Spännande historia 4 by Orage

HISTORIA SPÄNNANDE

bä BO st a NU bi S! lde rn a

Människor & händelser som förändrat världen

SPÄNNANDE HISTORIA

mordlystna kungar

TOR

Vikingarnas mäktiga gud

Katarina den stora

MOSSLIKENS

En skandalomsusad regent

hemligheter

De stora besluten

Den riktiga Macbeth

Makt genom historien

En ung tyrann

HÄRSKARE & KUNGLIGHETER | SPORT & FRITID | FORNA CIVILISATIONER | KRIG & KONFLIKTER

Untitled-5 1

21.12.2018 09:42 05.12.2018 10:17

SPÄNNANDE HISTORIA (4) 2019 © Orage AS

Redaktion Ansvarig utgivare: Rebecca Englund Redaktör: Rebecca Englund Översättning: Anna Rosenqvist Korrektur: Eva Sahlström Grafiker: Lise Aasrum Omslagsdesign: Bens Aarø

Försäljningsansvarig Øystein Berg +47 909 61 959 berg@orage.no

Orage AS äger alla rättigheter till innehållet i denna bok. Det är inte tillåtet att reproducera eller kopiera innehållet. Det är inte tillåtet att lägga ut hela, eller delar av, boken på internet eller att på annat sätt reproducera innehållet elektroniskt. Tillstånd kan endast ges via redaktionen på Orage AS.

Utgiven av Orage AS Jarlsøveien 50 3124 Tønsberg, Norge +47 47 46 60 00 post@orage.no www.orage.no

Tryck Tryckt i Lettland, Artko AS Alla Orages produkter trycks av Svanenmärkta tryckerier.

Utgiven på licens från Future Plc. This publication is published under licence from Future Publishing Limited. All rights in the licensed material belong to Future Publishing Limited and it may not be reproduced, whether in whole or in part, without the prior written consent of Future Publishing Limited. © 2018 Future Publishing Limited. www.futureplc.com

Originaltitel AAH Annual 2018 © Future Publishing Limited

Cover Historia Untitled-5 2 SE_Bens_final.indd 2

21.12.2018 09:42

SPÄNNANDE

HISTORIA Följ med på en fascinerande resa bakåt i tiden och ta del av de sanna historierna bakom några av de största historiska händelserna. Lär dig mer om den blodtörstige erövraren Tamerlan, gör en djupdykning i Alexander den stores utbildning och ta en närmare titt på de märkliga religiösa riter som fanns i antikens Egypten. Läs om hur monarker som Henrik VIII, Katarina den stora och Edvard I av England har påverkat världen. Utforska de mystiska ritualer som ledde till skapandet av mosslik i norra Europa och läs mer om ursprunget till kulten kring asaguden Tor. Följ hur några av historiens mest våldsamma konflikter vuxit fram och klingat av, allt ifrån Hitlers militära strategier till Napoleon och Wellingtons samman drabbning vid Waterloo. Vi avslöjar också hur man vinner ett tornerspel och hur den brittiska kusten blev en fashionabel semesterdestination i 1800-talets England. Så luta dig tillbaka och fördjupa dig i historiens bästa och sämsta ögonblick.

AAH Annual Historia SE innehall.indd 3

07.12.2018 08:12

INNEHÅLL 006 Årets bästa historiska bilder Se de mest hänförande historiska fotografierna från 2018.

SPORT & FRITID 056 J oe Louis

Den afroamerikanske boxaren som tog fajten mot nazismen.

060 L ondons forna frostmarknader

Om när Themsen förvandlades till ett vinterlandskap.

066 Så här vinner du ett tornerspel

Det var inte lätt att vinna – eller överleva – ett medeltida tornerspel.

072 S ol, bad och socialt förfall

KUNGLIGA HÄRSKARE

Järnvägens framväxt gjorde badanläggningarna vid havet tillgängliga för alla.

014 V erklighetens Macbeth Den sanna historien om den röde kungens väg till makten.

020 M änniskans bästa vän Historiens mest älskade kungliga husdjur.

024 H enrik VIII: Den unge tyrannen Hur en hetlevrad prins blev den störste inom Tudor-ätten.

034 Edvard I

”Skotska hammaren” styrde med järnhand.

038 D en skandalösa Katarina den stora

Hon förtrollade ett helt imperium med sex, lögner och militär makt.

046 10 mordlystna kungar Vilka kungar orsakade mest blodsspillan?

AAH Annual Historia SE innehall.indd 4

07.12.2018 08:12

KRIG & KONFLIKTER 116 T amerlans skräckvälde

Så här byggde ”Guds gissel” upp sitt rike.

124 C hurchill 1704

Hur en soldat och statsman inspirerade sin ättling Winston Churchill.

130 S laget om Little Bighorn

Amerikanska ursprungsinvånare och armén drabbade samman 1876.

134 N apoleons sista strid

Hur en oförsiktig satsning blev slutet för kejsarens karriär.

144 T ill helvetet och tillbaka

FORNTIDA CIVILISATIONER 080 D en antika världen Se några av den klassiska antikens mest symboliska platser och personer.

Korpral Pagani lyckades undkomma en säker död på den burmesiska järnvägen.

148 B elägringen av Lissabon

Befrielsen av Lissabon från morisk ockupation 1384.

152 H itler i krig I vilken utsträckning påverkade führerns

strategier utgången av andra världskriget?

088 K ulten kring Tor

Vem var guden bakom superhjälten?

098 M osslikens hemligheter

Om de mystiska mossliken från järnåldern.

104 S parta

En resehandbok till antikens Sparta.

106 En sötsak för gudar

Honung spelade en viktig roll i antikens Egypten.

110 A lexander den store i skolan

Vilken påverkan hade Aristoteles på Alexander den store?

5 AAH Annual Historia SE innehall.indd 5

07.12.2018 08:12

ÅRETS BÄSTA HISTORISKA BILDER Se häpnadsväckande bilder tagna av de bästa fotograferna.

fototävlingen Historic Photographer of the Year Awards utses en vinnare som med ett foto lyfter fram världens främsta historiska och kulturella platser. Tävlingen hölls för första gången 2018, och en mängd bidrag skickades in från både amatörer och proffsfotografer som rest, klättrat och vandrat för att fotografera de mest symboliska platserna och de mest avlägsna, bortglömda ruinerna runt om i världen.

SLOTTET DOLBADARN AV PAUL TEMPLING

Här visar vi några av de bästa bidragen som skickats in. Motiven kommer från hela världen och tar oss med på en resa från en tågkyrkkogård i Bolivia, till slott, kloster, katedraler, bunkrar och militärsjukhus i Storbritannien och vidare österut till ett försvunnet kungadöme i Burma, en fästning i Indien, ett tempel i Thailand och en kyrka Vietnam.

Den vinnande bilden föreställer ett övergivet före detta militärsjukhus vid RAF Nocton Hall. Det fotografi som fick flest röster av allmänheten föreställde Jedburgh Abbey. Läs mer om några av de nominerade fotografierna, bilderna som vann, vad som inspirerade fotograferna och varför juryn valde just dem.

Nominerad

Paul Templing bestämde sig för att få ut så mycket av möjligt av slottet Dolbadarns läge i nationalparken Snowdonia i Wales. Eftersom parken skyddas mot ljusföroreningar av organisationen International Dark Sky Association är det artificiella ljuset begränsat för att besökarna ska kunna se stjärnorna bättre. ”Molntäcket sprack upp precis tillräckligt länge för att Vintergatan skulle synas när den sjönk ner mot horisonten den här varma sommarkvällen”, säger Paul.

6 AAH Annual Historia SE innehall.indd 6

07.12.2018 08:12

Årets bästa historiska bilder

TÅGKYRKOGÅRD I BOLIVIA AV PAMELA JONES Proffsfotografen Pamela Jones förklarar sitt foto: ”Strax utanför Uyuni i Bolivia lämnades flera tåg till sitt öde på 3 600 meters höjd. Järnvägen byggdes av britterna och transporterade mineraler till Stilla havet fram tills gruvindustrin kollapsade under 1940-talet.”

SKYDDSRUM FRÅN ANDRA VÄRLDSKRIGET AV DANIEL SANDS Daniel Sands ansträngde sig för att få till ett så bra nomineringsbidrag som möjligt. Efter att ha fått tillträde till en bunker från andra världskriget som restaurerats i hemlighet arrangerade fotografen ljus och dimma för att få till slutbilden.

WELLS-KATEDRALEN AV RICHARD NASH I fokus för Richard Nashs bidrag finns den medeltida biskopen Ralph av Shrewsbury i Wells Cathedral i brittiska Somerset. Statyn har försiktigt skurits fram ur alabaster och prydde ursprungligen mitten av koret. Den flyttades senare till de norra gångarna under 1700-talet och vanställdes. ”Det här visar kanske hur historien förändrar vår syn på individerna”, säger Richard.

7 AAH Annual Historia SE innehall.indd 7

07.12.2018 08:13

Årets bästa historiska bilder

MANG LANG-KYRKAN I VIETNAM AV TRAN HUNG DAO Om det inte vore för cyklisten med den konformade hatten längst ner till höger hade du kanske inte anat att Mang Lang-kyrkan ligger i Vietnam. Den romersk-katolska kyrkan, byggd i gotisk arkitekturstil, skapades av den franske missionären fader Joseph Lacassagne 1892. Det är lika mycket en påminnelse om landets koloniala förflutna som det är en helgedom byggd till den salige Andreas av Phú Yên, Vietnams protomartyr.

WAT MAHATHAT, AYUTTHAYA I THAILAND AV MATHEW BROWNE Resefotografen Mathew Browne förklarar sitt nominerade foto: ”Wat Mahathat är ett 1300-talstempel som slogs i ruiner 1767 när den burmesiska armén invaderade Ayutthaya. Med tiden har ett träd vuxit runt ett av de kvarvarande Buddha-stenhuvudena, så att det nu är helt omslutet av rötterna och bara ansiktet tittar ut.”

8 AAH Annual Historia SE innehall.indd 8

07.12.2018 08:13

Årets bästa historiska bilder

EDINBURGH CASTLE AV DARYN CASTLE Den här nominerade bilden ger en unik vy av Skottlands huvudstad ur ett kanontorn i Edinburghs historiska slott. ”Jag tyckte att stadsvyn över den gamla kanonen var otroligt filmisk och den förflyttade mig bakåt i tiden”, säger Daryn från Banbury.

DET ARKEOLOGISKA OMRÅDET BAGAN AV ANA CAROLINE DE LIMA

Fotojournalisten Ana Caroline de Lima fångade den här otroliga bilden av Bagan, huvudstad i det försvunna kungadömet Pagan i dagens Burma. Här fanns tidigare 10 000 buddisttempel. 2 200 finns kvar i olika stadier av reparation. ”Templen i Bagan är unika under”, säger Ana.

9 AAH Annual Historia SE innehall.indd 9

07.12.2018 08:13

Årets bästa historiska bilder

UTGÅNG TILL DEN HELIGA SJÖN AV FELIPE DE CASTRO HORTA HOFFMANN MARTINS Felipe de Castro Horta Hoffmann Martins fångade den här bilden från Jaisalmerfästningens murar, en av de största helt bevarade befästa städerna i världen. Trots att den ligger vid en helig sjö finns det här kulturarvet i hjärtat av Tharöknen i indiska Rajastan.

10 AAH Annual Historia SE innehall.indd 10

07.12.2018 08:13

Årets bästa historiska bilder

JEDBURGH ABBEY AV JENNA JOHNSTON Kulturarvskonsulten Jenna Johnston från Manchester, som ger råd om hur man bygger om skyddade objekt, vann allmänhetens pris med den här bilden av Jedburgh Abbey vid skotska gränsen. ”Det här fotografiet av det augustinska klostret Jedburgh från 1100-talet togs på en kursresa 2011. Den där kursen, och den där resan, gav upphov till min förkärlek för medeltida arkitektur”, säger Jenna. Tävlingsdomaren Dan Korn, vicedirektör för programläggning och chef för tv-kanalen History, säger: ”Det som kom in var av sådan kvalitet att det var svårt att välja en vinnare. Alla deltagare förtjänar ett stort tack för sin talang och kreativitet.”

Allmänhetens vinnare

Vinnaren

Den vinnande bilden togs av Matt Emmet och föreställer ett övergivet militärsjukhus i Lincolnshire som lånades ut till amerikanska styrkor under Kuwaitkriget. Det var tänkt att hysa skadade soldater som flugits tillbaka från Irak, men fick bara 35 patienter. Domaren James Hoare förklarar varför han tyckte Matts bild skulle vinna: ”Bevarasom-hittat har allt mer blivit en del av kulturarvslandskapet och Matt fångar inte en frusen bild ur ett förstenat förflutet, utan en bild av den pågående historien. Det här är i högsta grad levande historia som skiftar som solsken genom ett bladverk. Det påminner oss inte bara om föränderligheten i det vi har, utan även om föränderligheten i hur vi minns det.”

RAF NOCTON HALL OCH DET AMERIKANSKA MILITÄRSJUKHUSET AV MATT EMMETT

11 AAH Annual Historia SE innehall.indd 11

07.12.2018 08:13

KUNGLIGA .. HARSKARE

De otroliga berättelserna om några av historiens mäktigaste och mest magnifika monarker. erklighetens 014 V Macbeth

Den sanna historien om den röde kungens väg till makten.

020 M änniskans bäste vän

Historiens mest älskade kungliga husdjur.

024 H enrik VIII: Den unge tyrannen Hur en hetlevrad prins blev den störste inom Tudor-ätten.

AAH Annual Historia SE innehall.indd 12

034 Edvard I

”Skotska hammaren” styrde med järnhand.

038 D en skandalösa Katarina den stora

Hon förtrollade ett helt imperium med sex, lögner och militär makt.

046 10 mordlystna kungar Vilka kungar orsakade mest blodsspillan?

07.12.2018 08:13

13 AAH Annual Historia SE innehall.indd 13

07.12.2018 08:13

Kungliga hĂ¤rskare

14 AAH Annual Historia SE innehall.indd 14

07.12.2018 08:13

VERKLIGHETENS

MACBETH DEN SANNA HISTORIEN OM KUNGENS BLODIGA UPPGÅNG. Var den medeltida monarken verkligen en så förrädisk tyrann som Shakespeare framställde honom?

Av Peter Price

acbeth är ett av William Shake speares mest berömda verk och det har trollbundit publiken med berättelser om mord, förräderi och övernaturliga inslag i flera hundra år. Det är berättelsen om en ambitiös adelsman vars maktlystnad gör att han dödar sin vän och konung för att kunna inta tronen, påhejad av en profetia från tre häxor och sin grymma hustru. Macbeths förräderi gör att hans fiender kommer tillbaka för att hämnas, och i slutet dör han ensam och utan vänner. Vi vet inte mycket om den verklige Macbeth som levde 1005–1057. Informationen vi har antyder att hans trontillträde skiljde sig från Shakespeares tragedi, men det verkar inte ha varit mindre blodigt. Vi har en man vars ambition drev honom att bli härskare över kungariket Moray och sedan hela Skottland – en bedrift som krävde att han dödade sina fiender. Poeten behövde inte leta länge för att hitta dramatik och intrig, men han berättade inte hela historien. Macbeth var inte lika hemlighets full som sin litteräre motsvarighet. Han styrde ett starkt och stabilt Skottland i nästan ett decennium, och satte landet på den europeiska kartan. Skottland var under 1000-talet en helt annan plats än den vi känner till idag. Det bestod av ett lappverk av löst sammanslutna kungariken. Alba var den största och mest centrala staten. Det sjöfarande jarldömet Orkney, styrt av jarlen över öarna, annekterade Yttre Hebriderna och den norra spetsen av fastlandet. Strathclyde utgjorde området från Glasgow till Penrith. Moray, där Macbeths släkt styrde, omfattade Inverness och Aberdeenshire. Det är omöjligt att fastställa exakt hur de

här kungadömena interagerade med varandra, men många historiker tror att de alla styrdes autonomt av en härskare som lydde under en mer övergripande kung över Skottland. Det här systemet skulle ha liknat de irländska över kungarna under samma period. Malcolm II styrde från sitt säte i Alba och var överkung i Skottland när Macbeth föddes. Generationer av krig och klankonflikter hade gjord att Skottlands krona gått från bror till bror snarare än den mer välbekanta principen om den förstfödde, där kronan ärvs från far till son. Eftersom många skotska kungar under 900och 1000-talet dödades av sina rivaler såg det här systemet till att någon alltid stod redo att styra, och att antalet personer med anspråk på tronen hela tiden växte. Malcolm var en mäktig person i regionen. Han dödade sin före trädare, Kenneth III, 1005 och påstås ha säkrat sitt territorium genom att besegra en armé från Northumbria i slaget vid Carham (omkring 1016). Han stärkte inte bara Skottlands grepp om området mellan floderna Forth och Tweed utan intog även Strathclyde vid samma tidpunkt. Malcolm var lika skicklig som politiker som general. Han såg hur det normandiska feodal systemet fungerade längre söderut och bestämde sig för att trotsa traditionen. Han gav vidare kronan direkt till sin arvinge. Han började göra sig av med alla rivaliserande tronpretendenter på ett väldigt direkt sätt – han dödade dem. Det är mycket troligt att Macbeth var Malcolms yngre kusin, så han hade tur som överlevde utgallringen. Malcolm är det enda verkliga exemplet i det medeltida Skottland på en seriemördare. Hans konsolidering av makten var utan tvivel mycket värre än något det den verklige Macbeth gjorde.

”POETEN BEHÖVDE INTE LETA LÄNGE FÖR ATT HITTA DRAMATIK OCH INTRIG.”

AAH Annual Historia SE innehall.indd 15

15 07.12.2018 08:13

Kungliga härskare Ett stort problem med Malcolms plan var dock att det inte finns några bevis för att han faktiskt fick någon son, bara döttrar. I stället ärvde hans dotterson Duncan kronan och blev Duncan I. Det är antagligen den gode kungen Macbeth förråder i Shakespeares pjäs. Kungariket Moray styrdes av en mormaer, en styresman, och det var den positionen Macbeths far Findlaech, eller Findley, hade. Det här innebar att Macbeths namn var ganska ovanligt. ”Mac” betyder oftast ”son till” – som att ”Macduff” betyder ”son till Duff” – men eftersom Macbeths far hette Findley betydde hans namn ”son till livet”. Senare i livet skulle Macbeth bli känd under ett annat namn: ”den röde kungen”, förmodligen för sina framgångar på de blodindränkta slagfälten. Trots att Malcolm II var överkung visade Findley honom ingen respekt, utan en ständig ström av härjningståg skickades till Malcoms territorium. Det här tydliga uppvisandet av aggression dämpades av en intern strid där Findley störtades och mördades av sin brorson Gille Coemgaín. Morays nye härskare skulle sedan gifta sig med en skotsk prinsessa, Gruoch – släkt med Kenneth III, som Malcolm dödat för att få överta makten. Förutom att ärva Moray kunde deras son Lulach ställa krav på titeln överkung. Det här kunde ha placerat pojken i Malcolms skottlinje, men Macbeth kom i vägen. Findleys son ville ta tillbaka Moray. 1032 låstes Gille Coemgaín och 50 andra av hans följare in i en sal som antändes. Alla på insidan dog. Även om det finns viss tveksamhet kring vem som beordrat dödandet framstod Macbeth som den som hade mest att vinna på det. Allt motstånd mot Macbeth dog i elden och han var nu Morays obestridde härskare. Listigt nog gifte sig också Macbeth med Gille Comgaíns änka och blev förmyndare Ett 1600-talsporträtt av Macbeth. Ingen autentisk avbildning av kungen har överlevt.

Lady Macbeth verkar inte ha något gemensamt med Macbeths verkliga fru, Gruoch.

för deras son. Det här är ett av några få exempel på hur Macbeth uppvisade den slughet som Shakespeare tillskrev honom. Macbeth hann bara bli kung över Moray innan han fick koncentrera sig på sina norra gränser och slå ner jarl Torfinn den mäktige som växte sig allt starkare. I den fornnordiska Orkneyinga Saga nämns Karl Hundason som skottarnas konung och i den beskrivs Torfinns kamp mot honom för att behålla kontrollen över de allra nordligaste delarna av Skottland, Caithness och Sutherland. Hundason har också föreslagits vara den verklige Macbeth, men anledningen till det är okänd. Om det är sant misslyckades Macbeth med att ta ifrån Torfinns hans positioner på fastlandet, men eftersom den nordiske jarlen fick sitt smeknamn på grund av sin enorma kroppsbyggnad och skicklighet i strid var han kanske ett alltför hårt motstånd. När Duncan tog över kronan 1034 såg Macbeth kanske sin chans att få ökat inflytande och kunna tillskansa sig tronen över hela Skottland. Duncan ansågs vara en ineffektiv härskare. Han beskrevs som ”en man som kommit sig högt över sin position” – helt annorlunda än den skräck injagande Malcolm II. Vår nutida tolkning av Duncans regenttid som fredlig härstammar i stort från pjäsen, men det verkar som om Shakespeare valde de bästa bitarna och åsidosatte det dåliga för att göra kungen till en bättre motpol till Macbeths tyranni och ambition. Duncan I dog för Macbeths hand, men gärningen utfördes inte i nattens mörker i en sovkammare. De två möttes på slagfältet 1040, nära Elgin, och där dödades Duncan. Om det var Macbeth som gjorde det är okänt, men med viss poetisk omskrivning blir konfrontationen ett dramatiskt slut.

De brittiska öarna har en historia av kungligt maktövertagande och Macbeth passar helt klart in i kategorin. Många av kungarna före honom hade tagit tronen med brutal makt. Ett våldsamt övertagande var faktiskt så vanligt i Skottland vid den här tiden att Duncan I:s fredliga kröning var något av ett undantag. Förutom att han dödat Duncan kunde Macbeth också hävda att han var arvinge till den skotska tronen på sin mors sida och, förstås, sin styvson Lulachs. Hans anspråk var tillräckligt starkt för att han skulle krönas utan motstånd. Efter hans död flydde Duncans son, en till Malcolm, landet. När Macbeth blivit kung var det inte många som motsatte sig honom under hans regenttid. Men efter att han, som härskare över Moray, drabbat samman med jarlen över Orkney utmanades hans styre av Duncan I:s far Crinán, abbot i Dunkeld, 1045. Den här mäktige mannen skulle ha kunnat bli ett horn i Macbeths sida, men efter en kort och våldsam strid låg Crinán och 180 av hans män döda. Det här var inte en era av stora fältslag i Skottland och många av de strider Macbeth utkämpade var av mycket mindre omfattning än exempelvis slaget vid Hastings, som utkämpades 1066 – cirka tio år efter hans död. Crináns uppror innebar att Malcolm II:s ätt försökte hävda sig för att kunna sätta den framtida Malcolm III på tronen. Precis som i pjäsen vann Macbeth kronan genom ett blodbad och de döda kom tillbaka för att spöka för honom. Men efter att han slagit ner det här upproret gjorde Macbeth något som ingen annan kung över Skottland någonsin gjort. Han for på pilgrimsresa till Rom. Den här resan borde ha tagit månader, så det innebar att han kände sig säker på att hans makt var tillräckligt säker och stabil för att han

”MÅNGA AV KUNGARNA FÖRE HONOM HADE TAGIT TRONEN MED BRUTAL MAKT.”

16 AAH Annual Historia SE innehall.indd 16

07.12.2018 08:13

Verklighetens Macbeth

DE FYRA KUNGARIKENA

Under 1000-talet var Skottland inte ett land, snarare en samling självständiga kungariken.

MORAY

Ett stridslystet självständigt kungarike inom Skottland. Det omfattade merparten av högländerna och fungerade som en buffertzon mellan kungen av Skottland och jarlen över öarna. Även om dess härskare oftast var underställda kungen stred många av Morays härskare vidare tills regionen slogs ner för gott av David I år 1130.

ALBA

Ett annat namn på kungariket Skottland. Det här var kungens säte. Ständiga spänningar mellan Alba och Moray skulle forma det politiska landskapet i områdena fram till enandet 1130. Kungarna över Alba var också nästan ständigt i krig mot sina grannar söderut i England.

SLAGET VID LUNFANNON

Platsen för Macbeths slutstrid. Under reträtten från slakten av Malcolm III:s styrkor överrask ades Macbeth och hans män och de intog sin sista skans. Hans kropp begravdes på ön Iona, som enligt traditionen var begravningsplats för Skottlands kungar.

STRATHCLYDE

Strathclyde införlivades i den skotska kungens domäner av Malcolm II och har kallats M74:ans kungarike på grund av den moderna motorväg som löper genom det historiska området. Det var även känt som kungariket Cumbria och blev en del av Skottland 1066.

SYMBOLER Strathcylde Moray Alba Jarldömet Orkney

VIKINGARNA

Härskarna i den här regionen ockuperade Yttre Hebriderna och den norra spetsen av det skotska fastlandet. De härstammade från vikingaplundrare med ursprung i Skandinavien. Orkneyjarlen Torfinn den mäktige stred mot Macbeth och hans änka gifte in sig i den gaeliska kungafamiljen.

SCONE

Den traditionsenliga kröningsplatsen för Skottlands kungar. Ödesstenen, även kallad Sconestenen, är den kröningssten som kungen satt på. Stenen togs av Edvard I och återfördes till Skottland först under 1900-talet.

SLAGET VID DUNSINANE HILL I slaget, som blev berömt genom pjäsen, marscherade Siward av Northumbria norrut och hotade Macbeths södra gränser. Trots att han hade normandiska legosoldater på sin sida besegrades Macbeth, och han förlorade de södra delarna av sitt kungarike.

NORTHUMBRIA

Under Macbeths regenttid styrde greve Siward, en mäktig anhängare till kung Knut, det stora och mäktiga kungariket Northumbria. Även om Siward besegrade Macbeth och installerade sin allierade för att styra över södra Skottland förlorade han sin son på slagfältet.

17 AAH Annual Historia SE innehall.indd 17

07.12.2018 08:13

Kungliga härskare

DEN SKOTSKA PJÄSEN

Vilka andra delar av Macbeths historia ändrade Shakespeare på? BANQUOS SPÖKE

I pjäsen är Banquo en vän som Macbeth mördar, bara för att sen bli jagad av hans spöke. Banquo var en mytisk figur som ätten Stuart – inklusive kungen Jakob I & VI – påstod sig vara ättlingar till. För att vinna monarkens gunst låter poeten till och med häxorna förutspå Jakobs ankomst i pjäsen genom att säga till Banquo: ”Själv icke kung, du far åt kungar blir.” I verkligheten härstammade Stuartätten sannolikt från en bretonsk släkt som kom till Skottland efter slaget vid Hastings och efter Macbeths styre.

LADY MACBETH

Shakespeares första dam är en av de mäktigaste kvinnorna i littera turen, en skoningslös drottning med stora ambitioner. Tyvärr vet vi ganska lite om Macbeths verkliga fru Gruoch, eller hennes del – om någon – i sin mans väg mot makten. Holinsheds krönika kan ha inspirerat pjäsförfattaren. Engelsmannen Holinshed beskrev de skotska kvinnorna som lika blodtörstiga som männen i strid: ”De slaktade den första levande varelse de fann, i vars blod de inte bara badade sina svärd utan även doppade sina tungor.”

MÄRKLIGA SYSTRAR

Häxorna med sitt ”gryta bubbla, brasa brinn” är några av de mest välkända figurerna i Shakespeares Macbeth. Även om det är troligt att människorna i 1000-talets Skottland trodde på häxor är deras närvaro mer talande för Shakespeares tid. En häxerilag som gjorde det tillåtet att döda häxor godkändes av Elisabet I 1563. Hennes efterträdare, Jakob I & IV, var besatt av häxeri och skrev en avhandling på tre böcker, Daemonologie, 1597. I Macbeth förbannar Shakespeares första häxa skeppet Tiger så det drabbas av en storm som ska vara i 81 veckor. Ett verkligt skepp med samma namn nådde Milford Haven efter en traumatisk resa som varat precis så länge i juni 1606 medan Shakespeare skrev pjäsen. Men referensen kan även ha påmint Shakespeares publik om de mycket omskrivna häxerirättegångarna i North Berwick 1590–1592. Mer än 70 skotska kvinnor drogs inför rätta, vissa erkände efter tortyr att de försökt sänka Jakobs fartyg genom att skapa en storm när han seglade till Köpenhamn 1589.

”TIO TUSEN DOLLAR”

I originalpjäsen berättar den mindre karaktären Ross för Duncan att Macbeth krävt en lösensumma från den norske kungen som ska betalas i dollar. Shakespeare hänvisar här inte till den amerikanska valutan utan använde ett angliserat namn på den tyska thalern. Den här valutan användes ofta i Skottland under poetens tid, men thalern myntades inte förrän på 1400-talet – 400 år efter att Macbeth dog.

EKVIVOKATION

Macbeths portvakt talar om ”ekvivokation” – att undvika att begå synden att ljuga och i stället antyda något osant genom att uttrycka sig tvetydigt. Även om det här kanske låter som svårtydda moraliska bryderier för ett modernt öra var det en mycket politisk fras på Shakespeares tid. Henry Garnet, en jesuitpräst, avrättades genom hängning, dragning och fyrdelning för ”delaktighet” i Krutkonspirationen 1605. Garnet hade fått höra talas om planen på att spränga parlamentshuset, men inte rapporterat det till myndigheterna eftersom han då skulle ha brutit mot tystnadsplikten. Garnets skrifter på ämnet ekvivokation kritiserades offentligt och användes emot honom under rättegången.

THAN AV GLAMIS

I pjäsens början beskrivs Macbeth som than av Glamis och befordras till than av Cawdor av Duncan för sina insatser i striden mot Norge. En ”than” var en skotsk adelsman som styrde över en del av landet i kungens namn. Den faktiske Macbeth var av avsevärt högre börd – han var moramaer av Moray innan han erövrade hela Skottland. Shakespeares sammanblandning verkar härstamma från hans källmaterial, en förkortad historiebeskrivning känd som Holinsheds krönika som publicerades 1577.

inte skulle behöva frukta ett maktövertagande. Macbeth bjöds in till ett påvejubileum som hölls av påven Leo IX. Medan Macbeth var i Rom ”strödde han pengar omkring sig”, vilket antyder att han hade en stor förmögenhet. Skottland blomstrade, eller hade i alla fall inga ekonomiska problem under hans styre. Macbeths besök i Rom visar även på en kunskap om den övriga världen och att Skottland hade en viktig plats på den europeiska kartan under hans regenttid. Som ett ytterligare tecken på att Skottland var öppet för internationella affärer omnämns även normander i Skottland under hans regenttid, då han tog två i tjänst 1052. Efter att ha lämnat Edvard Bekännaren anslöt sig två riddare, Osbern och Hugh, till Macbeths militära råd. Tyvärr var deras insats i fälttågen försumbar, i motsats till ryktet om normander som militärt skickliga, och de dödades vid Dunsinane. Det här var början på problemen vid Macbeths södra gränser. I striden, samt i pjäsen, marscherade en massiv, välutrustad armé norrut från England, ledd av Siward, den mäktige greven av Northumbria. Även om Birnam Wood inte slet upp sig med rötterna, som Shakespeare skrev, låg cirka 3 000 skottar och 1 500 engelsmän döda vid dagens slut – enorma dödsantal för den tiden. Även om Macbeth överlevde striden förlorade hans kungarike ett område när Siward krönte Duncans exilarvinge till kung över Strathclyde. Siwards död ett år senare måste ha fyllt Macbeth med hopp, men det skulle bli kortlivat. Malcolm Canmore, den framtida Malcolm III, sökte hämnd för sin fars död och hade siktet inställt på kronan. Han marscherade in i Skottland 1057 och överraskade Macbeth och hans män vid

18 AAH Annual Historia SE innehall.indd 18

07.12.2018 08:14

Verklighetens Macbeth Duncan I dödades i strid, inte i sin säng.

