandet gav sig iväg spännande effekt är dess vägran att Manfred Mann’s vara fast, men för mig handlar det till San Francisco för att spela in ett Earth Band cover fyra timmar långt band för Bill även om ett känsligare ackord som av ”Blinded tycks ligga dolt, djupt nedsänkt i Grahams Fillmore Records.

By The Light” det undermedvetna. Det ger en Bandet var enligt Federici tydligen nådde första­ känsla av upprymdhet, men är så bra att Graham erbjöd deras platsen i början också stör­ande eftersom den så manager ett kontrakt värt 2 000 av 1977. sällan exponeras fullständigt. dollar, vilket inte ansågs vara Jag lyssnar på Springsteen så som tillräckligt och nobbades. jag brukade lyssna på Dylan, John De återvände från sin resa, bytte Lennon och Chuck Berry – som om livet namn till Steel Mill och ägnade sig åt att spela hängde på det och ingen kan säga något annat. tung rock. De skapade snart ett rykte om sig i En av de många imponerande faktorerna New Jerseys städer, och de kunde spela för 2 med Springsteen är hans encyklopediska 000–3 000 personer och tjäna runt 500 dollar kunskap om rock’n’roll och det intuitiva sättet plus 50 procent av biljettpriserna – utan att ens han använder det på. ha ett skivkontrakt.

Eddie Cochran står sida vid sida med The Under den här tiden skrev Springsteen Crickets och Bo Diddley, influenser från Phil väldigt mycket. Bandet hade en ny låt varje helg Spector dyker upp titt som tätt och i live­ och han körde fullt ut på bilden av en sexig versionen av ”Rosalita” slänger han in ett riff av musiker med axellångt hår och gitarren Four Tops. hängandes lågt, lågt ned.

På ”Sandy” sätter han till och med Federici på Fram till en kväll då det inte räckte längre. De dragspel, möjligen inspirerad av låten ”God var ett stort lokalt namn, men en kväll när Only Knows” av Beach Boys. Ljudet och Springsteen gick upp på scenen var känslan känslan av gatulivet hörs tydligt i honom. Jag som bortblåst. Det kändes nästan som att han sluter ögonen och ser New Yorks smutsiga, gula parodierade sig själv, och han bestämde sig för taxi­bilar framför mig, som rör sig likt en att det var dags att ändra på saker och ting. vargflock ned längs den varma asfalten på Detta var tufft för Federici. Hans fru hade Eight Avenue, samtidigt som en stank av precis lämnat honom, och nu kom Springsteen brända bagels ligger tung i luften. Han har inte och sa att allt var över. Han hade fortfarande en heller vandrat långt ifrån Manhattan eller New Jerseys småställen. ”It’s hard to be a saint in the city”, sjunger han med en gnutta stolthet, som är full av New Yorkattityd.

Tuffa poliser, barfighter, jukeboxar, hallickar, gränder, Harleys, bilmekaniker, smutsig denim, cirkusar, strand­promenader, latino­ gäng, tåg och hyreshus – detta är hans litterära hemtrakter. mental bild i huvudet av honom sittandes i hallen på en resväska, ovetandes om vart han PRINGSTEEN ÄR FÖDD I Freehold i New skulle ta vägen härnäst. Under de kommande Jersey, men bor vid den här tiden i ett två åren efter det spelade han aldrig med någon avlägset distrikt i Asbury som heter West om de inte betalade honom på förhand. Så End. Asbury Park är en kuststad i östra New sårad kände han sig.

Jersey som fylls av turister som inte har nog När det gällde Springsteen satte han ihop ett med pengar för att besöka Atlantic City längre annat band, Dr Zoom And The Sonic Boom, söderut längs kusten under somrarna. som bestod av Garry Tallent och i princip alla Det var den gamla vanliga historien. Hans

BOSSFAKTA

andra han kände som kunde spela instrument.

Springsteen letade fortfarande efter rätt kombi­nation. Han gav bandet bestående av tio medlemmar, som var fulladdat med blås­ instrument och r’n’b riffs ett namn. Med tiden skulle det minska ned till sju medlemmar och sedan till fem.

De hade varit bekanta med bandet Looking Glass ganska länge, och de fick en jackpott med ”Brandy” som blev listetta i USA. De undrade varför de själva inte hade fått samma framgång, med Springsteens fantastiska och färgstarka låtar. De undrade särskilt varför Tinker, som var Springsteens manager vid den tiden, aldrig lyckats fixa ett skivkontrakt till dem.

Man höll en omröstning och en morgon gick Springsteen sorgligt tillbaka till surfbräde­ fabriken där han och Tinker bodde och levererade de dåliga nyheterna. Killen låg och meckade under sin bil och sa inte ett ord. Det var genom honom som Springsteen träffade Mike Appel.

N

ÄR ALLA KLEV PÅ bussen på fredags­ morgonen, redo att lämna ett regnigt Austin, hade en ganska tydlig förändring skett i hela gänget.

Fem eller sex av oss i följet hade hattar som Spring­steens, som var köpta från stadens hattmakare och som var dragna lågt ned över ena ögat i en stil som påminde om den stora depressionen. Vi såg lite ut som unga Okies eller Rackar­ungarna, beroende på din fantasi.

Springsteen såg road ut av sina groupies, men han sa aldrig något. Från och med den morgonen blev skinnjackor, jeans och slitna hattar en slags uniform.

Runt middagstid påbörjade bussen sin 32 mil långa resa till Corpus Christi, en stad vid Mexikanska golfen som verkar vara en kombi­ nation av en semesterort med svajande palmer och finansiella intäkter från oljeraffinaderier.

Strax ovanför Springsteens våningssäng, där han ligger ihopkurad under en filt hänger en ensam röd ros från taket, en hyllning från en beundrare på Tower Theatre i Philadelphia.

Bruce är dock helt upptagen i sin egen limbo av oro, dränerad på sömn efter de senaste två dagarnas uppträdanden.

Han drömmer om att han körs över ett grovt landskap och uppför ett berg, skrämmande långsamt eftersom lutningen är så brant.

Sedan stannar fordonet och han måste

S

balansera på kanten medan hans säkerhet hänger på en skör tråd. Ett för djupt andetag kan räcka ... Hans kropp är nästan upp och ned, och nedanför väntar vassa kanter … Han vaknar svettig och ängslig med ljudet av bilarna på motorvägen i bakgrunden. Han söker efter en förklaring på sin dröm. ”Och berget hette Framgång, eller hur?” ler en i gänget.

FORTSÄTTNING

MICHAEL OCHS ARCHIVES/GETTY

”Jag äter ensamhet. Jag livnär mig på det. Jag lever på många olika nivåer, eftersom jag har lärt mig att hantera människor.”

BRUCE SPRINGSTEEN | 21

Bruce content 080219.indd 21

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ARKIV 1974 här en gång till, men det är osannolikt att det Han förklarar att han måste uppfylla två kommer bli någon nästa gång. behov under sina framträdanden, ett fysiskt Detta är nämligen en helt grå och ganska och ett emotio­nellt. Ibland uppfyller han det kuslig stad. Några år tidigare blåste en orkan in ena och andra gånger det andra, men det är från golfströmmen och tog Corpus med sig. sällan han lyckas uppfylla båda två. Inuti sig Trots att de fysiska skadorna har åtgärdats är själv föreställer han sig små dörrar som han går det i princip en spök­stad. Så mycket för sol­ igenom under konserten tills ... BOOM! Den kyssta stränder. Under vinterhalvåret är allt stora frigörelsen! Det verkar dock alltid finnas en dörr kvar och den intensiva känslan från den stängt, och luften känns fuktig och klibbig.

På grund av detta var ingen ledsen över att bränner i hans mage och måste släppas ut. Att lämna den kusliga staden för Houston, som är uppträda är det enda han gör i sitt liv och han en stor och växande vräkig stad, som inte skiljer måste gå hela vägen med det. sig särskilt mycket från Los Angeles när det Hans filosofi är att du måste ta ut dig själv, ditt kommer till dess arkitektoniska koncept. När band och din publik helt och hållet. Det är vid det här tillfället som artisten lämnar kvar något Springsteen senare sitter i sitt hotellrum i Houston tänker han tillbaka på sitt fram­ annat, en odefinierbar känsla. För alla parter är trädande i Corpus och säger: ”Jag hade det bra, det känslan av frigörelse som är viktig. Musiken men just nu känns det som något av ett tom­ fungerar helt enkelt bara som en metod. rum. Det kändes inte tillräckligt komplett.”

Han förklarar vidare: ”En film, musik eller en Om han hade fått göra ett sista extranummer, bok, oavsett vad det är, använder alla sig av grubblar han, hade spelningen på Houston dessa för att uppfylla ett behov. Själva Music Hall kommit nära den perfekta skapandet är också en frigörelse. Allt är en form känslomässiga frigörelsen som han söker. av frigörelse. Det är vad allt handlar om, du Ledningens rädsla för fackföreningar måste få frigörelse”, säger han och skrattar hindrade dem dock från att fortsätta med sedan åt sin egen intensitet. framträdandet, och de var tvungna att ”Det är vad alla vill ha och det är därför nedslagna vandra av scenen publiken kommer. De kommer inte samtidigt som publiken flöt ut från för att säga ’Hallå, du är riktigt bra!’ lokalen. Springsteen kände sig eller för att dansa med rockstjärnor upprörd över att han inte var fysiskt eller kändisar. De kanske inte ens När Hollies utmattad och fortfarande hade vet själva varför de kommer dit, gjorde en cover energi kvar. men de kommer för frigörelse, för av ”4th Of att få en känsla av frihet.”

July, Asbury Enligt honom hoppas vi på att få Å SENT DENNA lördagskväll, på Park (Sandy)” något vi behöver – och det måste Holiday Inn i centrala Houston, mötte bandet vara mer än att bara hoppa upp och vandrar Springsteen omkring Springsteen ned i takt med musiken. och försöker långsamt skaka av sig efter en spel­ ”Vad som händer är att sin efterföljande nedstämdhet och ning på The människor ljuger för sig själva och jämna ut sina känslor.

Bottom Line i de vet inte ens om det. Jag skulle Han säger att han kommer att New York. De aldrig göra det mot mig själv. Om du behöva göra många förändringar i bad honom att inte lurar dig själv, kan du inte lura bandet när han kommer tillbaka till ta dem till en bar någon. Du kan aldrig spela för New Jersey, för att få mer djup. Han som serverade mycket och det finns aldrig för känner att han bara är i närheten av engelsk öl. många extranummer. Om du inte det han egentligen vill göra – eller så Enligt trum­ kan låta mig köra ett extranummer, kommer han bara ihåg den kvällen misen Bobby låt mig åtminstone krossa en stol för några år sedan, när han gick ut Elliot försvann eller något. Jag vet inte om du på scenen och fick en känsla av att Spring­steen någonsin kan få nog av den här han parodierade sig själv och att efter tre pints känslan. Kanske kommer det man spelningarna hade blivit en tråkig bitter Bass. dör, den ultimata frigörelsen …” gammal vane­sak. Nu har han blivit allt för medveten om att han måste få en storhit för att behålla sitt Å CORPUS CHRISTI den moment­um. En låt med samma typ av glöd som kvällen, spelar han tillsammans med öppnade dörrarna för honom, som gjorde det keyboardisten Augie Meyers från Sir möjligt för honom att ta klivet bort från gatan Douglas Quintet, som är från San Antonio. Han och rock’n’roll-världen. kör fyra extra­num­mer, trots att det bara är 300 Förändring sker dock redan runt honom. på Ritz Theatre som har plats för upp till 1 700 Numera spenderar han långa veckor på åskådare. resande fot. Han kommer att se allt mindre av Hans spelning har inte marknadsförts på Asbury Park som, trots att det är miljonärernas något sätt och det är bara tack vare rykten som tillhåll nu, har varit en stor inspiration för hans några få vet om att han befinner sig här nere i musik. Han har sällan skrivit ute på vägarna det mörkaste Texas … Trots det är publiken helt förut, men det kommer han behöva anpassa sig extatisk bland de bara, vita tegelstensväggarna till. Hans medvetenhet håller på att utvecklas i teatern som byggdes som en vaudevillehall på och han måste bearbeta allt. Han är en kille 1920-talet. som hade kunnat hamna fel i livet eller bara bli Springsteen förklarar tydligt att: ”Nej, det en sökare, men han hittade ett litet frö inom sig spelar ingen roll hur många som är på plats. själv och tog reda på vad som fick det att växa, Ibland är det till och med bättre när det inte är tills det fyllde honom helt och hållet. så många. Det blir lättare för mig och bandet att Alla har det, men de allra flesta människor slappna av lite.” kommer aldrig på vad det är. Springsteen Han vet att det hade varit fullt om han spelat

BOSSFAKTA

S

P

berättar att hans pappa var en av dem. ”Det finns fortfarande massor av snubbar där ute, i min ålder och de som är mycket äldre, som inte har hittat det.”

Det är med detta perspektiv som han ser sin funktion, sin roll, som någon som försöker ge dessa människor lite känsla, något som är äkta.

Sättet han berättar det på låter mycket mindre pompöst.

Han säger: ”Du måste kunna se dig själv för vad du är. Det är inte förrän då du kan förbättra vad du är och bli vad du vill vara. De allra flesta slänger dock bort detta för en bluff, den stora amerikanska bluffen. Själv kan jag inte hantera livet med hänvisning till regeringar och politik, jag måste hantera det på en personlig nivå.” ”Om du tittar på Bob Dylan är det precis vad han gör. ’Blowin’ In The Wind’ var helt okej, men jag gillar den inte hälften så mycket som ’I Want You’, ’Like A Rolling Stone’ eller något annat på Blonde On Blonde. ’I want you’, det är det ultimata du kan säga till någon. Vad mer finns det? Det är det absolut bästa med hela låten; de tre orden, de gör hela jävla låten! ”När jag sätter på den låten blir jag som bort­ blåst, för det finns inte något falskt med den.

Den är äkta, så äkta som det kan bli.”

Springsteen försöker nå samma typ av ärlighet i sina egna låtar i jakten på att få en tydlig bild av sig själv. ”Jag vet inte vad det jag skriver om kommer ifrån”, säger han, ”men det jag alltid oroat mig mest över är mig själv.” ”Jag var tvungen att skriva om mig själv i varje låt, som ett sätt att försöka ta reda på vem den där ’jag’ faktiskt var. Det är därför jag valde platserna där jag växte upp och där jag bodde.

Jag tar situa­tioner jag befinner mig i och människor jag känner till gränserna.”

I jakten på denna självupptäckt, bortom scenen, har han blivit självständig och oberörd av andra människors tyckande och tänkande. Även om han är lättsam och vänlig, och inte frånvarande eller kylig, är han fortfarande en ensamvarg som går sin egen, självständiga väg.

Han ägnar sig inte åt musikers vanliga vanor i form av droger, tungt drickande eller jagande efter kvinnor. Tjejerna han möter längs vägen blir aldrig till groupies och droger var inte ens någon grej för honom som tonåring. ”Människor gör det för att deras vänner gör det”, säger han försiktigt. ”Vid den tiden hade jag inga vänner i Asbury … Jag kände en kille jag brukade träffa ibland och en tjej, men förutom det var det ingen. Jag var inte i den cirkeln.” ”På grund av det var jag oberörd av mycket socialt tryck och andra saker inom scenen, eftersom jag befann mig utanför. Jag stod alltid utanför och blickade in … Tills jag började spela, då kom människor nära. Du går inte till dem, utan de kommer till dig.”

Han pausade och drog händerna genom håret. ”Men då var det för sent. Jag var helt upptagen med det jag höll på med och hade inget behov av något annat, eller någon annan.

Jag var där och det räckte, för mig.”

Han ställde sig upp och slog av tv:n innan han gick tillbaka till sängen, där han satte sig med benen i kors. ”Du vet, du måste vara självständig. Då kan ingen köra med dig. Det beror på vad du behöver. Jag äter ensamhet. Jag livnär mig på

22 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 22

01.03.2019 14:50

Monmouth College, Long Branch, New Jersey, 18 april, 1974.

fick sluta jobba – och hans far. Åh, det finns alla Det är långt efter klockan tre på natten när möjliga slags drömmar bakom den där högen Roberto, likt den galna mexikoamerikan han med pengar. Det han är säkrast på är, självgott lyfter på handen och har dock att göra med attityd. kräver tystnad med ett rop. ”Jag vill kunna spotta på golvet Samtidigt som vimlet dör ut drar precis när jag vill”, säger han passi­on­ han Springsteen till sig och håller erat. ”Det räcker inte med att jag inte Det finns för ett litet tal om hur hedrad han är vill bli kontrollerad genom luft­en, över att ha en sådan upp­kom­ närvarande cirka jag vill kunna spotta i luften …”

60 hyllningsakter mande stjärna i sitt hem. av Springsteen i Springsteen ser förlägen ut, men USA och Europa, för ett kort ögonblick höjer gästerna DE TIDIGA TIMMARNA på sina ölflaskor i en hyllning. Sedan söndags­­morgonen är vi på en fest i som Tramps Like Us, The hostar någon till och festen fortsätRobertos hem, som är en stor trä­ Rising och The kåk belägen en bit från vägen i ter mot sitt slut.

B Street Band. tjockt, högt gräs. Regnet har upp­ Senare i bilen tillbaka till hotelDe sistnämnda hört för stunden. len säger Springsteen: ”Vet du vad spelade på han gav mig?”, samtidigt som han Inomhus pågår det livliga invigningsbalen drar fram Robertos absurda Lone debatter, med ett gäng fulla och för New Jerseys Ranger mask ur fickan. Vi fick alla glada människor. Is klirrar i en stor guvernör Chris ett gott skratt åt det och sedan balja full av ölflaskor. I ena hörnet Christie, efter begav vi oss till närmaste hamspelar några Gin Rummy på ett att Springsteen slitet gammalt bord. Fimpar sticker burgerhak, då Bruce vid det här avböjt inbjudan. upp ur potatissalladen. Festen är i laget hade börjat känna sig väldigt sitt sista skede … hungrig.

BOSSFAKTA

I

GEORGE TIEDEMANN/GT IMAGES/CORBIS

det. Jag lever på många olika nivåer, eftersom jag har lärt mig att hantera människor genom att vara cool hela tiden. Jag kan göra det eftersom … Jag har för mycket som pågår inuti mig för att bli upprörd över triviala saker.” ”Så jag har lärt mig att verkligen flyta med strömmen på ytan. Jag kan hantera lite motgångar. Det är ett sätt klara sig på.”

Skillnaden är att han befinner sig i cirkeln nu och han rör sig uppåt på stegen, han har managers blickar på sig. Han har plötsligt blivit en stor grej och behöver all hjälp han kan få.

Han och Appel tog hand om det tillsammans, tills det stora genombrottet dyker upp.

En dag vill han komma åt den där stora högen med pengar och hålla en miljon dollar i handen, bara för att se hur det känns.

Om den dagen någonsin skulle komma lovade han sig själv att han skulle åka limousine till något pråligt överklasställe, där de skulle vara tvungna att erkänna honom.

Sedan börjar han tänka på sin mamma, som har arbetat på samma ställe sedan hon var 17 år och börjar bli gammal. Han skulle se till att hon

BRUCE SPRINGSTEEN | 23

Bruce content 080219.indd 23

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

BORN TO RUN

Rock’n’rollens framtid och den amerikanska drömmen om en runaway tar fart på allvar. AV ALASTAIR McKAY

F

ÖR SITT TREDJE album satte Bruce Springsteen barnsliga definitioner av kärlek och frihet åt sidan. Born To Run är istället ett djupt romantiskt arbete med fokus på optimism, brist på ironi och två huvudfrågor som ställdes på ett underförstått sätt: Vad gör du när dina drömmar går i upp­ fyllelse? Och vad gör du om de inte gör det?

Born To Run förändrade Springsteens liv och hans konst. Hans två första album var tidiga uppvisningar där han levt ut sina färdigheter som låtskrivare, men de var mer verk av en utmanare än av en mästare. Springsteen hade alltid svårt att ge sina låtar eget liv under processen – att lossa sig från andras förvänt­ ningar och undvika jämförelser med Bob Dylan och Van Morrison. Han fokuserade på musik som sträckte sig mellan soul, jazz och R’n’b, utan att riktigt lyckas lägga till sin egen prägel på någon av genrerna. Men på Born To Run lärde han sig att dansa.

Det var inte som att albumet dök upp från ingenstans. Influenserna var tydligare än någonsin tidigare. Roy Orbinson nämns till och med vid namn i den första versen av låten ”Thunder Road” (... singing for the lonely, hey that’s me and I want you only”) och det går inte att undvika faktumet att låten ”Born To Run” är en hyllning till Phil Spector, med sin lilla triumf av att stå för den bästa användningen av ett klockspel i rockens historia.

Om du däremot lyssnar noga på Born To Run och spelar den högt, så att du verkligen kan känna dess kraft, kommer du inte att höra alla

H 25

AUGUSTI 1975

dess olika beståndsdelar som gör den hel. Du kommer istället att höra en artist som hittar sin röst och uttrycker den på gränsen av sin potential. Du kommer höra en artist som är inspirerad av soul, men vars musikrötter går att spåra tillbaka till Van Morrison och Sam Cooke. Detta är kyrkomusik och religionen är rock’n’roll. Det kanske låter fånigt såhär många år senare, men Springsteen levererar sin musik utan ett uns av ironi. Hans upp­ riktig­het grundar sig i en djup tro.

Det går också att höra ett band som blivit lärt att styra, vars ljud gör det allra bästa av en studio­miljö. De första två albumen hade bara visat upp en liten del av vad bandet kunde visa upp under liveframträdanden. För Born To Run var insatserna högre. Hajpen hade börjat dö ut och nu hade de en sista chans att leva upp till den. För Springsteen handlade det även om en kreativ press: han ville skriva något explosivt. Han ville vara framstående. Känslan av den hetsen går att höra i varje not.

Den ursprungliga idén var att komma fram till ett konceptalbum (med möjliga titlar som ”The Legend Of Zero” och ”Blind Terry”), men Springsteen förkastade klokt nog den tanken och bestämde sig istället för att skapa en samling låtar med en stark känsla av kontinuitet, nästan som om berättelserna i låtarna utspelade sig på samma plats och under samma sommarnatt. Springsteens återfödelse var en svår process, inte minst för att Born To Run var inspelningen där Spring­ steen slutade att förlita sig på improvisation.

Skivan konstruerades och togs sedan isär, för att sedan byggas om igen tills dess arkitekt kände sig helt nöjd.

ALBUMSPÅR 1 Thunder Road HHHHH 2 Tenth Avenue Freeze-Out HHHH 3 Night HHHH 4 Backstreets HHHHH 5 Born To Run HHHHH 6 She’s The One HHHH 7 Meeting Across The River HHHHH 8 Jungleland HHHHH Utgivning: 25 augusti 1975 Producerad av: Bruce Springsteen, Jon Landau, och Mike Appel, förutom ”Born To Run”, som producerades av Bruce Springsteen och Mike Appel Inspelad vid: Record Plant Studio, NY, förutom ”Born To Run”, inspelad vid 914 Sound Studios, Blauvelt, NY Medverkande: Bruce Springsteen (gitarr, sång, munspel); Garry Tallent (basgitarr); Max Weinberg (trummor); Roy Bittan (Rhodes-piano, klockspel, piano, cembalo, orgel); Clarence Clemons (saxofon); Ernest ’Boom’ Carter (trummor på ”Born To Run”); David Sancious (keyboard på ”Born To Run”); Danny Federici (orgel, klockspel på ”Born To Run”; Steven Van Zandt (horninstrument på ”Tenth Avenue Freeze-Out”, bakgrundssång på ”Thunder Road”); Randy Brecker (trumpet, flygelhorn på ”Tenth Avenue Freeze-Out”, trumpet på ”Meeting Across The River”); Michael Brecker (tenorsaxofon på ”Tenth Avenue FreezeOut”); Dave Sanborn (baryton saxofon på ”Tenth Avenue Freeze-Out”); Wayne Andre (trombon på ”Tenth Avenue Freeze-Out”); Suki Lahav (fiol på ”Jungleland”) Högsta placering: 17 i Storbritannien, 3 i USA

FORTSÄTTNING

24 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 24

01.03.2019 14:50

BRUCE SPRINGSTEEN | 25

Bruce content 080219.indd 25

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ALBUMEN han. Springsteens perfekt­ionism I DOKUMENTÄREN Wings For Wheels finns splittrade till och med bandet. det videor där Springsteen lyssnar på och Keyboardisten David Sancious och justerar Clarence Clemons saxofonsolo på trummisen Ernest ’Boom’ Carter ”Jungleland”. Processen pågick i hela 16 hoppade av och tog med sig bandets timmar, och Springsteen finslipade solot och jazzigare toner. Detta tvingade skrev om det flera gånger bakom inspelnings­ Springsteen att tänka om. Efter instrumenten. Nivån av utmattning var så omfattande auditioner (som bestod hög i studion att Jimmy behöll aluminium­ av 30 trummisar och 30 pianister, foliet från sina tuggummin nära till hands, så som fick spela i 30 minuter var) att han kunde väcka sig själv genom att bita på rekryterades pianisten Roy Bittan det. När Steve Van Zandt tänker tillbaka på och trummisen Max Weinberg i sessionerna, där han var en intresserad september 1974. Efter det var det fritt observatör som hjälpte till vid enstaka delar fram för Springsteen att börja och ljud snarare än att vara en bandmedlem förverkliga sin dröm. på heltid, noterar han kort: ”Roligt är inte Först var de tvungna att gå igenom riktigt rätt ord att använda.” låtarnas rytmer och bandet var Det var hårt arbete – och det är värt att ständigt tvunget att anpassa sig efter notera vad han uppnådde. Born To Run kan, Springsteens krav. Tidigare hade liksom alla stora hantverk, verka vara bandets musiker uppmuntrats att lyfta oundvikligt i efterhand – till och med fram sina utåtriktade tendenser, men nu uppenbart. Albumet var dock ett resultat av krävdes disciplin. I doku­men­tären Wings en besatthet, som föddes ur ett ögonblick av For Wheels berättar Spring­steen att ”allt konstnärlig klarhet. började dras tillbaka i en något mer asketisk Titeln är en ledtråd för vad Springsteen ville åstadkomma. Inom rocken (en genre som inte riktning”.

Om asketism känns som ett underligt ordval besökts särskilt mycket sedan 1974, när för den episka orkestreringen i form av Born kaliforniska låtskrivare och glamrockare To Run är ändå disciplinen i låtarna dominerade) var rebeller födda att förlora. uppenbar. Bandet lärde sig hur de skulle få ut Springsteen känslofyllda titelspår är något det allra mesta av studion och hur de skulle positivare, om inte helt optimistiskt. Faktum lyfta fram samma energi som de visade upp är att låtens hopp existerar på nivån av en live, samtidigt som de undvek spontanitet. orolig dröm. ”I wanna die with you out on the Detta var ett ovanligt tillvägagångssätt 1984, streets tonight”, sjunger han, ”in an everlasting men Springsteen hämtade sin inspiration kiss.” David Bowies ”Heroes” skulle senare från sina klassiska rockinfluenser. Ronettes innehålla samma fatalistiska känsla tre år jammade aldrig. Det fanns ingenting senare, men Bowie skulle istället hämta sin spontant med Roy Orbinsons ballader, inspiration från Berlinmuren, det kalla kriget förutom sättet de fick och liknande, medan publiken att gråta på.

Springsteen fokuserade på Därför blev Spring­steens gatupoesi. Låtens rötter må RECENSENTERNA mål att uppnå ett komplett vara själv­biografiska, men TYCKER … ljud, där låtens kraft skulle sättet Springsteen skrev vara tillräcklig. ”Tanken låtarna till Born To Run på H ”Born To Run har sitt var att vara knapp och bar, var inte längre begränsat fokus på rätt ställe, med minimala arrange­ av Jersey Shores områden. men träffar bara inte mang”, sa han.

Albumet är ett mytologiskt rätt. Även om avsevärd Texten finslipades och verk i ren film nior-känsla. omsorg har lagts ned på Dylan-influenser byttes ut Det är äkta americana. arrangemangen, känns mot något som liknade Inspelningarna drog många av låtarna som ett poesi från B-filmsdialoger. igång i början av 1974 med försök att skapa ett intryck ”Jag blev medveten om att låten ”Born To Run”. Det av en artificiell cinéma jag jobbade med klassiska tog sex månader att få vérité, samtidigt som rock’n’roll-avbildningar låtens melodi perfekt. De Springsteen svettas genom som lätt blev till klichéer”, tidiga inspelningarna är sitt förnyelseprogram av sa Springsteen. långt ifrån det slutgiltiga urban rock.” ROY CARR, NME, Konstigt nog, för ett resultatet och påminde om 6 SEPTEMBER, 1975 album med en sliten en anemisk version av Link el­gitarr på omslaget, är Wrays låt ”Rumble”. De H ”Springsteens bas är låtarna sammansatta på experimenterade med mycket mer personlig, med piano. Det ger dem något olika ljudeffekter, som av en trev­a nde känsla. De gatubilar och drag racers, ett tungt fokus på en-tillstartar med försiktiga för att fylla de instru­ment­ en-relationer. Låtarna piano­intron och byggs upp ella passagerna. Vid ett fångar Springsteens till något episkt. ”Inled­ tillfälle bestod ljudet av inre eld, som består av ningarna var menade att få synter, horninstrument, en bitterljuv, oromantisk dig att känna att något änglalika refränger, bedömning av människor lovande var på väg att tamburiner och strängar. I och saker, som passar hända”, förklarade han. I slutändan insåg oerhört bra till stämningen slutändan skulle Roy Springsteen att låtens kraft bland unga idag: desperat.”

Bittans piano komma att låg i gitarrernas klang.

RAY COLEMAN, MELODY definiera hela albumet. ”Stränginstrumenten tog MAKER, 13 SEPTEMBER, 1975 Gnistan tändes dock inte bort en del av mörkret”, sa

Monmouth Arts Center, Red Bank, New Jersey den 11 oktober 1975.

omedelbart. I början saknade bandet kemi och inspelningarna var fruktlösa.

Om Born To Run hade varit traumatisk att spela in, var det som följde efter dubbelt så besvär­ligt. Pianot i 914 Sound Studio var bristfälligt och frustration började byggas upp. Det krävdes ny energi.

Den behövliga injektionen med nya idéer kom i form av Jon Landau, Rolling Stonesrecensenten vars kärlek för musik fick honom att slänga ur sig den kända frasen: ”I saw the rock and roll future and it’s name is Spring­ steen” (i en recension i Real Paper den 22 maj 1974).

Det var Landaus dröm att arbeta ihop med Springsteen och efter att ha blivit med­ producent tillsammans med Mike Appel, la han ribban högre och såg till att inspelnings­ sessionerna skulle flyttas till det bättre Record Plant. Något som var ännu viktigare var att han lade till en kritikers öga i mixen.

Landau skrev inte låtarna, men han hjälpte Spring­steen att klargöra sina visioner. Han upp­manade honom att vara mer filmisk och väckte liv i Springsteens kreativitet. ”Han var en utbildad man”, sa Van Zandt i Wings For Wheels. ”Det var något som var helt nytt i grannskapet.”

26 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 26

01.03.2019 14:50

BOSSFAKTA H Testtryck av Born To Run (ovan till vänster) har en sepiaton och titeln tryck i ett handskrivet typsnitt. De är sällsynta samlarföremål och exemplar säljs för över 8 000 kronor.

H Springsteen var obekväm med Columbias beslut att marknadsföra honom som ”rock’n’rollens framtid” och gick personligen runt Hammersmith Odeon och tog bort reklammaterial innan bandets första spelning i London på Born To Run-turnén.

H Mike Scott från The Waterboys publicerade ett Edinburgh-baserat Springsteen-fanzine med namnet Jungleland.

I’m Still The Greatest Says Johnny Angelo av Nik Cohn som publicerades 1967.

Om sin motorcyklist- och rock’n’roll-hjälte skriver Cohn: ”Och alla hade en eld inom sig men, framför allt Johnny. Han lämnade dem bakom sig och när han nådde toppen flög han rakt ut i rymden. Han flög upp 6, 9 eller 12 meter högt och allt sträcktes ut under honom. Allt. Hans maskin exploder­ade under honom och han hängde kvar, orörlig, likt en svävande stor svart fågel.” Det är ett kort steg därifrån till Springsteens motor­ inspirerade prosa i ”Born To Run” eller ”endless juke joints and Valentine drag” på ”Backstreets” eller ”in a real death waltz, between what’s flesh and what’s fantasy” på ”Jungleland”.

Det var ingenting nytt,

men som Lester Bangs noterade i magasinet Creem, låg ”Springsteens gåva i sättet han omprövade traditionella ljud och stånd­ punkter, för att komma fram till en syntes som var tillräckligt fräsch för att utgöra en mindre renässans. För vad är egentligen mer gammaldags än avantgarde?”

Greil Marcus noterade också delar av återanvändning. Han skrev att ”Born To Run” var en ”57 Chevy som körde på nedsmälta Crystal-skivor”.

Springsteen levererade Born To Run vid det optimala ögonblicket. Ett eller två år senare hade det kunnat ha låtit fånigt. År 1977 gjordes en annan historia av Cohn om till Saturday Night Fever, som förmodligen var sista gången pop och sensationalism skulle upphöjas till en konststatus utan att resultera i några höjda ögonbryn.

Inte långt efter det utmanades Springsteens stil av Boomtown Rats och deras låt ”Rat trap”, men under hösten 1975 var Springsteen på omslaget av TIME och Newsweek. Han hyllades (den här gången på riktigt) som rock’n’rollens räddare i nöden. Nu hade han sin vägkarta klar och han skulle spendera resten av sitt liv med att följa sin utstakade väg mot det förlovade landet.

FIN COSTELLO/REDFERNS

Efter att Landau analys­ erat låtarna föreslog han ett brett tema. Han sa att albumet handlade om svårigheterna med att växa upp, att vara självständig och ta reda på vad livet verkligen betyder. Som Springsteen satte ord på det i ”Thunder Road: ”I know you’re lonely for words that I ain’t spoken, but tonight we’ll be free.”

Orden är berusande och musiken har en filmisk kraft som fortfarande får en att tappa andan, tack vare Spring­steens noggranna orkestration.

Det lät gammalt när det släpptes 1975, men nu har soundet blivit som tidlöst. ”Born To Run” fick faktiskt lite av sin kraft från det faktum att låten inte var originell. Det går till exempel att se influenser i Springsteens skrivande av

BRUCE SPRINGSTEEN | 27

Bruce content 080219.indd 27

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ARKIV 1975

32 ||ULTIMATE MUSIC GUIDE | SPRINGSTEEN 28 BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 28

01.03.2019 14:50

SPRINGSTEEN: ARKIV 1975

”VÄNTA LITE, HÖRNI. FÖRSÖKER NI TA LIVET AV MIG?” När hajpmaskinen går på högvarv 1975 trängs en skeptisk ANDREW TYLER om utrymmet tillsammans med A-listare på Hollywood Roxy. Det är då han upptäcker att en person delar hans misstankar om att något är på väg att gå över styr – Bruce Springsteen själv.

TAKEN FROM

CHRIS WALTER/WIREIMAGE

NME NOVEMBER 15 | 1975

BRUCE SPRINGSTEEN | 29

Bruce content 080219.indd 29

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ARKIV 1975

S

PRINGSTEEN SÄGER ATT HAN bara skriver ned sina första intryck, men här i Hollywood menar människor från NY något annat. De säger saker som ”Bruce är renhet”.

Bruce jobbar sig igenom smutsen. Bruce är vad USA har bett för sedan Dylan ramlade av sin motorcykel och Brando blev för tjock för att vara med i bilkortegen.

Det blir allt svårare att avgöra vad som faktiskt är sant, för människorna från New York talar mycket högre än normalt – precis som de andra med motsatt förståelse av hur det ligger till. De uttalar sig som om livet hängde på det och säger saker som: ”Jag har sett mänsklighetens framtid och det är en kort, smal kille i brun skinnjacka.” Springsteen blir mer än lite illamående när han hör den här typen av snack.

Hans reaktion när det sker är att gå in i ett långsamt, plågat och släpigt tal som knappt är igenkännligt. Det är dock förståeligt. Dylan sa trots allt aldrig: ”Visst, jag vet hur det ligger till.

Det mänskliga sinnets komplexitet och sånt.”

Det gjorde aldrig James Dean eller Brando när han var smal heller. Det var inte förrän Brando började svaja loss åt det hållet som hans trovärdighet plötsligt och oåterkalleligt reducerades.

Nej. För att nå kultstatus och bli en ameri­ kansk folkhjälte måste man mena att det är orimligt att bli en, för att sedan tiga och kanske spotta på ett mystiskt sätt. Det är exakt vad Bruce Springsteen från Freehold i New Jersey gör, eller åtminstone vad du antar att han gör.

En sak är dock säker och det är den grundlägg­ ande bristen på blygsamhet inom Springsteens cirkel gällande deras gyllene pojkes potential och egenskaper.

Jon Landau, den berömda amerikanska rock­recensenten som struntade i sina medicinska problem för att kunna vara med och samproducera Springsteens album Born To Run, säger att Springsteen inom rocken inte bara är en ”fantastisk artist”, utan även råkar göra ”mer saker bättre än någon annan jag sett.” Han är dessutom ”den bästa artisten i rock’n’rollens historia”, med ett möjligt undantag för Elvis Presley, som han huvudsakligen nominerar av ”sentimentala skäl”.

Mike Appel bjuder på liknande lovord när han hävdar att han är manager till ”världens idag största artist, punkt”, ett påstående som han understryker genom att slå ned sin högernäve i vänster handflata.

Appel är något av en kuriositet bland andra rock’n’roll-managers. John Hammond, som är talangscout hos Columbia och gav Springsteen ett kontrakt, beskriver honom som ”en av de mest offensiva män jag träffat”. Detta är utan

tvekan en referens till Appels gränslösa och ibland absurda dragning till konflikter. Det är oftast pressen som får känna av Appels offensiva sida, ofta inte helt utan orsak. ”Jag föredrar att göra saker med integritet”, konstaterar han, ”och eftersom media inte bryr sig om integritet, utan bara sina egna ändamål, kolliderar min syn på hur saker bör göras med deras. Därför blir jag killen de fokuserar allt sitt hat på.”

Appel och Landaus extremiteter matchas av praktiskt taget alla inom Springsteens inre cirkel. Peter Philbin, som är Columbias New York-baserade pressekreterare, kan tala så varmt om sin klient att det nästan når en punkt av delirium.

T

ILL OCH MED Springsteens band har en vördnadsfull och nästan religiös syn på mannen de kallar för The Boss. Clarence Clemons, den 33-åriga saxofonisten, ser sitt möte med Springsteen som ett verk av gud: ”Bruce är den bästa personen jag någonsin träffat”, säger han. ”Han är den starkaste personen jag någonsin träffat. När jag träffade honom första gången var det som i Bibeln när en snubbe träffar en annan och han säger: ’Lägg ifrån dig dina saker och följ med mig.’ Det

bestämde sig för att köra rond två. Det förnyade intresset var förmodligen ett resultat av Spring­steens spelningar på New Yorks Bottom Line Club i augusti, som hade lett till de mest överdrivna Bruce-är-världens-bästa-artisthyllningarna hittills. Appel förklarade dock att reglerna hade ändrats väsentligt den här gången. Nu var regeln: ”Ni ger mig ett omslag, jag ger er en intervju.” ” Självklart måste de tycka illa om dig för det”, säger han. ”De svarar med saker som ’Vi är New Musicial Express, vi är Melody Maker, vi är Newsweek, vi är Time ... Vem fan är du att tala om för oss att det måste vara på framsidan?’ Jag svarar helt enkelt ’Jag ger dig det mest efter­ traktade jag kan ge er. Jag ger er en intervju med Bruce Springsteen. Det finns inget mer jag kan ge er.’”

Resultatet av detta blev dubbla omslag den 27 oktober (på Appels födelsedag), och det var första gången det hände sedan Liza Minellis Cabaret-dagar.

Båda artiklarna var underligt nog opartiska, trots den på förhand avtalade uppmärksam­ heten subjektet skulle få. Artiklarna innehöll massor av biografisk information (ett trist och osammanhängande rabblande), och i texten från News­week även ett par ytterst vaga antyd­ ningar om att Springsteen kanske var musik­ branschens hittills mest överhajpade person.

Detta skulle då, enligt medias lagar för orsak och verkan, ha gjort både dem själva och Time till offren.

Några år tidigare skullde de båda själv­säkert ha lutat sig åt ena hållet, tills legenden om Springsteen knockade dem och de självmant bjöd på en vänlig gest i form av en omslags­ story. Det var en tid då både Time och News­ week var rädda att missa nästa stora grej, och de gjorde allt för att vara med, även om det innebar att ställa sig i kö vid fel teater innan biljett­ kontoret öppnat. ”Det är sjukt”, säger Springsteen. ”Det går inte riktigt ihop för mig och jag lägger inte allt för stor vikt över att vara på omslaget.

Det är en tidning. Den skickas över hela världen, men ändå … Du vet.”

PETER MAZEL/SUNSHINE/RETNA

”Du kan inte framstå som att du ser dig själv som en stor grej. Jag ser inte mig själv så, efter­som det är en enkel grej vi håller på med. Vi är ett band. Det är rock’n’roll, och jag bara skriver och sjunger låtar.” var exakt så det kändes, men jag lyssnade inte och skulle senare straffa mig själv. Jag antar att Gud straffade mig, eftersom jag var med i en bilolycka och skit som nästan tog livet av mig.

Hur som helst. Han kom tillbaka (från Kali­for­ nien efter ett besök hos sina föräldrar), vi träffades igen och här är vi nu.”

Något som är minst lika extraordinärt är på vilket sätt Time och Newsweek har bidragit till att bygga legenden Springsteen, efter att Appel med lätthet lyckats manipulera dessa outtröttliga jättar.

Time hade tidigare haft en artikel om Springsteen i sitt aprilnummer 1974. Ett tag senare gjorde Newsweek sina egna vinklar och Time, som ville ta del av nyhetens behag,

V

I SITTER I ett ledigt rum på Sunset Marquis i

Hollywood och Springsteen äter en skål Rice Krispies. Han har redan på sig sin bruna skinnjacka och det ser ut som att han inte har sovit på omkring fyra veckor. ”Det har inte så mycket att göra med vad jag gör”, säger han. ”Jag tror inte det. Den främsta anledningen till varför jag gick med på det …

En av sakerna jag ville var att ’Born To Run’ skulle bli en hitsingel. Inte för pengarnas skull, men för att jag verkligen trodde på låten. Jag ville bara höra den på radion, på AM-bandet , du vet. Över hela landet.

FORTSÄTTNING

30 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 30

01.03.2019 14:51

Bruce content 080219.indd 31

01.03.2019 14:51

Bruce content 080219.indd 32

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ARKIV 1975 Road”, som för att ytterligare retas med alla ”De sa att om jag är på Dylan-jämförelser. Han har på sig en sliten Time eller nåt kommer skinnjacka och ett par tajta blå Levi’s. Han är radiocheferna tänka två 25 FLAMBOYANTA KARAKTÄRER liten, smal och hans munspel är minst lika gånger innan de slänger FRÅN SPRINGSTEENS LÅTAR förstummande som Dylans. iväg singeln. Det är enda Bad Scooter Little ”The screen door slams, Mary’s dress waves, like anledningen till varför (”Tenth Avenue Dynamite a vision she dances across the porch …” jag bestämde mig för att Freeze-Out”) (”Rosalita”) Det är början på ett nummer om en sorgsen vara med på det där.”

Big Bones Little Gun tjej som väntar på sin King Kong som ska dyka Vid tiden var Rolling Billie (”Rosalita”) upp för att besanna hennes drömmar. Istället Stone upptagna med (”Rosalita”) Little Spider är Springsteen killen som dyker upp och säger: annat, som sina exklus­iva Big Pretty (”Balboa ”Äh, vad tusan, saker och ting är kanske inte Patty Hearst-artiklar, och (”Kitty’s Back”) Park”) perfekta häromkring, så låt oss hoppa in i den de såg Springsteen som Blind Terry Magic Rat gamla kärran och ta en tur längs Thunder ännu ett östkust­fenomen (”Zero And (”Jungleland”) Road.” som kommer och går lika Blind Terry”) Missy Bimbo ”Hey I know it’s late, but we can make it if we snabbt som tidvattnet.

Crazy Janey (”Wild Billy’s run …”

Sedan fanns ju Playboy … (”Spirit In The Circus Story”) Pianots toner mjuka toner gör Springsteens Appel försökte snacka till Night”) Outlaw Pete raspiga och försiktiga röst sällskap. Hans huvud sig ett omslag på Playboy, Early Pearly (”Outlaw är böjt och det hela påminner lite om Brando i men fick som svar att (”Blinded Pete”) filmen Männen, när hans tjej talar om för chef-Bunnyn hellre skulle

By The Light”) Sloppy Sue honom att hon alltid kommer att älska honom lägga ned tidningen än att G-Man (”Spirit (”Rosalita”) trots att hans ben inte fungerar längre. Det hela sätta den typen av In The Night”) Spanish är faktiskt ganska pinsamt . Publiken i lokalen prejudikat.

Johnny Go-Kart tycks tänka ”Tja, du kan ju i alla fall få en gitarr Det var till Roxy-teatern Mozart (”Incident On att sjunga, Bruce” – men det är olycksbådande i Holly­wood som Spring­ (”Blinded By 57th Street”) The Light”) illa synkat. steen och gänget kom den Weak Knees Sen kör bandet igång ”Tenth Avenue Freeze16 till 19 oktober för att Willie Hazy Davey (”Spirit In The (”Rosalita”) Out”, också från albumet Born To Run. Strål­ antingen leva upp till Night”) kastarna riktas plötsligt mot Springsteen. Han hajpen eller kväsa den.

Wild Billy börjar skaka igång kroppen, som i ett försök att Publiken väntade på svar.

Jack The (”Spirit In The Rabbit Night”, ”Wild skapa betydelse i ett ögonblick som på skiva CBS tog sig an uppgiften (”Rosalita”) Billy’s Circus verkar ganska intet­­sägande. En rörig och virrig på ett något högljutt vis.

Story”) Jimmy The text, med en melodi som känns som ett hopp­ De började med en andel Saint X-Man lock av 1960-talets lite tveksamma R’n’R-stilar. på 50 procent på öpp­ (”Lost In The (”Balboa ”Spirit In The Night” är en av hans få riktigt nings­­­kvällen, och de tog Flood”) Park”) medryckande melodier, även om den hämtat in folk tills det hade krävts Johnny 99 Zero (”Zero litet för mycket inspiration från Van Morrison. både luft- och mark­­­ (”Johnny 99”) And Blind Det är en tidig låt från albumet Greetings From understöd för att ta sig in Terry”) Killer Joe Asbury Park, NJ, som var en period då Spring­ på stället. (”Spirit In The steen ägnade sig mycket åt explosiva metaforer Några av Hollywoods Night”) om män och kvinnor med mål och drömmar, största namn dök upp för samt ett överflöd av rim där många meningar att visa sitt stöd, och vid lämnades hängandes. veckans slut hade bland annat Jack Nicholson, Crazy Janey, Wild Billy och ett G. Harrison, Jackson Browne, Neil gäng andra körde ut till Greasy Diamond, Jackie De Shannon Lake, ”about a mile down on the dark (backstage), Carole King (backstage), side of route 88”, där Janeys fingrar Joni Mitchell (gick tidigt), Cher och hamnar i författarens ”cake”. Det Gregg (två kvällar), Tom Waits (kom Springsteen kärleks­f yllda numret spelas upp från sin egen spelning, 14 mil bort), köpte en 60-tals med Springsteen ligg­andes över en Dick Carp­enter, Wolfman Jack och Corvette för rad bord bredvid scenen. Tjejer Warren Beatty varit där. sina första smeker honom på ryggen medan Den första kvällen bestod av royaltypengar samma gamla vanliga förband, och i från Born To Run. han sjunger ”me and Crazy Janey was making love in the dirt, singing full Holly­wood­nonchalans snack­ Nu står den på our birthday songs”. Sedan lyses ade publiken högt över borden om Springsteens både bandet och Springsteen upp, feno­menet Springsteen. När Bruce ”From Asbury och Springsteen joggar tillbaka mot väl vandrade ut på scenen blev alla Park To The så glada över att inte behöva utstå en Promised Land”- scenen samtidigt som publiken i lokalen skriker av förtjusning. enda sekund till av den episka utställning i Inför den gamla Manfred Manntristessen att hela lokalen fylldes av Rock’n’roll Hall låten ”Pretty Flamingo” ger vrål som måste ha skrämt Bruce of Fame. Det är Springsteen en svamlig förklaring halvt till döds. den första bilen om låtens bakgrund. Det är en Han gick raka vägen till mitten av han någonsin mumlig monolog som hörs till den mörka och tomma scenen, som ägde och det är hälften, något av ett utmärkt nästan hade känts kuslig om det inte en specialgjord vore för det intensiva skrikandet som Chevrolet Bel Air exempel på hur det kan låta på barer. Lite som den slagfärdiga pågick runtom honom. Han lutade med nedfällbart smörja Dean var så duktig på. Alla huvudet och kroppen mot mick­ tak från 1957. får känna sig elaka i närheten av stativet, och plockade fram ett mun­ sånt prat. spel för öppningsnumret ”Thunder

SPRINGSTEENS GÄNG

FORTSÄTTNING

TOM HILL/WIREIMAGE

”Det är som att jag alltid ligger på tio minuspoäng ... eftersom att jag måste blåsa ut all sån här skit ur människors tankar först.”

BOSSFAKTA

BRUCE SPRINGSTEEN | 33

Bruce content 080219.indd 33

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ARKIV 1975 Något som känns ännu tunnare är sättet han ramar in öppningen av ”E Street Shuffle” på.

Han berättar om hur det gick till när han träff­ ade saxo­fonisten Clemons, som hade spelat med ett lokalt Asbury Park-rockband när en flickvän sa åt honom att han borde gå till Stud­ ent Prince och kolla in den där Springsteen.

Enligt Springsteen satt han och hans gitarrist Miami Steve och spelade runt ute en kall och disig kväll när de plötsligt fick se en stor man komma gåendes mot dem. De gömde sig i en dörr­ingång och satte sig ned på knäna när den stora mannen kom fram till dem.

De var så frusna och rädda att de var redo att springa, precis när Clarence sträckte fram en hand för att hälsa. Springsteen tog den och gnistor flög ut på E Street.

Men just här ligger Spring­steens magi, klimax kommer mitt i en lång gäspning. Sam­tid­igt som ”gnistor” sägs blir ljuset på scenen plötsligt rött och Spring­­­ steen hopp­ar in i en pose, sam­ tidigt som bandet drar igång med en typ av tajming som bara upp­ står när det finns full förstå­­else mellan parterna. Från och med detta ögon­blick vaknar show­en och är mycket mer fin­slip­ad, vilket även märks i musiken. ”Kitty’s Back”, ”Jungleland” och ”Rosalita” har en slags dimmig West Side-känsla över sig, och även om ingen av låtarna är något mirakel när det kommer till konstruk­tion finns det tillräckligt med pågående momentum (samt en klimatisk instrumental del i ”Kitty’s Back”) för att överskugga alla tvivel.

Bandet är faktiskt förvånansvärt skickliga på att anpassa sig efter Springsteens halv­dolda avsikter.

Utmärkta solon är framträdande i både ”Rosalita” och ”Kitty’s Back”, speciellt från pianisten Roy Bitten och den enda organisten Danny Federici, som har en tendens att hålla kvar vid de höga tonerna lite längre än vad som anses bra.

Det blev bara ett extranummer den här kvällen – ett dramatiskt nummer med dragspel och till viss del viskningar till texter. ”Sandy” handlar om Spring­ steen, eller någon som är väldigt lik Springsteen, som gör sig redo att säga farväl till strand­prome­ nad­ens liv. Här får Spring­steen introducera alla möjliga galna karaktärer, som kan vara allt från medium, motorcyklister, och servitriser till någon som kallas Madame Marie. Alla verkar ha fastnat i en tillvaro där allt bara pågår på samma vis, dag ut och dag in.

Textmässigt är låten en av hans mest intres­ santa, för det är en av få gånger då han väljer att visa känslan av besvikelse han faktiskt känner för livet bland arkadens spel­maskiner och livet längs vägarna, som han kanske oavsiktligt glorifierar i mycket av sina senare arbeten.

Han säger: ”Born To Run handlade om New York. Jag var där i några månader med en tjej från Texas. Hon ville bara åka hem igen och höll på att bli helt galen. Jag kommer ihåg rummet och det var samma visa om och om igen. Jag kom hem och hon frågade ’Är du klar? Är det över?’ och jag svarade ’Nej, det är inte över, det är inte över’. Jag kom hem med gråten i halsen nästan varje dag.” ”Jag tyckte på något sätt om den där känslan av att inte vara någonstans, men ha vetskapen om att det finns något någonstans. Någonstans måste det kännas rätt.”

killar, jag vill bara kolla en grej’ och fyra timmar senare kunde han fortfarande sitta där och försöka ändra på de allra minsta detaljerna på en vers.”

De två träffades på en klubb i Boston vid namn Charlie’s, där Springsteen och hans band spelade, i april 1974. I klubbens fönster satt det en förstorad recension som Landau skrivit för den lokala tidningen Real Paper, där han gett Springsteen ett A- i betyg på grund av sina ”många brister”, men han nämnde även Spring­steens stora potential för världsdominans.

Landau kommer ihåg att det var en kylig kväll när han fick syn på Springsteen i trädgården på baksidan, iklädd en enkel T-shirt, och han hoppade upp och ned för att kunna läsa recen­sionen. Springsteen sa att han hade läst bättre, men att texten var okej. Sen present­er­ ade Landau sig.

Han beskriver spelningen som han fick se den kvällen som enastående, men att det inte var mer än ett ”grovt utkast” jäm­ fört med vad bandet presterar nu för tiden. De två höll kontakten och en månad senare tryckte Landau den högspända recensionen som Columbia senare skulle spendera 50 000 dollar på att marknadsföra. Du vet, den där artikeln med citatet om att han har sett rock’n’roll­ens framtid och att den är Bruce Spring­ steen. Det tog dock ett tag att övertyga CBS att ställa sig bakom kombinationen Spring­ steen och Landau.

Fraktionerna inom företaget var tydliga, mycket på grund av Appels intensiva karaktär och hans klients omedgörliga karaktär, men även på grund av att vd:n Clive Davis ansåg att Spring­steen var ett underbarn.

Det finns till och med rapport­ er om en påstådd plan att skapa Springsteen-myten enbart för att irritera Bob Dylan, som nyligen hade lämnat CBS för ett tvåårs­kontakt hos David Geffens Asylum.

Appel har själv pratat om det och nästan erkänt att en sådan plan mycket väl kan ha funnits. ”När du är inblandad i företag som arbetar med stora stjärnor pågår det alltid maktspel”, säger han. ”Hur ska man sätta Bob Dylan på plats och hur ska man sätta hans advokater på plats?” ”Hans advokater dyker upp och ber om retro­ aktiva royalties för Bob Dylans album. De ber om skandalösa summor pengar och alla möjliga typer av avtal, med alla möjliga slags stora utgifter. Sedan har vi de misslyckade förhand­lingarna. Clive Davis hade lämnat skivbolaget och hela världens blickar var riktade mot Columbia Records, och många

TOM HILL/WIREIMAGE

”Jag brukade känna att jag hade kontroll. Men nu är jag inte så säker längre.”

P

RODUKTIONEN AV Born To Run hade redan pågått i åtta månader när Jon Lan­dau (som tidigare arbetat på MC5:s Back In The USA och två Livingston Taylor-album) anslöt sig. Ändå gick tempot i samma snigelfart med Landau i gänget, men de kom­mande fyra och en halv månaderna som krävdes för att göra klart albumet var däremot fyllda av en annor­ lunda glöd.

Landau skyller förseningarna på Spring­ steens fetisch för detaljer. ”Han kunde lägga timmar på en enda mening. Han sa ’Vänta lite

34 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 34

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ARKIV 1975 passade på att sparka åt deras håll. De var nervösa. Läget var väldigt spänt och de försökte bevisa sig själva. I stundens hetta kan det mycket väl ha hänt att de bestämde sig för att skita i Bob Dylan, och köra på Bruce Springsteen samt använda honom för att visa var skåpet skulle stå. Jag vet dock inte om det faktiskt var så, eftersom det tog så pass lång tid för oss att få ihop vårt album och Blood On The Tracks och allt det hade släppts innan dess. Och sedan lyckades de ju få tillbaka Bob.” Något som når toppen av ironi under denna tid var en begäran till CBS från Time att få en intervju med Bob Dylan om ämnet Bruce Springsteen. Förfrågan avvisades.

S

PRINGSTEEN ÄR MER FÖRVIRRAD än smickrad över intrigerna som skapats på hans bekostnad och de saker han varit tvungen att göra för att få en plats på omslag. ”De gjorde misstaget med att dra igång en stor hajp”, säger han. ”Jag menar, hur kan de förvänta sig att människor ska acceptera något sådant? (Han hänvisar till de tidiga annons­ erna där CBS jämförde honom med Dylan). Jag kan inte förstå hur de kan under­skatta människor så pass mycket. Det händer hela tiden, allt jag vill ha är lite utrymme. Ge mig lite utrymme. Ge mig en paus. Jag försökte säga till dem på skiv­bolaget: ’Vänta lite, hörni. Försöker ni ta livet av mig?’. Enligt dem var det som ett självmords­försök. Det var som att någon inte ville tjäna pengar.” ”Jag var i ett mörker redan från början. När jag precis hade börjat komma över den där Dylan-grejen och satt hemma och tänkte ’Tack och lov att det håller på att försvinna’, så dök det upp något nytt.” ”Så jag ringde upp skivbolaget på en gång och sa: ’Ta bort det där citatet.’ Det var något från Landaus artikel. Det var en riktigt fint skriven artikel som betydde väldigt mycket för mig, men det kändes som de tog allt ur sitt samman­ hang och förstorade upp det till en punkt där ingen skulle acceptera det. Vem skulle tro på det? Det kommer bara att göra människor arga.

Det gör mig förbannad. När jag läste det ville jag strypa snubben som hade tagit med det. Jag ville nästan ha ihjäl skiv­bolags­killarna för att de hade gjort något sådant. ”De smyger med det. De smyger med det i marknads­föringen och berättar ingenting för dig. Det är en ful taktik som de vanligtvis sysslar med och som de bestämde sig för att använda på mig också …” ”Det är så korkat. Det är bara att ignorera det.

Strunta i hela grejen, för den är obegriplig. Det är som att jag alltid ligger på tio minuspoäng, inte bara eftersom jag måste spela, men också för att jag måste blåsa ut all sån här skit ur människors tankar först.”

Jackie DeShannon säger såhär över en kopp morgonkaffe: ”Det var fantastiskt, det kändes som att James Dean var tillbaka. När jag såg James Dean för första gången föll jag i golvet.

När jag såg Bob Dylan för första gången föll jag i golvet. När jag såg Bruce Springsteen för första gången föll jag i golvet …”

Appel har en lite mer branschmässig tolkning av hajpen-versus-legitimiteten och förklarar det så här: ”Jag talar om för mig själv att ’Okej, lyssna killar (pressen), er fåfänga kan ha spelat

följer honom har skaffat sig ett utseende som en roll, ert ego kan ha spelat en roll, men låt oss har starka likheter med Beatles tidiga år, med lägga av med all skit nu. Killen är riktigt bra. skillnaden att de är äldre – och det är även Han är verkligen annorlunda. Om du har Springsteen (26). minsta gnutta talang kommer du att inse det. Åldern var dock inget problem gentemot den Om du inte inser det kommer du att bli över­ kraftfulla tro som Appel, Landau och Philbin körd, för han är som en ångvält. Vi kommer att uttryckligen hade för Springsteen, något som vinna i slutändan. Ni har ingen chans. Ni har Springsteen själv börjat hålla med om. ingen chans eftersom vi har rätt. Uppfattat?”

Times och Newsweek trodde Appel brukade skriva reklam­ också på honom, precis som de jinglar. Han är även tidigare som betalade för satsningen, marin­­reserv­soldat och framstår eftersom allt som de tidigare två lite som en kombination av Ed trodde på trodde även de på.

Sullivan och Joseph Goebbels, Springsteen Springsteen skulle kunna äta en något som Spring­steen i stora drag skickade en hel kamel om han så ville och håller med om. demo av sin låt trodde att ett sådant projekt var ”Du kan inte ha en attityd mot ”Fire” till Elvis möjligt, så länge som kamelen och människor. Du kan inte framstå Presley bara kamel­uppfödaren också trodde på som att du ser dig själv som en stor veckor innan honom. Det blir lite av en Kejsarens grej. Jag ser inte mig själv så, efter­ han dog. Robert nya kläder-situation, där ingen som det är en enkel grej vi håller på Gordon spelade lägger märke till kungens bara bak med. Vi är ett band. Det är slutligen in förrän en unge frågar: ”Hallå, var rock’n’roll, och jag bara skriver och den första är hans byxor”, och all tro rinner av sjunger låtar.” versionen, men på nolltid.

Appel kom att träffa Springsteen det var The Med tanke på att någon förr eller via en tidig gemensam bekant vid Pointer Sisters senare skulle säga något, skulle namn Tinker. Tinker hade tidigare version som den avgörande faktorn bli om arbetat med att bygga dragracers i klättrade till Spring­steen faktiskt har något på Kalifornien, innan han flyttade till andra­platsen på sig eller inte … Byxorna skulle i Nassau för att hjälpa astronauter de amerikanska sådana fall vara av ett artistiskt med rymdresor och sedan listorna. slag, men somliga skulle ändå hamnade han i New Jersey.

Anto­login påstå att Springsteen faktiskt är Springsteen träffade honom på Meeting Across naken. Att han inte är mer än en en bar. Han var 18 år gammal och The River från frontman för ett bra rockband och Tinker sa att han kunde fixa ett 2005 bestod av en kompositör av R’n’B-inspirerat jobb åt honom som en gitarrspelare 20 noveller av material som i bästa fall når en med Janis Joplins band. olika författare medelmåttig nivå. Hans påstådda ”Det slutade med att jag bodde helt baserade djupa sidor skulle också vara med honom i en surfbrädefabrik i på låtar från missledande, eftersom Spring­ ett och ett halvt år.”

Born To Run. steen varken har samma Första gången Springsteen begav originalitet eller specifika avsikter sig bortanför Jerseys gränser var (politiska eller andra) som Dylan. ihop med Tinker. Alla i bandet hade sparat ihop hundra dollar var och de körde iväg Det gör honom till något av en kass enstöring med ett sätt som han själv redan är less på. En mot Kalifornien i en kombi och en Chevasituation som förmodligen var orsaken till pickup. Springsteen reste från kust till kust varför Born To Run tog rekordlånga tolv och en under de kommande fyra åren, innan han halv månad att göra klart. insåg att det bästa bandet han någonsin kunde Springsteen osar av den där viljan och få väntade på honom i New Jersey. oerhört dramatiska stilen som skriker amerik­ År 1970 eller 1971 (han kommer inte ihåg ansk ensamvarg. Kompisarna undrar: ’Vart är exakt) tog Tinker med honom för att träffa du på väg, Bruce?”, och Springsteen bara Appel. Som i en film blir Appel som hänförd av muttrar till svar och vandrar iväg till strand­ den lilla killen med lockigt hår och akustisk promenaden för att träffa sin tjej, som han gitarr. Inom ett par månader har han sin blick riktad mot de stora skivbolagens talangscouter. älskar lojalt och passionerat. Det är en stark kontrast mot till exempel Jagger, som kunde Vid samma tid läser Springsteen Anthony vakna upp var som helst och inte ens komma Scadutos bok om Dylan och han blir exalterad ihåg hur han kom dit. över scenen där Dylan dundrar in på John Springsteen utstrålar en slags visdom som Hammonds kontor, spelar några låtar och får gjorde Brando och Dean till sådana attraktiva ett kontrakt på studs. Springsteen och Appel karaktärer längre tillbaka, även om Spring­ bestämmer sig för att samma sak ett försök – steen till viss del stör bilden med sina litterära och det funkar. pretentioner.

Det resulterade i två album med minimal Appel, Landau och Philbil tror att de måste inverkan, men skivbolagets tilltro återföds skydda och guida sin stjärna, annars kommer efter besöket på Roxy i Hollywood, där Spring­ han att dö ut och antingen utplånas helt steen i slutet av veckan upphöjs till nivåer som musikaliskt eller mer sannolikt bli ännu en går att jämföra med Appels tidigare beskriv­ ning av en ångvält. Nu sitter till och med Walter medelmåtta som får skivbolagsfolket och de som satsat pengar att känna sig duperade och Yetnikoff, som är vd för Columbia Recordslurade. gruppen, i sin stol och är helt extatisk (även om ”Jag brukade känna att jag hade kontroll”, det kanske beror på högarna av pengar han ser säger Springsteen. ”Men nu är jag inte så säker framför sig). längre.”

Fansen är också exalterade och kidsen som

BOSSFAKTA

BRUCE SPRINGSTEEN | 35

Bruce content 080219.indd 35

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

DARKNESS ON THE EDGE OF TOWN

Välkommen till Badlands, ett hårdare och tuffare USA där vägen ut är mycket svårare att hitta. AV BUD SCOPPA

A

TT FÖLJA UPP Born To Run var som att försöka följa upp Empire State Building.

Hur undviker du att göra en sämre kopia? Att inte förlamas bara av pressen?

För Spring­steen var svaret enkelt: du bara fortsätter. ”Jag var både upprymd och besvärad av min framgång”, berättade Springsteen för Elvis Costello under ett samtal på den sistnämndes talkshow Spectacle i januari. ”I grunden hand­ lade min musik alltid om identitet. Vem är jag?