Lumphanan i Aberdeenshire. Han kan ha kommit från Orkney eftersom han var gift med Torfinn den mäktiges änka, vars tidigare konflikter med Moray gjort dem till fiender. Macbeths fiender enades emot honom. Med sina styrkor höll Malcolm Macbeth vid Lumphanan och efter en hård strid föll han på slagfältet. Det verkar passande att Macbeth dödades av Duncan I:s sons svärd, samma man som han dödat för att få överta kronan. Kanske var det den här överväldigande känslan av gudomlig rättvisa som övertygade Shakespeare om att välja just den här kungen till sin pjäs. Men Malcolm intog inte tronen direkt. Macbeths styvson med det ädla arvsanlaget togs till Scone av lojala följare och kröntes till kung efter sin styvfar. Lulachs styre – han kallades ”den olycklige” eller, av mindre generösa krönikeskrivare, ”idioten” – skulle bli kort. Bara fyra månader senare dödade Malcolm honom vid Essie 1058 och intog tronen som Malcolm III. Den medeltida skotska historien är mörk. Enligt en alternativ berättelse kombinerade Lulach och

Malcolm sina styrkor för att hämnas på Macbeth, mannen som dödat båda deras fäder. Efter hans död kan Malcolm ha vänt sig mot sin allierade och själv intagit tronen. Hur det än gick till avgick Malcolm III med segern och avslutade Macbeths liv för gott. Macbeths agerande var inte ovanligt för en skotsk kung vid den här tiden då blod och strid var vanligt, men hans historia har helt klart blivit mycket mer berömd tack vare Shakespeares dramatiska uppmärksamhet. Även om han inte var den tyrann han framställs som i pjäsen tog Macbeth tronen med skoningslös styrka och gav upphov till en blodig och turbulent regenttid i den skotska historien. Vi får en känsla av att Macbeth var en kapabel härskare och en ambitiös man som hämnades sin fars död och härskade över Moray genom att utnyttja den politiska situationen och använda sin militära makt för att göra anspråk på den skotska tronen. Även om han kunde härska obehindrat i många år fick han lida för sina strider och han dödades av män som ville ha hämnd.

”MED SINA STYRKOR TRÄNGDE MALCOLM IN MACBETH VID LUMPHANAN.”

Macbeth och Banquo träffar häxorna, ännu ett påfund Shakespeare lånat från Holinsheds krönika.

19 AAH Annual Historia SE innehall.indd 19

07.12.2018 08:14

MÄNNISKANS BÄSTA VÄN

Edward VII poserar för ett fotografi med sin älskade hund Caesar runt år 1905.

Av Jessica Leggett

Allt ifrån katter och hundar till orangutanger och elefanter: här är historiens mest älskade husdjur.

et finns inget som liknar bandet mellan människan och våra husdjur, och de kungliga är inget undantag. Under historiens gång har de setts med sina lojala följeslagare vid sin sida. För många av dem var det husdjuren som gav dem den ovillkorliga kärlek, tillgivenhet och lojalitet som de kanske hade svårt att hitta hos andra på grund av titlarna de bar. Många av berättelserna värmer hjärtat och ger i vissa fall ett annat perspektiv på en historisk figur. Berättelser om drottning Victoria av England fokuserar oftast på hennes äktenskap med prins Albert och de fyra decennier då hon sörjde hans död. Men hennes barndoms kärlek till Dash, hennes älskade King Charles Spaniel, visar på en ensam, isolerad ung flicka som bara hade sin hund som sällskap. Victoria hade kvar sin kärlek till djur hela livet och hon var känd för att bland annat äga getter, papegojor och till och med en åsna. Det var starten på den brittiska kungafamiljens långa kärlek till djur. Självklart finns det också gånger då begreppet ”husdjur” används väldigt löst när det gäller härskarna och deras djur. Ivan IV av Ryssland, allmänt känd som Ivan den förskräcklige, var en brutal och paranoid man. Historiska redogörelser över hans liv nämner ofta att han ägde björnar som husdjur, men hans förhållande till dem var knappast lojalt eller tillgivet. Ivan lät med flit sina björnar svälta så att de skulle vara redo för nästa måltid, vilket vanligtvis var en fånge som han lät kasta ner i deras bo – knappast ett exempel på den domesticering begreppet husdjur antyder. Det har funnits många exempel under historiens gång och vi har valt ut sju särskilt speciella förhåll anden mellan husdjur och deras mäktiga ägare.

”Deras husdjur gav dem den ovillkorliga kärlek, tillgivenhet och lojalitet som de kanske hade svårt att hitta hos andra.” 20 AAH Annual Historia SE innehall.indd 20

07.12.2018 08:14

Människans bäste vän

PÅVE LEO X & HANNO Elefanten som stal både påvens och hela stadens hjärta.

Caesar ledde Edwards begravningsprocession 1910.

KUNG EDWARD VII & CAESAR Hunden som stannade hos sin husse ända in i slutet. Precis som sina föräldrar, drottning Victoria och prins Albert, tyckte kung Edward VII om hundar och han ägde flera stycken i sitt liv. Men av alla hundar var det förhållandet med Caesar, hans brunvita strävhåriga foxterrier, som känns lite extra. Caesar levde ett liv i lyx med Edward. Han följde med honom utomlands och sov i en fåtölj vid sin husses säng. Caesar hade en egen tjänare, en page, som tvättade honom och höll honom ren. Även om han aldrig brydde sig särskilt mycket om andra människor blev han uppspelt när han såg sin husse. När han betedde sig illa skakade Edward sin käpp mot honom och sa: ”Stygga, stygga hund”. Trots det blev Edward aldrig arg på Caesar utan brast oftast ut i ett leende strax efter utskällningen. När Edward avled 1910 blev Caesar deprimerad. Han jagade genom Buckingham Palace på jakt efter sin husse och vägrade att äta tills drottning Alexandra trugade honom. Eftersom Alexandra visste hur mycket kungen älskade Caesar beordrade hon att hunden skulle leda begravningsprocessionen före alla statsöverhuvuden, inklusive kung George V och kejsar Wilhelm II. Alexandra tog hand om Caesar ända fram till hans död 1914.

Hanno var en vit indisk elefant som påve Leo X fick i gåva 1514 av kung Manuel I av Portugal. Hanno deltog i ingångsprocessionen för kungens ambassadörer och han var täckt ”med guldbrokad och bar på en sittkorg i silver”. När han nådde fram till påven drog han in vatten i snabeln och duschade dem som samlats, inklusive självaste Leo! Hanno gladde påven och staden Rom eftersom de inte sett en elefant sedan det fallna rikets dagar. Leo skrev till och med till Manuel för att tacka honom och menade att Hanno hade ”för vårt folk blivit ett mirakulöst föremål”.

Manuel hade skickat en rad andra exotiska djur, som leoparder, papegojor och geparder, för att få påvligt stöd för Portugals handels expansion. Men det var Hanno som Leo – och folket – föll för. När han gick bort bara två år senare var Leo förtvivlad. Han gav konstnären Raphael i uppdrag att skapa en minnesfresk till Hannos ära, en fresk som tyvärr inte finns längre, och han skrev personligen den medföljande inskriptionen. Hanno begravdes under Vatikanens gårdsplan, där hans kvarlevor upptäcktes 1962.

”Hanno gladde påven och staden Rom eftersom de inte sett en elefant sedan det fallna rikets dagar. Leo skrev till och med till Manuel för att tacka honom.”

Hanno var älskad av påven och blev snabbt hans favorit.

21 AAH Annual Historia SE innehall.indd 21

07.12.2018 08:14

Kungliga härskare

ELIZABETH II & SUSAN Huset Windsors favoritras. 1933 köpte prins Albert, hertigen av York, Pembroke Welsh-corgin Dookie till sina döttrar, prinsessan Elizabeth och prinsessan Margaret. Dookies ankomst visade sig bli starten på släkten Windsors långa kungliga förhållande till rasen. När prinsessan Elizabeth fyllde 18 år 1944 köpte henne far, nu kung George VI, ännu en corgi, Susan, till henne. De två syntes ständigt vid varandras sida och Susan smögs även in i Elizabeths vagn när hon och Philip åkte på bröllopsresa 1947. Susan levde tills hon var nästan 15 år gammal och dog 1959. Elizabeth, som nu var drottning, ville hylla sin trogna följeslagare och lät göra ett minnesmärke över henne som hon personligen utformade och gjorde inskriptionen till. Totalt har drottning Elizabeth ägt mer än 30 corgis, alla ättlingar till Susan. Hennes nuvarande, Holly och Willow, är den 14:e generationen. Trots sin enorma roll i det offentliga har hon alltid varit otroligt blyg och det har sagts att hennes älskade hundar blir en slags buffert i sociala situationer när hon känner sig över väldigad. Framför allt ger de henne mycket kärlek och tillgivenhet som kanske bara de kan, omedvetna om hennes kungliga status.

MARIA STUART & GEDDON Den hängivne hunden och hans ensamma matte. Hundarna gav Maria Stuart det sällskap som hon saknade. Vid bara fem års ålder skickades hon för att bo i det franska hovet. Drottningen kände sig ibland isolerad och dessvärre fick hon samma upplevelse när hon till slut återvände till Skottland efter 13 år, som en främling i sitt eget land. Maria fann dock tröst i sina älskade hundar. Hennes tragiska öde 1587 blir ännu mer gripande när man läser om hennes älskade hund Geddon. Skye-terriern Geddon höll Maria sällskap under de sista åren av sitt liv när hon hölls fången av sin kusin, drott ning Elisabet I. Vid avrättningen gick Maria långsamt fram till schavotten och lade sitt huvud på blocket, där bödeln halshögg henne med två yxhugg. När hennes kropp plockades ner såg de närvarande att det rörde sig under hennes kläder – under underkjolen fanns den skräckslagne Geddon. Bödeln försökte föra bort honom, men han rymde, sprang tillbaka till sin matte och kröp in mellan hennes kropp och hennes avhuggna huvud. Den lojala lilla hunden var täckt av blod och fick ledas bort med tvång för att badas.

George VI gav omedvetet upphov till sin äldsta dotters livslånga kärlek till corgis.

FARAO RAMSES II OCH HANS STORA KATTER Lejonparten av kunglig kärlek i Egypten. Ramses II ägde en rad olika exotiska djur, men han tyckte särskilt mycket om katter. Faraon hade ett antal lejon och geparder som strök runt i palatset. Det här är förstås inte förvånande eftersom katter ansågs vara heliga djur i det antika Egypten. Intressant nog ansåg den tidens egyptier att lejon var stora katter, men geparder små katter! Det lejon som Ramses hade som husdjur är det som oftast förknippas med honom. Lejonet var inte bara faraons husdjur utan även en symbol för status och makt. Han ska enligt uppgift ha tagit med sig sitt husdjur till slaget mot hettiterna vid Kadesh, där lejonet modigt stod på sin husses sida under striden. Det är den här bilden av faraon och hans lejon som brukar avbildas i konstföremål föreställande den berömda striden. Ramses II vid slaget vid Kades 1274 f.Kr. med sitt trogna lejon lojalt vid sin sida.

22 AAH Annual Historia SE innehall.indd 22

07.12.2018 08:14

Människans bäste vän

KEJSARINNAN JOSÉPHINE & ROSE Ett osannolikt sällskap i Napoleons Frankrike. Kejsarinnan Joséphine, Napoleons första hustru, hade ett menageri av exotiska djur som hon älskade, men mest älskade hon sin orangutang Rose. Troligtvis var Rose döpt efter Joséphines favoritblomma och hon presenterades för kejsarinnan av general Charles Decaen, guvernören av Pondicherry. Hon var den första av sin art som kom till Frankrike och hon visade snart vilken intelligent varelse hon var. Rose var känd för att bära vita bomullsnattlinnen och för att uppföra sig väl. Hon hälsade på kejsarinnans gäster på ett mycket värdigt sätt. Rose åt vanligtvis sin favoriträtt, rovor, till middag och satt ”vid bordet med kniv och gaffel”. Dessutom rapporterades det att Rose faktiskt sov i samma säng som Joséphine och Napoleon, vilket visar hur viktig hon var för kejsarinnan. Även om Joséphine älskade Rose mycket kunde inte orangutangen anpassa sig till ett liv i fångenskap. Bara fem månader efter att hon kommit avled hon och lämnade en förtvivlad kejsarinna efter sig. Eftersom Joséphine själv hade ett intresse för biologi skickade hon Roses kropp till Georges-Frédéric Cuvier, förste djurskötare vid menageriet på Paris naturhistoriska museum, så att han kunde studera den.

Joséphine blev förtvivlad när Rose dog och donerade orangutangens kropp till vetenskapen.

”Rose var känd för att bära vita bomullsnattlinnen och för att uppföra sig väl.” Nero matade sin älskade tiger med sina fiender.

KEJSAR NERO & PHOEBE Även om en tiger kanske inte är det mest självklara husdjuret idag var läget ett helt annat för den romerske kejsaren Nero. Efter att en vildsint tigrinna imponerat på honom i en strid mellan vilda djur i Kolosseum bestämde sig kejsaren – som är mest känd för att inte ha gjort något alls medan Rom brann – för att rädda djuret och adoptera henne. Nero kallade sitt nya husdjur för Phoebe och hon blev snart hans favorit som han ständigt höll nära sig. Phoebe fick äta middag vid kejsarens bord och han lät bygga en lyxig guldbur som hon kunde sova i om natten. Men Phoebe var inte bara tänkt att vara en husdjurstiger. Nero var känd för sin grymhet och gav mer än gärna sina fiender åt Phoebe, så hon fick ett improviserat mellanmål – den som förolämpade, sade emot eller irriterade Nero riskerade att bli uppäten levande. Tillsammans var Nero och Phoebe ett mycket farligt par!

Tröst för tigerhjärtan.

23 AAH Annual Historia SE innehall.indd 23

07.12.2018 08:14

24 AAH Annual Historia SE innehall.indd 24

07.12.2018 08:14

HENRIK VIII DEN UNGE TYRANNEN

Egoistisk, impulsiv och grym – det var en hetlevrad prins som blev den störste i Tudor-ätten.

är kung Henrik VIII beskrivs målas det ofta upp en bild av en vällustig, överviktig man som lätt överreagerar. Hans sex äktenskap, brytningen med Rom och igång sättandet av den engelska reformationen samt hans desperata kamp för en manlig arvinge intresserar oss än idag, kanske mest på grund av hans tyranni. Henrik var en omättlig monark redan från start, en man som gjorde allt som krävdes för att få det han ville ha. Han var dock en monark som egentligen aldrig skulle ha styrt. Henriks föräldrar, kung Henrik VII och drottning Elizabeth av York, fick fyra barn som överlevde spädbarnsåren: Arthur, Margaret, Henrik och Mary. Henrik var son nummer två, ersättaren till tronen, född i Greenwich Palace den 28 juni 1491. Dessvärre finns det inte så mycket information om hans tidiga liv. Med det sagt vet vi att han tillbringade sin barndom hos hovdamerna vid Eltham Palace, där han underhölls med berättelser om ridderliga kungar, medan Arthur uppfostrades för att ta över tronen. Separationen av de två bröderna innebar tyvärr att lille Henrik knappt lärde känna sin äldre bror. Även om prins Henrik fick en utmärkt utbildning fick han aldrig lära sig hur regeringen och statsstyret fungerade – han var tydligen ämnad för ett liv inom kyrkan. Plötsligt förändrades allt. 1502 dog prins Arthur tragiskt bara fem månader efter att han gift sig med den rödhåriga spanska prinsessan Katarina av Aragonien. I samma ögonblick kastades Henrik, en tioårig pojke, in i rampljuset som tronarvinge, en position som ingen hade kunnat drömma skulle bli aktuell för honom. Henrik blev hertig av Cornwall 1502 och prins av Wales 1503. För att skydda sin son från påverkan utifrån gömde hans far undan honom. Nu tror du kanske att nästa logiska steg var

Av Jessica Leggett

hand med en kall och reserverad far, som blivit att kungen skulle börja utbilda sin son i stats ännu mer innesluten efter att ha förlorat sin angelägenheterna, men så blev det inte. Lille älskade hustru och drottning. Henrik fick inga möjligheter alls att lära sig Kungen var angelägen om att om landets styrning, eftersom kungen behålla sin allians med Spanien efter fortsatte att ha kontroll över alla frågor. sin förstfödde sons död och föreslog Det här stod i skarp kontrast till den ett äktenskap mellan prins Henrik utbildning Arthur fått som arvinge. och Arthurs 19-åriga änka, Katarina. Han skickades till Ludlow Castle i Det nya äktenskapet godkändes och Shropshire för att få ännu mer ansvar. förberedelser gjordes för att få påvlig Henrik var redan isolerad, men tillåtelse. Katarina fick vittna om att situationen förvärrades när hans hennes äktenskap med den avlidne älskade mor avled i februari 1503 i Prins Arthur, Henrik prinsen av Wales aldrig fullbordats. Allt barnsäng. Elizabeths död, bara ett år VIII:s äldre bror. verkade gå enligt plan. efter att Arthur gått bort, blev ett hårt Men situationen förändrades när slag för kungafamiljen. Det tog ifrån Katarinas mor, drottning Isabella av Kastilien, dog den unge prinsen hans enda källa till värme och i november 1504. Förhållandet mellan hennes far, kärlek. Henrik fick träda in i tonåren på egen Kröningen av Henrik och Katarina 1509, med deras respektive symboler Tudorrosen och granatäpplet.

25 AAH Annual Historia SE innehall.indd 25

07.12.2018 08:14

Kungliga härskare kung Ferdinand II av Aragonien, och kung Henrik försämrades snabbt och inom kort hade den 14-årige prinsen brutit förlovningen med Katarina. Han påstås ha rättfärdigat sitt beslut genom att hävda att han tvingats gå med på förlovningen av sin far – om hans far tvingade honom att bryta förlovningen eller om han gjorde det av fri vilja har debatterats. Oavsett hamnade Katarina i den här situationen i ett limbo i England, utan inkomster eller resurser. Samtidigt växte Henrik upp till att bli en atletisk och stilig man, även om hans far fortfarande vägrade att lära upp honom till kung. Han ingav förhoppningar hos hovmän som önskade se ett slut för Henrik VII och hans hemska uppförande – prins Henriks styre verkade kunna återföra glansen till det engelska hovet. Den 21 april 1509 dukade Henrik VII under för tuberkulos och prinsen efterträdde honom som Henrik VIII. Den nye kungen, som hade två månader kvar till sin 18-årsdag, njöt av sin nyfunna frihet och började genast rensa hovet på resterna efter faderns styre. Två av Henrik VII:s mest trogna – och föraktade – rådgivare, Edmund Dudley och Richard Empson, sattes i Towern för högförräderi och avrättades senare. Samtidigt förnyade Henrik sin förlovning med Katarina och de gifte sig den 11 juni, bara två månader efter hans tillträde. Han hävdade att det var hans fars önskan på sin dödsbädd att de skulle gifta sig, vilket kan ha sagts av trots som ett svar på det förtryck han fått uppleva under den avlidne kungen. Två veckor senare reste paret tillsammans till Westminster Abbey för att krönas – Henrik och Katarina blev officiellt Englands kung och drottning. Efter kröningen fylldes Henriks hov av dans, musik, tornerspel och festligheter dag och natt. Hans outtröttliga energi påpekades av alla och hovet fick nytt liv när Henrik slösade med den förmögenhet hans far under stor möda samlat på sig under sitt regentskap. Hovmännen förundrades över den nya eran av lyx och glamour som Henrik införde.

Henry jousts as ‘Sir Loyal Heart’ in front of Catherine to celebrate the birth of their son in 1511

Advokaten och historikern Edward Hall skrev om Henrik i sitt berömda verk Halls krönika. Han skrev: ”Hans kropp, hans behagliga person, hans vänliga ansikte, prinslika utseende, med de ädla kvaliteter hans kungliga position kräver, är känt för alla, behöver inte läras in, eftersom, av brist på beräkning, jag inte kan uttrycka vilka nåderika och naturliga gåvor Gud har försett honom med.” Henrik såg uppenbarligen bra ut, var karismat isk och talangfull. Han förkroppsligade alla de kvaliteter en renässanskung skulle ha och förtrollade alla som dyrkade honom. Men förutom alla sina kvaliteter var han även impulsiv och hetlevrad. Som barn skämdes han bort och hade ingen kontakt med världen på utsidan. Han kände inte till något annat. Hans far hade undvikit kostsamma krig utomlands och i stället fokuserat på att stärka sitt styre och sitt kungarike, som härjats under Rosornas krig. Men hans son, som inspirerats av hjältesagorna han hört som liten, ville försöka efterlikna sina företrädare Edvard III, Svarte prinsen och Henrik V. Hans mål? Frankrike.

Hur han gick från storlek L till XXXL

Henrik och Katarinas gemensamma autograf, skriven åt en av deras hovdamer.

Kungens rustning visar hur hans midjemått växte.

106

112

138

Henriks stridsmundering från hans tornerspel visar hur han gick från att vara en smidig ung atlet till den voluminösa jätten vi känner igen idag. Vid 23 års ålder var hans rustning 88 centimeter i midjan och 106 centimeter i brösthöjd. Fem år senare gjordes en rustning inför Guldbrokadslägret – då var hans midja 92 och bröstet 106 centimeter. En helkroppsrustning som också gjordes 1520 visar på en mycket snabb viktuppgång med en midja på 96 och bröstmått på 112 centimeter. 20 år senare visar hans rustning inför ett tornerspel på första maj att han fått en midja på 130 och ett bröst på 138 centimeter.

130

23 år

28 år

48 år

26 AAH Annual Historia SE innehall.indd 26

07.12.2018 08:14

Henrik VIII

HENRIKS FRITID

Nöjen för en mångsidig monark.

Musik

Henrik VIII var en respekterad kompositör och musiker när han levde. En vanlig missuppfattning är att han komponerade ”Greensleeves” för Anne Boleyn, men den skapades inte förrän efter hans död. Han skrev dock en rad olika musikstycken, som finns samlade i hans berömda samling Henry VIII Songbook, som skapades omkring 1518. Av de 20 sångerna och 13 instrumentala låtarna Henrik sägs ha skrivit är ”Pastime with Good Compay” utan tvekan hans mest berömda.

”Hovmännen förundrades över den nya eran av lyx ...” Henrik VIII förklarade därför strax efter sitt tillträde 1509 att han tänkte invadera Frankrike, i stort sett för att återuppliva det hundraåriga kriget. Men England hade inga allierade som var villiga att kriga mot Frankrike och utan stöd stod han hjälplös. Det var också uppenbart att den engelska flottan behövde utökas om Henrik skulle kunna uppfylla sina drömmar om att bli en krigarkonung. Han befallde att helt nya fartyg skulle byggas, och det mest berömda var ett krigsfartyg av karacktyp, Mary Rose. Det visade sig att utländska allierade och den engelska flottans dålig skick inte var det enda som stod i Henriks väg. Även om han hade gjort sig av med de mest avskydda av faderns rådgivare behöll han några – Richard Foxe, biskopen av Winchester, och William Warham, ärkebiskopen av Canterbury. Båda var emot kriget och försökte avråda den nye kungen från att hysa sådana ambitioner i ett försök att upprätthålla den fred Henrik VII kämpat för. Som tur var för dem fick Henrik annat att tänka på ett tag när Katarina födde en pojke, prins Henrik, den 1 januari 1511. Efter att ha fått missfall året innan var födseln av en frisk arvinge glada nyheter. Överlycklig över sonens födelse höll kungen det mest spektakulära tornerspelet under sitt regentskap, i Westminster, där han påstås ha deltagit som sir Loyal Heart, för att ställa sig in hos sin hustru. Kungaparet var enormt lyckliga och de visade upp sin kärlek inför åskådarna. Men firandet förbyttes snart till förtvivlan för Henrik och Katarina. Efter bara sju veckor dog deras pojke plötsligt. Förkrossad bestämde kungen sig för att det var dags att återuppta krigsintentionerna mot Frankrike. De rätta

omständigheterna hade äntligen uppstått, tack vare de ständigt föränderliga allianser som de italienska krigen innebar. I oktober bildade påve Julius II en helig liga tillsammans med Ferdinand och den tyskromerske kejsaren Maximilian I mot Frankrikes Ludvig XII. Julius ville få Henriks stöd och han behövde inte övertalas att delta i striden mot Frankrike. Hans drömmar om att utöka landet över Kanalen var äntligen inom räckhåll.

Katarina var 23 när hon gifte sig med Henrik.

Sport

Henrik var känd för att vara sport intresserad under större delen av sitt liv och uppmärksammades för sina idrottsliga talanger som ung. Han deltog gärna dagligen i bågskytte, tornerspel, brottning och dressyr, samt spjutkastning och andra sporter. Det sägs faktiskt att när Henrik var dryga 20 år kunde han trötta ut upp till tio hästar på en dag när han var på jakt, vilket vittnar om hur vältränad han var.

Utbildning

Henrik anses allmänt vara en av Englands mest intelligenta och välutbildade kungar. Han var beläst, han hade en samling på tusentals böcker, och var även en utbildad lingvist. Han såg sig som filosof och författare, mest känd föra att ha skrivit avhandlingen Assertio Septem Sacramentorum, eller Försvaret för de sju sakramenten, 1521 som ett svar på Martin Luthers 95 teser, som spikades fast på en kyrkport i det som i dag kallas Tyskland. För detta förärades han titeln ”trons försvarare” av påven.

Dans

Förutom sina många andra talanger var Henrik också en god dansör. Under sin brors bröllop med Katarina 1501 sades en tioårig Henrik ha huggit tag i sin äldre syster som partner och förnöjt åskådarna med sin dans. Kungen sägs ha tyckt om att dansa varje dag, ofta med sin yngre syster, då Katarinas alla graviditeter hindrade henne från att delta.

27 AAH Annual Historia SE innehall.indd 27

07.12.2018 08:14

Kungliga härskare En månad snare undertecknade Henrik Frankrike: Edmund de la Pole, systerson till Westminsterfördraget med Ferdinand där de Edvard IV och Yorkättens arvinge till tronen. lovade att stötta varandra. 1512 var Henriks armé Situationen var svår på grund av Edmunds slutligen på väg mot Frankrike för att möta bror Richard, som levde i exil i Frankrike som Ferdinands styrkor i ett gemensamt anfall mot kung Ludvigs allierade. Henrik kunde inte låta Aquitaine, som skulle falla i engelska händer efter honom leva i England som ett levande bevis för erövringen. På ytan var det en perfekt plan. Yorksupportrarnas tronanspråk, särskilt inte med Listig som alltid bestämde dock Ferdinand att Richard och hans allierade i Frankrike. Han lät han hellre skulle se om sina intressen i kungariket genast avrätta Edmund i Towern 1513. Navarra i norra Spanien och lät Henriks styrkor Henrik blåste nytt liv i den militära kampanjen klara sig själva. För att göra upplevelsen mot Frankrike samma år och ledde än mer förnedrande sökte han en personligen sina trupper utomlands, allians med fransmännen och med ankomst i Calais i juni. lurade engelsmännen. Inte I augusti hade monarken bara hade Henriks planer och hans styrkor gjort stora omintetgjorts, han hade framsteg och tillsammans också fått lära sig en läxa om med Maximilian intog de ombytliga utländska allianser staden Thérouanne efter – något som han inte varit slaget vid Guinegate. Kort förberedd på. därefter erövrade Henrik Trots bakslaget var Henrik staden Tournai i september. fast besluten att inta franskt Det här var inte de största eller Ett mynt från territorium och han arbetade viktigaste framgångarna, men de Henrik VIII:s regenttid. fram en ny överenskommelse gav kungen en liten försmak av den med Maximilian. Frankrike hade seger han hoppats på sedan han tillträdde den isolerat sig från det övriga Europa för att trotsa engelska tronen. påven och Henriks allians med Tysk-romerska Även om han hanterat problemet med Edmund riket sågs därför som ett försvar av tron av och uppnått vissa framgångar i Frankrike fick påvedömet. Självaste Julius erbjöd sig att förära Henriks vilja att visa vad han gick för och Henrik titeln ”den mest kristne kungen”, och ta hans strävan efter ära honom att fatta många den ifrån Ludvig. Påven lovade också att han tvivelaktiga beslut. Hans val att personligen leda skulle kröna Henrik till Frankrikes härskare om det militära fälttåget i Frankrike ger en bild av en han lyckades erövra landet. Det var ett frestande modig och ridderlig kung som var villig att följa erbjudanden för en monark som så desperat gärna sina trupper in i strid, men det var ett oerhört ville ha territoriet. obetänksamt drag av en monark som varken hade Det fanns ett stort problem som Henrik måste en arvinge som kunde efterträda honom eller en lösa innan han kunde fortsätta sitt fälttåg mot beredskapsplan för tronen i händelse av hans död.

”Påven lovade också att han skulle kröna Henrik till Frankrikes härskare om han lyckades erövra landet.” Den unge Henrik var dumdristig, men hans försteminister kardinal Wolsey var flitig, plikttrogen och politiskt skicklig.

Mary Rose Vid trontillträdet ärvde monarken en liten flotta och behövde utöka den för att kunna tävla med de andra europeiska stormakterna, Frankrike och Spanien. Omkring 1510 inleddes byggandet av Mary Rose och det skulle bli det mest berömda krigsfartyget i kungens flotta – samt Henriks absoluta favoritskepp. Samtidigt lät Henrik bygga ett annat krigsfartyg, Peter Pomegranate. Namnet var förmodligen en hyllning till Katarina vars symbol var ett granat äpple. Mary Rose döptes antagligen efter jungfru

Bågskyttar på däck

Bågskyttarna var placerade på fartygets övre däck, utrustade med långbågar. Totalt hämtades mer än 3 500 pilar och 137 hela långbågar upp från Mary Rose.

Kabyssen

Köket, eller kabyssen, fanns längst ner på fartyget, i lastrummet. Där fanns två stora ugnar i tegel för matlagning, och koppargrytor med blykanter.

Henrik riskerade att försätta sitt land i kaos för den personliga triumfens skull. Henriks framgångar i Frankrike var måttliga i jämförelse med hans frus. Medan kungen var borta och krigade i Frankrike hade han lämnat Katarina som regent i England tillsammans med en grupp rådgivare som stöd. Drottningen var orolig för att kung Jakob IV av Skottland skulle invadera England, delvis för att utnyttja Henriks frånvaro men också för att upprätthålla sitt lands förbindelser med Frankrike, den så kallade Auldalliansen. Katarinas oro bekräftades när Jakob och hans armé korsade gränsen och gick in i Northumberland i september, vilket resulterade i slaget vid Flodden. Som tur var för Katarina blev konflikten en katastrof för Skottland och många skotska adelsmän dog. Kung Jakob – som för övrigt var gift med Henriks äldsta syster Margaret, ett

28 AAH Annual Historia SE innehall.indd 28

07.12.2018 08:14

Henrik VIII

Henrik VIII:s berömda flaggskepp. Maria, som ofta kallades ”Maria den mystiska rosen” vid tiden för byggandet av fartyget. Mary Rose deltog i Henriks fälttåg mot Frankrike, mest minnesvärt under Englands tid som medlem i Heliga ligan 1512. Förutom att kanske få testa vattnet i den engelska kanalen på vägen mot Guldbrokadslägret 1520 hölls skeppet borta från striderna under 1520- och 1530-talet på grund av en större ombyggnad. Fartyget skulle inte gå på vattnet förrän 1545 när det sänktes under slaget vid Solent strax utanför hamnen i Portsmouth. Idag är vraket bärgat.

Fältskärens hytt

Timmermannens hytt

Fältskären ansvarade för behandling av skador, medicinutdelning och genomförde även operationer. Hans hytt var väldigt liten, där fanns bara plats för honom själv och hans koffert, som hämtades upp ur vraket.

Timmermannen ansvarade för underhållet av fartyget genom att göra däcket vattentätt samt utföra reparationer, som att laga hål från kanonkulor. Han hade även en liten hund som tog hand om råttorna.

Artilleriet

De tyngsta vapnen fanns på huvuddäck och på båda sidorna av skeppet fanns flera kanonportar som kunde stängas med vattentäta luckor.

Skeppsklocka

Klockan på Mary Rose användes för att signalera tid, markera vaktavbyte och varna. Den var gjuten av koppar, tenn och bly, och var en av de sista sakerna som hämtades upp ur vraket.

äktenskap arrangerat av Henrik VII för att säkra freden med Skottland – dödades också. Katarina skickade Jakobs blodfläckade rock till Henrik i Frankrike som ett bevis för den historiska segern – med bara ett slag hade hon uppnått den blodiga triumf som hennes make så gärna ville ha. I jämförelse var Henriks framgångar i Frankrike små, obetydliga och framför allt dyra. Kungens kostsamma kampanj i Frankrike blev än mer meningslös när han bara ett år senare uppnådde fred med Ludvig. Påve Julius II hade dukat under för en febersjukdom tidigare samma år och framstötarna mot Frankrike avslutades under hans efterträdare, Leo X. När den nye påven fredsförhandlade med Ludvig, vilket både Maximilian och Ferdinand sedan också gjorde, hade den engelske monarken inget annat val. Henrik förhandlade fram en vapenvila med hjälp av kardinalen Thomas Wolsey, som nu

i rollen som lordkansler var hovets mest inflytelserika man. Han stöttade Henriks önskan om ett slag mot Frankrike, till skillnad från de antikrigstankar Foxe och Warham hyst. Henrik ägnade sig åt frivoliteter och krigsplaner, och hyste stor tilltro till Wolsey. Det var ofta kardinalen som fick ta hand om statens vardagsfrågor, både de inrikespolitiska och de ekonomiska. För att stärka den nya freden med Frankrike gav Henrik sin syster Mary till Ludvig, trots att den franske kungen var 34 år äldre än prinsessan. Det var en dramatisk vändning för Henrik som varit så fast besluten att besegra Ludvig. Men hans ansträngningar visade sig bli kortlivade. Ludvig dog i januari 1515, mindre än tre månader efter giftermålet. Han efterträddes av Frans I, en man som visade sig vara lika levnadsglad som Henrik.