Var hör jag hemma? Vilken kod försöker jag leva efter? Darkness On The Edge Of Town var inspirer­ad av tankar som ’Okej, jag har fått min första framgång, men vem gör det mig till nu?’”

Processen att svara på dessa frågor var dock tvungen att sättas på paus, för Springsteen var tvungen att ta itu med ett annat problem. Han hade blivit lurad och personen som hade gjort det hindrade honom från att göra sitt nästa album. Nio månader efter utgivningen av Born To Run, i juli 1976, inledde Springsteen en rätte­ gång mot sin före detta manager Mike Appel i

H2

JUNI 1978

ett försök att ta tillbaka rättigheterna för sina egna låtar. Rättigheter som han på ett naivt sätt gett ifrån sig flera år tidigare genom att skriva under ett avtal på en motor­huv på en parker­ ings­­plats i New Jersey, utan att ens läsa kontrak­tet. Två dagar senare inledde Appel en egen rättssak i ett försök att hindra Springsteen från att spela in med sin nya manager och med­ producent, Jon Landau. Det krävdes elva månader av gnabb och en hel massa pengar för Springsteen att få tillbaka sina låtar. Inte förrän då han var fri att gå vidare.

I juni nästa år gick Springsteen och E Street Band in i studion tillsammans med Landau och Jimmy Iovine, för att börja spela in vad som skulle bli Darkness On The Edge Of Town. De blev inte klara förrän ett år senare, efter att ha spelat in de tio låtarna som skulle komma med på albumet, men även ett gäng andra låtar.

Några av dessa oanvända låtar skulle komma att uppskattas av andra artister, som Patti Smith (”Because The Night”) och Robert Gordon (”Fire”), Southside Johnny (”Hearts Of Stone”), Greg Kihn (”Rendezvous”), Gary US Bonds (”This Little Girl”) och till och med The Knack (”Don’t Look Back”).

ALBUMSPÅR 1 Badlands HHHH 2 Adam Raised A Cain HHHH 3 Something In The Night HHHH 4 Candy’s Room HHHHH 5 Racing In The Street HHHHH 6 The Promised Land HHHH 7 Factory HH 8 Streets Of Fire HHHH 9 Prove It All Night HHHHH 10 Darkness On The Edge Of Town HHHH Utgiven: 2 juni 1978 Producerad av: Jon Landau och Bruce Springsteen Produktionsstöd: Steve Van Zandt Inspelning: New York Medverkande: Bruce Springsteen; Clarence Clemons (saxofon och slagverk); Danny Federici (orgel); Roy Bittan (piano); Garry Tallent (bas); Steve Van Zandt (gitarr); Max Weinberg (trummpor).

Högsta placering: 16 i Storbritannien, 5 i USA

FORTSÄTTNING

36 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 36

01.03.2019 14:51

BRUCE SPRINGSTEEN | 37

Bruce content 080219.indd 37

01.03.2019 14:51

MICHAEL OCHS ARCHIVES/GETTY IMAGES

BOSSFAKTA LÅTARNA SOM FAKTISKT lyckades komma med på albumet var riktigt fina verk. Springsteen fortsatte briljerade med den berätt­ ande stilen från ”Rosalita” och ”Kitty’s Back” på The Wild, The Innocent And The E Street Shuffle och från låtarna på Born To Run. Den här gången hade han dock skiftat fokus, från en känsla av ett mytopoetiskt USA på de tidigare albumen,till en känsla som mer liknade något amerikanerna fakt­ iskt upplevde. En riktigt dyster värld. Att veva ned fönstret och låta vinden blåsa genom håret var mycket mindre spännande när du körde en transport­ lastbil i Monmouth County eller var på väg mot Ford-

H Efter bara fyra datum i Europa för Born To Run i november 1975 turnerade inte Springsteen alls med Darkness On The Edge Of Town. Han återvände inte till kontinenten förrän i april 1981.

H Omslagsbilden togs i Haddonfield i New Jersey, i fotografen Frank Stefankos hem.

H Darkness On The Edge Of Town utsågs till årets album 1978 av NME, framför All Mod Cons av The Jam, This Year’s Model av Elvis Costello, More Songs About Buildings & Food av Talking Heads och Africa Stand Alone av Culture.

fabriken i Metuchen för ännu ett ändlöst skift. Detta var en värld som var långt ifrån frihets­känslan och möjligheten att rymma som beskrevs på ”Born To Run” och ”Thunder Road”. På det här albumet var Spring­ steens karaktärer fångade, något som han gjorde tydligt i inledningen av den första låten ”Badlands”: ”Lights out tonight, trouble in the heartland, got a head-on collision smashin’ in my guts, man, I’m caught in a crossfire that I don’t understand.”

Både det sociala och det polit­iska klimatet i USA vid den här tiden liknar mycket det som går att se idag. Då var det omställ­ningen från Nixon-eran till Jimmy Carter som gav insikten att

det kanske ändå inte gick mot bättre tider.

Människor hade det svårt och kämp­ade för att få allt att gå ihop. Många förlorade sina jobb och såg få anledningar till optimism i den brutala och oförlåt­ande världen runtom sig. Världen som alltid hotade att sluka dem hela.

Springsteen må ha blivit en rockstjärna, men han hade inte glömt bort arbetarklassens värld som han kom ifrån. ”Jag antar att det började efter Born To Run”, berättade han för biografi­ författaren Dave Marsh år 1981. ”Jag hade plötsligt mycket fritid och spenderade mycket tid hemma. Jag och bandet var lediga i typ tre år.

Inspirationen kom från mina hemtrakter och vad mina vänner och familj höll på med. Hur deras liv såg ut, jämfört med mitt eget.”

Medan Springsteen skrev och spelade in låtarna på albumet kom punken, vilket fick många att placera även honom i den kate­ gorin. Därför kunde Darkness On The Edge Of Town mycket väl ha blivit ett punkalbum, men istället för att vara fyllt med ilska tog det upp arbetarklassens bekymmer med en slags känsla av uppgivenhet. I sitt samtal med

38 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 38

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ALBUMEN Costello bekräftade Springsteen att han hade lyssnat mycket på brittisk punk, men att tank­ en med Darkness On The Edge Of Town var att det skulle bli en annan typ av album, men tufft och med en hel del influenser från punk­ rocken. Det släpptes mycket musik i England under de här åren (de tidiga Buzzcocks-skiv­ orna och Clash-singlarna), vars teman även finns med på Darkness On The Edge Of Town på ett underliggande sätt, i kombination med en slags filmisk känsla som var en del av upp­ växten hos många i väst. Springsteen fortsatte förklara: ”Det var viktigt för mig att albumet skulle handla om något. De människor som varit nära mig och som jag tyckte om hade lagt ned mycket tid för att hjälpa mig hitta ett sätt att kontextualisera deras vardag till texter som tog upp dagens händelser. Det var vad jag ville göra, om jag kunde.”

De amerikanska artister som Springsteen påminde mest om höll faktiskt inte på med musik, utan film. Den modiga typen av roman­ tik som Sylvester Stallones Rocky från 1976 visar upp påminner en hel del om scenerna som albumet målar upp, där förlorare associeras med hårt förtjänad ära. Sedan går det inte att glömma Monte Hellmans kultklassiker Two Lane Blacktop från 1971, som inspirerade ”Racing In The Street” och Terrence Malicks film Badlands från 1973, vars titel Springsteen lånade. Parallellen med film sträcker sig även in i själva berättandet. Albumet påminner mer om en Altman-lik samling än om en enstaka karaktärs berättelser. Det känns som en version av Small Change, fylld av knegare och förlorare. ”Jag ville gå vidare till vuxenproblem”, fort­ satte Springsteen. ”Jag har alltid ansett att de allra bästa rockartistena är förtvivlade. Du måste ha något som konstant stör dig. När det kommer till både konst och kärlek blir ett plus ett tre. Om ett plus ett blir två i musik, målning eller någon annan typ av konstform har du misslyckats. Du måste hitta den där tredje saken som du inte riktigt förstår dig på helt, men som kommer från djupet. Om du inte sträcker dig efter det kommer du inte ha något att säga. Du kommer aldrig att skapa något äkta och det kommer inte kännas autentiskt. Där­ för jobbade jag hårt för det.”

Det är tydligt att det krävdes mycket arbete för att låtarna inte skulle kännas allt för tunga under vikten av allt elände. En del av det hårda arbetet kom från Jimmy lovine, som hjälpte till att få fram ett kompakt, finslipat ljud från E Street Band på Darkness On The Edge Of Town. Ett sound som liknade det senare han fortsatte att utveckla tillsammans med Tom Petty & The Heartbreakers på deras album Damn The Torpedoes. Under tiden hjälpte Landau till att organisera albumets känsliga symmetri och balans. Albumet är uppbyggt likt Chevyn från 1969 som beskrivs i ”Racing In The Street”, där låtarna ”Badlands” och ”Promised Land” fungerar som oförbehållsamma öppningslåtar på de båda sidorna, likt två högeffektiva fram­ däck. Medan avslutningslåtarna på de båda sidorna, i form av ”Racing In The Street” och

Orbison-stil) från sektion till sektion. Allt ”Darkness On The Edge Of Town”, fungerar eftersom intensiteten byggs upp fyller som slitstarka bromsar, kapabla att hantera Weinberg på med virvel- och bastrummor i tunga emotionella laster. De sex återstående kombination med Roy Bittans klara piano­ låtarna utgör motorn och växlingen. Spring­ steen sitter i förarsätet och styr med ena handen noter. En plötslig paus mitt i låten ger Springsteen en öppning att kliva fram och köra på ratten, den andra på växelspaken och med ett lystet gitarrsolo. Detta är något som fyller fötterna dansandes över pedalerna. låten med förväntan i ett När albumet äntligen kort ögonblick, innan släpptes i juni 1978, möttes RECENSENTERNA bandet kliver in igen för att det med något som var mild­ TYCKER … avsluta. Samtidigt som are än jubel. John Tobler, ljudet från bandet avtar från tidningen ZigZag, H ”Balanserar på avslutar gitarren med något började: ”Jag ser ingen en skör tråd mellan som går att jämföra med en anled­ning till att använda skandalösa påståenden djup suck av till­freds­ en artists affärs­mässiga från Springsteen och ställelse. En kort stund misstag som någon ursäkt hans tendens till en senare introducerar för vad som saknas i hans grandios, episk känsla som Bittans dystra pianonoter comebackalbum. Jag vägrar uppmuntrade påståendena (något som påminner om låta någon typ av senti­men­ till att börja med.” hans arbete på Jackson tal­itet (som jag hade lite av PAUL RAMBALI, NME, Brownes Landauändå) påverka mitt 10 JUNI 1978 producer­­ade album The omdöme, och enligt mig är Pretender från 1976) låten det här albumet medel­ H ”Han låter aldrig varken ”Racing In The Streets”. Det måttigt.” Peter Silverton sig själv eller bandet släppa är en upp­följare till avslutade sin rätt blandade loss helt. Alla låtar har ”Thunder Road”, där all recension med observa­tion­ ett medel eller långsamt romantik har skalats av och en att Springsteen ”låter tempo, hans gitarrsolo det långsamma tempot som en rädd man, med är knapphändigt och istället påminner om frukt­an för sin egen histor­ vi får inte höra mycket morgonen efter med en ia.” I Creem skrev Mitchell av Clarence Clemons påtaglig baksmälla.

Choen att låtarna på saxofon. Detta kan ge Föreställ dig hur annor­ Darkness On The Edge Of honom framgången han lunda albumet hade känts Town ofta lät ”alltför förtjänar och jag hoppas om ”Candy’s Room” följdes solipsistiska och seriösa”. att det hjälper honom att upp av ”Prove It All Night” Han undrade också: ”Sätter slappna av lite istället för istället. Låtens intensitet den här snubben sig aldrig i att tvinga sig själv framåt.” och drag hade definitivt bilen bara för att åka och CHRIS BRAZIER, MELODY skapat ett annat intryck. köpa ett paket cigaretter?

MAKER, 10 JUNI 1978 Om albumets ihärdigt Det verkar vara ett stort mörka ton (med ”Candy’s projekt varje gång han vrid­ Room” som undantag) överraskade många av er om tändnings­nyckeln.” Tre år senare håller Springsteens fans, är det ändå den mono­krom­ Springsteen till viss del med. ”Jag gillar idéerna atiska strängheten som är albumets mest på Darkness On The Edge Of Town, men jag är inte jätteförtjust i hur de blev”, sa han till Marsh. utmärkande del. ”Jag var väldigt fokuserad på en specifik idé när jag gjorde Darkness On The ”Vi gör alla låtarna minst tio gånger bättre live.”

Edge Of Town. Det var en specifik känsla jag ville få fram”, sa Springsteen till Dave DiMartino år 1981. ”Med Darkness Of The Edge Of Town kände jag att vissa saker helt enkelt inte skulle få plats. Jag förstod inte hur det var möjligt att må så bra och så dåligt på samma gång, och det var väldigt förvirrande för mig. ’Sherry Darling’ och ’Independence Day’ var båda låtar som var menade att vara Ironiskt nog är den musikalist sett mest med på albumet och låten jag skrev precis efter fängslande låten på albumet även den som albumet var ’Point Black’, som tar saker och passar sämst in på temat. ”Candy’s Room” är ting till det yttersta.” den enda låten på albumet som handlar om Han nämnde även att ”Because The Night” passion och glans, där sex fungerar som en säkerligen kunde ha blivit en lika stor hit för slags flykt från den eländiga världen (om inte honom som den blev för Patti Smith, om han en ultimat frälsning så i alla fall en slags valt att ta med den på Darkness On The Edge Of välsignad lättnad). Bandet kör fullt ut på Town, men nej, det här albumet var till för en känslan av en oupphörlig passion, där Max enda sak. Det är inte särskilt svårt att föreställa Weinbergs cymbaler skapar den intensiva sig hur albumet skulle ha lyckats med att stämningen. Under tiden nästan pratar balansera dessa två känslomässiga ytterlig­ Springsteen istället för att sjunga låtens första heter, men det var något som fick lov att vänta rader av text på ett dämpat och behärskat sätt, till nästa runda. som sedan byggs upp i intensitet (i ren Roy

”Darkness On The Edge Of Town kunde mycket väl ha blivit ett punkalbum, men istället för att vara fyllt med ilska tog det upp arbetarklassens bekymmer med en slags känsla av uppgivenhet.”

BRUCE SPRINGSTEEN | 39

Bruce content 080219.indd 39

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ARKIV 1978

”MIN MUSIK GAV MIG ALLT. JAG VAR INGEN. JAG HADE INGENTING …”

LYNN GOLDSMITH/CORBIS

Det var i New York som TONY PARSONS bevittnade ”den bästa rock’n’roll-showen jag någonsin kommer att få uppleva” och sedan kallades backstage för en intervju ansikte mot ansikte med vad han kallar den ”mest sympatiska mannen jag träffat i hela mitt liv”. På agendan stod Darkness On The Edge Of Town, ansvar, affärer och vad man ska göra för att bli utslängd från Madison Square Garden …

TAGEN FRÅN

NME 14 OKTOBER| 1978

40 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 40

01.03.2019 14:51

BRUCE SPRINGSTEEN | 41

Bruce content 080219.indd 41

01.03.2019 14:51

”Darkness On The Edge Of Town handlar om människor som vägrar ge upp sin mänsklig­het.

Oavsett vad livet utsätter dem för släpper de aldrig taget om den.”

Bruce content 080219.indd 42

01.03.2019 14:51

Vår berättelse startar i början av 1960-talet, där en underlig och ensam 11-årig pojke på en strikt katolsk skola har blivit påkommen med att skolka. Hans straff blir att placeras i en klass med 6-åringar. Hans armar och ben känns för långa för hans kropp när han sitter vid det lilla bordet som är byggt för en mindre parvel. Han stirras ned av de små knattarna i rummet, samtidigt som han ler på ett självmedvetet sätt.

Sedan bryter rösten från vad han tror är syster Barmhärtighet in och bryter tystnaden. ”Låt oss visa denne unge man vad vi gör med barn som ler i det här klassrummet”, säger hon utan att släppa blicken från honom.

En av 6-åringarna ställer sig upp och går fram till den större pojken. Deras ögon är i samma höjd. Sedan lyfter den yngre pojken på näven och slår den äldre pojken i ansiktet – hårt. ”Mycket bra”, ler systern.

Pojken är chockad av skam och smärta. Han täcker för sitt ansikte samtidigt som han försöker hålla tillbaka tårarna. ”There’s a dark cloud rising from the desert floor/I packed my bags and I’m heading straight into the storm/Gonna be a twister to blow every­thing down/That ain’t got the faith to stand its ground/Blow away the dreams that tear you apart/ Blow away the dreams that break your heart/Blow away the lies that leave you nothing but lost and broken hearted/The dogs on main­ street howl ’cause they understand/If I could take one moment into my hands/Mister, I ain’t a boy/ No, I’m a man/And I believe in a Promised Land.”

C

IRKA 17 ÅR senare sitter han i omklädnings­ rummet i Palladium i New York City. Efter sin tre timmar långa soundcheck, där han personligen täckte varenda meter av teatern med 3 400 platser för att säkerställa att ljudet var perfekt för alla, framförde han den bästa rock­ showen som jag någonsin kommer att uppleva.

Den varade i nästan fyra timmar och det var nästan gryning när jag lämnade Palladium.

Utanför väntar hundratals fans på auto­grafer eller en chans till en pratstund, att få tacka honom. Ingen behövde gå hem besviken. Han tog sig tid för varenda en av dem och gjorde ingen stor sak av det. När han pressades på ämnet blev svarade han eftertänksamt: ”Min musik gav mig allt jag har. Jag var ingen. Jag hade ingenting. Jag vill aldrig sätta någon i en position där de blir förödmjukade. Det hände mig alldeles för länge.”

Om någon annan artist i världen hade sagt det till mig hade jag varit tvungen att hålla mig för skratt, men den här killen var unik. Jag trodde på Spring­steen när han sa sådant.

Bruce content 080219.indd 43

När Springsteen spelade i New Orleans på sin ”Om det någonsin fanns en chans för oss att senaste USA-turné sträckte sig en medelålders kunna leva på musiken, visste vi att det skulle kvinna fram till honom från parketten och gav vara via Bruce”, berättar hans gitarrist ”Miami honom en ring. Det var tydligen hennes mor­ Steve”, Steven Van Zandt från E Street Band. mors förlovningsring. Den var dekorerad med en mängd olika ädelstenar och var för­mod­ligen ÖRSTA GÅNGEN SPRINGSTEEN plockade värd tusentals dollar. Spring­steen tackade upp en gitarr (mest för att spegla sig med henne för tanken, men sa att han inte kunde ta den) var han nio år. Det var dagen efter han den. Kvinnan vägrade ta tillbaka ring­en och sa hade tappat hakan av åsynen av Elvis på The Ed att hon ville att han skulle ha den, innan hon Sullivan Show, men han började inte spela försvann in i publiken igen. Spring­steen blev förrän han var tretton år gammal, två år efter tagen och lämnade ringen till led­ningen efter sitt möte med nunnans stränga rättvisa i det showen och bad dem spara ringen ifall kvinnan katolska klassrummet. Hans avsmak för den någonsin skulle ångra sig och komma tillbaka organiserade religionen (”lukten av klostret fick för att hämta den, men det gjorde hon aldrig. mig bokstavligen att kräkas”), hans brist på ”Det ger dig en känsla av ansvar, en riktigt självrespekt (”jag gillade verkligen inte mig tung känsla av ansvar”, säger Springsteen när själv”) och hans ensamhet (”det var en väldigt han tänker tillbaka på det. ”Det var massa enslig tillvaro, det blev nästan som att jag inte ungar som kom fram till mig när vi höll på med existerade”) skapade ett liv dominerat av ett albumet och de sa saker som ’Vi vet att det tomrum som han snart skulle fylla med åtta kommer bli asbra, vi vet att du kommer att fixa timmars övande på gitarren varje dag. det!’ Jag ville inte göra människorna som stöttat ”Min yngsta syster var sexton år gammal och mig längs vägen besvikna. Då räcker det inte att hon var både väldigt söt och populär. Det fanns bara ta sig genom något, jag ville ta det hela inte på världskartan att hon skulle spendera vägen in i kaklet, varje kväll …” sina lediga timmar inne på sitt rum. Jag hade Han kan ingenting annat. De sista tre konsert­ aldrig det problemet”, berättar han. erna på Palladium (samtliga 10 000 platser Vid fjorton års ålder gick han med i sitt första såldes ut på under två timmar) är fyllda av band och vid sexton års ålder hade han blivit så hängivna fans som följt Springsteen sedan duktig att grannskapets ungar klättrade upp på starten. De allra flesta är i sina sena tonår eller i staplade mjölklådor för att kunna få en glimt av början av tjugoårsåldern. De är vilda och hög­ honom när han övade i sitt garage. ljudda, fast utan den där onödiga våld­samma I början ville ingen av de otaliga barerna och sidan som tidigare varit så vanlig. klubbarna i New Jersey ta emot honom på ”De som kommer till mina spelningar är inte scenen, eftersom han vägrade att spela låtar här för bråk, de är här för att ha kul”, från topplistorna. Till sist fick han säger Springsteen. ”De kan bli äntligen en chans att visa upp vad ganska högljudda och exalterade, han gick för på Upstage och tog men det absolut sista de vill är att emot utmaningen med öppna Förutom i själva bråka med någon.” armar. Efter det fyllde han klubben låten ”The Innan varje spelning pratar fyra kvällar i veckan, tills han Promised Land” Springsteen med säkerhets­vakt­ äntligen introducerades för sin erna och berättar att han inte vill ha dyker uttrycket första manager, Mike Appel. De även upp i texten några hårda tag. Han gör det tydligt kom överens om att bli som Elvis på andra låtar att han kommer att se till att alla och Colonel Tom, men riktigt så av Springsteen, individer som gör sig ansvariga för skulle det inte bli. som ”Thunder onödigt hårda tag kommer att bli Efter kontraktet med CBS under Road”, ”Racing tvungna att leta efter ett nytt jobb tidigt 1970-tal kom Greetings From In The Street”, nästa morgon.

Asbury Park, NJ och The Wild, The Han talar dock inte om för dem att ”The Price You Innocent and The E Street Shuffle.

Pay”, ”Johnny de kommer att bli tvungna att gå Båda släpptes 1973 och hade bara Bye-Bye”, ”Goin’ direkt genom honom om han får en handfull låtar var. Många av Cali”, ”The Ghost låtarna var alldeles för mångordiga reda på att de lagt händerna på Of Tom Joad”, någon av ungdomarna på spel­ för att ge ett gott intryck, men några ”Galveston ningen. Han har tidigare dykt ned av dem, som bland annat ”Lost In Bay” och ”From bland publiken personligen för att The Flood”, ”Incident On 57th Small Things (Big Street”, ”Sandy” och ”Rosalita”, gav reda ut gruff provocerad av säker­ Things One Day hets­vakters allt för hårda tag. Det en försmak på kvaliteten som skulle Come)”. hände flera gånger under hans komma senare.

FORTSÄTTNING tidigare turné.

Springsteen ”Jobbar ni här?”, frågar han. ”De har erkänt att ni tjafsar med är mina vän­ner!”

En reklamskylt han sprejmålat Fansen älskar honom för det.

The Boss själv över omslaget klottrat på längs ”Säkerhetsvakterna på Palladium Sunset Strip i Los av Darkness On är okej”, flinar Springsteen. ”Det Angeles 1978.

The Edge Of blir aldrig några problem här. De Town från 1978 känner mig.”

Cirka hälften av publiken kommer på en enorm reklamskylt i Los från New Jersey och många av de Angeles, då han kommer ihåg Spring­steen från när var missnöjd med han spelade på Upstage, vilket han bilden. minns som ”en av de lyckligaste kvällarna i mitt liv”.

CONTINUES OVER

F

BOSSFAKTA

ROBERT LANDAU/ALAMY

H

ÄLSNINGAR från New Jerseys kusts ändlösa nöjen, strand­prome­ nader, nöjes­­parker, spel­hallar, bryggor, klubbar och pubar.

Hälsningar från små­ stads­livet i Asbury Park i New Jersey.

SPRINGSTEEN: ARKIV 1978

01.03.2019 14:51

44 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 44

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ARKIV 1978 Efter det gav sig Springsteen in i studion igen, där han spenderade ungefär ett år på sitt tredje album, som han samproducerade med Appel och Rolling Stone-skribenten Jon Landau. Born To Run var ett storslaget, heroiskt och magiskt album som gick att jämföra med en slags ohelig allians mellan Phil Spector och Leonard Bern­ stein. En slags romantisk fantasi om ett sjaskigt gatuliv, som kändes enormt påtaglig.

Som ett resultat av att CBS:s pr-maskineri gick på högvarv spelade Springsteen tio utsålda konserter på Bottom Line i New York för en publik i ständig extas. Albumet Born To Run sålde platina och singeln med samma namn klättrade upp till plats 20 på den amerikanska topplistan. Allt verkade gå som en dans, men sedan började allt falla ihop …

Jon Landau hade skrivit en skarp och känslo­ sam artikel om Springsteen för Rolling Stone (eller snarare mer för Bostons The Real Paper den 22 maj 1974), där han lyckades uttrycka mannens unika briljans på ett oerhört person­ ligt sätt. Landau talade om kärleken han kände för sin flickvän som låg på övervåningen och sov medan han arbetade på sin skriv­maskin, om vad musiken han växt upp med hade betytt för honom i hans liv och varför Springsteens framträdande den kvällen var den renaste rock’n’roll-uppvisningen han sett på många år.

Landaus artikel förblir en av de bästa som har skrivits om Springsteen än idag.

CBS lyckades dock hetsa fram en kritisk motreaktion efter DET BÄSTA FRÅN THE BOSS deras val att lyfta fram ett speci­ FRAMFÖRT AV ANDRA fikt citat ur artikeln. Citatet var ” Atlantic City” det kända om att Bruce – The Hold Steady Springsteen var rock’n’rollens ” Blinded By The Light” framtid. Skivbolaget tog det helt – Manfred Mann’s Earth Band ur sitt samman­hang och ” Born To Run” använde det som höjdpunkten i – Frankie Goes To Hollywood sin aggressiva marknadsföring, ” Brilliant Disguise” något som studsade tillbaka på – Elvis Costello både skivbolaget och Springs­ ” Brothers Under The Bridge” – teen. Ett liknande exempel var Cowboy Junkies ”London är äntligen redo för ”Hungry Heart” – Mike Love Bruce Springsteen!”, som jag själv kommer ihåg att jag fnyste ”I’m On Fire” – Bat For Lashes åt på vägen till jobbet en morgon ” It’s Hard To Be A Saint längs City Road, N1, under 1975.

In The City” – David Bowie I Springsteens försvar var alla ” Johnny 99” – Johnny Cash förutom han själv skyldiga till de ” Mansion On The Hill” extravaganta påståenden som – Billy Bragg gjordes för hans räkning. Så fort ” My City In Ruins” han fick syn på citatet om att vara – Eddie Vedder rock’n’rollens framtid på en ” My Father’s House” reklamskylt för Born To Run, – Emmylou Harris kastade han sig på röret, ringde ”Nebraska” – Steve Earle upp bolagets höjdare och sa åt ” Pink Cadillac” dem att lägga ned skiten. När han – Jerry Lee Lewis lite senare fick nys om att det ” Racing In The Street” delades ut gratis pins med – Townes Van Zandt samma citat vid konserter blev ” 4th Of July, Asbury Park han ... ja, inte direkt glad.

(Sandy)” – The Hollies Under samma period hade ”State Trooper” – Arcade Fire Appel och Springsteen sitt första bråk om deras nya pengar, som ” Streets Of Philadelphia” – Richie Havens senare skulle bli en permanent konflikt mellan manager och ” Thunder Road” – Kevin Rowland artist, med dyra rättssaker och anklagelser från båda håll om att ” Working On The Highway” – Joe Ely ha brutit mot kontraktet.

FORTSÄTTNING

LYNN GOLDSMITH/CORBIS

COVERS

BRUCE SPRINGSTEEN | 45

Bruce content 080219.indd 45

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ARKIV1978 Jon Landau blev Springsteens nya manager, men Appel lämnade in en begäran som förbjöd Landau från att befinna sig i en studio med Springsteen och stoppade Springsteen från att alls besöka någon studio. Efter det följde nästan tre år av förhandlingar och tvister i rätten.

När Springsteen borde varit ute på vägarna och firat sin framgång med Born To Run (han älskar att vara på turné och är alltid nyfiken på hur nästa hotellrum kommer att se ut, hur stor sängen kommer att vara, vilken färg tapeten och golvet kommer att ha och vad som hänger på väggarna), fann han sig istället bakom en vägg av juridiska problem. Den främsta orsaken bakom oenigheten mellan Appel och Springsteen grundar sig i den unga artistens naivitet . Appel hade alltid sagt till Springsteen att han betal­ ade E Street Band alldeles för mycket, men det var inte förrän pengarna för deras första framgångs­rika album började rulla in som Springsteen insåg hur lite han hade att säga till om, och det var ju han och killarna i bandet som arbetat så hårt under nästan tio år. ”Vi hade helt plötsligt massor av pengar och kontrakt vi skrivit på tre år tidigare blev viktiga. Det hand­ lade inte så mycket om pengarna …

Jag ville ha mina låtar. Mike hade ­rättigheterna till dem alla. När jag skrev på de där kontrakten visste jag inte ens vad utgivning innebar! Det kändes som mitt liv var bortom min kontroll hela den perioden. Avtal skrämmer mig ganska lätt …”

Efter två långa år med ofrivillig tystnad från Springsteen blev Dark­ ness On The Edge Of Town ett bevis för att han levt upp till all hajp. Han återvände med mer mognad, kraft, själ och passion än någonsin förr. ”Albumet handlar om människor som vägrar ge upp sin mänsklig­het.

Oavsett vad de går igenom och oavsett vad livet utsätter dem för släpper de aldrig taget om den.”

LYNN GOLDSMITH/CORBIS

”B

”I don’t give a damn for the same old played out scenes/Honey, I don’t give a damn for just the inbetweens/Honey, I want – the – heart – I – want –the – soul – I want – control right now.”

Det är rått, spännande och inspirerande.

Listan över lovord kan att göras lång. Om du frågar mig kan det nästan kännas som att Spring­steen är för bra för att vara sann, oavsett om det är i samtal med honom, på skiva eller på scen. Du kommer på dig själv med att leta efter någon brist hos honom. Du stirrar och stirrar tills du kommer fram till slutsatsen att det inte finns någon.

Efter de senaste två årens förfall i show­biz, med alla gratisalbum och konsertbiljetter, är

ROOOOOOOCE!!!” VRÅLAR 3 500 halsar när lamporna

lyser upp E Street Band sam­ tidigt som de kör igång ”Badlands”.

Det är samma fantast­iska ljud som förr. Enda skillnaden är att Spring­ steen går upp på scenen med ett väl­ belåtet leende, iklädd en prydlig svart jacka och med sin Fender hängandes på ryggen. Han greppar mikrofonen med båda händerna och så fort han börjar spotta ur sig textraderna är det tydligt att han inte är densamma längre.

Tiden hade förändrat honom. ”Lights out tonight/Trouble in the heartland/ Got a head-on collision/Smashin’ in my guts, man/I’m caught up in a cross-fire that I DONT UNDERSTAND!/BUT THERE’S ONE THING I KNOW FOR SURE, GIRL!!” ”Jag blev besviken när recensenterna skrev att det lät deprimerat”, sa Springsteen till mig senare. ”Jag tyckte att jag gjorde det ganska tydligt för dem på albumets första låt …”

konkurrenter en rejäl uppvisning i hur det ska gå till. Dagen han lägger av är dagen då musiken verkligen dör, för den här snubben, den här rockaren, visar faktiskt RYGGRAD. Han har en slags moralisk struktur som andra saknar. ”Det stämmer att mina spelningar har en hel del moral och det är en väldigt strikt moral. Det är något som alla som jobbar för mig måste förstå. Jag vet själv hur jag hade känt mig om jag betalat pengar för att se en show och den inte levererade vad jag hade förväntat mig. Det handlar återigen om ansvar …”

Jag har varit på fantastiska spelningar förr, bland annat The Clash på Harlesden 1977, The Who på The Rainbow 1971, Bowie i Newcastle under hans tidigare år och Sex Pistols på Jubilee-båtturen samt de två konserterna på Screen On The Green. Springsteen överträffar samtliga utan tvekan. Jag fick inte bara den bästa spelningen jag någonsin sett i mitt liv, den var mycket mer än så. Det kändes som att se hela livet blinka förbi, men istället för att dö, dansar man.

När Springsteen sjunger om kärlek får han dig inte att flina hånfullt, istället får han ditt hjärta att längta efter tjejen du älskar. Du blir påmind om henne och önskar att hon hade varit där, så att du inte hade behövt gå hem ensam, vara utan henne. Innan visste jag inte att musik kunde ha den kraften.

Springsteen berättar dessutom konflikten mellan far och son bättre än någon annan sedan Steinbeck i Öster om Eden. Det gör han bland annat i låtar som den kraftfulla ”Adam Raised A Cain”, men den riktiga stjärnan är den inofficiella versionen av ”Independence Day”.

Det är kanske den mest gripande, rörande balladen han någonsin skrivit. Första gången jag hörde låten var jag nära tårar. Först trodde jag att det berodde på att jag anting­ en var för känslig eller höll på att bli mesig, men sedan insåg jag att rock’n’roll sällan blev så här ärlig. ”Well, Papa, I don’t know what it was with the two of us/We chose the words and, yeah, we drew the lines/ This house, no how could it hold the two of us/I guess that we were just too much of the same kind/So say good­ bye, it’s Independence Day/All boys must run away… come Indepen­ dence Day/Oh say goodbye, it’s Independence Day/All men must make their way/Come Independence Day…” Du vill ha det, du tar det, du betalar priset ...

Till skillnad från många andra föddes Springsteen som en artist. Han hoppade ofta av scenen och sprang rakt in i publikens hjärtan, med en hand på micken och en arm runt ett fan i en uppvisning av genuin hängivenhet.

E Street Band är som en uppenbarelse. Danny Federici på orgel, Roy Bittan på piano, Steve Van Zandt på gitarr, ”The Big Man” Clarence Clem­ ons på sin gyllene saxofon, ett av de viktig­aste instrumenten efter Springsteens passionerade

”Det räcker inte att bara ta sig igenom det. Jag vill ta det hela vägen in i kaklet, varje kväll …”

Springsteen den enda jag skulle betala pengar för att gå och se. Han är den enda artisten som kan få mig att känna mig som ett riktigt fan igen. ”I believe in the love you gave me/I believe in the faith that can save me!/I believe in the hope and I pray that someday it may raise me… above these… badlands!!!””

Detta är glädjefylld, optimistisk rockmusik.

Det är vad rock’n’roll borde handla om, men sällan gjorde. Han är tyvärr inte rockens framtid, men han är så bra, så stark och så ärlig att han åtminstone ger majoriteten av sina

46 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 46

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ARKIV 1978 röst. Detta skapade en vacker blandning av toner som fick sin rytmn av Garry Tallent på bas och Max Weinberg på trummor. Ljudet var lika fylligt och levande som på vinyl, men Spring­ steens perfektionistiska inställning till sound­ check i kombination med det elektriska soundet som kom till liv live tog Springsteens musik till fantastiska, oöverträffade höjder av excellens.

Både ”Something In The Night” och ”Streets Of Fire” spelades in till skivan på bara en tagning. Den sistnämnda är ännu en pärla på scenen. Springsteen står vanligtvis ensam längst fram på en mörk scen och framför låten på ett nästan plågat sätt som känns oerhört trovärdigt: ”When the night’s quiet, and you don’t care anymore/And your eyes are tired/And someone’s at your door/And you realise… you wanna let go/And the weak lies and the cold walls you embrace…”

Rösten växer, bitter galla av outspädd ilska kommer upp ur hans hals. ” Eat at your insides and – leave – you – face – to – face with STREEEETS OF FIII-RRRE!!!”

Låten ”Factory” är förmodligen en av de mest exakta beskrivningarna av den enformiga, tråkiga och själförstörande tristess som arbetar­klassen upplever som någonsin spelats in på en skiva. Om du tycker att band som Kraft­ werk och Devo är ”industriell fabriks­folkmusik för massorna i maskinåldern”, är du helt bakom flötet och har förmodligen inte gjort en dags arbete i hela ditt liv. ”Early in the morning factory whistle blows/ Man rises from bed and puts on his clothes/Man takes his lunch, walks out in the morning light It’s the work, the working, just the working life/ Through the mansions of fear, through the mansions of pain, I see my daddy walking through them factory gates in the rain/Factory takes his hearing, factory gives him life/It’s the work, the working, just the working life/End of the day, factory whistle cries/Men walk through these gates with death in their eyes/And you just better believe, boy/Somebody’s gonna get hurt tonight/ It’s the work, the working, just the working life…”

Jag älskar den låten, men så är jag fortfarande lätt döv efter fabriken och kanske lite partisk.

Under spelningen jag var på körde Springsteen alla låtar från Darkness On The Edge Of Town, alla låtar från Born To Run och tidiga låtar som ”Spirit In The Night” och ”Incident On 57th Street”.

Han körde även fantastiska låtar som han gett bort till andra artister, däribland ”Faith” (Robert Gordon), ”Fever” (Southside Johnny) och ”Because The Night” (Patti Smith), på ett sätt som överglänser alla coverversioner.

D

ET ÄR DEN ENDA BRISTEN jag kan se hos

Springsteen – han är alldeles för generös!

Ingen annan i rockhistorien har någonsin gett bort låtar av den kvaliteten. Jag antar att han väl hade råd med det, för han är ju ändå ett geni.

Han har spelat i nästan fyra timmar och klockan har passerat midnatt för länge sedan.

Lamporna i lokalen har varit tända i över en halvtimme, men publiken vägrar gå. Vi tänker helt enkelt inte lämna lokalen. Vi står upp och skriker ”BRUUCE! MEER! BRUUUCE!” Han kommer ut igen, spelar vidare och kör igenom

på det nya albumet är äldre. De har upplevt motgångar och blivit sårade, men det finns fortfarande hopp. Det finns alltid hopp. Folk slänger skit på dig hela ditt liv och vissa begravs så djupt i skiten att de aldrig hittar ut igen.

Albumet handlar om dem som vägrar att erkänna att de är begravda för djupt för att komma ut.”

RUCE HAR KOLLAPSAT”, Bruce pratar om de tre kvällarna berättar hans manager Jon han sålde ut på Madison Square Landau för mig 30 minuter Garden under sommaren. ”Jag efter att showen är över. ”Vi måste Biografi­författ­ spelar vanligtvis inte på ställen som ställa in intervjun. Han är totalt aren Dave Marsh är så stora, men det var för alla fans utmattad. Han kan inte prata med skriver att med­ som varit med mig från början, så någon just nu.” studenter vid att alla skulle få plats …”

Normalt hade jag tolkat det som Ocean County Den första kvällen tog han upp sin att jag blivit blåst på en intervju och Community sexton år gamla syster Pam på att stjärnan jag skulle skriva om var College gjorde scenen, efter att ha dedikerat upptagen med att snorta ett gram en petition för ”Sweet Little 16” till henne. längst bak i sin limousine med en att få Spring­ Innan det sista extranumret groupie i knät. Med Springsteen var steen utkastad under den sista kvällen drogs han det dock annorlunda. Allt jag kunde från skolan på tillbaka upp på scenen av sin tänka var ”herregud, jag hoppas att grund av hans italienska mamma Adele (hans han är okej”. ”oacceptabla irländska pappa Douglas hade varit Jag stannar kvar i Palladium en konstighet”. fabriksarbetare i New Jersey en stund och tänker tillbaka på hur gång i tiden och arbetade nu som fantastisk spelningen var. Jag var Joe Strummer, busschaufför i norra Kalifornien). tvungen att hinna med ett flyg vars låt Bruce ropade i protest när Adele tidigt den kommande morgonen, ”Coma Girl” släpade tillbaka honom till så jag tänkte att det var lika bra att Springsteen mikrofonen. ”Mamma, jag orkar stanna uppe hela natten. Jag hade öppnade sin inte mer! Jag spelade precis i fyra ändå inte kunnat sova efter en Glastonburytimmar! Jag kan inte köra mer!” sådan show. spelning med Konserterna på Madison Square ”Du kan följa med backstage och 2009, var ett Garden var typiska Bruce-spel­ träffa Bruce om du vill”, säger stort fan och ningar – intima och kaotiska, med Landau sen till mig, och mitt hjärta sa en gång i en en känsla som nästan liknade en börjar bulta. Jag har träffat dem alla radiointervju: fantastisk fest än en rock’n’roll… Led Zeppelin, The Rolling ”Bruce är show, men som på ett nästan Stones, Sex Pistols och Mike Batt, fantastisk. Om paradoxalt vis samtidigt var några men aldrig tidigare har jag blivit så du inte håller av världens bästa rock’n’rollnervös inför att träffa en artist. Jag med om det är shower. tror jag var rädd för att bli besviken. du en pretentiös Jag berättade för honom att jag Det blev jag såklart inte, för han är marsian från hade varit på Madison Square exakt vad han verkar vara: öppen, Venus. När Garden några dagar tidigare och ärlig, varmhjärtad, personlig, ”Racing In The stått utanför och försökt sälja två vänlig, rolig och förmodligen den Street” spelas ELO-biljetter som CBS hade gett mest sympatiska mannen jag känns livet värt mig. Efter att nästan ha blivit blåst träffat i hela mitt liv. att leva igen.” av lokala fifflare, bestämde jag mig Han har en solbränd och atletisk för att använda biljetterna själv och kropp, ett lättsamt leende och ett ta en titt på insidan. Efter att ha hest skratt, och han är både kommit fram till att Madison avslappnad och pratsam. Samtidigt Square Garden bara var ännu ett Wembley och är han även bra på att lyssna. Det känns direkt jag var inte särskilt sugen på att se en ELO-show, som om du känt honom hela livet. bestämde jag mig för att dra igen. Jag upptäckte Planen var, som du kanske kunnat gissa, att dock att Madison Square Garden inte hade först hälsa och sedan börja ställa mina frågor, något smart upplägg för att släppa ut männi­ men Bruce och jag började prata och kunde skor, trots att de kunde ta in flera tusentals bara inte sluta. Han pratade om det nya åskådare åt gången. Alla trappor, korridorer och albumet ett tag och sedan frågade han mig vad rulltrappor gick i en enda riktning. Att bege sig i jag tyckte om det. Jag talade om att det inte var i motsatt riktning var helt enkelt inte tillåtet. Jag närheten av så tillgängligt som Born To Run, lyckades ta mig ut så småningom, men jag var men att det sticker ut som det bästa han tvungen att bli utkastad av polisen. någonsin gjort efter ett par lyssningar. Då Den överviktiga polisen kallades Heavy och suckade han faktiskt av lättnad. var väldigt trevlig. Han satte ned mig på trotto­ ”Puh, det är bra. Det är den reaktionen vi ville aren utanför och viftade sin polisbatong mot ha från människor när de lyssnade på det.”

Jag kan inte förstå att Bruce var orolig över det, mig, men slog mig aldrig med den.

Bruce brast ut i skratt. han måste väl ändå förstå hur bra det är … ”Jag har aldrig tänkt på vad som skulle hända ”Människor säger så många olika saker till om någon försökte ta sig UT från någon av mina mig. Jag vill bara att de som bryr sig om mig ser konserter!” vad jag försöker göra. Det kunde inte vara ett And the dogs on Main Street howl, ’cause they oskyldigt album som Born To Run, eftersom det inte är på det sättet för mig längre. Karaktärerna understand.

gamla jukeboxklassiker, Buddy Holly-låtar, ”Quarter To Three”, ”Devil With The Blue Dress On” och många, många fler låtar. Sedan smärtar hjärtat, när du inser att allt är över.

Det går inte beskriva. Jag önskar bara att du hade kunnat vara där.

”B

BOSSFAKTA

BRUCE SPRINGSTEEN | 47

Bruce content 080219.indd 47

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

THE RIVER

Bra tider, dåliga tider … En förvirrande berg- och dalbana mellan storslagna utenätter och de katastrofala morgnarna efter över två skivor.

AV ANDREW MUELLER

V

ARJE STUDIO­ALBUM som Spring­steen släppt sedan sitt första har fått sitt namn från en av låtarna på skiv­an. Det är 15 album som har ett titelspår. Det finns två möjliga förklaringar till detta. Den ena är att Springsteen är alldeles för självbelåten för att bry sig tillräckligt för att orka ge sitt arbete en andra tanke efter att ha blivit klar med låtarna, men det känns inte troligt.

Den andra förklaringen är att Springsteen skriver en symbolisk låt som ska representera varje album, som ska fungera som en slags samman­fatt­ning av dess tema, både musik­ aliskt och lyriskt. Det går att höra tydligt på bland annat den sprudlande energin som ”Born To Run” bjuder på, i den ångestfyllda patriotismen i ”Born In The USA”, i det sorgsna underverket ”Magic” och till och med i det förvirrande sökandet efter mening i ”Human Touch”. Det är dock som allra tydligast på spår sex, sida två på albumet The River. ”Låten ’The River’ definierar inte bara albumet, utan även Springsteen. Över nästan fyra årtionden senare, typ halva hans liv, är det fortfarande en av hans allra viktigaste texter.

H 13

OKTOBER 1980

Den lyfter fram allt som gör honom extra­ ordinär. Den innehåller hans komplexa förhåll­ande till det amerikanska låtskrivandets ursprung, där han är tillräckligt djärv för att stjäla från de allra största men ödmjuk nog för att erkänna det. (”The River” lånar sitt tema från en uttorkad flodbädd från Hank Williams ”Long Gone Lonesome Blues”). Den lägger även på ett skarpsynt sätt fram en mans bekym­mer till ett slags grundläggande trium­ virat bestående av arbete, kvinnor och vad meningen med allt egentligen är. Den bjuder även på ett strålande framträdande av hans ständigt imponerande grupp, för E Street Band plockar fram sin allra bästa sida. Sedan går det inte att glömma rösten som mognat till ett finslipat instrument för balladdiktning, som blivit allt mer skrovlig i takt med att dess ägare åldrats. Det absolut viktigaste när det kommer till den här låten är dock själva texten.

Det finns otaliga låtskrivare som främst använder sina ord som ett slags testamente över sin egen intelligens. Springsteen har dock nästan alltid varit tillräckligt disciplinerad för att inse att hans arbete betyder mer än vad han gör. Texten i ”The River “är så smart att det är lätt att lyssna på låten många gånger utan att faktiskt inse hur bra den faktiskt är. FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1 The Ties That Bind HHHH 2 Sherry Darling HHH 3 Jackson Cage HHHH 4 Two Hearts HHHH 5 Independence Day HHHHH 6 Hungry Heart HHHH 7 Out In The Street HHHH 8 Crush On You HHH 9 You Can Look (But You Better Not Touch) HHHH 10 I Wanna Marry You HHH 11 The River HHHHH 12 Point Blank HHH 13 Cadillac Ranch HHHH 14 I’m A Rocker HHHH 15 Fade Away HHHH 16 Stolen Car HHHH 17 Ramrod HHHH 18 The Price You Pay HHH 19 Drive All Night HHH 20 Wreck On The Highway HHHH Utgiven: 13 oktober 1980 Producerad av: Jon Landau, Bruce Springsteen, Steve Van Zandt Inspelning: The Power Station, New York Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr, munspel, piano); Steve Van Zandt (gitarr, bakgrundssång); Clarence Clemons (saxofon, slagverk, bakgrundssång); Roy Bittan (piano, orgel, bakgrundssång); Garry Tallent (bas); Danny Federici (orgel, klockspel); Max Weinberg (trummor).

Bästa ranking: 2 i Storbritannien, 1 i USA

48 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 48

01.03.2019 14:51

BRUCE SPRINGSTEEN | 49

Bruce content 080219.indd 49

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ALBUMEN DE ALLRA FÖRSTA raderna lyder: ”I come from down in the valley/Where mister, when you’re young/They bring you up to do/Just like your daddy done”. De berättar direkt exakt vem och vad din berättare är. Han är någon som blivit van underkastelse. Han vet inte vem du är, men han använder ”mister” när han tilltalar dig. Han är antingen en stolt upprätthållare eller en undergiven fånge av tradition, eller båda delar, som följer i sin fars fotspår.

Efter att ha etablerat sin karaktär låter Spring­ steen honom omslutas av sitt eget litterära univers­­um. Det är knappast ett samman­ träffande att den gravida tonårs­kärleken som vår nya vän är bunden till och förförd av heter Mary. Sist hon nämndes var hon tvungen att bestämma sig för om hon skulle gå biten mellan sin veranda till bilens framsäte som stod parkerad utanför eller inte, för att lämna en stad full av förlorare. I slutet av den första versen har Springsteen fått dig att undra om detta är den passionerade beundraren som hon flydde till Thunder Road med eller om han är någon tråkig medelmåtta som hon valt att stanna kvar för?

Oavsett vilket val hon gjorde har det gått dåligt. Hon är gravid och nu finner de sig båda bundna till sin utdöende hemstad: ”I got Mary pregnant/And man, that was all she wrote”.

Den andra versen summerar återigen hans lidande, och det görs även nu på ett sätt som är smart­ are än det verkar: ”Lately there ain’t been much work on account of the economy”. Raden är klumpig och osofisti­ kerad, men det är så denna förvillade unga man, vars liv är över innan han ens fyllt tjugo, skulle säga.

Låtens klimax inne­ håller dock inslag av äkta poetisk fyndighet, som är finslipad på ett skickligt sätt, även om den förmodligen ligger på gränsen av ordförrådet hos en man till vilken du börjar känna dig vänskaplig med, eller kanske beskyddande över, eller åtminstone betrakta med en viss sympati. Hans samman­ fattning av sitt oplanerade äktenskap som håller på att tyna bort (”I just act like I don’t remember and Mary acts like she don’t care”), kan komma från ett svagt minne av en del från en låt av Merle Haggard.

Låtens förödande crescendo är fyllt av gåtor som är både filosofiskt komplexa och samtidigt den typen av saker som det sluddras om mell­ an fyllekompisar efter att jukeboxen tyst­nat, lamporna tänts och bartendern börjar undra huru­vida de har familjer att gå hem till inte. ”Is a dream a lie if it don’t come true? Or is it something worse?”

Varje låt på det dubbelsidiga albumet är ant­ ing­en ett försök att begrunda sådana exi­stens­ iella plågor på eller ett försök att undkomma dem. Det är anledningen till varför det är en

uppföljare till ”The River”, sådan förvirrande upp­ RECENSENTERNA då låten handlar om levelse att lyssna på hela TYCKER … ytterligare en kille som albumet i en sittning. Det beklagar sig över en kärlek känns lite som en berg- och H ”Detta är perfekt musik som svalnat (”We got dalbana mellan storslagna för sådana som slösat bort married, and swore we’d utenätter och katastrofala sin ungdom med att dricka never part/Then little by little morgnar efteråt, när öl och är upptagna med att we drifted from each other’s albumet skiftar mellan slösa bort resten av sitt liv.” heart”). Skillnaden i den här glädjefylld, sorglös garageJULIE BURCHILL, NME, låten är att huvudpersonen rock’n’roll (i låtar som ”I’m A 11 OKTOBER 1980 gjort något åt det, hur dumt Rocker”, ”Ramrod” och och självdestruktivt det än ”You Can Look (But You H ”Springsteen har tagit må vara: ”I’m driving a Better Not Touch)”) till sorgen från Darkness On stolen car/On a pitch-black grubblande och tankfull The Edge Of Town och night.” Återigen (med tanke blues (i låtar som ”The Price äran från Born To Run, och på Springsteens karriär­ You Pay”, ”Independence kombinerat de två delarna långa förkärlek till att skapa Day” och ”Fade Away”). till en spännande blandning sin egen mytologi) är det Resultatet av denna av rock som tackar sina något av en överraskning dikotomi blir ett album källor, för att sedan dansa att upptäcka att kontrasten med ett tonläge som känns ut genom högtalarna med den klimatiska något tveksam. The River med glädje, sorg och deklamationen från hans var från början planerad att medkänsla.” allestädes närvarande låt släppas som ett singel­ PAOLO HEWITT, MELODY ”Born To Run” (”We’ll get to album och skulle bli en MAKER, 6 OKTOBER 1980 that place where we really optimistisk historia med want to go and we’ll walk in titeln The Ties That Bind, the sun”) är helt oavsiktlig. som beräknades att Den utdragna längden, släppas i slutet av enorma ambitionen och den otroliga bland­ 1979 eller i början av 1980. I ett senare ningen av stämningar och tempon i låten ”The stadium under arbetet med albumet River” hade verkligen testat både förmågan kom Springsteen tydligen fram och tålamodet (och troligen förståndet) hos de till att hans arbete saknade allra flesta band, men den förblir än idag en av djup och allvar. Med tanke på E Street Bands finaste prestationer. De spelar Springsteens politiska stånd­ likt en finstämd jukebox bestående av sex man, punkt och hans tendens att som bjuder på tonsäkra framträdanden av uttala sig å landets vägnar är olika slag varje gång Springsteen kickar igång det enkelt att före­ställa sig att dem. De kör allt från Byrds-stil på låtar som han ansåg det nödvändigt att ”The Ties That Bind”, hjärtekrossande sound reflektera kring den lågkon­ på ”Cadillac Ranch” och en egen superladdad junk­tur som svept in över USA version av Beach Boys och tidigt Motown på i början av 1980. Till slut ”Two Hearts” och ”Out In The Street”. De kan släpptes The River tre veckor till och med prestera med både fart och charm före Ronald Reagan tog över i Vita huset efter Jimmy Carter. när de blir ombedda att spela smöriga bröllops­ sånger som ”I Wanna Marry You”, som en perfekt balans till Springsteens raspiga röst. Rader som ”To say I’ll make your dreams come true would be wrong, but maybe, darlin’, I could help them along” hör lite till samma kategori av Spring­steentexter som ”You ain’t a beauty but hey, you’re alright” (”Thunder Road”), ”Well it ain’t no secret, I’ve Springsteen hade tidigare skrivit om been around a time or two, well I don’t know politikens personliga konsekvenser i grubb­ baby, maybe you’ve been around too” (Tougher lande, bittra ballader, som bland annat Than The Rest”) och ”When I’ve lost all the other ”Factory” och ”Racing In The Street” på bets I’ve made, honey you’re my lucky day” (”My albumet Darkness On The Edge Of Town och Lucky Day”). han skulle göra det igen med låtar som E Street Band visar dock, precis som Spring­ ”Nebraska” och ”The Ghost Of Tom Joad”. På steen, upp sina allra bästa sidor på albumets låten ”The River” hade Springsteens själv­ två resonansrika ballader. På ”The River” går förtro­ende som politisk låtskrivare växt, något som blir tydligt när han tänker över titelspårets deras sound att jämföra med en slags kontroll­ erad vrede, med Roy Bittans vackra och något huvudperson och de miljontals människor underskattade piano som ger Steve Van Zandts som är som honom ur en rad olika vinklar. gitarr sällskap (som han senare har erkänt ”Jackson Cage” och ”Point Blank” är de mest hämtade sin inspiration från Keith Richards brutala, där de båda kvinnliga huvudrollerna rytmer på delar av The Rolling Stones låtar ställs inför besvärliga situationer i form av ”Good Times Bad Times” och ”Congratu­ fängelse respektive avrättning. lations”). På ”Independence Day” visar de upp Det kan även hända att ”Stolen Car” är en

”Det finns ingen tvekan om att dessa låtar var personliga, trots Springsteens återhållsamhet gällande egna bekännelser.”

50 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 50

01.03.2019 14:51

River” som finns med på Live 1975–85-boxen liknande sidor med en minst lika förödande och som spelades in i Los Angeles Coliseum effekt. Om den här fantastiska låten hade varit under Born In The USA-turnén 1985 följs upp av med på vilket annat album som helst, som inte en lång monolog där Springsteen pratar om sitt hade ”The River” med, hade det utan tvekan stormiga förhållande med sin far. Det här talet varit låten alla fortfarande snackat om. Den är innehåller dessutom ett dock menad att fungera ögon­blick som säger mycket som ett kompletterande om Springsteens upp­fatt­ tillägg till tite­lspåret. För­ ning om etik och patriotism utom de uppen­bara musik­ vid den här tidpunkten. När aliska likheterna är det H The River framfördes publiken hyllar det faktum ännu en låt om en pojke och i sin helhet på Madison att han erkänner att han hans pappa, men i den här Square Garden i New York misslyckades med den låten säger pojken allt han i november 2009, under fysiska undersökningen för önskar att han hade sagt i Working On A Dreamuttagningarna till Vietnam den andra låten. Han turnén. tillrättavisar han dem och kommer att ta lärdom av sin H Hungry Heart skrevs muttrar: ”Det är inget att fars misstag och (kanske ursprungligen för The applådera för.” Det är även med inspiration från Ramones. något som lyfter fram kopian av ”Born To Run” tanke- och skriv­processen han nyss köpt) ge sig ut på bakom ”The River”, både låten och albumet. vägarna och dra långt därifrån. (”They ain’t Van Zandt pillar på sin gitarr medan Spring­ gonna do to me what I watched them do to you”.) steen talar om hur mycket han och hans far Det finns ingen tvekan om att dessa låtar var brukade bråka, så att han som ung försökte personliga, trots Springsteens återhållsamhet spendera så mycket tid som möjligt hemifrån. gällande egna bekännelser. Versionen av ”The

BOSSFAKTA

Han brukade bara komma hem när han inte hade något annat val. Han stoppade in sitt långa hår under kragen och försökte smyga in för att undvika sin far och hans ständigt åter­ kommande fråga, som vid den tiden var omöjlig för honom att svara på: ”Vad tror du att du håller på med?”

Det är en fråga som Springsteen frågat sig själv sedan dess, men sällan med samma långvariga stränghet som han tillämpade i detta tal. Det närmaste han kommit till ett svar är albumets något bleka låt ”Wreck On The Highway”. Det är en simpel historia om någon som minns när de möttes i de direkta efter­ dyningarna av en trafikolycka. Det är i grund och botten en enkel metafor om att livet med nyckfull grymhet kan ta slut på ett abrupt vis när som helst – eller åtminstone vändas upp och ned. Springsteens enda svar på detta är som alltid att värna om det man har. I låten beger sig personen hem och ligger vaken bredvid kvinnan han älskar, samtidigt som han tänker tillbaka på det han fått bevittna och den hjälplösa döende mannen som kallade honom för ”mister”.

TOM CALLINS/RETNA

The Summit i Houston, Texas, den 14 nov­em­ ber 1980.

BRUCE SPRINGSTEEN | 51

Bruce content 080219.indd 51

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

NEBRASKA

Springsteen sitter ensam i sitt hem i New Jersey och funderar över dödlighet och kommer fram till slutsatsen: ”I guess there’s just a meanness in this world …” AV NEIL SPENCER

N

ÄR 1981 NÄRMADE sig sitt slut måste tillvaron ha sett lovande ut för Bruce Springsteen. Han och E Street Band hade precis avslutat en triumferande 18 månader lång världsturné för albumet The River, vars skivor och konserter båda hade fått näst intill extatiska mottaganden. Hans nästa album skulle säkerligen flytta honom ännu högre upp i gudavärlden befolkad av rock­ legendarer, och helst med hjälp av några hit­ singlar, för det fanns en viss besvikelse i bossens gäng över det faktum att bara ”Hungry Heart” hade blivit en hit från albumet The River.

Nu skulle låtar som senare skulle visa sig bli stora hits, som ”Because The Night”, inte ges bort till andra längre. Ändå verkade det inte som att Springsteen kom till ro. Istället för en tillvaro fylld av över­ flöd fann han sig i en situation som han senare beskrev som ”en djup känsla av isolering”. När han var tvungen att skriva nya triumferande

H 30

SEPTEMBER 1982

rocklåtar var det som en demon vakade över hans kreativa sida och drog honom i motsatt riktning. Istället skapades låtar som handlade om karaktärer i de yttersta gränserna av det amerikanska samhället, människor vars hopp om frälsning hade passerat förbi för länge sedan: mördare i väntan på sin avrättning, smågangstrar, barn fyllda av förtvivlan och poliser vars tillvaro äventyras av sina egna familjemedlemmar.

Detta var outsiders bakom de misslyckade men uppriktiga individerna från arbetar­ klassen som Springsteen skrivit om fram till denna punkt. De var inte bara rebeller. De var kriminella, varav en del människor som tvingats till brottslighet till följd av sociala omständigheter. Detta var en inblick i liven hos de bortdrivna individer som befann sig långt ifrån det triumferande USA som beskrevs av president Ronald Reagan under hans första mandatperiod. Springsteens empati för de som hade det svårt hörde till en kultur av missnöje som sträckte sig tillbaka till John Steinbeck och Woody Guthrie.

ALBUMSPÅR 1 Nebraska HHHHH 2 Atlantic City HHHHH 3 Mansion On The Hill HHH 4 Johnny 99 HHH 5 Highway Patrolman HHHH 6 State Trooper HHH 7 Used Cars HHH 8 Open All Night HHH 9 My Father’s House HHHH 10 Reason To Believe HHHH Utgiven: 30 september 1982 Inspelning: Hemifrån, Holmdel, New Jersey Medverkande: Bruce Springsteen (gitarr, munspel, klockspel, mandolin, orgel) Högsta placering: 3 i Storbritannien, 3 i USA

FORTSÄTTNING

52 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 52

01.03.2019 14:51

BRUCE SPRINGSTEEN | 53

Bruce content 080219.indd 53

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ALBUMEN fyrspårig TEAC-bandspelare började Spring­ DET VAR ETT arv som nyligen hade påverkat steen sitt arbete den 3 januari 1982. Han den 32 år gamla sångaren på ett kraftfullt sätt. använde sig bara av en gitarr, ett munspel samt Låtarnas ädla ursprung hjälpte dem dock inte inslag av klockspel, mandolin och orgel. Låtarna upp på topplistorna. I det rådande politiska fick liv på ett naturligt sätt, men när komposi­ klimatet hade det nästan motsatt verkan. tören spelade upp resultatet av sitt arbete för Spring­steens musiker hade dessutom svårt att Landau och bandet var det som att de tidiga ge låtarna liv i studion. Det var ur denna stagna­ inspelningarna rann ut i sanden. Det var som att tion som ett av Springsteens modigaste album växte fram. Det var allt som hans tidigare album E Street Bands naturliga överflöd på ett omedvetet sätt kämp­ade emot materialets inte hade varit; långsamt, sparsamt, dystert och enkla och avskalade ton. solo. Utan bandet vid hans sida blev Nebraska De hade haft bättre framgång med andra låtar ett lågmält mästerverk som skulle genljuda in i Springsteen tagit med sig nyligen, som ”I’m On framtiden och bli till en prövosten för Spring­ steens integritet som artist samt fungera som en Fire”, ”Glory Days”, ”Downbound Train” och ”Born In The USA”, varav den sistnämnda var en slags mall för nästa generation. Ett dussintal år av låtarna från Springsteens hemma-demos senare bestämde sig Springsteen för att som fick en upplyftande behandling. Resten av återvända till konceptet med The Ghost Of Tom låtarna som hamnade på Nebraska-albumet Joad. förblev dock dystra. Efter påtryck från Steve Van Det mogna soundet på Nebraska hade sitt ursprung i flera delar av Springsteens liv. Över­ rask­ande nog var Europa en av dem. När han äntligen hade samlat tillräckligt med mod för att återvända dit fann han sig i en ömsesidig kärleksaffär. Det var inte bara det faktum att publiken avgudade honom, men sångaren fann även atmosfären behaglig. Senare sa han: ”I USA på tidigt 1980-tal fanns det en känsla av våld i luften. Jag upplevde mindre av den i Euro­ pa. Det kändes både hövligare och vettigare.”

Det var dessutom under samma period som Springsteen upptäckte historia. Hans manager och producent Jon Landau hade introducerat honom för amerikansk film, från den ångest­ fyllda noir-genren till de majestätiska västern­ filmerna av John Ford. Det var speciellt Fords episka film Vredens druvor från 1940, där ädel­ heten hos arbetarklassens emigranter talade direkt till Springsteens känslor. ”Vredens druvor gav mig en vemodig syn på historien, men den var också fylld av värme och Zandt bestämde sig Landau lojalitet.” och Springsteen senare för Som tonåring var Spring­ att släppa låtarna precis som steen en ointresserad de spelats in, något som gav student, en ensamvarg med ljudingenjören Chuck H När han läste på om en gitarr. Nu utforskade han Plotkin utmaningen att Starkweather-morden för ivrigt. Han spenderade finslipa inspelningarna och albumets titelspår ringde timmar med Joe Kleins förbättra ljudkvaliteten.

Springsteen Ninette biografi om Woody Guthrie När albumet äntligen Beaver, reportern från den och uppskattade de gotiska släpptes i september 1982 ursprungliga storyn från karaktärerna i Flannery gjorde Nebraska kritikerna 1958.

O’Connors berättelser. I nöjda, men förvirrade stora H Referensen till ett slutet av The River-turnén delar av hans fans som var band som spelar Night prisade han även Allan vana med upplyftande rock­ Of The Johnstown Flood Nevins bok A Pocket History låtar. Trots att det lyckades i Highway Patrolman Of The United States och skivan klättra upp till verkar vara påhittade. Det sjöng Guthries ”This Land Is tredjeplatsen på topplist­ finns folkballader om den Your Land” på scen. Det var orna, men sen försvann den förödande översvämningen en handling av alterna­tiv sedan lika snabbt igen. Det i Pennsylvania 1889, men patriotism, ett slags motgift utfördes ingen tillhörande säkerligen inga ett band på till Reagans röda, vita och turné för att marknadsföra en pub skulle spela. blå triumftåg. Det var även albumet och vid den här H Johnny Cash gjorde vid denna tid som Spring­ tidpunkten hade de redan covers av ”Johnny 99” och steen skrev den första av de fullt upp med förberedels­ Highway ”Patrolman” på sin tio låtarna på Nebraska: erna för Born In The USA. Det LP Johnny 99 från 1983. ”Mansion On The Hill”, vars resulterade dock i Spring­ H Hyllningsalbumet Bad­ titel och tema ogenerat steens allra första MTVlands av 2000 Sub Pop lånats från Hank Williams. video, i form av en tuff har Nebraska-låtar av Ben Som en början på sitt svartvitt musikvideo för Harper, Los Lobos, Aimee arbete med Nebraska bad Atlantic City.