Katarina genomförde slaget vid Flodden i Henriks ställe.

29 AAH Annual Historia SE innehall.indd 29

07.12.2018 08:14

Guldbrokadslägret

Ett möte mellan stora kungliga egon.

01 Kungen och hans män

03Fontäner med alkohol

05Henrik möter Frans

02Palatset

04Middagstält i guld

06Torneringsfälten

Henrik porträtteras när han och hans följe träder in i staden Guînes, där engelsmännen slog läger under mötet. Framstående personer i processionen är sir Thomas Wriothesley, vapenkung inom strumpebandsorden, och kardinal Wolsey bredvid kungen. Personen längst fram, som bär statssvärdet, är Thomas Grey, markisen av Dorset.

I förgrunden syns palatset som byggdes särskilt för evenemanget. Det var en tillfällig byggnad och hade en solid grund av tegel, men väggar och tak var gjorda av timmer och kanvas för att hålla byggnadskostnaderna nere. Kanvasen målades sedan för att den skulle se ut som om den var gjord av tegel.

Framför det temporära palatset stod två fontäner, en med öl och en med vin, så att mötes deltagarna hade ständig tillgång. Om du tittar närmare på förgrunden ser du några festprissar som står framåtböjda och kräks efter att ha druckit för mycket, medan andra ägnar sig åt fyllebråk.

Det överdådiga guldtältet som finns i mitten av målningen är kungens middagstält i guld, bredvid står ugnarna och tälten där Henriks storslagna måltider tillreddes. Enorma mängder mat gick åt under Guldbrokadslägret, där det fanns tusentals hungriga gäster.

I bakgrundens mitt ligger ännu ett lyxigt guldtält. Vid en närmare granskning kan du se att mötet mellan Henrik VIII och Frans I pågår inuti. Inredningen består av blå sammet, broderad med en fransk lilja, vilket visar att tältet tillhör Frans.

Högst upp på målningen finns torneringsfälten där tornerspelen, svärdsstriderna och bågskyttet ägde rum. I ett försök att överträffa varandra snålade inte kungarna när det gällde sport, lekar, fester och musik. Torneringarna varade i 11 dagar, även om de bröts på grund av dåligt väder ibland.

30 AAH Annual Historia SE innehall.indd 30

07.12.2018 08:15

Henrik VIII

08 06

12 10

07Ärans träd

Bredvid torneringsfälten fanns Ärans träd, ett artificiellt, förgyllt träd som byggts för mötet. På trädet fanns sköldar som visade de olika deltävlingarna i torneringen, och om riddarna önskade delta skulle de visa sitt intresse genom att låta sin lans vidröra den önskade rivalens sköldar.

09Salamanderfyrverkeri

På den näst sista dagen av Guldbrokadslägret gick kungarna och drottningarna med följen i mässan. I slutet av gudstjänsten råkade ett salamanderfyrverkeri antändas av misstag, vilket ska ha skrämt slag på människorna i Guînes. Det här syns i det övre vänstra hörnet av målningen, där en salamander flyger över staden.

08Det franska lägret i Ardres 10Katarina av Aragonien I fjärran ligger staden Ardres, där fransmännen bodde under Guldbrokadslägret. Den här målningen, som tillskrivs den brittiska skolan, gjordes förmodligen på uppdrag av kung Henrik, inte bara som ett minne av mötet utan även för att belysa det engelska lägrets överdåd i jämförelse med det franska.

Även om Englands drottning deltog i Guld brokadslägret finns hon inte avbildad bredvid Henrik när han kommer in i Guînes. I stället har det föreslagits att hon är kvinnan som syns i tältet längst till höger på målningen här, eller att hon finns i gruppen bakom tältet bland sina hovdamer.

11Palatsets fönster

Henrik lät installera riktiga glasfönster, skapade av flamländska glasmästare, i sitt tillfälliga palats och fransmännen kallade det ”kristallpalatset”. Glas var dyrt och engelsmännen uppskattas ha spenderat omkring 36 000 pund för mötet, vilket var mer än hela årskostnaden för det kungliga hushållet.

12Tudorrosen

Den rödvita rosen, huset Tudors ikoniska emblem, kan ses som en symbol över hela målningen. Mest framträdande syns den pryda framsidan av det temporära palatset, samt ingå i broderiet på tältet längst till höger. Henrik ville tydligt sätta sin prägel på den spektakulära händelsen.

31 AAH Annual Historia SE innehall.indd 31

07.12.2018 08:15

Kungliga härskare Under tiden visade sig Henriks önskan om en legitim manlig arvinge fruktlös. Sedan hans son dog 1511 hade Katarina fött två dödfödda söner 1513 och 1515. Kungaparet fick så småningom en levande arvinge 1516, men till Henriks besvikelse var det en flicka. De kallade henne Mary. Kungen var säker på att hans efterlängtade son snart skulle komma, men ett missfall 1517 och ännu ett dödfött barn 1518 krossade hans förhoppningar. En av de många rustningar som gjordes åt Henrik VIII.

Till största delen var Henrik och Katarinas äktenskap relativt lyckligt, trots kungens många kärleksaffärer under åren. Men insikten om att hans hustru närmade sig 40 bekymrade kungen, bekymmer som utan tvekan växte när Frans fick två levande söner 1518 och 1519. 1519 förändrades maktbalansen i Europa när Maximilian dog. En ny tysk-romersk kejsare måste väljas och huvudkandidaterna var Maximilians sonson Karl I av Spanien och Frans. I ett desperat försök att inte bli utelämnad anmälde även Henrik sitt intresse, trots att han inte ansågs vara en av de största monarkerna. I slutändan valdes Karl enhälligt, och han styrde nu över Spanien, Österrike, burgund iska Nederländerna och Tysk-romerska riket som Karl V. Henrik hade aldrig någon chans i omröstningen, men samma månad födde hans älskarinna, Bessie Blount, hans oäkta son Henry FitzRoy – ett bevis för att Henrik kunde producera en manlig arvinge. Frans blev allt mer orolig när hans kungarike drogs in i Karls enorma imperium och i ett försök att stoppa den senares dominans i Europa sökte han en allians med England. I juni 1520 träffades de två monarkerna vid Guldbrokadslägret under ett evenemang som organiserats av kardinal Wolsey, beläget mellan den franska staden Ardres och det engelska territoriet Calaisområdet. Det ansågs vara ett stort ögonblick och det skulle markera början på den nya anglo-franska

Henriks lilla svarta bok Unge Henrik hade en rad kä rleks affärer vid hovet, även innan Anne Boleyn.

Anne Hastings

alliansen som skulle skydda dem båda i det nya Europa. På pappret verkade det vara en bra idé, men ända från början var det också en möjlighet för Henrik och Frans att ägna sig åt sin rivalitet. De två kungarna sparade inte in på kostnaderna när de försökte överträffa varandra i arrangemangen – mötets namn härstammar från det faktum att lägertälten var gjorda i guldtyger, med invävda silkes- och guldtrådar. Mat och dryck flödade, och

Elizabeth “Bessie” Blount

Henrik och Bessie fick

Henry FitzRoy

en son, Henry FitzRoy,

hertig av Richmond det enda utomäktenska pliga barn som Henrik erkände och Bess ie visades fram som ett exempel på att kungen kunde få en son. Inte bara verkade det här bekräfta Henriks misstankar om att hans äktenskap med Katarina inte var sanktionerat av Gud, utan det pratades till och med om att FitzRoy skulle göras till hans rättm ätige arvinge. Affären tog slut efter lille Henrys födelse. Bessie är en av bara två av Hen riks bekräftade älskarinnor, den andra är Mary Boleyn. och Somerset. Han var

En av Henriks påstådd a älskarinnor var Anne Hastings, medlem i Katarinas hushåll. Dera s misstänkta affär ska ha börjat 1509 eller 1510 när Katarina var grav id, men ett årtionde sena re inledde Anne enligt uppgift änn u ett utomäktenskapligt förhållande med kungens vän William Com pton. Det orsakade en skandal vid hovet och Anne sägs ha förflyttats till ett kloster. Hennes bror var hertigen av Buckingham , som avrättades för förr äderi 1521.

Mary Boleyn

Mary Boleyn fångade kun

gens uppmärksamhet innan hennes Även om vi inte vet när affären inleddes var det förmodligen ung efär samtidigt som Mar y gifte sig med William Carey 1520. Enlig t ryktet var Henrik far till Marys barn, Catherine och Henry, men det kan förstås inte bev isas. Kungen vände så småningom sina blickar mot Anne, men tvingades erkänna sitt förhållande med Mary när han beg ärde dispens för att kunna gifta sig med Anne. syster Anne gjorde det.

Jane Popincourt

Jane undervisade Hen

riks systrar i franska inna n hon utsågs till Katarina av Aragoniens hovfröken. Det spekuler ades i att Jane och Henrik hade haft en affär 1514 och att hon ska ha valts ut till att följa med Mary till Fran krike när den senare gifte sig med kung Ludvig XII. När den fran ske kungen upptäckte att Jane fanns med i Marys följe hävdade han dock att han hellre skul le se henne på bål än att låta en så omoralis k kvinna komma in i Fran krike.

Mary Berkeley

Under Henriks dotter Elisa

bet I:s regentskap fann s det många Perrot var Henriks oäkt a son. Han ska ha liknat Henrik både till utse ende och personlighet samt haft ett hett temperament. Det finns en möjlighet att han s mor, Mary Berkeley, var en medlem av Katarinas hushåll und er 1520-talet. John föddes 1528, men teorin har sedan dess mot bevisats av Roger Turvey eftersom Henrik och Mary enligt honom aldrig var på samma plats samtidig t. som trodde att sir John

Sir John Perrot

AAH Annual Historia SE innehall.indd 32

Henriks önskan om franskt territorium gjorde honom till Frans I:s motståndare.

07.12.2018 08:15

Henry VIII: Young Tyrant

Henrik och hans flotta seglar från Dover för att möta Frans vid Guldbrokadslägret.

”Insikten om att hans hustru närmade sig 40 bekymrade kungen.” misslyckade militära fälttåg ville folket absolut inte hosta upp ännu mer pengar. En omfattande ilska tvingade kardinalen att överge bidraget. Utan pengar och stöd på hemmaplan hade Henrik inget val. I ilska över att Karl verkade vägra att erkänna hans rätt till den franska tronen bytte han sida. Han undertecknade Morefördraget med Frankrike 1525, som då styrdes av Frans mor Louise av Savojen eftersom den franske kungen satt i fängelse. Henrik lovade att ge upp vissa av sina krav på franska territorier och att hjälpa till att förhandla fram ett frigivande av Frans.

Hans förhoppningar om framgångar i Frankrike hade reducerats till något mycket mindre glansfullt. Henriks uppmärksamhet drogs snart till en av Katarinas hovdamer, den unga Anne Boleyn. Under den första halvan av hans regenttid var han inte den grymma tyrann han blev i slutet av sitt liv, men han var en bortskämd och impulsiv ung man, vars besatthet av ridderlig ära och fåfänga var viktigare än landets behov, och det är lätt att se att det fanns ett frö till det redan från början.

många festligheter hölls för att hålla de engelska och franska följena nöjda. Hur glansfullt evenemanget än var blev det ett misslyckande. Man uppnådde inte mycket och Henrik påstås ha blivit förödmjukad när han utmanade Frans i en brottningsmatch – och förlorade. Inom två år hade det åter utbrutit krig mellan England och Frankrike efter att Henrik undertecknat en allians med Karl V och påve Leo X mot Frans. England fick inte ut mycket av alla pengar de öste över evenemanget – det var bara ytterligare ett exempel på hur Henrik smickrade sin egen fåfänga. Överenskommelsen med Karl visade att Henrik fortfarande klamrade sig fast vid tanken på att erövra franskt territorium – Karl var mitt uppe i ett fullskaligt krig mot Frans. Den engelske monarken hade dock helt slut på pengar och Wolsey fick finansiera Henriks fortsatta krigsplaner genom impopulära subventioner och lån. Kungen fokuserade på sina planer mot Frankrike och var omedveten om det växande missnöjet i hans kungarike – hans försök att anfalla Frankrike 1522 och 1523 utan mycket stöd från Frans gav inte mycket för Englands del. När Frans tillfångatogs av Karls styrkor i slaget vid Pavia 1525 såg Henrik ännu en möjlighet att förverkliga sina drömmar. Med hopp om att kunna utnyttja Frans frånvaro ville han genom föra ännu en invasion av fiendeterritoriet. Wolsey utfärdade ett vänskapsbidrag – ännu en skatt som skulle fylla på kungens krigskista – men Henrik hade fortfarande inte insett att starka anti-krigs strömmar flödade genom England. Efter år av Turbulensen under Tudordynastin skulle fortsätta under Henriks barns regenttid (Edvard VI, Maria I och Elisabet I).

33 AAH Annual Historia SE innehall.indd 33

07.12.2018 08:15

HHJEÄRLTOE

IVSKLLUARIKN?

Edward I was king of England from 1272 to 1307

ELLER

Kung Edvard I ”Den skotska hammaren” styrde över de brittiska öarna med järnhand. Av Peter Price

dvard I är en av de mest hyllade och förtalade kungarna i det medeltida England. På hemma plan hyllades han för sina militära förmågor, men han är hågkommen som en tyrannisk inkräktare av dem som hade oturen att komma i hans väg. Han var en vildsint krigare och en duktig administratör, men också alltför ambitiös. Edvards väldiga kropp gav honom smeknamnet Långskånk, och han ruvade över sina rådgivare och Englands grannländer i lika mån, ständigt på jakt efter att utöka sitt territorium. Även om beteendet inte var ovanligt under den här perioden har Edvards slöseri och handfasta sätt att ta itu med, i hans ögon, olydiga undersåtar gjort att han setts mer som en typisk skurk än en heroisk kung. Edvard var inte den förste engelske monarken med det här namnet ,men han var den förste av normandiskt ursprung. Innan Villiam Erövraren kom 1066 använde Englands anglosaxiska härskare epitet snarare än nummer, så även om Edvard Bekännaren och flera andra funnits innan honom blev Edvard känd som den förste efter att hans son tillträtt tronen. Edvard var en krigare rakt igenom och mycket

av hans rykte kommer från hans olika fälttåg i England, Wales, Skottland, Frankrike och Mellan östern. Tidigt i livet grundlade han sitt rykte som militär när han besegrade en rebellgrupp av baroner, ledda av Simon de Montfort. Edvard reste sedan till det heliga landet för att uppfylla sina löften om korståg. När han nådde Acre hade entusiasmen falnat bland de kristna styrkorna och efter att en tioårig vapenvila undertecknats med mamlukerna återvände Edvard hem. Edvards armé var känd över hela Europa som en av de största och mest disciplinerade – en styrka med vilken han slog ner ett jäsande uppror och införlivade Wales i sitt territorium. Hans slottsbyggande i Wales skulle bli ett av hans främsta arv och de här forten vakade över landsbygden som en påminnelse om den engelska militärmakten. Även om slotten var ståtliga var de dyrare än något annat som byggdes i England och de gjorde nästan kungariket bankrutt. Krigen i Skottland skulle ge honom hans mest kända öknamn, ”Skotska hammaren” (även om det inte verkar ha använts under hans livstid).

Avgörande ögonblick

Förvisningen av judar från England

För att göra adelsmännen nöjda beordrade Edvard att alla judar i England skulle lands förvisas 1290. Den judiska befolkningen i kungariket uppgick vid tiden till cirka 3 000 av en total beolkning på omkring 3 miljoner – det betyder att han förvisade 1 procent av sina underlydande. Beslutet drogs inte tillbaka förrän 1656.

1290

34 AAH Annual Historia SE innehall.indd 34

07.12.2018 08:15

Kung Edvard I

Avgörande ögonblick

Den stora saken

Efter att kung Alexander III av Skottland dött stod landet mitt uppe i en successionskris. Som en respekterad europeisk monark kallades Edvard in för att avgöra dispyten, men i stället försökte han ta kontroll över den skotska kronan och lägga den under sig. Det ledde till det skotska självständighetskriget och gav upphov till en enorm rivalitet längs gränsen.

1291

”Edvard var en krigare rakt igenom och mycket av hans rykte kommer från hans olika fälttåg i England, Wales, Skottland, Frankrike och Mellanöstern.” 35 AAH Annual Historia SE innehall.indd 35

07.12.2018 08:15

Kunglig härskare

Caernarfon Castle var ett av många slott Edvard lät bygga i Wales, även om han inte skulle få se det slutföras.

Edvard I övervakar en parlamentssession cirka 1295. Han kallas ibland den engelske Justinianus för sitt införande av lagar.

En avbildning av Simon de Montforts vanställda kropp. Det här förfärliga ödet väntade många av Edvards fiender.

”Att brutalt mörda rivalerna såg Edvard som en del av sitt fälttåg, och han ansåg att de förtjänade sitt öde.”

Edvard togs in för att avgöra en successionskris i Hans skrupelfria och icke tillförlitliga natur gav Skottland, men han såg en möjlighet att själv ta honom ett annat smeknamn, Edvard leoparden, kungariket och skickade sina styrkor. Initialt fick vilket belyste hans mod och vildsinthet samt han framgångar mot William Wallace, men efter hans luriga förmåga att klara sig ur problematiska segern vid Falkirk lossades hans grepp av Robert situationer. En av hans samtida sa: ”När han är Bruce, som utropade sig själv till monark och som trängd så lovar han dig allt du vill, men så snart försökte köra ut inkräktarna. När han försökte kuva han har klarat sig undan tar han tillbaka det. kungariket förlorade Edvard Skottlands Lögnerna han använder för att få som sigill, som användes för att kungöra han vill kallar han klokhet, det han lagar, och många juridiska vill ha anser han vara lagligt, dokument – ett bakslag för som om det inte fanns några Avgörande det kungliga styret. begränsningar för hans Att få härska över makt.” ögonblick Skottland var Edvards I inbördeskriget under Inget annat än slott Edvards mest långlivade arv var utan tvekan ambition, även efter Henrik III:s styre stod alla de slott han lät bygga runt om i Wales. döden. I en redogörelse den unge Edvard i De skulle bringa ordning i det här upproriska gällande hans död början på rebellernas området och visa vem som bestämde. De mäktiga byggnaderna bildade en stenring lämnade kungen sida, under ledning av i norr för att visa Edvards kontroll över instruktioner om att Simon de Montfort, men territoriet. De var väldigt dyra att bygga hans kropp skulle föras ut senare bytte han sida och vissa, som Caernafon i norra i fälttåg för att han skulle för att krossa revolten. Wales, stod inte klara förrän efter Edvards död. få närvara när Robert Bruce I slaget vid Evesham 1276 besegrades. Tyvärr skulle hans lyckades Edvard närma sig de drömmar inte besannas, eftersom Montfort under hans sons banér, hans son Edvard II besegrades i som tagits vid Kenilworth. Det här slaget vid Bannockburn. Man kan hävda tveksamma agerandet blev en seger för att Edvard var ansvarig för de århundraden av Edvard den dagen, men fläckade hans rykte något. krig och fiendskap som följde mellan England och Edvard betedde sig allt annat än hederligt under Skottland, för även om det funnits konflikter innan kriget, och han gick med på villkor bara för att hade det även funnits vänskap. backa när det passade honom. Under belägringen

av Gloucester förhandlade han med en rebellarmé som var större än hans egen och som skickats för att frita staden – men så snart rebellerna farit och faran var över bröt han sitt ord och intog staden. Han fängslade invånare och begärde stora lösensummor. Förutom den fysiska krigföringen var Edvard också snabb att ägna sig åt psykologisk sådan. Kung Arthur, britternas mytiske räddare, dyrkades ännu i Wales och under Edvards invasion där fanns förhoppningar om att detta skulle bli den ödestimma då han skulle återvända. För att krossa förhoppningarna lät Edvard på nytt begrava det som påstods vara Arthur och Guineveres kroppar vid Glastonbury – något som såg till att den gamla legenden förblev död. Edvard vägrade också att låta garnisonen vid Stirling Castle erkänna sig besegrade förrän han hade experimenterat med sitt nya belägringsvapen, krigsvargen. Den här enorma blidan, möjligen den största som någonsin byggts, skrämde försvararna så att de ville förhandla om en kapitulation – men Edvards svar blev: ”Ni förtjänar ingen nåd, utan måste underkasta er min vilja.” Edvard var inte känd för sin barmhärtighet, utan hade rykte om sig att vara grym och brutal. Hans kallblodiga behandling av sina fångar var välkänd. När Robert Bruces syster och grevinnan av Buchan tillfångatogs hölls de i burar upphängda ovanför städerna Berwick och Roxburgh – en behandling

36 AAH Annual Historia SE innehall.indd 36

07.12.2018 08:15

Kung Edvard I

Avgörande ögonblick Ödesstenen

När Edvard I besegrade Skottland tog han ett av landets mest dyrbara kungliga föremål, ödesstenen. Stenen hade använts i generationer för att kröna och bekräfta de skotska kungarna. Stenen fanns i Westminster i århundraden och återfördes till sitt hemland först på 1990-talet, där den nu finns med resten av de skotska kronjuvelerna i slottet i Edinburgh.

1296

Edvard I hade tre smeknamn: Långskånk, Skottlands hammare och Edvard leoparden.

med att splittra kungadömet borde du aldrig ha fått ut ditt arv.” Andra utbrott kom när han jagade en jaktkamrat med draget svärd efter att den olycksalige mannen förlorat kontrollen över sin falk, och när han slog en page vid sin dotter Margarets bröllop – även om han betalade den omtöcknade pojken en kompensation för incidenten. Edvards humör och storlek var oerhört skrämmande, och under en dispyt med prästerskapet sägs den åldrige och skröplige domprosten vid Sankt Pauls ha dött i kungens närvaro på grund av hans humör. Edvards humör kunde också vara väldigt kallt. När han hörde talas om att både hans far och lille son hade dött sågs han bara sörja den avlidne Henrik III. När han tillfrågades om varför svarade han: ”Det är lätt att avla söner, men när en man har förlorat en god far är det inte möjligt för Gud att skicka en ny.” 1290 inträffade en av Edvards mest hjärtlösa gärningar – landsförvisningen av judar. Alla judar måste då lämna hans kungarike och tusentals tvingades fly utomlands eller fick utöva sin tro i hemlighet. Edvards motiv verkar främst ha varit ekonomiska, för hans adelsmän gick bara med på att betala sin skatt om han tvingade bort judarna. Påbudet var inte en isolerad incident utan kulmen på 200 år av antisemitisk förföljelse i England. Landsförvisningen välkomnades faktiskt av den stora majoriteten av befolkningen. Edvard blev den

förste regenten i Europa som förvisade judar och han satte ett farligt exempel som skulle förfölja kontinenten i flera hundra år. Förutom hans grymhet och krigshetsande verkar Edvard ha månat en hel del om sina underlydandes välmående. Han utfärdade ”Hundred Rolls”, en folkräkning, för att finna korrupta kungliga tjänstemän och utse mer pålitliga män i deras ställe. Den här storsintheten mildras av det faktum att hans egna krig och slottsbyggnationer nästan förde hans kungarike till ekonomisk ruin.

Hjälte eller skurk? HJÄLTE

Utan tvivel var han en modig och skräckinjagande krigare. Edvard verkar inte ha haft många andra heroiska drag.

SKURK

Grym, brutal och svekfull. Edvard gjorde allt för att få som han ville, även om han aldrig skadade folk i onödan.

ARVET

Har hyllats och förtalats i lika hög grad. Edvards slott och styre har lämnat spår efter sig som är synliga än i dag i Storbritannien.

som Edward inte ansåg var så hård eftersom han försett dem med latriner. Att brutalt mörda rivalerna såg Edvard som en del av sitt fälttåg, och han ansåg att de var förrädare eftersom de vägrade att böja sig för hans vilja och därför förtjänade sitt öde. Rebeller som Simon de Montford, Dafydd ap Gruffydd och William Wallace blev alla hängda, dragna och fyrdelade – en förfärlig avrättningsmetod som innebar att de stackars offren hängdes upp tills de nästan var döda, därefter togs inälvorna ur innan kroppen slutligen höggs i bitar. De visades upp runt om i kungariket som en varning till andra som funderade på att trotsa kungens vilja. Normen i den medeltida europeiska krigföringen var att adelsmän inte dödades utan som regel fick betala lösensumma när de tillfångatogs. Edvard gjorde slut på det, inte bara genom att döda dem han ansåg vara förrädare utan också genom att organisera trupper av män som särskilt skulle söka upp och döda adelsmän på slagfältet. Edvard hade ett eldigt temperament som kunde flamma upp när som helst. Han var ständigt irriterad över sin sons förkärlek för Piers Gavston, en utböling vid hovet som klättrat högt över sin position. Edvard exploderade av ilska när han fick höra att den här mannen fått områden i Frankrike. ”Du oäkta son till en hynda!” rasade han. ”Så nu vill du ge bort landområden – du som aldrig skaffat några? För guds skull, om det inte vore för faran

37 AAH Annual Historia SE innehall.indd 37

07.12.2018 08:15

Kungliga härskare

”Hennes regenttid anses vara Rysslands gyllene ålder, men hennes tid på tronen var fylld av liderliga skandaler, intriger och dolda sanningar.”

38 AAH Annual Historia SE innehall.indd 38

07.12.2018 08:15

Katarina den stora

den skandalösa

KATARINA DEN STORA Hur den ostoppbara ryska härskarinnan förtrollade ett helt tsardöme med sex, lögner och militär makt.

on har gått till historien som Katarina den stora tack vare sin beslutsamhet och hängivenhet till sitt adoptivland. Katarina var en av det ryska imperiets största ledare och regerade under landets oöverträffade expansion, en rad militära framgångar och den ryska upplysningens intåg. Hennes regenttid anses vara Rysslands gyllene ålder, men hennes tid på tronen var fylld av liderliga skandaler, intriger och dolda sanningar som andra använde för att smutskasta hennes minne. Så vad hände egentligen under hennes regenttid? Katarina föddes 1729 som prinsessan Sophie av Anhalt-Zerbst, en fattig tysk kungaätt. Hennes framtidsutsikter var dystra, tills Rysslands kejsarinna Elisabet skrev till Sophies mor för att föreslå ett äktenskap med hennes systerson och arvinge, storfursten Peter av Holstein. Det accepterades med glädje och Sophie var fast besluten att välkomna sitt öde. Hon lärde sig prata flytande ryska, vilket imponerade stort på Elisabet. Hon var perfekt för den ryska tronen. I motsats till Sophie var hennes trolovade

Av Jessica Leggett

ett förfärligt val som tsar. Peter var född och uppvuxen i Tyskland, men fördes till Ryssland vid 14 års ålder – och han hatade det. Han vägrade att konvertera till den ryskortodoxa kyrkan, till skillnad från Sophie som konverterade och tog sitt nya namn Katarina 1744. Ett år senare gifte sig paret i Sankt Petersburg. När Katarina tänker tillbaka på bröllopet i sina memoarer skriver hon att ”hjärtat inte förutspådde mycket glädje, ren ambition höll mig uppe”. Katarina trodde att stora händelser väntade henne. I stället visade sig hennes man vara en alkoholist som lekte med leksakssoldater precis som ett barn. De föraktade varandra och äktenskapet fullbordades inte förrän flera år senare. Men Katarina ville inte slösa bort sitt liv. Hon intalade sig att hon skulle bli ”den suveräna kejsarinnan av Ryssland i [sin] egen rätt”. Katarina kände sig isolerad och oälskad, och hon blev allt mer desperat. Efter flera års äktenskap fanns ingen arvinge. Elisabet och hovet bevakade allt Katarina gjorde. Hon inledde en rad affärer, först med Sergej Saltykov, en stilig rumlare och medlem av hovet. Elisabet

uppmuntrade faktiskt förhållandet, i förhoppning om att det skulle resultera i graviditet. Katarina födde till slut den efterlängtade arvingen Paul 1754. Faderskapet är fortfarande oklart, men Katarina antydde i sina memoarer att det var Saltykov, möjligtvis bara för att reta Peter. Oavsett lyckades hon med sitt syfte och befäste sin position vid hovet som mor till den framtida kejsaren. Men Katarina fick knappt se sin bebis, eftersom Elisabet tog honom och uppfostrade honom själv. Katarina var förtvivlad och hennes affär med Saltykov tog slut när han också skickades bort. Samtidigt blev Peters beteende allt mer narraktigt, vilket oroade dem runt omkring. Hans fru kunde, efter att hon fullgjort sin plikt, inte stå ut med hur Ryssland föll samman i hans tafatta händer. Hon började planera hans fall. Elisabet dog 1761 och Peter blev Peter III. Katarina var nu kejserlig gemål, men det räckte inte – hon ville ha makten själv. Stödet för henne växte efter Peters barnsliga beteende vid Elisabets begravning, där han hittade på en lek för att slippa ha tråkigt. Det utnyttjade Katarina.

39 AAH Annual Historia SE innehall.indd 39

07.12.2018 08:15

Kungliga härskare Nikita Panin, politikern som Elisabet utsett till Hon sörjde den avlidna kejsarinnan öppet och Pauls beskyddare, stöttade Katarina. Eftersom vann många beundrare på kuppen. Panin kontrollerade hennes arvinge var hans stöd Det fanns ingen ursäkt för Peters beteende. av högsta vikt för kejsarinnan, om hon ville att Han struntade i sin egen kröning, drog sig ur övertagandet skulle uppfattas som legitimt. det sjuåriga kriget – trots att Ryssland höll på att Peter ignorerade ryktena om en nära vinna – och gav tillbaka alla de områden de förestående kupp, men en konspiratör erövrat från Preussen. Hans agerande greps den 27 juni. Av rädsla för var respektlöst mot dem som dött att avslöjas klättrade Katarina, eller skadats i konflikten och knappt klädd, in i en vagn och alienerade armén. Peters förakt körde rakt till Sankt Petersburg för kyrkan och hans önskan morgonen den 28 juni. Hon om att kriga mot Rysslands for till barackerna där hennes långvariga allierade Danmark lojala gardesmän höll till, fick hatet mot honom att med ett första besök hos växa. Han stoltserade med Izmailovsky-regementet. sin älskarinna Jelizaveta Regementets överste Kirill Vorontsova, och han påstod Razumovskij hade älskat sig vilja skilja sig från Katarina Katarina i flera år. De svor sin och göra deras son arvlös. trohet till henne och de som I april 1762 var situationen vägrade greps. Tronpretendenten outhärdlig. Peter förödmjukade Katarina strax efter for till Vinterpalatset för att sväras in Katarina offentligt vid en statsbankett att hon kommit till Ryssland. som Rysslands nya härskarinna, till genom att kalla henne för dåre och få folkets jubel. henne att gråta. Den natten cirkulerade Peter insåg det allvarliga i situationen när han rykten om att kejsaren, full och arg, skulle ha kom till Monplaisir och fann det tomt. Katarina befallt att hans hustru skulle gripas. Som tur hade försvunnit för länge sedan. I sin förtvivlan var lyckades Katarinas morbror, prins Georg bönföll han sin förlupna hustru om att få åka Ludvig av Holstein, övertyga honom om att till sitt hemlands hertigdöme Holstein med inte genomföra något så impulsivt. Det här var Jelizaveta. Svaret blev nej. Peter hängav sig åt droppen för Katarina, som nu visste att hon och drickande medan Katarina gjorde sig redo utanför hennes son var i stor fara. Vinterpalatset, iklädd en manlig gardesuniform. Kejsarinnan visste att om hennes kupp Hon satte upp på sin häst, det var dags för henne skulle lyckas behövde hon ha någon med att gripa sin make. inflytande och makt vid sin sida. Hon inledde en affär med Grigorij Orlov, en löjtnant vid Izmailovsky-gardet, som fångat hennes intresse året innan. Katarina hade valt sin nye älskare med omsorg. Tillsammans med sin bror och tillika gardesmedlem, Aleksej, hade han det politiska inflytande hon behövde för att få över det kejserliga gardet på sin sida. Förutom de politiska fördelarna var paret även genuint förälskade och Orlov var fast besluten att få se sin älskade på den ryska tronen. Men det fanns ett hinder som stoppade Katarina från att ta makten. Hon blev gravid med Orlovs barn. Tidigare hade Katarina och Peter med ojämna mellanrum haft ett samliv och hon kunde ha hävdat att han var fadern, hur osannolikt det än hade verkat. Men eftersom all kommunikation mellan dem i stort sett hade upphört gick det inte att förneka att hon hade en affär. Ingen fick upptäcka det, då skulle Katarina riskera att förlora sina värdefulla anhängare. Hon lyckades dölja sin graviditet under stora klänningar i flera månader och lurade alla omkring sig. I april 1762 födde hon i hemlighet en pojke, som uppfostrades långt borta från hovet. Peter for snart till Oranienbaum för att förbereda sig inför striden mot Danmark. Katarina stannade i det närbelägna palatset Monplaisir. Hennes anhängare förberedde sig, och bland dem fanns bröderna Orlov, ett antal gardesmän Nakaz, eller Instruktion, innehöll Katarinas vision för Rysslands framtid. och prinsessan Dasjkova, Jelizavetas syster. Även

Nyheten om gripandet av Peter spred sig och Katarina skickade honom ett abdikerings dokument som han tvingades underteckna. Bara en vecka senare dödades Peter i Ropsja under bevakning av Aleksej Orlov. Katarina väntade i en dag innan hon skickade ut en kungörelse där hon hävdade att Peter dött av ”hemorrojdalkolik”. Men när Peters kropp visades fram var den blodig och full av blåmärken, typiska tecken på strypning som förmodligen utförts av Aleksej själv. När Aleksej skrev till Katarina för att informera henne om Peters sjukdom skrev han olycksbådande: ”Jag fruktar att han kan dö i natt, men jag fruktar ännu mer att han kan överleva.” Misstankarna växte om att Katarina hade utfört ett kungamord och hon blev rädd att hennes regentskap redan var befläckat. Var hon inblandad i Peters död? Det kunde inte bevisas, men gjorde hennes position mer osäker. Katarina ville ha ensam, autokratisk makt, ändå förväntade sig vissa av hennes medkonspiratörer, Panin och Dasjkova, att hon skulle inta tronen för sin unge sons räkning. Katarina var envis och kröntes till slut vid en överdådig kröning i september 1762. Hennes budskap om att det var hon som bestämde var tydligt. Katarina hade upptäckt upplysningsrörelsen som ung flicka och drömde om att modernisera Ryssland. Genom att konversera med några av tidens mest berömda franska filosofer, som Voltaire och Diderot, fick Katarina möjlighet att bli den upplysta ledare hon velat bli sedan hon var barn. Men Ryssland var i kaos. Både det administrativa systemet och ekonomin var i

”Peter insåg det allvarliga i situationen när han kom till Monplaisir och fann det tomt. Katarina hade försvunnit för länge sedan.” Katarina bar militärkläder när hon avsatte Peter III.

40 AAH Annual Historia SE innehall.indd 40

07.12.2018 08:15

Catherine the Great Katarina den stora

kejsarinnans bästa partner Vem passar perfekt som Katarina den storas älskare? ja

vill du ha en yngre man?

vill du gifta dig?

behöver du en man som ÄR politiskt skicklig?

vill du att ni bildar familj?

vill du ha en viljesvag man?

nej

vill du helst ha en ryss?

måste han vara bedövande stilig?

Peter och Katarina som storhertig och storhertiginna av Holstein.

dåligt skick och landet befann sig i upplysningens bakvatten. Det krävdes en total kursändring. Katarina ville införa ett bättre system för utbildning, bygga nya städer, utveckla den ryska kulturen och möjligen förbjuda livegenskapen. Hon skrev Nakaz, även känt som Instruktion, ett praktverk som tog henne två år att slutföra. Det var inspirerat av de västerländska filosofernas principer och var Katarinas tankar om en perfekt regering. Hon presenterade den för den lagstiftande kommissionen som sattes samman 1767 och bestod av uppskattningsvis 500 människor från olika delar av samhället. På ytan visade det hur upplysningens tankar kunde förnya Ryssland – i verkligheten förstärkte det Katarinas tro på en absolut monarki. Kommissionen lyckades inte uppnå något innan den upplöstes 1768. Den förkroppsligade det hyckleri som Katarina saluförde under hela sin regenttid – hon ville bli uppfattad av omvärlden som en upplyst ledare, men sanningen var en helt annan. Det uppenbara exemplet är frågan om livegenskap. Vid en tidpunkt kan Katarina ha övervägt att reformera eller förbjuda livegenskapen helt i det ryska imperiet, men arbetskraften bar upp en alltför stor del av ekonomin och ägdes av aristokraterna, vars stöd Katarina förlitade sig på. Så förutom att genomföra vissa förbättringar av de livegnas rättigheter gjorde Katarina inte något för att förbättra deras situation under sitt regentskap. Inte desto mindre lyckades hon uppnå några av sina mål. Hon ville förbättra utbildningen i Ryssland för att få den mer jämförbar med utbildningen i väst och hon grundade akademier, bibliotek och skolor samt nya städer över hela sitt imperium. För första gången blev gratis skolgång tillgänglig för alla barn (förutom de livegna) och läroplanen standardiserades. Dessutom förespråkade Katarina utbildning för kvinnor,

vill du ha en militär?

vill du bli förälskad? vill du ha någon som alltid står vid din sida?

vill du styra honom som en marionett?

vill du ha en trogen man?

Peter lll av Ryssland Katarinas kalla och barnsliga Katarina blev förälskad i make hatade sitt nya hemland Poniatowski medan hon Ryssland och lyckades förarga ännu var storhertiginna armén, kyrkan och adeln och de fick en illegitim bara ett par månader efter dotter tillsammans, Anna. att han blivit regent. Katarina Poniatowski var tvungen och Peter föraktade varandra att lämna det ryska hovet och han hotade till och med under sjuåriga kriget och att skilja sig från sin hustru hans affär med Katarina tog och ersätta henne med sin slut. De behöll kontakten och älskarinna. Katarina avsatte sin med Katarinas stöd valdes make 1762 och han dog strax Poniatowski till kung över därefter under misstänksamma Polen, även om hon använde omständigheter. honom som marionett.

vill du ha någon med makt?

spelar det någon roll om han bara har ett öga?

Greve Grigorij Orlov

Prins Grigorij Potemkin

Orlov var Katarinas främsta supporter när det gällde planerna på att störta hennes man och han fick en viktig roll i kuppen 1762. Han var Katarinas favorit i mer än ett decennium och de fick en illegitim son tillsammans, Aleksej. Orlovs fall var oundvikligt när hon upptäckte att han hade affärer med andra kvinnor och hon förvisade honom från hovet.

Katarina och Potemkin hade en mycket passionerad, om än kortlivad, kärleksaffär. Precis som Orlov stöttade Potemkin Katarina under kuppen och så småningom efterträdde han honom som hennes favorit. När deras fysiska förhållande tagit slut stannade Potemkin vid Katarinas sida och var den mäktigaste mannen i hovet under två årtionden, innan han dog redan vid 52 års ålder.

41 AAH Annual Historia SE innehall.indd 41

07.12.2018 08:15

Kungliga härskare

ett imperium expanderar av 01Kolonisationen Alaska, 1766

rysk-turkiska 02Första kriget, 1768–1774

Katarina skrev till Sibiriens guvernör och förklarade att ursprungsinvånarna på Aleuterna och Alaskahalvön var ryska medborgare. Hon instruerade de ryska päls handlarna att de skulle behandla de nya medborgarna väl. Efter det följde skatteindrivare med de ryska pälsjägarna på deras resor till Alaska och staten auktoriserade pälsjägarexpeditioner.

Det första i en rad krig mellan Ryssland och Osmanska riket inleddes på grund av en gränskonflikt. Katarinas seger gjorde att Ryssland fick ett ökat inflytande i Europa samt fick territorier i dagens Ukraina. Turkarna tvingades acceptera Krimkhanatets självständighet, vilket gjorde det möjligt för Katarina att senare annektera det.

uppror, 03Pugatjovs 1773–1775

Efter att Katarina övertagit tronen stod hon inför en rad uppror från andra tronpretendenter, den allvarligaste revolten leddes av en kosack, Jemeljan Pugatjov. Han påstod sig vara den avlidne Peter III och hans uppror växte när regeringen inte tog hotet på allvar. Katarina slog så småningom ner det och tusentals rebeller dog.

06 07 05 02

03 08

kriget, 06Rysk-svenska 1788–1790

Osmanska riket bildade en allians med svenske Gustav III mot Katarina, hans kusin. Gustav ville avsätta henne och hoppades att det skulle öka hans popularitet i Sverige, men trots vissa framgångar gav kriget upphov till stora skulder. Katarina fick inte ut något av konflikten och ville få till ett fredsavtal, vilket genomfördes 1790.

07Kościuszko-upproret, mars 1794

Efter den första och andra delningen av Polen inträffade ett folkuppror mot Rysslands kontroll över landet. Efter ryska krav på att Polen måste minska sin armé ledde överbefälhavaren Tadeusz Kosciuszko ett uppror. Han tillfångatogs sju månader senare och revolten slogs ner, vilket ledde till en tredje och slutgiltig delning av Polen 1795.

42 AAH Annual Historia SE innehall.indd 42

07.12.2018 08:15

Katarina den stora

Så utökade Katarina det ryska territoriet. rysk-turkiska 04Andra kriget, 1787–1792

Osmanska riket led fortfarande av förlusten 13 år tidigare och förklarade på nytt krig mot Ryssland. De försökte återta territoriet de tidigare förlorat till Ryssland, men besegrades i stället med eftertryck. Efter Iasi-fördraget 1792 tvingades turkarna acceptera Rysslands annektering av Krim från 1783.

05Polsk-ryska kriget, 1792

Krig bröt ut i Polen mellan det anti-ryska, pro-reformistiska litauiska samväldet och den antireformistiska Targowica-konfederationen. Den senare stöttades av Katarina, som var förargad över en ny allians mellan samväldet och Preussen som gjorts för att försöka stoppa Ryssland från att lägga sig i polska angelägenheter. Poniatowski trodde att Ryssland skulle vinna och ville ha eld upphör, till sina landsmäns ilska.

symboler Ryssland före 1700. Erövringar (till största delen) av Peter den store (1700–1772). Erövringar av Katarina den stora (1772–1796). Område för Pugatjov-upproret (1772–1775).

08Rysk-persiska kriget, 1796

I det sista av krigen under Katarinas livstid gick Ryssland ut i krig mot Persien efter att de sistnämnda hade invaderat Georgien, ett land Ryssland svurit att skydda, 1795. Ryssland hoppades kunna avsätta shahen, Agha Mohmmad Khan, som hatade Ryssland, och ersätta honom med någon som tyckte om landet. Katarinas arméer höll på att vinna, men efter hennes död drog hennes efterträdare Paul tillbaka de ryska trupperna.

och hon grundade Smolnyinstitutet för unga adelsflickor, den första skolan av sitt slag, i Sankt Petersburg 1764. Katarina var en stor beskyddare av konst och hennes personliga konstsamling var den största i Europa vid den här tiden. Efter att ha samlat på sig tusentals mästerverk grundade hon Eremitaget i Sankt Petersburg 1764. Det är fortfarande ett konst- och kulturmuseum, och det öppnade för allmänheten 1852. Hon importerade även västerländsk litteratur och välkomnade utländska konstnärer och arkitekter för att förbättra Ryssland kulturellt. Hon var en kvinna med ett uppdrag och hon skickade till och med ryska akademiker utomlands för att de skulle lära sig den västerländska kulturen och samhällsskicket, och sprida den i hemlandet.

”Hennes personliga konstsamling var den största i Europa.” När det gäller utrikespolitiken gjorde Katarina stora framsteg i jämförelse med sina föregångare. Hon strödde titlar, pengar och makt över sina före detta älskare under hela sin regenttid, och det fanns en hon gjorde lite extra för – Stanisław Poniatowski. De hade haft en affär 1755 när han var polsk sekreterare åt det brittiska sändebudet i Ryssland, men det tog slut när Poniatowski tvingades lämna landet under sjuåriga kriget, då Ryssland krigade mot det brittiskstödda Preussen. Han hade hoppats kunna blåsa nytt liv i deras romans, men Katarina visste att det var för farligt och sa till honom: ”Du kommer att få oss båda dödade.” I stället lovade Katarina den polska tronen åt Poniatowski, när den blev ledig 1763. Det var den perfekta möjligheten för henne att utöka sitt imperium, och han valdes under hot från den ryska militären 1764. Poniatowski försökte genast genomföra en rad reformer som inte var en del av Katarinas plan. Hon ville att Polen skulle förbli ett svagt protektorat och att hennes tidigare älskare skulle vara hennes marionett, inte en ensamvarg. När ett uppror bröt ut i Polen 1768, delvis som reaktion på Rysslands inflytande i landet, invaderade Katarina under förevändningen att hon skulle återupprätta kontrollen. Hennes dominans över Polen oroade Preussen, Österrike och, i synnerhet, det närbelägna Osmanska riket, som hade lidit en rad förluster på grund av Katarina under det pågående ryskturkiska kriget som även det bröt ut 1769. Förlust erna försköt den europeiska maktbalansen i Rysslands favör, utan tvivel till Katarinas glädje. Men när en böldpest bröt ut i Moskva 1770 och 1772 fick de efterföljande upploppen Katarina att söka vapenvila för att få ett uppskov.

43 AAH Annual Historia SE innehall.indd 43

07.12.2018 08:15

Kungliga härskare

EN PRETENDENT TILL TRONEN

Den sorgliga historien om den rättmätige arvingen till det ryska riket. Katarina lyckades kanske inta tronen, men under hela hennes regenttid ställdes hon mot totalt 26 pretendenter som alla sa sig vara den rätta arvingen. Eftersom mycket kring Peters död var oklart påstod sig en rad personer vara den döde kejsaren, däribland Jemeljan Pugatjov, vars uppror fick stort stöd innan det slogs ner. Det fanns även kvinnliga tronpretendenter. Prinsessan Tarakanova, som sade sig vara dotter till kejsarinnan Elisabet, och hennes favorit, Aleksej Razumovskij. Men det fanns en person som Katarina desperat ville hålla gömd för det ryska folket – någon som verkligen hade rätt till tsartronen. Med tanke på dramatiken vid Katarinas kupp är det lätt att glömma att kejsarinnan Elisabet själv hade tillträtt tronen genom usurpering, men den gången var den avsatte en oskyldig liten pojke. Ivan VI var bara två månader när han blev tsar efter att hans gammelmoster, kejsarinnan Anna, dött 1740. Ivans mor, även hon hette Anna, agerade som regent i hans ställe. Det här nya arrangemanget varade bara i lite mer än ett år innan Elisabets kupp. Som dotter till Peter den store var hon en populär person. Elisabet svor att aldrig underteckna en dödsdom under sin tid vid tronen och att aldrig döda Ivan och hans familj. I stället valde hon att fängsla dem ihop. Ivan separerades från dem efter att rykten om hans fångenskap börjat cirkulera, och han hamnade i Nöteborgfästningen, där hans sanna identitet skyddades så hårt att inte ens hans fångvaktare visste vem pojken egentligen var. När Peter tillträdde tronen var Ivan nästan 22 år. När han besökte fången stod det klart att ett helt liv i isolering och fångenskap hade gjort Ivan psykiskt handikappad. Peter kunde se att pojken inte utgjorde något hot, utan att ana att den verkliga faran redan fanns vid hans eget hov. Det var under Katarinas tid som regent som Ivan blev ett problem. En av hans vakter, en löjtnant, upptäckte hans sanna identitet och var fast besluten att återinrätta honom på tronen. Löjtnanten samlade några män, anföll fängelset och krävde att Ivan skulle släppas. Det var en sak de inte visste – instruktioner om att döda Ivan om någon någonsin försökte rädda honom hade utdelats av Elisabet och bekräftats av Katarina. Ivan mördades och begravdes i stillhet, ett oskyldigt offer i den brutala kampen om tronen. Ivan VI som liten pojke.

Allegori över Katarinas seger mot turkarna, 1772.

”Orlovs förhållande med Katarina gav upphov till intriger och avundsjuka från andra, särskilt Panin, och 1771 planerade han att fälla sin rival.” För att på nytt hitta balansen i Europa gick Ryssland, Österrike och Preussen, som Polens grannländer, alla med på att dela upp landet mellan sig utan att diskutera det med den polske kungen. Resultatet blev att Katarina fick 92 000 kvadratkilometer till sitt imperium – nästan lika mycket som dagens Portugal. Det var den första av tre uppdelningar av Polen, vilket ledde till Poniatowskis fall 1795, ett år innan Katarina dog. Han tillbringade sina sista år i Ryssland, där han levde på en pension kejsarinnan gav honom. Efter Katarinas seger över turkarna i det rysk-turkiska kriget 1774 var situationen spänd i Osmanska riket. Med det territorium hon fick etablerade hon en provins i södra Ryssland, kallat Nya Ryssland, en del av dagens Ukraina. När hon annekterade Krim 1783, ett tidigare turkiskt territorium, utbröt en andra konflikt. I den konflikten, som pågick från 1787 till 1792, besegrades turkarna med eftertryck igen och Katarinas rätt till Krim säkrades. Det var en av hennes största militära framgångar som regent. När problemen med Polen och det första turkiska kriget pågick fortsatte Orlov att dominera hovet som Katarinas älskare. Under årtiondet efter kuppen belönades Orlov med mark och titlar, och han hyllades för att han tagit itu med pestupploppen i Moskva. Katarina övervägde att gifta sig med honom, tills hon insåg att ett sådant drag vore alltför kontrovers iellt. Trots oron för Orlovs makt hade han inget inflytande över Katarina och hennes styre av Ryssland. Hon visste att han var alltför politiskt okunnig för sådana frågor och valde i stället att konsultera Panin. Orlovs förhållande med Katarina gav upphov till intriger och avundsjuka från andra, särskilt Panin, och 1771 planerade han att fälla sin rival. Hans ränksmideri betalade sig när Katarina fick höra talas om Orlovs olika otrohetsaffärer. Arg och förkrossad skickade hon bort Orlov från hovet och han återvann aldrig hennes gunst.

Under sitt förhållande med Orlov kom Katarina att bli förtrogen med Grigorij Potemkin. Deras kärleksaffär är känd, men inte enkel. De möttes under kuppnatten och Katarina belönade honom för hans lojalitet genom att utse honom till hennes kammarjunkare, en position som gjorde att de kunde mötas mer frekvent. Potemkin hade älskat Katarina sedan dess och till skillnad från andra män vid hovet var han inte rädd för Orlov. Potemkin var alltför djärv och förklarade öppet sin kärlek till Katarina när tillfälle gavs. Hon tyckte om hans uppmärksamhet, men tvekade inför att gå vidare, kanske på grund av Orlov. Men hon hindrade inte Potemkin och när hon insåg hans potential började hon skapa en politisk karriär åt honom – starten på hans dramatiska klättring i hovet. Aleksej, Katarinas illegitime son med Orlov.

44 AAH Annual Historia SE innehall.indd 44

07.12.2018 08:15

Katarina den stora Medan Potemkin var utomlands som över befälhavare under det andra rysk-turkiska kriget fick Katarina syn på en fåfäng ung officer, Platon Zubov. Vid 22 års ålder var han nästan 40 år yngre än kejsarinnan, som vid det laget fyllt 60. Affären inleddes 1789 och Katarina älskade honom djupt. Hon förlitade sig på honom, kanske på grund av sin höga ålder, och Zubov klättrade snabbare än någon av hennes tidigare älskare. Men älskarens unga ålder gjorde återigen att kejsarinnan utsattes för sexuellt hån. Katarinas lycka dämpades när tragiska nyheter kom i oktober 1791 – Potemkin hade avlidit utomlands när han fredsförhandlade med turkarna, efter att han i flera dagar lidit av feber och symptom på lunginflammation. Katarina sörjde. Under de två föregående decennierna hade han varit hennes stöttepelare och nu var hon tvungen att klara sig utan honom. Under de sista fem åren av sitt liv ägnade sig kejsarinnan helt åt Zubov. Han spelade en viktig roll i beslutsfattandet under hennes styre, vilket gjorde att folk blev avundsjuka och föraktade honom. Hovet kunde inte förstå vad Katarina såg i honom. Zubov lyckades även övertyga kejsarinnan om att ge hans bror befälet över hennes armé i den rysk-persiska konflikten, som började i april 1796, i stället för en garvad general. Även om det visade sig vara ett bra beslut, den yngre Zubov återvände med seger, går det inte att förneka att det här var en härskare som skiljde sig från den som erövrat tronen tre årtionden tidigare. Men Katarina fick aldrig se resultatet eftersom hon dog i november 1796. Perversa historier

Katarina stred för att få makten och vägrade att ge ifrån sig den.

om hennes otyglade sexualitet kom till ytan, tänkta att förstöra hennes minne och rykte. I den mest berömda historien hävdades det att hon dött efter att ha ägnat sig åt bestialiteter med en hingst som krossade henne när selen brast. Sanningen är mycket mindre vulgär. Katarina föll ihop efter en stroke och vaknade aldrig mer. Det var ett stillsamt slut för en ogenerat färgstark kvinna, som alltid kommer bli ihågkommen under benämningen Katarina den stora.

Efter att ha fått en svår ögonskada lämnade Potemkin plötsligt hovet. Katarina saknade honom oerhört och efter 18 månader krävde hon att han skulle återvända 1767. Hon utsåg honom till arméns skattemästare innan hon befordrade honom till väktare för de exotiska folken i hennes lagstiftande kommission, en politiskt viktig roll. När det första rysk-turkiska kriget bröt ut var Potemkin desperat nog att åka till fronten och Katarina tillät det, även om hon längtade efter hans återkomst. Efter Orlovs avsked distraherade Katarina sig med en ny, ung älskare, Aleksandr Vasiltjikov, till Potemkins besvikelse när han kort återvände 1772. Men Katarinas intresse i Vasiltjikov falnade snart, även om hon kompenserade honom med en rejäl pension och landområden. I stället återvände hennes tankar till Potemkin, som nu var en krigshjälte tack vare sina militära framgångar utomlands. När Potemkin försvann från hovet igen i början på 1774 accepterade Katarina slutligen deras kärlek. Han återvände och deras affär återupptogs. Nu var Katarina runt 45 år och Potemkin ett decennium yngre. Med hans militära erfarenhet var han en användbar rådgivare och den första älskare som Katarina delade makten med. Hon befordrade honom både militärt och politiskt, bland annat till Nya Rysslands generalguvernör, vilket gav honom absolut makt över regionen. I parets många kärleksbrev till varandra antyds det att de gifte sig i hemlighet. I ett brev till Potemkin kallar Katarina honom ”min käre, söte ängel, min egen vän, min make”, och i ett annat skriver hon att hon ”ska vara [hans] sanna hustru ända till graven”. Om de faktiskt gifte sig är osäkert, men med tanke på brevens innehåll och Potemkins inflytande vid hovet är det möjligt. Dessvärre skulle deras stora kärlek inte vara. Katarina och Potemkin var båda passionerade, men de plågades av svartsjuka och osäkerhet. Snart svalnade förhållandet från bådas sida. 1775 hade Katarina en ny favorit, men till skillnad från hennes tidigare älskare behöll Potemkin sin personliga och politiska position gentemot henne under resten av sitt liv. Han hade faktiskt så mycket kontroll att ryktet gick att det var han som skaffade Katarina nya älskare. Skandalöst skvaller spreds också om att kejsarinnans älskares skicklighet i säng kammaren undersöktes av en av Katarinas hov damer innan hon själv låg med dem. Det här var förmodligen grundlöst förtal, men Katarinas kärlek till män var välkänd. Hennes sexualitet blev fokus för fräcka skämt och vass satir i syfte att kritisera henne i Ryssland och längre ut i Europa. Potemkins inflytande över henne var också föremål för sådana attacker, vilket fick bilden av henne som envåldshärskare att rämna. Hennes last var exponerad – men Katarina förlorade ingen makt på grund av det och skämdes heller inte.

Belägringen av Ochakov var en nyckelstrid i det andra ryskturkiska kriget, lett av Potemkin.

45 AAH Annual Historia SE innehall.indd 45

07.12.2018 08:15

Kungliga hĂ¤rskare

46 AAH Annual Historia SE innehall.indd 46

07.12.2018 08:15

10 mordlystna kungar

10 MORDLYSTNA KUNGAR En blodindränkt uppräkning av historiens dödligaste monarker.

dag är det ganska svårt att föreställa sig den makt som kungar och drottningar en gång hade över sina undersåtar. På den tiden var de på många sätt mer lika dagens diktatorer än de regenter vi har i dag. Kungarna hade total makt, men det var en makt de fick kämpa för – ofta med metoder som innebar rädsla, krig och mord. Kungens position var osäker. Drivna av detta faktum, och med en ohälsosam dos av paranoia, lämnade vissa monarker ett blodigt spår efter sig genom historien. Men bortsett från paranoian, vad drev dem till denna blodsutgjutelse? Flera av dessa kungar förtjänar sin plats på den här listan genom sina militära aktioner. Krig var en styrkedemonstration, en uppvisning av dominans. I ett nästan konstant tillstånd av konflikt vanns och förlorades områden med hög frekvens, vilket naturligtvis innebar att de måste återvinnas. Ett rikes ära utgjordes nödvändigtvis inte bara av dess storlek, utan av kungens orubbliga tro på att landområdena som stod på spel tillhörde tronen. Se på Edvard I:s brutala härjningar i Wales och Skottland eller Karl II av Navarras befängda uppfattning om vad som tillhörde honom – båda återfinns på vår lista över dödliga regenter.

Mord var ofta det enklaste sättet att se till att den som konspirerade mot kungen försvann. Trots införandet av Magna Carta i England 1215 och framväxten av parlamentet, hade monarken i huvudsak fortsatt fria tyglar att ha ihjäl sina undersåtar. Tveksamma fakta kunde läggas fram som bevis för förräderi och konspiration mot monarken, som Henry VIII demonstrerade vid flera tillfällen. Samtidigt, med landets ögon på sig, kvästes minsta tecken på uppror snabbt och brutalt, som Ludvig I av Aquitaine gjorde med stor framgång. I andra fall kan orsaken bakom en kungs blodtörstiga natur tillskrivas någon form av psykisk sjukdom. En ren blodlinje kommer med ett pris – vilket demonstreras av linjerna som abrupt avslutas med avkomma som lider av missbildningar, medfödda sjukdomar och galenskap. Oavsett om det skedde genom våldsamma vredesutbrott eller med kall beräkning såg dessa tio kungar till att sidorna i historieböckerna som är tillägnade dem skrevs i blod. Låt oss ta reda på vem av dem som är den mest mordlystne kungen.

47 AAH Annual Historia SE innehall.indd 47

07.12.2018 08:15

Kungliga härskare Massakern på S:t Brices dag 1002 ledde till att alla danskar i England höggs ner med svärd.

” Han utfärdade en order om att alla danskar i England skulle avrättas och kallade det ’en högst skälig utrotning’.”

REGERADE 978–1016 LAND ENGLAND HANS VÄRSTA BROTT

DÖDADE ALLA DANSKAR I ENGLAND

10 Ethelred II Ethelreds tid som Englands kung ledde till det mindre ärofyllda epitetet Ethelred den villrådige. Ett mer korrekt tilltalsnamn skulle dock vara ”den illa rådde”, då de flesta anser att rådgivningen som Ethelred fick var obefintlig och dålig. Även om han var för ung för att ha varit delaktig på mordet på sin äldre bror (Edvard Martyren) som dödades efter att ha suttit på tronen i bara två och ett halvt år, så utfördes brottet av de som var lojala mot honom så att den yngre brodern skulle kunna ta hans plats. Detta innebar att det fanns en hel del misstro kring den unge monarken, och i takt med att ryktet om den mördade brodern växte blev det allt svårare för

Ethelred att förena sina undersåtar. Behovet av en enad brittisk armé var stort med ett förnyat hot från norr. Danskarna hade inlett räder längs Englands kust, och därigenom brutit det fördrag som de hade gjort med Ethelreds far, Edgar. Efter att engelsmännen drabbades av ett allvarligt nederlag i slaget vid Maldon år 991 började Ethelred att betala en avgift till danskarna i utbyte mot fred. Men danskarna var svåra att blidka och återupptog sina räder 997. Slutligen, 1002, fick Ethelred nog och tog till drastiska åtgärder. Den 13 november utfärdade han en order om att alla danskar i England skulle avrättas, och kallade det ”en högst skälig

utrotning”. Det var ett urskillningslöst försök till att visa styrka som tog livet av bland andra den danske ledare Svens syster, Gunhilde. Sven invaderade landet som vedergällning vilket ledde till Ethelreds fall.

KRIGSHETSARE GALENSKAP POLITISKA MORD PERSONLIGA MORD

48 AAH Annual Historia SE innehall.indd 48

07.12.2018 08:15

10 mordlystna kungar

09 Ludvig I Ludvig den fromme var på pådriven av rykten om att Lothar många vis en så förnuftig ledare skulle invadera förberedde han ett som hans smeknamn antyder. uppror. Ludvig I fick dock snart Hans far, Karl den store, utsåg reda på Bernards plan, och kungen honom till kung av Aquitanien lät genast armén konfrontera vid tre års ålder. Han blev hans krånglande brorson. Bernard frankernas kung och Roms chockades av kungens snabba kejsare vid sin fars död 814 reaktion och försökte förhandla och bestämde, för att undvika innan han tvingades kapitulera. eventuella diplomatiska frågor, Det är nu som Louis skriver in att hans ogifta systrar skulle sig på denna lista över mordiska förpassas till nunnekloster. kungar … När Ludvig nästan omkom Han dömde sin brorson till REGERADE i en olycka 817 gjorde han en döden, men bestämde sedan att utarbetad plan över vem som han skulle förblindas istället – ett skulle styra över Frankerriket straff som tydligen skulle tyda på LÄT MÖRDA SIN BRORSON om han själv plötsligt skulle barmhärtighet. Men förfarandet försvinna. Han bekräftade att blev inte helt lyckat. Det resulterade hans brorson Bernard skulle förbli kung i Italien, i att Bernard blev blind och sedan låg i obeskrivliga men hans testamente beskrev hans son Lothars smärtor i två dygn innan han dog i alla fall. Tre position som ”överherre”, vilket innebar att Italien inbördeskrig följde, men eftermälet från mordet skulle vara undergivet honom. Självfallet så var inte på hans brorson skulle förfölja den djupt religiöse Bernard nöjd med innehållet i dokumentet, och regenten resten av hans liv.

814–840 LAND AQUITAINE HANS VÄRSTA BROTT

KRIGSHETSARE GALENSKAP POLITISKA MORD PERSONLIGA MORD

08 Karl II (SPANIEN) Orsaken till Karl II:s rykte som en blodtörstig kung är till stor del rotat i hans arv. Han var den siste i Habsburgätten – en ätt så angelägen att bevara renheten i sitt blod genom inavel att det så småningom ledde fram till en man som Karl. Kungen var vanställd, infertil och dömd att leva sitt liv med olika sjukdomar, och tillika mentala problem. Karl II:s tillstånd var ingen hemlighet i de europeiska kungahusen. Han var bara tre år gammal när han besteg tronen och hans mamma, Mariana, blev drottningregent. En stor del av att styra landet lades på rådgivarna. Hans mor förblev regent långt efter att Karl själv kunde ha tagit över kungadömet, men det ansågs att en sådan åtgärd skulle vara oklok. En maktkamp utbröt när Mariana landsförvisades, och Don Juan José (Karls halvbror) tog ansvar för riket och kungen. Karls åkommor blev groteskt missförstådda vid den här tiden – de tolkades som ett tecken på att han var besatt. Han skulle till och med genomgå exorcism under de sista åren av sitt liv. Hans värsta brott var den autodafé (visning av offentliga botgöringar och avrättningar) i Madrid 1680 vid vilken många kättare brändes på bål. Karl II närvarade vid rättegångarna och bålen, även om avrättningar sannolikt beordrades av någon annan. En blodindränkt, men missförstådd regent.

Kättare döms vid en autodafé i Madrid på 1680-talet.