Mann och Hank Williams Springsteen sin gitarr­ Nebraska gör sitt mörka III, som gav ”Atlantic City” tekniker, Mike Batlan, om sound tydligt redan på bluegrass-känsla. hem­inspelnings­utrust­ omslaget, som är ett grynigt ning. Efter att ha fått en

Den oerhört simpla produktionen, råheten i fram­ trädandena, känslan av att vara i närvaron av en artist under själva skapandets process …

BOSSFAKTA

svartvitt foto av en snötäckt vindruta och ett ödsligt landskap täckt av en knappt urskiljbar asfaltsraka. Med tanke på att albumet kom från en äkta rockpoet var budskapet tydligt: motor­ vägen lovade inte längre flykt och upp­f yllelse, bara en farlig resa mot en föga lovande framtid.

Ingenting understryker den stämningen mer än albumets öppningslåt. Det är en berättelse baserad på ett ökänt mordfall från 1958, då den 20 år gamla Charles Starkweather och hans tonårsflickvän begav sig ut på Nebraskas vägar och dödade alla de fick syn på. Springsteen hade redan blivit bekant med deras historia genom Terrence Malicks film Badlands från 1973, vars titel Springsteen redan lånat till låten Badlands på albumet Darkness On The Edge Of Town.

Skillnaden med den låten är dock att den visar triumf på vissa ställen, med textrader som ”We’ll keep pushing till it’s understood and these badlands start treating us good”. I den här låten finns ingen frälsning, bara död, oavsett om de är i händerna på kriminella eller lagens snara.

Låten lyckas fånga hans sista ögonblick på ett brutalt och fångande sätt: ”Midnight in a prison storeroom with leather straps across my chest”.

Precis som Starkweather visar Springsteens karaktär ingen ånger och framför bara observa­ tionen: ”I guess there’s just a meanness in this world”. Det är en kommentar som reflekterar Hannah Arendts ”Den banala ondskan”.

Samma typ av amoralitet sträcker sig genom resten av Nebraska-albumet. Huvudpersonen i Atlantic City är en småbrottsling som hamnat mitt i spelresortens gängkrig och planerar att göra ”en liten tjänst” (kanske ett mord) åt någon för att kunna betala skulder ”ingen ärlig man kan betala”. Samma fras återkommer på låten ”Johnny 99”, där en sparkad bilmekare som inför hotet att förlora sitt hem super sig full, begår ett rån och skjuter ett butiksbiträde. När han ställs inför ett 99 år långt fängelsestraff ber han dom­ aren att tänka om och istället låta dem raka hans huvud och ställa honom i kön till avrättning.

Lagöverträdelser är också temat på låten ”Highway Patrolman”, där en polis tvingas välja mellan att gripa sin egen bror för vad som verkar vara ett mord (”a kid lyin’ on the floor lookin’ bad, bleedin’ hard from the head”) eller låta honom fly över den kanadensiska gränsen. I slutändan kör polisen in till vägkanten och ser på när broderns baklyktor försvinner iväg. Låtens bakgrund är minst lika kraftfull och berättar om hur den stökiga brodern Frankie hade kommit hem från armén 1968 (det är första gången Springsteen nämner Vietnamnkriget). I en vacker refräng minns låtens huvudperson lyckligare dagar för de två bröderna: ”Taking turns dancing with Maria. Nothin’ feels better than blood on blood.”

Familjens band är ytterligare ett tydligt tema på Nebraska. I låten ”Used Cars” kollar en ung man på när hans pappa ”sweats the same job from mornin’ to morn” och längtar efter att fly, medan låten ”Mansion On The Hill” har ett liknande tema. Springsteen antog senare att hans humör präglades av att han vid tiden för när han skrev Nebraska tänkte tillbaka på sin barndom och människorna han mindes från sin fars sida av familjen. ”Jag försökte få grepp om vad som pågick och vilka krafter det var som påverkat mina föräldrars liv. Hela den där grejen med bortkastade liv påverkade mig.”

Bortsett från albumets allvarliga tema och kraften i hur det lyckas lyfta fram historier är en

54 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 54

01.03.2019 14:51

”Somebody out there, listen Springsteen, som var pop­ to my last prayer. Hiho intresserad, mycket väl kan RECENSENTERNA silver-o, deliver me from ha varit bekant med.

TYCKER … nowhere.”

Låten ”My Father’s House” Samma klagomål, om än har en traditionell ameri­ H ”En bättre titel för denna med ett något mer optimist­ kansk känsla, som är både LP hade förmodligen varit iskt sound, hörs på låten högtidlig och ståtlig. Den ”Fler låtar om bilar och ”Open All Night”. Detta är handlar om en son som snubbar och livets mening”, en mer konventionell låt av besöker sitt övergivna barn­ eftersom Springsteen Springsteen, där personen i doms­hem och påminner verkar vara helt oförmögen låten lyssnar på gospel i om Ralph Stanleys låt ”Rank att gå vidare från sin strävan efter någon slags Stranger”. Personen i låten överdrivna, romantiserade ”långdistansfrälsning”. söker efter en förälder, men syn på världen.” PAOLO Frågan om frälsning denne har inte flyttat, utan HEWITT, MELODY MAKER, 25 adresseras direkt på låten gått vidare till ett himmelskt SEPTEMBER, 1982 ”Reason To Believe”, som är rike. Fångad i ett jordeliv är albumets mest öppet allt han kan göra att bära det H ”Det känns som att han religiösa låt. Här funderar med sig. ”My father’s house lyckats ta sig loss från Springsteen över livet och shines hard and bright. It känslan av att behöva döden, och frågar herren: stands like a beacon calling visa sin ärlighet och både ”Lord, won’t you tell us what me in the night. Calling and skriver och sjunger likt does it mean?” Svaret calling, so cold and alone. en klassisk trubadur kommer aldrig, men han Shining ’cross this dark som underhåller med en kommer sedan fram till att highway. Where our sins lie oväntad kick.” CHRIS BOHN, det inte spelar så stor roll: ”At unatoned.”

NME, 25 SEPTEMBER, 1982 the end of every hard-earned Synd och dödlighet fyller day people find some reason albumet. Han var aldrig to believe”. Låtens enkelhet särskilt religiös, men det och Springsteens kristna var aldrig långt objektivitet skapar en vacker kombination, som borta. visar att trots livets alla motgångar, och det Två gånger ropar en av låtarnas karaktärer faktum att det finns ”a meanness in this world”, efter frälsning, och den olagliga föraren på New så finns det fortfarande hopp.

Jersey Turnpike som inte vill bli stoppad ropar:

LAURA/IMAGES PRESS/GETTY

av höjdpunkterna på Nebraska dess speciella och åtstramade sound. Den oerhört enkla produk­tion­en, råheten i framträdandena, Springsteens spontana kvidande och känslan av att vara med artisten under själva skap­ande­ processen, istället för att enbart få ta del av en välpolerad artefakt – allt detta stärker känslorna på ett sätt som E Street Bands instrument aldrig hade klarat.

Det är tydligt att Springsteen på ett musikal­ist vis känner en koppling till Woody Guthries ande, ungefär som en ung Dylan. Springsteen hade sedan länge lyckats be­grava påståendena om att han var en ny Dylan. På Nebraska blir dock Springsteens skuld till Dylan väldigt tydlig. Det sorgsna mun­spelet som inleder låten ”Nebraska” är inte bara likt, utan är nästan en kopia av Dylans harpa på ”Visions Of Johanna”.

Springsteens dialekt verkar dessutom ha rört sig från öst­kusten till något mer tidlöst från mellan­västern.

Det finns dock andra musikaliska andar närvarande. Elgitarrsolot som driver låten ”Open All Night” (som är den enda upplyft­ande låten på albumet) är lånat från Chuck Berrys ”Promised Land”, medan den ekande gitarren i låten ”State Trooper” och dess tuffa sång påminner mycket om Jody Reynolds ”Endless Sleep”. Detta är båda verk som en yngre

BRUCE SPRINGSTEEN | 55

Bruce content 080219.indd 55

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

BORN IN THE USA

Glansdagarna. Ett förgudande i händerna på 30 miljoner skivköpare och, bisarrt nog, Ronald Reagan. AV JOHN LEWIS

I

DAG KÄNNS DET som att de flesta har ganska bra koll på Springsteens politiska åsikter. Han är känd som liberal, truba­ dur för John Kerrys val­ kampanj och komposi­tör av låtar till Barack Obama. Han är den fackliga mannen som hyllar Pete Seeger, stödjer homo­ sexuellas rätt att gifta sig och gör soundtrack till filmer om hur det är att leva med aids.

I efterhand kan det därför kännas surrealist­ iskt att Ronald Reagan ville använda ”Born In The USA” som en patriotisk låt under sin val­ kampanj 1984. Något som är ännu underligare är att Reagan under ett tal i New Jersey fram­ förde en överdriven hyllning till The Boss. Det låter lika galet som om Thatcher hade sjungit lovord om Billy Bragg under en Tory-parti­ samling i mitten av 1980-talet.

Den huvudsakliga skillnaden är dock att Springsteens politik alltid har varit ganska mycket mer komplex och tvetydig. En del av hans lockelse har alltid varit att alla kunnat projicera sin egen tro på honom. Höger­konser­ v­ativa (som än idag utgör en stor del av Spring­ steens fans) tycker om hans passion för arbetar­k lassen i småstäder, hans patriotism, hans uppenbara USA-nostalgi samt hans hyllningar av familjen, hemmet, samhället och försoning. Hans lyssnare i medelklassen

H4

JUNI 1984

fastnar ofta för idén om honom som The Boss, som framgångsrikt sveper igenom ett ärofyllt liv de aldrig kommer att uppnå själva. Spring­ steen själv har verkat vara ganska nöjd med båda dessa delarna under större delen av sin karriär. För honom var rocken ett slags socialt lim som inte skulle vara orsak till delningar som separerade unga från gamla, svarta från vita, höger från vänster och så vidare.

Därför tog han aldrig ett tydligt avstånd från Reagans handlingar. Under en livekonsert i september 1984 slängde han dock ut en pik om att presidenten förmodligen aldrig hade lyss­ nat på Nebraska. Alla trogna Springsteen-fans förstod att han syftade på skillnaderna mellan Reagans patriotiska konservatism och skivans dystra socialistiska realism. Born In The USA är på sina ställen lika mörk som Nebraska. Sound­ et på de båda albumen byggs upp gradvis och har återhållsamma melodier. Låtarna handlar ofta om vilsna, postindustriella män som genomgår kriser av maskulinitet, ilska och orättvisor som kommer från vanstyret från företags girighet och regeringen. Albumen har en tydligt nostalgisk bild av USA, men är samtidigt medvetna om att en sådan plats aldrig har funnits på riktigt. Låtarna handlar ofta om män i 30-årsåldern som ser tillbaka på sin ungdom och som levt efter principerna som beskrivs i låtar som ”Born To Run” och FORTSÄTTNING ”Hungry Heart”.

ALBUMSPÅR 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Born In The USA HHHHH Cover Me HHH Darlington County HHHH Working On The Highway HHHH Downbound Train HH I’m On Fire HHHHH No Surrender HHHH Bobby Jean HHHHH I’m Goin’ Down HHHH Glory Days HHHH Dancing In The Dark HHH My Hometown HHHH

Utgiven: 4 juni 1984 Producerad av: Jon Landau, Chuck Plotkin, Steve Van Zandt, Bruce Springsteen Inspelning: The Power Station and The Hit Factory, New York Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr); Clarence Clemons (saxofon, slagverk, bakgrundssång); Roy Bittan (synt, piano, bakgrundssång); Danny Federici (orgel, klockspel, piano på ”Born In The USA”); Garry Tallent (bas, bakgrundssån); Steve Van Zandt (akustisk gitarr, mandolin, bakgrundssång); Max Weinberg (trummor, bakgrundssån); La Bamba (bakgrundssång på ”Cover Me” och ”No Surrender”); Ruth Jackson (bakgrundssång på ”My Hometown”) Högsta placering: 1 i Storbritannien, 1 i USA

56 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 56

01.03.2019 14:51

BRUCE SPRINGSTEEN | 57

Bruce content 080219.indd 57

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ALBUMEN Nebraska) inte riktigt passade in med det ”WE LEARNED MORE from a three-minute klassiska E Street Band-soundet. När han record baby, than we ever learned in school”, bestämde sig för att samla bandet igen 1983 var lyder texten i låten ”No Surrender”. De har gått det tydligt att Springsteens sound måste igenom lidande, men de visar även sin förmåga omarbetas ganska rejält. att göra det bästa av vad de har. Detta är något Förutom några få undantag, som ”Darlington som betonas ytterligare av Springsteens County”, var det ytterst lite som överlevde från fantastiska sätt att framföra låtarna och det den klassiska konfigurationen av det E Street faktum att nästan varje låt är en stor hit.

Band som hade bildats ett årtionde tidigare.

Titelspåret ”Born In The USA” är ett perfekt Denna låt är lite av en motsvarighet till exempel på dessa paradoxer. Personen i låten ”Cadillac Ranch” på plattan The River och som går igenom en tuff uppväxt innan flykten till faktiskt skrevs redan under 1978 under arbetet armén. Han överlever en tur till Vietnam, där med Darkness On The Edge han ser sin bästa vän bli Of Town. Märkbara död­ad. När han återvänder RECENSENTERNA skillnader är bland annat hem behandlas han illa, blir TYCKER … att saxofonisten Clarence arbetslös och kastas fram Clemons är frånvarande på och tillbaka mellan hem­ H ”Trots bekantheten med stora delar av albumet och löshet och fängelse. Han har teman och sound gräver är bara prominent på låtar blivit förrådd av patriot­ Born In The USA djupt ned som ”Dancing In The Dark” ismen och lurats av reger­ i historien och lyfter fram och ”Bobby Jean”. Istället ing­en samtidigt. Han är ett skulle Max Weinbergs en del förlegade känslor. offer för ett meningslöst närvarande förstärkta krig, men trots det förblir Du kanske föredrar din trummor, i kombination hans anda obesegrad. Den underhållning aningen med gitarrer som spelar minimalistiska akustiska varmare, men tanken tillsammans likt en demon av låten, som finns bakom detta är inte bara kraftfull kör, skapa soundet på samlingen 18 Tracks, underhållning.” som gav karaktär till många lyfter verkligen fram låtens ADAM SWEETING, MELODY av 1980-talets inspelningar. kraftfulla text. På album­ MAKER, 28 JULI 1984 Ett av E Street Bands mest versionen som spelades in kända kännetecken var den 18 månader senare har låten H ”Genom att överge vackra synergin mellan bearbetats och för att lyfta allt det där tjatet om en Federici och Bittan på orgel fram protest­känslan med ”triumferande rebell”, respektive piano. Det var ett en mer bombastisk produk­ visar Springsteen upp samspel som påminde om tion. Max Wein­bergs åsk­ typen av moral och klassisk gospel och som liknande trum­mor i kombi­ konstnärlig integritet som förstärkes med hjälp av nation med Roy Bittans synt rocken sällan gör nu för resten av bandet, som skapar verklig­en känslan av tiden. Kraften i Born In The balans­er­ade pianots rytm­ en patriotisk låt, vars beat USA är mindre vräkig och iska toner med Hammond­ känns i hela kroppen. mindre berusande, men orgelns kontinuerliga Anledningen till varför den är mycket verkligare sound. Denna dynamik alla ville ha en bit av The än kraften i hans tidigare skulle så gott om försvinna Boss berodde såklart på att arbeten. Detta är kraften på Born In The USA, då Born In The USA var enorm. av en ärlig artist.”

Bittan byter ut pianot med Precis som Thriller av CHARLES SHAAR MURRAY, en synt på både titelspåret Michael Jackson (albumet NME, 4 AUGUSTI 1984 och ”Dancing In The Dark”. det ersatte överst på Bill­ Även delarna där han board-listan), fick det hela faktiskt spelar piano låter sju hitsinglar och toppade annorlunda, med ett klumpigare och bjäller­ listorna i princip hela världen. Albumet sålde liknande sound som påminner om soundet på platina i USA, till sist hela 15 gånger och sålde en Yamaha DX7. På samma sätt hade Danny över 30 miljoner ex i hela världen. Det är (med Federicis orgel fått ett nytt plastigare (nästan god marginal) Springsteens största album. eteriskt) sound på låtar som ”I’m On Fire” och Springsteen själv var obekväm med beröm­ ”Glory Days”. melsen det gav honom och oroade sig över att Förutom det faktum att detta nya sound gav albumet hade förvandlat honom från en albumet mer framgång än något annat som ”album­inriktad” rockartist till en vanlig pop­­ Springsteen släppt tidigare artist. ”Albumet fick mig att ifrågasätta sättet lyckades de även fånga jag presenterade min musik på och jag blev tidens pop och skapade ett verkligen tvungen att tänka igenom vad jag höll antal singlar som på med”, skrev han i introt till Songs. pumpades på radio­ Låtarna ”Born In The USA” och ”Working On stationerna på 80-talet. Det The Highway” spelades ursprungligen in i januari 1982 på en rullbandspelare i Spring­ steens hem i Holmdel, New Jersey, som en del av demosessionerna som senare skulle bli stora delar Nebraska. Han hade känt sig missnöjd med båda låtarna och presenterade dem inte ens för bandet direkt, för han tyckte inte att de passade in. Det visade sig att mycket av det Springsteen skrev på den tiden (han ska ha skrivit runt 60 låtar på 18 månad­er efter

innebar att Springsteen, till skillnad från jämförbara legendarer, som Dylan och Neil Young, aldrig blev irrelevant på 1980-talet.

Springsteen lyckades stanna kvar i MTV-världen och omfamnade tiden till fullo.

Den största singeln ”Dancing In The Dark” är den mest radikala omarbetningen. Det kan ha varit den låten som välkomnade Springsteen in i 80-talet, gav hans karriär ny fart och gjorde honom till något av en hitartist. Trots detta förblir låten en rörig kompromiss av dans- och rockmusik, som är full av skrikande syntar och stinkande hårgel. En något mer övertygande popfusion är låten ”Cover Me”, som ursprung­ ligen tänktes som en discolåt för Donna Summer tills Jon Landau hade övertygat Springsteen att det skulle vara en perfekt singel (Summer fick istället en Springsteen-låt vid namn ”Protection”).

Trots att Born In The USA tog in dem i 1980-talet har albumet sina rötter längre tillbaka än så.

Låtar som ”Working On The Highway” och ”I’m On Fire” har sitt ursprung i 50-talet. De är både en mix av rockabillygitarrer och rim shottrummor, och är båda ett slags tolkningar på olika sidor av Elvis. ”Working On The Highway” går att jämföra med Elvis på ”Mystery Train”, medan ”I’m On Fire” har många likheter med ”Love Me Tender”. Apropå det, är den först­nämnda Springsteens första flirt med country och western på albumet. Om du gräver fram en gammal vinylversion av det och spelar ”I’m On Fire” på 45 RPM, som många gjorde, kommer du lägga märke till att det låter förvån­ ans­värt likt Dolly Parton. Ett annat exempel på detta är låten ”I’m Goin’ Down”, vars sound går att jämföra med artister som Johnny Cash. Båda dessa hjälpte senare till att bana vägen för det country­inspirerade

58 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 58

01.03.2019 14:51

Meadowlands Arena, New Jersey, August 8, 1984

albumet Tunnel Of Love.

Om det finns något genomgående tema på albumet lyriskt sett är det vuxenlivet som blickar tillbaka på ung­domen. Detta är något som liknar temat på albumet The Nightfly av Donald Fagen från 1982, som också bjuder på en resa tillbaka till 50- och 60-talet, fast med tillräckligt mycket opartiskhet för att kunna inse att det förflutna inte alltid var så bra och att den amerikanska drömmen alltid har varit fläckad. Springsteens karaktärer är dock lite mer hårdnackade jämfört med Fagens.

Precis som på albumen Nebraska och Darkness On The Edge Of Town är karaktärerna på Born In The USA amerikanska medborgare i arbetar­ klassen som kommit till insikt att livet är tuffare än den värld de blivit lovade under sin mer sorg­ lösa ungdom. Trots detta är dessa karak­tär­er bestämda att ta sig igenom de svåra tiderna och de söker tröst på alla sätt de kan.

I låten ”Glory Days” blickar tuffingen och skönhets­drottningen från högstadiet tillbaka på sina lyckliga skoldagar, när de var unga och eftertraktade. Samtidigt ser berättaren på dem båda med en blandning av nöje och medlid­ande, samtidigt som han begrundar sin egen dödlighet. Både ”Bobby Jean” och ”No Surrender” utforskar på ett vackert sätt de djupa och långvariga vänskaper som inte kan förstöras. Den förstnämnda tros handla om Springsteens äldsta sidekick Steve Van Zandt, som vid den tiden övervägde att lämna E Street Band. I låten ”Cover Me” söker berättaren flykt från det moderna livets prövningar genom att låta sin tillvaro uppslukas av en kvinnas kärlek.

Låten ”My Hometown” handlar om en 35 år gammal far (samma ålder som Springsteen var vid den tiden), som utforskar sina gamla hem­ trakter och finner ett dystert post­industriellt

Nebraska på Born In The USA, men jag kom aldrig dit”. Han hävdade att titelspåret och ”My Hometown” passade med konceptet han hade tänkt sig för albumet från första början, men att det för övrigt inte riktigt hade blivit som han hade tänkt sig. Och trots att det blev landskap. Det får honom att komma fram till Spring­steens största album någonsin var det få slutsatsen att han och hans familj måste lämna av låtarna som blev regelbundna på spelningar. staden.

De fick aldrig riktigt samma bombastiska sound Springsteen har alltid varit försiktig med att på scen som på skiva. Låten ”Dancing In The måla upp en sorglös bild av det förflutna och påminner oss ofta om att det förflutna var fullt av Dark” förvandlades till en sololåt med akustisk gitarr innan den började faror och rassegregering: försvinna från spelningar, ”There were lots of fights, och samma sak gällde låten between black and white. ”No Surrender” (som fick en There was nothing you can kort återupplivning 2004, do”. Alla karaktärer är inte H Videon för Glory Days när John Kerry använde den heller av det sympatiska filmades i en klubb som som valsång). slaget. Vissa är typiska heter Maxwell’s i Hoboken Efter den 11 september patetiska stereo­typer som i New Jersey, där Frank 2001 återupplivades den enbart betraktar kvinnor Sinatra var delägare. också kort, men i en slags som troféer. I vissa låtar, som H Chrysler Motors ska blues där Springsteen ylade ”I’m On Fire” eller väg­ enligt rykten ha erbjudit texten i sällskap med en arbetaren på jakt efter en ung Springsteen 12 miljoner special-12-strängad gitarr fästmö i ”Working On The dollar för att få använda som han spelade i ren Ry Highway”, har karak­tär­erna Born In The USA i en Cooder-stil. nästan pedofila drag. Låten annonskampanj. Han sa Under krigen i Irak och ”Darlington County” är nej, och de beställde en Afghanistan har Spring­ ytterligare en moralisk liknande låt med titeln The steen varit hård med att att berättelse, som handlar om Pride Is Back istället. framföra ”Born In The USA” unga byggnads­arbetare från som en peppande låt och storstaden som är på jakt istället varit noga med att betona dess efter lätta ligg med småstädernas tonårstjejer. underliggande budskap och protest. Kanske är Låten slutar med att en av dem finner Gud och han glad för att hans lyriska tvetydigheter kan den andra blir gripen. tolkas fritt, men att han nu befinner sig i en Springsteen är fortfarande inte övertygad om position där han kan vara tydligare och välja albumets framgång och har sagt: ”Jag la stor fokus själv. Otroligt nog, verkar det inte skada press på mig själv under lång tid för att kunna hans karriär minsta lilla. åter­skapa samma intensitet som den på

Det är på långa vägar hans största album, men trots det är Springsteen inte övertygad om dess storhet.

GLOBE PHOTOS/ALPHA

BOSSFAKTA

BRUCE SPRINGSTEEN | 59

Bruce content 080219.indd 59

01.03.2019 14:51

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

TUNNEL OF LOVE Ett trasigt äktenskap, en obekväm beröm­ melse, ett splittrat E Street Band … och Springsteens mest personliga album hittills.

AV GAVIN MARTIN

H9

B

RUCE SPRING­STEEN må ha påverkats av att den allmänna upp­ fattningen om honom var att Born In The USA hade gjort honom, men det märktes inte till en början. Hans nästa utgivning i form av Live1975-85 var en box som presenterade Springsteen som en bred rockstjärneikon, en kampanjande populist, en maratonman på scen och till och med en stojig clown.

Det var dock aldrig särskilt sannolikt att artisten bakom så isolerade och dystra verk som Nebraska, eller så orubbliga som Darkness On The Edge Of Town, skulle känna sig nöjd med att jaga eller försöka upprätthålla den superstjärne­status som följde i kölvattnet av Born In The USA. I början av 1987 hade tiden kommit för att (åtminstone tillfälligt) lägga legenden Bruce Springsteen åt sidan.

När Springsteen reflekterade tillbaka på det

OKTOBER 1987

hela senare sa han: ”Jag ansåg att en stor publik är övergående av naturen. Om du förlitar dig allt för mycket på den kan den förvilla dig från vad du gör och vem du är.”

Som ett resultat av de senaste årens uppmärksamhet och hans beslutsamhet att inte låta populariteten göra honom blind för de djupare syftena med hans arbete, började han att spela in en serie låtar hemma i garaget i Rumson i New Jersey. Syntar, gitarrer, keyboard och slag­instru­ment var verktygen han hade att arbeta med när han skapade kompositioner som var uppriktigare och intimare än någonsin. För allra första gången tog han även en slags auteur-roll, en som visade inflytande från en av dåtidens mest populära popartister, Prince.

Springsteen förklarade att texterna på Tunnel Of Love föddes ur hans vilja att presen­ tera sig som låtskrivare igen. Det var dags att skala bort skyddet från bandet och bli personlig.

FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Ain’t Got You HHHH Tougher Than The Rest HHHHH All That Heaven Will Allow HHHHH Spare Parts HHHH Cautious Man HHHH Walk Like A Man HHHH Tunnel Of Love HHHHH Two Faces HHHH Brilliant Disguise HHHHH One Step Up HHHHH When You’re Alone HHH Valentine’s Day HHHH

Utgiven: 9 oktober 1987 Producerad av: Jon Landau, Bruce Springsteen, Chuck Plotkin Inspelning: New Jersey and at A&M Studios, Los Angeles, Kalifornien Medverkande Bruce Springsteen (sång, gitarr, basgitarr, keyboard, ljudeffekter, munspel); Roy Bittan (piano på ”Brilliant Disguise”, synt på ”Tunnel Of Love”); Clarence Clemons (bakgrundssång på ”When You’re Alone”); Danny Federici (orgel på ”Tougher Than the Rest”, ”Spare Parts”, ”Two Faces” och ”Brilliant Disguise”); Nils Lofgren (sologitarr på ”Tunnel Of Love”, sång på ”When You’re Alone”); Patti Scialfa (sång på ”Tunnel Of Love”, ”One Step Up” och ”When You’re Alone”); Garry Tallent (bas på ”Spare Parts”); Max Weinberg (trummor på ”All That Heaven Will Allow”, ”Two Faces” och ”When You’re Alone”, slagverk på ”Tougher Than The Rest”, ”Spare Parts”, ”Walk Like a Man”, ”Tunnel Of Love”, ”Brilliant Disguise”); James Wood (munspel på ”Spare Parts”) Högsta placering: 1 i Storbritannien, 1 i USA

60 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 60

01.03.2019 14:51

BRUCE SPRINGSTEEN | 61

Bruce content 080219.indd 61

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

trion som bestod av Roy Bittan, Danny Federici Under de första studiosessionerna efter och Max Weinberg lyckades få fram ett Born In The USA hade Springsteen knåpat ödesdigert Baion Latin-beat, som skapade en ihop en countrytrio och det var tydligt att känslomässig gnista som påminde om Leiber & detta tillvägagångssätt hade haft sin effekt Stoller’s klassiska Drifters-period. Textmässigt på de nya låtarna (även om arbetet med var låten en version av ”Save The Last Dance For dem lades ned kort därefter). Vid en Me”, med inslag av habegär och paranoia. tillbaka­­blick på Springsteens karriär ligger Springsteen erkände senare hur obekväm han Tunnel Of Love på en egen piedestal med en hade känt sig över det faktum att ”Dancing In unik mångfald, som skulle fungera som The Dark”, som skrevs efter en begäran av Jon riktlinjer till de vägar han skulle välja att Landau, tilltalade pop­marknaden så pass följa under de kommande två årtiondena. starkt. Den här gången var han bestämd att inte Han hade inte övergivit sitt förflutna helt finna sig i några sådana dilemman. Låten och hållet. Ensamvargar, utbölingar och ”Brilliant Disguise” lyckades på ett mästerligt sökare hade sedan länge varit framstående sätt att sätta tonen för resten hos Springsteen och den av albumet, ett album som huvudsakliga lyfte fram mörkret i låtarnas känslomässiga konflikt­ karaktärers hjärt­an och en han nu skulle utforska H Tunnel Of Love delade relationer. går att ana redan i låten både sin titel och sitt Det var inte särskilt svårt ”Stolen Car” från albumet koncept om kärlek som att dra paralleller till Spring­ The River. Den handlar om en karusell med en låt på steens personliga liv. Hans en man som konfronterar Dire Straits toppsäljande äktenskap med Hollywoodsina änglar, demoner och en Making Movies från 1980. skådespelaren Julianne vittrande kärleksaffär i Philips som inleddes 1985 vilken han börjat känna sig H Schiffer-familjen från kändes som en osannolik som en bedragare.

Point Pleasant, NJ, låg matchning från första Trots att tidiga rykten bakom ljudet av berg- och början. Det kom inga offen­ föreslog att Tunnel Of Love dalbanan som användes på liga uttalanden om deras skulle bli som det avskalade låten ”Tunnel Of Love”. kärleksaffär. När Tunnel Of Nebraska motbevisade Love sedan öppnade med singeln ”Brilliant Disguise” den muntra och snabbt det. E Street Band-

HULTON ARCHIVE/GETTY IMAGES

BOSSFAKTA

62 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 62

01.03.2019 14:52

självreflekterande låten ”Ain’t Got You” började uppenbara slutsatser att dras. I den här låten presenterar Springsteen sig själv som ett enmansband, en miljonär med alla tänkbara ägodelar och kvinnor som åtrår honom över hela världen, men som saknar kärlek bland alla sina rikedomar. Texten presenteras på ett lättsamt sätt, men det går det att känna en påtaglig bitterhet och desperation.

Låten ”Walk Like A Man” tillägnades direkt till Douglas Springsteen (”This one’s for you, Pops!”) när Springsteens mamma och pappa närvarade vid en konsert i Palo Alto, bara sex månader efter att albumet hade kommit ut. Det var den mest kraftfulla och uppriktiga låten om hans far. Den har ett ständigt försiktigt trumbeat och påminner lite om ”Racing In The Street”, fast med en tvist som knappast kunde vara mer självbiografisk. Han sjunger om en brudgum och hans vackra brud när de kliver in i en ”long black limousine, for that mystery ride”. Låten bjuder på en av de vackraste, enklaste och mest hjärtekrossande melodier han någonsin gjort, där barndomsminnen om bröllops­k lockor skapar en dyster känsla. Han minns hur hans mamma hade släpat honom till kyrkan när bröllopsklockorna ringde för att se när ett par

förhållande som förlorat påbörjade ett nytt liv ihop RECENSENTERNA sin gnista. Det refereras och han undrade för sig TYCKER … även till Leonard Cohen i själv ”would they ever look so form av en fågel som vägrar happy again?” Den svarta H ”Tunnel Of Love är sjunga, samtidigt som limousinen blir plöts­ligt utan tvekan en återgång gitarren ger en kylig mer ödesmättad än lycklig. till det gamla. Det är komfort, som en slags isig Det går att hitta tecken för dämpade, hårda och ofta omfamn­ing. ett olyckligt äktenskap överraskande låtar från en Låten ”Cautious Man” överallt på Tunnel Of Love. I man som har hela världen bjuder på liknande osäker­ låten ”Spare Parts” tar en för sina fötter.” het och rädsla, som enbart ensamstående mor, som STEVE SUTHERLAND, MELODY kontrolleras av den sakra­ blivit lämnad av sin make, MAKER, 10 OKTOBER 1987 ment­ala kraft som fyller sin bröllops­k länning till en låten. Karaktären Bill pant­handlare. Storheten H ”Detta är ett av Horton, vars tatuerade bakom Tunnel Of Love har Springsteens bästa album knogar påminner om dock också sitt ursprung i Robert Mitchums mord­ och det är utan tvekan hans text­författ­arens imponer­ iska predikant i filmen ande kon­troll och vision. bästa detta årtionde.”

Tras­dockan, finner tillfällig Efter att ha förstärkt NEIL TAYLOR, NME, frälsning i låten när han storbandssoundet på Born 10 OKTOBER 1987 flyttar undan håret från sin In The USA visade Spring­ frus ansikte, som ligger och steen nu upp något som i princip var ett dekonstruerat E Street Band och sover i Guds ”fallna ljus”. Låten ”Two Faces” börjar med ett enkelt akustiskt klinkande spelade själv delarna med synt, keyboard och innan den byggs upp med slagverk och en gitarr. Och även om albumet blev klart på tre Farfisa-orgel, vars normalt optimistiska toner i veckor var det inget slarvigt arbete. Tiden har den här låten istället skapar något av en spydig bevisat att Springsteens strategi resulterade i dysterhet. några av de mest känslosamma och vackert På ett liknande sätt kombinerar rocklåtarna konstruerade låtarna han någon sin gjort. Till exempel var ”All That Heaven Will Allow” en av på ”Tunnel Of Love” agoniserad musik med brutala berättelser. Låten ”Spare Parts” tar flera låtar som både hyllade och undergrävde lyssnaren genom en värld av smärta, där sex de katolska skrifterna från hans ungdom, där reduceras till en mekanisk process utan Springsteen experimenterade med en slags njutning och krossade hjärtan. Springsteen elektrominimalism som påminde om ett New framför den på ett sätt som påminner om en Jersey Turnpike-inspirerat Kraftwerk. Danny predikant i ett gatuhörn – livfull, förgrymmad Federicis absolut vackraste bidrag någonsin är hans synt i låten ”Tougher Than The Rest”, som och glödande.

Titelspåret bjuder på en cynisk syn på kärlek­ är en ömsint och undergiven gospel­bön som ens resa. Det är en åktur i en karusell som lika gärna kunde ha varit skriv­en av Otis Redd­ snabbt övergår till en uppgörelse mellan ”Just ing. Den gamla följeslagaren Steve Van Zandt the three of us - you, me and all that stuff we’re so förblir frånvarande från albumet, medan Clarence Clemons enda bidrag var bakgrunds­ scared of …”

Löftet om ett lyckligt slut verkar leva vidare sången på låten ”When You’re Alone”. Det var tack vare låten ”Valentine’s Day”, eller? Det är en djärv användning av E Street Band som en djärv tvist på Rodgers and Hart’s låt ”My skulle utforskas vidare i senare utgivningar, Funny Valentine”, där berättaren längtar efter framför allt på ”Working On A Dream”. en kärleksfull återförening. På samma gång Albumets fokus ligger dock otvivelaktigen på verkar hans starka önskan om att få vara Springsteen som utmanar machobilden av sig ensam dröja kvar, något som förebådar om genom att utforska frågor om manlig svaghet dödsdrömmen i ”My Beautiful Reward” på och identitet, om och om igen. Låtarna på Lucky Town fyra år senare. Låten avslutas med Tunnel Of Love är fyllda med inslag av en en ärrad och sammanflätad bild av döden och kärleken.

Tunnel Of Love var verkligen ett album bestå­ende av en dyster räkenskap, där chans­ erna till försoning är få och svårvunna.

Springsteen har insisterat att albumet inte var ”bokstav­ ligt självbiografiskt”, men stora delar av albumet pekar på något annat. Framför allt den enkla, nästan ursäktande omslagsdedikationen ”To Juli”. lössläppthet, som den menande blicken från Därför gjorde det nog ingen särskilt förvånad en tjej på andra sidan baren i ”One Step Up”. när Tunnel Of Love-turnén nådde Europa 1988 Låten ”One Step Up” är en klassisk sololåt av och den inte särskilt diskreta kärleksaffären Springsteen, med kylig akustisk gitarr och mellan Springsteen och hans framtida fru Patti Scialfas bakgrundssång.

Patti Scialfa blev fokus för spekulationer i Beskrivningarna om ett hus med en trasig spis samtliga tidningar. och en bil som vägrar att starta syftar på ett

Tunnel Of Love ligger på en egen piedestal med en unik mångfald, som skulle fungera som riktlinjer till de vägar han skulle välja att följa under de kommande två årtiondena.

BRUCE SPRINGSTEEN | 63

Bruce content 080219.indd 63

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

LUCKY TOWN/ HUMAN TOUCH

Efter en lång paus återvänder Springsteen med en ny familj, en anmärkningsvärd frånvaro av E Streeters samt två mogna album. AV ADAM SWEETING

D

EN ENORMA fram­ gången som Born In The USA och dess medföljande turnéer kallade Fred Goodman (som skrev boken ”The Mansion On The Hill”) samman­fatt­ande en frontalkrock mellan rock och handel. Efter att ha varit en slags rock­ chauvinist med vägen till frihet och konstnär­ lig självutforsk­ning i fokus hade Springsteen blivit något av musik­världens Coca Cola. Om han hade varit en bank (han kunde i princip ha öppnat en vid den tiden) hade han förmodligen beskrivits som ”för stor för att misslyckas”.

I sin bok, som är en dissektion av vilka hemska saker pengar kan betyda för konsten, går Goodman igenom några träffsäkra observa­tioner gällande Springsteens kommers­iella apoteos under mitten av 1980talet. Han beskriver hur arbetslaget runt artisten (inte minst den hyperboliska biografi­ författaren Dave Marsh) arbetade hårt för att presentera honom inte som en kommersiell triumf, utan som en ”historia om konstnärliga och moraliska framgångar som saknar

H 31

MARS 1992

motstycke, utan kompromisser eller motsätt­ ningar”. Springsteen hade passerat vanlig rockstjärnestatus och hade nått något av en helgonförklaring.

Springsteen hade anständig­heten att visa upp en mänsklig reaktion som svar på allt detta. Han hade gjort ett misstag med det katastrofala äktenskapet med Julianne Phillips, något som resulterade i den bittra, men fantastiska (i alla fall för fans) bonusen i form av Tunnel Of Love (se föregående uppslag). Efter det dröjde det fyra och ett halv år innan Springsteen släppte nytt material.

Detta var en period där han gick igenom en hel del stora förändringar både i sitt privatliv och som offentlig person. När Human Touch och Lucky Town var redo att släppas under våren 1992 var Springsteen gift med Patti Scialfa, hade två barn, bodde i Kalifornien och hade i stort sett gjort sig av med E Street Band.

Det har aldrig varit helt klart varför Spring­ steen bestämde sig för att släppa båda albumen samtidigt. Han kan väl knappast ha varit så inspirerad av Guns N’Roses, som släppte Use Your Illusion I och II sex månader FORTSÄTTNING tidigare?

ALBUMSPÅR HUMAN TOUCH

1 Human Touch HHHHH 2 Soul Driver HHHH 3 57 Channels (And Nothin’ On) HHHHH 4 Cross My Heart HH 5 Gloria’s Eyes HHH 6 With Every Wish HHH 7 Roll of the Dice HHH 8 Real World HHHH 9 All Or Nothin’ At All HHH 10 Man’s Job HHHHH 11 I Wish I Were Blind HHH 12 The Long Goodbye HHH 13 Real Man HH 14 Pony Boy HHHH Utgiven: 31 mars 1992 Producerad av: Bruce Springsteen, Jon Landau, Chuck Plotkin, Roy Bittan Inspelning: A&M Studios, Los Angeles. Ytterligare inspelningar vid Soundworks West, Oceanway Studios, Westlake och the Record Plant Medverkande: Bruce Springsteen (gitarr och sång); Roy Bittan (keyboard); Randy Jackson (bas); Jess Porcaro (trummor och slagverk); Patti Scialfa, Sam Moore, Bobby King, Bobby Hatfield (sång); David Sancious (orgel); Ian McLagan (piano); Tim Pierce (gitarr); Mark Isham (sordin); Douglas Lunn (bas); Kurt Wortman (trummor och darbuka); Michael Fisher (slagverk) Högsta placering: 1 i Storbritannien, 1 i USA

LUCKY TOWN

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Better Days HHHHH Lucky Town HHHH Local Hero HHHHH If I Should Fall Behind HHHH Leap Of Faith HHH The Big Muddy HHHH Living Proof HHHHH Book Of Dreams HHH Souls Of The Departed HHHH My Beautiful Reward HHHHH

Utgiven: 31 mars 1992 Producerad av: Bruce Springsteen med Jon Landau och Chuck Plotkin Ytterligare produktion av: Roy Bittan på ”Leap Of Faith”, ”The Big Muddy”, ”Living Proof” Inspelning: Thrill Hill Recording, New Jersey.

Ytterligare inspelningar och mix vid A&M Studios Medverkande: Bruce Springsteen (sång, diverse instrument); Gary Mallabar (trummor); Ian McLagan (Hammond-orgel); Roy Bittan (keyboard, keyboardbas); Randy Jackson (bas); Lisa Lowell, Patti Scialfa, Soozie Tyrell (bakgrundssång) Högsta placering: 2 i Storbritannien, 3 i USA

64 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 64

01.03.2019 14:52

BRUCE SPRINGSTEEN | 65

Bruce content 080219.indd 65

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ALBUMEN låtar som ”Cross My Heart”, Springsteens två album RECENSENTERNA ”With Every Wish” eller är skrivna i två distinkta TYCKER … ”Real Man”, aldrig skulle bli stilar. Han påbörjade starkt lysande stjärnor i arbetet med materialet till H ”Human Touch bjuder Springsteens universum.

Human Touch 1989, en på en glimt av den riktiga De kändes lite vilsna och process som pågick fram Bruce de senaste åren, där utan riktning. till 1991. Han skrev mycket han sitter uttråkad i T-shirt Nyheterna från Human under den här tiden, men och kalsonger och kastar Touch var dock inte bara låtarna verkade sakna det jordnötter på tv:n. Det dåliga. Albumets titelspår, genom­gående tema som visar dessutom tydligt upp som är en dramatisk låt hade format tidiga stora hans fullständiga brist på designad att bygga upp hits som The River och fantasi.” stämningen till den Tunnel Of Love. Han fann DAVID STUBBS, MELODY kommande förändringen i sig i ett slags dödläge när MAKER, 4 APRIL 1992 mitten av albumet, han fick höra Bob Dylans lyckades ganska bra. Dess låt ”Series Of Dreams” på H ”Att lyssna på Human vädjan efter ”a little of that radion i bilen. På något Touch är som att hänga human touch” och varning underligt vis sporrade låten över staketet i din trädgård om att alla relationer honom till att skriva kommer med risker var och lyssna på din tråkiga ”Living Proof”, som trovärdiga nog, även om handlar om hans son Evans granne, som berättar budskapet nästan försvann födsel. Efter det började det om sina pelargoner och bakom de rytande att rulla på för Springsteen fröpaket och den där trummorna och gitarrerna. igen och han skrev samtliga kassa filmen han såg förra Istället för E Street Band låtar till Lucky Town på veckan.” (bara Roy Bittan var kvar) bara två månader.

STUART BAILIE, NME, hade Springsteen Skillnaden går att höra 4 APRIL 1992 rekryterat Randy Jackson både i ton och tempo, men på bas och Jeff Porcaro på även i sättet det är inspelat H ”Lucky Town är ett verk trummor, och han själv och producerat på. Detta är av en man som växt upp spelade gitarr. Resultatet något som gav båda skiv­ med rock’n’roll, men som blev ett kraftfullt och orna en effektiv men också ersatt det som sin heliga finslipat sound, men det något opersonlig glans. En graal med äktenskap och saknade det bekanta lite mer avslapp­nad och faderskap. För Springsteen soundet från saxofoner och skrovligare känsla hade är det här albumet som klockspel. kanske gett lite vänligare titeln på dess sista låt Låtarna som stack ut var ord från de kritiska recen­ ’My Beautiful Reward’.” de med lite spontanitet eller sent­erna, speciellt för PATRICK HUMPHRIES, VOX, humor. Låten ”57 Channels Human Touch. Det fanns APRIL 1992 (And Nothin’ On)” är smart dock gott om bevis på de satir om en kultur som två albumen för att H ”På Lucky Town framstår flinar hjärndött efter att ha argument­era emot att Springsteen som en dränkt sig själv i medel­ Springsteen kört in i någon amerikan från förorten måttighet, där Springsteen slags kreativ dödzon. Den som läser ett lexikon av berättar om en man som fyra skivor långa TracksBeautiful South-texter, försöker tillfredsställa sin samlingen som släpptes samtidigt som han klinkar älskare med teknologiska 1998 innehöll en hel del struntsaker. ”Home enter­ på en gitarr med förstärk­ extra material från tain­ment was my baby’s inspelninga­rna av Human arna på låg volym ifall wish, so i hopped into town Touch, och de var i många grannarna skulle höra.” for a satellite dish”. Han fick fall bättre än låtarna EVERETT TRUE, MELODY en dålig belöning i form av Springsteen till slut hade MAKER, 4 APRIL 1992 ”a note that said ’Bye-bye valt ut till albumet.

John, our love is 57 channels När det kommer till de tio and nothin’ on’”. låtarna på Lucky Town lägger de till några En annan höjdpunkt var låten ”Man’s Job”, tilltalande verk i Spring­steens repertoar, som som är en söt och sexig låt (förhopp­ningsvis till svängiga låtar som ”Better Days” och Leap Of Scialfa), där Springsteen är den mogna, Feath samt mystiska blues­låtar som ”Big pålitliga friaren som är bättre än alla de där Muddy” och den hallu­cina­toriska ”My casanovorna. ”Takin’ care of you darlin’, ain’t Beautiful Reward”. Texterna i dessa låtar for one of the boys.” Musikaliskt är det en känns självsäkra och fokuserade, och fängslande blandning av soul och janglerock, materialet passar bra ihop som ett album. Alla där Sam Moore och Bobby King hjälper till dessa låtar har utan tvekan skrivits under en med kontrapunkts­sång. Den påminde om den och samma period. soul, gospel och surfmusik som Springsteen Human Touch å andra sidan är ett ihopplock hade växt upp med, samtidigt som den av ett stort urval av låtar och kan därför inte påminde om hans talang som en skrivare av riktigt hålla jämna steg i jämförelse. Det går poplåtar, något som ofta över­skugg­ades av de även att se på albumens olika längd. Human dystra och själasökande delarna av hans Touch har 14 låtar och varar i 59 minuter, medan Lucky Town bara varar i 40 minuter. För arbeten.

Springsteen återvände till rock-soul-genren i första gången i musikhistorien hade mer visat låten ”Real World”, som är en spännande sig vara mindre och det var tydligt att vissa

historia om en man som är trött på att vältra sig i självömkan och bestämmer sig för att ta ”the hard road outta heartbreak city”. Det var den kraftfulla musiken i kombination med sång från Springsteen och Sam Moore som skapade låtens momentum, innan den övergick till ett glödhett gitarrsolo som nästan måste smält lacken av greppbrädan. Springsteen skrev både denna och ”Roll Of The Dice” till­sam­ mans med Roy Bittan, som båda delade ett liknande tema om att våga lite. Om Spring­ steens kreativa sida hade varit i ett bättre skick vid den här tiden hade han förmodligen gjort sig av med ”Roll Of The Dice”, som kändes lite mer som ett halvdant första utkast av ”Real World”.

På ett liknande sätt är det svårt att se behovet av ”I Wish I Were Blind”, som är en meningslös variant av soulklassikern ”I’d Rather Go Blind”, medan” The Long Goodbye” lät som något musikerna slängt ihop i studion samtidigt som Springsteen la till text lite slumpmässigt. Låten ”Real Man” är speciellt tråkig, för vilken den ursprungliga E Street Band-medlemmen David Sancious hade kallats in för att lägga till överdrivna orgeldelar, samtidigt som Springsteen på ett icke övertygande sätt försökte gå tillbaka till ungdomstiden med texter som ”took my baby to a picture show” . På den sista låten ”Pony Boy” gick han åtminstone tillbaka till en uppskattad korthet och enkelhet.

Trots flera bra låtar lyckades inte Human Touch fogas samman som ett album. I dess svagare stunder faller Springsteen tillbaka på uttjatade klichéer i brist på inspiration.

Varnings­k lockorna började ringa när han gick tillbaka till sitt pastorala läge, i något som liknade klumpiga försök på medeltida kärleks­ dikter. ”I Wish I Were Blind” var exempel på denna tendens. Det finns ändå vissa bevis på att albumet hade kunnat bli till något bättre med några kloka kapningar. Materialet som släpptes på Tracks tydde på att Springsteen hade haft svårt att skilja på det bra och det dåliga. Under hans karriär hade album ofta drabbats av förseningar på grund av att han haft svårt att välja låtar. I efterhand är det nästan svårt att tro att han inte kunde göra plats för kraftfulla låtar som ”Leavin’ Train”, ”When The Lights Go Out”, ”Sad Eyes” eller den geniala post-darwinistiska avhandlingen ”Part Man, Part Monkey”. Om han hade slängt in dem istället kan det hända att kritikerna istället hade hyllat albumet som ett mästerverk.

Misslyckandena med Human Touch slätades dock snabbt över av fokuset och samstämmig­ heten som Lucky Town bjöd på. Den snabba inspelningen av skivan blev delvis tydlig då Springsteen spelade många av instrumenten själv. Han hade enbart hjälp av trummisen Gary Mallabar, som även hoppade in på bakgrundssång ibland, samt Ian McLagan och Roy Bittan på keyboard vid behov.

För en skiva vars tema löst kan beskrivas som ”världens största rockstjärna inventerar och räknar sina välsignelser” kom Springsteen på den perfekta öppningslåten i form av ”Better Days”. Det är en kraftfull, stormig och beslut­ sam låt som målar upp en bild av en man som förlikar sig med tankar om att ge och dela med

66 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 66

01.03.2019 14:52

sig, efter att ha ägnat sig åt sin egen karriär på ett nästan tvångsmässigt sätt. Han medger att det kan kännas svårt för lyssnare att känna medlid­ande med en rik rackare som han själv, men att det oavsett alltid hade funnits ett gapande hål i hans liv. ”It’s a sad man my friend who’s livin’ in his own skin, and can’t stand the company”. Mannen ser dock ändå hopp, eftersom ”better days are shining through”.

I låten ”Living Proof” (som var något av albumets höjdpunkt) hade Springsteen grävt djupt inom sig själv för att väcka den förvand­ ling han upplevt genom sitt familjeliv och faderskap. Beskrivningar av ångest och en intensiv återfödelse fyller låten likt flam­ mande fosfor. ”I crawled so deep into some kind of darkness, lookin’ to burn out every trace of who I’d been. There were no keys no guards, just one frightened man and some old shadows for

bars. Life is just a house of cards, as fragile as each and every breath.”

Och som ett brevis på att en italienskirländsk uppfostran stannar med dig hela livet upp­levde han sitt nyfunna jag som ett bevis på en gudomlig nåd: ”Looking for a little bit of God’s mercy, I found living proof.”

Kärlek, tro och familj finns närvarande genom hela albumet. Låten ”Book Of Dreams” var en som en hägring av en idyllisk bröllops­ dag (och en slående kontrast till cynismen i ”Walk Like a Man” på Tunnel Of Love), medan låten ”If I Should Fall Behind” som ett äkten­ skaps­förord till musik. I den kusliga låten ”Souls Of The Departed” beskriver Spring­ steen två dödsfall, en amerikansk soldat och ett ungt gängoffer i östra LA, genom den bräckliga prisman hans nyfunna faderskap gett honom.

Låten ”Local Hero” var en välkommen paus från alla stora känslor och bjöd på en känsla av komisk självdevalvering. Alla som varit på en Springsteen-konsert känner utan tvekan till hans förkärlek för rå komik, en egenskap som

han visade tydligt under liveframträdandena som följde efter utgivningen av Human Touch och Lucky Town. Detta trots att humor vanligtvis är sällsynt i hans låtar. På den här låten bjuder han dock på mörk komedi i den allegoriska berättelsen om en man som säljer sin själ för berömmelse. ”First they made me the king and then they made me pope, then they brought the rope.”

Han avslutar albumet på ett mystiskt vis i form av låten ”My Beautiful Reward”, som verkade vara en delvis biblisk allegori, med beskrivningar av en fågelliknande varelse som svävar över ”the river’s silent edge” i en nära döden upplevelse. Ordens tydlighet och enkelhet ger dem en resonans som tycks nå bortom låtens omedelbara omständigheter, som den sista låten på ännu ett Springsteenalbum.

Lucky Town fick ett mycket bättre mottag­ ande än Human Touch, även om det aldrig har rankats bland det bästa i hans katalog. På Springsteens egen topplista gissar jag däremot att det rankas betydligt högre.

SNAP/REX

”Det fanns dock gott om bevis på de två albumen för att argument­era emot att Springsteen kört in i någon slags kreativ dödzon.”

BRUCE SPRINGSTEEN | 67

Bruce content 080219.indd 67

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

THE GHOST OF TOM JOAD Arbetslös stålarbetare? Mexikansk drogtillverkare? Bankrånare?

Gränspatrull? Eskort? Som en slags juridisk protestsångare, blev Springsteen en röst för dem utan talan. AV ANDREW MUELLER

N NOVEMBER H 21

ÄR THE GHOST OF Tom

Joad släpptes var Springsteen sedan länge van med att hånas för hyckleriet över att han tog upp arbetar­k lassens problem. Trots det gränsade The Ghost Of Tom Joad nästan till hybris, även för Spring­steen. Den världs­kända och förmögna rockgiganten försökte visa samhörighet med den fattiga, skolösa prota­ gonist­en med slitna kläder som flyr ett uttorkat Oklahoma i jakt på ett bättre liv i Kali­fornien i John Steinbecks Vredens druvor. Om huvudpersonen hade haft tur hade han kanske fått plocka apelsiner på en gård, som ändå hade varit mindre än Spring­steens bakgård.

Det hade nästan känts mindre högtravande om Krösus hade släppt ett album med Blind Alfred Reed-covers, klinkandes på en luta av guld med hårlockar av enhörnings­svansar. Ändå känns det helt troligt att Spring­steen kände viss genuin gemenskap med den olycksdrabbade figuren Joad. Även om Springsteens personliga omständigheter var betydligt bekvämare, var båda männen

1995

olyckliga, osäkra och desperata i sökandet efter nästa dags arbete. För Springsteen var det över ett årtionde sedan Born In The USA hade gjort honom till superstjärna. Tiden efter det hade varit den minst produktiva i hela hans liv, där han enbart släppt albumet Tunnel Of Love 1987 som en slags reflektion över sin skilsmässa samt Lucky Town och Human Touch 1991. I en intervju med Rolling Stones 2009 beskrev Springsteen 1990-talet som en vilsen period då han inte fick särskilt mycket jobb gjort. Han hade blivit 40-någonting och gått skilda vägar med bandet som hade hjälpt honom att nå toppen. Det hade varit förståeligt om han vid den här tidpunkten funderade på om han hade kastat bort allt och att det enda som fanns kvar framför honom var en lång, oföränderlig resa genom vildmarken, likt den Joad hade framför sig.

Till Springsteens försvar ska sägas att han alltid har varit respektfull gällande skillnad­ erna mellan sin egen och sina karaktärers ekonomiska situation. Låten ”Better Days” på albumet Lucky Town innehåller bland annat textrader som hade kunnat vara hämtade direkt ur en Steinbeck-dialog.

FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1 The Ghost Of Tom Joad HHHHH 2 Straight Time HHHH 3 Highway 29 HHH 4 Youngstown HHHHH 5 Sinaloa Cowboys HHHHH 6 The Line HHHH 7 Balboa Park HHH 8 Dry Lightning HHH 9 The New Timer HHHH 10 Across The Border HHHH 11 Galveston Bay HHH 12 My Best Was Never Good Enough HHHH Utgiven: 21 november 1995 Producerad av: Bruce Springsteen, Chuck Plotkin Inspelning: Thrill Hill, New Jersey Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr, keyboard, munspel); Danny Federici (keyboard); Gary Mallaber (trummor); Marty Rifkin (pedal steel); Garry Tallent (bas); Jim Hanson (bas); Soozie Tyrell (violin); Chuck Plotkin (keyboard); Jennifer Condos (bas); Lisa Lowell och Patty Scialfa (bakgrundssång) Högsta placering: 16 i Storbritannien, 11 i USA

68 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 68

01.03.2019 14:52

BRUCE SPRINGSTEEN | 69

Bruce content 080219.indd 69

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ALBUMEN En annan viktig detalj inför utgivningen av The Ghost Of Tom Joad var en singel som Springsteen släppte cirka ett år tidigare. ”Streets Of Philadelphia”, som skrevs till Jonathan Demmes film Philadelphia, var väldigt annorlunda för att vara Spring­ steen. Det var en låt med ett släpigt tempo, som puttrade på ungefär som dagdriv­ aren den beskrev. Den målade upp en bild av något dunkelt och suddigt, istället för de vanligtvis skarpa dragen som definierade Springsteens karaktärer.

Springsteen hade gjort medvetet nedtonad musik tidigare, i synnerhet på Nebraska 1982. The Ghost Of Tom Joad hade mycket gemensamt med det låg­ mälda albumet. Båda albumen är musik­al­ iskt minimalistiska, med skillnaden att Tom Joad är lite mer arrangerat. Varje låt gör precis tillräckligt för att lyfta fram de enkla melodierna, som är blygsamma och molande istället för högljudda och vrål­ ande. Båda albumen fokuserar på karak­ tärer som utmattat lunkar vidare och visar de mörkare sidorna av Springsteens mer stereotypa skapelser. Bortsett från hans debutalbum Greetings From Asbury Park, NJ från 1973, har det bara släppts två album där Springsteen inte är med på omslaget. Albumet epok full av välstånd efter Kalla kriget.

The Ghost Of Tom Joad pryds av en bild av Eric Materialet i The Ghost Of Tom Joad har även Dinyer, som visar upp baksidan av en oskarp, hämtat sin inspiration från källor som är nyare naken figur som hade kunnat vara Spring­ än Steinbecks, bland annat från John Fords steen. Även om det skulle film Vredens druvor från vara fallet är det ett omslag 1940, Los Angeles Timessom skiljer sig en hel del artiklar som utforskar den från porträtt­bilderna som undre världen med illegala oftast pryder hans album. invandrare som kommit H Springsteen turnerade Själva titeln The Ghost Of från Mexico till USA och solo med The Ghost Of Tom Joad är viktig. Det som självbiografin om advokat­ Tom Joad, något av en intresserar Springsteen är en Morris Dees (med­ chock för hans publik. nämligen inte själva arren­ grund­are av Southern Han öppnade många dator­erna som Steinbeck Poverty Law Centre) som av konserterna med en skrev om, utan deras drog ut på korståg. begäran om tystnad och moderna motsvarig­heter.

Förmod­ligen viktigast var tillade ofta: ”Få mig inte Den stora depressionen den amerikanska att komma ner och puckla under 1930-talet har en journalisten Dale på er, det hade verkligen slags mytologi som enligt Maharidges Journey To sabbat min folkliga image.” en populär föreställning Nowhere från 1980-talet, åtminstone hade en slags som lyfte fram livet i det H Springsteen skulle lösning i form av Franklin moderna USA:s under­ senare skriva en intro­ D. Roosevelts nya giv. Den klass. Det var ur detta duktion till en ny utgåva av moderna tidens låg­kon­ Spring­steen valde sina Dale Maharidges Journey junk­tur hade varken eller, karaktärer: de arbetslösa, To Nowhere, som ett och Springsteen tvekade de desperata, de försum­ resultat av det intresse som inte inför att uttrycka sin made och de på drift.

The Ghost Of Tom Joad oro över detta. Titelspåret Musiken där han beskrev hade skapat. Därför kan öpp­nar albumet med några dem hade en genomgående han åtminstone hävda att drag på protestsångarens tragisk känsla och är detta album förbättrade de munspel, och sen påmin­ förmod­ligen det sorgligaste ekonomiska förhållandena ner de första två raderna lite av alla Springsteens album. för minst en amerikan. om en Steinbeck-liknande Varje låt är en ballad och pastisch: ”Men walkin’ varje ton är som en suck. along the railroad tracks, Till och med Nebraska hade goin’ someplace there’s no goin’ back”. Rader delar med lite mer drag, på låtar som till som ”Highway patrol choppers comin’ up over exempel ”Reason To Believe” och ”Johnny 99”. the ridge” och ”Welcome to the new world order” Sju av de tolv låtar framförs helt och hållet av gör det dock tydligt att detta är något som Springsteen, som står för sång, gitarr och pågår i nutid, i världen Springsteen och hans keyboard. Dessa låtar påminner om ”Streets fans lever i. När han skrev låten var den Of Philadelphia” och definierar hela albumets sistnämnda meningen fortfarande starkt uttryck. Detta har blivit som en generell regel associerad med George H.W. Bushs försök att för Springsteens musik och visades senast upp upprätta en framgångsrik och blomstrande på titelspåret till Magic, där keyboardens

BOSSFAKTA

dystra sound konstant finns närvarande i bakgrunden. På de ställen på albumet där andra musiker (som E Street Band-veteran­ erna Danny Federici och Garry Tallent) bidrar gör de det lite i bakgrunden. Det här albumet skiljer sig ganska mycket från andra Spring­ steen-album, och har egentligen bara likheter med Nebraska och Devils & Dust från 2005. Den senare innehöll dessutom flera låtar som skrevs under den här tiden. The Ghost Of Tom Joad är en slags budbärare för olika röster som vill göra sig hörda. Förutom Spring­steens egna lyfter han även fram rösterna från dem som vanligtvis inte hörs.

The Ghost Of Tom Joad är uppenbarligen avsedd att vara ett slags protestalbum, som gör det tydligt vilken ovanlig artist Springsteen kan vara när han väljer det. Även om flera delar av albumet påminner om kraftfulla truba­ durer som Woody Guthrie, Pete Seeger, Bob Dylan, Phil Ochs, Tom Pacton och Steve Earle går det inte att se spår av låtarna eller de slogans som gjorde dessa artister kända för sin publik. Även om Springsteens kärlekslåtar alltid grundat sig i en blind tilltro till klassiska sagoslut (som löftena om en evig passionerad hängivenhet till Mary i ”Thunder Road” och Wendy i ”Born To Run”) har hans politiska texter alltid varit målmedvetet realistiska. Han sjunger om kärleken så som den borde vara (speciellt på detta album), men han sjunger om saker som de är när det kommer till allt annat.

De indirekta antagandena i dessa låtar är att verkligenheten är bitter, och bara att beskriva den kan ses som en protest. Även om texterna är fantastiska på The Ghost Of Tom Joad får de arbeta hårt för att kompen­ sera den avsiktliga bristen på kinetisk kraft i musiken, vilket blir extra tydligt på den fjärde och femte låten. ”Youngstown” och ”Sinaloa Cowboys” är två av Springsteens mest briljanta låtar någonsin, som båda på ett mästerligt sätt berättar långa historier på ett kort sätt. ”Youngs­town” har fått sitt namn efter den förblek­nande småstaden i Ohio och lyckas på fyra minuter samman­fatta den industriella nedgången i USA under 1900-talet. En smält­ ugns­arbetare blickar ut över det som tidigare var hans fabrik och staden som försvann med fabriken, som en slags påminnelse om vad USA aldrig skulle kunnat gjort utan honom. ”These mills they built the tanks and bomb, that won this country’s wars.” Hur otacksamt det än är. ”Once I made you rich enough, rich enough to forget my name.”

Låten ”Sinaloa Cowboys” är ett Marty Robbins-liknande melodrama, som tar upp två ständigt återkommande frågor i det moderna USA, nämligen invandring från söder om Rio Grande och droghandel. Den handlar om de mexikanska Rosales-bröderna , som börjar tillverka knark åt ”männen från Sinaloa” på en övergiven hönsgård i Fresno County i Kalifornien, något som får en dödlig utgång för en av dem.

Dessa låtar gjordes möjliga tack vare Spring­ steens näsa för detaljer och gammaldags efter­ forsk­ning. Han (och alla som lyssnar) hade aldrig vetat utan att kolla upp att Jenny från ”Youngstown” inte är någon påhittad syster till Mary eller Wendy, utan faktiskt hänvisar till Youngstownsföretaget Sheet & Tube som

70 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 70

01.03.2019 14:52

kallad­es för Jeanette (det revs 1997). Han, och hans lyssnare, hade inte förstått hela kontexten bakom ”Sinaloa Cowboys”, utan att ha vetat om att staten Sinaloa i Mexiko är hjärtat av landets grymmaste drogkartell. Gängets boss Joaquín ”El Chapo” Guzmán beräknas enligt Forbes vara en av världens rikaste män. Spring­ steen är till och med ganska kunnig när det kommer till tekniken bakom drogtillverk­ning.