REGERADE 1665–1700 LAND SPANIEN HANS VÄRSTA BROTT BRÄNDE KÄTTARE PÅ BÅL

KRIGSHETSARE GALENSKAP POLITISKA MORD PERSONLIGA MORD 49

AAH Annual Historia SE innehall.indd 49

07.12.2018 08:16

Kungliga härskare

07 Karl II (NAVARRA) Karl II ansåg att kungadömet Navarra var alldeles för litet för en man med en sådan nobel blodlinje som hans, och han ägnade sitt liv åt att försöka tillskansa sig högre status. Han beordrade avrättningen av en fransk konstapel 1354 och gjorde en uppgörelse med England som tvingade den franske kungen Johan II till fred. Johan tröttnade på hans svek och lät till slut arrestera Karl II 1356, men han lyckades dock bryta sig ut 1357. När Johan II hade kommit överens om ett fredsavtal med engelsmännen släppte Karl II alla fångar i Paris fria. Med staden på gränsen till revolution gjorde Karl II en helomvändning och tog tillfället i akt att leda aristokraterna i slaget vid Mello och den efterföljande massakern av rebellerna. Han svor patriotism och ära samtidigt som han ständigt fiskade efter bättre uppgörelser hos oppositionen. Hans inblandning i kriget mellan Kastilien och Aragonien blev katastrofal, och han iscensatte att han hade tillfångatagits för att slippa delta. Mot slutet av sitt liv försökte han övertyga den engelska kungen Edvard III att invadera och störta Karl V, samtidigt som han var inblandad i två försök att ta Karls liv. När hans intrigerande med Gascogne mot Kastilien gick fel invaderades Navarra 1378 och han tvingades att ingå i en allians med Kastilien och Frankrike. Han brändes till döds 1387 – enligt uppgift när den säckväv fylld med konjak som han badade i fattade eld.

REGERADE 1349–1387 LAND NAVARRA (SPANIEN/FRANKRIKE) HANS VÄRSTA BROTT MORD, FÖRRÄDERI OCH FEGHET

Karl II låter avrätta Jacqueries ledare.

KRIGSHETSARE GALENSKAP POLITISKA MORD PERSONLIGA MORD

06 Herodes I Många skulle hävda att kung Herodes begick sin frisk. Han hade en benägenhet att få anfall av mest avskyvärda gärning genom ”massakern på mental instabilitet, vilket gjorde hans hårdföra de oskyldiga”. Slakten av alla pojkar i Betlehem förhållande till frun ännu farligare. Vid ett tillfälle, under två år återfinns dock bara i Bibeln – det innan han reste iväg på en politisk expedition, finns inga historiska dokument från tiden beordrade han att Mariamne skulle avrättas om som berättar om en sådan han inte återvände eftersom grymhet. Herodes mer han inte stod ut med tanken väldokumenterade brott var på henne med en annan man. snarare av personlig art. Hans svartsjuka utnyttjades Herodes var i själva verket av hans syster, Salome – som en utmärkt härskare i Judeen. föraktade Mariamne – till att Han erhöll sin ställning efter övertyga Herodes om att hans att ha tvingats fly till Galileen fru konspirerade mot honom. när palestinierna återvann Mariamne avrättades 29 f.Kr. sitt land, och stärkte sitt och Herodes, som trodde kungaskap när han skilde att sönerna Alexandros och sig för att äkta Mariamne, Aristobulus skulle hämnas REGERADE 37–4 F.KR. vilket gjorde en ledande sekt sin mor, lät avrätta även dem LAND JUDEEN judiska präster, hasmoneerna, år 7 f.Kr. Två år senare blev mer välvilligt inställda. Men Antipater, Herodes enda son från DÖDADE SIN FRU OCH SINA BARN allt eftersom tiden gick stod hans första äktenskap, avrättad det klart att Herodes inte var av samma skäl.

HANS VÄRSTA BROTT

Massakern på de oskyldiga.

KRIGSHETSARE GALENSKAP POLITISKA MORD PERSONLIGA MORD

50 AAH Annual Historia SE innehall.indd 50

07.12.2018 08:16

10 mordlystna kungar

05 Rikard I Mannen som gick under namnet ”Lejonhjärta” ägnade den största delen av sitt liv åt strid. Han tog först till vapen mot sin far, Henrik II 1173, och fortsatte att aggressivt jaga efter tronen ända till Henriks död 1189, då det med visst fog antyddes att Rikard hade jagat kungen i graven. Blodsspillan skedde samma dag som Rikard satte på sig kronan då nekandet mot judar att närvara vid kröningen misstolkades som en order att anstifta våld mot alla Londons judar. Rikard beordrade avrättning av de som deltog, men incidenten med det ”kristna” våldet satte tonen för en kung som var mycket angelägen att delta i korstågen. Tillsammans med Filip II av Frankrike, som hade hjälpt Rikard i hans kamp för tronen, gick England med i det tredje korståget. Rikard spenderade det mesta ur sin fars skattkista

på att sätta ihop en ny armé och begav sig 1190 mot det Heliga landet. Han lämnade ett blodigt spår efter sig i Sicilien och Cypern innan han anlände till Akko i Israel 1191. Efter den framgångsrika belägringen av staden beordrade han att 2 700 muslimska fångar skulle avrättas. Korståget avstannade så småningom och Rikard tvingades dra sig tillbaka 1192, bara för att tillfångatas av Leopold V i Wien. Väl friköpt upptäckte han att hans bror Johan hade återlämnat Normandie till kung Filip i hans frånvaro. 1196 byggde Rikard fästningar i Normandie för att befästa sin närvaro. Han fortsatte sitt krig mot Filip fram till 1199 då han träffades av en pil från den nästan försvarslösa borgen Châlus-Chabrol. Såret ledde till kallbrand och döden – ett ovärdigt slut för krigarkonungen.

REGERADE 1189–1199 LAND ENGLAND HANS VÄRSTA BROTT

KORSTÅGENS KRIGSFÖRBRYTELSER

KRIGSHETSARE GALENSKAP POLITISKA MORD PERSONLIGA MORD

04 Edvard I REGERADE 1272–1307 LAND ENGLAND HANS VÄRSTA BROTT SLOG NER SKOTTARNA

När Edvard I tillträdde tronen hade han ett väldigt tydligt mål: att ta tillbaka vad han ansåg som stulen engelsk mark. Vid Henrik III:s död återvände Edvard till England från korstågen och började planera en militär operation i Wales. Han inledde med en framgångsrik invasion 1277, avrättade den walesiske ledaren Llewelyn 1282 och Llewelyns bror David ett år senare som reaktion på upproren. Kriget i Wales hade en förödande effekt på nationens finanser. Detta förvärrades genom Edvards våldsamma reaktion på den franske kungen Filips återtagande av territoriet Gascogne. Han gick till attack 1297 och återvände sedan för

att kväsa det skotska upproret. Edvard ingrep med en sådan grad att skottarna allierade sig med fransmännen och angrep Carlisle. Edvard svarade med invasion och inledde en brutal och långvarig konflikt som gav honom hans smeknamn, ”skottarnas hammare”.

KRIGSHETSARE GALENSKAP POLITISKA MORD PERSONLIGA MORD 51

AAH Annual Historia SE innehall.indd 51

07.12.2018 08:16

Kungliga härskare

03 Erik XIV Medan många kungar kan göra anspråk på att ha tro på rykten om förräderi. Han avrättade till och beordrat hundratals eller tusentals människors med två väktare för att de ”skojade om kungen”. död under sin regeringstid är det inte många Men det blev Sturemorden som skulle knäcka som kan säga att de har mördat någon med sina honom. I tron att den adliga familjen ville ta hans egna händer. Sveriges kung makt började Erik att förfölja Erik XIV led av psykisk familjen Sture – och Nils Sture i instabilitet, men inte i en synnerhet. 1567 blev en av Stures omfattning som gjorde män torterad tills han sa vad honom oförmögen att Erik ville höra. Efter en rättegång härska. Han stärkte Sveriges började dödsdomar utfärdas, men ställning i Nordeuropa det lugnade inte kungen. Till slut genom att hävda territorium besökte han familjen Sture i deras i Estland och leda det slott i Uppsala där de tillfångatogs, nordiska sjuårskriget mellan och berättade för dem att de var 1563 och 1570. Även om förlåtna. När Erik lämnade slottet hans militära operationer var upptäckte han att ett uppror var framgångsrika försämrades på gång under ledning av hans Eriks mentala tillstånd bror, Johan. Några timmar senare snabbt. Vissa tecken pekar återvände Erik och högg ner Nils HANS VÄRSTA BROTT HÖGG IHJÄL EN ADELSMAN mot schizofreni. Han blev Sture och beordrade de övrigas

REGERADE 1560–1568 LAND SVERIGE

paranoid och benägen att

avrättning.

KRIGSHETSARE GALENSKAP POLITISKA MORD PERSONLIGA MORD

02 Henrik VIII Engelska kung Henrik VIII:s glupska karaktär en manlig arvinge och ren och skär lust. Ogiltig och heta temperament har blivit legendariskt. förklaringen av hans äktenskap med Katarina Han är känd för att ha varit en man med av Aragonien föranleddes av en kombination av våldsam aptit – på alla aspekter av livet – och de två då Anne Boleyn redan hade fångat hans han var beredd att intresse. Det dröjde inte länge använda alla nödvändiga innan Anne Boleyn hamnade medel för att stävja sina under bödelns yxa, tveksamt motståndare. Strax efter att anklagad för otrohet, förräderi ha bestigit tronen gifte sig och incest. Anne följdes av Jane Henrik med Katarina av Seymour som dog i barnsäng, Aragonien eftersom hans Anne av Cleves som Henrik snart far, Henrik VII, ville säkra skilde sig från och sedan den en allians med Spanien. otursamme Catherine Howard. Vid den tidpunkten lät han Henrik anklagade Catherine för att avrätta Edmund Dudley vara otrogen med sin sekreterare, och Richard Empson – två Francis Dereham, medan hon av hans fars rådgivare – på hävdade att Dereham hade grund av förräderi. Detta våldtagit henne. Trots hennes kom att bli något av ett protester skickades hon i döden. mönster för Henrik. Från Som tur var för Henriks sista fru, AVRÄTTADE DEM SOM STOD I HANS VÄG Thomas More till Thomas Catherine Parr, dog han innan hon Cromwell – alla som Henrik hann falla offer för hans nycker. uppfattade som ett hot Det exakta antalet avrättningar antingen mot tronen eller hans utträde ur den som Henrik VIII beordrade har inte blivit slutgiltigt katolska kyrkan, hamnade med huvudet på klargjort, men man tror att det handlar om mellan blocket. 57 000 och 72 000. Som om inte det vara illa nog Men han är allra mest ökänd för sin långa gjorde han dessutom ”död genom kokning” till en lista över makar, driven av sin desperation efter legitim form av avrättning.

REGERADE 1509–1547 LAND ENGLAND HANS VÄRSTA BROTT

Anne Boleyn i Towern avbildad innan avrättningen som beordrades av Henry VIII.

KRIGSHETSARE GALENSKAP POLITISKA MORD PERSONLIGA MORD

52 AAH Annual Historia SE innehall.indd 52

07.12.2018 08:16

10 mordlystna kungar

01 Leopold II REGERADE 1865–1909 LAND BELGIEN HANS VÄRSTA BROTT

GRUNDADE EN SLAVKOLONI I AFRIKA

KRIGSHETSARE GALENSKAP POLITISKA MORD PERSONLIGA MORD

Angelägen att etablera en koloni utomlands vände sig Belgiens kung Leopold II till Afrika och Kongos potentiella rikedomar. För att kringgå sitt eget parlament skapade han en fejkorganisation som han kallade International African Association, vilken han påstod skulle ägna sig åt filantropi och forskning i syfte att omvända medborgarna till kristendomen. Det var fullständigt lagligt och det gav monarken friheten att agera som han behagade i landet som var under hans kontroll. Dess påstådda syfte kunde inte ha varit längre från sanningen. Det som hade lockat Leopold till Kongo, bortsett från att skapa ett imperium, var det enorma utbudet av gummi i området. Han gjorde vad som helst för att få det han ville. Trots att han hade lovat att skydda folket i Kongo från slaveri förvandlade Leopold snabbt och brutalt landet till en slavstat. Behandlingen av arbetarna var barbarisk och kompromisslös. Leopold gav några missionärer tillträde till Kongo i syfte att dämpa oron hos de som misstänkte att han gjorde exakt det han gjorde, och rapporter började nå Europa om lemlästning och avrättning av män och kvinnor som jobbade på plantagerna, samt om massdumpningar av kroppar. Det är omöjligt att säga exakt hur många människor som dödades under Leopolds styre av Kongo, men det uppskattas till miljontals. Grymheterna ledde till grundandet av den första människorättsrörelsen och 1908 blev Leopold slutligen tvungen att ge upp Kongo till det belgiska parlamentet.

53 AAH Annual Historia SE innehall.indd 53

07.12.2018 08:16

SPORT & FRITID

Några av historiens största sportstjärnor och de populäraste nöjena.

056 J oe Louis

Den afroamerikanske boxaren som tog fajten mot nazismen.

060 L ondons forna frostmarknader

Om när Themsen förvandlades till ett vinterlandskap.

AAH Annual Historia SE innehall.indd 54

066 Så här vinner du ett tornerspel

Det var inte lätt att vinna – eller överleva – ett medeltida tornerspel.

072 S ol, bad och socialt förfall

Järnvägens framväxt gjorde badanläggningarna vid havet tillgängliga för alla.

07.12.2018 08:16

AAH Annual Historia SE innehall.indd 55

07.12.2018 08:16

Sport & fritid

E O T L R Ä E J H H IVSKLLUARIKN? ELLER

Joe Louis

Vissa menar att den afroamerikanske tungviktsboxaren som knockade Hitlers ariska vanföreställningar inte bekämpade diskrimineringen på hemmaplan.

Av Jessica Leggett

oe Louis brukar kallas en av de bästa, om inte den bäste, tungviktsboxaren genom tiderna. Han klättrade på amatör- och proffs boxningsrankningen och blev världsmästare, en titel som han lyckades behålla från 1937 till 1949 genom att försvara titeln hela 25 gånger – varav 4 gånger medan han tjänstgjorde i den amerikanska armén. Trots den lysande karriären är Louis mest ihågkommen för ”århundrades match” mot Max Schmeling 1938. När han fick till en knockout mot boxaren från Nazityskland i första ronden blev Louis med ens en amerikansk hjälte. Den legendariska fajten var egentligen ett retur möte. Louis och Schmeling hade boxats mot varandra 1936, men då förlorade Louis. Fram till dess var han en stjärna på uppgång som aldrig förlorat en match – som jämförelse var Schmeling en tidigare mästare som många ansåg var på nedgång efter att han besegrats av Max Baer i teknisk knockout efter tio ronder 1933. Louis var säker på att han skulle segra, men han hade underskattat Schmeling, som hade studerat Louis teknik noga. Efter 12 ronder förlorade Louis efter en knockout för första gången i sin karriär, och lärde sig något viktigt om ödmjukhet. Hemma i Tyskland framställdes Schmelings vinst som en triumf för den ariska rasen. Det blev ännu en fjäder i nazisternas propagandahatt.

Louis vann sedan tungviktstiteln från Jim Braddock 1937, men han vägrade att kalla sig mästare förrän han hade besegrat Schmeling – han krävde en returmatch. Kriget mellan USA och Tyskland låg fortfarande fyra år bort, men spänningar mellan de två länderna fick matchen att bli en internationell sensation. Trots det faktum att Schmeling inte ens var medlem i nazistpartiet framställde media det som den ultimata kulturkrocken: demokrati mot fascism. Yankee Stadium i New York var utsålt på matchkvällen och staden välkomnade 30 000 besökare och tjänade mer än 3 miljoner dollar på dem. Hotell, nattklubbar Avgörande och tågbolag hade svårt ögonblick att möta den stora Krackens överman efterfrågan. Utanför Efter att ha boxats i amatörsammanhang i New York uppskattas två år gjorde den 20-årige Joe Louis proffs debut genom att besegra Jack Kracken i det att 64 procent av Chicago. Han följde sin tränare, Jack Blackburns, alla radioägare över råd. Han bearbetade Krackens överkropp tills hela USA lyssnade på norrmannen sänkte garden, då avslutade matchen – en siffra som Louis med en rak vänster mot hakan. Louis tjänade 59 dollar på sin knock av den endast överträffades av regerande mästaren i första ronden. två sända presidenttal under den här tiden, 4 juli 1934 som präglades av stora internationella spänningar.

56 AAH Annual Historia SE innehall.indd 56

07.12.2018 08:16

Joe Louis

Avgörande ögonblick

Första fajten mot fascismen

Innan den första matchen mot Schmeling 1936 mötte Louis italienaren Primo Carnera. Den amerikanska pressen hittade än en gång en politisk dimension bakom matchen, eftersom Benito Mussolini hade hotat att invadera Etiopien samma sommar. Men matchen – som Louis vann – var även ett möte mellan David och Goliat eftersom Carnera var mer än två meter lång och tidigare världsmästare i tungvikt.

25 juni 1935

”Trots det faktum att Schmeling inte ens var medlem i nazistpartiet framställde media det som den ultimata kulturkrocken: demokrati mot fascism.”

57 AAH Annual Historia SE innehall.indd 57

07.12.2018 08:16

Sport & fritid JOHN DEE Efter att så många sett fram emot matchen blev det kanske en besvikelse att den bara varade i två minuter och fyra sekunder. Louis riktade outtröttligt slag efter slag mot Schmeling, vilket den tyske boxaren verkade helt oförberedd på. Men genom att ”krossa” Schmeling i den första ronden försäkrade Louis miljontals amerikaner att de kunde besegra det bästa Tyskland hade att erbjuda. I en tid då den amerikanska södern ännu var segregerad och diskrimineringen var påfallande i norr väckte Louis beundran både hos svarta och vita. Louis hade innan matchen mot Schmeling ofta karikerats som ignorant, lat och apliknande på dagstidningarnas förstasidor, men nu porträtterades han som en hjälte. Serietecknarna ritade hur han riktade slag mot Adolf Hitler. Det var ett litet men viktigt steg i den amerikanska rasikonografin. När USA gick in i kriget försökte staten använda sig av Louis enorma popularitet i propagandasyfte. I januari 1942 gick han med på att ställa upp i en välgörenhetsmatch mot Buddy Baer för att samla in pengar till flottans ideella förening Navy Relief Society. Det var ett kontroversiellt beslut av Louis, eftersom svarta amerikaner endast fick inneha lägre positioner i flottan vid den här tidpunkten. Oavsett drog han in ungefär 47 000 dollar. Nästa dag tog han värvning i den amerikanska armén, även om han aldrig kom ut i strid. I stället åkte han på en rad turnéer i Europa, där han gick uppvisningsmatcher för att underhålla trupperna. Han avbildades i uniform på rekryteringsaffischer

bredvid citatet ”Vi ska göra vårt jobb … och vi ska vinna, för vi har Gud på vår sida.” Han dök även upp i en propagandafilm Avgörande från 1944, The Negro Soldier. Den var tänkt ögonblick att få afroamerikaner att ta värvning i det Världsmästare Louis besegrade den regerande världs militära. Doku-dramat producerades av mästaren i tungvikt, James J. Braddock, med den italiensk-amerikanske regissören en knockout i åttonde ronden. Matchen hade Frank Capra och anses vara ett avgörande politiska förtecken, eftersom den arrangerats ögonblick i amerikansk filmhistoria för för att hindra Schmeling från att ta tillbaka titeln, så den kom i Nazitysklands händer. sitt sätt att framställa afroamerikaner. Amerikanen behövde den här segern efter Filmen visade svarta människor som var att ha förlorat mot sin tyske motståndare advokater, musiker, idrottare och hade andra året innan. prestigfulla yrken i en tid då Hollywood 22 juni 1937 endast framställde dem som slavar eller som föremål för skämt. Trots Louis rekordartade framgångar fanns det de som var kritiska. Under krigsåren uppstod kampanjen Double V, som argumenterade för att afroamerikaner skulle kämpa för seger – det vill säga lika rättigheter – både på hemmaplan och i Europa. Vissa samtida afroamerikanska medborgarrättskämpar tyckte inte om boxarens aktiva stöd för de väpnade styrkorna eftersom trupperna var segregerade. Anklagelserna ökade efter kriget. Muhammad Ali gick så långt som till att klassa Louis som en ”Uncle Tom” – ett nedsättande epitet för en svart person som beter sig underdånigt och servilt mot vita. Armén skulle ha censurerat Louis om han hade uttalats sig mot rasism offentligt, men stjärnan styrdes också hårt för att undvika alla kontroverser.

Louis fick ta emot Legion of Meritmedaljen för sina insatser under kriget.

Louis och Schmeling blev så småningom goda vänner.

58 AAH Annual Historia SE innehall.indd 58

07.12.2018 08:16

Joe Louis

Louis och Schmeling innan deras historiska returmatch 1938.

rätt i det privata. Han Hans managers, John Nära ögat vägrade att boxas eller Roxborough och Julian En av tidernas största tungviktsmatcher. Louis mötte Billy ”The Pittsburgh Kid” Conn tala inför segregerade Black – som båda var i New York. Conn var världsmästare i lätt åhörare och uttalade svarta – försåg honom tungvikt och, precis som med Schmeling, hade sig ofta å de andra med en uppförandekod. Louis underskattat sin motståndare. Conn svarta soldaternas Förutom att han stod stark i 12 ronder, tills hans försök att få till en knockout i den trettonde gav Louis vägnar om de upplevde skulle förkroppsliga den chans han behövde för att vända på diskriminering. När renlevnad och gott steken och själv slå en knockout arméns prestigefulla sportmannaskap fick . 18 juni 1941 officerskandidatskola vägrade han inte fotograferas med att anta den framtida baseboll en vit kvinna. Det här var ett spelaren Jackie Johnson på grund medvetet försök att inte dra på av hans ras ingrep Louis. Trots hans sig de vitas ilska, vilket Jack Johnson, kändisstatus blev även boxaren gripen när han ”Jätten från Galveston”, hade gjort en generation trotsigt ignorerade en ”Endast vita”-skylt vid arméns tidigare. Den svarta tungviktsstjärnan hade fått bussgarage i Alabama. sina vita fans att ta till våld på grund av sitt öppna Louis popularitet började avta efter kriget trots mot USA:s strikta rassedvänjor på 1910-talet. och han drog sig tillbaka 1949. Men på grund av Än mer relevant för Louis var att vita boxare hade ekonomiska problem tvingades han återvända vägrat att boxas mot Johnson, och etablissemanget till ringen och hans första match blev mot tung gjorde det tydligt att de inte skulle acceptera ännu viktsmästaren Ezzard Charles. Även om Louis en svart boxare som han. Trots (eller på grund av) sin naturliga boxartalang fortfarande var imponerande blev han grundligt besegrad. Han klev av igen efter att ha förlorat mot kunde inte Louis – son till arrendatorer från Rocky Marciano 1951. Alabama som växte upp i 1930-talets Detroit – inte I slutet av sin boxningskarriär hade Louis varken ha kunnat bygga upp en så framgångsrik karriär pengar eller familj, en oöverstiglig skatteskuld utan att framställa sig som passiv och respektabel. hotade och staten jagade honom under resten av Muhammad Ali skulle senare kritisera honom för hans liv. På sin ålders höst arbetade Louis som det, men man kan också säga att Louis fick svarta ”värd” på Caesar’s Palace i Las Vegas, där han boxare att bli mer accepterade. skakade hand med turister, spelade för husets Även om han aldrig uttalade sig offentligt var pengar för att locka andra att spela samt golfade Louis villig att riskera sin karriär för det som var

med olika höjdare innan hans allt sämre hälsa tvingade honom att sluta. Lite överraskande var att en av de människor som stöttade Louis under hans senare år var Max Schmeling. De forna rivalerna blev goda vänner och förutom att bidra ekonomiskt till Louis begravning 1981 var Schmeling kistbärare. Den som påstår att Louis var en ”skurk” har inte mycket på fötterna. Han ställde visserligen inte upp offentligt för rasfrågan, men även om hans arbete kanske inte medförde någon omedelbar förändring kan också hans agerande ha gett miljoner afro amerikaner hopp om en förändring.

Hjälte eller skurk? HJÄLTE

Han konfronterade kanske inte sin tids rasfrågor direkt, men Louis bröt ner barriärer och blev en av de första nationalhjältarna med afroamerikanskt ursprung.

SKURK

Som en slags ambassadör för den afroamerikanska gruppen skulle Louis ha kunnat höja rösten mer menar vissa – men han fick ändå mycket uträttat.

ARVET

Som en av de största boxarna genom tiderna är Louis varmt hågkommen för sitt bidrag till sporten och som en symbol för förändring i det segregerade USA.

Avgörande ögonblick

59 AAH Annual Historia SE innehall.indd 59

07.12.2018 08:16

Sport & fritid

LONDONS FORNA

FROSTMARKNADER Läs mer om marknaderna som hölls på isen när Themsen förvandlades till ett vinterland.

ondonborna kallade ibland de frusna marknaderna för Blanket Fair, andra gånger Freezeland Street, City Road eller, grandiost nog, Frostiana. Från 1309 till 1814 hölls en stor marknad på isen när Themsen frös. Så, välkommen till Londons forna frost marknader. Här får du utforska en tältstad av snabbt ihopsatta affärer och pubar, cirkus konstnärer och olika slags nöjen. Förvänta dig besökare från samhällets alla skikt, och mer än en monark kan synas i vimlet. Men var försiktig – på den ovanliga platsen har

Av Jack Parsons

inte myndigheterna någon behörighet, så det finns ingen polis som kan avbryta slagsmål eller ta fast ficktjuvar. Isen kan också plötsligt spricka och sluka mer än en besökare i djupet. Men det gör också att marknadsbesökarna vid det här extremt sällsynta tillfället festar som om det inte fanns någon morgondag.

SE, THEMSEN HAR FRUSIT TILL

Londons frostmarknader var en bieffekt av lilla istiden. Du kanske förknippar istiden med grott människor och ulliga mammutar, men den här

påverkade jordens klimat från digerdöden fram till den industriella revolutionen. Det finns tidigare redogörelser av att Themsen har frusit, som 695 och 1092, men det var enstaka händelser. Under lilla istiden frös de stora vattendragen i England mycket oftare. Orsakerna bakom lilla istiden är omdebatterade, men man tror att det handlade om en rad händelser som gav klimatnedkylning – stora vulkanutbrott inträffade precis när solen hade ovanligt låg aktivitet. Det innebar att medan solen redan avgav mindre energi för att värma jordens yta reflekterades mycket av den tillbaka ut i rymden

60 AAH Annual Historia SE innehall.indd 60

07.12.2018 08:16

Frostmarknader

Att Themsen frös gjorde många arbetslösa, bland annat stadens färjkarlar.

av stora moln vulkanaska som dröjde sig kvar i stratosfären. Även om det kanske inte låter som så mycket att den årliga genomsnittstemperaturen sjönk med 0,6 grader på det norra halvklotet fick det en dramatisk påverkan. Särskilt Europa påverkades när atmosfäriska mönster samtidigt blåste arktisk kyla över kontinenten. Glaciärerna i Alperna växte och utplånade gårdar och byar i Schweiz, Frankrike och på andra ställen. Nordiska kolonier på Grönland kollapsade när de isolerades av havsisar. Ständiga kalla vintrar och regniga somrar ledde till missväxt, och i Nordatlanten flydde torsken söderut till varmare vatten. Men även om den övergripande trenden var att världen blev allt kallare från 1300-talet till det sena 1600-talet svängde temperaturerna ändå från år till år. Det innebar att frostmarknaderna på Themsen inte kunde hållas varje vinter. När de kunde hållas varade de ibland i flera i veckor och ibland bara i några dagar. Vad man vet var det bara 24 vintrar under lilla istiden då den del av Themsen som slingrar sig genom London rapporteras ha frusit till, och det var bara vid en handfull tillfällen som isen var tillräckligt tjock för att man skulle kunna hålla marknad. Med några få undantag inträffade alltså bara frostmarknaden en gång per generation. Den kallaste vintern i Storbritannien under den här tiden var den stora frosten 1683–1684. Themsen låg frusen i tio veckor och isen var upp till 28 centimeter tjock. Träd längs floden delades som om blixten träffat dem och båtar krossades av isens kraft. Utanför London rapporterades det att tjock is bredde ut sig i flera kilometer vid södra Nordsjöns kuster och marken var frusen ner till 0,70 meter nära Manchester och 1,2 meter i Somerset. En annan faktor som bidrog till att Themsen frös just i huvudstaden var byggandet av den gamla London Bridge. Bygget avslutades 1205 och var den främsta övergången för att få människor, varor och boskap från Londons innerstad till Southwark under 600 år. Men den här medeltidsbron stöttades upp av 19 tättplacerade valvbågar, som alla hade stora bropelare och vågbrytarna fick floden att sakta ner och gjorde att den lättare frös till.

Thomas Wykes illustration visar den färggranna frostmässan 1683–1684.

”LONDONS FROSTMARKNADER VAR EN BIEFFEKT AV LILLA ISTIDEN.” Stora isflak fastnade också bland bågarna, blockerade dem och dämde upp vattnet så att det salta havsvattnet inte kunde ta sig uppför floden, vilket annars skulle ha sänkt fryspunkten. Oavsett om det berodde på att den frusna floden var som bredast nära bron eller om det var för att det var mitt inne i staden blev det här platsen där stadens frostmarknader brukade hållas.

FÄRJKARLARNA HITTAR SÄTT ATT TJÄNA PENGAR PÅ

En anonym krönikeskrivare noterade 1309 att Themsen frös vid jul ”och det varade så länge att människor dansade på den invid en eld”. Men den första marknaden av någon betydelse inleddes den 21 december 1564 och varade hela januari. Raphael Holinshed skrev att pojkar spelade fotboll ”lika djärvt där som om det varit på torra land”. Den frusna Themsen måste ha varit en fantastisk syn där den sträckte sig i flera kilometer åt alla håll, men att stadens huvudådra täcktes av is försatte också många i fara. Bryggare, bagare och tvätterskor hade det svårt utan någon källa till rinnande vatten. Värst drabbade blev nog ändå färjkarlarna som transporterade människor längs floden i små båtar. Man tror att de drog igång frost marknaderna, eftersom de var tvungna. 1621 låg isen i åtta veckor så de sysslolösa färj

karlarna vaktade vid flodtrapporna och tog ut en avgift av de londonbor som ville kliva ut på isen. Fräckt nog tog andra färjkarlar en avgift igen när de klev av isen på den motsatta stranden. Med det i åtanke byggde färjkarlarna också en rad attraktioner för att locka ut kunderna på isen. De gjorde om sina båtar till temporära slädar för att frakta kunderna över isen, och de sålde mat och dryck i tält gjorda av filtar som vilade på korsade åror. Det är oklart om det här var första gången färjkarlarna själva organiserat en marknad eller om de gjorde som deras föregångare gjort tidigare. Det dröjde inte länge innan andra ville tjäna pengar. Kuskar från Hackney körde ut sina hästar på isen för att tävla om kunder på den nya vita landsvägen. Handlare satte upp egna stånd och sålde varor som överträffade det färjkarlarna kunde producera. Snart fanns det en hel gata med enkla butiker på floden. 1683 vädjade färjkarlarnas förening till ålder mannarådet om hjälp. De hävdade att deras skrå hade fått kungligt godkännande att färdas på landets vattenleder och de borde ha monopol på all flodhandel – inklusive frostmarknaderna. Även om det fanns de som sympatiserade med dem innebar individualismen och konkurrens tänkandet som uppstod under slutet av 1600talet att rådet avslog deras vädjande. Den vintern hölls en av de största frostmarknaderna någonsin på floden.

61 AAH Annual Historia SE innehall.indd 61

07.12.2018 08:16

Sport & fritid

01 Bågskytte på is

Jungfrudrottningen, Elisabet I, gick ut på isen varje dag för att skjuta prick när floden frös 1564. Det här året inträffade också den första riktiga frostmarknaden, där kungliga hovmän blandade sig med de vanliga londonborna.

02 Tryckpress

Tryckare var populära på många frostmarknader, där kunderna fick sina namn tryckta på minnessouvenirer. Medan marknadsbesökarna under de tidiga åren oftast var analfabeter och nöjde sig med enkla vykort såldes det 1814 ballader och böcker på isen.