Den instabila syran som nämns i”Sinaloa Cowboys” började användas i Kalifornien under 1980-alet för att reducera efedrin (lagligt med recept) till metamfetamin (olagligt).

Med tanke på att så stora delar av Spring­ steens arbete handlar om nyckfulla öden som gör en man rik och en annan fattig är det inte särskilt överraskande att han lägger mycket fokus på att svänga mellan USA:s och Mexikos gränser på albumet. Det är en av få platser i världen där ett utvecklingsland ligger i så direkt kontakt med ett industriland. Det är däre­mot ganska överrask­ande att det tog så pass lång tid för honom att ta upp ämnet. Hans fokus på regio­nen kan ha väckts till liv efter hans RECENSENTERNA vistelse i Los Angeles under TYCKER … tidigt 1990-tal.

Albumet berättar om allt H ”Springsteen skriver från en bankrånare som flyr återigen på ett vackert till Sierra Made i ”Highway sätt, med vackra dialoger 29”, en gräns­patrull i ”The och karaktärer i storslagna Line” till en tidigare smugg­ scener.” STUART BAILIE, VOX, lare som nu är eskort i FEBRUARI 1996 ”Balboa Park”. Det slutar inte särskilt bra för någon av H ”Springsteens röst och dem, men döden för den akustiska gitarr betonar sist­nämnda är särskilt hur yttre krafter genom symbol­isk, för han blir slumpen formar det påkörd av en polis­bil. I personliga ödet på ett ”Big Rock Candy Spring­steens uni­versum sätt som ger dig en klump Mountain”, med stollig­ används vanligtvis bilar för i magen. Det här är en heterna avskal­ade. Det är att beskriva en flykt från det samling otroligt gripande ett uppenbart eko från oundvikliga, de är sällan låtar.” MAT SMITH, MELODY ”Meeting Across The River” dödsbringare av det.

MAKER, 18 NOVEMBER 1995 från Born To Run, som är Även om större delar av ytterligare en sam­ling av albumet är mörka och svåra lögnerna människor är det ändå ett Springsteenintalar sig själva när de står inför album, så det går att urskilja några glimtar av skrämmande odds. Låten ”Galveston Bay” hopp och optimism. De flesta dyker upp mot berättar om två döda kroppar, men har trots slutet av albumet, även om albumets tidigare det inslag av en frälsning i ren Springsteenlåtar gjort det tydligt att oddsen för ett lyckligt anda, då en man som överväger ett mord som slut är dåliga. Låten ”Across The Border” hämnd kommer på andra tankar och handlar om en förväntansfull emigrant som bestämmer sig för att gå hem till sin sovande förbereder sin första resa norrut, där ”sweet fru istället. blossoms fill the air, pastures of gold and green, Avslutningslåten i form av den korta låten roll down into cool clear waters”. Det är en ”My Best Was Never Good Enough” verkar uppdatering av den klassiska luffarfantasin

underlig vid en första lyssning. Den låter som ett simpelt uttalande om romantisk besvikelse, kanske något som inte fick plats på Tunnel Of Love. Springsteen mumlar fram en sekvens av klyschor som han tydligen aldrig lyckats leva upp till. Saker som ”A quitter never wins and a winner never quits” och så vidare. I takt med att han går igenom alla klyschor, blir han allt mer sarkastisk och föraktfull. ”The early bird catches the fuckin’ worm … stupid is as stupid does, and all the rest of that shit.” Det får dig att tänka på alla filmer, böcker och låtar som upprepar dessa liknelser likt papegojor i ett upplyftande syfte och det är då du inser vem Springsteen syftar på när han sjunger ”pretty baby” på den här låten och genom resten av detta extraordinära album: USA.

GETTY/WIRE IMAGE

Förmod­ligen det sorgligaste av Springsteens alla album. Varje låt är en ballad och varje ton är som en suck.

BRUCE SPRINGSTEEN | 71

Bruce content 080219.indd 71

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 1996

”JAG VILLE INTE BLI EN 50-ÅRIG GUBBE SOM BARA HÄNGDE UTE MED GRABBARNA. DET HADE VARIT TRÅKIGT – OCH RÄTT TRAGISKT.” Springsteen spelar solo för första gången och hedrar GAVIN MARTIN med en av sina ärligaste intervjuer någonsin. De pratade om mognad, homosexuell ikonografi, problemet med strumpor på bild, sex, droger och (såklart) den varaktiga och överlägsna kraften i rock’n’roll.

TAGEN FRÅN

NME 9 MARS | 1996

72 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 72

01.03.2019 14:52

ROBERT GAUTHIER/GETTY

SPRINGSTEEN: ARKIV 1996

BRUCE SPRINGSTEEN | 73

Bruce content 080219.indd 73

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 1996

ROB VERHORST/GETTY

H

AN KOMMER ATT BLI IHÅGKOMMEN som den mest gräns­lösa artisten i rock’n’rollens historia. Hans skivor tar dig till en naket ärlig värld full av passion­erad övertygelse, och hans maraton­konserter visar en djup empati för publiken, men det måste väl ha varit något mer – någon slags jävlaranamma – som krävdes för att göra honom till The Boss?

Springsteen skrattar, delvis road och delvis i protest. ”The Boss var ett idiotiskt smeknamn.

Det har varit en last under hela min karriär. Jag har lärt mig att leva med det, men jag brukade hata det. Det kom ur en simpel struntsak. Det var någon som kallade mig det när löne­check­ arna kom i slutet av månaden. Efter det blev det en dum grej, i alla fall för mig, men smek­ namnet fastnade visst.” ”Saken är den att jag hade en stark tro när jag var ung. Jag var en allvarlig ung man och jag hade tydliga idéer om vad rock var. För mig var det allvar, men det skulle vara roligt också, fyllt av dans, ligg och nöjen … Men det var även något som kunde förmedla seriösa budskap och idéer, och att de som lyssnade, vad man nu väljer att kalla dem, sökte efter något.” ”Kanske berodde det på att rock var den enda kulturen jag kände till när jag var femton, men den fungerade som en enorm inspirationskälla för mig under hela den perioden av mitt liv. Den öppnade verkligen upp saker för mig. Jag hörde ett enormt djupt och en sorgsenhet i rösten hos sångaren i Saturday Night At The Movies. Det gav mig en känsla av hur världen egentligen såg ut, hur den verkligen var och hur den fungerade.

När det sedan blev min tur att delta intalade jag mig att försöka visa upp just det. Om jag skulle lyckas med det skulle jag göra mer än att bara ta upp utrymme.”

Nu för tiden tar han inte upp särskilt mycket utrymme, särskilt inte i detta enkla omkläd­ nings­rum backstage på Rudi-Seimayer Halle i München. Det gjorde han inte uppe på scenen under sin första soloturné heller för den delen, då det bara var han med en munspels­hållare och tre eller fyra akustiska gitarrer.

Springsteens engagemang för problem har aldrig testats så starkt eller visat sig vara så beslutsamt som nu, på sin Born To Stand And Sitdown Tour, eller ”Shut The Fuck Up And Listen Tour” som den också kallas. Det var ett naturligt nästa steg efter The Ghost Of Tom Joad, som är det kraftfullaste och otäckaste albumet i hans karriär. Vid den här tidpunkten höll Springsteens soloturné på att korsa Europa, efter tre månader i USA. Under turnén har han spelat på små arenor, med mellan två till fyra tusen sittplatser, varav många inte står med på schemat vanligtvis.

Han har återupprättat kontakter med lokala nätverk av matbanker och byråer för de hemlösa, som formades under hans år av superstjärnestatus. Skillnaden är nu att skriken är mindre frenetiska och målmedvetenheten större. Det är så han vill att det ska vara – en spegling av världens trötthet och en känsla av fatalism, som hos Tom Joad.

konserten drar igång. Det upprepar vad Spring­ steen redan sagt till den lokala pressen. Tystnad är en viktig del för större delen av musiken han kommer att spela och samarbete från publiken uppskattas. En kort stund in i spelningen lägger han fram det mycket tydligt: ”Ja, det stämmer.

Om någon låter för mycket kan du och resten av publiken vänligen be dem HÅLLA KÄFTEN!” Uppmärksamheten och reaktionerna han fick från publiken i München och Hamburg under två kvällar tyder på att det inte bara var texterna som uppskattades, utan även de poetiska inslagen i Springsteens röst, känslan för hans karaktärer och rytmerna – sättet på vilket varje ton, andetag och suck lyftes fram.

Springsteen talade ofta om aktuella problem under sina spelningar. När han spelade i Detroit tog han till exempel upp en dispyt på en lokal­tidning som pågått i över ett år och lett till strejker. När han spelade i Austin i Texas talade han om en ny stads­förordning ÖR NÅGRA ÅR SEDAN sa Springsteen i en som i princip gjorde det kriminellt att vara intervju att han var en ganska enkel kille som hemlös, samtidigt som lokala affärs­intressen i inte skulle lämna sitt avtryck snabbt, utan Atlanta satte stor press på polis och politiker snarare över en längre period på 20–25 år. Tom att rensa upp på gatorna inför sommarens OS. Joad-turnén lät artisteriet i hans röst och väl­ Han spelade även i Youngstown i Ohio, som talig­heten i gitarrspelandet att växa, vilket även är titeln på låten inspirerad av den stora tydligt visade upp fördel­arna med tillväga­ depressionen och handlar om en industristad gångs­sättet, även om de nya showerna framför som håller på att blekna bort. Den ger en röst till allt var en mörk resa. Det går även att se en alla dem som ansågs vara förbrukningsbara av uppfriskande sida av en medelålders man som den amerikanska kapitalismen i slutet av 1900blivit far tre gånger sedan sin 40-årsdag, i låtar talet. När han spelade låten var det nästan som som bland annat ”It’s The Little Things That att det gick att känna hjärtslagen pulsera genom Count” och ”Sell It And They Will Come”, som hallen när han sjöng. båda är låtar om ”smutsiga sexuella fantasier” Springsteen säger att det inte finns något som som aldrig kom med på albumet. kan ersätta känslan av att åka till någons stad En övertygande blandning av en godmodig och spela för dem där. Han säger att det inte showman och en hängiven artist, och det är finns något som går att jämföra med känslan av tydligt att Springsteen är medveten om värdet att faktiskt vara där. Detta är verkligen en artist av kontrast. Det lättsamma snacket mellan som håller kontakten med sina fans – och deras låtarna betonar bara djupet av sorgen i hjärtat mammor. Ett exempel är kvinnan han träffade av showen. Oavsett om det handlar om en 1981 efter ett besök på en biograf i St Louis. deltabluesversion av ”Born In The USA”, de ”Den där kvällen var särskilt rolig eftersom sorgsna bekännelserna på ”Highway 29”, den filmen jag såg var Stardust Memories, den där fantastiska och outgivna låten ”Brothers Under Woody Allen-filmen där han plågas av sina The Bridge” eller oskyldigheten hos karaktär­ fans. Ungen som satt bredvid mig erna i ”Balboa Park”. sa: ’Hallå, är du verkligen den jag Intrycket av en man som är tror att du är?’ och jag svarade nej. tillfreds med sig själv och sin nya, Jag var ensam, jag var i St Louis och lägre rank i kändis­karusellen är Bruce har klockan var tio på kvällen. Han sa: tydlig när vi möts backstage, cirka officiellt godkänt ’Häng med hem och träffa min 15 minuter efter hans sista extra­ två T-shirts mamma, hon kan fixa käk till dig’.” nummer i Hamburg. Springsteen som lyfter fram ”För mig var det en del av det är kort och stadig, trevlig och fiktiva platser roliga med att vara mig. Människor respektfull. Han har pipskägg och som nämns i hans bjöd in mig i sina liv från ingen­ hår som håller på att glesna uppsatt låtar Thunder stans. Det var alltid roligt, intress­ i en något mesig hästsvans. Han Road och Greasy ant och fascinerande. Jag träffade skulle lika gärna kunnat vara Lake (från Spirits den här killens mamma för några snubb­en som byter oljan eller In The Night), veckor sedan i St Louis. Jag träffar kollar däcken på din bil. för att samla in henne fortfarande då och då, och När han flinar täcker rynkorna pengar till den hon har kommit till varenda show i hans ansikte och han påminner femton år. Hon kommer backstage, amerikanska plötsligt om Robert De Niro, som är välgörenheten ger mig något att äta och en puss på ytterligare en hårt arbetande kinden. Hennes son är advokat nu.” National italiensk-amerikan vars konst Association To ”Jag tyckte om det. En del av det fram­för allt fokuserat på själens Protect Children. jag gillade med mitt jobb var att jag kamp och tvångsmässiga kunde lämna mitt hotellrum, beteende. Springsteen ägnar stora strosa längs gatan och gå lite vilse delar av samtalet åt självironi och ibland, bara för att träffa någon som småskrattar för sig själv, men även till lång­ välkomnade mig in i sitt liv, och det var bara, så dragna och släpiga tal där han ofta börjar om … Jag vet inte, det var ett sätt att hitta eller går tillbaka till meningar för att förtydliga samhörighet på.” vad han menar. Det är ett omsorgs­fullt sätt, som I München, precis som på alla andra ställen, påminner mycket om inspe­nings­processerna FORTSÄTTNING får publiken ett artigt meddelande innan på större delen av hans album.

F

BOSSFAKTA

74 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 74

01.03.2019 14:52

”Jag var en allvarlig ung man och jag hade tydliga idéer om vad rock var. För mig var det allvar, men det skulle vara roligt också, fyllt av dans, ligg och nöjen … Men det var även något som kunde förmedla seriösa budskap och idéer.”

Bruce content 080219.indd 75

01.03.2019 14:52

Springsteen spelar framför Federal Building på Wilshire Blvd för en samling av motståndare för ”Prop 209” i Los Angeles 1996.

Sedan visar han upp sin, enligt honom, begräns­ade repertoar av poser för en snabb fotografering, med det enda kravet att hans strumpor inte får synas. ”Det är den enda regeln jag har om bilder och den är jag väldigt strikt med”, flinar han.

Fotografen nämner Nick Cave och Spring­ steen avbryter: ”Han har förmodligen riktigt bra strumpor. Han insisterar på att du visar strumpor, eller hur?”

Fotosessionen är över och han häller upp två glas med Jack Daniels och is. Han försöker utan framgång att öppna en flaska Corona, samtidigt som han lossar på bältet i sina byxor.

Istället öppnar han dörren och dunkar av kapsylen med hjälp av låset, men ölen skummar över och kommer på både hans byxor och skjorta. ”Det är problemet med att göra det på det här sättet”, säger han och tar omvägen förbi toan.

Till sist är han redo och en ölstänkt Spring­ steen sätter sig ned och låter sin drink vila på soffbordet bredvid en silvrig plånbok fylld med tyska mark, en dyr klocka och en motorcykels­ nyckelring. 90 minuter senare har Springsteen (som erkänner att han brukade dricka ”mest för effektens skull”) fortfarande inte rört varken öl eller Jack.

SPRINGSTEEN OCH FILMER 1:

H Springsteen vann både en Oscar och en Golden Globe för Streets Of Philadelphia 1994. Hans låt för The Wrestler gav honom en andra Golden Globe 2009.

H Springsteen skrev titel­ låten till Paul Schraders film Light Of Day från 1987 och övertalade regissören att byta ut den tidigare tänkta titeln ”Born In The USA”.

H Filmregissörer som gjort Springsteen-videor är bland annat Brian De Palma (”Dancing In The Dark”), John Sayles (”Born In The USA”, ”I’m On Fire”, ”Glory Days”) och Jona­ than Demme (”Streets Of Philadelphia”, ”Murder Incorporated”).

H Springsteens favoritfilm som barn var John Fords westernfilm The Searchers.

H Robert De Niro har sagt att han fick inspiration till ”You talkin’ to me?”scenen i Taxi Driver efter att ha sett Springsteen skoja med sin publik på en spelning under 1970-talet.

Bruce content 080219.indd 76

H

AR DU PLANERAT en

soloturné länge? ”Jag har tänkt på det sedan Nebraska, men den liksom bara hände. Det var en slags planerad tillfällighet, men ändå inte till­räck­ligt planerad för att jag skulle vilja turnera med det. Jag tänkte på det igen när jag gjorde Tunnel Of Love, men den låg någonstans mellan ett solooch ett gruppalbum, och jag kunde inte riktigt se mig gå ut på scenen ensam då.” ”Vi övade det där lite, att det bara var jag och bandet som satt ned, som en slags akustisk show. Det kändes inte riktigt rätt. Du vet, om det finns ett band på scen för­ väntar sig folk lite drag. Så det slutade med att vi be­stämde oss för att göra det stort ihop. ”När arbetet med Tom Joad var klart tänkte jag: ’det här är chansen att göra något som jag velat prova på ett tag’. Jag ville ha ett alternativ till att åka på turné med ett band och allt som det involverar.

Jag har gjort det så länge nu och det kändes som att jag inte riktigt skulle ha något nytt att komma med. Om jag åker med bandet har folk automatiskt förväntningar.” ”Det handlar egentligen om att 90-talsrösten jag har hittat inom mig, som jag känt varit mest närvarande och viktig, i grunden har varit en folk­

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 1996 ”Nej, man är 25 år och har ingen aning om vad som kommer att hända i framtiden. Det enda du vet är att livet rusar förbi.

Springsteen är något av en rock’n’roll-atlet och är förmodligen unik eftersom det till exempel aldrig har gått rykten om att han tagit droger. ”Nej, jag gjorde aldrig det.”

kändes som att E Street Band gav mig kraft. Mot slutet blev det nästan som en desperat känsla och det är delvis vad som gjorde det så roligt, bandet liksom pushade på mig. Det fanns alltid två sidor av det bandet. Det fanns en hel del mörkt material, men det fanns även den här explosionen av glädje och sann lycka – oavsett om det var ett resultat av att känna sig levande, vara tillsammans med dina vänner eller få energin från ROTS DET HANDLAR DINA publiken. Det var roligt, men sam­ låtar ofta om personer med Springsteen tidigt tufft. Lite som att springa och självdestruktiva begär. blev invald i skratta samtidigt, om du fattar?” ”Jag har haft många des­truk­tiva Rock’n’roll Hall Förändrades saker och ting när begär, men det har aldrig varit of Fame 1999, där Patti Scialfa (musikern från New knark. Jag har aldrig testat några Bono gav hans Jersey som 1990 blev den andra och droger, men det handlar inte om att välkomsttal. Han förhoppningsvis sista fru Spring­ jag har någon särskild moralisk syn återgäldade steen) kom in i bilden? på det. Jag vet ingen­ting om det. Jag tjänsten när U2 ”Jag ville att bandet skulle vara testade aldrig, förmodligen för att infördes sex år mer representativt för min publik jag inte litade tillräckligt på mig senare. när Patti kom in i bilden. Jag sa åt själv för att sätta mig i situationer killarna: ’Hallå, vi behöver en utom kontroll. Det var en rädsla för kvinna i bandet!’ Jag såg bandet mitt eget inre liv.” som en slags representation av mig själv. Vi var ”Jag växte upp i ett hus där jag upplevde många situationer som var bortom kontroll och alla i mitten av trettioårsåldern och jag kände att det var dags att ta tag i dessa tankar. Bandet jag gillade det inte. Jag antar att jag kände en som vilset killgäng var en utmärkt institution, rädsla över att det skulle bli jag om jag gjorde A, där den allmänna misogynin och konceptet av B, C, D eller E.” det gjorde det till ett ställe där du alltid kunde ”Jag hängde runt en hel del människor som gömma dig från större saker, men jag ville höll på med droger och jag kan inte säga att jag ändra på det. Jag ville inte ha det så längre.” gillade någon av dem särskilt mycket när de var Vad var det som förändrade dig? höga. De blev antingen riktigt dryga eller helt ”Jag blev äldre och insåg att man kan fly, men oförståeliga. Det är min upplevelse, så det inte gömma sig. Du når en punkt där du inser intresserade mig inte.” att du kommer att leva ett begränsat liv om du ”Jag blev fokuserad på musiken tidigt och inte försöker att ta tag i dessa saker. Du kanske upplevde faktiskt en slags extas genom att är hög på annat i livet och känner att det inte spela. Det var det jag älskade att göra.” spelar någon roll för dig, jag vet inte, men i Men du tog syrgas ibland mellan liveseten? slutändan kommer det att leda till ett begränsat ”Jag antar det, när det behövdes”, skrattar liv. Det var åtminstone så det kändes för mig.” han. ”Jag ville uppleva allt: kärlek, närhet eller vad Det var dock dagarna när han var The Boss. En du nu vill kalla det. Jag ville känna en delaktig­ näst intill övermänsklig varelse som kunde het. Jag ville skapa ett band som förmedlade köra fyra timmar långa shower fyllda av just detta, en känsla av att vara inkluderad. Jag extravagans och eufori, monologer och ville att människor skulle se på bandet och berättelser med roliga tvister, skämt och stoj, känna: ’Det där är jag’. Det är vad band är till för. dödsballader och hårdvunna hjältar. Den här Det är därför människor fortsätter att dyka upp tiden var som en slags segermarsch av mannen på spelningar, eftersom de känner igen sig vars önskan var att musikens hjärta och själ skulle eka långt in i natten. Kan han tänka sig att själva och världen de lever i.”

Du började inte riktigt att skriva om sex förrän göra det igen?

Tunnel Of Love. Varför har du undvikit ämnet? ”Jag vet inte. Jag kan absolut tänka mig att ”Jag har inte undvikit sex som ämne, men jag spela med bandet igen, men jag vet inte om jag har undvikit att skriva om det. Det var ett hade orkat riktigt så långa spelningar idag.”

T

BOSSFAKTA

”Det handlar egentligen om att 90-talsrösten jag har hittat inom mig, som jag känt varit mest närvarande och viktig, i grunden har varit en folk­musik­röst.” ”Det hade säkert gått, men just nu hade jag föredragit att köra lite mer fokuserade shower om jag hade dragit ut på turné med bandet igen.

Men det är svårt, för jag tänkte precis samma sak sist jag körde, men så kollar du på klockan och tre timmar har gått.” ”När det kommer till de tidigare konserterna kände jag alltid att jag hade mycket energi. Det

förvirrande ämne under de första 30–35 första åren av mitt liv. När du reser runt med grabb­ arna blir kvinnor liksom något avlägset. När jag blev 30 var det inte acceptabelt längre. Jag ville inte bli en 50-årig gubbe som bara hängde ute med grabbarna. Det hade varit tråkigt – och ärligt talat rätt tragiskt.”

FORTSÄTTNING

ROBERT MATHEU/CAMERAPRESS

musik­röst. Det har inte riktigt varit min rockröst.” ”När jag fick mitt första kontrakt var jag egent­ ligen menad att vara en folkmusiksångare, så det är ganska roligt. John Hammond (den legend­ariska scouten på CBS som gav Billie Holiday, Bob Dylan och Springsteen sina första kontrakt) hade skrattat nu, eftersom han alltid sa åt mig att jag borde göra ett album med bara en gitarr.” ”När (regissören) Jonathan Demme bad mig att skriva låten (’Streets Of Philadelphia’) ville han att mitt fokus skulle vara i en viss riktning och jag gjorde sedan samma sak med bandet, eftersom de är som en slags levande manifest­ ation av samhället jag skriver om.” ”Musiker är roliga. När du är hemma är du aldrig riktigt en del av ditt samhälle, så du skap­ ar ditt eget. Det var därför jag skapade band­et.

De blir som en familj och en slags lev­ande manifestation av samhällena du före­ställer dig och sjunger om. Jag tror det är så mina fans har sett dem också. Jag tror det är vad de betyder och där de haft sin kraft. Det är anledningen till varför de är och har varit så viktiga.” ”Den där känslan av vänskap, lojalitet och att alla är annorlunda men ändå lika på något sätt; det är hela idén med bandet och har alltid varit en central idé för rockmusiken. Det är därför nya band fortsätter att dyka upp. Alla är fascinerade för DET KÄNNS SÅ VERKLIGT. Folk försöker lyckas ihop. Därför är det så mäktigt med band.”

Följer du några nya band nu? ”Inte så mycket, men jag hör en hel del saker.

Ibland händer det att jag köper lite nya album av ren nyfikenhet. Sedan tidigt 80-tal har musikal­ iska influenser haft mindre plats hos mig. Det var Hank Williams och några blues- och folk­ artister, men det är framför allt film och litteratur som varit mina främsta influenser.”

I både albumets slutord och under monologer på scenen är du ganska tydligt med att det är John Fords film snarare än Steinbecks bok Vredens druvor som gett dig din Tom Joad. ”Det är så albumet blev till, det var den jag såg först. Jag läste den senare, och jag läste om den nyligen och blev påmind om den där vackra sista scenen. Boken slutar med en enkel hand­ ling av mänsklig godhet eller medlidande, hela boken leder till just det ögonblicket. Det hade stor betydelse för mig när jag läste, eftersom jag sökte efter ett sätt att ta mig bortom breda plattityder, eller vad du nu vill kalla dem.” ”Jag letade efter det som kan få det ljus som finns i världen just nu att kännas verkligt. Jag vill ge alla på konserterna en känsla av att de kan vakna upp nästa dag och känna att just deras mål går att nå.”

Har terapi haft någon inverkan på ditt skriv­ ande den senaste tiden? ”Nej, det har haft en större effekt på mitt liv och valen jag har gjort. Det har gett mig mer kontroll över hur jag lever mitt liv. När jag var yngre kunde jag bara leva mitt liv på ett sätt. Det var det enda sättet jag visste om och jag var låst till ett begränsande beteende. Det var i princip ett liv längs vägarna. Jag kunde inte skapa ett riktigt hem och jag hade inte förmågan att utveckla något mer än flyktiga förhållanden.”

Kände du att något skedde med dig under den tiden?

BRUCE SPRINGSTEEN | 77

Bruce content 080219.indd 77

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 1996

P

Å LUCKY TOWN sjöng du: ”It’s a sad, funny ending when you find yourself pretending. A rich man in a poor man’s shirt.” På Tom Joad ... blir metaforen ännu tydlig­are: du är en miljonär som äger land i Kalifornien, som skriver om dem som förkastats av välfärds­ systemet, illegala invandrare och barn­prosti­ tution – människor som är så långt bort från dig från det bara går. Är det vad skrivandet handlar om? Att skapa samband och kopplingar mellan saker som inte är möjliga? ”Ta barnen i låten ’Balboa Park’ till exempel.

Poängen är den att de är dina barn, det är vad jag försöker få fram. Jag har mina barn och du har dina barn, men detta är också någons barn. Jag alltid dragits till sådana ämnen, säkert av personliga anled­ ningar. Jag har inga stora tankar och idéer. Jag har ingen baktanke om att föra fram något stort politiskt budskap. Allt kommer inifrån. Det börjar aldrig utifrån och jag har aldrig gillat tanken på att predika. Det börjar alltid med saker som är viktiga för mig och som förmodligen varit en del av mitt liv på något sätt.” ”Jag växte upp i ett hus där det pågick en konstant kamp för att hitta jobb, och där följderna av att inte hitta sin plats i samhället visade sig som i ilska och våld.” ”När jag växte upp insåg jag att det var min sång. Jag tror att det var vad jag kände och upplevde under en väldigt viktig tid i mitt liv och att de tankarna, frågorna och problemen aldrig lämnat mig. Det är därför jag har skrivit om dem under hela min karriär.

De motiverar mig fortfarande och jag gör förmodligen fortfar­ ande mitt bästa arbete när jag hämtar inspiration i just dessa ämnen, eftersom jag känner en koppling. Det är känslorna jag går på.”

Hur samlade materialet och detaljerna på albumet Tom Joad? ”Det kommer från lite olika håll. Jag träffade en kille i Arizona som berättade en historia om sin bror, som var med i ett mcgäng för tonåringar i San Fernando Valley som kallade sig för Vagos.

Lite senare träffade jag just den här killen längs vägen utan­för ett litet motell av en ren slump. Jag vet inte varför, men det stannade kvar hos mig väldigt länge.

Hans röst var kvar i mitt huvud och jag var tvungen att skriva om det.” ”Om du är i Los Angeles hör du ständigt gräns­nyheter. Invandringen och gränspatrullerna är en stor del av staden. Det har jag fått från att vara i Kalifornien i ett halvår varje år sedan fem år tillbaka. Det är en oerhört mäktig plats; en plats där aktuella problem som USA står inför just nu pågår. Det representerar vad landet håller på att bli: ett ställe där det tydligt går att se hur invandrings­frågan

används för politiska intriger och all skit som kommer med det. Det är platsen som visar vad USA kommer att bli i framtiden, oavsett om landet är redo eller inte.”

Du har alltid haft rykte om dig att vara oerhört produktiv och att ge bort minst lika många bra låtar som du behåller själv. Har du någonsin upplevt en period då du inte kunnat skriva? ”Tja, om jag var så produktiv hade jag väl släppt fler album. Jag antar att det finns en skillnad mellan att skriva många låtar och att skriva många bra låtar! Jag har skrivit massor av låtar, men många av dem höll inte måttet

inte känna att de slösade bort sin tid med att lyssna på, då släppte jag ett nytt album. Jag skulle kunna ha släppt många fler album, men man försöker hitta en identitet när man är ung.”

En slags image? ”Image? Ja, typ, antar jag. Det är väl en del av det, men det handlar bara om det yttre.”

Har du haft en stor del homo­sexuella fans? ”Inte vad jag vet.”

Det var en viss känsla över den där smutsiga basebollkepsen, nedstoppad i bak­fickan på Born In The USA-omslaget … ”Vem vet, jag kanske höll på att bearbeta mina egna osäkerheter? Det är förmodligen den enda bilden som påminner mig om en karikatyr, när jag går tillbaka och kollar på gamla bilder av mig och bandet.” ”Allt före och efter det är bara vanliga bilder av människor, men när det kommer till just den bilden så kan jag inte riktigt förklara vad det handlade om.” ”Efter ’Streets Of Philadelphia’ hade jag kontakt med en del homosexuella som låten hade betytt mycket för och jag insåg då att bilden jag valde lätt kunde misstolkas. Det var något jag ångrade och som jag till viss grad ångrar än idag, men det är en bild som fastnade helt enkelt.” ”Det eller vad den representer­ ade kan ha haft något att göra med varför den blev så populär.

Den kändes dock väldigt djärv för mig och på gränsen till att vara alldeles för enkel. Den hade utan tvekan tolkats som för simpel om man enbart sett bilden och gått på en konsert för att få en uppfattning om vad som låg bakom den och vad den handlade om. Den hade implika­tioner som jag inte riktigt kändes vid under den tiden och som jag inte riktigt känner är en grund­läggande del av mitt arbete.”

STEWART COOK/ONLINE USA INC/GETTY

”Jag behöver inte sälja album för flera miljoner. Det jag behöver göra är att fokusera på det som känns rätt.” eftersom jag ville skriva med ett syfte. Det var aldrig min tanke att snabbt skriva ihop tio nya låtar och dra ut på turné igen. Jag skrev alltid med ett visst syfte och jobbade därefter inten­ sivt med musiken.

Det var inte förrän jag kände att jag hade en samling låtar som delade en viss vinkel som jag släppte ett album. Oftast släppte jag inte album förrän jag kände för det, eftersom mitt mål inte var att samla hitalbum. Jag hade en idé och jag följde den. När jag kände att jag hade något som skulle vara värdefullt och underhållande för mina fans, något som de skulle uppskatta och

F

INNS DET EN KÄNSLA AV

surrealism över det faktum att du är med i Rock’n’roll Hall of Fame och är en av de levande legendarerna som du en gång i tiden avgudade på håll? ”Absolut. En kväll stod jag mellan George Harrison och Mick Jagger, och jag kommer ihåg att jag brukade sitta i mitt rum som liten med deras album runtom mig. Jag lärde mig att spela gitarr från de albumen. Jag studerade varenda riff och sättet de spelade på, och mina första band var inspirerade av dem, så det finns alltid en viss känsla av: ’Vad gör jag här?’ Du inser att det fanns miljontals ungar som hade precis samma dröm som du hade.” ”Jag är glad att jag är från en generation som gör det möjligt för mig att stå tillsammans med dem på scen. Det är en otrolig känsla att ha fått backa upp Chuck Berry, som var en av USA:s

78 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 78

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 1996 Ditt förhållande med ”Born In The USA” inte bra. Jag kommunicerade bra här, men inte största musiker. Han lyckades fånga en känsla känns lite som Dylans ”Like A Rolling Stone” här.’ av landet på ett sätt som ingen annan har när du försöker ta in låtens verkliga innebörd lyckats med, varken före eller efter honom.”

Det är som en slags ändlös cirkel, men det är istället för att bara låta den bli en meningslös tanken. Det är därför du alltid har någonstans Känner du dig ledsen för att hans kreativa liv hit. Det var inte bara Ronald Reagan (som ville att vara imorgon och något att göra som låtskrivare är över? använda sig av låten som ett medel för sin just nu. Det är anledningen till ”Det är bara så det är. Jag är bara chauvinistiska agenda) som missförstod låten. varför de här spelningarna varken glad över vad han har gjort. Det har ”Låten känns fortfarande väldigt bra och jag är rock­konserter eller akustiska haft ett väldigt stort inflyt­ande på hade inte velat att den skulle bli annorlunda. shower, de är något annat. Jag vet mitt eget arbete, för hans verk E Street Bands Jag hade inte ändrat den även om jag kunde.” inte ens om jag borde kalla det en visade upp en enorm detalj­rike­ trummis Max ”Jag vill inte att versionen som jag gör av låten folkmusik­spelning. Låtarna är på dom. Det är viktiga delar som jag Weinberg nu skulle ha kommit ut på den tiden. Det var så ett under­ligt sätt baserade på tagit med mig till min egen musik.” spelar i ett jag hörde den i just det ögonblicket och det rockmusik, men har byggts upp på ”Det är rockmusikens gång. Det hyllnings­band ett nytt sätt i det nya albumet. Det är krävdes bara några få tagningar för att spela in är väldigt ovanligt att hålla på i för The Beatles den.” inte spelningar där jag går ut på 20–25 år och fortfarande göra ibland. Det ”Du släpper din musik på ett sätt, sedan får scenen och spelar storhits eller aktuell musik. Jag tror en av anled­ heter The Fab du tillbaka den på en mängd olika sätt via din favoriter som många vill höra. Det ning­arna bakom detta är att det Faux och består publik. En låtskrivare har dock alltid möjlig­ är vad det är och det så jag vill ha krävs en enorm tro och medveten­ av musiker från heten att återge eller återta sitt arbete. Detta är det.” het under den mest framgångsrika husbanden något som pushar dig att vara uppfinningsrik. Är ditt pågå­ende arbete en tiden, för att kunna skilja på vad hos David reaktion och förlängning av arbetet Jag tror att versionen jag har nu är den bästa som är viktigt och vad som är skit.”

Letterman och versionen jag gjort av låten … åtminstone för du gjort tidigare? ”Pengarna rullar in, perfekt! Dags Conan O’Brien. mig. Jag antar att det är den ”Naturligtvis. att välkomna goda tider och ha lite mest äkta versionen. Den Enligt mig är en roligt, men om du fastnar i ett visst har allt den behöver för att del av artistens tanke­sätt om att detta på något vis kunna förstås för tillfället.” jobb att försöka svara på de kommer att hålla dig aktuell tjugo år från nu, Du skriver en hel del om frågor som arbetet skapar, väntar en väldigt oängenäm överraskning.”

Springsteens yngre H mördare, som fången som eller åtminstone försöka ”Just nu behöver jag inga album som toppar syster Pamela (som är sitter i en dödscell som skapa nya frågor. Det är vad listorna. Jag behöver inte sälja album för flera fotograf nu) var skåde­ spelas av Sean Penn i ”Dead miljoner. Det jag behöver göra är att fokusera på jag försöker göra med det spelare förr och gjorde sin Man Walking” (Spring­ här albumet.” det som känns rätt och är viktigt för mig, så att stora debut på Häftigt drag steens titelspår till den Tim ”Under tio års tid kändes jag inte behöver gå upp på scenen varje kväll i plugget. Hon spelade Robbins-regisserade film­ det som att jag la många och förlita mig på mina tidigare prestationer dessutom seriemördare i en, som fick en Oscarfrågor åt sidan, då jag var eller en låt jag skrev för 20 år sedan. Det jag är nomi­nering) och två versioner av lågbudget­ upptagen att skriva om intresserad av just nu är att hitta en plats i seriemördaren i Nebraska. andra saker. Upplevelsen av världen som den ser ut just nu. Det är vad som skräckserien Sleepaway Har du någonsin träffat en Born In The USA skapade en är viktigt, vad som upprätt­håller dig, vad som Camp. mördare i verklig­heten? reaktion hos mig, eftersom ger dig engagemang och vad som ger dig H Arbetstiteln för Dark­ Känner du något ansvar jag själv i en viss mening motivation att åka på turné och stå för ditt ness On The Edge Of Town för att du gör ditt arbete på försökte hitta en väg genom arbete. Det är allt jag vet, efter 20–25 år inom var ”American Madness”, rätt sätt? livet.” branschen.” ”Jag försöker inte åter­ I anteckningarna till din Följer det med en känsla av oro och rädsla taget från Frank Capraskapa upplevelsen, utan jag hitsamling beskriver du med det du gör? filmen med samma namn försöker återskapa käns­ ”Born To Run” som ditt ”Självklart, oro är en del av det hela. Om det från 1932. lorna och det som ledde till försök på den stora titeln, en skulle finnas någon rädsla är det förmodligen H ”All That Heaven Will att handlingarna utfördes.

25-årings försök att skapa rädslan över att glida ifrån saker. Med det Allow” från Tunnel Of Love Det är saker som de allra det ”bästa albumet som menar jag inte från strålkastarljuset eller flesta förstår och saker som inspirerades av Douglas någonsin skapats”. Hur musik­branschen. När jag släppte det här de allra flesta har inom sig. känner du om det idag? albumet visste jag att det inte skulle spelas Sirk melodrama All The Handlingen är bara ”Jag vet inte riktigt. Jag kan särskilt mycket på radion – och jag hade rätt!

Heaven Allows från 1955, resultatet. De bakom­ inte lyssna på albumet Det skulle inte bli en särskilt stor del av medan ”Thunder Road” liggande orsakerna till objektivt, då det har haft en populär­musikindustrin överhuvudtaget idag, delar sin titel med en noirvarför det hände är dock alldeles för stor roll i mitt liv. åtminstone inte i USA.” klassiker med Robert något alla känner till. Du Jag sitter inte och lyssnar på Vi har alla sett Spinal Tap, med tanken att en Mitchum från 1958. har upplevt det, jag har mina tidigare arbeten publik blir allt mer selektiv. Han skrattar. upplevt det. Det är något särskilt ofta heller. Jag hade ”Jag antar att det handlar om att du känner H Sean Penns regissörs­ som finns inom oss alla.” varit galen om jag gjorde dig beskyddande över ditt konstnärliga liv och debut The Indian Runner ”Det är de sakerna du det. Jag gillar det som ett din kreativa drivkraft, din kreativa instinkt baserades på Springsteens måste gräva djupare i. Om album, men det är svårt för eller din kreativa vitalitet. Det är något jag har ”Highway Patrolman”. du gör det kommer du att mig att lyssna på det nu varit medveten om sedan jag rev ned de där Springsteen skrev sedan upptäcka något väldigt eftersom det är förknippat affisch­erna 1975 (under sitt första besök i Stor­ ”Missing” specifikt för centralt och grundläggande med så många andra saker.” brit­an­nien rev Springsteen i ren ilska ner Penns andra film Crossing med dessa karaktärer.” ”’Born In The USA’ är en affischer utanför Hammersmith Odeon som Guard.

Så det är alltså inget riktigt bra låt. Om jag hade beskrev honom som rock’n’rollens framtid) samman­träffande att du för spelat in den idag hade den och är något jag känner väldigt starkt för än H Springsteen nominer­ tillfället ser ut som karak­ låtit annorlunda och nog idag.” ades för Bästa gästspel tären Sean Penn spelar i inte blivit lika bra, eftersom under MTV Movie Awards filmen? jag hade varit rädd för att AR DET FUNNITS STUNDER där du gjort 2001, för sitt inhopp i High ”Gör jag? Det insåg jag överdriva, även om det dig själv överraskad eller besviken?

Fidelity. inte. Hjälp! Dags att gå hem finns ett ögonblick där det ”Det kommer alltid att finnas sådana … Men jag har väl inte lika bästa är att över­driva och stunder. Du kommer alltid att blicka tillbaka mycket hår som honom.” pusha det så långt det går.” och tänka: ’Det gjorde jag bra. Det gjorde jag

BOSSFAKTA

SPRINGSTEEN OCH FILMER 2:

H

BRUCE SPRINGSTEEN | 79

Bruce content 080219.indd 79

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

ALBUMSPÅR SKIVA 1

1 Mary Queen Of Arkansas, Hammond Demo Session, CBS Studios, New York City, 3 maj 1972. HHH 2 It’s Hard To Be A Saint In The City, Hammond Demo Session, CBS Studios, New York City, 3 maj, 1972.

3 4 5 6

TRACKS

Springsteens lagerrensning: en spännande resa genom arkiven på fyra skivor.

AV LUKE TORN

D

ET ÄR DEN legend­ ariska producenten John Hammond (som varit viktig för gig­a nter som Billie Holi­day och Bob Dylan) som drar igång Tracks, Spring­ steens efterlängtade samlingsskiva. Med sin grova Brooklyn-dialekt berättar han om auditionen på Columbia 1972, som skulle förvandla en sjabbig liten kille från Jersey Shore till en av rock­världens starkast lysande stjärnor.

Springsteen var van att köra på för fullt och bjuda på ett mäktigt sound, men den här gången var det enda han hade en akustisk gitarr och en samling skräniga låtar som ”It’s Hard To Be A Saint In The City”, ”Growin’ Up” och ”Does This Bus Stop At 82nd Street?” De är överrösta av romantisk lyrism och beskriver en gatusmart och revolterande ung man, som Springsteen senare skulle komma att kalla förvridet självbiografisk. Han gav dessa fram­ trädanden allt, men trots det var de bara toppen av ett isberg. Samma sak skulle kunna sägas om Tracks.

H 10

NOVEMBER 1998

Springsteens första försök att gå igenom sitt enorma arkiv innebar att se på på 200–300 inspelningar och få plats med det bästa på sex skivor (som det först var tänkt). Han beskrev senare processen som en slags skiss på en skuggkarriär, som en slags alternativ version av hans liv. ”Jag gjorde urval tills jag hade en samling som var direkt relaterad till låtar jag hade släppt”, säger han i flera intervjuer den hösten. ”Om du tyckte om Darkness On The Edge Of Town, The River, Tunnel Of Love eller Nebraska fungerar det här albumet som en slags referens­samling över var musiken kom ifrån. Låtarna känns nästan kompletta, men släpptes aldrig. De sticker ut på sitt eget sätt och är på många sätt minst lika bra som det jag har släppt. Jag och bandet utelämnade mycket material som kom till mest för skojs skull.”

Med tanke på de tre minuter långa gitarr­ solon som han tyckte så mycket om under tiden för The River jämfört med lättsamma uppåt­låtar som ”Give The Girl A Kiss” och ”Seaside Bar Song” passar det bra att beskriva Tracks som ”en annan sida av Bruce Springsteen”.

FORTSÄTTNING

HHHH Growin’ Up, Hammond Demo Session, CBS Studios, New York City, 3 maj, 1972. HHHH Does This Bus Stop At 82nd St?, Hammond Demo Session, CBS Studios, New York City, 3 maj 1972. HHH Bishop Danced, Live vid Max’s Kansas City, New York City, 1973. HH Santa Ana, The Wild, The Innocent & The E Street

Shuffle outtake, Sound Recording Studios, Blauvelt, NY, 28 juni 1973. HHHH 7 Seaside Bar Song, The Wild, The Innocent & The E Street Shuffle outtake, Sound Recording Studios, Blauvelt, NY, 28 juni 1973. HHHH 8 Zero And Blind Terry, The Wild, The Innocent & The E Street Shuffle outtake, Sound Recording Studios, Blauvelt, NY, 28 juni 1973. HHHHH 9 Linda Let Me Be The One, Born To Run outtake, The Record Plant, New York City, 28 juni 1975. HH 10 Thundercrack, The Wild, The Innocent & The E Street Shuffle outtake, Sound Recording Studios, Blauvelt, NY, 28 juni, 1973. HHHHH 11 Rendezvous, Live At Nassau Coliseum, Uniondale, NY, 31 december, 1980. HHHHH 12 Give The Girl A Kiss, Darkness On The Edge Of Town outtake, The Record Plant, New York City, 10 november 1977. HHH 13 Iceman, Darkness On The Edge Of Town outtake, The Record Plant, New York City, 27 oktober, 1977. HHHH 14 Bring On The Night, The River outtake, The Power Station, New York City, 13 juni 1979. HHHHH 15 So Young And In Love, Darkness On The Edge Of Town outtake, The Record Plant, New York City, 6 januari 1978. HHH 16 Hearts Of Stone, Darkness On The Edge Of Town outtake, The Record Plant, New York City, 14 oktober 1977. HHH 17 Don’t Look Back, Darkness On The Edge Of Town outtake, The Record Plant, New York City, 2 juli 1977.

HHHH

SKIVA 2

1 Restless Nights, The River outtake, The Power Station, New York City, 11 april, 1980. HHHHH 2 A Good Man Is Hard To Find (Pittsburgh), Born In

The USA outtake, The Power Station, New York City, 5 maj 1982. HHHH 3 Roulette, The River outtake, The Power Station, New York City, 3 april 1979. HHHHH 4 Dollhouse, The River outtake, The Power Station, New York City, 21 augusti 1979. HHHH 5 Where The Bands Are, The River outtake, The Power Station, New York City, 21 augusti, 1979. HHHHH 6 Loose Ends, The River outtake, The Power Station, New York City, 18 juli 1979. HHHHH 7 Living On The Edge Of The World, The River outtake, The Power Station, New York City, 7 december 1979. HHH 8 Wages Of Sin, Born In The USA outtake, The Power Station, New York City, 10 maj 1982. HHHH 9 Take ’Em As They Come, The River outtake, The Power Station, New York City, 10 april 1980. HHHHH 10 Be True, The River outtake, The Power Station, New York City, 21 juli 1979 [ursprungligen sida två på Fade Away från 1981]. HHH 11 Ricky Wants A Man Of Her Own, The River outtake, The Power Station, New York City, 16 juli, 1979. H 12 I Wanna Be With You, The River outtake, The Power Station, New York City, 31 maj, 1979. HH 13 Mary Lou, The River outtake, The Power Station, New York City, 30 maj 1979. HH 14 Stolen Car, The River alternate take, The Power Station, New York City, 26 juli 1979. HHHHH 15 Born In The USA, Nebraska outtake, Thrill Hill Recording, Colts Neck, NJ, januari1982. HHHHH 16 Johnny Bye-Bye, Hollywood Hills Recording Session, Thrill Hill Recording, Los Angeles, CA, januari 1983.

HHHHH 17 Shut Out The Light, Hollywood Hills Recording

Session/Born In The USA outtake, Thrill Hill Recording, Los Angeles, CA, januari 1983. HHHHH

80 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 80

01.03.2019 14:52

BRUCE SPRINGSTEEN | 81

Bruce content 080219.indd 81

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ALBUMEN I efterhand känns det som att 1998 var en passande tid för Springsteen att blicka tillbaka.

E Street Band hade i stort sett varit frånvarande i nästan ett årtionde, och ett flertal olika projekt hade startats och snabbt övergetts under de tre åren som följde hans akustiska turné för The Ghost Of Tom Joad.

Det var relativt enkelt att förutse hans åter­ komst med E Street Band i form av en omfatt­ ande turné under 1999 och 2000 efter alla minnen Tracks måste ha väckt till liv. ”Jag var mitt uppe i att bestämma vad jag skulle göra härnäst när jag insåg att jag kunde släppa lite gammalt material, istället för att låta några år passera utan att någon ny musik”, sa han. ”Jag bestämde mig därför för att lyssna igenom allt jag någonsin gjort. Jag fick en stor låda med inspelningar skickad till mig och det tog en vecka för mig att gå igenom allt.”

Springsteen hade skapat en enorm mängd material under årens gång, med otaliga låtar till varje album som aldrig hade släppts. Som ett resultat av kvaliteten på Springsteens tidigare arbeten och ivern hos hans fans, exploderade vissa av låtarna, bland annat låtar som ”Roulette”, ”Fire”, ”Thundercrack”, ”The Fever”, ”The Promise”, ”Loose Ends” samt elektriska versioner av material från Nebraska.

Fans kastade sig över varenda textvariation och varenda keyboardriff från Roy Bittan.

Trots logiken bakom Springsteens förklaring Springsteen tagit under sin karriär, som drog till hur han valde ut låtarna blev Tracks ett slags igång på allvar 1973 med The Wild, The motsägelsefullt monster som inte kommer i närheten av att fylla i alla luckor. Nästan hälften Innocent & The E Street Shuffle. I låten”Zero And Blind Terry” kombineras bländande rock’n’roll av låtarna är från inspelningarna av The River med soul och r’n’b, för att på ett omåttligt och och Born In The USA, med ytterligare ett dussin vilt vis berätta en Romeo och Julia-liknande eller så från det relativt nyutsläppta historia som utspelar sig i dubbelalbumet Human ett gänghärjat Jersey. En Touch och Lucky Town. Det prototyp för ”Jungleland”. finns dock en påfallande Låten ”Thundercrack” frånvaro av extramaterial användes bara för att från både Born To Run och H Trots en oro hos avsluta en spel­ning en gång Nebraska. många att det var ett och lades förmodligen åt Det saknades även uppen­ okaraktäristiskt drag för sidan på grund av sina bara val från hans tidigare att tjäna pengar släppte likheter med ”Rosalita”. Det år, som den ur­sprung­liga Springsteen en kortare är den mest uppiggande versionen av ”Because The version (18 Tracks) 1999, låten på Tracks, en åtta Night” (som senare blev en som råkade ha med tre minuter lång berg- och hit för Patti Smith), en låtar som var frånvarande dalbana med nyanser av gripande och mörk akustisk från samlingsboxen med Van Morrisons lika festliga version av ”Thunder Road” fyra skivor. Varav två ”Wild Night”. Låten ”Santa (som länge varit älskad hos (”The Fever” och den Ana” inspirerades av en resa samlare), samt vad som nya versionen av ”The med hans far till Tijuana kanske är den mest Promise”) förtjänade att och är en galopper­ande dramatiska av Darkness ...vara med på Tracks. Under gränslåt. Bitar av denna låt kompositionerna i form av 2000 släpptes ett dussintal skulle senare komma att ”The Promise”, som enligt fler sällsynta låtar, som användas på andra låtar, skribenten Dave Marsh utgjorde bonusalbumet som ”She’s The One” på beskrivning handlar om The Essential Bruce Born To Run, något som var ”priset alla betalar för Springsteen. framgång och farorna med att nöja sig med något H När Tracks släpptes 1998 mindre än det”. Springsteen var människor snabba med tog med några av de ute­ att få tag på många av hans lämnade låtarna på följ­an­de tidigare verk. Runt 250 antologier, och gjorde till studioinspelningar och och med en nyinspelning av liveframträdanden från ”The Promise”, men nog om hela hans karriär, hela vägen små detaljer nu. tillbaka till Castiles-tiden, Tracks bjuder på en värde­ började cirkulera på några full skatt bestående av de månader. många sidospåren

Steve Van Zandt och Bruce Spring­ steen intervjuas på WQXI Radio den 27 mars 1976 i Atlanta, Georgia.

Nästan 20 år senare står Tracks ut som ett viktigt, men på ett lite underligt vis också inkomplett kompendium.

TOM HILL/WIREIMAGE

BOSSFAKTA

fallet med många av låtarna på Tracks, då de flesta av låtarna bara var grova utkast.

På albumet är det enkelt att höra influens­erna som Danny Federici kom med, som strand­ promenaden, dragspelet och atmosfären i texterna som kom från just de miljöerna.

Materialet till ”E Street Shuffle” är fantast­iskt, vilket även gällde materialet till Born To Run som tyvärr ignorerades på Tracks, bortsett från låten ”Linda Let Me Be The One”. Det var dock inte förrän Springsteen började fokusera på karaktärer som fått känna på världens hårda sanningar som hans artistiska sida utvecklades dramatiskt. Bakom albumens mer strikta och korrekta låtar lurade verk som frodade på denna stil. Låten ”Iceman” var med på tidiga inspelningar av Darkness On The Edge Of Town, men togs bort, och ger en tidig hint om Springsteens nyfunna mörka perspektiv. Den bjuder på mjuka pianotoner och en dyster melodi, med en av Springsteens obehagligaste texter hittills: ”Once they tried to steal my heart, beat it right outta my head, but baby they didn’t know that I was born dead. I am the iceman, fightin’ for the right to live.” ”Loose Ends” är ytterligare en sorgsen historia, där två förkrossade älskare pratar om

82 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 82

01.03.2019 14:52

som är Springsteens kortfattade hyllning till att mötas vid galgen. ”How could something so Elvis och som på något sätt även lyckas fungera bad, darling, come from something so good?”, som en uppföljare till Chuck Berrys låt ”Johnny sjunger Springsteen när låten går över i ett B Goode”, och slutligen en extra­ordinär, tidig intensivt saxofonsolo av Clemons. Ett häftigt version av ”Born In The USA”, som är så mörk att trum­beat i kombination med Roy Bittans eleganta piano skapar en gripande melodi, som den hade passat på Nebraska.

Härifrån fortsätter Tracks att överskölja visar upp E Street Band i sitt esse. lyssnare med slående och engagerande ”Jag ville att mina karaktärer skulle kännas arbeten, men lyckas aldrig riktigt nå samma slitna och äldre, men inte besegrade”, förklar­ höjder som tidigare. När hajpen var som störst ade Springsteen senare. ”Känslan av en daglig runt tiden för ”Born In The USA” (ett projekt kamp ökade med varje låt och möjligheten till som Springsteen ska ha spelat in runt 100 låtar någon form av personlig frälsning kändes allt till) började sentimentaliteten krypa allt närm­ mer avlägsen. Det var känslan jag ville få fram.” are och med den kom tendensen att åter­gå till Låten ”Roulette” som spelades in för The River representerar den logiska ytterligheten av detta gamla bekanta teman. Det verkade som att Springsteens unga och arga fas höll på att ebba synsätt. Han berättar om en karaktär som går ut och närvaron av tidigare åsidosatta låtar som igenom ett nervsammanbrott och försöker ”Lion’s Den” och ”My Lover Man” tyder på att resonera med sig själv, samtidigt som bandet hans kvalitetskontroll vid den här tiden vrålar av ilska och motanklagelser. Det är sviktade, särskilt med tanke på allt annat förmodligen Springsteens eldigaste fram­ storslaget material som fanns att välja mellan. trädande på albumet. På sin senare ­samling ”This Hard Land” är Songs berättade Spring­ vacker Guthrie-folkrock, steen att låten skrevs efter RECENSENTERNA medan den bedrägliga och Harris­burg­olyckan. svängiga låten ”Rockaway ”Den hade en passande TYCKER …

The Days” tyder på en envis paranoid text och spänn­ besatthet av Charlie Stark­ ande musik, men den kom H ”Tracks bygger på det weather-mördare. Det finns aldrig med på albumet.” oundvikliga överskott även ett urval av låtar som Trots att Springsteen hade som kommer från en tar upp diverse kring tro och en förkärlek till att skriva artist vars material är familj från Tunnel Of Lovelåtar om svåra liv går det att lika legendariskt som tiden. Slut­ligen finns ”The se en tydlig delning runt de många timmarna han Wish”, som är ett vackert tiden han skrev The River, måste spenderat med att vykort till hans mamma. när hans powerpopsida välja vad som skulle släppas Den bjuder på hans bästa vaknade till liv. Det var och vad som skulle läggas försök på ett Duane Eddysvängig, smittsam radio­ åt sidan.” GAVIN MARTIN, gitarrlick och kan vara den pop. Låtar fyllda med texter UNCUT, JANUARI 1999 finaste pärlan i samlingen. som gav en slags paus, eller ”Oja, den handlade om kanske en rockfrälsning, H ”Samlingsboxar kom min mamma”, sa han till en från livets grymmare till för sådana som Bruce, reporter. ”Det var förmod­ verklig­heter. Det bör även för att samla alla de där ligen anledningen till varför nämnas att det finns en svettiga sessionerna när jag inte tog med den på rockabilly-Bruce (”Pink musikfebern inte kunde albumet, för det är något av Cadillac”), en reggae-Bruce lämna honom.” STUART det mest självbiografiska jag (”Part Man, Part Monkey”) BAILIE, NME, NOVEMBER 28, någonsin skrivit.” och en soulballad-Bruce 1998 Skiva fyra fokuserar på (”Back In Your Arms”). materialet till Human Touch Under tiden med The River från 1991 och visar upp Springsteens starka sida minns Springsteen: ”Jag hade upptäckt Woody som låtskrivare. Låtarna har vissa inslag av Guthrie och countrymusik, och mitt arbete hård­rock och en typ av melankolisk mini­ började påverkas av böcker och filmer. Jag malism. Utan E Street Band har han utrymme lyssnade på Raspberries Greatest Hits och det att experimentera med olika stämningar och var då jag skrev alla de där korta pop­låt­arna”. stilar. I många av låtarna följer han upp berätt­ Låten ”I Wanna Be With You” (som skulle varit elserna om karaktärer från flera år tidigare. med på The River) lånar till och med sin titel ”Från början funderade jag på att släppa ett från en av Eric Carmens underskattade pop­ album som i princip bestod av bas, synth och låtar. Låten ”Restless Nights” drar igång andra rytm”, sa Springsteen. ”De var experimentella skivan och texten visar inre turbulens med en verk som skilde sig en hel del från den vanliga medryckande och sorgsen refräng. Låten har rocken jag höll på med då.” en snabb men jämmerlig melodi och leds av Nästan 20 år senare står Tracks ut som ett Springsteens ångestfyllda sång, som skapar en viktigt, men på ett lite underligt vis också episk och överraskande psykedelisk känsla av inkomplett kompendium. Sporadiska rykten ett sammanbrott. hävdar att The Boss håller på med Tracks 2. Det Låten ”Where the Bands Are” har ett liknande är något som skulle kunna vara en samling som sound och sitt ursprung från ett ännu tidigare kännas mer komplett, även om den till stor del stycke som heter ”Let’s Go”. Det är tydligt att den här låten har Springsteens hastiga flirt med skulle bestå av redan tidigare läckta låtar. Alla hard­corefans vill säkert ha ett samlingsalbum i The Ramones att tacka för sin existens. Skiva stil med Grateful Deads kompletta Dick’s Picks. två avslutas med tre sublima arbeten från tidigt Så länge kan The Promise (se sidan 120) däm­ 1980-tal: ”Shut Out The Lights”, som är en pa en del av suget efter sällsynta och tidig­are hjärtekrossande ballad om en veteran som osläppta juveler – lite grann i alla fall. återvänder från Vietnam, ”Johnny Bye-Bye”,

ALBUMSPÅR SKIVA 3

1 Cynthia, Born In The USA outtake, The Hit Factory, New York City, 20 april 1983. HH 2 My Love Will Not Let You Down, Born In The USA outtake, The Hit Factory, NYC, 5 maj 1982. HHHH 3 This Hard Land, Born In The USA outtake, The Hit Factory, New York City, 11 maj 1982. HHHHH 4 Frankie, Born In The USA outtake, The Power Station, New York City, 14 maj 1982. HHHH 5 TV Movie, Born In The USA outtake, The Hit Factory, New York City, 13 juni 1983. HHH 6 Stand On It, Born In The USA outtake, The Hit

Factory, New York City, 13 juni 1983 [ursprungligen på sida två av Glory Days från 1984]. HHH 7 Lion’s Den, Born In The USA outtake, The Power Station, New York City, 25 januari 1982. H 8 Car Wash, Born In The USA outtake, The Hit Factory, New York City, 31 maj 1983. HHH 9 Rockaway The Days, Born In The USA outtake, The Hit Factory, New York City, 3 februari 1984. HHHHH 10 Brothers Under The Bridges, Born In The USA outtake, The Hit Factory, NYC, 4 september 1983.

HHH 11 Man At The Top, Born In The USA outtake, The Hit Factory, New York City, 12 januari 1984. HHH 12 Pink Cadillac, Born In The USA outtake, The Hit

Factory, New York City, 31 maj 1983 [ursprungligen på sida två av Dancing in the Dark från 1984]. HHHH 13 Two For The Road, Tunnel Of Love outtake, Thrill Hill Recording, Rumson, NJ, februari 1987 [ursprungligen på sida två av Tunnel Of Love från 1987]. HHHH 14 Janey, Don’t You Lose Heart, Born In The USA outtake, The Hit Factory, New York City, 16 juni, 1983 [ursprungligen på sida tv av I’m Goin’ Down från 1984].

HHHH 15 When You Need Me, Tunnel Of Love outtake, Thrill Hill Recording, Rumson, NJ, 20 januari 1987. HHH 16 The Wish, Tunnel Of Love outtake, Thrill Hill Recording, Rumson, NJ, 22 februari 1987. HHHHH 17 The Honeymooners, Tunnel Of Love outtake, Thrill Hill Recording, Rumson, NJ, 22 februari, 1987. HHH 18 Lucky Man, Tunnel Of Love outtake, Thrill Hill

Recording, Rumson, NJ, 4 april 1987 [ursprungligen på sida två av Brilliant Disguise från 1987]. HHH

SKIVA 4

1 Leavin’ Train, Human Touch outtake, Oceanway Studios, Los Angeles, 27 februari 1990. HH 2 Seven Angels, Human Touch outtake, Oceanway Studios, Los Angeles, 29 juni 1990. HHH 3 Gave It A Name, Tracks originalsession, Thrill Hill Recording, Rumson, NJ, 24 augusti 1998. HHH 4 Sad Eyes, Human Touch outtake, Soundworks West, Los Angeles, 25 januari 1990. HHHH 5 My Lover Man, Human Touch outtake, Soundworks West, Los Angeles, 4 december 1990. HH 6 Over The Rise, Human Touch outtake, Soundworks West, Los Angeles, 7 december 1990. HHHH 7 When The Lights Go Out, Human Touch outtake, The Record Plant, Los Angeles, 6 december 1990.

HHH 8 Loose Change, Human Touch outtake, The Record Plant, Los Angeles, 31 januari 1991. HHHH 9 Trouble In Paradise, Human Touch outtake, Soundworks West, Los Angeles, 1 december 1989. HH 10 Happy, Lucky Town outtake, A&M Studios, Los Angeles, 18 januari, 1991. HHHH 11 Part Man, Part Monkey, Human Touch outtake, Soundworks West, Los Angeles, Januari 1990. HH 12 Goin’ Cali, Human Touch outtake, A&M Studios, Los Angeles, 29 januari, 1991. HHHH 13 Back In Your Arms, Greatest Hits outtake, The Hit Factory, New York City, 12 januari 1995. HHH 14 Brothers Under The Bridge, Ghost Of Tom Joad outtake, Thrill Hill Recording, LA, 22 maj 1995. HHH Utgiven: 10 november 1998 Producerad av: Bruce Springsteen och Chuck Plotkin Individuella sessioner producerade av: John Hammond, Mike Appel, Jim Cretecos, Bruce Springsteen, Chuck Plotkin, Jon Landau, Steve Van Zandt, Roy Bittan Högsta placering: 50 i Storbritannien, 27 i USA

BRUCE SPRINGSTEEN | 83

Bruce content 080219.indd 83

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

THE RISING

’’Tell me how do you live broken-hearted?’’

Sorg, mod och hopp i efterdyningarna av 11 september, då E Street Band återgår i tjänst.

AV ALLAN JONES

J

OE FARRELLY VAR New Jersey i kropp och själ.

Han föddes i Newark, växte upp i Old Bridge och hade bott i Prince’s Bay sedan 1980. Joe var 19 år gammal när han 1973 blev den yngsta brandmannen någonsin att anlitas av New Brunswick Fire Department och arbet­ ade senare i för South Old Bridge Volunteer Fire Company, innan han gick med i New York Fire Department 1978. År 2001 var han kapten och arbetade på South Street Seaport i Manhattan.

Joe Farellys manskap fanns bland rädd­ nings­­arbetarna som hjälpte till att evaku­era över­levare efter attackerna på World Trade Center på morgonen den 11 september 2001, dagen då tvillingtornen kollapsade. Joe Farelly var 47 år gammal och var bland många andra saker ett Bruce Springsteen-fan. ”Det var i början av oktober och jag var ensam hemma och gick på tung medicin”, berättade hans änka Stacey senare för tidskriften Time. ”Jag plockade upp telefonen och en röst sade: ’Kan jag få prata med Stacey? Det här är Bruce Springsteen’” De pratade i 40 minuter. Hon berättade för

H 30

JULI 2002

Time: ”Efter att jag hade pratat med honom kändes världen plötsligt lite mindre. Jag tog mig igenom Joes minnesstund, och minst en och en halv månad enbart tack vare det samtalet.”

Suzanne Bergers man Jim gick också bort den dagen. Han var vice vd på Aon, ett försäkrings­ bolag med 1 100 anställda och kontor i World Trade Centers södra torn. Han övervakade deras evakuering och hann nästan rädda alla av dem innan tornet rasade runt honom.

Suzanne Berger berättade för Time om ett liknande samtal som det Stacey Farelly hade tagit emot, efter att det hade nämnts kort i Jims dödsruna i The New York Times att han också hade varit ett Bruce Springsteen-fan. ”Han sa: ’Jag vill visa respekt för ditt privatliv, men jag vill bara säga att jag blev väldigt rörd och skulle vilja veta lite mer om din man”, berättade Suzanne Berger om konversationen hon haft med Springsteen. ”Han ville höra Jims historia, så jag berättade den för honom.”

Detta är alltså vad Springsteen verkar ha gjort under dagarna som följde efter al-Qaidas brutala terror: han läste dödsrunor, och berördes särskilt av hyllningarna till all räddningspersonal som hade gett sina liv för att rädda människor ur tornen.

FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1 Lonesome Day HHHH 2 Into The Fire HHHHH 3 Waitin’ On A Sunny Day HHHH 4 Nothing Man HHH 5 Countin’ On A Miracle HHHH 6 Empty Sky HHHH 7 Worlds Apart HHHHH 8 Let’s Be Friends (Skin To Skin) HHH 9 Further On (Up The Road) HHH 10 The Fuse HHHHH 11 Mary’s Place HHHHH 12 You’re Missing HHHHH 13 The Rising HHHH 14 Paradise HHHH 15 My City Of Ruins HHHHH Utgiven: 30 juli, 2002 Producerad av: Brendan O’Brien Inspelning och mixing: Southern Tracks Recording, Atlanta, GA Ytterligare inspelning: New Jersey, Tennessee, Hollywood Medverkande: Bruce Springsteen (sologitarr, sång, gitarr, barytongitarr, munspel); Roy Bittan (keyboard, piano, Mellotron, Kurzweil, pumporgel, Korg M1, crumar); Clarence Clemons (saxofon, bakgrundssång); Danny Federici (Hammond B3, Vox Continental, Farfisa); Nils Lofgren (elgitarr, dobro, slidegitarr, banjo, bakgrundssång); Patti Scialfa (sång); Garry Tallent (bas); Steven Van Zandt (elgitarr, mandolin, bakgrundssång); Max Weinberg (trummor); Soozie Tyrell (violin, bakgrundssång); Brendan O’Brien (vevlira, klockspel, orkesterklockor); Larry Lemaster (cello); Jane Scarpantoni (cello); Nashville String Machine; Asif Ali Khan And Group; The Alliance Singers; The Miami Horns.

Högsta placering: 1 i Storbritannien, 1 i USA

84 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 84

01.03.2019 14:52

BRUCE SPRINGSTEEN | 85

Bruce content 080219.indd 85

01.03.2019 14:52

uppmaning, för att hylla hjältarna från den Av de 411 räddnings­arbetarna som omkom var 341 brandmän. Av brandmännen var 158 11 september. Spring­steen hade återförenat från Monmouth County i New Jersey, där bandet redan 1999 för Reunion Tour, efter Spring­­steen hade bott på en stor gård i Colts några år med ett ibland snårigt förhållande Neck efter att han flyttat tillbaka till Jersey från med bandet. Där hade de lirat många gamla Los Angeles. Som Springsteen minns det hits med en sprudlande energi, som kunde du inte köra någonstans i Monmouth Springsteen var tillräckligt nöjd med för att ta under veckorna 11 september utan att se en med på albumet Live In New York City. begrav­ning eller vakor med levande ljus.

Springsteen blev dessutom tillräckligt Överallt fanns tecken på en genomgående uppmuntrad för att vilja göra sitt nästa album sorg. med tillsammans med bandet som han hade Att Springsteen ringde upp de som berövats satt åt sidan efter Tunnel Of Love. Han hade sina nära och kära i attacken var för att prata faktiskt redan skrivit ett par låtar under turnén med dem personligen och visa sin sympati, för med det nya albumet i åtanke, som bland att dela deras sorg och minnena av dem de annat ”Further On (Up The Road)”, vars text hade förlorat. Han ville ta handlade om kraften i reda på mer än bara varaktig vänskap. namnen på de som hade Trots sin iver över att gett sina liv för att kunna göra ett nytt album med E dela med sig av deras Street Band ville Spring­ H The Rising debuterade som historier i låtarna han skrev steen vara säker på att det nummer 1 på USA:s topplista till vad som skulle bli The inte skulle låta som något och sålde över en halv miljon Rising, hans första album ex bara i USA under den första de hade gjort tidigare. Han med nytt material sedan ville ha ett annat sound försäljningsveckan.

Tom Joad från 1995 och från bandet. Därför togs H The Rising var något av hans första album med hela Brendan O’Brien med i ett uppvaknande för det E Street Band sedan Born In bandet, som är mest känd demokratiska partiet i USA The USA 18 år tidigare. för sitt arbete med Pearl och användes villigt av John Det fanns något vackert i Jam. Hans uppgift var att Edwards, Hillary Clinton och att bandet samlades igen, lägga en ny strategi, med Barack Obama under deras på Springsteens ett annorlunda sound. kampanjer 2008.

BOSSFAKTA

Detta var både ett djärvt, intuitivt och smart drag från Springsteens sida, ett drag som skulle visa sig viktigt för framgången med The Rising. E Street Band har alltid haft en slags triumferande rock’n’roll-känsla i sitt sound, även i dess mest återhållsamma stunder, som på Darkness On The Edge Of Town. Bandets till synes oundvik­liga dragning till det soundet hade inte passat lika bra efter terrorattentatet den 11 september. Nu krävdes något som var fyllt med känslor av sorg, lojalitet, uppoffring och plikt.

O’Briens inflytande på The Rising gick att höra med en gång på öppningslåten ”Lone­ some Day”. Det var dock fortfarande tydligt att det var E Street Band, men ändå lät de annorlunda jämfört med vad de hade gjort så många gånger förr. Nästan 20 år tidigare på låten ”Glory Days”, som går att jämföra med ”Lonesome Day”, hade Danny Federicis dominanta toner från key­boarden varit mycket mer dominanta. Nu hade O’Brien arrangerat om i bandets instru­men­tella uppställning. Federici och Roy Bittan hördes mycket mindre och bandets främsta fokus låg nu på en frontlinje av gitarrer, där Springsteen, Nilf Lofgren och Steve Van Zandt spelade tillsammans med de mjukare tonerna från Soozie Tyrells fiol och Larry Lemasters cello.

Tack vare O’Briens inflytande kändes bandets sound mycket mindre klumpigt och nästan lite

86 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 86

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

elegant. Det hade en typ av lätthet som inte hade funnits på de tidigare albumen.

Låten ”Lonesome Day” representerade dessutom en slags översikt på vad som skulle komma, som en slags känslomässig topografi av The Rising. Albumet bestod av låtar fyllda med tvivel, osäkerhet och rädsla. ”Hell’s brewin’, dark sun’s on the rise”, sjunger Spring­ steen på ett olycks­bådande sätt, som om han förutsett en nära förestående katastrof och tuffa tider. Han lägger sedan till: ”This storm’ll blow through by and by”. Detta modiga löfte om att bättre tider är på väg och att denna tillfälliga grymma turbulens kommer att lägga sig är det huvud­sakliga temat för vad Springsteen vill förmedla till sina lyssnare på The Rising. Även om en stor del av albumets 15 låtar skrevs kort efter den 11 september beskrevs aldrig själva händ­ els­erna specifikt, utan text­ erna innehöll bara antyd­ ningar om vad som skett. Det är faktiskt bara titel­låten som tar upp händelserna specifikt, då den berättar om en brand­man eller räddnings­arbetare som i sin sista stund på ett rapsodiskt vis försöker fram­kalla känslor av extas till följd av martyrskap och själv­upp­ offring. På albumet följdes denna låt på ett skickligt sätt upp av låten ”Paradise”. Det är en vacker ballad som delvis handlar om själv­upp­ off­ringen en självmordsbombare gör, samtidigt som gitarrer och syntar skapar en känsla av ett kusligt men tillfälligt lugn.

Dessa känslor fanns närvarande genom hela albumet, även om det inte handlade jätte­ mycket om just dödsoffren från 11 september och hur de dog. Istället låg ett fokus på de som

Alla låtar hade dock inte en sådan känsla av överlevt och den sorg, ilska och ångest de sorg. Låtarna ”Waitin’ On A Sunny Day”, kände. Även om det var tydligt att Spring­ ”Countin’ On A Miracle”, ”Let’s Be Friends steen beundrade de osjälviska handling­ (Skin To Skin)” och ”Mary’s Place”, var alla arna hos dem som gett sina liv, fanns det uppåt­låtar. De var en blandning av bekanta inget någon kunde säga som de skulle höra. inslag som Spector, motown och New York Springsteens mest hörbara sympatier soul i stil med The Young Rascals. De är alla fanns hos dem som överlevt, vars nära och starka bevis på Springsteens ändlösa kära gått förlorade och vars liv skulle vara optimism, som även fick dem att låta lite förändrade för alltid. Hur de skulle behöva enfaldiga. De var faktiskt fyllda av tvivel och lära sig att leva med förlust och dagligen betänklighet (nästan påminnas om det som desperation), trots sitt slitits ur deras liv.

RECENSENTERNA oemotståndliga lättsamma Låtarna ”Into The Fire” TYCKER … sound. Sättet låtarna är och ”You’re Missing” är upp­byggda på är menade två av de bästa låtarna att väcka en känsla av som kom ur denna H ”Springsteen försöker nostalgi. Till en tid när ensamma sorg. Låten ”Into erbjuda ett ljus och inspira­ musik som detta alltid The Fire” var den första tion bland allt mörker. Det spelades på radion och låten Spring­steen skrev är ett modigt och vackert pumpades ut under långa efter 11sept­ember och han album av humanitet, sorg sommarnätter då världen i hade ursprung­ligen valt och hopp från låtskrivaren många avseenden hade den som öppningslåt till som är bäst kvalificerad för känts som en bättre och America: A Tribute To Heroes att tala både med och för tryggare plats. den 21 september, men sitt land.”

Låten ”Mary’s Place” har valde istället att spela ”My SARFRAZ MANZOOR, UNCUT, hämtat sin inspiration från City Of Ruins”. Det var en av SEPTEMBER 2002 Sam Cookes låt ”Meet Me hans tidigare låtar, som At Mary’s Place” och är en inspi­rerats av det faktum av albumets höjd­punkter. Springsteens sång att hans älskade Asbury Park blev allt mer får sällskap av de själfulla ropen från The ödsligt. ”The sky was falling and streaked with Alliance Singers, som tillsammans skapar en blood”, sjunger Springsteen med sällskap av känsla som är mer euforisk än något annat Nils Lofgrens elegiska dobro och Tyrells Springsteen någonsin spelat in. avlägsna fiol. ”I heard you calling me then you Under årens gång hade den här typen av disappeared into dust …” Efter denna psalm­ känsla kanske kommit lätt för Springsteen, lika öppning blommar låten ut med bandet men nu verkade glädjen vara svårvunnen och och Tyrells känslofyllda fiol för att skapa en ifrågasätts upprepade gånger av frågan: ”Tell liturgisk hymn. Upprepningen av viktiga faser me how do you live broken-hearted?” som ”May your strength give us strength, may Albumets mest radikala inslag dyker upp i your faith give us faith, may your hope give us låtarna i mitten av albumet. I den episka låten hope, may your life bring us love” är en lyrisk ”Worlds Apart” sjunger Springsteen på ett metod som används på flera låtar på albumet. ylande sätt tillsammans med sångaren Asif Ali Låten ”You’re Missing” är inspirerad av Khan på en låt som handlar om det eventuellt Springsteens samtal med Suzanne Berger och fördömda förhållandet mellan en amerikansk lyfter fram ensamheten hos de som överlevt soldat och en muslimsk kvinna, som inspirer­ och påminns om vad de förlorat vart de än går. ade en av Springsteens mest romantiska textrader någonsin: ”I’ll meet you on the ridge, between these worlds apart”, sjunger han samtidigt som musiken dånar runtom honom. Som en kontrast följer den kanske mindre lyckade låten ”The Fuse”, som blandar bilder av sex, död och religion.

Låten ”My City Of Ruins” togs med som ”Coffe cups on the counter, jackets on the chair, avslutning på The Rising, där den förvandlades papers on the doorstep, but you’re not there”, till ytterligare ett enastående psalm­liknande sjunger Springsteen i sällskap av en sorgsen bidrag på albumet. Låten påminde om ett fiol och keyboarden i bakgrunden. Upprep­ vackert gospel, där den sorgsna melodin ningen av text och musik skapar en känsla av hämtat sin inspiration från Curtis Mayfields en fruktansvärd ödemark. magiska låt ”People Get Ready”. Springsteens Andra bitar på albumet har en liknande vass kraftfulla röst får återigen sällskap av The känsla och på låten ”Empty Sky” blottar Alliance Singers. ”Rise up! Rise up!”, sjunger Spring­steen ilskan: ”I want an eye for an eye”, Spring­steen under låtens sista, mäktiga utan att falla in i en allt för överdriven chauv­ inism. Låten ”Nothing Man” skrevs redan 1994 refränger, samtidigt som E Street Band och gospelkören dundrat tillsammans som en och handlar förmodligen om en veteran från enad röst. Deras budskap har aldrig varit Kuwaitkriget. Den handlar om en hjälte som tydligare. inte alls kände sig som en och som är fylld av Vi ska övervinna alla svårigheter. Med Gud skuld eftersom han överlevt, kanske på vid vår sida eller inte, ska vi övervinna allt. bekostnad av andra.

”Springsteens mest hörbara sympatier fanns hos dem som överlevt, vars nära och kära gått förlorade och vars liv skulle vara förändrade för alltid.”

BRUCE SPRINGSTEEN | 87

Bruce content 080219.indd 87

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 2002

88 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 88

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 2002

”JAG VILL LEVA OCH BLI GAMMAL – GAMMAL SOM FAN, VET DU” Ett sällsynt möte på hemmaplan på Springsteens gård i New Jersey. Där får ADAM SWEETING en noggrann genomgång av The Rising, 11 septembers inverkan och återföreningen med E Street Band.

TAGEN FRÅN

JAMES DEVANEY/GETTY

UNCUT SEPTEMBER | 2002

BRUCE SPRINGSTEEN | 89

Bruce content 080219.indd 89

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 2002

O

M ALLT DU SETT av New Jersey är flygplatsen Newark eller vad som visas dig i öppnings­ scen­ erna i The Sopranos har du förmodligen antagit att det är en skoningslös stadsdjungel av fabriker, lager och varuhus i ett hav av giftigt avfall. Det ser ut som ett sånt ställe där man har gett upp att försöka räkna antalet lik som sköljts upp längs strävpelarna av betong vid motorvägarna. Men fortsätt köra bort från Manhattan så kommer du snart att upptäcka varför bilar i Jersey har ”The Garden State” på sina registrerings­ plåtar. När de dystra kilometrarna av stadsfördärv försvinner allt längre bort i backspegeln börjar ett landskap öppnas upp framför dig. Det består av hektar med skog och frodiga, gröna gräsmarker, med en och annan pittoresk sjö för att toppa av det hela.

Oavsett vilken mytologi som omger New Jersey har Bruce Springsteen varit en stor bidrag­ande faktor till den. Han föddes i Freehold, NJ, den 23 september 1949, några kilo­meter från badorten Asbury Park, som skulle bli fokus för hans låtskrivande och platsen där E Street Band föddes. En av hans tidigaste låtar fick titeln ”Garden State Park­ way Blues”. Den sista låten på hans nya album The Rising heter ”My City Of Ruins”, som många trodde handlade om den 11 september.

Detta var faktiskt en låt han skrev många år tidigare om Asbury Park, en sliten och smutsig stad som lever på hopp om investeringar och ombygg­nationer. Asbury Park har numera en gata som heter Boss Boulevard och den lagstiftande församlingen i New Jersey var tillräckligt tacksamma för att utse en av Springsteens mest kända låtar, ”Born To Run”, till statens officiella rocklåt.

Under tidigt 90-tal flyttade Springsteen och hans familj (som numera består av hans fru Patti, två söner och en dotter) fram och tillbaka mellan olika hem i Jersey och Kali­forn­ien, dit Springsteens föräldrar hade flyttat sent på 60-talet. På senare tid har dock familjen spenderat allt mer tid österut. För de mesta bor de på sin gård i Colts Neck, som ligger mitt i gymkhana-området på New Jerseys lands­ bygd och det är varken långt till Asbury Park eller Freehold. ”Stället du kommer från är som din familj och din bästa vän”, säger han. Större delen av gårdens hektar är avskärmade från huvudvägen med träd och buskar, men det händer att lokalbor får en glimt av herr och fru Springsteen när de är ute och rider.

När vi svänger in genom grinden och kör upp på grusvägen mot huset vandrar Springsteen ut över gräsmattan på framsidan för att hälsa.

Han har på sig en löst sittande tröja, jeans och boots, och ser mer ut som en snubbe som kommit förbi för att smörja växellådan på traktorn än grannskapets rockstjärna. Solen gassar från en klarblå himmel, så han tar med oss in där klimatet är lite behagligare och kylskåpet är fyllt med kall dryck.

”Min vän, du upplever en klassisk sommar­ dag i Jersey”, säger han hjärtligt.

Vi slår oss ned i vardags­rummet med mineral­vatten och en ishink på bordet.

Rummet känns svalt och avslappnat. Inred­ ningen påminner mer om ett lantligt Jerseyhem än ett minimalistiskt designerhem. ”Det här området har varit något av en fristad för mig genom åren”, reflekterar Springsteen. ”Jag skulle säga att vi har ett så normalt liv som möjligt under omständig­heterna. Alla känner till min musik och vet vem jag är, men jag kan fortfarande gå Springsteens till karne­valen eller cirkusen utan kända elgitarr att någon egentligen stör dig. Jag Fendergitarren kan vandra längs strand­prome­ han har med sig nad­en en lördagskväll med tusen­ på omslagen till tals andra utan problem. Männi­ Born To Run, skor kan titta och heja, men det är Live 1975-1985, aldrig något direkt krångel.”

Human Touch och Som den goda familjemannen Greatest Hits, han är hämtar han gärna ungar är faktiskt inte vid skolan och skjutsar dem hem en Telecaster. eller till sportaktiviteter. Han är Det är en väldigt bland annat tränare för sin äldsta modifierad son Evans baseballag. Ibland Fender Esquire bjuder han och Patti in scouterna från 1953 eller till sitt hus på halloween. ”Bara det 1954, som köptes i vanliga, du vet”, säger han och New Jersey under skakar på axlarna. tidigt 1970-tal. Även på 1980-talet, när hans The Boss har ofta punkt, med mängden beröm och berömmelse nådde hysteriska uppmärk­samhet man får. Man ber sagt att det är höjder under tiden för Born In The ju såklart delvis om det, om man ”den bästa jag USA, har han alltid försökt att ställer sig och rockar loss framför någonsin spelat hålla åtminstone en fot kvar på 20 000 människor. Det är en del av på”. jorden. att vara artist. Till en viss grad är I LA under den mest hektiska det narcissistiska, självupptagna tiden hade han till och med förvånat Tom och egodrivna ett behov och vad man vill ha.

Petty genom att vandra ned till Tower Records Jag antar att det är en del av det.” på Sunset Boulevard för att fylla på med lite Hans förklaringar leder till många skratt och nya skivor. Han betalade såklart för sig också. när Springsteen kommer igång kan hans ”Du måste göra det till en viktig poäng att skratt nästan låta skrämmande likt Dickie bete dig som en vanlig människa”, säger han.

Dumskalles hund Rackan. ”Jag förstår att människor kan känna sig ”Så frågan är, ’Ok, hur hanterar jag alla dessa obekväma när kändisskapet når en viss saker? Gör jag det på ett bra sätt? I slutändan

BOSSFAKTA

90 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 90

01.03.2019 14:52

Bruce Springsteen sjunger ”Thunder Road” på bron Leonard P. Zakim Bunker Hill Memorial under dess invigning 2002.

att riskera ett möte med vakterna. Gården skyddas även av ett antal diskreta elektroniska system. Efter de senaste händelserna i USA är försiktighets­åtgärder obligatoriska. Oroar han sig för kidnappningar eller terrorism? ”Tja, det är en av de där sakerna. En liten tjej blev kidnappad i närheten för inte så länge sedan. Det var en familj som precis hade flyttat ut från staden och hon hade varit ute och lekt på gräsmattan. Som tur är fick de tillbaka henne och det hade begåtts av någon som var väldigt … vilsen, du vet? Att tänka lite extra på sånt är dock något som kommer med jobbet. Det finns alltid en viss nivå av

medvetenhet kring säkerhet och jag tar lite fler försiktighetsåtgärder än vanligt när det kommer till min familj.”

A

NLEDNINGEN TILL varför Springsteen släppt in Uncut är för att sprida nyheten om sitt nya album, The Rising. Även om det skulle vara för mycket av en förenkling att säga att albumet uteslutande handlar om det som hände den 11 september och terrorns efterdyningar har det påverkat Spring­steens kreativa arbete oerhört mycket. Bland albumens teman finns förlust, tro, oförmåga att förstå, rädsla och hopp, men även inslag av att gå samman för att få styrka och hopp.

BOSTON GLOBE/GETTY

handlar det om din förmåga att hantera det.

Jag har träffat människor som varit nervösa över att gå ut för en eller annan anledning, men vi har alltid försökt att utstråla en känsla av att det bara är att köra, du vet? Jag tror det budskapet har gått fram till några av de som lyssnat på oss och för det visar de en viss respekt och ger dig utrymme. Speciellt under det senaste årtiondet eller så, när vi varit mindre i strål­kastarljuset har det varit väldigt enkelt och hanterbart.”

Det finns såklart lite mer som spelar in än bara en ömsesidig respekt. Det finns en diskret avspärrning runt Springsteens gård och ingen kommer i närheten av huset utan

FORTSÄTTNING

BRUCE SPRINGSTEEN | 91

Bruce content 080219.indd 91

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 2002 Låtarna återspeglar de ansträngningar som krävs för att anpassa sig till en värld där sak­ erna du trodde var stabila och oföränderliga plötsligt slits isär och avslöjar ett gapande tomrum under sig. ”För mig känns det lika skakigt som tiden för Kuba-krisen”, berättar Springsteen. ”Jag är osäker på om vi någonsin levt i en så oroande tid sedan den gången. Det var ett ögonblick där då det kändes som många krafter löpte fritt i världen och kunde gå i vilken riktning som helst.”

Just nu finns det ett enormt behov av ett bra ledarskap och jag är inte säker på att jag ser det där ute, därför känns det tveklöst som en väldigt, väldigt osäker tid i världshistorien.” ”Jag är absolut bekymrad och jag vet att mina barn känner sig rädda. De pratar om terrorist­ erna och det blir en lika stor del av deras uppväxt som atombomben och det faktum att man skulle gömma sig under skrivbordet var för oss under 1950-talet. Min son frågar mig alltid ’Tänk om det är en terrorist på bion?’ och jag måste verkligen tänka efter för att komma på en tid i historien när det kändes så här.”

Världens osäkra och hotfulla tillstånd har haft en galvaniserande effekt på hans arbets­ metoder. Mannen som släpade sig genom 5 000 segdragna studiotimmar för att göra klart Born In The USA och som spelade in 60 låtar innan han bestämde sig för de slutgiltiga 20 som togs med på The River från 1980, hade nu arbetat i en rasande fart.

Bruce Springsteen och ”Med undantag för två eller tre låtar som jag Jon Landau, runt 1974 i Cambridge, hade sedan tidigare skrevs större delen av Massachusetts, USA. materialet till albumet mellan september och … vi blev klara i maj, så runt fem eller sex Dylan, Aerosmith och Mick Jagger också. månader”, säger han. ”Själva låtskrivandet var ”Jag hörde Brendans inspelningar under inte tidskrävande. Låtarna tog form ganska mitten av 1990-talet”, berättar Springsteen. snabbt och jag gjorde även demoversioner av ”De var kraftfulla rockinspelningar, som med dem relativt fort, för jag hade en studio redo.

Pearl Jam. Jag tyckte de lät riktigt bra. Jag hade Det var ett vardagsrum som detta och det funderat på att arbeta med någon annan under gjorde det enkelt för mig att avgöra om det var kanske fem års tid. Jag spelade in med E Street en bra låt eller inte.”

Band under några helger efter turnén. Allt lät Nyheten om The Rising var stor för alla bra, men det var inte riktigt vad jag ville ha om hängivna fans eftersom det var det första jag skulle göra ett nytt album med bandet igen. studio­albumet Springsteen gjort tillsammans Jag ville att det skulle leva upp till allt vi gjort med E Street Band sedan Born In The USA från tidigare och jag var medveten om att jag inte 1984 (även om vissa medlemmar från bandet visste hur jag skulle få till det.” varit med på delar av Tunnel Of Love från 1987).

Springsteen bollade idéer med sin manager Bortsett från ett par enstaka undantag hade och samproducent Jon Landau, som också The Boss och bandet inte spelat ihop mellan kände att han inte riktigt hade tillräckligt med slutet av 1988 och våren 1999, med en åter­ kunskap om nuvarande studiotekniker för att föringen under Live In New York City. Efter så kunna kliva in som producent. pass lång tid ifrån varandra visste Springsteen ”Vi hade nått en punkt där mina förmågor att de var tvungna att ta det hela ett steg längre som producent hade nått sin gräns”, erkände från där de hade slutat. Både The Ghost Of Tom Springsteen. ”Jag var inte i studion tillräckligt Joad från 1995 och Tracks från 1998 hade varit ofta och spelade inte in tillräckligt många olika en samproduktion mellan Springsteen och typer av musik. Soundet förändras var åttonde hans trogna studiopartner Chuck till tionde år, precis som soundet på Plotkin, men den här gången kände låtarna som spelas på radion. han ett behov av nytt och fräscht, Sättet trummorna låter på, sättet med influenser från lite andra håll. rösten behandlas på – allt detta var In i bilden kom därför Brendan saker jag inte kunde särskilt mycket E Street Radio O’Brien, vars färdigheter inom om. Jag insåg att jag vid det här spelar enbart produktion och mixing hade gjort laget inte kunde göra bandet Springsteen honom till en slags studioguru, rättvisa genom att producera själv 24 timmar om som arbetat med band som Pearl eller tillsammans med Jon, så vi dygnet. Den Jam, Soundgarden, Korn, Limp kom överens om att det var dags att startades av Bizkit, Rage Against The Machine träffa lite nytt folk. Vi visste att vi Sirius Satelliteoch Stone Temple Pilots. För att skulle kunna göra ett helt okej gruppen 2005. inte nämna veteraner som Bob arbete själva, men vi ville i alla fall

© JEFF ALBERTSON/CORBIS

BOSSFAKTA

träffa lite folk för att höra deras idéer först.”

Ett möte med O’Brien anordnades och Springsteen plockade fram ett par demor på några oinspelade låtar, som bland annat ”Nothing Man” och ”Further On (Up The Road)”, som senare skulle komma med på The Rising. Båda låtarna hade skrivits före den ödesdigra dagen på Manhattan. O’Brien lyssnade, gillade vad han hörde och började skapa en mental bild av vilket sound Spring­ steen och E Street Band borde ha 2002. ”Det handlade egentligen bara om att vi ville spela in några bra låtar och vi ville att de skulle kännas spännande”, berättar Springsteen. ”Han sa att han hade en studio lite längre söderut som han föredrog att spela in i, men att han kunde arbeta var som helst.

Jag sa att vi skulle arbeta där han vanligtvis arbetar och där han känner sig bekväm. Efter det kom vi överens om ett datum. Nästa gång vi sågs spelade vi in demon av ’Into The Fire’, som jag redan hade en svängig liten demo av sedan tidigare. Jag hade dessutom en tidig demo av låten ’You’re Missing’, som vi tillsammans fixade en ny demo av. Det var något jag inte hade gjort på en väldigt lång tid, att samarbeta med någon gällande strukturen och skap­a ndet av en av mina låtar.” ”Jag var van att göra allt själv, men nu gick vi igenom allt. ’Vad tycker du om den här övergången och det här ackordet? Hur blir det om vi flyttar detta hit eller om vi väntar så här länge?’ Brendan är själv musiker. Han har musikalisk talang och många bra idéer, så vi gav oss av söderut till hans studio i Georgia.”

92 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 92

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 2002

I

NNAN DU HANN SÄGA ”Rosalita” började det slå gnistor om E Street. ”Vi spelade ’Into The Fire’ två eller tre gånger, och efter det gick vi ut från studion en stund. Det tog bara runt 20 sekunder för mig att inse att det här var killen jag hade letat efter.

Bandet lät som bandet, men annorlunda mot hur jag hade hört dem tidigare och det var precis vad jag var ute efter. Jag ville att det skulle vara ’det här är vårt sound nu’, något vår publik som hade följt oss ett tag skulle känna igen, samtidigt som det var något nytt. Det var just det, precis det jag var ute efter. Jag sa ’tja, så länge jag kan skriva några låtar’ … och jag hade två bra på lager. Jag hade dessutom skrivit några bra under den senaste turnén, som bland annat ’American Skin’ och ’Land Of Hope And Dreams’. Så jag sa att jag trodde att jag kunde hitta min rockröst. Det var en period när jag inte visste om jag kunde hitta den rösten igen, eftersom jag visste att jag inte ville ha samma röst som på Born In The USA. Det var egentligen sista gången jag sjöng på det sättet.”

Allt eftersom sessionerna utvecklades och alla började känna sig som hemma i Southern Tracks Recording i Atlanta insåg Springsteen att han inte behövde oroa sig. Låtarna han hade skrivit innehöll sina egna uppsättningar av instruktioner om hur de borde bli utförda och arrangerade. I den underliga atmosfären av trauma och desorientering efter den 11 september fann han sig själv som mottagare av meddelanden från sitt eget under­medvetna eller från de allmänna störning­arna runt­ omkring honom. ”Jag tror det var under den andra eller tredje veckan i september som jag skrev låten ’Into The Fire’ för en tv-gala (America: A Tribute To Heroes) som sändes här i USA efter den 11 september. Jag skulle framföra låten på galan, men istället sjöng jag en tidigare låt vid namn ’My City Of Ruins’.

Sedan skrev jag låten ’You’re Missing’ och efter det vaknade jag upp en natt och hade låten ’The Fuse’ i huvudet. Det dyker upp delar av historien som du känner att du vill berätta om i olika ögonblick. När du sedan tittar och lyssnar på helheten går det att upptäcka att det finns en mängd olika känslor närvarande som får det hela att kännas genomtänkt och komplett. Varje låt presenterar sig på ett eget sätt, som sedan passar in med det allmänna temat. ”Det är nödvändigtvis inte linjärt och det är nödvändigtvis inte direkt bokstavligt. I själva verket hoppas jag på att det inte är bokstavligt.

Det var något jag hade i åtanke när jag jobbade med låtarna. Jag ville att de skulle kännas känslofyllda, men inte vara direkt bokstavliga, även om vissa låtar är mer konkreta än andra.

Den typen av låtar förankrade temat på albumet, så att lyssnare skulle inse att allt hänger samman om de tittar närmare på texterna i andra låtar. Det var i princip så det hela utvecklades, på ett mycket instinktivt sätt. Det var absolut inte genomtänkt.”

Med andra ord var det den totala motsatsen till låtarna på The Ghost Of Tom Joad, som var

långa och noggrant utformade bland annat både Ronald Reagan berättelser med stor detaljrikedom och hans demokratiska och som noggrant observerade konkurrent Walter Mondale som karaktär­erna. Den enda av de nya ville använda ”Born In The USA” Ett avsnitt i det låtarna som vagt påminner om det 1984, har hans fokus alltid amerikanska temat är låten”Nothing Man”, som grundat sig i det personliga. I det kriminaldramat handlar om en karaktär från en givna exemplet var Springsteen Cold Case från liten stad som blir en lokal hjälte noggrann med att hålla sig på 2006, använde efter att ha utfört något ospecifi­ avstånd från båda kandidaterna. texter från åtta cerat hjältedåd.

Springsteen-låtar 18 år senare känner han ett lika ”Det stämmer och den skrev jag litet behov av att välja politisk för att berätta 1994”, nickar Springsteen. ”Det sida. Tidigare under året hade om ett mord här albumet är i den motsatta han bland annat avböjt en bland en grupp änden av det lyriska spektrumet. gymnasievänner. förfrågan av en aktivistgrupp vid Det finns detaljer, men sättet jag namn Independence Day For Seriens skapare skriver på skiljer sig från allt annat Meredith Stiehm New Jersey om att lägga fram jag gjort på ett tag. Det är lite som ville inledningsvis hans namn som en kandidat för att jämföra skillnaderna mellan att det inte skulle den amerikanska senaten. Han poplåtar och rocklåtar.” citerade General William vara någon ”Jag försökte hitta ett sätt att Tecumseh Sherman, som vägrat annan dialog i berätta historien i det samman­ att ansöka om presidentskap programmet. hanget. En sak jag lärde mig på under 1884: ”If nominated, I will mina tidigare album tillsammans not run. If elected, I will not serve”, med bandet var att … Till exempel på deklarerade The Boss.

Nebraska överröstade bandet låtarnas texter.

Av denna anledning handlar hans nya låtar Det fungerade inte. De två gick inte ihop. om individuella känslor och andliga bekym­ Bandet kommer in och skapar oljud, medan mer, snarare än amerikansk utrikes­politik texten krävde tystnad, förstår du? Musiken vill eller FBI:s katastrofala inkompe­tens. Han är skapa arrangemang, medan texten ville ha dessutom väl medveten om att album som tar mindre av det. Texten ville vara uppmärksam­ upp gårdagens nyheter blir inaktuella, och de hetens fokus, med en minimal mängd musik. blir inaktuella oerhört snabbt. Han har dock Musiken var såklart väldigt nödvändig, men valt att se bortom USA:s gränser i ”Worlds den var tvungen att vara minimal. På The Apart”. En låt som fått en skarp östlig smak Rising försökte jag skapa detta, för att göra ett tack vare medverkan från den pakistanska spännande album tillsammans med E Street qawwali-artisten Asif Ali Khan och hans Band som jag inte hade gjort på så länge. Det band. Under överseende av Chuck Plotkin spelade de in sitt bidrag i en studio i Los Angeles samtidigt som materialet skickades till Georgia via en ISDN-linje. ”Jag skrev ’World Apart’ och började experimentera med lite typiska östliga sound som bakgrundsmusik”, förklarar Springsteen. ”Av en ren slump höll Asif Ali Khan på med en drev mig i arbetet.” låt till Def Jam och råkade vara i LA. Via ISDNSpringsteen kände att han kunde fokusera linjen kunde vi därför köra en inspelnings­ på att skriva och prestera, med O’Briens session från olika delar av landet. Sättet de lugnande närvaro i kontrollbåset. sjöng och spelade på var vackert, och det var ”Brendan hade en speciell, distinkt estetisk riktigt spännande att höra det soundet mitt i synvinkel på saker och ting och kunde säga en rocklåt. Jag försökte se bortom USA och saker som: ’Ja, jag tror att det här fungerar, utvidga albumets gränser på något sätt. Jag men det här får det att låta så här.’ Det var en tror att jag fick idén om låten när jag såg en bild situation där jag litade på hans åsikter i hög av kvinnor i Afghanistan med sina slöjor grad och jag kände en stor tillit till vartåt han avtagna några dagar efter att de hade fått ut trodde att låten var på väg ljudmässigt.” talibanerna från Kabul, och deras ansikten ”Gitarrerna plockades fram, medan var så vackra.” keyboarden fick en annan plats, och saker och Oroade han sig inte för negativa kommen­ ting började låta lite annorlunda. Vi använde tarer som skulle anklaga honom för att ge tröst oss av en rad olika bandloopar och vi hade en till fienden? rad nyfunna sound på gång. Allt för att ”Vem som helst kan säga det”, svarade han undvika att återgå till vad vi hade gjort med en ’vad-fan-gest’. ”Ingenting förvånar tidigare. Det absolut viktigaste var att bandet mig vid det här laget. Människor tolkar saker skulle kännas fräscht. Han visste exakt vad och ting på alla möjliga sätt. Allt det egent­ som behövdes göras för att få till det, så jag ligen är, är fantastiska pakistanska musiker kunde bara luta mig tillbaka och fokusera på som sjunger och spelar på ett vackert sätt. Om att sjunga, spela och skriva låtar.” människor lyssnar på det kommer de nog att inse att vi fungerar oerhört bra tillsammans, och att gästartisterna bara är fantastiska VEN OM SPRINGSTEEN har varit med om människor och musiker.” att hans musik använts av en rad olika politiker från olika ändar av skalan, som FORTSÄTTNING

BOSSFAKTA

”Vi hade nått en punkt där mina förmågor som producent hade nått sin gräns ... Jag kunde inte göra bandet rättvisa.”

Ä

BRUCE SPRINGSTEEN | 93

Bruce content 080219.indd 93

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 2002

A

LBUMET DRAR IGÅNG med den stormiga låten ”Lonesome Day”, som Spring­steen tänkt ska sätta hela stäm­ningen för vad som följer därefter. O’Briens inflytande på bandet hörs direkt. E Street Bands gitarrer morrar som motorsågar som tuggar sig igenom trä, samtidigt som basen och trummorna är lika maffiga som Sankt Paulkatedralen. Och det verkar inte finnas några spår av den gamla favoriten klockspelet? ”Det finns faktiskt inslag av klockspel på albumet”, säger Springsteen nästan triumf­ erande. ”Brendan spelade det på låten ’Into The Fire’ och ’Waitin’ On A Sunny Day’. Han sa: ’Jag gör en Springsteen-låt! Då kan du ge dig fan på att jag ska spela klockspel!’.”

För låten ”Lonesome Day” ansågs dock inte klockspelet behövas. ”Om du tittar på den första versen känns det som en kille som snackar med sin tjej”, påpekar kompositören.

Han sjunger orden tyst och snabbspolar dem i huvudet: ”Baby once I thought I knew every­ thing I needed to know about you … It’s gonna be okay if I can just get through this lonesome day.” Sedan fortsätter den andra versen: ”Hell’s brewin’ dark sun’s on the rise, this storm’ll blow through by and by”. ”Jag växlade från denna personliga sak till en slags övergripande känsla, som matchade känslorna som fanns i luften i USA vid den tiden. Det fungerar dock, för den ena fungerar bra med den andra. Den andra versen kan tillämpas på vad som sades i den första.” ”Hemligheten bakom låtskrivandet var att först vara personlig och sedan övergå till universella känslor. Det är vad som balanserar låtarna. Alla upplevelser och erfarenheter är personliga, så du måste börja där. Om du sedan kan koppla dem till något som händer alla, en universell erfarenhet, så skapas en slags alkemi där lyssnarna tar till sig den och även känner att de inte är ensamma, du vet?

Det är vad vi försöker att göra.”

T

ROTS DEN TURBULENTA tiden då de flesta av låtarna skrevs är det bara vid få tillfällen som Springsteen låter specifika referenser att lyftas fram ur röken. Låten ”You’re Missing” är en sorgefylld låt som beskriver förlust med hjälp av vanliga saker i hemmet. ”Coffee cups on the counter, jackets on the chair, papers on the doorstep, but you’re not there.” Sen verkar det som att Spring­steen specifikt har New York Fire Depart­ment i åtanke i låten ”Into The Fire”: ”I need your kiss, but love and duty called you some place higher, somewhere up the stairs, into the fire.” Låtarna ”Further On (Up The Road)” och ”The Fuse” har båda en otäck känsla om att något hemskt ska hända, även om de inte nämner någon specifik tid eller plats. ”Got my dead man’s suit, and my smilin’ skull ring. My lucky graveyard boots, and a song to sing”, lyder den andra versen på ”Further On” och målar upp en spök­lik bild av The Boss som utforskar djupet i sitt medvetande. ”The Fuse” fylls av ödes­mättade trummor, och Springsteens sång om död, religion och sex.

Något som binder samman många av låtarna, oavsett vad de handlar om, är en kraft­

full tro, där religiösa referenser dyker upp i ett flera av dem.

Låten ”Paradise” handlar om en upplevelse i livet efter döden, och Allah nämns till och med i låten ”Worlds Apart”. ”The Rising”, som för­ mod­ligen är den mest oblyga rocklåten Spring­steen skrivit sedan ”Born In The USA”, känns som ett slag i magen. Likt en psalm repeterar den frasen ”a dream of life” och dess avslutande uppmaning: ”Come on up for the rising, come on up, lay your hands in mine, come on up for the rising tonight.” Jag hittade en italiensk översättning av texten på nätet och italienarna kallar den för ”La Resurrezione”.

Låten ”My City Of Ruins”, som nästan är mer som en bön än en låt, innehåller raden: ”I pray for your love, Lord, with these hands …” ”Jag hade haft låten ’My City Of Ruins’ klar i några år”, säger Springsteen. ”Jag skulle spela den i Asbury Park för en julshow. Asbury har, som många vet, kämpat länge och nu håller staden på att byggas om, så det var en tid med mycket hopp och förväntningar inför det. Det är en vacker stad och dess grundläggande design är verkligen underbar. Jag spelade i Convention Hall i Asbury och gjorde något för olika organisationer i staden under tiden jag skrev låten. Det slutade med att jag spelade låten under tv-galan efter 11 september och människor kopplade låten till den händelsen, men jag skrev den faktiskt ganska långt före.

Det kändes lämpligt att framföra den just den kvällen, men den var inte ny.” ”Det är en gospellåt. Den liknar många av mina andra arbeten, som The Promised Land eller en låt jag hade med på livealbumet Land Of Hope And Dreams. Alla låtar har sina rötter i gospel, eller blues och gospel. Det kändes som sound som skulle bli viktiga på albumet på något sätt. Jag ville inte sätta mig ned och skriva på ett visst sätt som var förbestämt, utan det tog form naturligt. Det du berättar begär särskilda saker och det vädjar om hjälp att finna någon slags mening i kaotiska eller katastrofala händelser. Jag tror människor frågar sig själva: ’Var passar jag in i allt detta?

Vad har hänt? Vart tog min man vägen? Vart försvann min fru? Vad handlar det om? Vad

är vad jag söker i många av låtarna.”

Jag undrade hur det hade varit hos Spring­ steens den där tisdagen, när nyheten kom ut. ”Jag är säker på att det var ungefär likadant för oss alla. Vi satt samlade runt tv:n. Vi är ungefär fem minuter bort från bron du korsar över, där de två floderna möts, sedan är det en till bro där tvillingstornen står mitt i centrum.

Det är bara ett par mil härifrån, så det är ganska nära. Hela horisonten blir röd och dimmig om vinden blåser i den här riktningen, och tornen står alltid där, men just den här dagen var de borta. Vet du, jag tror det obehag­ ligaste vid den här tiden var att … Jag tror det var 150 människor från Monmouth County (där han bor) som dog. Människor känner varandra här. Det var en hel del människor som påverkades direkt här i områdena runt oss. Det var en kvinna och hennes man, någons son, någons bror och så vidare.” ”Veckorna efter dådet … Om man körde ned mot stranden eller så och körde förbi den katolska kyrkan var det en begravning varje dag. Människor samlades för att tända ljus och försöka bearbeta vad som hade hänt. Jag vet inte hur det var för dem som bodde mitt i landet eller på västkusten, men här var sorgen väldigt påtaglig.”

O

M DET NÅGONSIN funnits en rock­stjärna

som förkroppsligat gemenskap, förtroende och dialog med sin publik, så är det Springsteen. Därför ville han och bandet bidra på sitt sätt. ”Ja, vi gjorde shower i Asbury och Red Bank här i närheten, samt på några ställen här i området. Garry Tallent satte ihop en show över två kvällar som var väldigt givande. Jag spel­ ade, Joan Jett också, och D.J. Fontana kom upp med Sonny Burgess från Memphis. Det var flera som kom hit för att hjälpa till. Det var en väldigt intressant show. Under de senaste åren har vi kört julkonserter i Asbury, där jag sjunger med Max Weinbergs band. Det dyker alltid upp många från E Street Band, vi får blåsinstrumenten från Southside Johnny samt några sångare, och så har vi helt plötsligt ett band med 30 medlemmar och riggar en rejäl julfest. I år kom Garland Jeffreys och spelade, Elvis Costello kom och sjöng, Bruce Hornsby tittde förbi – det var riktigt roligt. Jag fick dessutom träffa många av dem som överlevt dådet och deras partner. De ville vara med för att dansa och ha roligt. Många tackade mig och sa att de hade haft riktigt trevligt.”

Instinkten att det är viktigt att samlas för att hitta något att känna sig hoppfull över var något Springsteen byggde vidare på under arbetet med det nya albumet. Trots den svårmodiga naturen i mycket han tar upp lyckades han få plats med några låtar som känns lättsammare än något annat han skrivit tidigare. Låten ”Waitin’ On A Sunny Day” är en låt med ett sorglöst sound som påminner om den klassiska pop som Springsteen lyssnade mycket på under sin uppväxt. Han beskriver låten ”Let’s Be Friends” som ”en kombination av Sly Stone och Virginia Beach-musik. Den

”Hemligheten var att först vara personlig och sedan övergå till universella känslor”. kan jag göra åt det? Vad gör jag nu? Var är de?’

Jag tror alla sådana typer av frågor blir en konstant del av din vardag när du går igenom en förkrossande förlust.” ”Jag är säker på att det är frågor du kommer ställa dig själv resten av ditt liv, frågor som aldrig försvinner helt. Så låt­skrivare och berättare generellt försöker hjälpa andra att förstå sina upplevelser och sätta det i ett sammanhang. Det är inte att förklara, för jag vet inte själv hur sådana saker kan förklaras.

Det handlar snarare om att sortera känslorna och hitta en gemenskap med andra, under händelser som sker i världen idag. Jag tror det

94 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 94

01.03.2019 14:52

har ett riktigt trevligt groove och är lätt att sjunga med till. Det är Alliance Choir som sjunger tillsammans med Patti [Scialfa] och Soozie Tyrell som knyter samman hela låten. När refrängen drar igång, har låten ett riktigt klassiskt sound.”

Han påpekar dock att det inte är samma sak att prata om musiken som att lyssna på den. ”Jag tror att det är stor skillnad på att lyssna på mig när jag pratar om musiken och vilka idéer som ligger bakom låtarna, och att faktiskt lyssna och uppleva den själv!”, säger han lite skrockande. ”Bandet spelar på ett mäktigt och högljutt sätt med en enorm intensitet, och själva musiken känns för det mesta ganska lättsam och ljus.

Eftersom det var första gången jag gjorde ett album med E Street Band på 18 år ville jag göra något som skulle vara härligt för människor att lyssna på. Jag ville att det skulle kännas spännande, vara något som människor använde som de brukade göra med rockmusik, oavsett om det var för att städa huset eller för att förändra livet på något sätt, du vet? Det var en viktig del i arbetet med albumet. Utan det hade texterna inte fungerat på samma sätt. De fungerade enbart eftersom de kombinerades med musik som kändes väldigt livsbejakande. Det är en balans jag lyckats hitta i alla mina bästa låtar. Mina verser är alltid bluesinslagen och mina refränger är alltid gospelinslagen. Om du tittar på låtar som ’The Promised Land’ och ’Badlands’ är de baserade på idén att det känns som dina fötter är fast på jorden, i vardagen och Den första låten den verkliga världen, men din Springsteen ande flyger högt.” lärde sig att Tanken var inte att albumet spela på gitarr skulle undvika de svåra frågorna, var Beatles men det skulle påverka lyssnarna version av fysiskt. ”Det är något bandet och ”Twist And jag gör bra och det var en viktig del Shout”. Han av det”, förklarar han. ”Albumet har spelat behövde fyllas med en speciell typ den på en rad av hoppfull energi, men hoppet var liveshower. Den tvunget att förtjänas, om du fattar? ihop eftersom det fanns styrka i var bland annat Det kunde inte bara vara i form av glädjen”, säger Springsteen. ofta en del av banaliteter eller klichéer som ’det ”Tanken bakom låten är att fånga spelningarna på kommer lösa sig’ eller ’det blir den känslan. Jag ville få den att Magic-turnén bättre med tiden’. Låtar som kännas som hemma. Nästan som 2008. ’Mary’s Place’ kan till exempel en throwback till ’Rosalita’. Jag kännas lättsamma med rader som ville att bandet skulle kännas som ’we’re gonna have a party’. Men går människor mindes dem från en du igenom verserna upptäcker du viss tid, när jag sjöng på ett visst snart att låten handlar om någon som försöker sätt. Den dyker upp ungefär tre fjärdedelar komma fram till vad som hänt och som frågar genom albumet, efter låten ’The Fuse’, vars sig själv: ’Var passar jag in? Vart ska jag ta vägen sound är väldigt annorlunda för oss. Lyssnare ikväll? Hur ska jag leva med detta minut efter kommer att känna: ’Det är ju våra gamla minut, dag efter dag?’” polare som lägger armen runt oss, erbjuder oss någonstans att hänga och någon att prata ARY’S PLACE” ÄR låten där E Street med’. Det är lite så vårt band har varit för Bands barbands­känsla blir som mest människor och vad vi velat vara under årens tydlig på albumet, samtidigt som det är gång. Låten dyker upp på ett väldigt specifikt tydligt att årtionden har passerat sedan de lite ställe på albumet med öppna armar.” busigare, mindre själv­granskande dagarna Uppmärksamma lyssnare kan ha noterat att med låtar som ”Where The Bands Are” och det är ännu en av Springsteens Mary-låtar. ”Out In The Street”. ”Mary’s place” verkar vara Sedan låten ”Mary Queen Of Arkansas” på ett firande, men det är samtidigt inte långt debutalbumet Greetings From Asbury Park, NJ från att vara en vaka. har namnet Mary dykt upp flera gånger under ”Jag tror att det var så lyssnare tolkade den åren. I låten ”Thunder Road” är det Mary som då. Människor ansträngde sig för att ha roligt ”dances across the porch as the radio plays”

BOSSFAKTA

medan berättaren ”got Mary pregnant” i låten ”The River”. Hon är tillbaka igen i låten ”Straight Time” från The Ghost Of Tom Joad: ”Mary’s smiling but she’s watching me out of the corner of her eye”.

Det är väl på tiden att lyssnarna presenteras för den här Mary. Vem är hon den här gången?

Mary från ”Thunder Road”? Jungru Maria (Virgin Mary)? ”Ja, jag har använd det namnet många gånger”, flinar han. ”Jag antar att det är min katolska sida som kommer fram. Jag har alltid tyckt att det är ett av de vackraste namnen som finns. Jag använde det på ’Thunder Road’, på ’Tom Joad’ Om du skapar en slags fortsätt­ning varje gång behöver det inte nödvändigtvis vara samma person. Det ger lite samman­hang för dem som lyssnar. Namnet följer med genom dina arbeten och lämnar efter sig ett litet spår om var du varit och vart du är på väg.

Det dyker upp i låten ’Mary’s Place’ igen och det blir lite som att: ’Ja, var är den här festen egentligen?’ Den kan vara var som helst – och vem är det egentligen som säger ’Meet me at Mary’s Place?’ Det är också en del av det. Det kan vara vem som helst.

FORTSÄTTNING

KEVIN MAZUR/WIREIMAGE

”M

21 september 2001 på tv-galan America: A Tribute To Heroes.

BRUCE SPRINGSTEEN | 95

Bruce content 080219.indd 95

01.03.2019 14:52

Clarence Clemons, Springsteen, Steve Van Zandt och Garry Tallent på Born To Run-turnén den 11 oktober 1975.

tala med? Du skulle förmodligen tänka på din ”Namnet dyker upp igen i slutet av The Ris­ fru och dina barn. Sedan skulle du nog vilja ing: ’I see you Mary in the garden of a thous­and tala med dem som finns kvar i allmänhet. De sighs’. Det kan handla om någons fru eller vara olika verserna rör sig långsamt mot den en religiös vision. Låten skapar en slags bland­ övergångs­punkten. ’The Rising’ handlar om ning av de idéerna. Vardagen måste flyta ihop med det religiösa, för jag tror att det är en av få ögonblicket då själarna stiger.” känslomässiga reaktioner i en sådan situation.

Hans röst har blivit allt lägre medan han Det finns närvarande genom hela albumet på pratat om ämnet. Tyngden känns i hela olika sätt.” rummet, trots den vackra sommardagen Det är svåra problem att ta itu med på ett utanför. Han tar en paus för att dricka lite rockalbum och Springsteen granskade sig vatten. Ibland formulerar han om sig två eller själv hårt för titelspåret. Med tre gånger, som om han söker efter komb­i­nationen av det nya rytande den exakta nyansen i meningens soundet från E Street Band och betydelse.

O’Briens inflytande framstår ”Den första versen handlar om texterna som delvis mantran, en slags desorient­ering och frågan The Rising sålde delvis böner, delvis mystisk ’var är jag?’. Den börjar med: ’Can’t över två miljoner kontemplation och delvis känslan see nothing in front of me, cant’ see ex i USA. Det är av en förskräckt åskådare. nothing coming up behind … All I Springsteens ”Jag tror det är ett naturligt can feel is the chain that binds me’. bäst­säljande resultat av uppoffring”, säger han.

Kedjan kan kopplas till vad man LP med nytt ”Att återigen falla tillbaka på det själv känner – plikt, kärlek, material sedan religiösa i ett försök att förklara kamrat­skap, rädsla. Den andra Tunnel Of Love. några av dagens upplevelser. Till versen handlar om var personen i en viss grad är det oundvikligt, på låten kommer ifrån: ”Left the house grund av uppoffringarna som gjordes. När jag this morning, wearin’ the cross of my calling”. närmade mig slutet av albumet tror jag att jag Det symboliserar ditt jobb. Det är samma kors sökte efter rösten hos någon som dog och ville du burit varje dag och det är förpliktelserna att den rösten skulle tala till de levande. Jag det ger just idag. Låtens brygga är ett ögonblick föreställde mig därför en karaktär som talade där jag tror att sångaren inser sin dödlighet, med till exempel sin fru. För vem skulle du vilja och i den sista versen föreställer jag mig

FIN COSTELLO/REDFERNS

BOSSFAKTA

honom prata med sin fru eller en slags religiös vision: ’See Mary in the garden’. Det kändes som en sådan sak man skulle tänka på, och önskan om en återkomst till fysisk intimitet, ’Feel your arms around me’. Samt rädslan över att förlora det fysiska jaget: ’May I feel your blood mix with mine’.” ”Efter det kommer raden: ’A dream of life comes to me like a catfish dancin’ on the end of my line’. Det är en lite rolig mening. Jag kom på det där med havskatten eftersom jag fiskar ibland, och när man får napp är det som att världen står stilla mellan liv och död i ett ögonblick. Sen tycker jag att låten övergår till ett mantra: ’Sky of blackness and sorrow, sky of love, sky of mercy, sky of fear, sky of memory, sky of emptiness, sky of fullness’. Jag tror att det handlar om en medvetenhet om vad som är på väg att gå förlorat. ”A dream of life, dream of life, dream of life” upprepas om och om igen. Det handlar om allt det du lämnar bakom dig, vad du ger upp, och det är som en sista chans att prata de som betyder något för dig. Det kom upp mot slutet av albumet. Det var som ett slags draperi över helheten. Jag tycker att många av de andra låtarna också drar i den riktningen.”

Den skäggiga unga Springsteen med lockigt hår som brukade hänga runt spådamen Madam Marie på Asbury Parks strand­ promenad hade nog aldrig drömt om att han

96 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 96

01.03.2019 14:52

SPRINGSTEEN: ARKIV 2002 man håller fast vid, men när de kommer skulle komma att skriva sin egen version av St tillräckligt nära ser de bara tomhet. Det finns Matthew Passion. Rötterna till hans nya låtar går dock tydligt att urskilja i hans tidigare verk. många olika sätt att tolka låten på. Jag har alltid känt att ’hey, livet är här. Det är allt du Hans vilja att inkludera det andliga och meta­ har, och det är här och nu’. fysiska kommer förmodligen att I låtens slut simmar personen vara det starkaste för lyssnare på upp till ytan igen och känner solen The Rising, men det är inte någon värma mot ansiktet. Det var min oväntad utveckling från Springsteen sista låt på albumet.” ingenstans.

För tio år sedan hade han avslutat hedrades för sitt bidrag till albumet Lucky Town med låtarna N AV SAKERNA Springsteen amerikansk ”Souls Of the Departed” och ”My varit mest känd för under sin kultur vid Beautiful Reward”. Två låtar vars karriär har varit att han alltid Kennedy Centre fokus låg på livet efter dödet. ”Well tagit försiktiga, logiska steg. Om i Washington this is a prayer for the souls of the han gått igenom kaotiska eller i december departed. Those who’ve gone and depressiva perioder har han alltid 2009. Bland left their babies brokenhearted”, sett till att göra det bortom medias flera hyllningar sjöng han på den först­nämnda. räckvidd. Det absolut smartaste sa komikern Nunnorna som hade lärt upp en draget för kreativiteten har varit och värden för ung Bruce Frederick Springsteen att sedan använda sitt eget liv som The Daily Show på St Rose Of Lima School i material i musiken. Allt eftersom Jon Stewart: Freehold tycker nog att de gjorde han har förändrats genom åren, ”Jag är ingen ett ganska bra jobb med att ge har även hans låtar gjort det. musikkritiker eller Han har varit evolutionär snarare pojken sin del av helig fruktan och någon historiker fascination för de katolska än revolutionär. Även om hans eller arkivarie. ritualerna. arbete ibland förlamades av hans Jag kan inte Det går också att se tydliga spår av otroliga försiktighet har hans sätt berätta var Bruce säkerställt att han undvikit att detta i låten ”My Beautiful Reward” Springsteen och den nya låten ”Paradise”. hamna i skandaler, som Rod passar in i av den ”Ja, de handlar lite om samma Stewart, Mick Jagger eller till och amerikanska sak. Övergången mellan livet och med George Michael. musikhistoriens döden. Jag var ute efter något riktigt Trots omständig­heterna som de låtbok. Jag tyst och försiktigt när jag skrev nya låtarna spelades in under vet kan inte belysa ’Paradise’. Jag tror att det var Spring­steen att de nya låtarna sammanhanget i samma vecka den där tonårstjejen ändå är som utväxter av ”historier hans arbete eller självmordsbombade sig själv. jag själv skrivit för länge sedan”, dess rötter i den som han själv säger det.

Det var förödande och den första här fantastiska versen skrevs med det i åtanke, ”Jag har länge skrivit om nationens tradi­ förlusten av livet och det falska vardagen och den … i brist på ett tioner, folkhistoria bättre ord, heroism eller tapperhet paradiset. Senare träffade jag en och muntliga kvinna som hade förlorat sin man som jag känt jag bevittnat under berättelser. Det vid Pentagon. Hon kom till Asbury alla mina barndomsår, både i mitt jag däremot kan en kväll och de båda hade varit fans kvarter och i huset jag växte upp i. säga är att jag tror Det var något som jag inte tyckte länge. Jag tror att jag även hade den kvinnan i åtanke när jag skrev låten, att Bob Dylan och att det sjöngs så ofta om när jag James Brown fick började sjunga om det. Det kändes och det är anledningen till varför ett barn och det det växlar från Virginia. Jag ville ha dock viktigt för mig och det var barnet var Bruce något som var utanför USA, för att sakerna jag blev rörd av att sjunga Springsteen. skapa en större känsla av något som om. Just nu lever vi i ett USA som även hände utan för USA:s gränser. drabbas på olika sätt och som en Och jag frågade mig själv igen vad skrivande person reagerar du på det är man saknar. Du saknar det nutidens händelser.” fysiska och att kunna vidröra någon. ”Det som hände i september förra året ”Jag varit med om att många som stått mig kändes som en väldigt naturlig sak att skriva nära dött. Jag minns när jag var ung, då önskan om och det hemska var uppenbarligen att kunna se eller röra på personen igen var inspirerande. Man försöker sätta händelsen i väldigt, väldigt stark, och det var oerhört ett samman­hang för sig själv, och jag tror att smärtsamt att att det aldrig skulle hända igen. det är där processen börjar. Det börjar med att Den sista versen är något av en överlevnadsvers, där önskan att ansluta sig till de döda är väldigt stark. Du har situationen där personen i låten beger sig till floden, där floden symboliserar övergången mellan livet och dödet. De vadar ut i floden och dyker ned under ytan.

Någonstans i undervärlden ser de personen de du försöker bearbeta det själv, och under letar efter och det leder till låtens sista arbetets gång, eftersom jag lärt mig meningar. De söker efter den fridfullhet som låtskrivandets och musikens konst, försöker kommer med döden och att passera vidare jag sprida det vidare. Förhoppningsvis kan det eller en föreställd version av paradiset som hjälpa andra längs vägen. Jag försöker bara

BOSSFAKTA

E

göra något som är användbart för mig själv och sedan hoppas jag att samma material kan visa sig vara användbart för andra och ge någon typ av tröst.”

Det känns osannolikt att Springsteens karriär blivit så framgångsrik av enkla, nästan alldagliga tankar och idéer som detta. Sättet han förklarar det på får honom nästan att framstå som en musikalisk rörmokare som kommer förbi med en penna bakom örat och ett skrivblock, för att göra en rutinkontroll och se till att du inte har några läckor eller blocker­ ingar. Det är dock hans förmåga att ta de små detaljerna i vanliga liv och vaska dem tills han kan se en gnista av något episkt.

Punkband brukade alltid tjata om att försöka riva barriärerna mellan bandet och publiken, men Springsteen har alltid på något sätt lyckats övertyga sin publik att bandet mellan dem, honom och hans musik var äkta. Till och med när de vallades in på en fotbolls­stadion med människor som sköt smällare och brölade ”Brooooooce!”. Även efter han blivit världens största rockstjärna har han hittat sätt att hålla den relationen levande. Oavsett om det var genom högprofilsgester av välvilja som Amnesty International-turnéer eller genom att dyka upp oanmält på små klubbar för att köra några gamla godingar, bara för att han kände för det.

Naturligt konservativ (i karaktär snarare än politiskt) på ett sätt som åtminstone en gång i tiden var associerat med anarki och uppror, har Springsteen alltid varit med i leken för att stanna. Han är inte den typen som lyser starkt och brinner ut snabbt. ”Nej, nej!”, insisterar han. ”Jag vill leva och bli gammal – gammal som fan, vet du. Jag är glad för att The Who fortfarande kan gå upp på scen och köra ”My Generation”. Jag förstod tidigt att hela dödskulten alltid var en väldigt, väldigt integrerad del av rock’n’roll-myten. Möjligen på grund av hela idén med att leva på gränsen och att det faktiskt kändes som att musiken var på liv och död. Så känns det fortfarande för mig, men det är något som både jag och mitt band har tolkat annorlunda. Jag lade inte hela den idén åt sidan, utan den spelar fortfarande en stor roll i min musik, men jag tolkade den annorlunda. Jag tror att en grundtanke bakom mitt sätt att vara och allt mitt arbete alltid har varit: ’Okej, det är är allt vi har, låt oss se vad vi kan göra med det’.”

H

AN TILLSKRIVER SIN arbetsmoral och sin för­kärlek till själv­förnek­else till sin mamma Adele, som var en troende katolik från en neapolitansk familj, Zerillis. Mamma Springsteen var en hårt arbetande sekreterare som bar bördan av att hålla igång hushållet, även under perioder när hennes man saknade jobb. När Springsteen pratar om henne lyser hans ansikte upp i nästan barnslig förundran. ”Jag tog efter min mamma i viss mening.

Hennes liv bestod av en otrolig konsekvens – arbete, arbete, arbete, dag ut och dag in. Det är något jag beundrar henne för oerhört mycket.

”Jag tror bara att jag ville bli bra, du vet. Jag ville verkligen bli så bra som jag kunde.”

FORTSÄTTNING

BRUCE SPRINGSTEEN | 97

Bruce content 080219.indd 97

01.03.2019 14:53

MICHAEL OCHS ARCHIVES/GETTY IMAGES

SPRINGSTEEN: ARKIV 2002 kvällen minnesvärd. Den konsekvensen var en Jag beundrade hennes förmåga att vara del av vad vi gjorde och vad vi ville handla om. representativ också. Det var inte långt till Jag ville bli någon du kunde lita på, göra så gott badrummet från min säng, så på morgnarna jag kunde. Jag skulle såklart göra mina misstag kunde jag höra henne. Hon satte på kranen, tog och jag skulle förmodligen göra vissa saker fram sminklådan och saker klirrade i hand­ andra önskat att jag inte gjorde, men i grunden fatet. Jag brukade ofta ligga och lyssna på när var mitt mål alltid att försöka skapa minnes­ min mamma gjorde sig i ordning för att möta värda upplevelser”, säger han innan han bryter världen. Sedan var det hennes hög­k lack­ade ut i skratt. skor och ljudet av när de lämnade huset. Jag ”Och så fortsätter det.” hade en liten balkong jag brukade sova ute på Vid tjugofem års ålder, när han var på väg att ibland och då kunde jag höra ljudet från hennes göra Born To Run, hade han en klar idé om vart klackar när hon vandrade iväg längs gatan mot han var på väg och hur han skulle komma att kontoret. utvecklas redan då? ”Kontoret låg typ två kvarter in mot centrum ”Tja, jag hade framgång lokalt och jag gillade och det var liksom ljudet av min mamma som det. Du fick uppmärksamhet från tjejerna. Jag gick till jobbet. Jag besökte henne där ibland, och det var fullt av män och kvinnor som alla verkade ha ett syfte. De förde sig på ett visst sätt och jag fann Under 1973, samma år han släppte sitt enorm inspiration i dessa enkla första album. handlingar. Det var en del av vad du gav till staden som levde i dig, i ditt samhälle och i din familj, och det var nödvändigtvis ingen enkel sak. Min mamma hade små barn. Vi behövde frukost och middag i slutet av hennes långa arbetsdag. Vi behövde någon som gjorde läxorna med oss, och dagen var liksom ändlös. Det pågick dag ut och dag in, utan klag­an. Ju äldre jag blev, desto mer började jag se det ädla i det. Jag insåg att det var många sådana saker som pågick konstant i min lilla stad.”