05 13

En elefant på is

Även om marknaden 1814 bara varade i några få dagar hävdar vissa moderna källor att isen var så stark att ”en mycket elegant elefant leddes över Themsen strax nedanför Blackfriars Bridge”. Det finns dock få nutida bevis som stödjer det här märkliga påståendet.

01 02

04 Djurhets

Björnhetsning, tjur hetsning och det märkliga men grymma ”kast mot tupp” var några av de mer blodtörstiga nöjena på marknaden.

Rävjakt

På floden hölls en rävjakt 1683–1684, även om det är osäkert om det var ett vilt eller infångat djur som släpptes för sportens skull. Vissa har antytt att Charles II deltog, men det tycks osannolikt.

10 06 09

06 Vintersport Det finns flera redo görelser av hur man spelade fotboll på isen under marknad erna. Dessutom roade man sig med hockey, kägelspel samt hästoch åsnekapplöpningar.

07 Tivolinöjen För att öka på karnevalskänslan blev stora trägungor för upp till sex besökare en vanlig syn vid frost marknaderna på 1700-talet.

62 AAH Annual Historia SE innehall.indd 62

07.12.2018 08:16

Frostmarknader med 08 Åka dragbåt

Marknadsbesökarna kunde åka med i båtar på hjul som var dekorerade med vimplar. De kunde föras fram med segel eller dras med rep av de sysslolösa färjkarlarna.

öppen 09 Isläde

Henrik VIII for från centrala London till Greenwich i släde längs den frusna floden 1536, men även vanliga londonbor kunde skjutsas på isen av kuskar från Hackney som agerade taxi.

10 Temporära tavernor

Frostmarknaderna kunde skryta med ”mer vätska än vad fisken under ytan har”, med bås där det såldes öl, konjak och gin. Andra byggde tavernor med bänkar att sitta på.

för 11 Varning tunn is

Förutom risken att halka var det också många londonbor som drunknade när isen gav vika. 1739 sprack ett helt isflak upp när floden tinat och flera tält fulla av människor försvann ner.

12 Skridskor

Innan järnskridskor

uppfanns 1667 band Londons ungdomar fast djurben på sina fötter och uppnådde enligt uppgift ”en fart lika snabb som en flygande fågels.”

13 Grillad oxe 03

Förutom båsen där det såldes pepparkakor, varma efterrättspajer och kryddäpplen kunde besökarna värma sig medan de såg på spektakel som hur man grillade ett får eller en hel oxe.

”FÄRJKARLARNA BYGGDE OCKSÅ EN RAD ATTRAKTIONER FÖR ATT LOCKA UT KUNDERNA PÅ ISEN.”

63 AAH Annual Historia SE innehall.indd 63

07.12.2018 08:17

ISENS FAROR

Hazel Forsyth från Museum of London varnar för riskerna med att gå på den frusna floden. Hur påverkades London av att Themsen frös? Folket fann stort nöje i den ovanliga händelsen, men den ekonomiska verkligheten var en annan. En stor andel av Londons varor kom in via floden, antingen med kusthandel eller på små fartyg som bar last till och från de havsgående skeppen. Svårigheten med att transportera tunga varor eller dagligvaror var påfallande och påverkade alla. Såvida inte människor hade hamstrat på förhand blev läget förmodligen svårt. Staden gjorde försök att lagra bränsle i olika lager över hela London, men förråden krympte med jämna mellanrum. Och när det är brist på något så går förstås priserna upp, och de som inte hade det så gott ställt led en ännu större brist. Kommunikationer måste också ha varit väldigt svårt.

Hur såg den frusna floden ut? Målningarna i vår samling antyder att det såg ut nästan som ett arktiskt landskap med stora, kantiga ishögar. Människor brukar säga ”det där är bara nonsens, det kan omöjligt ha varit så där”. Men om du ser på hur packis bildas så tror jag att det stämmer.

Hur stor del av Themsen frös? Ärligt talat vet vi inte eftersom det inte finns tillräckligt detaljerad information. Man kan säga med säkerhet att den frös mellan City och Westminster – därutöver är det svårt att veta. Sannolikt var floden förhållandevis solid i båda riktningar, men det kan ha funnits luckor och det var så mycket som berodde på de lokala förhållandena. Om det var blåsigt kunde isen gå upp och sedan frysa till igen längre nedströms. Det faktum att Themsen frös innebar inte att den var solid och möjlig att gå på överallt – det var bara på vissa delar som isen var tillräckligt stark.

Var det många som gick genom isen? Varje gång [som floden frös] klev människor ut på isen och trodde att den var starkare än den var. Det inträffade många benbrott, drunkningar och dödsfall. Ett av de mest berömda dödsfallen finns beskrivet i John Gays dikt Trivia. Den handlar om en frukthandlerska som uppenbarligen vacklade under sin tunga korg med varma äpplen och gick igenom isen. Han skrev: ”Hennes huvud, avhugget, från hennes försvunna axlar flyger”. Sedan kommer det en dramatisk redogörelse av ”Och pip-pip-pip det längs isen ljuder” när hennes varma äpplen faller ner på isen.

Var det några marknadsbås som gick under? Det var en herr Laurence från Queenhithe som satte upp ett bås nära Brooke Wharf vid marknaden 1814. Jag antar att han tänkte att två män kunde vakta det över natten och gav dem lite gin och annat småplock så de skulle klara natten. På morgonen fanns det tydligen nio personer där inne [i tältet], sedan började isen att spricka upp och röra sig nedströms. De rymde genom att klättra upp på vågbrytarna vid Blackfriars Bridge och några närbelägna pråmar. De hade tur.

Mer information från Museum of London finns på museumoflondon.org.uk

Gamla London Bridge bidrog till att Themsen frös.

”FROSTMARKNADERNA VAR LIKA MYCKET ETT ILLEGALT REJVPARTY ELLER CIRKUS SOM EN JULMARKNAD.” Marknaden som pågick från december 1683 till februari 1684 kallades Blanket Fair. Dubbla rader av bås sträckte sig från Temple Stairs till South Bank. Grillning av oxe och ”lapplandsfår” på spett drog stora skaror och vid borden såldes kryddbröd, varma efterrättspajer och pepparkakor. Frukthandlare vandrade omkring och sålde frukt och nötter. I de provisoriska tavernorna kunde man få varm lyx som kaffe och varm choklad, men kunderna välkomnades med hälsningen: ”Vad önskas, sir? Öl eller konjak?” Månglare sålde souvenirer, alltifrån billiga prydnadssaker och barnleksaker till guldsmycken. Vissa drivna affärsmän utnyttjade också marknaden för att få publicitet. Barberare visade att de inte slant med rakbladen ens på isen och en tryckare satte upp sin press ute i det fria. Tryckpressen visade sig särskilt lyckad och kunderna kunde köpa dikter med sina namn tryckta på. Dagboksförfattaren John Evelyn noterade förbluffat: ”Tryckaren uppskattas ha tjänat omkring 5 pund per dag för att trycka endast en rad för sex pence per namn, förutom det han tjänade på ballader.” Samtidigt klarade sig färjkarlarna knappt och de var tvungna att försöka undkomma vattenfogden, som ville beskatta deras små bås.

MED STÖRSTA NÖJE

1599 plockade William Shakespeares teater kompani ner sin gamla teater i Shoreditch och transporterade trästrukturen över Themsen för att bygga upp den på nytt som The Globe i Southwark. Det sägs att skådespelarna sköt timret

över den frusna floden mitt i natten. Författaren skrev Mycket väsen för ingenting samma år, så du kan tänka dig den skådespelare som spelade Don Pedro och som fick uttala: ”God morgon, Benedict! Hur står det till? / Du ser ju ut liksom en februari, / Så full av frost och storm och mörka skyar!” inför alla marknadsbesökare som visste precis hur frusen uppsyn personen måste ha haft. Men eftersom Themsen var ”knappt frusen” den kväll då de flyttade till The Globe färdades de med båt – isen var för tunn för att stå på. Det finns tyvärr ingen rapport om att Shakespeare eller hans skådespelare kapitaliserade på frostmarknaderna, men det fanns det andra som gjorde. På souvenirreklam från 1684 står: ”Se ett mirakel av denna tid / En frusen flod en skådebana är”. Även om mat och dryck var populära attrak tioner var frostmarknaderna lika mycket ett illegalt rejvparty eller en cirkus som det var en julmarknad. Musiken skrålade, underhållare reciterade oanständiga verser och man visade dockteater. En ”mänsklig salamander” åt till synes glödande kol, svärdslukare hänförde publiken, en astrolog som kallade sig Icedore Frostiface of Freeseland spådde folks framtid och personer på styltor vandrade runt bland besökarna. Det fanns även ett menageri av exotiska djur att beskåda. Det var allt från en hund som kunde göra tricks och en bur full av apor till ”ett bås med en fenix på.” En sådan djurutställare var 1684 James William Chipperfield, vars familj utvecklade Chipperfieldcirkusen till en avancerad show som varade ända fram till 1950-talet. Förutom slädturer och skridskoåkning

64 AAH Annual Historia SE innehall.indd 64

07.12.2018 08:17

Frostmarknader vanliga myndigheternas jurisdiktion, marknadens överväldigande karnevalsatmosfär eller isens förgänglighet. Man förstod att det bara var ett tillfälligt undantag i den sociala etiketten. Trots beteendet marknaderna gav upphov till kunde inte ens de kungliga stanna hemma. Drottning Elisabet I vandrade dagligen på isen för att ”skjuta några poäng” med pilar och båge 1564. Kung Charles II gick ännu ett steg längre på Blanket Fair, där han och några ur kungafamiljen besökte undret den 31 januari 1684. Kungen köpte till och med en minnessak från en av tryckarna, med datum och deras namn. Enligt en fransk källa tillbringade den glade monarken hela natten på marknaden, medan andra sade att han deltog i en rävjakt på isen. Den kungliga armén avfyrade en ceremoniell salut med flera kanoner på isen, kanske när de eskorterade kungen.

SE ALLT SOM HÄNDE PÅ ISEN fanns det även spel att delta i mot betalning. Förutom kägelspel tyckte londonborna om en yrselframkallade lek där deltagaren snurrades runt på en stol eller i en båt som var fastbunden i en stolpe. Dagens karuseller tros härstamma från de här ”snurrande slädarna”. John Evelyn kallade marknaden 1684 för en ”backanalisk triumf, eller en karneval på vattnet”, medan den lika prudentliga Roger Morrice klagade: ”Alla former av utsvävningar på Themsen fortsatte fram till Herrens dag och måndagen”. Marknadsbesökarna kunde spela och satsade nog pengar på de vanliga nöjena som hästkapplöpning och blodsport. Förutom björnar och tjurar som slogs mot hundar lyftes ”kast mot tupp” fram på marknaden 1684. Det innebar att en tupp bands fast vid en påle och deltagarna fick turas om att kasta tunga pinnar mot fågeln tills den dog. Även de prostituerade rörde sig bland besökarna för att hitta kunder. De bekymrade färjkarlarna klagade på att kvinnor utförde sin handel i Hackney-droskorna, men det är sannolikt att några av tälten också fick tjäna som bordeller. Eftersom färjkarlarna var de enda som erbjöd någon form av säkerhet fick besökarna även akta sig för ficktjuvar. Om Evelyn och Moore såg frostmarknaderna som ett tecken på socialt förfall var det andra som prisade dem för att de bröt ner hierarkierna. Det var en händelse som kunde mäta sig med all kunglig glans, överklassen kunde inte stå emot nöjena och även de fattigaste kunde åtminstone njuta av spektaklet och värma sig vid en eld. Dramatikern Thomas Dekker noterade bland ningen ”av alla åldrar, av båda könen, av alla yrken” på den ”vanliga vägen” Themsen 1608. John Taylor, deltidspoet och förmodligen den ende färjkarlen som uppskattade den frusna floden, skrev nöjt: ”Lagar räknas inte mer än Esops [sic] fabler.” Kanske det berodde på den frusna Themsens unika position bortom de

Det förekom fler frostmarknader under 1700-talet med ungefär samma attraktioner. 1715 erbjöds levande underhållning av poeten Will Ellis och hans fru Bess som ”rimmade på den hårda frosten”. Fler oxar grillades av mr Atkins och mr Hodginson, som sade sig vara ättlingar till den gentleman som gjort samma sak 1684. Målaren William Hogarth köpte ett souvenirtryck till sin mops, Trump. Men vid de här senare marknaderna hade också mycket mekaniserats, och karusellerna liknade mer de som finns idag, med gungor och – påstår källorna – någon slags urverksdriven bil som visades upp. Den sista marknaden hölls i februari 1814 och även om den bara varade i några dagar fick den ett storstilat slut. Isen följde en tjock dimma som omslöt staden och det omkringliggande landskapet, och den påstås ha varat från den 27 december 1813 till den 3 januari 1814. När dimman lättade sattes en stor galleria upp vid Blackfriars Bridge, kallad City Street, med

provisoriska tavernor med namn som The City of Moscow, The Free and Easy och Wellington Forever. Minst tio tryckare sålde böcker, vykort och dikter medan ett komplett kasino erbjöd roulette och lyckohjul. Färjkarlarna intog sina gamla platser och tog två eller tre pence för att föra någon säkert ut på isen. När londonborna än en gång i samlad tropp kom ner på den frusna Themsen var det en grupp på 70 personer som sägs ha vandrat över det frusna vattnet till södra stranden. Enligt olika moderna källor var det en elefant som gick över isen som slutfinal. Även om man kan tro att den leddes av en ättling till James William Chipperfield vid Blanket Fair, vars familjs cirkus nu blivit en stor succé, kan berättelsen dessvärre vara falsk. Det finns inga kända källor från 1814 där djuret nämns, vilket borde ha varit ett hett samtalsämne. Mässan varade bara i fyra dagar eftersom mängden människor och mildare temperaturer gjorde att isen snabbt sprack. Mer än en person drunknade och bås bars iväg av isflak. Skador på pråmar, förorsakade av stora snabbflytande flak, uppskattades till cirka 20 000 pund. Men även då sattes stora tryckpressar upp på en ö av is nära Westminster för att dra in pengar. Themsen frös igen efter 1814, men inte i sådan omfattning så någon kunde gå på den. Lilla istiden drog sig mot sitt slut och var över 1850, men frostmarknaderna drabbades också av modernitetstänkandet. Den gamla London Bridge gick inte att reparera utan måste bytas ut till den moderna London Bridge 1830. Detta, plus skapandet av fördämningsvallarna under 1800-talet, gjorde att Themsen blev smalare, mer snabbflytande och därmed inte frös lika lätt. Londons första frostmarknader var alltid ett firande av det förgängliga, där deltagarna aldrig var säkra på när festen skulle vara slut eller när det frusna golvet skulle ge vika under deras fötter. Nöjet kunde inte förväntas vara för evigt.

Den souvenir Charles II köpte vid Blanket Fair. Hans in Kelder (”Hans i källaren”) är en hänvisning till prinsessan Annes graviditet.

65 AAH Annual Historia SE innehall.indd 65

07.12.2018 08:17

Sport & fritid

NYBÖRJARGUIDE:

SÅ HÄR VINNER DU ETT TORNERSPEL

900–1500-talet (alla sorter)

Av Ben Gazur

Steg för steg De bästa tipsen för a tt triumfera vid en medeltid a tornering

66 AAH Annual Historia SE innehall.indd 66

07.12.2018 08:17

Så här vinner du ett tornerspel

U ©English Heritage

nder medeltiden sågs skicklighet i krig som den främsta dygden. Skicklighet med svärd, stridsklubba och lans krävdes av riddarna om de skulle överleva krigen som plågade Europa, så tornerspel togs fram för att riddarna skulle få demonstrera sin stridsförmåga och förbereda sig för krig. De tidiga tävlingarna var blodiga historier där riddarna stred i grupp och döden var en vanlig utgång. Soldaterna underhöll massorna och fick utlopp för sin våldsamhet, men det utarmade också den lilla mängd män som kungen kunde kalla in. Med tiden utvecklades regler som gjorde om blodbaden till ridderliga evenemang där riddarna på ett relativt säkert sätt kunde visa upp sin talang. Från 1400-talet och framåt bar riddarna full mundering vid tornerspel och begränsade vapnen till lansar. Att kunna hantera ett så tungrott vapen var en färdighet som kunde ge både rikedom och ära. För dem som försökte ta sig uppåt i samhället, och adelsmännen som ville förknippas med den tidens romantiska ideal, var tornerspelen något som var värt att riskera livet för. Om du vill vinna – och överleva – en tornering är det tio steg du bör klara.

Träningen börjar tidigt För att bli riddare var en pojke tvungen att lämna hemmet vid cirka sju års ålder. Han skulle tjäna en äldre riddare, först som page och sedan som väpnare, och lära sig om krig. Det tog åratal av träning för att bli bra på torneringar och bara att bära lansen var ett styrkeprov. För att utveckla sina förmågor började pager och väpnare med att rida på en trähäst dragen av andra väpnare. I en riktig tornering skulle förstås dina motståndare dessutom försöka slå ner dig. För att öva på det red väpnarna mot en kvintan – sköldar fästa vid en roterande påle. De enklaste bestod av säckar att köra lansen i, men mer extravaganta kvintaner kunde vara utklädda för att likna en fiende. När skölden träffades vände kvintanen och en träarm med en tung tyngd svängde mot ryttaren. Om väpnaren träffade kvintanen i fel hastighet slogs han med största säkerhet ur sadeln.

STEG

Tornerspel kunde se olika ut men var alltid offentliga.

Välj typ av tornering

Väpnare fick lära sig tornerspel på trähästar som drogs av andra pojkar.

STEG

När du har blivit en vältränad riddare är du redo att ge dig in i din första tornering – så länge du har en vältränad häst, rustning och tillräckligt högt anseende för att bli accepterad. Nu måste du välja vilken typ av tävling du vill vara med i. Torneringar hölls av många anledningar, som vid ett bröllopsfirande, undertecknandet av ett fördrag, kröningar av kungar och drottningar eller bara för att liva upp tillvaron under långvariga belägringar. En utmaning i tornerspelet kunde äga rum ”à plaisance”, med vapen utformade för att skydda, eller ”à outrance”, med dödliga krigsvapen. Till och med vänskapsmatcher kunde bli dödliga, så se till att din tävling är värd att ge sig in i. En internationell tornering kunde göra dig berömd över hela Europa, men också orsaka skandal. 1362 klädde sju riddare ut sig till de sju dödssynderna och påstås ha utmanat alla anfallare att besegra dem, vilket chockerade de fromma åskådarna.

67 AAH Annual Historia SE innehall.indd 67

07.12.2018 08:17

STEG

3 Välj din motståndare noga Det var väldigt viktigt att välja rätt motståndare i ett tornerspel – dina förhoppningar om seger och ära avgjordes i samma ögonblick som du valde. Adlig börd, förmåga och rankning var faktorer som måste vägas in i valet av motståndare. Precis som med många andra delar av torneringen fanns det en teatralisk aspekt. En utmaning meddelades vanligtvis genom att du slog mot din önskade motståndares sköld. I den franske författaren Jean Froissarts anteckningar står att väpnare helt enkelt skickades för att avlämna utmaningen. Senare konstruerades komplexa Ärans träd. På de här strukturerna hängdes deltagarnas sköldar och de som ville tornera behövde bara med sin lans vidröra skölden till den man de ville möta. Vid Henrik VIII:s tornering vid Guldbrokadslägret var Ärans träd gjort av tvinnade havtorn- och hallonbuskgrenar som representerade sammanflätningen av England och Frankrike.

De heraldiska sköldarna gjorde det lättare för publiken att identifiera deltagarna.

Välj rätt lans

STEG

Även om storleken inte är allt betyder det mycket i torneringar. En riddare, Marx Walther, brukade tydligen bära en löjligt stor lans med en liten pojke på, bara för att visa upp sin styrka inför en tornering. Ett smartare val var för de flesta kanske är en av följande typer av lansar: A. Tung lans Den här lansen var vanligtvis runt tre meter lång och gjort i solitt, 2,5 centimeter tjockt, askträ. Den var framtagen för att klara stötarna vid kavallerikollisioner på slagfältet. B. Kronformad spets En trubbig krona sattes på lansspetsen och gjorde det enklare att träffa motståndarens sköld och kasta honom ur sadeln. Det minskade också risken för att penetrera rustningen. C. Ihålig lans En lans som användes i tornerspel efter 1500. Den var upp till 3,6 meter lång och splittrades lätt vid kontakt, vilket gav mer dramatiska men säkrare strider. D. Krigslans En tung lans med vass metallspets, gjord för att tränga igenom rustningar. Krigslansen kunde vara dödlig om den träffade motståndaren på rätt sätt.

STEG

Skicklighet på häst ryggen var ett måste för en bra riddare.

Kraft eller precision När kung Duarte av Portugal skulle skriva sin avhandling om ridning ägnade han en stor del av den åt tornerspel. Att kunna kontrollera hästen var nyckeln till att vinna torneringen. I striderna kunde hästarna komma upp i 40 kilometer i timmen och om du hanterade det rätt kunde du få till ett förödande slag, i annat fall missade du. Rider du för långsamt blir du en enkel måltavla för motståndaren. Rider du för fort har du sämre chans att träffa där du tänkt. En vältränad häst med bra stamtavla var en värdefull ägodel för en riddare. Det fanns en risk att både häst och ryttare kunde dö i en tornering. Det kunde vara katastrofalt att rida hästen för hårt. Kung Henrik VIII ”red så friskt och så många banor att en av hans bästa springare [torneringshästar] var död samma kväll”.

68 AAH Annual Historia SE innehall.indd 68

07.12.2018 08:17

Så här vinner du ett tornerspel

TORNERINGSMÄSTARE De allra bästa i de medeltida tornerspelen.

Edvard I av England 1239–1307

Som prins deltog Edvard i många torneringar. Han fick sin far att utfärda ett påbud om att tornerspel var godkänt över hela landet. Som kung av England främjade han utvecklingen av tornerspel för att förbättra sin ställning. Fascinerande nog utformade han sina berömda ”runda bords-turneringar” efter myten om Arthur.

Henrik II av Frankrike 1519–1559

Kung Henrik II av Frankrike var en renässanskung med smak för det höviska och när han fortfarande var prins skaffade han sig älskarinnor genom att vinna deras gunst i tornerspel. Dessvärre skadades han allvarligt i en tornering när splitter från en trasig lans trängde in i hans hjärna. Han dog tio dagar efter olyckan.

Det tog många år att lära sig kontrollera lansen.

Allt hänger på lansens position

STEG

Tornerspelet var en utveckling av en tidigare stridstyp mellan spjutmän till häst. De hanterade sina spjut med händerna och för att få mer kontroll började de hålla spjuten under armen – och därifrån utvecklades lansen. När lansarna blev längre och tyngre blev det svårare att rikta in dem. Lansens vikt kunde bäras upp av benet eller sadeln, eller till och med en inbyggd krok i rustningen. Idealet var att sänka lansen graciöst när du närmade dig dustens (eller rittens) mitt, men det kunde vara svårt i stridens hetta. Ett av de problem kung Duarte identifierade i sina skrifter om tornerspel var att riddarna ibland blundade vid kollisionen. Andra skribenter gav en lösning – det är lättare att hålla ögonen öppna till sista stund om du håller munnen öppen.

”Idealet var att sänka lansen graciöst när du närmade dig dustens (eller rittens) mitt, men det kunde vara svårt i stridens hetta.”

Agnes Hotot

Omkring 1300-talet

När hennes far blev sjuk strax innan ett tornerspel beslutade sig Agnes Hotot för att delta i hans ställe. Efter att ha slagit sin motståndare ur sadeln släppte hon ner håret och tog av sig bröstplåten för att visa motståndaren att han besegrats av en kvinna. Agnes framtida man påstås ha tagit med den anslående bilden av henne i rustning i sitt familjevapen.

Ulrich von Liechtenstein

Cirka 1200–1275

Ulrich von Liechtenstein var förutom riddare även poet och lämnade efter sig många berättelser om sina bedrifter. I en rad sånger beskriver han hur han reste i rustning, klädd som ”fru Venus”, till damernas beskydd. Han gav generöst ringar till alla som bröt en lans mot honom – totalt gav han bort 271 ringar under sina resor.

William Marshal 1147–1219

William Marshal, som tros vara en yngre son utan land, tjänade fem engelska kungar efter att ha skapat sig ett rykte i tornerspel, på hästar han tydligen lånat. Marshal lyckades tjäna ihop en förmögenhet genom att vinna torneringarna och gjordes sedan till greve av Pembroke innan han utsågs till Henrik III:s förmyndare och kungarikets regent.

69 AAH Annual Historia SE innehall.indd 69

07.12.2018 08:17

Sport & fritid

Ta poäng

Hjälm

När tornerspelen inte längre handlade om att eliminera STEG motståndaren behövde man hitta andra sätt att avgöra vem som vunnit. 1466 skrev sir John Tiptoft förordningar som klargjorde hur man tog poäng. Det idealiska resultatet i ett tornerspel var att slå motståndaren ur sadeln, men det gick även att ta poäng Spjutgenom att slå lansen i bitar mot motståndaren, för att spets visa att du träffat. ”Den som två Straff kunde också utdelas, där ryttaren flyttades gånger träffar, ner i rankningen. Ett spjut som fastnade och bröts krona mot krona, ska vinna priset.” mot motståndarens sadel var inte bra, men det För att ta tre värsta en tornerspelare kunde göra var att med flit poäng för att slå till motståndarens häst. Det ledde till omedelbar krossa lansen – maxpoängen diskvalificering från matchen. Att döda en häst kunde leda – måste du få till uteslutning från hela turneringen. När Nicholas Clifford spetsen (eller kronan) att dela dödade sin motståndare Jean Boucinel 1381 genom att sig i flera delar. träffa honom i halsen fick han dock inget straff alls – domaren ansåg att det kunde ha varit en olyckshändelse.

”Att döda en häst kunde leda till uteslutning från hela turneringen.”

Spjutkroppen

”Den som bryter flest spjut som de ska brytas, ska vinna priset”, skrev sir Tiptoft. Eftersom det var svårt att slå motståndaren ur sadeln var det här det sätt de flesta torneringar vanns på – men du måste splittra spjutet på rätt sätt. Att bryta av spjutet ”mellan sadel och hjälmens visirfäste” var bra, men ”den som så andas på sadeln ska avvisas”.

Enligt Tiptofts regler från 1466 får ”den som tre gånger träffar” rivalens hjälm ta hem priset. På samma sätt skulle förlusten av en hjälm två gånger i rad göra att du förlorade, såvida inte ”hästen fallerar”.

Slå ner honom

Eftersom det svåraste var att slå rivalen ur sadeln och ”sätta honom i jorden” innebar det direkt seger. Men du diskvalificerades om du slog rivalen medan denne hade ryggen till eller om du slog dennes häst.

Få andra att hylla dig I ett samhälle där ära och beskydd var vägen till värdslig framgång var riddarna tvungna att låta andra veta hur formidabla de var. Kungarna ville att deras tornerspel skulle väcka intresse internationellt – Edvard III skickade ut härolder i Europa för att tillkännage hans stora tävling vid Windsor 1358, till den enorma kostnaden 32 pund. Härolder hjälpte ibland till att döma i torneringarna, samt att utropa vinnare, så en liten betalning till dem kunde vara välplacerade pengar. Barder kunde för rätt pris övertalas att bokstavligen sjunga din lov. Vid en turnering 1352 fick en bard 40 silvermynt för sitt arbete. Hela krönikor kunde fyllas med berättelser om tornerspel och Jean Froissarts historier innehåller ett ansenligt antal tävlingar. Det är tack vare de här sångerna och berättelserna som vi vet något om de enskilda deltagarnas bedrifter, som Amadeus VII av Savojen, som bröt 47 lansar i en enda strid.

STEG

Härolder ropade ut dina segrar mot rätt belöning.

70 AAH Annual Historia SE innehall.indd 70

07.12.2018 08:17

Så här vinner du ett tornerspel

Ta dig till medicintältet

Priserna delades ofta ut av damerna vid tornerspelet.

En riddare i full rustning som ramlar ner från en häst i full fart slår i ganska hårt. Brutna ben inträffade ofta och om de inte korrigerades ordentligt kunde utgången bli dödlig. Om en häst föll på sin ryttare kunde amputation bli nödvändigt. Döden tog så många av riddarna vid tornerspel att kyrkan hotade att bannlysa alla som deltog, och skulle förvägra dem som dog en kyrklig begravning. Tornerspelen överlevde dock bannlysningen, även om en hel del adelsmän och kungar dog. Henrik VIII fick många skador vid tornerspel – han slogs medvetslös av en lans som träffade genom hans öppna visir 1524 och dog nästan av ett fall 1536. Den senare olyckan gjorde att han låg medvetslös i två timmar och man var orolig för att han skulle dö. Hans ben skadades permanent och den sportige unge monarken började förvandlas till en gravt överviktig gammal man.

STEG

Tornerspelen var aldrig helt säkra.

STEG

Under de tidiga tornerspelen fick de riddare som förlorade överlämna sin rustning och häst till segraren. De fick sedan betala en lösensumma för att få tillbaka dem. William Marshal fick in lösensummor från 103 riddare under en tiomånadersperiod med torneringar. Allt eftersom riddarreglerna utvecklades ansågs handeln opassande. Senare tornerspel blev till stora gåvoceremonier, som övervarades av hovets damer. Priserna kunde vara en guldtallrik, smycken, kronor, dyrbara klädesplagg, vapen, rustningar eller till och med exotiska djur, som talande papegojor. I Magdeburg på 1280-talet var första pris i en tornering en vacker kvinna, men vinnaren betalde kyskt hennes hemgift så hon kunde gifta sig med en annan man. 1352 vann Amadeus VI av Savojen tre guldringar och tre kyssar av vackra kvinnor. Han behöll kyssarna men gav ringarna vidare till andra värdiga tornerspelare – som klagade på att de hellre tagit kyssarna.

TORNERSPEL I NUTID

Hämta ditt pris

Passa på att se ett tornerspel i verkligheten.

Engsö Medeltidsdagar Engsö/Västerås, Västmanland

Narrar, gycklare och riddare intar Engsö Slott under ledning av riddargruppen af Bardhe i juni. På www.engsomedeltidsdagar.se finns mer information.

Medeltidsveckan

Hova riddarvecka

Rikstorneringen

Visby, Gotland

Hova, Västergötland

Hovdala, Skåne

Varje sommar förvandlas Visby till en medeltida stad med marknader och andra spännande nöjen. Festivalen arrangeras vecka 32 varje år och tornerspel står på programmet. Läs mer på www. medeltidsveckan.se.

I Hova utspelar sig Nordens största dagliga riddarkortege och tornerspel. Medeltids veckan i Hova firar 30 år 2019, så räkna med en storslagen tillställning. Mer om riddarveckan i Hova hittar du på www. riddarveckan.com.

I maj ställer de bästa upp i Rikstorneringen, svenska mästerskapet i tornerspel. Förutom att de bästa i Sverige ska koras utser även publiken det stiligaste ekipaget. Allt du behöver veta om årets arrangemang finns på www.rikstornering.se.

71 AAH Annual Historia SE innehall.indd 71

07.12.2018 08:17

Sol, bad och socialt förfall Järnvägens uppkomst gjorde att folket fick tillgång till havsstränderna – vilket blev en utmaning för den viktorianska moralen. Av David J Williamson

AAH Annual Historia SE innehall.indd 72

07.12.2018 08:17

Sol, bad och socialt förfall

Ett fotografi av Margate i Kent, taget cirka 1900. Under den viktorianska eran byggdes här en nöjespark som senare blev till Dreamland som finns kvar än idag.

Kvinnornas baddräkter designades så de inte skulle visa för mycket.

llt från sandslott och friterad fisk till promenader och nöjesfält på piren – mycket av det bästa med en resa till de brittiska kustorterna har sitt ursprung i den viktorianska tidens sommarnöjen. Även om man tar mycket av det här för givet idag, och kanske till och med betraktar vissa saker som gammeldags, ansågs en hel del av det vara revolutionärt vid den här tiden, av somliga till och med en skymf mot vanlig anständighet. Det här ledde till vissa puritanska restriktioner, men inte ens den viktorianska moralen kunde hålla tillbaka alla förändringar som vällde in.