Det vore förmodligen en bra gissning att denna idealiserande glas­målningsvision av Adele Spring­ steen kan vara åtminstone en av mallarna hennes son använt för olika Mary-figurer. Vad som kanske överraskar hans mamma att hon även var en förebild för E Street Band. ”Det jag gjorde arbetsmässigt var till stor del grundat på vad hon gjorde och sättet hon tog hand om sig själv på varje dag”, säger Springsteen. ”Jag kände att: ’Hallå! Vi kan inte vara hemska en kväll och bra en annan kväll. Vi måste prestera varje kväll.’

När någon köper biljett till din konsert är det en tjänade lite pengar, inte jättemycket, men jag behövde inte mycket. Jag lyckades dessutom överenskommelse. Den här personen har bara undvika den där nio-till-fem-grejen, något en kväll och bryr sig inte om du kör skitbra som var väldigt viktigt för mig. Jag hade inga imorgon. För dem handlar det bara om ikväll.” ”Jag har alltid tyckt att det är viktigt och vi tog direkt praktiska färdigheter och jag var inte därför vårt roliga oerhört seriöst. Vårt mål varje duktig i skolan, så jag lyckades lära mig att göra musik och det gav mig ett levebröd. Det var kväll var att skapa en stor fest, som skulle få dig något som gjorde mig ivrig och det var då jag att skratta och dansa med bandet, som skulle visste att jag ville bli en musiker.” bete sig galet på scenen, men bakom det hela ”När tiden gick spelade vi framför massor av fanns också tanken att tillhandahålla en tjänst människor, som applåderade och verkade gilla av något slag. Dessa outtalade löften mellan en vad vi gjorde. Vi var ganska bra. När vi reste artist och en publik, oavsett om du väljer att runt sa jag: ’Vi är inte bara ganska bra, vi är dela med dig av dem eller inte, är en stor del av bättre än många av de andra jag ser’. Sedan dialogen mellan fans och artist. Det är en värdefull dialog med ett värdefullt syfte. Du får satte jag på radion och sa: ’Jag är lika bra som många av dem på radion också, så varför ska dessutom riktigt roligt själv, med en fantastisk inte jag vara på radion?’. Efter det åkte jag till belöning och en livstid med ett tillfreds­ New York och träffade Mike Appel (hans första ställande jobb. På vår senaste turné kom en manager) och det satte bollen i rullning.” fram till mig och sa: ’Tja, jag såg dig ’75 på en ”Jag kommer ihåg att Mike ringde mig efter show du gjorde på en högskola’ och jag tänkte att mitt första album hade släppts. Jag frågade tyst för mig själv: ’varför skulle någon minnas hur det hade gått för oss och han svarade ’Inte en kväll från 1975?’ Sedan kom jag på att det är jättebra, vi sålde runt 20 000 album’. Min hela tanken, jag hade såklart försökt göra den

respons var: ’20 000 album! Det är ju fantast­ iskt! Jag känner inte 20 000 personer. Vem köper ett album av någon de inte har någon aning om vem det är?’”

Med tiden började det gå upp för Springsteen att hans framgång hängde ihop med hans egna ansträngningar. Han drevs av att vilja lyckas. ”Jag tror bara att jag ville bli bra, du vet. Jag ville verkligen bli så bra som jag kunde, och jag ville leva upp till dem som varit mina hjältar.

Som när Reggie Jackson togs med i Baseball Hall of Fame: ’Det är fantastiskt att få vara där en dag. Det spelar ingen roll om ditt namn kallades upp den andra eller tionde gången, det är bara trevligt att ett av namnen de läser upp från listan är ditt’. Jag tror att det var lite min känsla. Jag tänkte: ’Jösses, jag vill vara en del av det här på något sätt’.” ”När jag blickar tillbaka på allt tror jag att jag bara ville spela kompgitarr.

Jag ville inte spela leadgitarr. Jag ville bara vara en del av bandet och allt som pågår, men någonstans längs vägen samman­f lätas det såklart med en glödande ambition. Helt plötsligt försöker du göra det bästa rock­ albumet genom tiderna. Du försöker ditt allra bästa och ditt ego driver dig, vilket är helt okej. Det är så saker rullar igång. Så länge allt hanteras på ett sätt som låter dig leva och fort­ sätta, och som håller dig på en vettig väg, liksom.”

D

ET VAR NÄR JON LANDAU dök

upp och blev Springsteens manager som han blev garanterad att hans potential skulle omvandlas till koppar- och platina­ pläterade resultat. Landau deklarer­ ade att han hade sett ’rock’n’rollens framtid’, men när han såg Spring­ steen för första gången visste han även att han hade sett sin egen framtid. Om Springsteen hade skött saker och ting själv är det mycket möjligt att han hade låtit sitt hjärta styra istället för sitt huvud. I Landaus fall gällde dock det motsatta. Att göra affärer med Landau ska tydligen vara som att stoppa ned huvudet i en hink med pirayor, och han har utan tvekan spelat en avgörande roll i att bevara Springsteens trovärdighet och kreativitet. ”Det absolut bästa med Jon var att han var någon jag kunde lita på”, säger Springsteen. ”Det var många saker jag hatade att göra, affärs­grejerna. Sådant som jag visste att jag var dålig på redan innan jag träffade Jon. Jag var väl inte helt kass på det, men jag kunde bara inte bry mig mindre. Jag ville bara köra på med det jag verkligen ville göra. Särskilt när jag var yngre avskydde jag den delen av det hela och det kändes som att minsta lilla engagemang i det var som att svika mina ursprungliga idéer.

När Jon dök upp löste allt det sig. Jag slapp hålla på med det under en ganska lång period, förmod­ligen fram till 30-årsåldern. Han skötte hela maskineriet. ”Vi hade många diskussioner om dessa frågor genom åren, och det handlade alltid om vad som gjorts rätt och vad som gjorts fel. Hur gör vi

98 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 98

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ARKIV 2002 vårt allra bästa album den här gången? Det var så enkelt. Han kunde säga saker som: ’Du kan spela i så här stora konsert­hallar och det kommer fortfarande att vara bra’. Han pushade mig, och det behövde jag eftersom jag var ganska försiktig. Jag var väldigt mån om att skydda mig själv, vilket du måste göra. Du måste skydda ditt arbete, din musik och din identitet du jobbat så hårt för.”

Det var denna tro som ledde Springsteen till domstolen i London 1998, för att förhindra Masquerade Music från att släppa en samling av hans gamla demos och inspelningar. ”Det är inget jag ligger sömnlös över, men jag skyddar det jag kan”, säger han.

Det hänger också ihop med hur han ser på att hans musik delas gratis på internet. ”Jag ser på det som en musiker och jag vet vad som krävs för att skriva en låt. Det är svårt, för du skriver inte så många. Du lägger ned kropp och själ i musiken. Jag tycker faktiskt att det är stöld. Det är så jag känner. Jag vet inte vad som kommer att ske med det i framtiden. Musik­ branschen är i en övergångsperiod nu. Jag tror inte att någon vet vart det hela är på väg. Men jag jobbar vidare, oavsett vad som händer.”

En del av hans benägenhet att blicka tillbaka och granska det som varit kan till viss del bero på pappa Doug, som dog 1998. Mellan jobb som fängelsevakt, fabriksarbetare och buss­ chaufför var Springsteens pappa arbetslös. En bitterhet och desillusion resulterade i att han ofta bråkade med unga Bruce. Deras bräckliga förhållande har beskrivits i flera låtar, som ”Independence Day”, ”My Father’s House” och ”Adam Raised A Cain”. Det fanns också en tid då Springsteen ofta brukade prata om sin

rakt i ögonen när jag står framför spegeln.” pappa i långa monologer på scen.

Generationerna förändras konstant, en Förhållandet mellan far och son blev bättre förändring Springsteen kan känna av. ”Det med tiden, och de kom överens ganska bra mot kommer såklart alltid finnas beteende du ärver slutet. ”Jag förändrades förmodligen när han från dina föräldrar. Jag har gjort mycket under dog”, säger Springsteen. ”Det är en stor årens gång för att gå igenom det. förändring. När din far går bort tror Alla dina första reaktioner på saker jag att din egen vuxenhet och och ting kommer från dem. Vissa känsla av ansvar gentemot din av dessa beteenden är okej, medan egen familj i stort ökar. Han dog Låten ”Rendez­ du önskar att du kunde lämna ganska fridfull och vi visste om att vous” spel­ades andra bakom dig. Det bästa sättet det var på gång innan, så jag hann för att väcka att hedra sina föräldrar på är att spendera tid med honom. Det var astronauterna hålla fast vid de bra sakerna som vi såklart en stor sak för min mor. De på Discovery fått från dem och lära oss av deras var gifta i nästan 50 år. Det för­änd­ år 1999, innan misstag. På så sätt hedrar vi dem rar sättet du ser på dig själv på.” de anslöts till efter de är borta och det är då vi blir Ser han Doug i sig själv nu?

Hubble-tele­ föräldrar själva. Det är ett livs­ ”Oja, hela tiden”, säger han sakta. skopet. Samma arbete. Det är vad alla människor ”Hela tiden. Det är ganska roligt, år fick The Boss där ute borde göra på något sätt.” för jag blir mer och mer lik honom en himla­kropp Utöver att göra album och åka på med åren. Jag brukade vara mer lik uppkallad efter turnéer, såklart. ”Jag är lite över 50 min mamma, men … Nu är jag lite nu och musik­branschen har en smalare, men om jag går upp några sig, asteroiden 23990 Spring­ tendens att vara lite fientlig just kilon till är det som att han tittar steen. nu”, säger han samtidigt som han tillbaka på mig i spegeln. Ansikts­ skrockar lite. ”Det är okej, för jag dragen förändras med åldern. Jag anser ändå att detta är ett av mina såg väldigt irländsk ut när jag var bästa album. Jag känner djupt i ung. Då var mina irländska drag själen att det är minst lika bra som alla tidigare framträdande fram tills jag var runt tolv eller album jag har gjort med bandet. Jag känner att tretton, precis som på mina barn nu. Sen blev jag har gjort mitt jobb. Jag vet inte hur radio ansiktet plötsligt längre och de italienska kommer att svara, och jag känner mig inte helt dragen kom fram. De har funnits kvar under bekväm med många av sätten musik sprids på större delen av mitt liv och det är så jag blivit för tillfället. Jag har ett hårt arbetande band van att se mig själv. Nu när jag har blivit lite och vi kommer att åka ut och spela det här äldre har de irländska dragen av någon albumet så gott vi kan varje kväll. Jag kommer anledning börjat komma fram igen. Ansiktet att göra mitt bästa för att hjälpa det att hitta en blir lite rundare, pannan blir lite högre och plats i världen det kan kalla hem.” ibland känns det verkligen som att han ser mig

BOSSFAKTA

F

LERA MEDLEMMAR I E Street Band hade svårt att acceptera den typ 10 år långa yrkes­ mässiga separa­tionen från Springsteen. Innan han kunde återsamla gänget inför deras återförenings­turné 1999,var han tvungen att läka en del sår som orsakats av detta svek. ”Det är självklart”, erkänner Springsteen. ”Du kan inte bara sluta med något som pågått i över tjugo år eller så, och förvänta dig att alla bara ska reagera med: ’Ah okej, vi ses’. Det är inte så det går till. Vi lyckades dock hålla relation­erna mellan oss goda. Jag ringde upp alla och talade om för dem vad jag gjorde.

När jag tog en annan väg än bandet 1988 var det för jag inte visste vad jag ville göra med dem vid den tiden. Jag närmade mig 40 och ville testa att spela med andra musiker för att se hur det kändes.

Vi hade spelat ihop under en lång tid. Jag är säker på att alla gör grejer som går andra på nerverna ibland och det kändes som en bra tid för en paus.” ”De drog iväg och upptäckte

Springsteen och E Street Band live på Thomas & Mack Center, Las Vegas den 18 augusti 2002.

egna vägar, och alla har pysslat med olika saker. Vissa tog det hårdare än andra. Vissa var riktigt arga, medan andra bara gjorde andra saker istället. Det var mixen av känslor man kan förvänta sig, men det är en stark grupp av människor. Det var ett band som var väldigt välstrukturerat från första början, för att undvika den typen av konflikter som ofta kan uppstå i andra grupper. Jag fick skivkontrakt hos Columbia som soloartist, så när jag satte ihop

bandet visste alla vad deras jobb var och jag var medveten om mitt.

Jag tror att denna tydlighet tog bort en del av friktionen som finns i andra grupper. Att skriva under kontraktet som soloartist var viktigt för mig. Jag hade varit i en del band och kände att det inte skulle fungera för mig. Jag var tvungen att kunna ta beslut själv, men jag behövde också en grupp musiker som var väldigt hängivna mig och musiken vi skulle göra tillsammans. Jag hade turen att

vara omgiven av människor jag kände väl, och vissa av dem hade jag växt upp med. Bandets när­ varo var alltid väldigt lugn­ande, speciellt under de tidiga åren. De såg på mig som den ansvarige som skulle guida oss genom allt vi gick igenom, så det innebar ett ansvar inte bara för mig själv, utan även över dem jag brydde mig om. ”Det bästa var att jag tyckte att killarna spelade bättre än någonsin tidigare på den sista turnén. Jag tyckte att Max Weinberg hade blivit bättre på trummor, och det var underbart att ha hela bandet samlat, med Nils Lofgren och Steve Van Zandt.

Alla var glada att vara där. Det jag var absolut gladast över var att alla i bandet levde. De var friska och fulla av liv. Om du tittar dig omkring finns det inte särskilt många band som funnits lika länge som oss där så är fallet.” ”Under åren fanns det en bra organisering som gav mig en enorm mängd stöd och jag tror att jag i gengäld gav struktur och stöd för alla. Vi fungerade verkligen som en enhet.”

REX FEATURES

HELA GÄNGET ÄR HÄR Bruce samlade alla för ett sista gig …

BRUCE SPRINGSTEEN | 99

Bruce content 080219.indd 99

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

DEVILS & DUST W. Bush återvänder till Vita huset och Springsteen levererar en träffsäker studie av en nation på knä. AV TERRY STAUNTON

O

M THE RISING VAR Bruce Springsteens direkta reaktion på 11 september, var hans nästa album på sätt och vis en mer känslomässig bearbetning av det som påverkade hans hemland. Springsteen hade deltagit i val­kampanjen för demokraten John Kerry 2004 och under Vote For Change-turnén, där ”No Surrender” var en av ett par in­offi­ciella låtar för Kerrys kampanj. I efter­dyning­arna av George W. Bush seger erkände Spring­steen att han kände sig desillusionerad.

De tolv låtarna på Devils & Dust är dock inte enbart skrivna efter Kerrys förlust och de tar inte upp politiken specifikt. Många av låtarna hade skrivits tio år tidigare, när Spring­steen var på turné med sitt mer lågmälda album The Ghost Of Tom Joad. Låten ”All The Way Home” spelades in av Southside Johnny redan 1991. Även om albumets överväldigande perspektiv framförallt var Springsteens, antar han flera

H 26

APRIL 2005

olika roller (soldater, invandrare, boxare och till och med Jesus) i vad som är kanske hans mest karaktärsdrivna utgivning sedan Greetings From Asbury Park, NJ. ”De människor jag finner som mest intressanta är de som har något som tär på dem, utan att de är helt säkra på exakt vad det är”, sa Springsteen i samband med albumets utgivning. ”Samtliga karaktärer på det här albumet försöker hitta en väg genom dessa problem och funderingar. Alla låtarna handlar om människor vars själar är i fara eller står inför ett hot, på grund av var de befinner sig i världen och vad världen serverat dem. Det är något som är konstant närvarande i livet, och oavsett om människor är religiösa, andliga eller inte, är det ett hot som alla instinktivt känner av dagligen.”

Albumet kan ses som sista delen av en trilogi som började med Nebraska och fortsatte med The Ghost Of Tom Joad. Devils & Dust var dock inte lika mycket ett soloprojekt som sina föregångare.

FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1 Devils & Dust HHHHH 2 All The Way Home HHH 3 Reno HHHH 4 Long Time Comin’ HHHH 5 Black Cowboys HHHH 6 Maria’s Bed HHH 7 Silver Palomino HHHH 8 Jesus Was An Only Son HHHHH 9 Leah HHHH 10 The Hitter HHHHH 11 All I’m Thinkin’ About HHH 12 Matamoros Banks HHHHH Utgiven: 26 april 2005 Producerad av: Brendan O’Brien, Bruce Springsteen och Chuck Plotkin Inspelning: Thrill Hill (LA and New Jersey) och Southern Tracks (Atlanta) Medverkande: Springsteen (sång, gitarr, keyboard, slagverk); Brendan O’Brien (bas, tambora, sitar, elsarangi, vevlira); Chuck Plotkin (piano); Marty Rifkin (steel-gitarr); Steve Jordan (trummor); Danny Federici (keyboard); Soozie Tyrell (fiol, bakgrunds­ sång); Patti Scialfa och Lisa Lowell (bakgrunds­sång); Mark Pender (trumpet); Susan Welty, Thomas Witte, Brucie Andrus, Donald Strand (blåsinstrument); Nashville String Machine (stråkar).

Högsta placering: 1 i Storbritannien, 1 i USA

100 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 100

01.03.2019 14:53

BRUCE SPRINGSTEEN | 101

Bruce content 080219.indd 101

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN mellan mor och barn i låten Även om både blås och stråkar ofta är under­ liknar på många vis sättet skattade spelar de en betydande roll och sätter Springsteen sjöng om sin egen tonen på många av låtarna. Danny Federici pappa på ”Independence Day” från E Street Band bidrog dessutom med ett från The River, där avkomman keyboardsound som nästan påminde om riskerar att orsaka besvikelse sorgesånger, för att understryka Springsteens rika porträtt av vilsna själar och misslyckanden hos sina föräldrar genom att följa sin egen väg. All eventuell i samhällets utkanter. Musiken på albumet oro för att låten ”Jesus Was An passar väl ihop med dess sepiafärgade omslag Only Son” skulle resultera i och skapar en slags visuell stämning till den. vrede hos religiösa vakthundar ”Devils & Dust” hördes för första gången visade sig vara i onödan. under soundcheckar när E Street Band turner­ Förhållandet mellan mor ade med The Rising, strax efter invasionen av och son dyker upp igen på Irak. Det är producenten Brendan O’Brien som låten ”The Hitter”, där fått äran för att ha övertalat Spring­steen att Springsteen sjunger om en hålla på låten till ett lite mer reflekterande och boxare som åter­vänder hem, personligt projekt. Det går att se som upphovet full och ångestfylld över vägen till hela albumet, något som fick Springsteen han valt att följa. Med sitt att gräva i arkiven efter lite mer likasinnigt klassiska Dylan-liknande material. Han sjunger om en soldat som är mummel sjunger Springsteen långt hemifrån, både geografiskt och filo­ om de utslagna tänderna och sofiskt, som frågar sig själv: ”What if the thing brutna käkarna, och nämner till you do to survive kills the things you love?”. och med världsmästaren i Tanken om en soldat som ifrågasätter krigets weltervikt från 1920, Jack moral är återkommande i den amerikanska Thompson. Efter en fixad match kulturen och ”Devils & Dust” framstår som en för mycket söker boxaren tillflykt dyster musikversion av Stephen Cranes The hos sin familj, bara för att bege sig Red Badge Of Courage, speciellt när Spring­ av kort därefter igen för att prova steen drömmer om bloddränkta fält som sin lycka inom den olagliga stinker av döda kroppar. grenen boxning utan handskar: Förra gången Springsteen valde att göra en ”Understand, in the end Ma, every politisk allegori på ett albums titelspår var på man plays the game. If you know of one different, Born In The USA, något som inte blev som han then speak out his name”. Han må ha refererat hade tänkt sig. Den misstolkades och till en karaktär från Vredens druvor med Tom användes som en slags peppande stridslåt. På Joad, men ”The Hitter” är det närmaste Devils & Dust finns det dock ingen sådan tve­ Springsteen har kommit till att sammanfatta tydig­het, förutom de moraliska gåtor han själv en hel Steinbeck-novell på fyra musikminuter. lyfter. Skivan är fri från den svulstighet som E Jakten på ett bättre liv någon annanstans har Street Band eventuellt hade begravt den i och alltid varit drivande i Springsteens musik (det byggs istället upp på ett långsamt vis. Det är är ingen slump att uttrycket ”the promised bara Springsteen med en akustisk gitarr, tills land” har dykt upp i nio av hans låtar under den sista versen smyckas med en åren), men det är sällan så psalmliknande orgel och RECENSENTERNA associationsrikt som på ödesdigra stråkar som låten ”Matamoros Banks”. föreslår en nära förestående TYCKER …

Den handlar om en sträcka konflikt, eller rädslan för en längs Rio Grande som är konflikt. Det är nästan ett H”Springsteen bekräftar känd för att användas av filmiskt tillvägagångssätt återigen sitt värde i Devils många mexikaner som vill som används genom hela & Dust, där han byter ut det ta sig in i USA illegalt via albumet. Vid tiden sa politiska till det personliga Brownsville i Texas. I vad Springsteen: ”Jag försökte och fakta till fiktion med som hade kunnat vara en hitta små skiftningar i den ett album bestående av följeslagare till låten musikaliska tonen för att folksagor.”CAT GOODWIN, ”Sinaloa Cowboys” från The komplettera de karaktärer NME, 30 APRIL, 2005 Ghost Of Tom Joad berättar jag sjunger om. Du försöker Springsteen en historia om alltid att hitta en röst du inte H ”Efter att ha utvecklats ett dödsfall baklänges. Han använt förut, för att ge de från en skrovlig rockare börjar med upptäckten av nya karaktärerna liv. Du till en amerikansk ikon, en kropp (”For two days the skriver fortfarande från den utvecklar nu Springsteen river keeps you down, then grundläggande kärnan av en separat persona som you rise to the light without a vem du är, men om du gör en musikalisk novell­ sound”), innan han börjar det på rätt sätt blir din egen författare. Tonen är dyster, arbeta sig tillbaka genom röst till rösten hos personen dränkt i minnen och ånger.” historien om en man som du sjunger om.”

ADAM SWEETING, UNCUT, sjunger en serenad för sin Titelspårets anspelningar JUNI 2005 livs kärlek, som lyckats på religion sträcker sig korsa gränsen lite tidigare. tillbaka till Springsteens Springsteen berättar egna förfallna katolism. På historien med en oerhörd ömhet, med en röst låten ”Jesus Was An Only Son” finns det mer direkta frågor som vad som hade hänt om Jesus som är likt en viskning, samtidigt som han spelar på sin gitarr. fått leva och fått en egen familj, som hans Vid första lyssning verkar låten ”Reno” bara moder förmodligen hade velat? Förhållandet

vara ytterligare en Tex-Mex-liknande vaggvisa, där dobron och slidegitarren är som tydligast.

Figuren i låten inleder ett sexuellt förhållande i smyg. Texten övergår sedan till att handla om ett perverst beteende med en prostituerad (”200 dollar straight in, 250 up the ass”). Detta visade sig vara för mycket för Starbucks, som rev ett avtal om att sälja albumet på sina kaféer.

Det finns dock inget oanständigt eller lätt­ färdigt om själva Reno, som känner sig lika vilsen och ensam som tidigare och fortfarande söker efter något odefinierbart för att göra sin värld till en bättre plats.

Bland all hopplöshet och död finns det några få antydningar om att bättre tider är på väg. Även i låten ”All The Way Home” (låten som Southside Johnny fick från början) försöker man förbättra sina utsikter i jakten på ett lyckligt slut. ”You’ve got no reason to trust me, my confidence is a little rusty”, sjunger Springsteen till personen som är föremål för hans tillgivenhet, och erkänner att han varit något av ett misslyckande fram tills nu och inte har särskilt mycket att erbjuda. Den påminner om gatupoesin från The River i låtar som både ”Maria’s Bed ” och ”Leah”. Springsteen sjunger om någon som uthärdar ett hårt arbete för löftet om frälsning när han kommer hem i den förstnämnda, och i den sistnämnde om någon som drömmer om samma utopi som han som gav sig iväg med Mary i ”Thunder Road”. På

102 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 102

01.03.2019 14:53

Springsteen spelar munspel i Stockholm, Sverige den 25 juni 2005.

dess invånare berövades sina rättigheter. De orubb­liga, upplyftande låtarna på The Rising hade visat upp en optimistisk sida av Springsteen, och samma sak gällde albumet Working On A Dream, som följde efter Obamas seger 2009, men tiden mellan det var en mycket mer bekymrad Springsteen. Det är svårt att komma undan atmosfären av uppgivenhet på albumet och hur det nästan känns som ett rekviem för hans land, det hårt arbetande se hos den bestämda mannen som ska bli far i landet som hade inspirerat så mycket av hans låten ”Long Time Coming” och lovar att han ska tidigare arbeten. ”bury my old soul and dance on its grave”.

Det verkar osannolikt att Springsteen Bushs seger 2004 kan ha varit den utlösande kommer att gå tillbaka till många av albumets faktorn för Devils & Dust, men albumet är inte låtar under liveframträdanden i framtiden, då någon partipolitisk historia han har beskrivit det som att eller ett försök av en dess innehåll är låst i en visst superstjärna att klanka ned tid, som en ögonblicksbild på republikaner efter att ha av USA som inte befann sig i misslyckats med Vote For en korsning, utan i en H Springsteen fick fem Change-uppdraget. Många återvänds­gränd. Det skulle Grammy-nomineringar av låtarna skrevs när demo­ vara synd, eftersom Devils & för albumet och vann Best kraten Bill Clinton satt i Vita Dust utan tvekan är en av Rock Vocal Perfomance för huset och Spring­steens hans mest fullständiga titelspåret. mest synliga akti­vism har album gällande sociala H ”Silver Palomino” skrevs alltid varit främst kommentarer och en som en hyllning till en av humanitär. orubblig studie av en nation Springsteens vänner, Bilden av USA som Spring­ på knä, utan någon vetskap två­barnsmamman Fiona steens målade upp 2005 var om var, när eller i vilken Chappel, som dog. inte vacker. Det var ett skepnad frälsningen sårbart land, där många av kommer att komma.

”Det som är särskilt slående med Devils & Dust är bristen på ilska, men det blir inte uppenbart förrän man har lyssnat igenom den några gångar.”

BOSSFAKTA

CAMERAPRESS

ytan känns samtliga tre låtar lättsamma, speciellt när de jämförs med andra delar av albumet, men de håller sig ändå till samma tema. Springsteen är på en resa på väg mot frälsning, mot någon typ av läkning, om än ständigt påmind om att den alltid är precis utom räckhåll. Även om han får tjejen han sjunger om innan låten når sitt slut, finns det alltid en känsla av att det väntar fler problem för honom i uppföljaren.

Det som är särskilt slående med Devils & Dust är bristen på ilska, men det blir inte uppenbart förrän man har lyssnat igenom den några gånger. Delvis beror det på E Street Bands frånvaro, något som dämpar låtarna, och de noggrant utvalda instrumenten viskar nästan.

För trots all desperation som karaktärerna på albumet upplever, skriker de aldrig ut bud­ skapet. Den arga Springsteen på ”Ameri­can Skin (41 Shots)”, som skrevs tre år senare, anas inte någonstans. Den närmaste likheten går att

BRUCE SPRINGSTEEN | 103

Bruce content 080219.indd 103

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

WE SHALL OVERCOME:

THE SEEGER SESSIONS

”There’s diamonds in the sidewalk, there’s gutters lined in song …” En radikal amerikansk patriot hedrar en annan. AV NEIL SPENCER

S

PRINGSTEEN till­ägnar födelsen av sitt enda coveralbum till sin dotter Jessica. 1997 blev han tillfrågad om att bidra till ett hyllnings­album till Pete Seeger, en stor ameri­ kansk folksångare och aktivist som snart skulle fylla 80. Springsteen hade bara vag kunskap om Seegers musik och liv, något som han förklarade med att han ”vuxit upp på rock’n’roll”. Han höll på att lyssna igenom en rad nyinköpta album av Seeger inför projektet när hans dotter sa: ”Det där låter kul.” Det tände något i Springsteen, kanske att det skulle vara roligt att spela lite själv.

H 25

APRIL 2006

Ett gäng fantastiska folkmusiker samlades tack vare E Street-medlemmen och violinisten Soozie Tyrells kontakter – de spelade fiol, dragspel, banjo, kontrabas och bleckblås. Alla samlades på Springsteens gård i New Jersey och riggade upp i vardagsrummet, med blås­ instrumenten i hallen. Det var Springsteens första hemmainspelning sedan Nebraska. ”Jag räknade ned öppnings­ackorden till Jesse James och sen körde vi igång”, sa Springsteen senare. ”Det var som en karusell. Ljudet av överraskning och ren spelglädje. Det kändes som en resa tillbaka

till friheten i min tidigaste musik.”

Det var verkligen informellt. Ibland ropade Springsteen ut ackorden till spelarna när de tog sig an låtar som Seeger hade återupplivat och gjort populära. Det var låtar som ”John Henry”, ”Jacob’s Ladder” med flera. För att vara en grupp som aldrig tidigare spelat ihop gjorde de ett ganska bra jobb. De fick ihop ett sound som var delvis country (framför allt tack vare den framträdande banjon) och delvis amerikanskt-irländskt barband (med mycket av dragspel). De påminde om någon slags blandning av The Band och The Pogues.

Oavsett hur det beskrivs, går det inte att ta miste på att det faktiskt är Springsteen.

Trots det roliga de hade haft den första inspelnings­dagen 1997 dröjde det åtta år innan Springsteen samlade ihop alla musikerna igen för att slutföra vad som hade kommit att kallas Seeger-sessionerna. Olika händelser hade kommit emellan, som den långsamma produktionen av Tracks, återföreningen med E Street Band, skrivandet, inspelningarna av och turnerandet med The Rising och Devils & Dust.

Efter ytterligare två dagar av hemma­ inspelningar, en 2005 och en 2006, hade Springsteen och hans grupp gjort klart albumet.

FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1 Old Dan Tucker HHH 2 Jesse James HHH 3 Mrs McGrath HHHH 4 O Mary Don’t You Weep HHH 5 John Henry HHH 6 Erie Canal HHH 7 Jacob’s Ladder HH 8 My Oklahoma Home HHHH 9 Eyes On The Prize HHH 10 Shenadoah HHHH 11 Pay Me My Money Down HHH 12 We Shall Overcome HHH 13 Froggie Went A Courtin’ HH 14 Buffalo Gals HHH 15 How Can I Keep From Singing HHH 16 How Can A Poor Man Stand Such Times And Live HHHH 17 Bring ’Em Home HHHH 18 American Land HHHH Utgiven: 25 april 2006 American Land 18-track-utgåvan utgiven: 3 oktober 2006 Producerad av: Bruce Springsteen, Jon Landau Inspelning: Hemma i New Jersey Medverkande: Frank Bruno (gitarr); Jeremy Chatzky (bas); Larry Eagle (trummor); Charles Giordarno (dragspel, keyboard); Sam Barfeld (violin); Soozie Tyrell (fiol); Mark Clifford (banjo); Ed Manion (saxofon); Richie Rosenberg (trombon); Mark Pender (trumpet); Patti Scialfa (sång); Lisa Lowell (sång).

Högsta placering: 3 i Storbritannien, 3 i USA

104 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 104

01.03.2019 14:53

BRUCE SPRINGSTEEN | 105

Bruce content 080219.indd 105

01.03.2019 14:53

The Seeger Sessions-bandet, med Soozie Tyrell (längst bak i mitten), Charles Giordiano (stående med ett dragspel) och banjospelaren Mark Clifford (längst fram till vänster).

land gick i, utan att göra något som skulle Dokumentärfilmen på den senare utgivna beskrivas som ett protest­album. Den svidande American Land-utgåvan visar Springsteen kritiken som The Dixie Chicks hade fått efter som en livfull producent, arrangör och sitt uttalande om president Bush och musiker, som är tydligt ivrigt över den ”råa” invasionen av Irak 2003 (allt från radioförbud folktraditionen och musik som ”skapas, inte till dödshot) hade avskräckt även de tuffaste spelas”. Springsteens sprudlande glädje är från att göra ”opatriot­isk” musik. delvis det som gör We Shall Overcome så bra, i Det skulle bli svårt att kalla de 15 åldrade kombination med några inspirerade delar av numren på We Shall Overcome opatriotiska. bleckblås från Miami Horns, med deras kraftfulla soulriff och New Orleans-jazziga stil. Seeger själv må ha varit en kämpe för med­ borg­erliga rättigheter och Det är svårt att veta exakt en politiskt engagerad, men varför Springsteen valde att listan av låtar som hade hoppa från Devils & Dust till samlats under hans banner slutförandet av Seegervar i stort sett en oskyldig sessionerna. Han kanske H We Shall Overcome: blandning av blues, folk­och kände för något The Seeger Sessions vann country. Vissa låtar, som lättsammare och ville ta ett en Grammy för ”Best Tradi­ ”Shenanodoah” och ”The kliv i en annan riktning tional Folk Album” 2007.

Eerie Canal”, var syno­nym­ efter sina två senaste er för uppbygg­naden av album. En riktning som H Många av musikerna USA, medan andra var skulle skilja sig från det är vanligtvis med i The favoriter hos barnen. akustiska och E StreetGotham Playboys, en grupp soundet. Han kanske såg en Kan låten ”Froggie Went A som spelat på två av Spring­ chans att kommentera den Courtin” ha setts som en steens födelsedags­fester. politiska riktningen hans subversion mot neo­

BOSSFAKTA

konservatismen? Knappast. Den enda låten på We Shall Overcome som skulle kunna tolkas som en direkt kommentar på Bush-regimens krig var ”Mrs McGrath”, som handlar om en mor som välkomnar sin son hem från flottan.

Hans ben har sprängts bort av en kanonkula, en skada som är allt för bekant från minor och vägbomber i konflikterna i Mellanöstern.

Låten avslutas med en vass vers: ”All foreign wars I do proclaim, live on blood and mother’s pain. I’d rather have my son as he used to be, than the King of America and his whole navy.”

Det är en mäktig kombination av politiska och personliga åsikter, men det var inte den enda protestlåten. Både ”We Shall Overcome” (som Springsteen spelade in för hyllnings­ albumet till Seeger) och ”Keep Your Eyes On The Prize” var låtar från medborgar­rätts­ rörelsen på 1960-talet.

Resten av albumet består av en blandad repertoar. Låtar som ”Jacob’s Ladder” och ”O Mary Don’t You Weep” var andliga låtar med ursprung i 1800-talet, medan ”My Oklahoma Home” var en modern folklåt från 1961. Låten

106 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 106

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN ”Jesse James”, som omvandlade en ökänd bankrånare till en Robin Hood-figur, har sitt ursprung i vilda västern på 1880-talet. Låten ”How Can I Keep From Singing” är en viktoriansk hymn. ”John Henry” och ”Old Dan Tucker” hade sitt ursprung i låtarna och balladerna om USA:s utbyggnation västerut.

Oavsett ursprung har alla låtar någon slags association med Pete Seeger. De har antingen gjorts populära av honom själv eller när han sjöng tillsammans med The Weavers. Tack vare Seeger och medresenärer som Guy Carawan har dessa låtar blivit representanter för folkrörelsen under 1950- och 1960-talet. De tilltalade de stora massorna på Bostons irländska barer, sjöngs som standard vid student­samlingar och på kaféer i Greenwich Village, där en ung Joan Baez och Bob Dylan gjorde sina namn kända.

Seeger föddes 1919 och kom från en tidigare generation, från samma generation som Woody Guthrie, även om Seeger kom från andra änden av skalan jämfört med Woody. Han föddes i en musikalisk medelklassfamilj. I 20-årsåldern hade Seeger blivit politiskt intress­ erad, gått med i kommunist­partiet och proklamerade sina budskap både från scen och via Alan Lomax radiosändningar, som var en stor samlare av amerikansk folkmusik.

Lomax, Seeger och andra inom folkrörelsen drömde om ”musik för folket” – låtar med rötter i social kamp. I Storbritannien delade folkpionjärer som Ewan MacColl (som skrev ”Dirty Old Town”) samma dröm och vänsterpolitik.

För dem var ”folkmusik” äkta på ett sätt som kommersiella visor från Tin Pan Alley aldrig kunde vara. Vad var egentligen musik­bransch­en, om inte ytterligare ett exempel på kapital­ism­ens önskan att lura och vilseleda vanligt folk? Det var därför föga för­vån­ande att de som stod för proletära dygder avskydde rock’n’roll, musiken som var så populär bland arbetar­k lassungar som Bruce Spring­steen. Seeger försökte notor­iskt dra ut kontakten för Dylan, som nyss fått en elgitarr under Newport Folkfestivalen 1965. Så såg de kultur­ella striderna ut under 50- och tidigt 60-tal i USA, och insatserna var höga. År 1955 kallades Seeger in till House Un-American Acitivites Committee, som leddes av senator Eugene McCarthy, där hans vägran att vittna ledde till att han anklagades för att motarbeta kongressen. Som ett resultat av detta förbjöds han konserter och hans radio­tid stryptes, men See­ger undvek åtminstone ett tio år långt fängelse­straff.

upprörd av Bushs vårdslösa Parallellerna mellan RECENSENTERNA reaktion på förödelsen som para­noian och för­­trycket TYCKER … drabbade New Orleans från McCarthy-eran och efter orkanen Katrina. På den censuriska atmosfären H ”Vi har inte fått se något scenen beklagade han sig under Bush-regimen var liknande under Springsteens över den svågerpolitik som tydliga. Kanske valde han karriär. Ena minuten hör pågick i landet och fortsatte att köra igenom Seegers du en violin och en gitarr med att framföra ytterligare låtkatalog eftersom den bar duellera som om det vore en uppdaterad gammal på mer resonans än vad det The Hot Club Of Paris folkfavorit i form av ”How först verkat som. Det var en på 1920-talet. Den andra Can A Poor Man Stand Such ameri­kansk patriot som sekunden (”O Mary Don’t Times And Live” (som hedrade en annan. Båda You Weep”) tas du med på skrevs av Blind Alfred Reed bjöd på en definition av vad en begravningsmarsch i full 1929): ”He looked and gave a det betydde att älska sitt effekt längs Crescent Citys little pep talk, said ’I’m with land som skilde sig radikalt gator.” you’ then took a walk”. från statens. Det var GAVIN MARTIN, UNCUT, Under konserterna hade budskapet Springsteen APRIL 2006 den ursprungliga gruppen hade försökt få fram på på ett dussintal medlem­ Born In The USA, bara för att H ”Detta är ett hyllnings­ mar som spelade in The se det miss­uppfattas. album till folkgospel Seeger Sessions utökats med Den här gången hade med harmonier och ytterligare sex, och blivit ett Springsteen gjort sina val bakgrundssång så kraftfull mytologiskt monster som med omsorg, något som blir att du skulle kunna tro att Springsteen dirigerade med tydligt vid en titt på vilka hela New Jerseys befolkning erfaren rock’n’roll-känsla. låtar han valt. Han kan till marscherade i Technicolor Det kändes långt ifrån de exempel ha granskat en av över det gråa, förorenade artiga, puritanska, ickeSeegers egna Hudson”. CAT GOODWIN, NME, elektriska föreställ­ kompositioner, ”Waist APRIL 22, 2006 ningarna från Seegers Deep In The Big Muddy”, storhetstid, men trots det som var Seegers smarta var det en hyllning och en fortsättning av hans kommentar på dödläget i Vietnamkriget. anda. Låt­en ”American Land” (som lånade sitt Denna anpassade sedan Springsteen till låten namn till albumets expanderade version) var ”The Big Muddy” på Lucky Town. Den hade passat in perfekt med den pågående konflikten också en expansion av en låt från 1947 som Seeger hade samlat på sig (den skrevs i Irak och vissa menade på att Spring­steen ursprung­ligen av en slovakisk invandrare), medvetet verkade undvika konflikt. som Springsteen sedan expanderade ytter­ När Springsteen tog med sig albumet ut på ligare med ett flertal egna verser. Den förblir en vägarna (vilket han gjorde med en anmärk­ av Springsteens mest kompletta hyllningar till nings­värd grundlighet på båda sidorna av sitt hemland, där han växlar mellan fantasier Atlanten) verkade hans aptit för politisk kon­ fronta­tion växa. Han började ta med ”Bring ’Em om ett USA som kan ha befolkats av miljontals Home” på spellistorna, en låt som Seeger skrivit människor innan de själva anlände (”All the women wear silk and satin to their knees”), med mot slutet av Vietnamkriget, och vars text realiteter (”We made the steel that built the cities Springsteen hade anpassat på ett briljant sätt: with the sweat of our two hands”). ”They want to test their grand theories, with the Berättelsen om folksångaren som en gång blood of you and me, bring ’em home!” hotades att kastas i fängelse av senaten och Springsteen var redo för konfrontation även utanför scenen. Efter att han anklagades för att rock’n’roll-sångaren som inspirerades av honom skulle nå en anmärkningsvärd final bli för politiskt engagerad i en intervju med när Seeger och Springsteen spelade till­sam­ CNN och blev påmind om vad som hade hänt mans på president Obamas invigning. De med Dixie Chicks svarade Springsteen och spelade låten ”This Land Is Your Land” – skrattade: ”Att säga att musiker inte ska stå upp Woody Guthries visionära hymn. Springsteen för något är galet roligt”. Personen från CNN höll ett rörande tal under evene­manget och hyllade Seeger som ett ”levande arkiv över Amerikas musik och samvete”, och han gjorde observationen att bakom sångarens ”godhjärtade, farfarsutseende, är han fylld av en envis, trotsig och snuskig optimism”.

Senare, under 2009, skulle Springsteen få en liknande varm hyllning från president­ Barack Obama när han belönades med en pressade honom ytterligare och undrade om Kennedy Center Honours vid Vita huset för sitt det var rätt för en artist att påstå att landet bidrag till amerikansk kultur. Obama kallade borde göra sig av med president Bush, och Springsteen för ”rock’n’rollens lagerkrans” och Springsteen svarade: ”Det är bara sunt förnuft sa skämtsamt: ”Jag är presidenten, men han är … Det ser jag inte ens som politik.” Springsteen The Boss.” hade dessutom blivit uppmuntrad och

Det var en ganska bra blandning, delvis country och delvis amerikansk-irländskt barband – som en blandning mellan The Band och The Pogues.

BRUCE SPRINGSTEEN | 107

Bruce content 080219.indd 107

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

MAGIC Där 60-talshits möter 00-talsångest har Springsteen ”en liten romans med sina äldsta grejer”. AV BUD SCOPPA

O

MSLAGET MED det glöd­ande sepia­ porträtt­et av Bruce Springsteen hade kunnat tolkats som en reflektion av artistens känslo­mäss­ iga tillstånd under 2000tal­ets första årtionde. På det andra av sina tre album med E Street Band under 2000-talet bjuder han dock på en del slående färger i hans återkomst till musikvärlden. På Magic var Springsteen inte bara redo att hylla de vilda poplåtar som format honom, utan även att ompröva stora delar av sina tidigare arbeten.

Fem år efter The Rising hade Springsteen bestämt sig för att det var dags att gå in i studion med E Street Band och producenten Brendan O’Brien för ännu ett stort arbete. På albumet är det oerhört tydligt att bandet längtat efter att vara tillbaka, för de brottas med massa olika idéer som The Boss bett dem tugga i sig.

I samband med albumets utgivning i oktober 2007 intervjuade Joe Levy från Rolling Stone Springsteen, som avslöjade: ”Det här

H1

OKTOBER 2007

albumet väckte min kärlek för popmusiken igen. Jag har alltid varit en popunge. När jag växte upp lyssnade jag alltid på topplistorna.

På det här albumet har jag hämtat min inspira­ tion från flera klassiska drag från popen på 60-talet. Rockinfluenser från Kalifornien i form av Pet Sounds och en hel del Byrds. Jag ville ta produktionerna som skapade de perfekta popuniversumen och blanda dem med mina texter, för att fylla dem med känslor av tomhet, rädsla och bekymmer, känslor som gömmer sig i varje vrå under dessa oroliga tider.”

Han erkände även att: ”Jag har haft något av en liten romans med mina äldsta arbeten den senaste tiden. Jag ville inte göra ett album vars fokus var att klanka ned på Bush”, sa han. ”Jag har hittat sätt att uttrycka både mina politiska farhågor och personliga bekymmer på, och de funkar bäst ihop, för det är ju så människor lever.”

Med några korta meningar har Springsteen i princip lyckats sammanfatta vad hela albumet består av.

FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1 Radio Nowhere HHHHH 2 You’ll Be Comin’ Down HHHH 3 Livin’ In The Future HHHH 4 Your Own Worst Enemy HHHHH 5 Gypsy Biker HHHHH 6 Girls In Their Summer Clothes HHHHH 7 I’ll Work For Your Love HHH 8 Magic HHHH 9 Last To Die HHHH 10 Long Walk Home HHHHH 11 Devil’s Arcade HHHH 12 Terry’s Song HHHH Utgiven: 1 oktober 2007 Producerad av: Brendan O’Brien Inspelning: Atlanta; ytterligare inspelningar i Hollywood, New Jersey Medverkande: Bruce Springsteen, Roy Bittan (keyboard); Clarence Clemons (saxofon, slagverk); Danny Federici (keyboard); Nils Lofgren (gitarr); Patti Scialfa (sång, gitarr); Garry Tallent (bas); Steven Van Zandt (gitarr); Max Weinberg (trummor).

Högsta placering: 1 i Storbritannien, 1 i USA

108 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 108

01.03.2019 14:53

BRUCE SPRINGSTEEN | 109

Bruce content 080219.indd 109

01.03.2019 14:53

rock på den hiphop-dominerade marknaden, När det kommer till plattans specifika ämne men hän­visade även till rytm som början av hade titeln likaväl kunnat vara Life During ord­ning på kaos. Det är precis vad det förvänt­ Wartime eller Love In The Time Of Cholera, för ans­­­fulla bandet lyckas leverera i form av texterna är så uttrycksfulla att de hade kunde varit skrivna av Cormac McCarthy. Musikal­iskt adrena­lin­­utbrott med The Boss i led­ningen. ”Det är ett världen går påminner låtarna dock om under-scenario. Han ser 60-talet, en era där unga apoka­lyps­en framför sig”, sa artister reagerade på oron i Springsteen till Levy. värld­en med glimrande Låt nummer två var ”You’ll verk. Springsteen sätter H Magic innehåller det Be Comin’ Down”, som är en bekym­ren som kommer dolda spåret ”Terry’s kärleksfull omfamning av med att leva under det första Song”, som är en lågmäld Springsteens poprötter, där år­tion­det på 2000-talet i akustisk hyllning till bandet spelar en lång­sam­ kontrast med glada pophits.

Spring­steens långvariga mare version av The Albumets tre första låtar högra hand Terry Searchers tolvsträngars­riff i presenterade dess tre fokus­ Magovern, som dog i covern på Jackie De­Shan­ punkter. Den uppfriskande sömnen den 30 juli 2007. nons låt ”Needles And Pins”. men mörka öppningslåten Låten spelades in snabbt Den banade väg för låten ”Radio Nowhere” har ett och lades till på albumet i ”Livin’ In The Future”, som galopper­ande beat typiskt sista stund, efter att vissa drog igång med Clarence för surfmusiken, ungefär skivor redan hade tryckts.

Clemons som gjorde det som Loves version av ”7 And tydligt att han hade dammat 7 Is”, men bytte ut den upp­ av sin mäktiga saxofon rep­ande ackord­progess­ sedan ”Tenth Avenue ionen som så många surf­ Freeze-Out”. Hans riff fungerade som ett låtar var baserade på med något mer i moll. Det tillkänna­givande för albumets tredje punkt, att förvandlade den livfulla känslan och under­ sätta Springsteen och hans gäng i ett nytt strök albumets trängande tema. Re­fräng­en ”I just wanna hear some rhythm”, fungerade på två sammanhang, i en ny tid och att ge tröst åt en lojal publik som försökte tackla en värld som nivåer. Den refererade till bristen på klassisk

BOSSFAKTA

verkade ha blivit galen. Den första referensen till verkliga händelser dyker upp tidigt i låten, när han minns den första tisdagen i november 2004: ”Woke up on Election Day, skies gun­powder and shades of grey. Ben­eath a dirty sun, I whistled my time away”.

Sen går det upp för personen i låten att något är fel i hans land: ”My faith’s been torn asunder, tell me is that rollin’ thunder, or just the sinking sound of something righteous going under?”

Från och med låt nummer fyra, ”Your Own Worst Enemy”, kliver albumet upp till en helt ny nivå och blir nästan en symfoni i fickformat. Det känns som att Roy Orbinson lever och Phil Spectors värdighet återställs. Stråkarna är otroliga, Spring­steens röst lyfter och det känns stor­slaget på ett sätt som sällan hörts efter att Radiohead försökte sig på det med The Bends.

Låten avslutas med det klämtande ljudet av klockor, likt en instämmande nick till dess författares avsikter.

Den följande låten ”Gypsy Biker” bjuder på det bästa från guldåldern av pop med en modern berättelse. Vi följer ett gäng som förbereder sig för återkomsten av en av sina kompisar som kommer tillbaka från Irak – där hans livlösa kropp är insvept i en amerikansk flagga. ”We pulled your cycle out of the garage and polished up the chrome”, sjunger Spring­steen på ett förkrossande sätt.

110 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 110

01.03.2019 14:53

Albumet fortsätter sedan med den böljande och briljanta låten ”Girls In Their Summer Clothes”, som en uppenbart nöjd Springsteen säger så här om: ”Det är en klämmig 60-tals ballad, och jag tror inte att jag har tillåtit mig själv att skriva en så romantisk låt sedan typ ’Born To Run’.”

I sin intervju med Uncut sa Andrew Mueller detta om låten: ”Den bästa medel­ålders­kris­ låten sedan Don Henleys ’Boys Of Summer’, något som även samman­fattar Magic-albumets något underligt blandade ton. Den har en vimsig, oemot­ståndlig och rockig full-fart-framåt känsla, men i sin kärna är det en tankeväckande vandring genom både en personlig och nationell oskuldsfullhet.”

När låten når sin extatiska topp räcker orden inte längre till och låten försvinner bort i vackra ”la-la-la”-harmonier (precis som på ”Gypsy Biker”) samtidigt som en kör av Rickenbackers spelar likt kyrk­klock­orna i Rhymney.

Sedan följer ett litet andrum när Springsteen återvänder till ett välbekant sound. Låten ”I’ll Work For Your Love” öppnar med samma vackra pianonoter som Roy Bittan spelade på ”Jungleland” och är en litografi av katolsk ikonografi, som matchar fint med helgonet Kristoffer som hänger runt hals­en på Spring­ steen i ett band. Låten beskriver en dramatisk och ofullständig scen: ”The late after­noon sun fills the room, with the mist of the garden before the

från någon som känner att fall. I watch your RECENSENTERNA han talar för alla de hands smooth the TYCKER … besvikna, åsidosatta och front of your rädda i USA. Intressant nog blouse and seven H ”Magic är Born To förlitar sig inte låtarna som drops of blod fall.”

Run korsad med Tunnel fastnar enklast hos lyss­ ”Låten ’Magic’ Of Love, i ett försök att narna på kontext för att handlar om att återhämta det odödliga, komma till liv, utan de leva i en tid där allt ungdomliga raseri från den förlitar sig istället på inspir­ som är sant kan förstnämnda, men som erade musikaliska inslag verka som en lögn på ett smart sätt dämpas och utföranden. O’Briens och allt som är av den äldre, klokare och täta produktion pressar ofta lögn kan verka sorgliga undergivenheten samman bandets pump­ sant”, sa Spring­­ av den sistnämnda”. ande instrument till en slags steen till Levy.

ANDREW MUELLER, UNCUT, musikalisk låda, med en ”Låten handlar om OKTOBER 2007 passande klaustrofobisk illu­sion­er: ’Trust känsla som resultat. På det none of what you H ”Även om The Killers som Springsteen refererar hear, and less of tagit hans sound och till som ”gnistrande pop­ what you’ll see. This berättelser om att dra låtar” (”Girls In Their is what will be.’ iväg från utdöende städer Summer Clothes”, ”Your Sedan kom­mer sista på sitt andra album, kör Own Worst Enemy”, ”Gypsy versen: ’There’s a fire bossen i full fart i motsatt Biker” och ”Long Walk down below, It’s coming up riktning i sin återkomst. En Home”) har producenten here. There’s bodies hanging överväldigande känsla av istället öppnat alla fönster in the trees, this is what will dödlighet täcker albumet, och låtit frisk luft flöda in, be.’ Det är själva hjärtat av men om du gräver djupare för att skapa ett skimrande mitt album.” verkar det som att det är och majestätiskt sound, där Orden kommer från en Irak’n’roll som håller honom både Spring­steen och upprörd observatör, som vaken om nätterna”. bandet visar upp sina mest omvandlat sin ilska till GAVIN HAYNES, NME, inspir­erade sidor. poesi, precis som Dylan 6 OKTOBER, 2007 ”Radio Nowhere”, ”Your gjorde på 60-talet.

Own Worst Enemy”, ”Long Det förbereder albumet Walk Home” (som känns för dess mest konkreta som något Springsteen politiska låt, ”Last To Die”, skulle kunna hämtat från Dark­ness On The Edge som visar sig vara en omskrivning av ett Of Town) och härliga ”Girls In Their Summer uttalande från 1971 då den missnöjda Clothes” hade stuckit ut på vilket Springsteenveteranen John Kerry återvänt hem från album som helst, även Born To Run. Det är inte Vietnam, 33 år innan han förlorade valet 2004: illa för en 58-årig veteran. ”Who’ll be the last to die for a mistake?” Denna Som svar på en fråga från en irländsk intervju­ låt följs sedan upp av ”Long Walk Home”, som are, i slutet av 2007, som undrade vad som drev tar lyssnaren tillbaka till samma sättning som honom att fortsätta svarade Springsteen med på låten ”My Home­town” från Born In The USA. ett skratt: ”Desperation!” Efter en kort paus lade Den är en tydlig påmin­nelse om vad som är han till, med ett lite seriösare tonläge: ”Och ett viktigast i livet när Spring­steen sjunger: ”Here starkt begär.” Han minns sedan ett ögonblick everybody has a neighbour, everybody has a mitt under en konsert några dagar tidigare med friend, everybody has a reason to begin again.”

E Street Band, där det kändes som han ”körde i hundra kilometer timmen och sprang omkring som ett godståg”. När någon i publiken lyfte upp en skylt där det stod: ’Rusa mot det slocknande ljuset’. Det var det enda som stod och jag tänkte: ’Ja, det stämmer – det är det som är tanken’.”

Trots att så många av hans mentorer och samtida stjärnor enbart lyckades få in full­ träffar vid sällsynta tillfällen och ofta levde på Sedan följer berättelsens sens­moral, som hits från flera årtionden tillbaka har Spring­ binder samman alla dessa delar till ett steens magi gång på gång låtit sig inspireras på hjärtekrossande uttal­ande om en far som har nytt. Som ett resultat lyser han av själv­förtro­ ett sista förtroligt samtal med sitt barn, som ende och har otroligt nog lyckats nå toppen av skickats utomlands. Scenens känslomäss­iga sitt arbete ännu en gång. ”Jag försöker bara kraft blir oerhört påtaglig med Springsteens klura ut det här”, sa han till Elvis Costello på den sång och bandets stämmor. Balladen ”Devils sistnämndes tv-show, Spectacle. ”Om jag lyckas Arcade” byggs upp lång­samt och tar lyssnaren komma fram till något som verkar vettigt för till Irak, där en rekryt betraktar den svåra mig, kanske jag kan hjälpa dig att göra samma situation han befinner sig i. sak. Det finns alltid något inom dig som driver Tack vare dess subjektiva inlägg är Magic ett dig framåt.” kraftfullt arbete, ett slags livs­bekräft­ande rop

Springsteens magi har gång på gång låtit sig inspireras på nytt. Som ett resultat lyser han av självförtroende och har otroligt nog lyckats nå toppen av sitt arbete ännu en gång.

BRUCE SPRINGSTEEN | 111

Bruce content 080219.indd 111

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

WORKING ON A DREAM En triumferande start på Obama-eran, där en optimistisk Springsteen med ny livsenergi sprider kärlek – till och med på stormarknaden. AV PETER WATTS

H 27

B

RUCE SPRING­STEENS

studio­material från 2000-talet har på ett djupgående sätt defini­ erats av 11 sept­ember samt den följande politiska och emotionella reaktionen i George W. Bushs USA. Det föränd­rades med albumet Working On A Dream, som släpptes nästan samtidigt som Barack Obama installerades. Det är ett album som är fyllt med den typ av optimism som vanligtvis känne­teck­nade Springsteens konserter. Skivan lyckades fånga känslan av vad valet av Obama lovade för Springsteens blåa halva av USA. Springsteen hade aldrig varit blyg för att uttala sig om kärnan av sina politiska åsikter, men det var inte förrän 2004 som han blev parti­specifik när han gick med på att hjälpa John Kerrys valkampanj. Kerry fick dock aldrig någon låt skriven om sig, medan titelspåret för Working On A Dream spelades in specifikt för Obama och spelades upp för första gången

JANUARI 2009

under ett valevent under hans kampanj 2008.

Det upprörde delar av hans fans, då det kom från en man som alltid kämpat för att minska de splittringar som politik ofta ledde till.

Spring­steen menade dock att vad han sett under Bushs republikanska regim innebar att det inte längre gick att förbli tyst eller neutral.

När det kommer till Obama var tillgiven­ heten ömsesidig. Obama ska ha talat om för sin fru Michelle att han enbart ville bli president eftersom han inte kunde vara Bruce Spring­steen. Som ett resultat blev albumet, som skrevs och spelades in relativt snabbt, nästan ett slags firande över både aktualiteten och potentialen i USA efter att Bushs tid var över. Albumet förevigar en väldigt specifik känsla i ett väldigt specifikt ögonblick i ameri­ kansk historia. Det skulle visa sig bli både dess triumf och misslyckande.

Springsteens befriade ton kunde höras i den hallucinatoriska öppningsversen på den första låten ”Outlaw Pete”, som är en sprudlande och episk berättelse om en cowboy som börjar som en parodi och slutar som en tragedi.

ALBUMSPÅR 1 Outlaw Pete HHHHH 2 My Lucky Day HHHH 3 Working On A Dream HHH 4 Queen Of The Supermarket HHH 5 What Love Can Do HHHH 6 This Life HH 7 Good Eye HHHHH 8 Tomorrow Never Knows HHH 9 Life Itself HHH 10 Kingdom Of Days HHHH 11 Surprise, Surprise HHHH 12 The Last Carnival HHHHH 13 Bonus track: The Wrestler HHHH Utgiven: 27 januari 2009 Producerad av: Brendan O’Brien Inspelning: Atlanta, New York, Los Angeles, Portland och New Jersey Medverkande: Bruce Springsteen; Roy Bittan (piano, orgel, dragspel); Clarence Clemons (saxofon); Danny Federici (orgel); Nils Lofgren (gitarr); Patti Scialfa (sång); Garry Tallent (bas); Steven Van Zandt (gitarr, sång); Max Weinberg (trummor); Soozie Tyrell (violin, sång); Patrick Warren (orgel, piano, keyboard); Jason Federici (dragspel).

Högsta placering: 1 i Storbritannien, 1 i USA

FORTSÄTTNING

112 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 112

01.03.2019 14:53

BRUCE SPRINGSTEEN | 113

Bruce content 080219.indd 113

01.03.2019 14:53

lyssnar kommer du att förorenas av giftet från ”He was born a little baby on the Appalachian Trail, at six months old he’d done three months in ditt förflutna. Vi gick igenom en sådan mar­ dröm här för åtta år sedan. Vi hade en historiskt jail”, sjunger Springsteen över ett överdådigt blind ledning som inte tog hänsyn till det beat som påminner om hovklapper. Det förflutna och tusentals människor dog till följd påminner en del om låten ”The Ballad Of Davy av det. Liv förstördes och hemska, hemska Crockett”, som handlar om den ultimata amerikanska hjälten som dödade en björn som saker hände, eftersom historien inte betydde något. Det fanns ingen känsla av att det treåring, men det blir mer allvar. I säll­skap av förflutna lever och att det är verkligt.” ett plågat mun­spel, som skulle kunna vara Outlaw Pete berättade om allt detta med hämtat från en av Morricones spaghetti­ inslag av sorg. ”Can you hear me?”, lyder västern­filmer, vecklas handlingen ut och refrängen, som är Springsteens triumferande tempot dras upp. Outlaw Pete tar några dåliga rop till Bush. En blinkning till den norska beslut, ångrar sig och slår sig ner, men nekas fotbolls­kommentatorn som slängde iväg en frälsning av en obarm­härtig prisjägare och sitt liknande känga,”Maggie Thatcher, can you hear eget skuldtyngda hjärta. Det är en klassisk me?”, efter att England oväntat förlorat mot historia som hade passat bra på bioduken och Norge i en avgörande kvalmatch inför VM för även om Spring­steenhar skrivit liknande låtar många år sedan. under de senaste åren har de sällan fått en Den goda stämningen sådan Technicolor-be­hand­ fortsätter genom låten ”My l­ing. Det var ett sju­jäkla sätt Lucky Day”, som är en att dra igång ett album på. dragig kärlekslåt som hade Precis som alla de bästa passat bra på Born To Run. västernfilmerna hade även H Den avlidne Danny Själva ”Working On A denna en mening. Låten Federicis son Jason bidrar Dream” är ytterligare en hade ett noga riktat politiskt med dragspel på låten ”The kärlekslåt, med ett något budskap. ”Ditt förflutna är Last Carnival”. lägre tempo, som förstärks ditt förflutna”, sa Spring­ H Springsteen spelade av munter vissling och steen till The Observer om titellåten i halvtid under bakgrunds­sång, som gör att låten. ”Du bär det alltid med Super Bowl 2009.

Springsteen aldrig låtit mer dig. Det är dina synder. Du H The Wrester vann en lik Roy Orbinson. Born To måste lära dig att leva med Golden Globe för bästa Run, ett album som hämt­ dem och vad de kan lära originallåt. ade inspiration från The dig, för de viskar om din Byrds, Beach Boys och Phil framtid och om du inte

BOSSFAKTA

Spector och gjorde om det till ett storbands­ sound, var den viktigaste referenspunkten från Springsteens tidigare katalog. Springsteen har själv erkänt parallellerna, men la till: ”Det går att höra bitar från alla mina tidigare album, men även om du har alla mina tidigare album, har du inte det här. Det här albumet tar det till en helt annan plats.”

Springsteen sa också att hans mål med Work­ ing On A Dream var att komma bort från ”den tuffa ytan” som på hans senaste album, därav de tralliga tonerna, den polerade produktionen och lättsamma känslan som gör Working On A Dream till en sådan njutning. Lämpligt nog var kärlek ett nyckeltema, och är framträdande på nio av de tretton låtarna samt i ytterligare tre på ett något vagare sätt. Bland dem fanns den bibliska låten ”What Love Can Do”, som hand­ lade om kärlek under Bush-eran och som på klassiskt Springsteen-vis refererade till Kains­ märke. Den lätt bortglömda valsen ”This Life” fungerar som en trevlig utfyllnad i mitten, ”Tomorrow Never Knows” är en härlig countryshuffle och ”Life Itself” är en vanlig ballad.

En mer minnesvärd låt (av olika anledningar) var ”Surprise, Surprise”, som är en gullig födelse­­dags­låt som hade varit banal om den inte hade varit så härligt öppen och ärlig: ”Today is your birthday. We travelled so far we two, so let’s blow out the candles on your cake and we’ll raise a glass or two”, sjunger Spring­ steen, samtidigt som han imiterar Paul McCartney i 3,5 minut. Här blir dessutom albumets andra tema väldigt tydligt – att åren

114 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 114

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN RECENSENTERNA TYCKER …

rullar förbi fort. Det är en pressande fråga som Springsteen tar upp flera gånger på albumet.

På ”Life Itself” frågar han sig själv: ”Why do the things we treasure most, slip away in time, till to the music we grow deaf, to God’s beauty blind?”, medan den smarta, upplyftande låten ”Kingdom Of Days” är ett ode till belåtenheten ett lång­varigt förhållande kan ge. Han sjunger: ”I don’t see the summer as it wanes, just a subtle change of light upon your face.”

Springsteen berättade för Rolling Stone att Working On A Dream var ett ”rockalbum om dödlighet och kärlek”. Även om det förstnämnda var ett resultat av att Springsteen själv hade fyllt 60, berodde det även på att han hade drabbats av förluster inom sina egna kretsar för första gången. Låten ”The Last Carnival” är ett tydligt exempel, då det är en hyllning till den första medlemmen från E Street Band som gick bort, organisten Danny Federici. ”Det började som ett sätt att försöka förstå hans död på”, sa Spring­steen. ”Han var en del av det typiska soundet av strandpromenaden som bandet hade växt upp med och det är något som saknas nu.” Låten är en uppföljare till ”Wild Billy’s Circus Story” från 1973 och är en vacker akustisk ballad där Springsteen sjunger: ”We’ll be riding the train without you tonight”. Den och bonuslåten ”The Wrestler”, som är lovord till en envis förlorare och som spelades in som

lyfte fram en medel­ålders­ kris. Texten beskriver H ”Det är svårt att före­ Springsteen ”in a wonderful ställa sig att Springsteen world where all you desire, skulle kunna komma and everything you’ve longed på en mer symbolisk for is at your fingertips”. Ja, albumtitel för sig själv det handlar om stor­mark­ och vad han står för än naden, det berömda andra Working On A Dream. hemmet för multimiljonär­ Hans 16:e studioalbum i rockikoner. Det finns dock full längd är på något vis mer i låten än så. I slutet av även hans underligaste kön väntar den titulära och konsekvent mest drottningen av stor­mark­ häpnadsväckande naden, som personen i låten hittills.”ANDREW MUELLER, tydligt är förälskad i: UNCUT, MARS 2009 ”Though a company cap covers her hair, nothing can H ”Det har aldrig varit hide the beauty waiting bättre att vara Bruce there”. Spring­steen handlar Springsteen. På det här inte bara sin mat själv, han albumet berättar han gör det samtidigt som han historier och blottar sin flirtar med tjejer. själ – själen hos ett globalt Springsteen har erkänt att fenomen. han skrev låten efter att han LEONIE COOPER, NME, gjorde sitt första besök på en 28 JANUARI 2009 stormarknad för ett tag sedan och tyckte att stället var spektakulärt. Han hade tänkt för sig själv: ”Det här stället är ett soundtrack till Mickey Rourkes film med fantasiland! De har en sådan skamlös och samma namn, var de enda låtarna som överflödig känsla över sig. Det är känns som att temamässigt hade passat bra in på Magic, trots ’Vill folk verkligen åka hit för att handla eller vill att de två albumen skrevs nästan samtidigt. de egentligen bara ligga runt på golvet?’”.