Uppvisning på promenaden

Resor till kusten var inget nytt i början av den viktorianska eran, åtminstone inte för överklassen. Att vistas vid havet för hälsans skull var så populärt under georgiansk tid att Jane Austen skrev om spaorten Bath i två av sina romaner och kuststaden Lyme Regis i Övertalning. Som Austen påpekade, även om de här resorna skenbart handlade om att få frisk luft och motion, var de också ofta en ursäkt för överklassen att träffas och visa upp sig. Förutom att bevisa att de var så rika att de inte behövde arbeta fick de också bo på fina hotell, gå på teater och bära det senaste modet vid olika fester. Ett klassiskt exempel på exhibitionism förklätt till hälsosamt leverne var promenader. Att strosa längs havet ansågs vara bra för hälsan, men ett långt, jämnt promenadstråk eller en esplanad var också som en offentlig catwalk där du kunde bli ”sedd” av societeten och få beundrande blickar medan du fridfullt strosade förbi, klädd i dina bästa kläder. Att promenera blev allt mer populärt under den viktorianska eran. De första pirerna byggdes på 1850-talet så att turisterna skulle ha någonstans att promenera. Att man kunde förtöja fartyg där var en bonus. Medan spastäder som Bath och Harrogate alltjämt var populära under drottning Viktorias regentskap rekommenderade läkarna i allt högre grad resor till kustanläggningar. Det här

”Kuststäderna innebar ett välkommet avbrott från de kvävande luftföroreningarna.” berodde främst på att de trodde att den stärkande havsluften innehöll vad de kallade ”ozon”, eller ”aktiverat syre”, vilket var ”mycket nödvändigt men förhindrade även sjukdom och underlättade behandlingen av alla slags krämpor”. Prins Albert, en stark förespråkare av vetenskap och hälsosamt leverne, föregick med gott exempel när han byggde ett nytt kungligt residens vid havet 1845, Osborne House på Isle of Wight. Den brittiska kungafamiljen tillbringade många somrar från juli till augusti i sitt palatsliknande sommarhus, där drottning Viktoria fortsatte att bo regelbundet efter att Albert dött 1861. Vi vet nu att viktorianerna hade helt fel om att luften vid kusten innehöll så kallat aktiverat syre, men i en tid av snabbt industrialiserade städer verkar det troligt att de här kuststäderna innebar ett välkommet avbrott från de kvävande luftföroreningarna. Den förorenade industriella revolutionen innebar även att järnvägen kom. Det här nya transportsättet kunde ta dig över hela landet på några timmar, krympa själva tiden och

öppna upp nya världar av möjligheter för hur människor kunde tillbringa sin dyrbara fritid. Även om det var dyrt hade den framväxande viktorianska medelklassen råd med tågbiljetter och de ville gärna göra som aristokraterna.

Alla ombord i badmaskinerna

Fram till 1850-talet var det inte ovanligt att män badade och simmade helt nakna i havet, men en sådan tradition passade inte in i den allt mer populära semestern vid havet. Inte bara var det fler människor som delade på stränderna, många av dem var nu kvinnor och barn. Viktori anska värderingar och korrekthet dikterade att strikt etikett skulle följas. Hur populärt promenerandet än var måste exempelvis en ogift kvinna åtföljas av en gift kvinna – en familjemedlem eller en vän – när hon var ute och gick, för att se till att de sociala gränserna mellan könen inte bröts och för att hålla alla oönskade eller opassande närmanden borta.

73 AAH Annual Historia SE innehall.indd 73

07.12.2018 08:17

Sport & fritid

Nöjesparken på Tynemouth Sands i Tyne and Wear, cirka 1900.

En viktoriansk karikatyr visar damer som använder ”doppare” för att komma i vattnet.

”Badmaskinerna gav även en smula frihet.” På stranden blev det här något av en mardröm för viktoriansk anständighet, särskilt när det gällde svårigheterna med att bada i havet. Havsbad ansågs vara ett hälsosamt tidsfördriv och var lika populärt bland viktorianska kvinnor som män, om än inte mer eftersom det innebar ännu en liten men viktig förändring av attityderna kring vad kvinnor fick och inte fick göra. Det är dock viktigt att påpeka att det var badandet i havet som drog – att simma i öppet vatten var ovanligt. Att vada och doppa sig ansågs stärka hälsan, men den stora frågan var hur män och kvinnor båda kunde dra nytta av sådana trivsamma sysselsättningar och ändå bibehålla den viktiga viktorianska anständigheten. Den första lösningen var enkel – män och kvinnor skulle bada på olika delar av stranden. 1847 gav parlamentet lokalfullmäktige ökad makt att bestämma hur långt ifrån varandra de båda könen måste vara vid bad. Ett exempel på sådana stadgar, utfärdade av Lowcroft i Suffolk, och som inte alls var ovanliga för tiden, dikterade: ”En person av kvinnligt kön skall icke, medan hon badar, komma närmare än 100 meter från en plats där en person av manligt kön, över 12 års ålder, kan vistas i syfte att bada.” Reglerna krävde även att kvinnor bar en ”passande klänning eller ett hölje för att förhindra oanständigt uppvisande av kroppen.” De här badkläderna kunde vara oerhört tunga, och ibland syddes även vikter in i dem så att klänningarna inte skulle flyta upp till ytan. När vågorna gick kunde de här tunga kläderna

få bäraren att drunkna. Men de här heltäckande kläderna fyllde ett annat syfte: de förhindrade att damerna blev solbrända. Fram till 1920-talet ansågs det vulgärt att vara solbränd och det passade endast arbetarna på fälten. På stranden användes parasoll för att skydda från solen. Hur anständiga viktorianska badkläder än var, för de prudentliga sinnena, var det lika skambelagt för en kvinna att behöva gå längs stranden för att komma till havet – även på en könssegregerad strand – som en dåtida ”walk of shame”. I stället använde de badmaskiner. Egentligen uppstod badmaskinerna redan på 1750-talet och var inte ”maskiner”. De liknade strandhytter på fyra hjul och kunde rullas ut i havet. Oftast drogs de av hästar. Vissa maskiner hade ett tygtält runt dörröppningen, som kunde sänkas ner i vattnet och ge badaren mer enskildhet. När badaren väl var i vattnet kunde denne lämna hytten via dörren som var riktad bort från alla nyfikna ögon på stranden och börja vada. För oerfarna simmare – vilket förmodligen var de flesta viktorianska kvinnor i deras böljande badkläder – erbjöd vissa strandanläggningar en ”doppare”, en stark kvinna som eskorterade badaren ut i havet i hytten och lyfte ner dem i vattnet och drog upp dem när de var klara. När simmaren ville att badmaskinen skulle föras tillbaka signalerade de till operatören genom att hissa en liten flagga som var fäst vid inrättningens tak. Badmaskiner var ett rent hyckleri. Män behövde inte använda sig av sådana, utan de gick rakt ut i vattnet i avsevärt tajtare badkläder.

Men på något märkligt sätt gav badmaskinerna också de viktorianska kvinnorna en smula frihet. De fick möjlighet att uppleva havsbad på egen hand, snarare än att helt exkluderas, som de gjordes från så många andra fritidsaktiviteter och sporter. Barnen fick också helt nya möjligheter att åka på strandsemester, något som aldrig inträffat förut. Beroende på klass och social tillhörighet var viktorianska barn antingen släktens välutbildade framtidshopp eller bara ännu en arbetare som fick slita under förfärliga förhållanden, men med ökat välstånd följde ökade inkomster och möjligheter att tillbringa tid tillsammans som en familj vid havet. De som en gång bara på avstånd kunde betrakta hur deras ”överordnade” roade sig på stranden kunde nu själva delta. När stranden blev mer tillgänglig organiserades många resor via kyrkor, välgörenhetsorganisationer och organisationer som nykterhetsrörelsen, även för samhällets minsta. 1871 infördes bankfridagar i Storbritannien, fyra allmänna helgdagar utspridda över året. Det var ingen betald ledighet – rätten till betald semester infördes inte förrän på 1900talet – men med allt bättre transportmedel och grupper och organisationer som gav rabatt på utflykter förändrades strandsemestrarna dramatiskt, både i omfattning och upplevelse.

74 AAH Annual Historia SE innehall.indd 74

07.12.2018 08:18

Sol, bad och socialt förfall

I det fördolda

Badmaskiner

De uppfanns för att bevara de viktorianska damernas anständighet och sköts eller drogs ut i vattnet av män eller en häst. Badaren kunde sedan klättra nerför trappstegen till vattnet med så lite kroppsexponering som möjligt. Det gick även att anlita assistenter som hjälpte badaren ner i vattnet för att doppa sig, snarare än att simma, och sedan hjälpa personen uppför stegen igen.

Det mest anständiga sättet att vistas utomhus eller i vattnet på. Vitare än vitt En andra försvarslinje

Först var bahytter, senare lite mindre formella stråhattar, ett acceptabelt sätt att förhindra att solen färgade ansiktet, vilket inte var socialt acceptabelt. Solbränna blev inte modernt förrän på 1920-talet.

Om din hatt eller bahytt inte gav tillräckligt skydd från solen krävdes ett parasoll. Det var också ett praktiskt sätt att dölja dig från blickarna från de lägre klasserna och dölja en avslöjande rodnad vid uppvaktning.

Förnuftigt badande Hattar och hättor i olika stilar höll håret på plats och höll det täckt. Ett dopp upp till bröstet var det enda som krävdes, men att doppa huvudet under vattnet var väldigt okvinnligt!

Halslinningen börjar röra sig neråt

De högt knäppta kragarna på de tidigare badkläderna fick ge plats åt ett mer avslappnat mode. Blusen var fortfarande knäppt, för värme och anständighet, men fick en feminin stil med ett skärp som höll in plagget i midjan.

Uppknäppt till hakan

En höghalsad jacka var ett måste för att behålla värdigheten och hålla den kalla vinden borta. Den skyddade även armarna från solen och insekter. Vackra spetsar gav en feminin touch.

Lite hud börjar synas De här djärvare och mer avslappnade ärmarna exponerade huden för både vatten och sol, gav lite mer rörelsefrihet och ansågs ganska så vågade. Ärmarna kröp så småningom ännu längre uppför armarna, men det skulle dröja ett tag ännu.

Skyddad från nyfikna ögon och kryp

Det var nödvändigt att täcka benen och anklarna, så att inte insekter och männens blickar nådde dem. Långa kjolar användes ofta med en krinolinunderkjol, så den fick rätt form, och en turnyr baktill – de var inte lätta att sitta i en strandstol med. Lättare bomullskjolar kom senare.

Du vet aldrig vad du kan trampa på

Undvik sand mellan tårna

Oavsett om de gick på stranden eller promenaden var det alltid klokt att bära ett par stadiga skor, ordentligt snörda så att inte fotlederna syntes.

Tunga krav på anständighet

Byxor eller kjolar var ett stilval och tunga yllematerial föredrogs. Damerna bar ofta en kombination och satte även in vikter i överkjolen för att förhindra att den flöt till ytan och exponerade byxorna under.

Havsbad innebar inte simning, så skor eller stövlar som anständigt täckte fotlederna när du stod i vattnet krävdes ifall hårda småstenar eller läskiga havsvarelser skulle finnas under fötterna.

75 AAH Annual Historia SE innehall.indd 75

07.12.2018 08:18

Sport & fritid

Badmaskiner på rad på stranden i Hastings, cirka 1900.

Allmänna nöjen

Vanliga syner på den viktorianska kusten.

Promenaden

Glass

Kasperteater

Åsneturer

Promenerandet var en kombination av motion och uppvisning, en chans att andas havsluft, träffa vänner och visa upp sina kläder. Ogifta unga kvinnor och flickor fick till en början bara röra sig ute med ett förkläde, senare blev det vanligt för grupper av män och kvinnor från arbetarklassen att strosa längs promenaden för att träffas och flirta.

Den brittiska dockteatern Punch & Judy, med rötter i 1500-talets Italien, var slapstickhumor om en anarkistisk clown och blev ett nöje på den brittiska kusten tidigt 1800-tal. Det berodde delvis på de nya mobila båsen, som dockspelaren enkelt kunde bära med sig. För att passa den viktorianska smaken ersattes Punch gamla motståndare djävulen med en krokodil och hans älskarinna, Pretty Polly, fick inte vara med alls.

Det här är bara ett exempel på hur det sociala tabut kring att äta utomhus bröts. En berömd viktoriansk kock, Agnes Marshall, påstod sig ha uppfunnit sin egen frysutrustning, patenterat en glassmaskin och skapat den första glasstruten. Glassförsäljarna sköt sina vagnar längs med stranden hela dagen. Annan form av gatumat vid den här tiden var musslor och för första gången fish and chips.

De blev allt mer populära under den senare delen av 1800-talet och skedde till en början med arbetaråsnor, som ursprungligen bar korgar med musslor och skaldjur till gatumatsförsäljarna, hotellen och pensionaten. Turerna var tänkta för barn men även de vuxna roades av dem och på vissa ställen blev vagnar dragna av getter också mycket populära.

Estrader

Sandslott

Nöjespalats

Däckstolar

Viktorianerna var vana vid att lyssna på band som spelade i det fria i någon av de många offentliga parker som anlagts runt om i landet. Det här utomhusnöjet användes för att ge en uppfriskande atmosfär och förnöja under en dag vid stranden.

Piren var både en förlängning av promenaden och fokuspunkt för nöjesverksamheten. Här kunde det helt enkelt finnas några maskiner (senare spelautomater eller enarmade banditer) och en spegelsal så att människorna kunde komma bort från stranden och få vara torrskodda. På de större pirerna fanns livemusik och konserter – vissa hade till och med ett eget tåg.

Pirpress

Badmaskiner var nöd vändiga för kvinnor som ville ta ett dopp i havet.

Som ett sätt att hålla barnen nöjda på stranden massproducerades hinkar och spadar i tunn metall, ofta målade i klara färger och med dekorationer som föreställde anläggningen eller motiv från stranden. När de väl var inköpta kunde de användas år efter år och var ett populärt och relativt billigt nöje, i tillägg till håvar att använda i berghällarnas vattenansamlingar.

Tanken på att sola var främmande för viktorianerna men de insåg fördelarna med att sitta ute i friska luften, så det är inte så konstigt att hopvikbara däckstolar patenterades i USA 1855. Ursprungligen användes de på oceanångare och ångfartyg – därav benämningen ”däck” – så det kom sig nog naturligt att använda de lätta, flyttbara stolarna på hamnstädernas stränder.

Kuststäderna försökte locka turister genom att bygga ännu längre pirer.

North Pier, Blackpool

Den konstruerades av Eugenius Birch, arbetet inleddes 1862 och stod färdigt 1863. Piren skadades 1867 av lord Nelsons före detta flaggskepp, Foudroyant, som låg förtöjt längs piren som en del av en utställning. På 1870-talet byggdes piren ut och ”Indiska paviljongen” samt en estrad byggdes. Det var flera fartyg som krockade med piren, både 1892 och 1897.

Brighton

Llandudno

En relativt sen konstruktion, arbetet inleddes 1891 och var färdigt 1899. En spårväg hade byggts för att underlätta konstruktionen men den plockades ner när projektet var färdigt. En teater med 1 500 platser byggdes på piren 1901, förutom en rad andra mindre paviljonger på olika platser.

500 metres

Konstruktionen skapades av James Brunless, byggandet började 1876 och var färdigt 1877. Ett antal tillbyggen följde, inklusive en estrad på piren 1877 och en paviljong på stranden 1884, som även hade en simbassäng. Fler byggnationer 1884 gav den dess slutliga längd.

536.5 metres

699.5 metres

Ryde

Den allra första av sitt slag i landet. Platsen på Isle of Wight, nära drottning Viktorias sommarbostad, gjorde det till en populär destination. Den öppnade för första gången 1814, genomgick flera utbyggnader som gav den sin slutliga storlek, inklusive en spårväg längsmed promenadstråket.

702.6 metres

76 AAH Annual Historia SE innehall.indd 76

07.12.2018 08:18

Fler anläggningar

Southport

Det lokala företaget började planera en pir redan 1840 men arbetet inleddes inte förrän 1859. Den konstruerades av James Brunless och öppnade 1860. Utvecklingar som tillkommit genom åren är väntrum för båtpassagerare, en förlängning och breddning av piren och en spårväg. En ytterligare utbyggnad 1868 gav den sin slutliga längd.

1 107 meter

Ett ungt par roar sig i förgrunden medan andra har kul på stranden i Yarmouth, bilden togs 1895.

Teknik och mekanik spelade en viktig roll för den viktorianska företagsamheten och uppfinningsrikedomen. Elljus lyste upp promenaden, ångdrivna karuseller och nöjesattraktioner dök upp på promenaden och piren. Konkurrerande anläggningar kom med djärva uttalanden för att dra till sig kunder, och vad kunde vara ett bättre sätt att visa upp sin stolthet och framgång än en kopia av Eiffeltornet i Blackpool? Stranden var inte glömd – den var bara inte en del av all dramatik och inte längre huvudattraktionen. Det som hade skapats för strandsemestern innebar ett större utbud, och färre anledningar att åka därifrån. Från en ganska stillsam, försiktig början vid inledningen av den viktorianska eran såg allt annorlunda ut i slutet av 1800-talet. Med tiden expanderade anläggningarna, inte bara i storlek utan även i utbud. Efterfrågan drev innovationerna, inte bara när det gällde att bygga nya nöjesattraktioner utan även transporter, där järnvägsnätverkets snabba förbättringar hjälpte till att mätta folks behov av att enkelt kunna fly från vardagens bestyr. Människor från samhällets alla delar delade nu upplevelser och åsikter, och standarden började långsamt förändras. Många traditionella damer badade fortfarande inte i havet, men

”Standarden började långsamt förändras.”

en yngre, mer liberal generation välkomnade den frihet från strikta sociala begränsningar det gav. Damernas simkläder blev allt mindre restriktiva och mer avslöjande; kvinnor och män beblandade sig öppet på promenaden, oanständiga maskiner dök upp i arkadhallarna och komiker drog fräcka skämt i musikhallarna. Överklassen tröttnade på att behöva beblanda sig med slöddret och började överge sina vanliga anläggningar. I stället lade de tid och pengar på utlandssemestrar, dit massorna inte kunde följa efter (åtminstone inte än). De som blev kvar var majoriteten som hade lärt sig hur de skulle slappna av och ha kul, var villiga att, och kunde, spendera sina surt intjänade pengar på ett bländande utbud av nöjen. Det var arbetaren och hans familj som tagit över strandsemestern. När arbetarnas villkor förbättrades fortsatte den viktorianska skapelsens popularitet att öka, något som lever kvar än idag – och det är dem vi ska tacka för att vi fortfarande tycker om att åka till havet.

Southend

Världens längsta nöjespir. Den byggdes ursprungligen 1829 för besökare från London och sträcker sig ut i Themsens flodmynning. Träpiren var bara 180 meter lång när den först öppnades men den förlängdes med åren och 1848 var den redan Europas längsta pir.

2 158 meter

Järnvägen förvandlade små samhällen – som ofta bara var små fiskebyar – till välbesökta orter dit allt fler åkte. I mitten av 1800-talet hade städer som Brighton redan expanderat och här bodde 44 000 invånare enligt folkräkningen 1841. Andra populära orter, som Blackpool, var från början långt mindre, men närheten till industriorter som Manchester och Midlandsområdet gjorde att de snart växte och blev ett naturligt utflyktsmål för grupper av vänner och kollegor som ville ha några timmars skoj. Som ett svar på den höga efterfrågan, och eftersom vissa semesterfirare kunde stanna en natt eller två, blev logi en värdefull handelsvara. En rad pensionat och hotell startade, med priser för alla plånböcker. Anläggningar som ansåg sig ha ett klientel av människor ur de högre klasserna – platser som Brighton med sin koppling till den georgianska eran, och Ryde på Isle of Wight, med närheten till drottning Viktorias Osborne House – hade redan stora, vackra hotell så nära stranden som möjligt. Men för Blackpool och liknande destinationer innebar bristen på djupt rotade traditioner att de fick en större frihet och kunde starta från noll. Pensionat och små hotell bedrev blomstrande affärer, men det var en regel som gällde oavsett var du bodde: ju närmare havet, desto högre pris. Och skrupelfria uthyrare gjorde allt de kunde för att tjäna så mycket som möjligt på besökarna – särskilt vad gällde tolkningen av ”havsutsikt”! Utvecklingen av anläggningarna gjorde att städernas intäkter ökade, och de kunde erbjuda semesterfirarna fler nöjen att lägga sina pengar på. I många fall byggdes den lokala piren ut för att bli ännu mer imponerande och kunna tillhandahålla ännu fler nöjen än tidigare. Byggandet skedde ibland i stor skala, och långt fler inomhusnöjen skapades för att undkomma det oförutsägbara brittiska vädret. Akvarier, nöjesarkader, danssalonger och till och med cirkusar blev permanenta inrättningar för att hålla publiken nöjd och få dem att spendera mer pengar.

77 AAH Annual Historia SE innehall.indd 77

07.12.2018 08:18

FORNTIDA CIVILISATIONER De stora rikena och civilisationerna som banade väg för den värld vi känner idag.

080 D en antika världen

Se några av den klassiska antikens mest symboliska platser och personer.

088 K ulten kring Tor

Vem var guden bakom superhjälten?

098 M osslikens hemligheter

Om de mystiska mossliken från järnåldern.

AAH Annual Historia SE innehall.indd 78

104 S parta

En resehandbok till antikens Sparta.

106 En sötsak för gudar

Honung spelade en viktig roll i antikens Egypten.

110 A lexander den store i skolan

Vilken påverkan hade Aristoteles på Alexander den store?

07.12.2018 08:19

79 AAH Annual Historia SE innehall.indd 79

07.12.2018 08:19

Forntida civilisationer

den antika världen Se den klassiska antikens symboliska platser och personer. Av Katharine Marsh

Alexandria

Fyrtornet var ett av stadens mest kända landmärken.

Alexandria är en hamnstad vid Egyptens norra kust och var en av över 70 städer som sägs ha grundats av den mäktige makedonske kungen Alexander den store. Snart efter att staden anlagts runt 331 f.Kr. ersatte den Memfis som hem för Egyptens härskande ptolemaiska dynasti. Men det var inte allt, Alexander sägs ha ritat stadsplanen själv. Staden är kanske mest känd för sitt stora fyrtorn, Faros, ett av världens ursprungliga sju underverk. Alexandria var också platsen för ett av de största biblioteken världen någonsin skådat. Förutom en stor mängd grekiska och egyptiska originalverk innehöll hyllorna också en rad utländska texter som översatts till grekiska i studiesyfte. Ingen vet exakt när biblioteket förstördes av en brand, mest sannolikt skedde det när Julius Caesar ställde sig på Kleopatras sida i ett bittert krig mot hennes bror Ptolemaios XIII år 48 f.Kr. Själva staden ansågs vara den största runt Medelhavet under århundradet före Kristus. I många år var den ett centrum för hellensk forskning och studier, och staden var Egyptens huvudstad från grundandet tills den kapitulerade för arabiska styrkor 641 f.Kr. Alexandria finns ännu idag, på den västra sidan av Nildeltat.

80 AAH Annual Historia SE innehall.indd 80

07.12.2018 08:19

Den antika världen

Bastet Vill du skydda ditt hem från onda andar och sjukdomar? Åkalla Bastet, den egyptiska gudinnan som styr över hemmet, kvinnors hemligheter, katter och fertilitet. Hon var dotter till solguden Ra och kulten kring henne var centrerad till staden Bubastis – människor gjorde till och med pilgrimsresor dit för att begrava sina döda katter.

Hon agerade även som guide och hjälpare i livet efter detta.

Delfi

En populär fras för att beskriva riked om var förr ”rik som Krösus”.

krösus

(Croesus)

Lydiens siste konung var känd för sin fromhet och han offrade dyrbara gåvor i guld till Apollon vid Delfi. Krösus (Croesus på latin) var en otroligt rik och mäktig man som erövrade nästan alla grekiska städer längs Asiens kust. Han var född som son till en kung, utan andra syskon, men vi vet att han var kronprins eftersom han härskade över Adramyttion, en position som brukade ges till en lydisk arvinge. Krösus fick två söner, men en var stum och ansågs därför vara olämplig som härskare, så att vara kronprins föll på den andre, Atys, tills han dog under en jakt. Men en tronarvinge hann aldrig bli något problem för Krösus. När han förberedde sig inför ett krig mot perserna konsulterade han oraklet vid Delfi och fick veta att om han gick ut i strid skulle ett stort imperium falla – han förstod bara inte att det var hans eget.

Enligt antikens greker var Delfi världens centrum. På den här ön fanns ett tempel tillägnat guden Apollon, och som var ett hem för ett berömt orakel som kunde ge råd åt såväl de grekiska stadsstaterna som åt individer. Oraklet kallades pythia och sades kunna kanalisera profetior från självaste Apollon i en drömlik trans. För att få ett omen förväntades du erbjuda lagerkvistar, pengar och en svart bock som offergåva. Under ceremonin badade pythian i Delfis kastaliska källa innan hon gick ner till en särskild kammare i templet, som var fyllt av rök från brinnande kornmjöl och lagerblad. Oraklet satte sig på en övertäckt trebent gryta, andades in ångorna och uttalade sin spådom. Traditionellt sett konsulterades pythian bara en gång per år men när Delfi var som mest populärt fanns det tre pythior på plats. Pythian var alltid en kvinna och när hon dog valdes en ersättare bland ötemplets prästinnor. Apollons tempel i Delfi byggdes på 700-talet f.Kr. och den sista profetian utdelades där omkring 393 e.Kr. när den romerske kejsaren Theodosius stängde alla hedniska platser för att bana väg för kristendomen.

Delfi som det ser ut idag.

81 AAH Annual Historia SE innehall.indd 81

07.12.2018 08:19

Forntida civilisationer

Etrusker Innan romarna fanns etruskerna, majoritetsbefolkningen i nordvästra Italien mellan 700- och 200-talen f.Kr. Stora delar av civilisationens kultur förstördes av romarna, men vissa delar upptogs i det romerska levnadssättet. Till exempel uppstod det mäktiga rikets berömda gladiatorspel som etruskiska begravningsriter. På samma sätt som antikens Grekland bestod Etruria av självständiga stadsstater som var sammanlänkade av religion, språk och kultur. Militärt sett dominerade etruskerna vattnen runt Italien och grekerna kallade dem faktiskt för ”usla pirater”. Men när etruskerna förlorade mot Syrakusa i slaget vid Cumae 474 f.Kr. började allt gå utför. Syrakusas tyrann, Dionysos I, förstörde många etruskiska hamnar och civilisa tionens fall inleddes. Slutet kom med romarna, eftersom fördrag och allianser bara var ett sätt att skjuta upp det oundvikliga. Några städer som överlevde Roms skoningslösa expansion fann sig till slut ha blivit romaniserade under århundradet före Kristus.

En dansande man avbildad på en etruskisk grav 525–500 f.Kr.

fyra vätskor De antika grekiska filosoferna Hippokrates och Galenos hävdade att människokroppen bestod av fyra vätskor – svart galla, slem, blod och gul galla. De här vätskorna påverkades av naturelementen (jord, vatten, luft respektive eld) och årstiderna, och en obalans mellan dem kunde ge upphov till sjukdom. Den här filosofin påverkade den medicinska vetenskapen långt in på 1800-talet.

Gastraphetes Den här bågen uppfanns runt år 400 f.Kr. av grekerna för att skjuta eldpilar mot fienden. Vapnet var gjort av horn, trä och djursenor och hade en u-formad utvidgning på baksidan som gjorde att användaren kunde vila den mot magen för att fördela vikten, så den blev lättare att använda.

hettiter

Om du vandrade runt i Anatolien omkring 1900–800 f.Kr. är chansen stor att du befann dig i ett land kontrollerat av det hettitiska riket. Den här civilisationen låg i en del av det som idag är Turkiet och var en av storspelarna runt Medelhavet. Både babylonierna och egyptierna betraktade landet som jämbördigt, diplomatiska samtal fördes och flera fördrag arbetades fram. Hettiternas huvudstad var Hattusa, en av de största urbana bosättningarna vid den här tiden, och det går fortfarande att se ruinerna nära den moderna staden Bogazkale. Det var i Hattusa kungen levde, mannen som var överstepräst, högsta militära befälhavare och högste domare. Under kungarikets tidiga år fick han hjälp av ett adelsråd kallat Hettiternas vagnar var de pankus. lättaste och snabbaste som Kungariket föll fanns på den här tiden. till slut i assyriska händer. Efter att de besegrats fick hettiterna betala tribut till det assyriska riket, innan de slutligen upptogs i Nyassyriska riket runt år 800 f.Kr.

De fyra vätskorna förknippades senare även med de zodiakiska tecknen.

AAH Annual Historia SE innehall.indd 82

07.12.2018 08:20

Den antika världen Ishtarporten var en färggrann och imponerande syn.

Jason

Ishtarporten

Babylons innerstad skyddades av en rad portar och den åttonde var Ishtarporten, uppkallad efter den babyloniske guden Ishtar. Den tros ha blivit byggd omkring 575 f.Kr. på order av kung Nebukadnessar II, som en del i hans plan att förbättra staden, och den var en av världens ursprungliga sju underverk, tills den ersattes av fyrtornet i Alexandria. Den mycket dekorativa porten var smyckad med tjurar, lejon och drakar som representerade olika mesopotamiska gudar, och var gjord i glaserat tegel, mosaik, brons, cederträ och möjligtvis lapis lazuli. Den var hela 11,5 meter hög. Porten, som ofta användes för religiösa processioner, hittades vid utgrävningar 1902–1914 och återuppbyggdes i Berlin 1930. Men det fanns inte tillräckligt med plats på Pergamonmuséet i Berlin för den ursprungliga dubbelporten, så bara den mindre fronten visas upp, resten finns i förvaring.

Vill du ha tag i ett gyllene skinn? Då är Jason rätt man! En mytisk figur som ska ha varit son till en kung. Han ställde sig upp framför en troninkräktare och bad om den tron han hade rätt till. Troninkräktaren Pelias krävde att Jason skulle hämta det gyllene skinnet i utbyte mot tronen. Jason samlade en grupp hjältar – argonauterna – och gav sig av mot Kolchis i dagens Georgien. Han stötte på en lång rad svårigheter på vägen, bland annat en ö full av mordlystna kvinnor och de fruktade harpyorna. När de slutligen kom till Kolchis fick Jason i uppdrag att spänna för eldsfrustande tjurar och så draktänder innan han kunde stjäla det gyllene skinnet med hjälp av en trollkunnig prinsessa vid namn Medea. När de återvände till Jasons hemland mördade Medea Pelias, och paret – som nu var gifta – var tvungna att söka kung Kreons beskydd i Korinth. Jasons vacklande lojalitet till sin hustru och hans kärlek till Kreons dotter Kreusa inspirerade den grekiske författaren Euripides att skriva sin berömda pjäs Medea. Enligt pjäsen mördade Medea Kreon, Kreusa och sina egna söner. Det finns ingen beskrivning av Jasons död. Vissa säger att han begick självmord av sorg, andra menar att han krossades när en murken del av hans skepp Argo föll ner på honom när Medea hjälpte Jason att han sov under den.

En konstnärlig tolkning av hur palatset i Knossos kan ha sett ut.

hämta det gyllene skinnet.

Knossos

Man kan nog säga att Knossos är mer känt för sin roll i mytologin än för sin roll i den minoiska civilisationen. Det var här labyrinten som kung Minos beställde fram fanns, och som byggdes av den atenske uppfinnaren Daidalos (far till fablernas Ikaros, som flög för nära solen). Labyrinten har också levt vidare tack vare sin invånare som var hälften man, hälften tjur, alltigenom minotaur. Men Knossos var mer än bara en legend. Staden var det minoiska Kretas huvudstad, bebodd från 6000-talet f.Kr. ända fram till sin förstörelse omkring 1375 f.Kr. i slutet av den minoiska civilisationen. Innan stadens fall var den ett handelscentrum och Knossos hade till och med förbindelser med andra städer i östra Medelhavet. Själva Knossos var en stad, men det är palatset som förknippas med de myter som nämns ovan. Den stora byggnaden var centrum för minoiskt liv och grävdes fram för första gången 1878. Sir Arthur Evans fick sedan fram nästan hela byggnaden omkring 50 år senare. Det var Evans som kallade civilisationen ”minoisk”, efter kung Minos, som var civilisationens mest berömde härskare.