Något som var mer av en kuriositet var låten Tyvärr tar Spring­steens låt det inte riktigt lika ”Good Eye”, som är en av få som inte riktigt långt, men gav oss den avslutande meningen: passade in i varken temat om kärlek eller död­ ”As I lift my groceries into the car, I turn back for a lighet. Det är en jämrande blueslåt med en för­ moment and catch a smile, that blows this whole vriden och vild känsla, och den som är full av fucking place apart”, som gör hela den tvetydiga skrik som påminner om Tom Waits och hejd­ men bekymmers­lösa låten värd att lyssna på. löst munspel – ett instrument som användes Den bjuder på en känsla av en hejdlös livslust med oerhörd effektivitet i viktiga delar av och i ett album fullt av låtar som handlar om albumet. I den här låten använder sig Spring­ kärlek är det inte en enda mening som känns steen av en annorlunda persona än resten av närmare sanningen än så.

Meningen sammanfattar även den sorg­löshet som gjorde albumet till ett sådant välkommet tillskott, men den gjorde även dess svaga punkt tydlig. Working On A Dream var ett efter-Bush-album i både ande och temperament, och ett slags försök att surfa på vågen av godhet som svepte in efter Obamas seger och det albumet, då han sjunger om en något ångerfull faktum att Bush-eran var över. Den missade skurk: ”Swore to you my darlin’, you were the dock tidsandan. Albumet skrevs och spelades only one, but I had my good eye to the dark and in samtidigt som USA stod inför den värsta my blind eye to the sun”. Låten skiljer sig oerhört lågkonjukturen sedan 1929, ett resultat av 30 år från resten av låtarna på albumet och fungerar med okontrollerad ekonomisk nylibera­lism. som en antydan till en ny väg som Springsteen Det fanns dock ingenting på Working On A nu kunde utforska, då hans röst samlat på sig Dream som ens kunde tolkas som en antydan tillräckligt med erfarenhet, vilket är så avgör­ om de svåra tiderna som snart skulle över­ ande för trovärdig blues. Även om artister som väldiga Springsteens traditionella valkrets av Neil Young kan släppa loss när som helst är det fans. sällan Springsteen bjuder på ett sådant nöje på Vid den tidpunkten var det dock förståeligt, sina album. för Obama fungerade som en konstant Efter det leds lyssnaren vidare till den feelgoodfaktor. På något magiskt vis skulle han problem­­at­iska låten ”Queen Of The Super­ lösa alla problem. I efterhand känns det dock market”. På ytan verkar det vara en något löjlig som ett stort misstag – och något Springsteen danspartner till låten ”Girls In Their Summer säkerligen skulle jobba hårt för att kompensera Clothes” från Magic, där Springsteen tydligt på sin nästa utgivning.

”Det går att höra bitar från alla mina tidigare album, men även om du har alla mina tidigare album, har du inte det här.”

BRUCE SPRINGSTEEN | 115

Bruce content 080219.indd 115

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

LIVEALBUM

Showtime! Springsteens kraft och styrka på scen samlas på hans fem officiella live-plattor. AV TERRY STAUNTON

A

FFISCHERNA RUNT OM i den brittiska

huvuds­taden hösten 1975 var ett tydligt tecken på att hajpen var total. ”Äntligen … London är redo för Bruce Springsteen och The E Street Band”, stod det, som om det var rockens frälsare som var på ingång. Den aggressiva marknads­föringen för hans livedebut i Stor­britannien var dock ingenting han var gillade. Han rev till och med sönder flyers på arenan bara minuter innan han gick upp på scenen. Just den där kvällen, den 18 november på Hammer­smith Odeon, var en milstolpe i hans karriär. Columbia Records visste att de hade hittat en låtskrivare och sångare med ett oerhört djup och stora visioner. De var dock även medvetna om att det som skilde honom från så många andra var hans otroliga scennärvaro, hans för­måga att nå ut till en publik och behålla dem i över tre timmar. Även de få gånger när hans album fick ett avmätt mottag­ ande har det aldrig tagit bort kraften från Springsteen live.

Rocken har stoltserat med en del magiska artister genom åren, men normalt finns det en slags osynlig barriär mellan dem och publiken. Det gäller artister som Bowie, Jagger och Plant.

Springsteen hade däremot en naturlig känsla för hur han skulle närma sig sina fans.

Tack vare detta är Springsteens livealbum något mer än en klassisk mellanutgivning medan artisten väntar på att inspirationen ska slå till igen. Det är inte heller den gamla vanliga samman­fattningen av turnéer, en avrundade grej som bland annat The Rolling Stones har blivit så förtjusta i. Springsteens katalog består av fem livealbum, som vart och ett representer­ ar en särskild relevans under hans karriär.

Efter nästan ett år på resande fot runt om i världen med Born In The USA hade det varit ett smart drag affärsmässigt att släppa ett samman­fattande­album efter turnéns slut, men Springsteen bestämde sig inte för att börja gräva bland sina arkiv förrän han satte ihop det

stora samlingsalbumet Live 1975–85, som släpptes i form av fem vinylalbum eller som tre cd-skivor. För de mesta följs de upp i en krono­ logisk ordning, där större delen av de tidigare låtarna kommer från en radiosändning på Roxy i Los Angeles, bara några veckor innan Darkness On The Edge Of Town släpptes 1978. (”1975”-delen i titeln representeras enbart av en låt, öppningslåten”Thunder Road”). Detta var en tid när E Street Band var vana vid att spela på mer blygsamma inomhusarenor.

Bandets makt och lyster visas upp på ”Rosalita” och en cover av Eddie Floyds ”Raise Your Hand”, som också illustrerar hur Spring­ steen skapar ett intimt band med sin publik och drar dem till sig för att de ska bli delaktiga.

Paradoxalt nog har låtar från Nebraska

rader som: ”I’m sleepin’ up in front with my wife, Billy club tabbin’ on the windshield in the middle of the night, says ’move along, man, move along’”. Även om en så gigantisk utgivning först kan betraktas som en samman­fattning av Springsteens första manglande årtionde, talar låten ”Seeds” med sin funkrock om för lyssnarna att det fortfar­ande finns mycket kvar att göra och fiender att besegra.

Eftersom ordningen till stor del bestäms av konserternas datum behöver låtarna nöd­ vändigtvis inte komma i ordningsföljd när det kommer till när studioalbumen släpptes.

Därför avlutas samlingen precis som om det faktiskt vore en liveshow. Ridån faller med den återspeglande ”My Hometown”, innan några explosiva ”extranummer” drar igång i form av ”Born To Run”, ”No Surrender” och ”Tenth Avenue Freeze-Out”.

Springsteen kliver tillbaka upp på scenen en sista gång för att skicka hem alla med den ömsinta låten ”Jersey Girl”, Tom Waitslåten som han oavsiktligt gjort till sin egen, då den kommit att definiera den andliga, känslo­ mässiga och (naturligtvis) geo­ graf­iska anknytningen hos Springsteen.

”Spring­steen skapar ett intimt band med sin publik och drar dem till sig för att de ska bli delaktiga.” (titelspåret och ”Johnny 99”) en mer klinisk avlägsen känsla när de senare spelades upp inför publiken på spelningar. Det var nästan som att Springsteen presenterade bevis i en rättssal. Med över 40 låtar bjuder albumet på extrema kontraster av folkhjälten: den passion­ erade showartisten (”Fire”), den ångerfulla bekännaren (”My Hometown”), den desperata älskaren (”Because Of The Night”), den rastlösa främlingen (”Hungry Heart”) och det arga offret för bolagens snedsteg (”Seeds”).

Det är i den sistnämnda låten som Spring­ steen på ett intensivt sätt lyfter fram den vanliga medborg­arens protestlista. Den dateras tillbaka från Born In The USA-turnén 1985 och den svider ännu mer än albumets mycket missförstådda titelsång. Den är ett slag mot den ekonomiska ojämlikheten som uppstod under Reagans regeringstid, med

D

ET FANNS INGET tydligt arv som stack ut

från MTV-framträdandet under 1993, som spelades in på det tjusiga Warner Brothers Hollywood Studios. Spring­steen var där med musikerna han spelade in Human Touch och Lucky Town med, som fansen gett smeknamnet ”det andra bandet”. På ett lekfullt sätt satte de sin charm på kanal­ens populära Unpluggedserie med intima shower, där Springsteen sjunger solo och enbart håller sig till formatet på öppnings­numret i form av rockabillylåten ”Red Headed Woman”. Det som följer är en något frustrer­ande mix, där det nya bandet låter klumpigt och osynkroniserat till och med på låtar de kört från början, som ”Better Days” och ”Man’s Job”, och misslyckas med nyanserna i ”Atlantic City”.

FORTSÄTTNING

116 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 116

01.03.2019 14:53

BRUCE SPRINGSTEEN | 117

Bruce content 080219.indd 117

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN De kommer närmare den intuitiva E Street Band-andan på nyare ballader, som ”If I Should Fall Behind” och ”I Wish I Were Blind”. Den senare levererades med en slags calypsokänsla som känns som något Ben E King eller Clyde McPhatter hade kunnat gjort, om de slagit igenom med låten 30 år eller så tidigare. Låten ”Thunder Road” får ett litet lyft, då den nästan körs som en ballad med Springsteen på gitarr i sällskap av Roy Bittans psalm­liknande orgel.

Den låter lyssnaren vänta ända in i sista versen innan E Street Band kraschar in i låten.

Det riktiga E Street Band-soundet skulle dock inte komma förrän på spelningarna 2001, på Live In New York City, som spelades in på Madison Square Garden sommaren innan. Det var en smidig återförening, som om E Street Band fortsatte exakt där de hade slutat tolv år tidigare. Innan de gick in i studion igen för längre inspelningar funger­ade albumet som en slags laddning av batteriet och det är tydligt att musikerna gör det lika mycket för sig själva som för publiken. De gör en resa tillbaka i tid, fast med en ny tvist ”Tenth Avenue Freeze-Out” hämtar inslag från The Impressions ”It’s Alright” och Al Greens ”Take Me To The River”, medan ”Two Hearts” blandas till en version av Marvin Gayes låt ”It Takes Two”. Detta skapar samma känsla som när Springsteen och gänget brukade spela på Stone Pony eller andra små­ klubbar längs östkusten i sin ungdom. ”The River” har omarbetats radikalt och strippats från sitt piano, munspel, dragspel och sin saxofon, för att bli en sorgsen noirlåt som

påminner om ”Meeting Across The River” från Born To Run. Det är samma karaktärer som tidigare, men den nya tonsättningen får dem att kännas ännu mera hopplösa. På ett likn­ande sätt har ”Born In The USA” gjorts om till att bara bestå av slidegitarr och ett klagande morrande, som gör om den från en dånande stadiumlåt till Robert Johnsons låt ”Crossroads”.

Av de två nya låtarna som finns med ger ”Land Of Hope And Dreams” en fläkt av den typen av optimism som får hjärtat att bulta och som fanns på de mest upplyftande låtarna på The River, samtidigt som den på ett respektfullt sätt påminner om Woody Guthrie. Den togs med på Wrecking Ball 2012, vars refräng är baserade på den klassiska låten ”This Train (Is Bound For Glory)”. Det är dock låten ”American Skin (41 Shots)” som sticker ut mest, då den är den mest kontroversiella av Springsteens alla låtar och ett av få tillfällen då han skrivit i protest för en specifik incident. Fyra poliser från NYPD:s berömda brottsenhet avlossade 41 skott mot den obeväpnade den guineanska invandraren Amadou Diallo i februari 1999. De förväxlade honom med en serievåldtäktsman med ett liknande utseende. Poliserna öppnade eld när Diallo sträckte sig mot jackfickan för att plocka upp sin plånbok – men de trodde att han dragit ett vapen. 19 skott träffade och dödade honom. Springsteen skrev låten efter att poliserna blev frikända av en jury ett år senare.

Han spelade låten live för första gången på en spelning i Atlanta, två veckor före hans tio spelningar på Madison Square Garden.

LIVE 1975-85

MTV PLUGGED

Utgiven: 10 november, 1986 Producerad av: Bruce Springsteen, Jon Landau, Chuck Plotkin Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr, munspel); Steve Van Zandt (gitarr, bakgrundssång); Clarence Clemons (saxofon, bakgrundssång); Danny Federici (orgel, piano, dragspel, synt, bakgrundssång); Roy Bittan (piano, synt, bakgrundssån); Garry Tallent (bas, bakgrundssång); Max Weinberg (trummor); Nils Lofgren (gitarr, bakgrundssång); Patti Scialfa, Howard Kaylan och Mark Volman (bakgrundssång); The Miami Horns - Stan Harrison (tenorsaxofon), Eddie Manion (baritonsaxofon), Mark Pender (trumpet), Richie ’La Bamba’ Rosenberg (trombon).

Högsta placering: 4 i Storbritannien, 1 i USA

Utgiven: 12 april, 1993 Producerad av: Bruce Springsteen, Jon Landau Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr, munspel); Shane Fontayne (gitarr); Crystal Taliefero (gitarr, bakgrundssång); Tommy Sims (bas); Roy Bittan (keyboard); Zacharay Alford (trummor); Gia Cambotti, Carol Dennis, Cleopatra Kennedy, Bobby King och Angel Rogers (bakgrundssång); Patti Scialfa (gitarr, harmonier på Human Touch).

Högsta placering: 4 i Storbritannien, 189 i USA

LIVE IN NEW YORK CITY Utgiven: 27 mars, 2001 Producerad av: Bruce Springsteen, Chuck Plotkin Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr, munspel); Steve Van Zandt (gitarr, bakgrundssång); Clarence Clemons (saxofon, bakgrundssång); Danny Federici (orgel, piano, dragspel, synt, bakgrundssång); Roy Bittan (piano, synt, bakgrundssång); Garry Tallent (bas, bakgrundssång); Max Weinberg (trummor), Nils Lofgren (gitarr, bakgrundssång); Patti Scialfa (bakgrundssång).

Högsta placering: 12 i Storbritannien, 5 i USA

När E Street Band kom till New York hade fack­förenings­rörelsen Patrolmen’s Benevolent Associ­ation uppmanat till bojkott av konsert­ erna. Deras ordförande Patrick Lynch sa detta till en grupp Manhattan-poliser: ”Vi behöver ingen miljonär som kommer hit för att tjäna pengar på oss efter en hemsk, hemsk tragedi.”

Borg­mästaren Rudolph Giuliani kommenter­ ade det såhär: ”Trots det faktum att de har frikänts finns det fortfarande människor som försöker skapa intrycket av att poliserna i fråga är skyldiga.” Även om låten inte nämner Diallo vid namn tolkades låtens öppning (”Is it a gun? Is it a knife?

Is it a wallet? This is your life”) brett som en referens till polisens tendes att skjuta först vid konfrontationer med svarta. Det är tydligt att det är ett budskap som är viktigt för Spring­ steen, för varje bandmedlem får i tur och ordning sjunga ”41 shots” i låtens intro, och han tillrättavisar publiken som börjat klappa med. ”Vi behöver lite tystnad”, viskar han.

Låten börjar som en ömtålig vers, som sedan byggs upp till en intensiv refräng fylld med ilska som sveper bort alla eventuella tvivel om att albumet inte skulle hålla måttet.

Med tanke på omfattningen av Springsteens senare framträdanden längs denna kust, som den episka Glastonbury-spelningen 2009, känns det konstigt att föreställa sig honom på en liten tillställning med bara 3 600 platser. Det blir dock en verklighet när E Street Band kurar ihop sig tillsammans på Hammersmith Odeon Live från 1975, debutspelningen i Stor­britan­

HAMMERSMITH ODEON, LONDON ’75 Utgiven:´28 februari, 2006 Producerad av: Bruce Springsteen, Jon Landau, Barbara Carr, Thom Zimny Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr, munspel); Steve Van Zandt (gitarr, bakgrundssång); Clarence Clemons (saxofon, bakgrundssång); Danny Federici (orgel, piano, dragspel, bakgrundssång); Roy Bittan (piano, bakgrundssång); Garry Tallent (bas, bakgrundssång); Max Weinberg (trummor).

Högsta placering: 33 i Storbritannien, 93 i USA

LIVE IN DUBLIN Utgiven: 5 juni, 2007 Producerad av: Bruce Springsteen, John Cooper Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr); Sam Bardfeld (violin, bakgrundssång); Art Baron (sousafon, trombon, mandolin, tin whistle, eufonium); Frank Bruno (gitarr, trummor, bakgrundssång); Jeremy Chatzky (bas); Larry Eagle (slagverk); Clark Gayton (trombon, slagverk, bakgrundssång); Charlie Giordano (dragspel, piano, orgel, bakgrundssång); Curtis King Jnr (slagverk, bakgrundssång); Greg Liszt (banjo, bakgrundssång); Lisa Lowell (bakgrundssång); Ed Manion (saxofon); Cindy Mizelle (bakgrundssång); Curt Ramm (trumpet); Marty Rifkin (steel guitar, dobro, mandolin); Patti Scialfa (gitarr, bakgrundssång); Marc Anthony Thompson (gitarr, bakgrundssång); Soozie Tyrell (violin, bakgrundssång).

Högsta placering: 21 i Storbritannien, 23 i USA

118 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 118

01.03.2019 14:53

COVERS!

Wembley, London, juli 1985.

Shall Overcome, i sällskap med så många som 17 andra musiker. Springsteen lyckas dock dirigera gruppen, som han kallar för sitt ”folkmusikstorband”, utan problem. Trots de imponerande tolkningarna av låtar som förts vidare genom generationer är det de lätt­ samma sättet som Springsteen blandar in original­låtar i det traditionella formatet som är förtrollande. Banjon i ”Atlantic City” kan ha hämtats direkt från ett Bonnie & Clydesoundtrack, medan ”Highway Patrolman” avslöjar tecken på keltiska rötter.

Om Live In New York City var soundet av Spring­steen som hittade tillbaka till sin egen historia är detta albumet där han kommer i kontakt med ett årtionde av amerikansk musik, oavsett om det är arbetarklassens sånger (”Erie Canal”), gospel (”This Little Light Of Mine”) eller dustbowl lovsånger blandade med New Orleans-jazz (”How Can A Poor Man Stand Such Times And Live?”). Genom att vrida tillbaka klockan genom en nations musikaliska arv visar Springsteen sina lyssnare nycklarna som låste upp dörrarna till hans verk, hans nyfikenhet och hans till synes obegränsade inspiration.

”Boom Boom” – John Lee Hooker ”Born To Be Wild” – Steppenwolf ”Boys” – The Shirelles ”Brown Eyed Girl” – Van Morrison ”California Sun” – The Rivieras ” Can’t Help Falling In Love” – Elvis Presley ”Chimes Of Freedom” – Bob Dylan ”Coma Girl” – Joe Strummer ”Da Doo Ron Ron” – The Crystals ” Double Shot Of My Baby’s Love” – The Swingin’ Medallions ”Dream Baby Dream” – Suicide ”Forever Young” – Bob Dylan ”Gloria” – Them ”Great Balls Of Fire” – Jerry Lee Lewis ”Hard Times” – Stephen Foster ”Higher And Higher” – Jackie Wilson ”Hold On, I’m Comin’” – Sam & Dave ” (I Don’t Want To) Hang Up My Rock’n’roll Shoes” – Chuck Willis ”I Fought The Law” – Bobby Fuller ”I’m Bad, I’m Nationwide” – ZZ Top ”Jersey Girl” – Tom Waits ”Keep The Car Running” – Arcade Fire ” Love Of The Common People” – Nicky Thomas ”London Calling” – The Clash ”Louie Louie” – The Kingsmen ” Mony Mony” – Tommy James & The Shondells ”Mustang Sally” – Wilson Pickett ”My Ride’s Here” – Warren Zevon ”Not Fade Away” – Buddy Holly ”Pretty Flamingo” – Manfred Mann ”Quarter To Three” – Gary US Bonds ”Raise Your Hand” – Eddie Floyd ”Ramblin’ Gamblin’ Man” – Bob Seger ”Ring Of Fire” – Johnny Cash ” Rockin’ All Over The World” – John Fogerty ”Roll Over Beethoven” – Chuck Berry ” Save The Last Dance For Me” – The Drifters ” Seven Nights To Rock” – Moon Mullican ”Summertime Blues” – Eddie Cochran ”Sweet Soul Music” – Arthur Conley ” This Land Is Your Land” – Woody Guthrie ”Trapped” – Jimmy Cliff ”Twist And Shout” – The Isley Brothers ”Viva Las Vegas” – Elvis Presley ”War” – Edwin Starr ” When Will I Be Loved?”

– The Everly Brothers ” Who’ll Stop The Rain?”

– Creedence Clearwater Revival ” Wooly Bully” – Sam The Sham & The Pharaohs ”You Never Can Tell” – Chuck Berry ”You Really Got Me” – The Kinks

NEAL PRESTON/CORBIS

nien som först släpptes på dvd (och cd ett år senare) som en del av specialutgåvan av Born To Run för att fira dess 30-årsjubileum. Det är möjligt att detta var ett resultat av hajpen inför showen, som gjorde att Springsteen och bandet ville tysta alla eventuella liknelser med Kejsarens nya kläder.

Det är en otroligt välgjord show, till en punkt där stelheten på låtar som ”Born To Run” och ”She’s The One” var på bekostnad av den luftiga atmosfären som albumversionerna bjöd på.

Bandet spelar lite mer avslappnat mot mitten av albumet och trycker ned gasen i botten på låtar som ”Backstreets” och ”Kitty’s Back”, vars fräcka snurr in på låten ”Moon­dance” känns som en känga till jämförelserna med Van Morrison som fyllde de tidiga recensionerna om Springsteen. Trots att låten ”Jungleland” vid den tiden var den längsta låten på hans senaste (och enbart blygsamt säljande) album, slungades den ut genom konserthallen med en typ av intensitet och vildhet som bara en gammal fanfavorit kan uppnå.

Under tiden som E Street Band njuter av ännu en paus bjuder Live In Dublin på Springsteens tolkningar av traditionell folkmusik från We

50 LÅTAR TOLKADE AV THE BOSS – LIVE ELLER PÅ SKIVA

BRUCE SPRINGSTEEN | 119

Bruce content 080219.indd 119

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

THE PROMISE Brightness on the edge of town! De stora förlorade låtarna från 1977 och 1978 dammas äntligen av. AV GRAEME THOMSON

I NOVEMBER H 16

TEXTEN SOM följde med

The Promise, albumet med 22 låtar som ursprungligen spel­ades in 1977 och 1978, lägger Spring­steen ramarna för inspelning­arna som så små­ningom skulle bli Darkness On The Edge Of Town. Han skrev att riktlinjerna var: ”kraft, rätt­framhet och stramhet”.

Det är ganska känt att Springsteen under den här tiden arbetade med två mörka åskmoln över sina axlar. Det ena åskmolnet bar på alla bekymmer som kommer med plötslig beröm­ melse och det andra på rättssaken mot hans före detta manager Mike Appel. Bevisen tyder på att han fann det första molnet mycket svårare att hantera än det senare.

Efter att blivit blixtkänd 1975 med Born To Run kämpade Springsteen nu dygnet runt med både flärden och hajpen. Han beslutade därför att hans nästa album skulle bli ”en reaktion på min egen lycka och återspegla känslan av ansvar jag känner gentemot människorna jag växte upp med”. Hans tre första album hade varit vilda, stormiga och teatraliska affärer fyllda med karnevalmusik, gatuliv och roman­ ti­ser­ade karaktärer, men på Darkness On The Edge Of Town skulle all färgen suddas ut och bara lämna kvar vad som kan beskrivas som en ”apokalyptisk storhet” – eller som hans nya manager Jon Landau beskrev det: ”Vi ville ha

2010

ALBUMSPÅR

kaffet svart”. Han blev som besatt av att skriva om småstadens verklighet, det hårda livet, besvikelse och moralisk ambivalens i en miljö med både social och ekonomisk depression efter Vietnamkriget. Musiken följde samma mönster. När Darkness On The Edge Of Town äntligen släpptes 1978 var albumet orubbligt och avskalat.

Priset Springsteen fick betala för denna mono­kromatiska tunnelvision blir tydlig på The Promise, ett album som består av fettet som skoningslöst skars bort från ben och märg när Springsteen höll fast vid sina ramar. Efter att ha spelat in runt 40 låtar på Record Plant i New York 1977 och 1978 får fansen äntligen ta del av dessa ”förlorade” spår, även om en del av låt­ arna från inspelningarna senare dök upp på The River och Tracks.

I Thom Zimnys fantastiska film, som följer med deluxeutgåvan av The Promise, får tittaren se överfulla anteckningsböcker och ett helt skrot­upplag av grejer, som innehöll materialet Springsteen använde för att skapa det dystra Darkness On The Edge Of Town. Zimnys film fångar både bitterheten och beundran hos Landau och E Street Band, medan de iakttar bossen som stänger ute allt annat i jakten på soundet i sitt huvud. Han förkastar medvetet allt som påminner minsta lilla om det han kallar för ”det oändliga nuet” inom pop­ musiken och ägnar sig istället åt varaktighet.

1 Racing In The Street (’78) HHHH 2 Gotta Get That Feeling HHH 3 Outside Looking In HHH 4 Someday (We’ll Be Together) HHH 5 One Way Street HHHH 6 Because The Night HHHH 7 Wrong Side Of The Street HH 8 The Brokenhearted HHH 9 Rendezvous HH 10 Candy’s Boy HHH 11 Save My Love HHH 12 Ain’t Good Enough For You HHHH 13 Fire HHHH 14 Spanish Eyes HH 15 It’s A Shame HHH 16 Come On (Let’s Go Tonight) HHH 17 Talk To Me HHH 18 The Little Things (My Baby Does) HHH 19 Breakaway HHH 20 The Promise HHHHH 21 City Of Night HHHH 22 The Way (hidden track) HHHH Utgiven: 16 november 2010 Skivbolag: Columbia Inspelning: Record Plant, New York (1977–78); Stone Hill Studios, New Jersey (2010) Producerad av: Bruce Springsteen, Jon Landau, Steve Van Zandt Medverkande: Bruce Springsteen (sång, sologitarr, munspel); Roy Bittan (piano, sång); Clarence Clemons (saxofon, sång); Danny Federici (orgel, klockspel); Patti Scialfa (bakgrundssång); Garry Tallent (bas); Steve Van Zandt (gitarr, sång); Max Weinberg (trummor); Tiffany Andrews, Corinda Crawford, Antoinette Savage, Soozie Tyrell, Michelle Moore (bakgrundssång); Darry Danielian, Rick Gazda, Bob Muckin, Curt Ramm (trumpet); Stan Harrison (tenorsaxofon); Ed Manion (barytonsaxofon); Dan Levine, Richie Rosenberg (trombon); David Lindley (fiol).

Högsta placering: 7 i Storbritannien, 16 i USA

FORTSÄTTNING

120 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 120

01.03.2019 14:53

BRUCE SPRINGSTEEN | 121

Bruce content 080219.indd 121

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

E Street Band runt 1978: (vänster till höger) Roy Bittan, Clarence Clemons, Garry Tallent, Max Weinberg, Springsteen, Steve Van Zandt, Danny Federici.

Denna strikta policy gjorde det omöjligt för låtar att glida igenom utan granskning. Det fanns inga undantag och ingen chans till nåd.

Det finns inga roliga fredags­kvällar på Darkness On The Edge Of Town, men en låt­ skrivare så instinktiv och produktiv som Springsteen kan helt enkelt inte strypa inspira­tionen. En parallell väg som går längs den Steinbeck-inspirer­ ade strömmen han följde under den här tiden visar upp en Springsteen som ägnar sig åt pop­ historia och kan pumpa ut tre minuter långa jukeboxklassiker utan några problem.

Det är vad som oftast dyker upp på The Promise, dessa pophits. Det är därför The Pointer Sisters (via Robert Gordons original­ cover) fick en enorm hit med ”Fire” och Patti Smith (som spelade in Easter i studion bredvid) fick ”Because The Night”.

The Promise kan tolkas som den motsatta tvillingen till Darkness On The Edge Of Town, men det sticker även ut som ett album på ett eget sätt, delvis tack vare en lite ovanlig samman­sättning.

Majoriteten av låtarna är blandade inspelningar, som består av grunderna från originalsessionerna på 1970-talet i kombination med moderna tillägg som spelades in på Springsteens

gård 2010. ”Jag omarbetade dem där det behövdes för att ge dem liv”, skriver han i albumets texthäfte. ”Många var bra som de var, trots att de spelades in för så många år sedan”.

Men egentligen var det inte så många. De flesta av låtarna har retuscherats och sången har ändrats på många, något som förmodligen berodde på att Springsteen aldrig sjöng mer än guidande på originalversionerna. The Promise bjuder därför på den något bisarra upplevelsen av att höra en 60-åring försöka imitera sitt 28-åriga jag. De moderna inslagen blir även tydliga i tilläggen av strängar, blås och bak­ grunds­sång, samt de lite fylligare arrange­ mangen. Låten ”Save My Love” är en total nyinspelning av en låt som skrevs på 1970-talet.

Balansen mellan förr och nu är inte alltid helt sömlös, men den har i stora drag hanterats med finess. Även om blandningen ibland resulterar i att The Promise får en underlig, orealistisk känsla, lyckas det även skapa en unik identitet.

Det hamnar någonstans emellan det avslapp­ nade soundet från Springsteen på 1970-talet och den skarpare dynamiken på senare verk.

I kontrast till dess lågmälda omslagsfoto är innehållet på albumet en färgstark blandning av varma pastischer, bullrigt stojande, melodramatiska ballader och nya versioner av

122 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 122

01.03.2019 14:53

bekanta figurer, tillsammans med en handfull pärlor.

Medan de tio låt­arna på Darkness On The Edge Of Town skulle skapa en väldigt specifik stämning har låtarna på The Promise inte lika starka eller grandiosa avsikter.

Ambitionen sträcker sig vanligtvis inte längre än att ta det bästa från barband, rock’n’roll, het R’n’b, radiosoul och klassisk 60-talspop.

För att vara ett album som lägger sitt främsta fokus på musiken snarare än texten finns det ändå gott om Spring­steen-sagor om gatulivet och långa nätter. Detta är låtar om att gå ut, träffa tjejer, samt vinna och förlora kärleken. Det går att förstå varför han valde att kassera rader som ”We ain’t got no money but we don’t care” på Darkness On The Edge Of Town. På det här albumet, där hoppet fortfarande finns kvar, passar de däremot in alldeles utmärkt.

Ta till exempel ”Save My Love”, en stor­ slagen, öppen­hjärtig omfamning där Roy Bittans piano och Max Weinbergs trummor ramar in en klassisk historia om optimism mot alla odds.

Det finns en tillfredsställande känsla att alla dessa låtar skrev snabbt och producerades med en lätthet. Vissa av dem är arbeten av en oblyg fan-boy, då Springsteen själv erkänt att han ofta försökte imitera sina hjältar. Han plockar fram en sida som påminner om Buddy Holly på ”Outside Looking In” och återgår till Roy Orbinson på ”The Brokenhearted” och ”Some­ day (We’ll Be Together)”, och han gör en ny version av ”When You Walk In The Room” av The Searchers på den skrälliga låten ”Rendez­ vous”. Även om ”Fire” blev en hit för The Pointer Sisters 1979 skrev Springsteen den efter att ha sett Elvis Presley i Philadelphia 1977, något som hörs. The Boss plockar fram en sida som påminner om The King över ett lättsamt, luftigt beat med en tung bas. Det är också väldigt tydligt att Spring­steen hämtat inspiration från Elvis på låten ”City Of Night”.

Hans intima, raspiga röst hämtar tydligt inspiration från Costello, medan stackatot

Town. Samman­taget är de imiterar ”hey hey”-delen RECENSENTERNA ett imponerade dokument från låten ”Less Than Zero”.

TYCKER … av en mans kreativa gåva, Med glädje visar han som han i slutändan kanske dessutom upp sin fortsatta H ”Trots att de spelades fått mer tack vare perspir­ besatthet av Phil Spector på in under samma sessioner ation än inspiration. ”The Little Things (My som Darkness On The Edge Det finns delar på The Baby Does)” och den Of Town är låtarna på detta Promise som är rent magni­ pulserande ”Gotta Get That album totala motsatser till fika, låtar som sträck­er sig Feeling”, som slänger in allt sina syskon. De är stora, långt bortom en historisk från andlösa trummor, djärva, vibrerande av färger fotnot. ”One Way Street” är kraft­fullt blås och frenetisk och fyllda med svängiga en långsam och sorgsen låt, bakgrunds­sång, till vad refränger och mäktiga där Clarence Clemons som annars hade varit bryggor. Med ett ord – under­bara saxofon bryter något ganska rutinartat. spektakulärt.” igenom den neon­upplysta Det är riktigt roligt att BUD SCOPPA, UNCUT, melankolin likt ett blink­ försöka koppla ihop de NOVEMBER 2010 ande ljus. olika punkterna mellan ”Because The Night” når några av de mer rudiment­ H ”I och med att USA snabbt liknande höjder, där ära låtarna på The Promise faller in i en fars är det upp Springsteen använder sig av med låtar som Springsteen till Springsteen att bära Patti Smiths något släppte senare på sina bördan av värdighet och om­skrivna text istället för officiella album. Den The Promise lyckas med just sin originaltext, som en ursprung­liga versionen av det. Det är ett träffsäkert bekräftelse på att hennes ”Racing In The Streets” porträtt av en musiker på version i slutändan blev den (1978) känns klart som en toppen av sina krafter.” mest uppskattade. Det är lite uppföljare till ”Thunder ALEX DENNEY, NME, som när Bob Dylan spelar Road”, som öppnar med 20 NOVEMBER 2010 ”All Along The Watchtower”, samma dramatiska kombi­ som nu har blivit till en slags nation av piano och ett coverversion av artistens ensamt munspel. Den egna kompositioner. saknar den plågade och dämpade känslan som Om vi ser The Promised som det närmaste till väger så tungt på Darkness On The Edge Of Town albumet som skulle ha fyllt det tre år långa och melodin är mer ett svagt antydande än hårt mellan­rummet mellan Born To Run och dess konstaterande, men den byggs upp med en efterföljare, passar de sista låtarna på albumet fram­drivande energi som passar så bra ihop på ett utmärkt sätt, då de fyller i luckorna. med albumets stämning. Den alldagliga låten Albumets glada partykänsla övergår allt ”Spanish Eyes” drar igång med textrader som eftersom till något mer dystert, som varslar om även användes på ”I’m On Fire” och ”Candy’s Darkness On The Edge Of Town. Den sorgsna Boy” från 1984. Det var en idé som senare skulle ”Breakaway” placerar Sonny från ”Racing In blomma till den mer ambitiösa ”Candy’s The Street” i hotellrummet där han ”dealt his Room”. Den något dystra ”Come On (Let’s Go life away”. Det är en berättelse om omöjliga val Tonight)” har samma musik och melodi som och skulderna som en dag måste betalas. Den ”Factory” på Darkness On The Edge Of Town. smälter samman med det sex minuter långa Det är en trevlig resa rakt igenom, men det är titel­spåret, en låt som dess författare i slut­ inte särskilt svårt att förstå varför materialet på ändan inte kände passade in på Darkness On The Promise till en början lades åt sidan. Blues­ The Edge Of Town, även om det är svårt att låten ”Ain’t Good Enough For You” är en förstå varför. Den vidlyftiga känslan, de klassisk strandpromenadslåt, med en oemot­ eleganta över­gångarna, de svepande sträng­ stånd­lig rytmn, svängig bakgrunds­sång och arna och Bittans hjärtekrossande piano ger handklappningar, som absolut skapar en ”The Promise” en känsla av samma episka festlig känsla. Det är den typ av låt som Spring­ storhet som finns i så många av Springsteens steen verkar kunna skriva i sömnen, men som klassiska verk. Texten tar upp splittringen med Mike Appel som en startpunkt för en vag historia om moral, om två vänner som slits isär på grund av sina handlingar. Skulden läggs inte direkt på någon, för det är ju alltid mer komplicerat än så. Springsteen refererar till låten ”Thunder Road” och inte är mindre uppskattad för det. ”Talk To Me” sjunger: ”The promise is broken, you go on living, och ”It’s A Shame” har liknande stuk, och målar it steals something from down in your soul” – och det blir plötsligt uppenbart exakt vart han ska. upp en bild av en avslappnad ung Springsteen Denna typ av ledtrådar gör The Promise till som jammar nere på Stone Pony med polarna. mer än bara ett bra album. Om du läser mellan Vid dessa tillfällen känns låtarna på The raderna finns det en fascinerande berättelse Promise närmast till hur de förmodligen om en artist som går igenom en avgörande betrakt­ades vid den tiden: den ytliga rocken vändpunkt i sin karriär, där han inleder sin som Springsteen var tvungen att borra sig sista resa längs strandpromenaden och vidare igenom för att kunna nå fram till de riktiga in i ”Badlands”. diamanterna på Darkness On The Edge Of

Det är roligt att försöka koppla ihop några av de mer rudiment­ära låtarna på The Promise med låtar släpptes på senare album.

BRUCE SPRINGSTEEN | 123

Bruce content 080219.indd 123

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

WRECKING BALL

Tom Joad återföds som en medlem av medborgargardet, när Springsteen rättfärdigt rasar mot bankirerna och storfräsarna.

AV NICK HASTED

N

ÄR HAN började arbetet med Wrecking Ball hade Springsteen till en början tänkt göra ett gospel-album. Det blev dock aldrig färdigt och det slutade med att han ersatte det med ett mer ange­läget svar på tiden.

Albumet hade börjat som folkmusik, där det ”bara hade varit han och en gitarr”, sa han till Rolling Stone. Han höll ”We Take Care Of Our Own”, ”Shackled And Drawn” och ”Rocky Ground” utanför och la istället till låtar som tog upp hopp och frälsning, samtidigt som han anpassade allt material för att passa in och välkomnas i ett USA efter kraschen. Wrecking Ball kokar med en slags ilska som sällan hörts tidigare hos Spring­steen. Han använder en giftig tunga för att be­skriva landets ledare och hämnd­lystna impulser om att skjuta ned bankirerna i deras spår. ”Detta är ett av de mest direkta albumen jag någonsin gjort, kanske med Nebraska som enda undantag”, sa Springsteen till Rolling Stone. Wrecking Ball är dock inte lika skarp som det demobaserade albumet Nebraska och skilde sig oerhört från hans andra tidigare protestalbum The Ghost Of Tom Joad, vars texter ofta mjukades upp av den monokroma stämningen. Till skillnad från de två albumen,

H5

MARS 2012

var inte Wrecking Ball ett försök att ompröva Springsteens karriär. Istället vävdes dess inslag av både gospel och folkmusik in till ett enormt och rasande sound, även om E Street Band bara dyker upp som individuella musiker på olika låtar, som referenspunkter från de allra bästa delarna av både Born In The USA och Darkness On The Edge Of Town med deras mäktiga inverkan, ihop med med musik­erna från We Shall Overcome: The Seeger Sessions och deras sprudlande och skrovliga energi.

Inspirationen bakom Wrecking Ball förklar­ ades med tydlig rättframhet när Springsteen presenterade albumet på en presskonferens i Paris. Han berättade: ”Uppkomsten av albumet skedde efter 2008, när den enorma finansiella krisen ägde rum i staterna. Jag hade vänner som förlorade sina hem – men ingen hamnade i fängelse. Ingen behövde ta något ansvar. Det var en stöld som drabbade själva hjärtat av vad den amerikan­ ska idén handlade om.”

Han tog det till en mycket mer personlig nivå genom att minnas tillbaka på sin oroliga ungdom i Asbury Park, där hans far bittert kämpade för att få ett jobb: ”Den djupaste motivationen … kommer från huset jag växte upp i och de omständigheter som fanns där, som återspeglas i USA med den nivån av arbetslöshet vi har idag.”

FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1 We Take Care Of Our Own HHHH 2 Easy Money HHHH 3 Shackled And Drawn HHHH 4 Jack Of All Trades HHHHH 5 Death To My Hometown HHHH 6 This Depression HHH 7 Wrecking Ball HHHHH 8 You’ve Got It HH 9 Rocky Ground HHH 10 Land Of Hope And Dreams HHHHH 11 We Are Alive HHHHH Utgiven: 5 mars 2012 Skivbolag: Sony Music/Columbia producerad av: Ron Aniello, Bruce Springsteen Inspelning: Stone Hill Studio, New Jersey, MSR Studio B, Very Loud House Studio Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr, banjo, piano, orgel, trummor, slagverk); Ron Aniello (gitarr, bas, keyboard, trummor, bakgrundssång); Matt Chamberlain (trummor, slagverk); Max Weinberg (trummor); Steve Jordan (slagverk); Kevin Buell (trummor, bakgrundssång); Charlie Giordano (dragspel, piano B-3 orgel); Marc Muller (pedal steel guitar); Tom Morell (elgitarr); Greg Leisz (banjo, mandola, lap steel); Rob Lebret (elgitarr, bakgrundssång); Darrell Leonard (trumpet, bastrumpet); Curt Ramm (trumpet, kornett); Clark Gayton (trombon); Stan Harrison (klarinett, altsaxofon, tenorsaxofon); Ed Manion (tenorsaxofon, baritonsaxofon); Dan Levine (althorn, eufonium); Art Baron (eufonium, tuba, sousafon, tin whistle); Clarence Clemons (saxofon); Soozie Tyrell (violin, bakgrundssång); Patti Scialfa, Lisa Lowell, Michelle Moore, Cindy Mizelle, Ross Petersen, Clif Norrel, Antoinette Savage, Corinda Carford, Tiffeny Andrews, Soloman Cobbs, Lilly Brown (bakgrundssång); New York Chamber Consort; Victorious Gospel Choir.

Högsta placering: 1 i Storbritannien, 1 i USA

124 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 124

01.03.2019 14:53

BRUCE SPRINGSTEEN | 125

Bruce content 080219.indd 125

01.03.2019 14:53

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

Han pratade medhållande om Occupy Wall Street-rörelsen. Hans ytterligare radikalisering till följd av händelser som dessa visades tydligt när han fick frågan om han trodde att hans allt mer trasiga och ojämlika land kunde fixas: ”Det finns en kritisk punkt där ett samhälle kollapsar”, svarade han. ”Är det oåterkalleligt?

Jag vet inte svaret på din fråga.”

Inuti Wrecking Ball finns en bild av en ensam elgitarr och en förstärkare på ett betonggolv, något som symboliserar Spring­steens initiala, grund­ läggande inställning.

Producenten var ny på det här albumet, efter fyra framgångs­rika album med Brendan O’Brien (och de egenproducerade Seeger Sessions). Ron Aniello är en stor producent av både pop- och gospelmusik, och han har varit med och producerat Patti Scialfas ”Play It As It Lays” från 2007. Det var det uppenbara valet för Spring­steens gospel­ album. Springsteen värdesatte fortfar­ande sitt ”stora bibliotek bestående av hiphop och alternativa sound” och valde därför att ha kvar inslag av dessa på Wrecking Ball. 19 andra musiker, en gospelkör och en kammarkör med stråkar lades sedan till på ett album som i slutändan fick en Born To Run- liknande stil.

Låten ”We Take Care Of Our Own” pumpades

mäktigt ut på radion. Trummorna och keyboarden som drog igång den första singeln spelades av Springsteen och Aniello, precis som allt annat, förutom de symfoniska stråkarna och bakgrundssången från New York Chamber Consort. Låten känns lika stark som ”Born In The USA”, men innehåller även samma tvetydiga och lätt missförstådda patriotism. ”Whever this flag’s flown, we take care of our own”, ryter Springsteen. Musiken är

passion för soul och gospel. Springsteen litade på att hans lyssnare skulle anstränga sig tillräckligt för att upptäcka hans tvetydigheter.

Detta är dock en avsiktligt jakande låt, som använder sig av en typisk uppgående gospel­ uppbyggnad samtidigt som den rusar mot sin avslutning, som är fylld av stråkar, keyboard och vilda skall. Efter att en för ytlig tolkning av ”Born In The USA” hade lett till att Reagan ville använda sig av låten, avvisade Spring­steen samarbetet. Trots tvivlet under Obamas första period hade han däremot låtit presi­ denten använda den regel­ bundet under omvalet och dess hoppfulla känsla passar. ”We Take Care Of Our Own” fångade folks uppmärks­ amhet, men Springsteen valde också att placera den i början av Wrecking Ball av konceptuella skäl.

Han förklarade att det är en titel som ställer frågan albumet försöker svara på, som är ”tar vi verkligen hand om våra egna? Ofta är svaret nej”. Att börja albumet med en sådan smäll är också att lägga ribban högt. ”Om du skriver en riktigt bra låt i början krävs det att albumet växer allt eftersom”, säger Springsteen. ”Easy Money” var den första låten som skrevs särskilt för Wrecking Ball. Det lite skräniga ljudet i ”We Take Care Of Our Own” får den att

DANNY CLINCH

”Wrecking Ball kokar med en slags ilska som sällan hörts tidigare hos Spring­steen.” fylld av en känsla av ett amerikanskt samhälle som står upp tillsammans i oroliga tider.

Detta är dock ett USA som sträcker sig ”from the shotgun shack to the Superdome”, något som hänvisar till New Orleans-stadion där de strandsatta invånarna fick klara sig själva efter Katrina. Det var i princip den enda motsägelse­ fulla detaljen som många egentligen lägger märke till, medan nyheten om att ”the road of good intentions has gone dry as bone” är enklare att missa. Texten har främst lånat sitt språk från Springsteens patriotiska låtar, samt hans

126 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 126

01.03.2019 14:53

påminna om en slags galen folkdansfest där en gospelkör sjunger och Springsteen berättar historier med sin mest vresiga och folkliga röst. ”Easy Money” handlar om ett par som ska begå ett pistolrån, för att kunna ta efter de festande ”feta katterna”. Låtens starkaste del är den där texten i kombination med den desperata musiken beskriver ett tyst, dödligt brott: ”There’s nothing to it, mister, you won’t hear a sound, when your whole world comes tumbling down.” ”Death To My Hometown” bygger vidare på den här idén och är en avsiktlig mörk uppföljare till ”My Hometown” på Born In The USA. Den senare låten beklagar sig försiktigt över en stad som blivit till en spök­stad till följd av rasmotsättningar och nedlagda fabriker. Anledningarna till detta förblir osagda och döden i låten kommer i form av mord. Efter att ha beskrivit den vanliga blods­utgjutningen som följer med invasionen och plundringen av en stad, beskriv­er Springsteen ankomsten av kapital­ism­ens moderna marodörer: ”I awoke on a quiet night, I never heard a sound”. Familjer, fabriker, hem och kroppar lämnas åt gamarna. Ljudet av en säkring och ett skott är eventuellt ljudet av en symbolisk veder­gällning, att ”send the robber barons straight to hell, the greedy thieves who came around, and ate the flesh of everything they found”. ”Death To My Hometown” lyckas fånga irländsk bar-rock perfekt, komplett med tin whistle, på ett otroligt sätt och är en perfekt demonstrations­låt för alla som är i behov av en. ”Shackled And Drawn” är material som blivit över sedan gospelprojektet och handlar om arbetets värdighet: ”Stand back, son and let a man work. Freedom son’s a dirty shirt”. Det är en arbetarlåt för tider med hög arbetslöshet. Den är full av blues som påminner en om en grupp av hopkedjade straffångar, vars hårda slit känns mer som slaveri efter ett ögonkast upp mot festen ”up on Banker’s Hill”. Även om den är placerad precis innan ”Death To My Hometown” och ”Jack Of All Trades”, fungerar den som ett chockerande klimax i den hjälplösa förtvivlan. Dess intro hade inte kunnat kännas mer gospel, med dess enkla piano, sång, trummor likt hjärtslag och mjuka slag på cymbalerna. Arbetaren i låten är ödmjukt trogen och tar ”the work that God provides” och väntar på dagen när ”we’ll start caring for each other, like Jesus said that we might”. En trumpet­ fanfar och en slidegitarr hjälper till att stärka känslan av hans antagande att amerikanska invånare som alltid är villiga att arbeta kommer att klara sig och kunna försörja sin familj. Allt eftersom låten fortskrider blir dock Springsteens röst allt skakigare och allt lägre, samtidigt som han fortsätter att lova: ”we’ll be alright”. Utan någon förändring i ton, fortsätter den trogne amerikanen i låten att beklaga sig: ”If I had me a gun, I’d find the bastards and shoot them on sight. I’m a Jack of all trades, we’ll be alright”. Efter att ha blivit nekad allt annat arbete och den mest grundläggande delen av det amerikanska löftet har brutits, kommer han försöka ta sig fram som lönnmördare för arbetarklassen. Detta är Tom Joad i ett medborgar­garde, Dirty Harry som en vänster­

komplett version av ”Glory Days” på Born In The USA. Stadions betong kollapsar som ”youth and beauty” och tar idrottsminnena med sig: ”All our little victories and glories have been turned into parking lots”, men musiken vidgar bilder. Fioler och tamburiner hjälper till att smycka ut den typiskt rytande rockmusiken, som är ämnad för stora arenor. Gitarrerna skapar en känsla av åter­upp­ståndelse, samtidigt som Spring­steen ryter ut bland ruinerna: ”C’mon and take your best shot!”

Det finns några fler tidigare kasserade låtar, som bland annat ”You’ve Got It” och ”This Depression”, som kan vara ett direkt uttalande om personlig förtvivlan. Sedan kommer ”Land Of Hope And Dreams”, som erbjuder ännu en lysande och ärofylld bild av ett tåg som bär lyssnaren framåt mot ”The Promised Land”, där ”faith will be rewarded”.

Den här låten blir ännu mer rörande, då det är det sista framträdandet av en musiker från E Street Band som var med när den först spelades in på Live In New York City 2001.

Clarence Clemons dog den 18 juni 2011, och samtidigt som Springsteen för­bered­er sin röst för den läkande refrängen, dyker Big Mans mäktiga saxofon upp och tar låten till nya höjder. Bakgrundssången ”people get ready” är en perfekt och stilla avslutning som förespråkar (i kontrast till de tidigare låtarna) att USA kommer att bli bättre. ”We Are Alive” lyckas toppa det. Här ställer Springsteen gamla spöken mot det hämnare och Springsteen som sympatiserar nuvarande förtrycket. Den börjar med ett med revolutionärt våld. Han var vagare kring svagt knaster som påminner om en gammal detta när han pressades i intervjuer, men det är radio, innan bleckblås i mexikansk mariachitydligt att ”Jack Of all Trades” är hans mest stil och en keltisk banjo spelar en låt som politiskt radikala låt, och en låt som Pete Springsteen föreställer sig sjungas på Seeger, Phil Ochs eller en ung Dylan gärna kyrkogårdar för tidigare offer: de 108 som hade haft själva. Den innehåller ett vasst språk omkom under en järnvägs­strejk i Maryland som hörts få gånger från en stjärna sedan och andra stater under 1877, de fyra svarta ”With God On Our Side”. Om amerikanska ledare fortfarande oroade sig över att rock- eller barnen som mörd­ades av Ku Klux Klanbomben i en kyrka 1963 och folk­musik skulle ha en stor RECENSENTERNA mexikanska invandrare inverkan hade det kunnat som lämnas att dö nu. Det stå Springsteen dyrt. Det TYCKER … är en extraordinär vision var dock något av en lättnad H ”Det finns ett oundvikligt och Springsteen föreställer för många att höra någon intryck av att han insett sig att vakna upp i en grav med Springsteens dignitet att männen och kvinnorna och skaka av sig allt ihop prata så öppet kring från 30 år tidigare, från de med andra själar, för att orättvisorna i landet. romantiska arbetarklass­ bära motståndets gnista.

Sådan ärlig förtvivlan problemen på Darkness Låten ger en antydan om hade saknats på The Rising, On The Edge Of Town, The att kroppar må försvinna, som hade lett Springsteen River och Born In The USA, men att själen förblir. Det tillbaka till hjärtat av den nu befinner sig i en situation går att höra ett hoppfullt nationella debatten som där det faktum att förlora visslande samtidigt som resultat av det enande jobbet innebär en allt större Wrecking Ball bleknar bort. upplyftet 11 september. risk att förlora livet.”

Det var inte förrän Wrecking Ball är dock inte ANDY GILL, UNCUT, Springsteen åkte på turné pessimistiskt heller och ett MARS 2012 med albumet som dess bekant amerikanskt hopp fulla styrka blev tydlig. The stiger under albumets H ”Om USA någonsin behövt Boss som hade känts lekfull andra halva. ”Det är en en ilsken The Boss som gör med Working On A Dream skiftning från den arga till vad han gör bäst, nämligen på Glastonbury 2009 den arga och konstruktiva att ”mäta avståndet mellan kändes nu majestätisk sidan av honom”, sa Spring­ den amerikanska drömmen igen. Efter att ha blivit steen. Wrecking Ball skrevs och den amerikanska berörd och inspirerad till om rivningen av Giants verklig­heten”, är det nu – och att skapa ny musik värdig Stadium i New Jersey 2010 ilsken är han”. svåra tider, lyckades han och Springsteen hade spelat HAMISH MACBAIN, NME, återigen att matcha sitt några av låtarna under sina 3 MARS 2012 förflutna. sista konserter året före. På sätt och vis är det en mer BRUCE SPRINGSTEEN | 127

Bruce content 080219.indd 127

01.03.2019 14:54

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

HIGH HOPES ”I go to work and I earn my pay …” The Boss och en ny vapendragare tar hand om oavslutade affärer på turné. AV ANDREW MUELLER

H 14

D

ET GÅR ATT argu­

mentera för att Springsteens 2000-tals renässans började med en låt som han inte släppte en studioversion av förrän 14 år in på 2000-talet, på hans 18:e studio­album. Låten spelades för första gången den 4 juni 2000, andra kvällen på Philips Arena i Atlanta. Springsteen var en bra bit in på ännu en av många långa turnéer han gjorde under den här tiden. 90-talet hade varit en blomstr­ande period för många amerikaner, men Spring­steen hade vacklat mitt i guld­ rushen och på ett okaraktäristiskt sätt svingat sin hacka i sten ett flertal gånger. Ett årtionde av arbete hade enbart resulterat i tre album, varav det bästa var dystra The Ghost Of Tom Joad. Kanske som ett resultat av den hög­ konjunktur USA njöt av fick albumet ett något svalt mottag­ande och Springsteen framstod lite som en själv­utnämnd Jeremia som insisterade på att alla var dömda, trots hur det kanske verkade.

Efter att ha spelat sju låtar på Philips Arena

JANUARI 2014

presenterade Springsteen en helt ny skapelse.

Den var sprungen ur att den 22-åriga guineanska invandraren Amadou Diallo året innan hade skjutits ihjäl av poliser utanför sin lägenhet i Bronx. Poliserna hade närmat sig Diallo eftersom de tyckte att han liknade en våldtäktsman de var på jakt efter. Diallo hade sträckt ned handen mot sin jackficka för att dra upp något och poliserna hade inte väntat för att se vad det var (hans plånbok). Springsteens nya låt hette ”American Skin (41 Shots)”, vilket var lika många skott som poliserna hade avlossat mot Diallo. Tre månader efter att Springsteen framförde låten för första gången hade polis­er­ na blivit frikända från mordåtalet. ”American Skin (41 Shots)” är en av Spring­ steens tydligaste protestlåtar och den tar upp den grymma fatalismen hos människor som lärt sig den hårda vägen att deras interaktioner med staten alltid kommer att påverkas av deras hudfärg: ”If an officer stops you, promise me you’ll always be polite, and that you’ll never ever run away, promise Mama you’ll keep your hands in sight”.

FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR 1 High Hopes HHH 2 Harry’s Place HHH 3 American Skin (41 Shots) HHHH 4 Just Like Fire Would HHHH 5 Down In The Hole HHH 6 Heaven’s Wall HHH 7 Frankie Fell In Love HHH 8 This Is Your Sword HHH 9 Hunter Of Invisible Game HHH 10 The Ghost Of Tom Joad HHHHH 11 The Wall HHHH 12 Dream Baby Dream HHHH Utgiven: 14 januari 2014 Skivbolag: Columbia Producerad av: Ron Aniello, Brendan O’Brien, Bruce Springsteen Inspelning: Various studios Medverkande: Bruce Springsteen (sång, gitarr, trummor); Roy Bittan (piano); Danny Federici (orgel); Nils Lofgren (gitarr); Steve Van Zandt (gitarr, sång); Tom Morello (gitarr); Garry Tallent (bas); Patty Scialfa (sång); Soozie Tyrell (bakgrundssång); Clarence Clemons (saxofon); Jake Clemons (saxofon); Max Weinberg (trummor, slagverk); Ron Aniello (synt, dragspel); Curt Ramm (kornett).

Högsta placering: 1 i Storbritannien, 1 i USA

128 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 128

01.03.2019 14:54

BRUCE SPRINGSTEEN | 129

Bruce content 080219.indd 129

01.03.2019 14:54

DANNY CLINCH

SPRINGSTEEN: ALBUMEN Springsteen hade anammat denna trötta och besegrade röst tidigare, bland annat på större delar av Nebraska och The Ghost Of Tom Joad. ”American Skin (41 Shots)” var däremot fylld med lite av hans egen ilska, den hos en stolt amerikan som blivit besviken på sitt land. Det är ett tema som lade grunden för Devils & Dust, Magic och Wrecking Ball.

Så varför väntade Springsteen så länge med att släppa en slutgiltig studioversion av vad som var en så pass viktig låt? Det kan ha att göra med den tvetydiga reaktionen låten först orsakade, speciellt när han framförde ”American Skin (41 Shots)” under sin konsert på Madison Square Garden i juni 2000. Det är svårt att föreställa sig ett större Springsteen-fan än en New Yorkpolis och de var inte försiktiga med att uttrycka sitt missnöje över låten.

Det blev snack om en bojkott bland New Yorks främsta invånare, som bland annat borgmästaren och polischefen, samt ett uttalande från chefen av Fraternal Order of Police, där Springsteen bland annat blev kallad skitstövel och bög. Låten fanns med på livealbumet som spelades in på MSG, men försvann från spelningslistorna efter det.

Springsteen började spela ”American Skin (41 Shots)” 2012 igen, då han dedikerade låten till Trayvon Martin, som var en svart tonåring från Florida som sköts ihjäl av grann­ samverkans­volontären George Zimmerman. Låten hade fått ett nytt syfte och det dröjde inte länge efter det förrän gitarristen Tom Morello från Rage Against The Machine hoppade in och vikarier­ade för E Street Bands Steve Van Zandt, som var upptagen med att spela in serien Lilyhammer i Norge. New Yorkerredaktören David Remnick beskrev den nya versionen som ”mindre dämpad och mycket tuffare, som för att understryka ilskan”. Den låter precis lika på High Hopes, men det är dessutom det enda köp­argumentet på en platta som har svårt att hitta sin poäng.

Detta var i viss mån oundvikligt.

High Hopes var inte avsedd att bli ett samman­ hängande, konstnärligt uttalande på samma sätt som dess omedelbara föregångare. Den spelades in i olika studior runtom i världen under lugnare perioder av Wrecking Ball-turnén och High Hopes är ett underligt hopkok av covers, nya versioner på gamla låtar (som ”American Skin (41 Shots)”), som Springsteen aldrig hade kommit sig för att spela in ordent­ligt tidigare, samt återupplivningar av halv­färdiga gamla idéer. Därav postum medverkan från vissa medlemmar av E Street Band som gått bort innan albumet släpptes, som Danny Federici och Clarence Clemons, som gick bort 2008 respektive 2011. Öppningsspåret lyckas fånga den generella

känslan av att detta är en Springsteen som både försöker rensa ur skåp och torka av gamla hyllor, då det är en låt han spelat in tidigare (på Blood Brothers från 1996) och som skrevs av någon annan (Tim Scott McConnel från The Havalinas). Här framställs den som en grinig gospel-rockabilly, full av bleckblås och Morellos rasande solon (knappast för sista gången).

Springsteen hyllar Mor­ello i albumets texthäfte, där han skriver: ”Tom och hans gitarr blev min musa och hjälpte till att pressa det här projektet till en ny nivå. Tack för inspirationen, Tom”.

Det finns två andra coverversioner på High Hopes. En är den långsamma, men till slut också monumentala, tolkningen av Suicides låt ”Dream Baby Dream”, som avslutar albumet.

Detta är en version som en av låtens komposi­

törer, Alan Vega, visat sin uppskattning för och sagt att han vill att den versionen även ska spelas på hans begravning. Den andra cover­versionen är The Saints underbara låt ”Just Like Fire Would” från 80-talet. Detta var en tid då Brisbane-punken försökte återfinna sig själv efter bortgången av gitarristen Ed Kuepper, som var en rock-countryartist som ägnade sig åt Springsteen-liknande arbetarklassblues. (”I go to work and I earn my pay, Lord, the sweat it falls to the ground”). Springsteens version är minst lika trogen till originalversionen som originalet var troget till Springsteen, något som väcker liv i tanken att han borde göra fler tolkningar av australiensisk rock’n’roll från samma era. Det vore definitivt något att få höra E Street Band köra en egen version av Cold Chisels ”Bow River”,

130 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 130

01.03.2019 14:54

Hunters & Collectors ”Say Goodbye” eller Paul Kelly & The Coloured Girls ”To Her Door”.

Med tanke på de omständigheter som High Hopes skapades under vore det orättvist att använda det som grund för överdrivna bedömn­ ingar om var Springsteen befinner sig just nu eller vart han kan bestämma sig för att ta vägen härnäst. Tillräckligt stora delar av albumet är dock tillräckligt genomsnittliga för att det ska bli enkelt att förstå betoningen av dess utspridda natur innan utgivning som en slags övning för hantering av förväntan. En del av problemet har att göra med lyssnarnas förtrogenhet.

Springsteen hade under 2000-talet producerat fem album med Brendan O’Brien, som hade haft en tendens att betona popmusiken på bekostnad av rocken, hjärtat snarare än musklerna. Detta förhållande har lett till några fantastiska resultat i form av ”Girls In Their Summer Clothes”, ”Long Time Coming” och ”Working On A Dream”, men lämnar ibland lyssnarna med funderingar om mer hålls tillbaka än vad det släpps ut. Det är förmodligen därför Morello kommer in i bilden, och han medverkar på åtta av albumets tolv låtar. Även om han ofta gör det med ett uppfriskande resultat, är han också vid vissa tillfällen skyldig (fast förmod­ligen tillåten eller till och med uppmuntrad av sin boss) till att göra om arbeten till en Tom Morello-show med Bruce Springsteen & The E Street Band.

Vissa låtar på High Hopes är fall av båda punkter. Låten ”Harry’s Place” som lades åt sidan under produktionen av The Rising, är ett trovärdigt porträtt av ohälsosamma förhållanden med demi­ monder. Springsteen framstår som Dashiell Hammett med en gitarr, som berättar en historia med uppvikt krage och genom ett moln av cigarettrök, med textrader som: ”Downtown hipsters drinkin’ up the drug line”.

Resultatet blir dock bara ett vrickat sound, lite som ett oförklarligt försök att återskapa den värsta produktionen från 1980-talet med den bästa tekniken från 2000-talet. Till och med delen där Clarence Clemons klassiska saxofon blandas med Morellos karakteristiska och aggressiva gitarriff får det att likna Dire Straits sista album On Every Street.

Precis som ”Rocky Ground” och ”Shackled & Drawn” på Wrecking Ball, verkar ”Heaven’s Wall” vara en förlorad låt från ett gospel­album

albumets mer åter­ som Spring­steen påbörjat RECENSENTERNA hållsamma och delikata men aldrig avslutat. Även TYCKER … stunder. Låten ”Hunter Of om det aldrig fanns någon Invisible Game” är en tvekan om att publiken H ”Om High Hopes skrovlig vaggvisa som leds skulle svara lydigt på handlar om något är av ett vackert arrangemang refrängen ”raise your hand, det misslyckandet av av stråkar och som verkar raise your hand” känns konventionella trossystem ha skonats från Morellos Morellos skrikande bidrag och fördärvet av andlig begär att trycka gasen i mot slutet som ett envist futtighet som upplevs av botten. Låten ”The Wall” och motsägelsefullt tillskott alla sorters människor som dök upp på Springsteens för att göra låten till mer än ett resultat. Tungt, ja, men livespellista första gången en uppviglare med mild han bär det gladeligen - och 2003 och är en högtidlig inverkan. Samtidigt kändes han orkar göra det”. kontemplation av Vietnam det nödvändigt med något RICHARD WILLIAMS, Veterans Memorial i uppiggande vid den UNCUT, JANUARI 2014 Washington D.C., där punkten. namnet på 58 300 fallna Ingenting på High Hopes H ”För de flesta artister soldater står skrivna på är dåligt och Springsteen hade en utgivning av aldrig svart gabbro. Bland dem har alltid varit skyddad från tidigare släppta verk inte fanns Bart Haynes, som var hybris tack vare sin blyg­ resulterat i särskilt mycket trummis i Springsteens samhet och sitt flitiga jubel, men Springsteen är band The Castiles på arbete, men albumets mitt inte som de flesta andra 60-talet och som dödades i går faktiskt ganska tungt. artister. Han är fortfarande Quang Tri under 1967, samt Låten ”Down In The Hole” The Boss. rock­pionjären Walter är ytterligare ett litet utdrag LEONIE COOPER, NME, Chichon från New Jersey, från The Rising, där Spring­ 11 JANUARI 2014 som försvann i närheten av steens tre barn hjälper till Kantom 1968 och som med bakgrundssång. Den Springsteens minns i låter halvt genomtänkt, albumets texthäfte: ”Han halvt genomarbetad och var den första personen jag någonsin träffat, halvfärdig, ända ned till Springsteens abrupta vars närvaro var fylld med mystiken av en sann och oförklarliga skift från förvrängd till klar rockstjärna”. Under ett långt förord av röst halvvägs genom den andra versen, samt versionen av ”The River” på Live 1975-85 tar det upprepade rimmet av heart och apart. Om Springsteen upp sina konfliktfyllda känslor en artist rimmar heart med apart, har har han gentemot att han själv inte inkallades, något knappast legat sömnlös i jakten på omskriv­ som tyder på att han misslyckades med de ningar. fysiska testerna. Detta svaras med hurrarop Låten ”Frankie Fell In Love” var aldrig menad från publiken, men som han försiktigt att bli en av Springsteens mer djupgående tillrättavisar (”det är inget att applådera över”). meditationer över maskulinitet, något som På låten ”The Wall” lyckas han (som han gjort även titeln föreslår. Det är en av de där så många gånger tidigare) att berätta en stor generiska men oemotståndligt storhjärtade historia med en liten, där han reducerar en låtarna som utgjorde så stora delar av Tracks, enorm förlust till något enklare med text som: ”I remember you in your Marine uniform, laughin’, laughin’ at your ship-out party, I read Robert McNamara says he’s sorry”.

Med det sagt är det ögonblicket som är minst subtilt på High Hopes som även är dess tydligaste höjdpunkt. Springsteen hade såklart redan men också Frankie-låten verkar sakna något. spelat in The Ghost Of Tom Joad likt ett sorgligt, Den första versen är både ljuv och ömtålig, och mumlande avskedsbrev från någon trasklädd är en lovande början på en gullig popballad, ättling till Steinbecks vagabond Okie. På det men det verkar inte som att Springsteen var här albumet spelar han den tillsammans med övertygad om låtens förmåga att stå på egna Morello under sju och en halv minut, likt ett ben och som ett resultat klampas den över av manifest av raserifyllda motanklagelser, likt ett E Street Band i full galopp. ”This Is Your något som skyndsamt skrivits ned i en bunker Sword” är överöst av bandets dånande ljud på ute i obygden innan det skickades till en ett liknande sätt, där Springsteen verkar söka lokaltidning i ett tickande paket. Morellos efter ett arrangemang som lyckas fånga både skrikande solon framkallar en känsla av att det den stoltserande känslan av E Street Band och är nödsignaler från ett sjunkande fartyg som det lekfulla från The Seeger Sessions. Cillian skickats ut på gamla radioapparater med Vallelys uilleann pipe får dock det hela att låta statisk ton. obehagligt likt Big Country i deras skränigaste Det är underbart och det kan finnas mycket stunder eller till och med Runrig. mer där det kom ifrån: Springsteen kan visa sig Det faktum att det inte finns något behov av bli en fantastisk arg gammal man. att hårdsälja dessa låtar blir ännu tydligare på

”Morellos skrikande solon framkallar en känsla av att det är nödsignaler från ett sjunkande fartyg som skickats ut.”

BRUCE SPRINGSTEEN | 131

Bruce content 080219.indd 131

01.03.2019 14:54

SPRINGSTEEN: ALBUMEN

SPRINGSTEEN ONBROADWAY Springsteen blottar sin själ i filmen och soundtracket från en av hans kvällar från den 14 månader långa Broadwayuppvisningen. AV PETER WATTS

B

RUCE SPRINGSTEEN kan inte hjälpa det. Att vara episk flyter i hans ådror. När han drog igång sina soloframträdanden på Broadway i oktober 2017 sa han att han ville göra något ”så personligt och intimt som möjligt”.

Personligt och intimt utesluter dock inte ambitiöst och ansträngande. Det som började med 40 datum förlängdes två gånger, och det slutade med att han gjorde hela 236 konserter och körde fem dagar i veckan i 14 månader. ”Springsteen On Broadway” har både filmats och spelats in som ett album. Filmen och LP:n släpptes samma datum som den sista Broadway-showen, den 15 december 2018 (i skrivande stund såldes de allra dyraste biljetterna för 30 000 dollar). Albumet är en helt egen grej, men du bör verkligen titta på filmen på Netflix först. Du får möta Springsteens blick och verkligen känna hans mest personliga arbete under hela karriären.

Just karriären är framträdandenas centrala tema. Du kan spåra ursprunget tillbaka till välgörenhetsshowerna Springsteen spelade för Christic Institute under 1990-talet ända fram till januari 2017, när Obama bad Springsteen att spela en avskedsshow för personalen i Vita huset. Springsteen hade precis publicerat sin

H

DECEMBER 2018

självbiografi och det var tydligt i intervjuer att han hade hittat en känsla av rening efter att ha fått tömma ur sig. Spelningen för Obama var en blandning av musik och biografi, något som Springsteen tog med sig till Broadway åtta månader senare. ”Springsteen On Broadway” består lika mycket av berättelser som musik.

Låtar föregås av eller avbryts av långa monologer som skiftar mellan komedi, patos och tragedi. Det känns avslappnat och spontant, även om Springsteen levererar samma set varje kväll. Han bjuder på en otrolig kraft och en energi som påminner om en arenakonsert med E Street under fokuserade och känslomässiga 150 minuter.

Det finns inget fånigt, pompöst eller sentimentalt i detta. Stämningen skapas med hjälp av den enkla scenen. Springsteen sitter i ett tegelrum dekorerat med några boxar för instrument och ett piano. Han är alldeles själv, bortsett från på två låtar från Tunnel Of Love som han sjunger med Patti Scialfa. Disciplinen och stramheten i framträdandet lyfts fram tydligt i filmens råa känsla. Det är inga scener från förberedelserna innan framträdandet, inga scener från något runtomkring, inga scener från omklädningsrummet eller från publiken. Det enda fokuset är Springsteen.

Kameran är riktad rakt mot hans ansikte, där de enda ledtrådarna FORTSÄTTNING

ALBUMSPÅR SPRINGSTEEN ON BROADWAY

1 Growin’ Up 2 My Hometown 3 My Father’s House 4 The Wish 5 Thunder Road 6 The Promised Land 7 Born In The USA 8 Tenth Avenue Freeze Out 9 Tougher Than The Rest 10 Brilliant Disguise 11 Long Time Comin’ 12 The Ghost Of Tom Joad 13 The Rising 14 Dancing In The Dark 15 Land Of Hope And Dreams 16 DBorn To Run

Utgiven: December 2018 Producerad av: Bob Clearmountain Inspelning: Walter Kerr Theatre, New York Medverkande: Bruce Springsteen (gitarr, piano och sång); Patti Scialfa (sång, gitarr)

132 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 132

01.03.2019 14:54

Monmouth College, Long Branch, New Jersey, 18 april, 1974.

Bruce content 080219.indd 133

01.03.2019 14:54

SPRINGSTEEN: ALBUMEN lyssnaren får är från hans röst och ansikts­ uttryck, samtidigt som han lyfter fram sitt liv och filosofi.

Spelningen drar igång med låten ”Growin’ Up” och avslutas med ”Born To Run”. Mellan de två framförs ett antal andra klassiker, några ovanligare låtare som ”The Wish” och ”My Father’s House”, samt låtar från The Rising, Wrecking Ball och Devils & Dust.

Sammantaget lyfter dessa fram bitar av Springsteens liv, hans vänner och familj samt hans moral och tro. Han talar om sitt förhållande med sin far och sitt land, med sitt band och sin fru, med musik och politik.

Filosofin har två huvudsakliga teman: var ärlig mot dig själv och var god mot andra, men den reser långt och brett för att illustrera dessa budskap. Han omfamnar motsägelserna: ensamvargen med ett band och en familj, den rastlösa vagabonden som har ett hem i New Jersey, kändisen som sjunger om arbetarklassens liv, samtidigt som han försöker förklara vad det säger om hans eget liv, arbete och konst.

Vissa låtar framförs på ett relativt klassikskt vis, medan andra har fått radikala omtolkningar. ”Tenth Avenue Freeze Out” spelas på piano och har en förlängd mittdel som en hyllning till Clarence Clemons, som hjälpte Springsteen ”återskapa staden”. Låten ”Born In The USA” har omarbetats till en förvrängd blues. Den föregås av Springsteens minnen av att träffa Vietnamveteraner, hans vän som omkom i sydöstra Asien och hans egen uteblivna inkallning. Springsteen har ofta försökt att bringa ned den triumfierande känslan av originalinspelningen, men detta kan vara den mest effektiva versionen hittills.

Den framförs med en ilska som nästan gör den oigenkännlig från det bombastiska på originalskivan.

Bäst av allt är dock ”Thunder Road”.

Berättelsen som inleder denna låt är en glädjande anekdot från Springsteens sena tonårsår när han lämnade sin hemstad, något som gör att en låt som handlar om möjligheter och äventyr får en överliggande känsla av nostalgi som gränsar till det melankoliska.

Springsteen kan inte riktigt undertrycka de stigande vokalmelodierna, men detta är en djupare, mer sorgsen och komplex version.

Tonen påminner om den på Nebraska, Tom Joad och Devils & Dust, men det finns även inslag av de djupare romantiska melankoliska tonerna från Darkness On The Edge Of Town och The Rising. Utan att ta upp depressionen

landets självtro och motsägelser.

Springsteen säger att hans livsverk har varit att förstå amerikaner och att det är därför han har kunnat skriva låtar om fabriker, gatuliv och soldater, trots att han aldrig upplevt något av det. Han gjorde det genom att anta sin faders röst och kläder, och det har tjänat honom bra i flera årtionden. Springsteen erkänner att han kan framstå som en bedragare, en miljonär som påstår sig förstå det vanliga folket, men han använder sin konst för att göra det möjligt för sin publik att bättra sig själv, som en slags omvänd Trump.

Idag får USA honom att klia sig i huvudet.

Han tar upp samtida politik i den vassa ”The Ghost Of Tom Joad” och den mer nyanserade ”The Rising”. Springsteens vädjan handlar egentligen inte så mycket om politik. Han talar varken för eller emot ekonomisk fördelning, universell inkomst eller fri vård, utan för en grundläggande anständighet gentemot varandra. I samband med detta bjuder han på optimismen i ”Dancing In The Dark”, en låt som känns hedonistisk men som samtidigt är en uppmaning till handling. Den följs upp av ”Land Of Hope And Dreams”, med sitt fokus på medborgerliga rättigheter och den där uppriktiga, desperata tron på musikens inspirerande kraft. Efter det finns det ingenstans att ta vägen förutom ”Born To Run”.

Springsteens äventyr på Broadway är över, men ett sådant djupt personligt uttryck av kreativitet kommer utan tvekan ha en inverkan på vad han väljer att göra härnäst.

han skriver om i sin självbiografi går Springsteen in på djupare territorium och det faller en tår när han talar om sin far innan låten ”Long Time Comin’”. Det finns dock även en hel del humor. Springsteen använder alla sina komiska grepp (skämt, kosntpauser, höjda ögonbryn, självgyckel och ironi) för att lätta upp stämningen då och då. Han förstår även rytmen i det talade språket och gör om monologer till prosadikter som den grundliga listan av arenor han spelade på innan han fyllde 23: ”Firemen’s fairs, midnight madness supermarket openings, drive-in movies, by the concession stand between films, beach parties, officers’ clubs… Sing Sing Prison and Marlboro psychiatric hospital.”

Det finns en slags liturgisk känsla i det ovanstående och Springsteen växte upp i ett katolskt hem. Han sa att kyrkan är något som aldrig försvinner från en och i slutet läser han till och med upp Fader vår. Han beskriver sin musik som en lång och högljudd bön och det går att sätta en katolsk lins över mycket av det han diskuterar: förgudandet av sin mamma, hans oengagerade, allmäktige fader och apostlarna i E Street Band. Spelningen är likt en mässa av psalmer, bekännelser och predikningar och avslutas med välsignelsen ”Born To Run”.

Springsteen tar med publiken med på en resa från hans hemstad och tillbaka igen, när han är äldre och klokare men omgiven av spöken och förlusten av ungdomligt löfte.

Hans berättelse handlar även om USA och

THE ROAD TO BROADWAY LIVE IN NEW YORK CITY Reunionturnén med E Street Band avslutades med tio spelningar i New York City, varav två spelades in till en HBO-special. Triumferande och firande når den sin topp med de två politiska låtarna ”Land Of Hope And Dream” och ”American Skin (41 Shots)”. 9/10.

THE CHRISTIC SHOWS År 1990 framförde Springsteen sin första solospelning sedan 1972. I en akustisk tillställning blandad med prat och musik talade han om sina föräldrar och faderskap, och bjöd på ett halvt dussin nya låtar. Oerhört känslosam och släpptes äntligen via hans hemsida 2016. 9/10.

ST ROSE OF LIMA GYMNASIUM, FREEHOLD, NEW JERSEY Finns också tillgänglig på Springsteens webbsida.

På denna spelning från Tom Joad-turnén 1996 spelar Springsteen solo i sin gamla skolsal och minns tillbaka på sin uppväxt, under en spelning som påminner om ”Springsteen On Broadway”.

8/10.

134 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 134

01.03.2019 14:54

“Det känns bra för honom”: Springsteen vid sitt piano, New York, 2017.

ming. Den rätta leveransen, rytmen och det perfekta stället att filma. Det bästa ögonblicket var när han sjöng ”Long Time Coming”, det var riktigt känslosamt. Det har något du inte kunde se inne i teatern om du inte stod bredvid honom på scenen. När du ser ögonen vattnas och intensiteten i det framträdandet, visste vi att vi lyckats fånga något som inte var planerat. Det var kvällens mest ärliga framträdande. Vi visste att vi kunde bygga hela filmen runt just det ögonblicket.

Blev han inte uttråkad?

Manager Jon Landau och filmregissören Thom Zimny på en ”andlig resa” Har någon artist någonsin gjort spelningar som detta förr?

Landau: Ingen av oss kunde komma på en direkt jämförelse. Det är verkligen en föreställning som är skriven från början till slut. Det har varit några få förändringar i några rader här och där, men det är ovanligt. Det är dess underliggande och genomgående andliga tema som gör showen unik. Det är en psykologisk och spirituell resa. Det kanske låter som något pretatiöst och invecklat, men det utspelar sig väldigt direkt.

Hur uppkom showen?

Landau: Det började med boken, som var basen för föreställningen. Han älskade att göra boken och fick idén om att använda bokens grundpelare för att berätta sin historia i ett live-sammanhang. Han kom på det helt själv. Han bjöds in till Vita huset av Obama. Jag trodde att han skulle göra kanske sju eller åtta låtar i en informell miljö, men när vi kom dit plockade Bruce fram massa papper. Han sa åt mig att sätta mig i publiken och att vi skulle snacka om det efteråt. Det var tydligt att han hade jobbat med det ett tag. Det var 80 procent av showen vi tog med oss till Broadway. Den är skriven och kompositerad fårn början till slut, något som inte skulle ändras. Den enda förändringen var ”Long Walk Home”, som byttes ut mot den något mer tragiska ”The Ghost Of Tom Joad”. Berättelserna skulle vara huvudfokus och det fanns inte mycket utrymme för utsvävningar.

Låtarna förblir i stort sett desamma, variationen är hur de levereras.

Jon Landau and Thom Zimny

Landau: Bruce har en förmåga att leva i ögonblicket och det han känner just då. Han upplevde föreställningens innehåll på ett väldigt direkt sätt, han var som försjunken i det. Det finns inget som känns som rutin med den för honom, även om formatet är väldigt väletablerat. Denna speciella förmåga ger varje spelning den närhet och intensitet som publiken är ute efter. Vi började med 40 spelningar och jag tänkte att vi kanske skulle köra 100 som mest, men nu har vi gjort 236.

Bruce ville verkligen fortsätta. Han älskar att göra showen. Han har inte haft någon annan anledning att göra de 236 showerna. Det känns helt enkelt bra för honom. Det är känslomässigt utmattande, men också väldigt tillfredsställande. Jag träffar honom ofta efter spelningarna och han är på fantastiskt humör.

Väldigt glad och nöjd. Det är en stor insats, en stor upplevelse, en stor lättnad och när det är över känner han att han gjort något bra den dagen.

Vissa av låtarna är ganska radikalt annorlunda.

Ja, och variationerna beror på spelningens innehåll, själva tonsättningen. Eftersom han inte hade planerat att göra förändringarna verkar de helt naturliga. Det finns alla möjliga slags variationer. I ”Dancing In The Dark” improviserar han med sången mot slutet och i ”Land Of Hope And Dreams” improviserar han med rader som påminner om hans kärlek för soul. Det formas lite beroende på när låtarna spelas under föreställningen. Allt hör ihop.

Hur utvecklades föreställningen?

Zimny: Regissören inom mig beundrar verkligen hur han utvecklade och finslipade showen med tiden. Jag följde hur varenda detalj i showen utvecklades och vi väntade på rätt taj-

Filmen är bara Bruce – ingen teater, ingen publik, inga reaktioner. Kan du förklara tankeprocessen bakom det?

Zimny: Filmen börjar med en närbild på Bruce och hans öppningsdialog. Vi ville inte gå utanför teatern och göra en klassisk uppbyggnad. Vi visste att vi hade en show som var över två timmar lång och vi ville fånga intimiteten av teaterupplevelsen. Det bästa sättet att göra det var att fokusera på hans ögon.

Filmen utgår från dramatiken och intensiteten i hans blick, samt berättelserna och kopplingen han har med publiken. Vi ville kliva in i just den rytmn Bruce levererade, utan att avrbyta den.

Landau: Vi frågade Bruce vad målet var. Bruce sa att han ville att filmen skulle visa upp en så total, djup och komplett bild av föreställningen som möjligt, både för publiken som sett dem och för dem som inte hade gjort det. Vi ville inte tolka den på ågot specifikt sätt, vi ville ha ett rakt och tydligt fokus på mannen på scenen. Hans ansikte berättade historien, och genom att gå så nära som vi så ofta gör får publiken en chans att läsa hans blick. Det blir det främsta fokuset.

Ansiktet är så uttrycksfullt och det är väldigt tillfredsställande att se honom i närbild.

Hur många föreställningar spelades in?

Landau: Två kvällar. Det var spelningar för vänner och familj, eftersom kamerorna blockerade vissa ställen, men han gjorde exakt samma spelning. Vi hade planerat in lite tid för omtagningar, men det behövdes inte. Det finns inte en enda förändring i sången. Det är 100 procent live.

Framförandet var så starkt att vi kunde gå därifrån med allt vi behövde.

Vad är planerna för 2019?

Landau: Även om vi har några idéer, har vi inte bestämda planer för 2019.

Vi får alltså se.

BRUCE SPRINGSTEEN | 135

Bruce content 080219.indd 135

01.03.2019 14:54

SPRINGSTEEN: ARKIV 2014 Springsteen leder publiken på MusiCares Person Of The Year i LA Convention Center den 8 februari 2013.

136 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 136

01.03.2019 14:54

SPRINGSTEEN: ARKIV 2014

”NÄR DU FÅR NICKEN, BLÅSER DU AV TAKET”

INTERVIEW: MICHAEL BONNER. MARK DAVIS/WIREIMAGE, JEFF KRAVITZ/FILMMAGIC

Ute på vägarna med en radikal Boss! Den senaste rekryten TOM MORELLO rapporterar om manövrarna direkt från hjärtat av E Street Band 2014: från Sun City i Sydafrika till ”Stayin’ Alive” i Australien … Bruce lägger sin hand på bandets axel och säger: ”Det här är vad vi ska göra och det kommer att bli fantastiskt.” Det är en självuppfyllande profetia.

TAGEN FRÅN

UNCUT MAJ | 2014 BRUCE SPRINGSTEEN | 137

Bruce content 080219.indd 137

01.03.2019 14:54

SPRINGSTEEN: ARKIV 2014

J

© MIKE HUTCHINGS/REUTERS/CORBIS

AG TRÄFFADE FÖRST SPRINGSTEEN på några Grammyfester genom åren. Jag var inget vanligt Springsteen-fan då.

Han var min absoluta favoritartist. Jag var extremt nervös och jag tror att jag sa: ”Jag är gitarristen i Rage Against The Machine”, och han svarade: ”Det är ett spännande band”.

Jag fick bara fram ”tack, tack, mr Springsteen”. Jag var dock god vän med Springsteens syster Pam. Jag lärde känna

henne som rockfotograf utan att veta att de var syskon. Jag tror att den första gången jag träffade Springsteen ordentligt var 1999 eller 2000. Jag tror att det hjälpte att Rage Against The Machine hade gjort en cover av ”The Ghost Of Tom Joad” och att vi hade varit tvungna att skicka över vår version till honom för ett godkännande, eftersom det var en dramatisk omarbetning . Han gillade den, så nästa gång jag träffade honom hade vi det att prata om. Han lät överraskad och nöjd över det faktum att ett band som Rage Against The Machine kände till hans arbeten. Det var material från ett akustiskt album, inte något välkänt. Sen såg jag honom på spelningar …

Han kom på mina Nightwatchman-spelningar ibland. När det gäller den politiska överlapp­ ningen hade vi ett väldigt intressant samtal den sista kvällen på Reunion Tour. Han körde typ 29 spelningar på Madison Square Garden och jag tror det var den sista kvällen, den 1 juli 2000. Jag hade varit på turné med bandet i Japan, flugit hem, dumpat väskorna och sedan flugit vidare till New York för att gå på showen. Det var stor kontrovers kring låten American Skin ”(41 shots)”, som handlade om poliserna som skjöt Amadou Diallo, så det var enorma polis­ protester kring konserten: demonstrationer, bojkott och sjuka historier i tidningarna.

Trots det spelade Springsteen låten på alla konserterna i New York och för första gången var det faktiskt inte ”Brooooce” publiken skrek, det var faktiskt några riktiga ”boooo”:s också.

Men han menade vad han sjöng. Jag sa: ”Jag har polis­protester på alla mina spelningar. Jag har byggt en karriär på låtar som polisen protest­ erar mot.” Vi skrattade, men Springsteen har en väldigt bred publik och jag tyckte det var

Springsteen och Steve Van Zandt i Kapstaden den 26 januari 2014.

Bruce content 080219.indd 138

ändrat noterna och flyttat upp den cirka åtta hack, så den verkade helt bortom min räckvidd.

Att snabbt anpassa och slänga om olika noter är inte en av mina styrkor, så allt mitt hårda arbete var som bortkastat. Jag var nervös när jag gick upp på scenen och försökte tala om att jag inte visste hur rösten skulle vara i det tonläget. Little Steven försökte guida mig genom det. Det kändes som vad jag trodde skulle bli roligt istället skulle bli den värsta kvällen i mitt liv, men de kallar honom inte The Boss för ingenting. Springsteen la sin hand på min axel, kollade mig i ögonen och sa: ”Vi kommer att spela den i det här tonarten och det kommer att bli fantastiskt.” Efter det släppte alla mina spänningar, jag tog fem eller sex Jameson-shots innan jag körde igång och något väldigt speciellt hände där den kvällen.

Springsteen hade rätt: Vi spelade låten i den tonarten och det lät sjukt jävla bra!

V

I DROG IGÅNG turnén 2014 i Kapstaden i

Sydafrika med ”Free Nelson Mandela”. Jag vet inte hur väl publiken kände till låten och väldigt modigt att stå fast och köra låten varje jag tror att den kulturella bojkotten i Sydafrika kväll, trots all kontrovers. eventuellt hade varit för effektiv.

Vi spelade inte tillsammans Oavsett om publiken var bekanta förrän 2008 och det var med en helt med originalet eller inte, började ny version av ”The Ghost Of Tom den upplyftande refrängen på Joad” i Anaheim i Kalifornien. Han låten att sjungas med allt större jobbade med Magic-albumet i intensitet. Dagen efter det gick Pete High HopesAtlanta när jag hade vägarna förbi Seeger bort, en sådan godhjärtad turnén i siffror på en Nightwatchman-turné. Han själ och en sådan stor fredlig (26 jan–2 mars) kom förbi för att kolla på min krigare som kämpade för en bättre Konserter: 17 spelning. Han arbetade med min värld. Springsteens omedelbara Sålda biljetter: kompis Brendan O’Brien, som jag svar när han fick höra nyheten var: jobbat med länge. Han sa: ”Vi ska göra något ikväll.” Sedan 341 314 ”Tommy, du borde komma upp handlade det om att sätta igång Intäkter: 44,2 och spela med oss någon gång”. Jag med arbetet. Vi skulle göra något miljoner dollar gillade idén och sa att jag skulle fantastiskt för Pete. Vi körde ”We Spelade låtar: 129 kolla upp ett passande datum Shall Overcome” och ”This Little Största publiken: senare. Det visade sig att de skulle Light Of Mine”. Det var svårt att Mount Smart spela i Anaheim inte långt efter det inte böla som ett barn under ”We Stadium, Nya och det är inte långt från mitt hem i Shall Overcome”. Dagen efter det Los Angeles. Jag ringde upp honom spelade vi Little Stevens låt ”Sun Zeeland, 73 958 och sa: ”Hallå, kommer du ihåg när City” med Mos Def. Gäster: du snackade om att jag skulle spela Vi drog i princip igång med en ny Eddie Vedder, med dig och killarna någon gång? låt varje kväll och ibland körde vi Mos Def, Jon Vad sägs om på tisdag?” Han sa ja inte ens någon soundcheck. Det Landau, Cooper & och vi snackade lite snabbt om vad kunde vara en nio minuter lång Koo String Section vi skulle spela. Jag kommer inte repetition med ett band bestående Längsta spelning: ihåg exakt, men jag tror att jag av 18 medlemmar, som körde en låt föreslog ”The Ghost Of Tom Joad”, de aldrig hade spelat förut. Det 3 timmar, 43 och han sa: ”Var redo att spela kunde vi öppna en spelning med minuter (Brisbane både akustiskt och elektriskt.” Jag framför 25 000 åskådare. Det är vad Entertainment frågade: ”Vill du att jag ska sjunga Springsteen gör. Han lägger sin Centre) på låten?” och han svarade ”Själv­ hand på bandets axel och säger: Album spelade i sin klart vill jag att du ska sjunga på ”Det här är vad vi ska göra och det helhet: Born In The den.” kommer att bli fantastiskt.” Det är USA (x2), Born To Så jag drog dit och spelade. Jag är en självuppfyllande profetia. alltid väldigt ivrig och aldrig nervös Run (x2), Darkness När jag blev ombedd att ersätta över att spela, förutom just den Little Steven på turnén 2012, när On The Edge Of gången! Jag hade övat på min han var upptagen med att spela in Town, The Wild, The barytonröst på versionen från det sin tv-serie Lilyhammer, hade jag Innocent & The E akustiska albumet. När jag kom till spelat med E Street Band kanske Street Shuffle Anaheim hörde jag att bandet hade 15–20 gånger. Vi passade på att arrangerat om låten. Han hade spela tillsammans varje gång vi var

BOSSFAKTA

01.03.2019 14:54

”To stand shoulder to shoulder and heart to heart …” Morello och Springsteen backstage på 25th Anniversary Rock’n’roll Hall of Fame Concert på Madison Square Garden i New York den 29 oktober 2009.

i samma stad. Det gick från att jag spelade på ”The Ghost Of Tom Joad”, till att jag spelade på kanske fem eller sex låtar. När vi åkte till Australien på den turnén spelade jag fler låtar än vad jag någonsin hade gjort tidigare, från mitt första garageband till mina collegeband till Rage Against The Machine, Audioslave och Night­watch­man. Jag tror vi spelade 78 låtar på 10 konserter, något som ändå är konservativt med tanke på att vi har spelat 126 låtar på 15 konserter på turnén vi kör just nu. Vi har dessutom två spelningar kvar innan vi är klara med den här grejen, så det kan hända att vi kommer upp i 200 innan dess.

Hur bestämmer vi vad vi ska spela? Två exempel. När vi körde ”Stayin’ Alive” i Brisbane den 26 februari 2014 satt Springsteen, Steve och jag på hotellet, och Springsteen sa: ”Jag har valt öppningslåten för imorgon kväll. ’Stayin’ Alive’.” Mitt och Steves ansiktsuttryck var totala motsatser. Mitt var ”det låter fantastiskt” och Steves var ” … va?”. Sedan arbetade vi från det.

Springsteen dirigerar bandet till ett arrange­ mang de hade testat under repeti­tionen tidigare under dagen och sedan öpp­nade vi spelningen med det. I Perth besökte jag Bon Scotts grav kvällen innan spelningen. När vi satt i hotellbaren frågade jag Springsteen: ”Tror du att det finns ett överlappande territorium mellan E Street Band och AC/DC?” Utan en sekunds tvekan svarade han: ”Det är jag säker på.” Sen snackade vi om några låtar och helt

vapendragare. E Street Band är en institution. Medlemmarna har varit med i bandet i fyra årtionden.

Jag är omåttligt stolt över att att jag ser dem som fantastiska vänner och musik­al­iska kamrater. Hjärtat av E Street Band är Bruce, Patti, Nils, Garry, Max, Roy, Steve, Clarence och Danny. Ibland tar jag bara ett ögonblick under spelningarna för att ta in det hela som en del av publiken. Jag vänder mig om och ser Springsteen sjunga ”Born To Run” och bara njuter av det faktum att jag på något sätt lyckades hamna mitt i E Street Band, som är ett av mina favoritband genom tiderna. Mitt arbete med dem har varit en gradvis process. Jag spelade en låt 2008. Efter det hände det att jag spelade en eller två låtar. Sedan blev det fyra låtar. Förra året i Australien var jag med på alla låtar under spelningen och på den här turnén spelar jag samtliga låtar med fyra andra gitarr­ spelare. Alla har varit så schysta. Det har varit det mest dramafria, avslappnade och profess­ ionella sammanhang jag varit i. Du måste dock vara redo, för om Steven spelade ett solo i en låt kvällen innan kan det hända att det är du som spelar det nästa kväll om du får nicken från Springsteen. E Street Band har varit ett fantas­ tiskt liveband länge, så regel nummer ett är att inte klanta till det. De behöver inte mig för att vara fantastiska, det är de redan. Spela låtarna, klanta inte till det, och när du får nicken, blåser du av taket. Så enkelt är det.

plötsligt öppnar vi nästa spelning med ”High­ way To Hell”. Vi hade dessutom turen att korsa Eddie Vedders väg några gånger, och han gästade oss på scen i Melbourne och Brisbane, något som var helt spektakulärt.

Bandet är fantastiskt. Det är som en gitarr­ armé på scenen just nu. Nils är spektakulär.

Han är inte bara fantastisk solo, utan förmod­ ligen den mest mångsidiga gitarrist jag stött på.

Jag vände mig ofta till honom och frågade: ”Vilken tonart ligger denna i?”, eftersom Spring­steen ofta körde igång okänd låt efter okänd låt. Han är en otrolig resurs på det sättet.

Steve är vibesnubben. Han är E Street Bands Keith Richard. Springsteen har spelat fantastisk solo­gitarr på den här turnén. Igår kväll på ”Incident On 57th Street”, spelade han ett av de bästa solon jag någonsin hört honom spela.

Som en kompgitarrspelare har jag en väldigt tydlig roll: spela låtarna. Någon kommer att göra ett A-moll barréackord här, Nils och Little Steven kommer att köra sina egna versioner av det och Springsteen kommer att svinga från tak­bjälkarna, så jag tänker: jag kör ackorden. Är jag en fullfjädrad medlem i E Street Band?

Som jag ser det är jag en allierad och en

FORTSÄTTNING

KEVIN MAZUR/WIREIMAGE

”Ingen sjöng mer passionerat och ilsket om apartheids orättvisor.” Tom Morello

BRUCE SPRINGSTEEN | 139

Bruce content 080219.indd 139

01.03.2019 14:54

SPRINGSTEEN: ARKIV 2014

MANDEL NGAN/AFP/GETTY IMAGES

J

AG SÅG Springsteen live för första gången 1988, på en på en kabel-tv-special från en Amn­esty International-konsert i Buenos Aires. Fram tills dess hade jag diggat metal, punk och tidig hiphop, och kände egentligen bara till Springsteen från musikvideorna till ”Dancing In The Dark” och ”Glory Days”. Efter att jag såg den konserten, med dess känslo­ mässiga djup och spännande höjder, gick jag raka vägen och köpte Darkness On The Edge Of Town på kassett.

Det dröjde inte länge förrän det blev ett av mina favoritalbum. Den tog upp den existen­ tiella ångesten som fanns i mellanvästern på ett gripande sätt. Sen köpte jag Nebraska kort därefter. Jag har alltid varit ett fan av tung musik, men trots att Nebraska enbart består av akustisk gitarr och munspel och är inspelat på en fyrspårig bandspelare, är det minst lika tungt som något i Metallica-katalogen. Det var politiken albumet tar upp genom sina olika berättelser som tilltalade mig. De kändes som kapitel av mitt eget liv. Det han lyckas fånga på låtar som ”Nebraska” och ”Racing In The Streets”, är en desperation och hjälplöshet som ändå hade en gnista av hopp. Andra röster som Chuck D eller Joe Strummer hade också tilltalat min inre politiska eld och jag hade identifierat mig med deras texter. Berätt­els­erna i Springsteens låtar gjorde mig däremot överraskad, när jag fick höra att han var från New Jersey och inte Illinois, där jag växte upp.

Vid den tiden var jag politisk aktivist och ett väldigt viktigt ögonblick för mig var att få se Springsteen i Little Stevens video för ”Sun City”. Anti-apartheid-rörelsen låg mig väldigt nära hjärtat. Jag var en av studenterna på Har­ vard som drev rörelsen på campus och vi bygg­ de kåkstäder i Harvard Yard. En av de mest populära låtarna för våra protester var ”Sun City”. Det här var innan jag blev ett fan av Spring­steens musik, men ingen sjöng med mer passion om apartheidens orättvisor. Även om han bara har några få rader i den låten var det imponerande. Det var en skarp motsats till hur min uppfattning av Springsteen var, den där glada killen i ”Dancing In The Dark”-videon. Även ”Dancing In The Dark” och ”Glory Days” hade dock väldigt mörka texter som dolde sig i perfekta poplåtar, vilket är en av anledningarna till varför Springsteens musik tilltalar så många. Han talar till de flesta på ett väldigt genuint sätt. Vid den tiden var Joe Strummer och Chuck D mina killar, och karaktärerna i de videorna var väldigt annor­ lunda. Jag förstod det bara inte förrän jag såg den där livekonserten från Buenos Aires. För många människor är det en förvandlande upplevelse att få se Springsteen live och trots att jag inte såg honom live på riktigt förrän några år senare, gick det att se engagemanget och passionen i Amnesty Internationalspelningen. Jag kommer ihåg att jag såg den i mitt vardagsrum. Han spelade ”The River” och jag blev alldeles tårögd. Det slutade med att arenan exploderade av jubel i slutet och hela stället var helt vilt. ”Jag måste kolla in den här snubben”, tänkte jag.

Jag jobbade mig genom den mindre populära katalogen, men eftersom jag var tvungen att hålla mig inom en ganska tajt budget hade jag bara de där två albumen ganska länge. Sedan

fanns ”Born In The USA”, som jag inte hade gett särskilt mycket uppmärksamhet, men det var tydligt att det var en känga till Reagan-eran.

Det var inte förrän några år senare som jag blev ett fan även av de tre första albumen, när jag började gräva allt längre bakåt i katalogen. När jag var ute på turné hittade jag många låtar från ”The River” som aldrig släppts officiellt. Det fanns en enorm katalog som hade läckt ut och släppts inofficiellt. Det finns några riktiga pärlor att upptäcka där. Det är så det gick till.

Jag såg Springsteen första gången 1992, när han spelade med ”det andra bandet”, alltså inte E Street Band. Det var en bra spelning, men det var ingen show som matchade minnet av den otroliga Amnesty-grejen jag hade sett på tv.

Nästa gång jag såg honom var på The Ghost Of Tom Joad-turnén. Det albumet och den spel­ ning­en betydde mycket för mig. Jag kunde inte förstå hur en kille med en gitarr kunde bjuda på en show i över två timmar som var så gripande.

Tillsammans med Pete Seeger under Obamas ”We Are One”- installation vid Lincoln Memorial, den 18 januari 2009.

Den var tyngre än någon annan metalkonsert jag hade varit på: det var dystert och mörkt.

Sakerna som jag tidigare hade letat efter i min Sabbath-värld överskuggades av en kille med en sexsträngad gitarr som gjorde nya akustiska versioner ur sin katalog. Jag gillade låtar som ”The Ghost Of Tom Joad” och ”Youngstown” som stämde överens med min politiska världsbild. ”The Ghost Of Tom Joad” talade till den ständigt närvarande upprorsgnistan som finns i den mänskliga andan och hur den går från generation till generation, samt att det ibland är de små enskilda motstånds­handling­ arna som drar igång större rörelser. Tom Joad är huvudkaraktären i John Steinbecks roman och filmen Vredens druvor. Han är en enkel man från Oklahoma som upplever ett politiskt uppvaknande och boken slutar med att han lämnar sin familj. Han har en konversation med sin mor, som Springsteen diktar om i slutet av låten, där hon är rädd att hon aldrig kommer se honom igen. Han svarar något i stil med: ”Var än människor slåss för sina rättigheter, var än barn går hungriga och någon försöker slåss för att skapa en rättvisare värld att leva i, där är var jag kommer att vara.”

Det är just den känslan som boken, filmen och låten lyfter fram som är kärnan av min poli­ tiska övertygelse: du står upp för vad som är

rätt på din plats och under din tid. Du kämpar med all din kraft och du kan bli ihågkommen för det – eller inte, men det kan leda till att du och dina medmänniskor förändrar världen.

Springsteens låt ”The Ghost Of Tom Joad” är både en sorglig klagan och ett subtilt hot, något som verkligen tilltalade mig. ”Youngstown” är låten som verkligen drog igång min karriär som politisk folktrubadur med Nightwatchman. Det var den första låten jag lärde mig spela och sjunga på gitarr. Jag började skriva mina egna låtar några år senare, men det var första gången jag satte mig ned med en akustisk gitarr och sjöng en låt. Det var något annat än att sätta ett riff eller sjunga med i vad som spelades på radion, och det kändes bra. Det var ett metalhinder att ta sig över.

Går det att jämföra Springsteen med Woody Guthrie eller Pete Seeger? Jag ser på det lite annor­lunda. Jag tycker inte att det går att skilja på protestmusik, så jag tror ja. Springsteen är ytterligare en länk i kedjan med Joe Hill, Woody Guthrie och Pete Seeger. Samma sak gäller dock The Clash, Public Enemy, System Of A Down och Rage Against The Machine. Jag tycker inte att det är genre-specifikt. Det är helt enkelt en grupp artister som drivs av sin värld­ bild och vill skapa förändring, på subtila eller storslagna sätt, för att skapa en bättre värld.

Nebraska och The Ghost Of Tom Joad har definitivt något gemensamt med Guthries Dust Bowl-ballader, men tidig musik av Dylan har samma känsla. Det första Rage Against The Machine-albumet skrevs precis innan Rodney King-domen och LA-upploppen, och den har ett typiskt Marshall-sound. För mig är det den enda skillnaden. It Takes A Nation Of Millions To Hold Us Back skrevs under en viktig tid och lyckas fånga andan på samma sätt som Guthrie gjorde, och på samma sätt som Springsteen gjorde med Nebraska. Springsteen har aldrig sagt varifrån hans personliga känsla av protest kommer. Jag har berättat för honom om hur mitt politiska intresse började, men jag har aldrig fått något svar från honom där. Det finns bara en förståelse om att vi står på samma sida av vägen och att det finns arbete kvar att göra för oss, istället för att bara passera genom det politiska landskapet. Jag tänker inte tala för honom, men hans upplevelser och spänning­ arna mellan olika klasser och raser där han växte upp kan mycket väl ha följt med honom under hans arbete. Han är även en författare.

Han använder sin fantasi för att få stor effekt, för att projicera sig själv som en lyriker i olika situationer bortom hans egna upplevelser. När det kommer till mina egna texter finns det bara en karaktär och det är jag. Jag har en bottenlös brunn av demoner att besvärja!

We Shall Overcome: The Seeger Sessions är en av mina Springsteen-favoriter, av flera anled­ ningar. Texterna på låtarna som Pete Seeger gjorde populära talar för sig och behåller sin mening än idag. En låt som ”Mrs McGrath”, med tanke på oroligheterna i Irak och Afghanistan, gör mig nästan osäker på vilket århundrade den skrevs under, men den talar för både amerikanska och irakiska mammor som fruktar att deras barn ska komma hem förändrade från ett brutalt och omoraliskt krig.

När Springsteen spelade dessa låtar på den turnén blev spelningarna som stora

140 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 140

01.03.2019 14:54

E Street Band på Late Night With Jimmy Fallon den 2 mars 2012.

folksångsmöten, enorma fester, och det är en del av det geniala med hans arbete. Han kan ta dessa låtar med djup och allvar, och få alla att dansa på borden. Jag får ta del av det varje kväll, vilket är ganska galet.

V

I GJORDE ETT ALBUM när vi var i Austral­

ien 2012. Innan vi drog iväg till Australien körde jag hemåt en kväll och lyssnade på E Street Radio, som är en satellitradiostation som uteslutande spelar Spring­steens låtar, och ”High Hopes” började spelas. Det kändes som en dold pärla från B-sidan på ett album från 90-talet. Jag tänkte att det kunde bli en riktigt spännande rocklåt om horn­instru­menten fick sällskap av rockgitarrer, så jag skrev till Springsteen och frågade vad han trodde om att testa det under den kommande turnén. Vi började arbeta på den och det lät fantastiskt. Springsteen spelade in ”American Skin (41 Shots)” innan vi åkte också och skickade låten till mig eftersom han ville att jag skulle spela gitarr på den. Han verkade gilla resultatet och skickade över några fler låtar till mig. Han nämnde aldrig något om att det skulle bli ett album. Han spelade alltid in musik, så det var ingenting ovanligt. Allt fler låtar dök upp och jag spelade gitarr på dem och skickade tillbaka dem. En morgon när vi var i Australien fick jag ett meddelande där det stod: ”Var redo att åka till studion vid 10:30, vad behöver du för utrustning?” Jag hoppade in i bilen och blev körd till studion som låg två timmar från Brisbane. När vi kommer dit är ingenjören Nick DiDia där och jag frågar: ”Vad gör du här?” Det var samma dag som jag spelade solo på ”The Ghost Of Tom Joad”, sjöng lite på ”American Skin”, spelade på ”Hunter Of Invisible Game” och när vi var i Sydney

spelade hela bandet in ”High Hopes” och ”Just Like Fire Would”, som vi redan hade spelat en del under turnén. Det snackades fortfarande ingenting om att det var ett album: vi spelade bara in låtar. Jag tror att Springsteen samlade ihop en liten katalog med låtar som passade väldigt bra ihop och ett album började ta form.

På flyg­planet på väg hem höll han på att sekvensera dem – och det vet jag vad det betyder! Det betyder att något kan komma att släppas …

Var tror jag att High Hopes passar in bland Springsteens protestlåtar? Jag tror att titel­ spåret till viss del talar för sig självt, men från den mörka existentiella resan i ”Hunter Of

någonsin skrivit och när en låt får mig att må dåligt är den riktigt bra.

Springsteen har enorm mängd välvilja lagrad inom sig. Han var engagerad i Amnesty International i flera år, där människor har en möjlighet att bidra till lokala matbanker och välgörenhetsorganisationer. Det är en Robin Hood-grej som händer under varje spelning.

Första gången Springsteen blev involverad i politiken var under John Kerrys kampanj 2004 och när någon så stor som Springsteen väljer att kliva in i den världen för första gången har det betydelse, även om Kerry inte vann valet.

Det visade ett skifte, att han var villig att kliva ut och engagera sig för en specifik president­ kandidat, något han aldrig hade gjort tidigare.

Gör musik en skillnad? Det gjorde skillnad för mig. Det går inte en enda dag utan att jag hör det och ser det på gatorna, i hotell­receptioner eller på stranden, där människor kan komma fram till mig och berätta hur Rage Against The Machine eller Night­ watch­man förändrat deras liv, hur det öppnat dörrar för dem eller uppmuntrat dem att söka kunskap, engagera sig inom aktivism eller helt enkelt lära sig mer om historia. Springsteen har utan tvekan lyckats med det. I hans enorma katalog, där kombinationen av text och rytm är precis rätt, talar musiken en slags sanning som finns djupt inom varje människas dna, på ett sätt som skiljer sig från film eller litteratur. Det finns något hos människor, eller kanske i reptildelen av hjärnan, som bara ringer rätt när du hör beaten. Sanningen du hör i Springsteen är en kombination av empati med människor som går igenom sitt livs värsta stunder och förmågan att kunna hoppas och drömma, och kämpa för något bättre.

Invisible Game” till den grymma ”The Ghost Of Tom Joad” och till Marshall-soundet på ”American Skin” tycker jag att det är både en subtil och tydlig bild av det aktuella tillståndet i världen. I slutändan är det ändå Springsteenmusik, så om du var tvungen att välja ett ord att beskriva det med, skulle det nog vara ”hopp”.

Anledningen till varför någon måste ha hopp beror dock på att saker och ting runtomkring är ganska skit. När allting blivit okej igen, blir hoppet en del av det förflutna. Det är dock den argsinta studioversionen av ”The Ghost Of Tom Joad” som jag är särskilt stolt över. Det var en utmaning att fånga elden som var så tydlig och gåshuden som låten framkallar, men vi lyckades. ”Down In The Hole” är förmodligen en av de mest deprimerande låtar Springsteen

LLOYD BISHOP/NBC/NBCU PHOTO BANK

”Han kan ta dessa låtar med djup och allvar, och få alla att dansa på borden.” Tom Morello

BRUCE SPRINGSTEEN | 141

Bruce content 080219.indd 141

01.03.2019 14:54

ETT AXPLOCK

The Boss träffar fans och skriver autografer 1979.

BOSS-SAMLINGAR

EN FULLSTÄNDIG LÅTLISTA AV SPRINGSTEENS ANTOLOGIER.

GREATEST HITS UTGIVEN 28 FEBRUARI 1995

UK: 1 US: 1 Albumspår: Born To Run, Thunder Road, Badlands, The River, Hungry Heart, Atlantic City, Dancing In The Dark, Born In The USA, My Hometown, Glory Days, Brilliant Disguise, Human Touch, Better Days, Streets Of Philadelphia, Secret Garden, Murder Incorporated* (inspelad ’82), Blood Brothers* (’95), This Hard Land* (’95). * Tidigare otillgänglig

TRACKS/ 18 TRACKS

UTGIVEN 10 NOVEMBER, 1998/ 13 APRIL, 1999

UK: 50/23 US: 27/64 För komplett låtlista, se sidan 80.

LYNN GOLDSMITH/CORBIS

THE ESSENTIAL BRUCE SPRINGSTEEN UTGIVEN 11 NOVEMBER 2003

UK: 28 US: 14 Den limiterade skiva 3-utgåvan innehöll tidigare outgivet material, samt sällsynta B-sidor och demos.

142 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 142

Skiva 1: Blinded By The Light, For You, Spirit In The Night, 4th Of July, Asbury Park (Sandy), Rosalita (Come Out Tonight), Thunder Road, Born To Run, Jungleland, Badlands, Darkness On The Edge Of Town, Promised Land, The River, Hungry Heart, Nebraska, Atlantic City.

Skiva 2: Born In The USA, Glory Days, Dancing In The Dark, Tunnel Of Love, Brilliant Disguise, Human Touch, Living Proof, Lucky Town, Streets Of Philadelphia, The Ghost Of Tom Joad, The Rising, Mary’s Place, Lonesome Day, American Skin (41 Shots) (live på Madison Square Garden), Land Of Hope And Dreams (live på Madison Square Garden) Skiva 3 (limiterad utgåva): From Small Things (Big Things One Day Come) (inspelad 1979), The Big Payback (hemmainspelning strax efter Nebraska-sessionerna), Held Up Without A Gun (live 31 december, 1980 på Nassau Coliseum), Trapped (live 6 augusti, 1984 på Meadowlands Arena), None But The Brave (inspelad under Born In The USAsessionerna), Missing (var med på Sean Penns film The Crossing Guard), Lift Me Up (skriven för

John Sayles film Limbo), Viva Las Vegas (inspelad för NME:s välgörenhetsalbum), County Fair (inspelad 1983 i Kalifornien efter Nebraska-sessionerna), Code Of Silence (inspelad live 29 juni, 2000 på Madison Square Garden), Dead Man Walkin’ (från filmen), Countin’ On A Miracle (akustisk).

BRUCE SPRINGSTEEN & THE E STREET BAND GREATEST HITS

UTGIVEN 1 JUNI 2009 (EUROPA); 13 JANUARI 2009 (USA)

UK: 3 US: 43 Med fokus på livefavoriter drog detta album nytta av Springsteens minnesvärda Glastonburyspelning. Intressant nog blev den amerikanska utgåvan med 12 låtar exklusivt tillgänglig via försäljning på Wal-Mart.

Europa: Blinded By The Light, Rosalita (Come Out Tonight), Born To Run, Thunder Road, Badlands, Darkness On The Edge Of Town, Hungry Heart, The River, Born In The USA, I’m On Fire, Glory Days, Dancing In The Dark, The Rising, Lonesome Day, Radio Nowhere, Long Walk Home, Because The Nigh, Fire.

COLLECTION 1973–2012 UTGIVEN 15 APRIL 2013 (EUROPA)

UK: - US: Låtlista: Rosalita (Come Out Tonight), Thunder Road, Born To Run, Badlands, The Promised Land, Hungry Heart, Atlantic City, Born In The USA, Dancing In The Dark, Brilliant Disguise, Human Touch, Streets Of Philadelphia, The Ghost Of Tom Joad, The Rising, Radio Nowhere, Working On A Dream, We Take Care Of Our Own, Wrecking Ball.

THE ALBUM COLLECTION VOL 1: 1973–1984 UTGIVEN 17 NOVEMBER 2014

UK: 128 US: 82 Innehåller: Greetings From Asbury Park, NJ, The Wild, The Innocent And The E Street Shuffle, Born To Run, Darkness On The Edge Of Town, The River, Nebraska, Born In The USA

FORTSÄTTNING

01.03.2019 14:54

SPRINGSTEEN: ETT AXPLOCK ”DET ÄR FÖR EN BRA SAK …”

OMTALADE BIDRAG TILL HYLLNINGS- OCH VÄLGÖRENHETS­ALBUM – OCH MER.

ASYLUM, 1979

Springsteen och E Street Band spelade på No Nukes-konserten i september 1978, där ”Stay” och ”Detroit Medley” kom med på det följande albumet. Dessa var de tidigaste officiella live­inspel­ ning­arna av Springsteen och E Street Band som någonsin släppts.

IN HARMONY 2 COLUMBIA, 1981

Denna samling av låtar för barn innehåller en av Springsteens mest framgångsrika singlar: ”Santa Claus Is Comin’ To Town”, som blev en topp-tio-hit tillsammans med ”My Hometown”1985.

WE ARE THE WORLD UNITED SUPPORT OF ARTISTS FOR AFRICA COLUMBIA, 1985

Han sjöng på välgörenhets­ singeln som skrevs av Michael Jackson och Lionel Richie, men Springsteen och E Street Band bidrog också med Jimmy Cliffcovern på ”Trapped” till albumet.

A VERY SPECIAL CHRISTMAS A&M, 1987

B-sidan på singeln ”War ”från 1986.

Springsteens version av Lou Baxters och Johnny Moores låt ”Merry Christmas Baby” finns med här, tillsammans med framträd­anden från Sting, Whitney Houston och Run DMC.

FOLKWAYS, A VISION SHARED – A TRIBUTE TO WOODY GUTHRIE &

’TIL WE OUTNUMBER ’EM RIGHTEOUS BABE,

LEADBELLY

2000

CBS, 1988

Denna hyllning till två av de största ikonerna inom ameri­ kansk musik innehöll två Woody Guthrie-covers av Springsteen: ”I Ain’t Got No Home” och ”Vigilante Man”.

En andra hyllning till Springsteens hjälte Woody Guthrie, den här gången med sällskap av Ani DiFranco.

Springsteen framför ”Riding My Car och Deportee (Plane Wreck At Los Gatos)”.

AMERICA: A TRIBUTE TO HEROES INTERSCOPE, 2001

En insamlings­ konsert organiser­ad av George Clooney för terror­offren 11 september. Springsteen bidrog med en något modifierad version av ”My City Of Ruins” från The Rising.

HARRY CHAPIN TRIBUTE RELATIVITY, 1990

En liveinspelning av hyllnings­ konserten för den bortgångna låtskrivaren Harry Chapin.

Tillsammans med inslag från Pete Seeger, Graham Nash och Pat Benetar, bjuder Springsteen på en sju minuter lång version av ”Remember When The Music”.

FOR OUR CHILDREN VARIOUS ARTISTS KID RHINO, 1991

Springsteens tolkning av scoutallsångslåten ”Chicken Lips And Lizard Hips”, tillsammans med Paul McCartney, Elton John och fler på denna samling barn­ vänliga låtar.

A TRIBUTE TO CURTIS MAYFIELD VARIOUS ARTISTS WARNER BROS, 1994

Ännu en hyllning, ännu en lista med stora namn (Eric Clapton, BB King, Rod Stewart) och ännu en cover, ”Gypsy Woman”.

THE CONCERT FOR THE ROCK AND ROLL HALL OF FAME SONY, 1996

Under välgörenhets­spelningen för museet fick Springsteen och E Street Band sällskap av Jerry Lee

SHOPPA BOSSPRYLAR

MARKNADEN FÖR SPRINGSTEENSAMLAROBJEKT

D

ÅLIGA NYHETER för alla ägare av fläckfria exemplar av något av Springsteens samlingsalbum. Vanliga utgåvor av hans album är värda mindre än en lunch ute, och även hans mest sällsynta singlar, som bland annat ”Promised Land” från 1978, går för några hundralappar snarare än tusenlappar. För seriösa Boss-samlare handlar allt om detaljerna, enligt Mark Evetts, som köper in speciella minnesföremål för www.991.com. ”Springsteens katalog har aldrig riktigt slutat tryckas, samlarfavoriter är sådana föremål som gjorts i begränsade kvantiteter, sällsynta promos eller utländska tryck.”

Jämfört med andra artister från hans storhetstid är Springsteens promomaterial relativt anständiga. Du kommer inte hitta några kondomer med den amerikanska flaggan eller Born To Run-joggingbyxor någonstans. ”Jag antar att hans märke gjort sin efterforskning och förstått den relativt konservativa demografin av hans fans”, föreslår Evetts.

Springsteens pr-material är snarare funktionellt än tramsigt. Även om en sällsynt svart satinbomberjacka från The River-turnén från 1980–1981 kommer att kosta dig runt 3 600 kronor, är det dyraste föremålet på 991:s hemsida en japansk promo-cd från 1988, 70’s to 80’s The Future Of Rock’n’roll. Denna legendariska sällsynthet som ”förmodligen är det svåraste Springsteen promomaterialet att hitta” innehåller inga överraskningar på sin låtlista bestående av trettio låtar, men kommer att kosta dig runt 14 500 kronor.

Det finns dessutom en eftertraktad Hungry Heart Vinyl 7 från Japan, vars bilder ska ha återkallats på Springsteens egen begäran. Den kommer att kosta dig 1 800 kronor. US 7” är en promo bestående av en låt för ”Santa Claus Is Coming To Town”, som tack vare den specialanpassade insidan av albumet kostar 900 kronor. Ett bevis på att ju mer udda det är, desto bättre är det, är ett exemplar av Nebraska som spelats in på en rullbandsspelare såldes för 2 700 kronor.

Några andra eftertraktade föremål är relaterade till Springsteens väldokumenterade välgörenhetsarbete. Den otroligt sällsynta samlingsboxen med tolv av Springsteens cd-skivor som producerades för Concert For The Kristen Ann Carr Fund på Madison Square Garden 1993, kan kosta samlare upp till 9 000 kronor. Medan en uppsättning av marknadsföringsaffischer för No Nukes-konserten 1979 kan kosta över 1 800 kronor.

Andra samlingsföremål är bland annat konsert­program, biljetter och signerade album, som fortfarande kan köpas ganska billigt. Tror Evetts att saker och ting kommer att förändras framöver? ”Jag hade inte tvekat en sekund över att köpa mer Springsteen-prylar”, säger han. ”Hans värde som artist är högre nu än vad det var för 20 år sedan. Det finns en enorm marknad där ute”.

Den där I’m On Fire-skivan med en färgbild kan alltså vara värd att behålla …

THANKS TO 991.COM

NO NUKES: THE MUSE CONCERTS FOR A NON-NUCLEAR FUTURE MUSICIANS UNITED FOR SAFE ENERGY

Lewis, för att ta sig an klassik­ erna ”Shake, Rattle And Roll”, ”Whole Lotta Shakin’ Goin’ On” och ”Great Balls Of Fire”.

BRUCE SPRINGSTEEN | 143

Bruce content 080219.indd 143

01.03.2019 14:54

Stoppa mig …

... om du har hört den här förut.

LA 1975: Uncut:s Roy Carr presenterar Springsteen för sin gamla vän – Phil Spector.

D

ET FÖRSTA jag lägger märke till när jag kliver på 747:an från London till Los Angeles är att jag verkar känna alla som sitter på planet. När jag blickar ned längs gången är alla ansikten bekanta. Det är som att vara vid musik­branschens vattenhål. Det är fullt av pilotbrillor och turnéjackor av satin, som var den vaga uniformen i skivbolagsbranschen på mitten av 70-talet, när det fortfarande fanns nog med pengar för att finans­iera skit som den här firmafesten. Det är CBS, som gjorde allt för att marknadsföra sin blivande superstjärna Bruce Springsteen, som betalar.

Vid det här laget har CBS investerat så mycket tid och pengar på Springsteens nya album Born To Run att minsta lilla kritik anses vara kätteri. Jag hade precis recenserat Born To Run för NME, där jag öppet ifråga­ satte den hajp som omgav Springsteen. Det var även därför representanterna från CBS greps av panik och blev alldeles bleka i ansiktet när de såg mig vandra ned längs gången. De vill veta vad jag ska göra och vad jag har för affärer i LA. Vad de inte vet (och det roar mig att inte tala om det för dem) är att jag ska dit för att intervjua Phil Spector. Jag ska även diskutera ett manus som Phil ville att jag skulle skriva till en film baserad på hans liv, som Al Pacino ska spela i.

Till CBS-folket säger jag att jag ska dit för att följa deras arbete och skriva en NME-artikel som beskriver hur långt de är villiga att gå i sin beslut­samhet att göra Springsteen till stjärna, exempelvis genom att lägga ut enorma summor på att flyga stora delar av Storbritanniens musikpress till LA för att se Springsteen på The Roxy, där de förväntas knäböja framför altaret av hans genialitet. Detta gör dem rasande. Med röda ansikten talar de om för mig att jag kan förvänta mig att inte få någon tillgång till Springsteen. De kommer till och med se till att jag inte får några biljetter till The Roxy.

Väl i LA vallas vi alla på en buss som tar oss genom staden och till våra hotell. Jag har bokats in på det lite finare Sunset Marquis. Jag checkar in och ser mig omkring. Min närmaste granne är Steve Marriott och några från Elton Johns gäng, och åt det andra hållet och tvärs över hallen är, ja, Bruce Springsteen.

Jag hänger mycket runt hotell­poolen under de kommande dagarna, där jag umgås och dricker med Miami Steve Van Zandt och skådespelaren Tony Roberts, som ofta spelar i Woody Allens filmer. En eftermiddag när solen gassar kliver en skäggig figur ut ur skuggan från den svala receptionen och ler. Han går kommer fram till oss. ”Hej”, säger han med handen utsträckt. ”Jag är Bruce Springsteen. Vem är du? Alla från skivbolaget försöker hålla mig borta från dig.

”Hej, jag är Bruce.

Vem är du? Alla från skivbolaget försöker hålla mig borta från dig. Vad är du? En torped?”

Vad är du? En torped?” Jag förklarar saken och han skrattar. ”Killarna från CBS kommer hit vilken sekund som helst. Låt oss göra dem riktigt nervösa”, flinar han.

När det chockade skivbolaget anländer står jag och Bruce med armarna om varandra och poserar för en bild (ovan). ”Har ni träffat min kompis från England?” frågar Bruce. ”Har du biljetter till ikväll?” frågar han sedan mig. Jag skakar på huvudet. ”Se till att han får en biljett”, säger han. ”Om han inte är där kanske inte jag heller dyker upp!”

Den kvällen på The Roxy delade jag bord med Carole King och Joni Mitchell, som försvann efter fyra låtar. Det är en bra spelning och efter­ åt frågar jag Springsteen om han vill hänga med mig och träffa Spector på Gold Star Studios följande kväll, där han producerar en låt för Dion. Runt tjugo av LA:s bästa musiker trängs i en liten studio med en laddad atmosfär, där en diminituv Spector iklädd en luftig, grön kappa och tonade solbrillor skäller ut order från det mörka kontrollbåset.

”Gitarr”, skriker han till Dan och David Kessel (den erfarna jazzgitarristen Barneys söner).”Kör fullt ut! Jim Keltner, vem tror du att du är? Kom igen, ge mig mer trummor.

Estes … Estes”, ropar han till förste slag­ verks­spelaren Gene Estes. ”Ge mig allt du har … Fantastiskt. Äntligen plockade han fram kuken!”

Jag hade inte muddrat Phil personligen, men han verkade inte vara beväpnad just den här kvällen. Det var inte samma visa några kvällar senare, när jag tog med The Ramones upp till Spectors befästa mansion och han drog upp en pistol i ansiktet på Dee Dee. Springsteen tittar på hänfört när Spector noggrant bygger upp låten, som är en version av ”Let’s Stick Together”, lager för lager. ”Får det här inte ’Born To Run’ att framstå som skit?” skämtar Spector och slänger en arm runt Springsteen i en vänlig gest.

En stund senare ute vid dryckesmaskinen diskuterar jag med Robert Hilburn från LA Times. Jag menar att CBS riskerar att över­ hajpa Springsteen så till den grad att han blir obetydlig. Det blir ganska hetsigt innan jag tittar mig omkring och upptäcker att Spector och Springsteen har lyssnat på oss. ”Det är vad jag gillar att se, en bra fajt”, skrattar Spector. ”När får vi se lite blod?”

Lite senare när saker och ting har lugnat sig tar Springsteen mig åt sidan och säger: ”Du känner inte mig, men du försvarade mig på en moralisk nivå och det uppskattar jag.”

Följande dag, återigen till ett stort ogillande från CBS-folket, insisterar Springsteen på att jag följer med honom och hela E Street Band till Disneyland. Jag behöver inte övertalas. När vi väl kommer dit blir dessa tuffa rockare som barn igen och rusar genom souveniraffärerna och kastar sig på varje karusell. Det absolut bästa ögonblicket är dock när Miami Steve går fram till en storögd anställd och frågar var han kan hitta Porno Land. ”Ursäkta mig, sir?” svarar denne förfärat. ”Var är Porno Land?” frågar Steve igen och gestikulerar som Silvio Dante, gangstern han senare skulle spela i The Sopranos. ”Jag hör att de visar filmen Goofy Throat”, fortsätter han. ”Jag vill se den. Sen vill vi alla besöka Minnie Mouse’s Massage Parlour. Så, var är det?”

Detta blir för mycket för en av CBS-snubbarna som kollapsar på en bänk i närheten medan jag och Miami Steve står och och flinar. Miami Steve har på sig ett par Musse Pigg-öron och mannen från CBS blir alldeles askgrå i ansiktet och vaggar med huvudet i händerna, totalt besegrad.

Poäng: ett–noll till besökarna.

144 | BRUCE SPRINGSTEEN

Bruce content 080219.indd 144

01.03.2019 14:54

Annons

UT OCH RESA? I Världens bästa resor tar vi med dig på en resa jorden runt. Vi utforskar Ecuador, bilar genom natursköna norra Italien, tar tåget i Vietnam och lever karibiskt öliv i Nicaragua. Vi surfar i Hawaii, sitter upp i sadeln i Kanada, utforskar världens ände i Nya Zeeland och sippar på te i Indien. Dessutom upplever vi det otroliga djurlivet i Madagaskar och Zimbabwe.

I butik nu!

Bruce content 080219.indd 145

01.03.2019 14:54

Annons

MER SPÄNNANDE LÄSNING I butik nu!

Bruce content 080219.indd 146

01.03.2019 14:54

Missa inte I BUTIK

7/5

14.02.2019 08:41

FRÅN SKAPARNA AV

SPRINGSTEEN

Innehåller ...

”FÖRSÖKER NI TA LIVET AV MIG?” Rockens framtid möter den hårda musikindustrin.

”JAG VILL HELA VÄGEN IN I KAKLET, VARJE KVÄLL.” Häng backstage med en outtröttlig artist.

”JAG VILLE LEVA FÖR ATT BLI GAMMAL SOM FAN.”

Bruce blickar tillbaka på en enastående karriär.

2019-13 / 129:-

TIDSAM 4905-13 13

7 388490 512900 RETURVECKA 19

www.orage.no Springsteen Cover SE.indd 1

SPRINGSTEEN

DANNY CLINCH

Born To Run, Born In The USA och bortom! Det här är den maffigaste The Boss-guiden någonsin, med klassiska (och bortglömda) intervjuer från över 40 år tillbaka tiden och djupgående recensioner av alla Springsteens album.