83 AAH Annual Historia SE innehall.indd 83

07.12.2018 08:20

Forntida civilisationer

Leonidas

Om du har hört talas om Leonidas förut är det förmodligen från filmen 300 – men det här är den verkliga historien. Leonidas föddes cirka 530 f.Kr. och blev kung över Sparta omkring 490. Han var son till kung Anaxandrides och hans äldre halvbror dog under mystiska omständigheter samma år. Oavsett hur Leonidas hamnade på tronen var han en god konung och en tränad hoplitkrigare med politiskt skarpsinne. Den persiske härskaren Xerxes var ute efter Grekland och skickade en invasion. För att komma till den plats han ville, Attika, var han tvungen att ta sig igenom Thermopyle, men Leonidas stod beredd. År 480 f.Kr. ledde han minst 6 000 soldater från olika grekiska stadsstater för att stoppa den persiska styrkan. När allt gick fel flydde de flesta av de grekiska soldaterna, men Leonidas och hans 300 spartanska soldater stannade och slogs in i det sista. När perserna högg av huvudet från Leonidas döda kropp sågs det som en förolämpning och grekerna hatade perserna under många år därefter.

En marmorstaty av en hoplit, som kan ha varit Leonidas.

Insidan av ett tempel tillägnat Mithras.

Numidien

Mithrasdyrkan Den här romerska, mystiska kulten är ett mysterium än idag eftersom det inte finns några bevarade källor om mytologin kring guden Mithras. Vi vet att han uppstod i Persien under sent 100-tal och försvann igen sent 300-tal. Vi vet också att templen alltid låg i underjordiska grottor och att de alla märkligt nog hade liknande reliefer av hur Mithras dödar en tjur, ett tjuroffer. Flera av Mithrastemplen finns i Rom, Ostia, Numidien, Dalmatien och Storbritannien, samt längs Donaus norra gräns – minst 420 stycken har identifierats. Platserna ligger ofta nära sötvatten, vilket var nödvändigt för vissa av ritualerna. Mithraskulten var helt manlig och det fanns sju invigningsnivåer, enligt Hieronymus, med rituella måltider vid varje nivå. Det finns vissa som hävdar att de olika nivåerna var en indelning av prästerskapet, men såvitt vi vet hade kulten inga officiella präster.

Numidien fanns i dagens Algeriet på Afrikas norra kust och var ett land med ett brokigt förflutet. Regionen kunde ha blivit ett imperium 200 f.Kr., men det bestod i stort sett av nomadiska berberstammar och delades i två halvor – Massylii och Massaesyli. Det blev inte ett enat rike förrän strax efter det andra puniska kriget, som rasade från 218 till 201 f.Kr. Medan kung Massinissa av Massylii hade allierat sig med Rom, hade Syfax av Massaesyli skaffat sig vänner i Kartago – något som i slutändan fick honom störtad från tronen av Massinissa. Med Roms stöd i ryggen härskade Massinissa över Numidien i nästan 50 år. Hans främsta mål var att göra sitt kungarike till ett jordbrukarsamhälle, vilket var ett steg bort från det gamla nomadiska systemet. Han intog också vissa kartagiska områden och blev en av de mäktigaste personerna i Nordafrika. Efter Massinissas död 148 f.Kr. fick Numidien en rad olika härskare men ingen verkade fungera, så både Julius Caesar och Augustus delade upp landet. Det var inte förrän landet styrdes av Septimius Severus år 193 till 211 som det återförenades och åter kallades Numidien.

) var en av Jugurtha (med kronan da kungar. Numidiens mest beröm

84 AAH Annual Historia SE innehall.indd 84

07.12.2018 08:20

Den antika världen

Ostracism Om du ville bli av med en medborgare som hotade Aten kunde du använda dig av ostracism. Först hölls ett möte där folket bestämde om de vill använda sig av ostracismen och hålla en omröstning. På själva dagen skrev invånarna ner namnet på den person de ville få förvisad och den med flest röster var tvungen att hålla sig borta i tio år.

Ruinerna efter Pheidias ateljé vid Olympia, där han gjorde Zeusstatyn.

Namnen skrevs ner på bitar av bränd lera.

quinquereme Krigsfartyget var omkring 40–45 meter långt och 4 meter brett, med fem roddare i varje rad på båda sidor. Besättningen bestod av upp till 300 rorsmän, 20–30 sjömän och en marinstyrka på mellan 40 och 120 personer. Fartyget tog tydligen lite mindre än två månader att bygga. Det användes av greker, romare och kartager och kan ha byggts för första gången av Dionysos av Syrakusa 339 f.Kr. Fartyget blev dock allt ovanligare under det romerska rikets dagar, tills det helt slutade användas.

En 1800-talsmålning av rorsmännen på en quinquereme.

Pheidias

Det är inte mycket vi vet om Pheidias liv, men det mesta vi vet handlar om hans arbete. Den atenske skulptören, som var aktiv mellan omkring 490 och 430 f.Kr. var en av de mest berömda konstnärerna i den antika världen, och han sägs ha skapat avbildningarna av Zeus och Athena som finns ännu idag. Vissa av Pheidias statyer hamnade i Akropolis i Aten, som Athena Promacho, Athena Lemnia och den kolossala Athenaskulpturen som gjordes för Parthenon. Men ingen av dessa ansågs vara Pheidias mästerverk – det är hans staty av Zeus, som färdigställdes 430 f.Kr. och som ansågs vara en av antikens sju underverk. Dessvärre finns inga originalexemplar kvar av Pheidias arbeten idag och skulptörens sista år i livet är okända. Vi vet att han inte dog i fängelse, vilket man tidigare trott, men han kan ha förvisats från Aten av sina fiender som inte tyckte om hans nära vänskap med Perikles, en atensk general och statsman. Det vi vet med säkerhet är dock att han influerade ett stort antal framtida grekiska och romerska konstnärer.

retiarius Retiarius var den överlägset mest kända gladiatorn på den romerska arenan, och han stred med en treudd och ett nät. Gladiator erna blev populära under det första århundradet och bar oftast knappt någon rustning – bara armskydd, axelskydd och ett brett bälte. En retiarius var också beväpnad med en dolk, eller pugio, i vänster hand. Eftersom de saknade skydd och vapen sågs de som de lägst rankade av alla de olika typerna av gladiatorer. En retiarius matchades oftast mot en secutor, en förföljare, och nätet användes för att snärja in den fullt beväpnade motståndaren.

En retiarius (höger) mot en murmillo.

85 AAH Annual Historia SE innehall.indd 85

07.12.2018 08:21

Forntida civilisationer

Den bysantinske kejsaren Justinianus iklädd tyrisk purpur.

Stater Under 600-talet f.Kr. inträffade något för första gången – i lydiska riket började man använda lydiska stater. Det var världens första statligt utfärdade mynt och blev en förebild för alla efterföljande myntenheter. Stater var gjorda i en blandning av guld och silver, kallat elektrum, och värdet var detsamma som vikten.

tyrisk purpur Hur gjorde man för att färga något lila i den feniciska staden Tyros på bronsåldern? Man tog färg från purpursnäckor. Tyrisk purpur var mycket åtrått och dyrbart tack vare den anslående färgen och det faktum att den inte bleknade så lätt. Det exporterades så långt bort över Medelhavet som till Kartago, innan romarna bestämde att det var kejsarens färg.

Den lydiska statern hade en utsmyckning på den ena sidan och utstansningar på den andra.

vestaler

Ustica Den här lilla ön utanför Siciliens norra kust är platsen för en av de mest välbevarade bosättning arna från mellanbronsåldern i Medelhavsområdet och har varit ockuperat från och till sedan dess. Först tillhörde platsen fenicierna, sedan koloniserades den av grekerna som kallade den Osteodes (benön), efter de 6 000 kartagiska köpmän som hade lämnats där för att dö. Senare togs den över av romarna som kallade den Ustica. Ustica är idag en del av Italien.

Om du tjänade den romerska gudinnan Vesta kunde du ha turen att bli vald till vestal, kända i kollektiv form som vestalerna. De flickor som valdes ut av översteprästen var mellan 6–10 år gamla och tjänade i 30 år. När tiden var ute fick kvinnorna gifta sig, men det ansågs osannolikt – de hade trots allt i stort sett varit gifta med Vesta och sågs som heliga. Deras mest angelägna syssla var att vakta den heliga elden i Forum Romanum. Om den slocknade kunde det innebära slutet för riket. Jungfrurna hade så högt anseende i Rom att de befriats från många av de begränsningar andra kvinnor fick anpassa sig efter, de fick till exempel sköta sina egna egendomar. Men det innebar även att straffet om de bröt sitt kyskhetslöfte var hårt – Plutarchos skrev att en ”begravdes levande nära Vestalerna vaktade den heliga porten kallad elden i Forum Romanum. Collina”.

86 AAH Annual Historia SE innehall.indd 86

07.12.2018 08:21

Den antika världen

walkover med krigs elefanter Vill du göra stort intryck på dina fiender? Få dem att lämna walkover? Använd krigselefanter. Även om Hannibal är den som främst är känd för att ha använt dem i det andra puniska kriget var det inte bara kartagerna som använde dem i antikens Medelhavsområde. Grekerna använde dem också i strid, men romarna föredrog att låta dem slåss i arenan – kanske var de det enda djurslaget som romarna hade medlidande med.

Xerxes

Xerxes I föddes runt 519 f.Kr. och blev en av Persiens mest berömda kungar. Efter att ha återupprättat fred i sitt kungarike tog han sig an nästa uppgift: att erövra Grekland. Han försökte 480 f.Kr. men misslyckades – något som historikerna har kallat början på slutet av hans dynasti – och i stället påbörjade han en rad stora byggnadsprojekt i Persien. Hans mindre storslagna död inträffade när han mördades 465 f.Kr.

Xerxes riktiga persiska namn var Khshayarsha.

Alexander den store var känd för att använda krigselefanter.

Yam När man tittar på den feniciska gudavärlden är det omöjligt att missa Yam. Havsguden framställdes ofta som tyrannisk och arg – förmodligen för att han var så förknippad med kaos. Det går att se ett samband mellan Yam och hans grekiska motsvarighet Poseidon, eftersom båda förknippas med hästar. Yam var dock kanske lite mer blodtörstig – den som glömde att offra kunde få sina fartyg sönderslitna till havs.

Det var inte många kvinnor som fick chansen att styra i den antika världen – men drottning Zenobia såg till att få tid på tronen. Efter att hon gift sig med Odaenathus, romersk-arabisk härskare i Palmyra, tros hon ha dödat honom runt år 267 och utropat sig till härskare i deras sons namn. Det här var bara början. Zenobia slog hål på idén om att Palmyra var underställt det romerska riket. Det bästa var att kejsare Gallienus inte hade makt att stoppa henne. Sedan kom näste kejsare och han var inte mycket bättre – han hade inget annat val än att acceptera hennes suveränitet. Det var så Zenobia uppnådde sitt mål om att göra Palmyra lika stort som Rom. Men det räckte inte. Drottningen lyckades hålla de frukt ade perserna borta medan hon annekterade grannstater som Syrien och Anatolien. Det tog henne bara ett år att få kontroll över Egypten år 270. Det var i kejsare Aurelianus som Zenobia till slut mötte sin like. Han stormade Palmyra, men drottningen hade alltför gott självförtroende och när hon försökte fly tillfångatogs hon i floden Eufrat. Vi får kanske aldrig veta om hon begick självmord eller fördes till Rom, men minnet av henne som en kraftfull kvinna som tog sig an ett av världens största imperier lever kvar – och hon vann nästan.

Zenobia

Zenobia syns ofta avbildad i kedjor. Yam var guden Baals rival (avbildad).

AAH Annual Historia SE innehall.indd 87

87 07.12.2018 08:21

Forntida civilisationer

KULTEN KRING

Hyllad av vikingarna, men vem var guden bakom superhjälten?

AV GRAEME DAVIS Graeme Davis är forskningsfellow vid University of Buckingham, föreläsare vid Open University och engelsk lingvist specialiserad på medeltida germanska språk och kulturer.

skguden Tor är idag kanske mest känd som en av Avengersfigurerna i Marvels serier och filmer, men han har varit känd som mer än en superhjälte. Han dyrkades ju som en gud av vikingarna. I de vikingatida källorna beskrivs Tor oftast som Odens son med jättinnan Jörð, som var en Moder jord-liknande figur, vars namn betyder ”jord”, i likhet med den grekiska gudinnan Gaia. Oden var allfadern, hövdingen bland de fornnordiska gudarna, men hans oförutsägbarhet och irrationalism gjorde honom till en gud man skulle frukta och blidka snarare än att beundra och imitera. Tor var däremot lite mer vanlig, vilket gjorde honom omtyckt. Han var en mäktig krigare som kunde jämna berg vid marken

88 AAH Annual Historia SE innehall.indd 88

07.12.2018 08:21

Kulten kring Tor

”HAN VAR EN MÄKTIG KRIGARE SOM KUNDE JÄMNA BERG VID MARKEN.”

med sin hammare Mjölner, men som vädergud gav han även regn som vattnade skörden. I de många sagorna om Tor tillskrivs han många av de kvaliteter vikingarna uppskattade mest, som mod, lojalitet och livsglädje. Det kan faktiskt sägas att det var Tors heroiska insatser som lärde vikingarna om moral och fick dem att ens uppskatta dessa kvaliteter.

DET NORDISKA ORIGINALET

De tidigaste spåren av Tor härstammar från 700 år innan vikingatiden. I sin bok Germania skriver den romerske historikern Tacitus under det första århundradet efter Kristus om de gudar som dyrkades av de germanska stammarna öster om Rhen. Som många romerska författare

likställer han de germanska gudarna med sina egna: Herkules, skriver han, var ”högre än alla andra gudar de besjunger i sina sånger när de går ut i krig”. Germanerna kallade guden Donar och han var en åskgud som bar en klubba, precis som Herkules, vilket förmodligen är anledningen till att Tacitus blandade ihop dem. Donars koppling till åskan fick senare romerska författare att likställa honom med Jupiter, som kastar blixtar. Två århundraden före de första vikingaräderna förde anglosaxarna sin hedniska religion till England och bland deras gudar fanns Thunor. En av de bevarade huvudkällorna till de fornnordiska myterna är Den prosaiska Eddan, skriven av den isländske historikern Snorre Sturlason. Sturlason var dock kristen och skrev inte ner berättelserna förrän på 1100-talet, så

hans återberättade hedniska sagor är fulla av djärva bedrifter, men de har fråntagits i stort sett allt religiöst innehåll. Mer än en gång börjar de också dra åt det farsartade. Den trollkunnige jätten Utgårdaloke lurar Tor tre gånger: Tor brottar ner en gammal kvinna som är en personifiering av ålderdomen, som ingen kan vinna emot; han försöker att lyfta Utgårdalokes katt, som visar sig vara Midgårdsormen i förklädnad; och han misslyckas med att tömma Utgårdalokes dryckeshorn, eftersom det var anslutet till havet. I en annan berättelse klär Tor ut sig till brud för att ta tillbaka sin hammare Mjölner från jätten Trym. Andra äventyr är mer heroiska, men saknar även de en religiös kontext. Oavsett hur förevändningen ser ut – om det är en

89 AAH Annual Historia SE innehall.indd 89

07.12.2018 08:21

Forntida civilisationer

Offergåvor läggs framför en gudabild i trä föreställande Tor i det forntida Norden.

En illustration av Tor ur ett isländskt manuskript från 1700-talet.

förolämpning, en duell, att hans berömda hammare blivit stulen eller bara en räd in i jättarnas land Jotunheim, dödar Tor en stor hjälte innan han strider sig igenom en armé av icke namngivna jättar och dödar dem alla. Tors förhållande till de andra gudarna beskrivs flyktigt. Han är gift med gudinnan Siv, som han har en dotter med. Han har också två söner med andra mödrar. Inte mycket är känt om Siv – hon kan ha varit en fertilitetsgudinna, med sitt gyllene hår som en symbol för en rik skörd – och ännu mindre om Tors barn. Deras namn betyder ”styrka”, ”stark” och ”modig”, men deras gärningar finns inte beskrivna. Endast Loke har en stor roll i legenderna om Tor. Loke ställer till med problem och hålls fängslad till Ragnarök.

DYRKAN AV ÅSKGUDEN I de vikingatida källorna finns inte mycket information om hur de dyrkade Tor, och tidiga kristna författare – som knappast kan förväntas vara opartiska – fokuserar på blodiga historier om offer av människor och djur. I Eyrbyggarnas saga berättas om den tidiga kolonisationen av Island under 900- och 1000-talet, och där finns en ovanlig fornnordisk beskrivning av ett hedniskt tempel:

”Det var en mäktig byggnad. Det fanns en dörr i sidoväggen, närmare den ena änden; innanför dörren stod högsätesstolparna, och i dem satt spikar som kallades gudaspikar. Insidan var en mycket helig plats. Längst in fanns en kammare, i samma form som ett kyrkokor idag. Mitt på golvet stod en sockel, som ett altare, och på den låg en armring som vägde tjugo uns och var i ett stycke. Männen svor alla sina eder vid denna. På sockeln stod även skålen med offerblod och i den fanns en blodkvast – som en vigvattenskvast – som användes för att skvätta ut blodet från offer djuren. Och runt sockeln placerades gudarna [alltså gudabilder] ut på den heliga platsen.” Högsätet var som en tron; i ett vikingahushåll tillhörde det husets överhuvud. Högsätespelarna verkar ha varit hushållets hjärta och i vissa sägs Tors avbild ha ristats in. I Landnamsboken, som behandlar koloniseringen av Island, kastade Thorolf Mostrarskegg sina högsätespelare överbord med en bön till Tor och byggde sin nya boplats där pelarna flöt i land. I Flatöboken, en annan isländsk text, ekar åskgudens tyngd – hans bild finns på heders platsen mellan Odens och Frejs gudabilder, större än de andra och smyckad med guld och silver. Den sitter i en modell av hans legendariska vagn, vars hjul dundrar som åska, och med de två odödliga getterna som drar den.

En bronsplakett från 700-talet som visar hur Tor fiskar efter Midgårdsormen.

90 AAH Annual Historia SE innehall.indd 90

07.12.2018 08:22

Kulten kring Tor

”HANS BILD FINNS PÅ HEDERSPLATSEN MELLAN ODENS OCH FREJS GUDABILDER, STÖRRE ÄN DE ANDRA OCH SMYCKAD MED GULD OCH SILVER.”

Kristna författare nämner Tor oftare än någon av de andra fornnordiska gudarna. Även om han vanligen dyrkas tillsammans med de andra gudarna – oftast Oden och Frej – har den främsta platsen alltid tillhört åskguden. Den utförligaste beskrivningen av viking arnas religiösa riter kommer från den tyske krönikeskrivaren Adam av Bremen på 1000talet. I bok IV av hans Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum, eller Historia om Hamburgs stifts biskopar, beskriver han ett tempel i den dåtida svenska huvudstaden Gamla Uppsala runt 1070, ganska sen vikingatid. Återigen har Tor placerats mellan Oden och Frej på hedersplats. Templet är täckt av guld och en stor guldkedja löper runt byggnadens tak. Utanför templet finns en brunn där önskningar kan kastas ner och en helig lund i

vars träd djur- och människooffer hängs upp vid ett firande som äger rum var nionde månad. Den heliga lunden i Gamla Uppsala hör hemma i en lång tradition. Tacitus skriver om heliga lundar i sin Germania, och Sankt Olav av Norge och kung Brian Boru av Irland, båda hängivna kristna, förstörde lundar som var heliga för de hedniska nordmännen. Arkeologiska bevis för dyrkan av Tor – och för fornnordiska, hedniska, religiösa riter generellt sett – är alltför få. Arkeologerna har förgäves sökt efter tecken på det stora templet i Gamla Uppsala, omgivningen är full av gravhögar som går så långt tillbaka som bronsåldern, men inga spår har hittats efter byggnaden som beskrevs av Adam av Bremen. Bevis på vikingatida hedniska tempel på andra ställen lyser också med sin frånvaro.

VIKINGATIDA HÖJDARE

De tre fornnordiska samhällslagren formade både deras liv och kultur. En persons sociala position och vilken gud denna primärt dyrkade styrdes av vilket samhällslager, eller vilken funktion, denna tillhörde. Rikedom och status varierade stort inom varje klass. En rik bonde kunde äga lika mycket mark som en fattig jarl, eller så kunde han

vara en arrendebonde som arbetade för en markägare, där endast hans lagliga rättigheter skiljde honom från trälarna. Kvinnor hade i allmänhet samma status som sina män eller fäder, och kunde äga land, göra affärer och framträda inför rätten. Deras kristna samtida var däremot i stort sett bara sina mäns ägodelar.

JARLARNA Jarlarna (med samma ursprung som det engelska ordet ”earl”) utgjorde adeln. Kungarna hämtades från jarlklassen, ibland genom val och inte succession – en svag eller impopulär monark kunde ersättas om jarlarna kunde enas bakom en motståndare. I fredstid skötte de om sina landområden, i krig eller ute på räder förde de befäl över besättningar som hämtats från de lokala bönderna. Oden var överklassens främsta gud och de försökte efterlikna hans visdom, stora kunskap och kreativa ådra.

Amuletter

Turamuletter var ofta formade som en Torshammare.

MEDELKLASSEN Den fornnordiska medelklassen bestod av fria bönder, fiskare och hantverkare. I fredstid producerade de varor och livsmedel som samhället behövde. I krig bemannade de skeppen och utgjorde fotfolket i vikingaarméerna. En särskild underkategori var huskarlarna som tjänade en jarl eller kung som personlig tjänare och livvakt. Medelklassens gudar var mer vardagliga och hade jordiska värderingar som speglade deras lite mer fysiska livsstil. Eftersom Tor hyllades för sin hederlighet och stridsskicklighet var han det självklara valet som övergud.

TRÄLARNA

Hängen

Ristningar av Mjölner användes som hängen för att visa trohet för åskguden.

Trälarna var i stort sett slavar. Vissa var dömda brottslingar, men de flesta var fångar som tagits under räderna. Slavräder mot de slaviska folken på andra sidan Östersjön var så vanliga att ordet ”sclavus” ersatte det latinska ”servus” på alla Europas slavmarknader. Trälar hade inga rättigheter – enligt vikingarnas lagar var dödandet av en träl samma sak som förstörelse av egendom snarare än mord. Trälarna kunde ha olika religioner, beroende på var de kom ifrån. Under vikingarnas räder köptes och såldes slavar såväl från Irland och Skandinavien som från Bysans och Mellanöstern.

91 AAH Annual Historia SE innehall.indd 91

07.12.2018 08:22

Forntida civilisationer Arthur Rackhams n porträtt av Tor frå 1910 ur Richard ldet Wagners Rhengu och Valkyrian.

En illumination av Tor som strider mot Midgårdsormen, ur Den poetiska Eddan från 1200-talet.

”VISSA HISTORIKER HAR SPEKULERAT I ATT TORSHAMMAREN TOGS FRAM SOM ETT SVAR PÅ DEN NYA TRON.” De mest synliga arkeologiska bevisen för en Torskult är hänget Torshammaren, men inte ens den är så vanlig som man skulle kunna tro. Omkring 50 exemplar har hittats runt om i Skandinavien, från 800- till 1000talet – samtidigt som de kristna korshängena spreds över Europa. Vissa historiker har spekulerat i att Torshammaren togs fram som ett svar på den nya tron. I en form av täljsten som hittats i Danmark kunde både kors och Torshammare gjutas och ett silverhänge som hittats nära Fossi på Island kan tolkas som både och – kanske dess ägare ville vänta och se vilken religion som skulle gå vinnande ur striden. På ett liknande sätt har en Torshammare i järn från omkring år 1000 hittats i vikingastyrda Danelagen i Yorkshire, med en inskription som börjar och slutar med ett kors. På flera runstenar åkallas Tor för att skydda en person eller ett område, eller bara bevittna ristandet av runor och resningen av stenen. Andra ristade stenar – inklusive kristna kors, som ett från Gosforth i Cumbria – är dekorerade med scener från

fornnordiska myter och bilder av gudarna. Tor och hans hammare är vanliga motiv. På kors finns de här bilderna ofta bredvid korsfästningen och andra bibliska motiv. Även om de arkeologiska bevisen för Torsdyrkan är något av en besvikelse erbjuder de isländska sagorna några inblickar i forn nordisk religion. De berättar om firanden med djuroffer och blot, som i huvudsak ägde rum på vintern. Det fanns några olika blot, inklusive ett tillägnat Frej och ett annat till de goda gudinnorna som kallades diser, men det fanns inte något för Tor. Thorriblotet, vilket kan ha uppfunnits på 1800-talet, uppkallades enligt vissa forskare efter månaden Thorri (frost) i den hedniska isländska kalendern, som inföll från mitten av januari till mitten av februari. Det fanns många namn på prästerna – goði, gyðja, völva och sejdare är välkända – men det verkar inte ha funnits något professionellt prästerskap. I stället agerade samhällsledare som jarlarna också som religiösa ledare och de här begreppen verkar inte ha refererat till personens religiösa rang utan till den religiösa aktivitet de var inblandade i.

På Altunastenen i Uppland har Tor betat med ett oxhuvud förstone att fånga The Altuna from Sweden Midgårdsormen. depicting Thor’s fishing trip

92 AAH Annual Historia SE innehall.indd 92

07.12.2018 08:22

Kulten kring Tor

ASATRO

Fornnordisk tro i vår tid.

Asatro, uppkallat efter asar

slag. Den isländska regeringen

egna värderingar. Vissa är även

som Tor och Oden, är en av

erkände asatro officiellt 1972 och

wiccatroende. Det finns inget

flera former av fornnordisk

det har vuxit fram olika grupper

etablerat dogmsystem utan en

nyhedendom eller fornsed. Inom

över hela Skandinavien och på

personlig åskådning uppmuntras.

vanatron hyllas vaner som Frej och

andra platser.

Freja, och inom distron hyllas de

Inom asatron vill man

Rörelsen är än så länge liten. 2017 hade det isländska

kvinnliga andar som kallades diser

återupprätta den hedniska

asatrosamfundet färre än 4 000

under fornnordisk tid.

fornnordiska religionen, i

registrerade medlemmar, men

huvudsak baserad på Edda-

det är ändå Islands största icke-

lades från den fornnordiska och

böckerna. Vissa av följarna

kristna religiösa organisation. 2015

germanska mysticismen på 1800-

införlivar även sådant som

påbörjades byggandet av Islands

talet. De fick ökad kraft på 1960-

schamanism, miljömedvetenhet,

första hednatempel på omkring

och 1970-talet när många i väst

feminism och andra politiska

1 000 år, och byggnationen är

utforskade mysticism av indiskt,

och filosofiska element som

i skrivande stund planerad att

keltiskt och ursprungsamerikanskt

överensstämmer med deras

färdigställas i slutet av 2018.

Alla de här rörelserna utveck

Ett blot som ägde rum på Island 2009.

Jörmungandr, Midgårdsormen, nappar på Tors bete.

Tor fick oftast hedersplatsen när de fornnordiska gudarna avbildades.

Svastikan kan ha varit en symbol för Tors hammare.

Formar och deglar för at t göra hängen både i form av kors och Torshammar e.

AAH Annual Historia SE innehall.indd 93

93 07.12.2018 08:22

Forntida civilisationer

Tecknet för Mjölner verkar ha varit mer än en dekoration. Hedniska nordmän gjorde ibland gesten för en Torshammare som ett tecken på välsignelse eller rening, ungefär på samma sätt som de kristna gjorde, och gör än idag, för korsets tecken. I berättelsen om Balders död använder Tor sin hammare för att välsigna den döde gudens gravhög, och i den mer komiska berättelsen om Tryms bröllop återfår Tor sin stulna hammare när den läggs i hans knä för att viga den påstådda bruden. I Heimskringla beskrivs hur Håkon den gode, en tidig kristen kung i Norge, pressades av sitt folk att offra vid ett vinterblot på Hlader. När dryckeshornet skickades till honom gjorde han korstecknet över det för att skydda sig från de hedniska riterna. Ögonbryn höjdes, men en av Håkons vänner försvarade honom genom att säga att han egentligen gjorde tecknet för hammaren, som de alla var vana vid att göra.

Även om inga bevarade källor berättar exakt hur en nordman gjorde tecknet för Tors hammare kan vi anta från den här redogörelsen att det var tämligen likt korstecknet som troende kristna gör idag: förmodligen flyttades handen i en T-formation. Den arabiske författaren Ahmad ibn Fadlan berättar om de svenska ruserna som offrade till gudabilder gjorda av ”en lång upprätt träbit som har ett ansikte som en man och omges av små figurer, bakom vilka långa pålar står i marken”, men han anger inga namn. Med tanke på Tors betydelse i vikingarnas tempel på andra ställen verkar det troligt att han dyrkades på detta sätt. Tor styrde även över eder. År 876 förhandlade danska ledare i England fram en fred med kung Alfred den store genom att svära vid ”heliga ringar” förknippade med dyrkandet av Tor – kanske liknande de armringar som nämns i Eyrbyggarnas saga tidigare.

Templet i Gamla Uppsala, tillägnat de hediska gudarna.

Även efter kristendomens intåg var nordmännen försiktiga med att inte förolämpa guden som härskade över vädret. En man kallad Gaukatore, enligt den isländska Landnamsboken ”hade en mycket blandad tro. Han trodde på Kristus, men åkallade Tor när det gällde sjöfarande och svåra omständig heter”. Gaukatore själv sägs ha sagt till kung (senare sankt) Olav II av Norge: ”Om jag måste tro på en gud är det inte värre att tro på Vite Krist än någon annan.” Även med Snorres religiösa censur fram ställer Den prosaiska Eddan Tor som förkropps ligandet av många kvaliteter som traditionellt sett förknippas med vikingarna. Han är en enastående krigare, en orädd resenär och är snabb att hämnas alla oförrätter riktade mot honom själv eller de andra asarna. Han äter och dricker i heroiska mått, och även om han snabbt blir arg är han aldrig småsint eller

En väggbonad från 1100-talet, föreställande Oden, Tor och Frej.

Olika val

Form

Med den multiformade formen kunde smeden skapa det kunden ville ha.

En illustration av Tor från 1930 av Katharine Pyle.

I gjutformen kunde både Mjölner och kristna kors skapas.

Mjölner

Amuletter som den här gav beskydd och makt åt bäraren.

Tvetydighet

Det är oklart om vissa hängen är kristna eller hedniska.

94 AAH Annual Historia SE innehall.indd 94

07.12.2018 08:22

Kulten kring Tor En konstnärs tolkning av hur interiören av templet i Upp sala kan ha sett ut.

avundsjuk. De flesta av hans expeditioner till Jotunheim verkar snarare motiveras av en förkärlek för strid, snarare än ett rasbaserat hat mot jättarna. Alla de här egenskaperna – styrka, mod, djärvhet, lojalitet och livsglädje – var eftertraktade hos vikingarna och historiska ledare som saknade någon av dem blev ofta kritiserade av sagornas författare. Tors mer rättframma synsätt på strid, där han verkar känna genuin glädje över att få slåss, bör ha gjort honom mer beundrad av den genomsnittlige fornnordiske krigaren. Den oförutsägbare Oden var mer esoterisk i sin roll i strid, där han får bärsärkarna att känna stridsvansinne, och i Flatöboken berättas om en slags förbannelse eller förtrollning där en hednisk kung i Sverige fick Oden att besegra hans fiender i krig.

”HAN ÄR EN ENASTÅENDE KRIGARE, EN ORÄDD RESENÄR OCH ÄR SNABB ATT HÄMNAS ALLA OFÖRRÄTTER MOT HONOM SJÄLV ELLER DE ANDRA ASARNA.” En inristad vikinga tida gravsten som visar några av de fornnordiska gudarna.

TORS MÄKTIGA HAMMARE Sanningen om åskgudens pålitliga vapen. Tor använde sin hammare Mjölner för att skydda gudarna i Asgård från jättarna samt för att vaka över människorna. Mjölner speglade Tors ställning och kunde producera åska och blixtar. Den hade även en rad magiska egenskaper, som att kunna få Tor att flyga, kunna krympa och att väcka dött till liv. Tor visade det när han använde Mjölner för att återuppliva sina getter efter att han från början dödat dem. Mjölner är känd för att aldrig missa sitt tänkta mål och återvända till Tors hand som en bumerang. När dvärgarna smidde hammaren gjorde de handtaget för kort av misstag. Tor bar järn Mjölner var gjord av dvärg handskar (járngreipr) för bröderna Eitre och Brokk. att kunna hålla ordentligt i handtaget, och ett bälte, (megingjörð) för att klara hammarens enorma kraft, som gav honom dubbel styrka och därför gjorde det lättare för honom att svinga sitt mäktiga vapen. Tors hammare spelade också en viktig roll vid formella ceremonier och vigslar, den gav skydd och bringade ordning i samhället. Trots att Tor var berömd för Mjölner användes intressant nog inte krigshammare förrän under sen medeltid, efter vikingatiden.

95 AAH Annual Historia SE innehall.indd 95

07.12.2018 08:22

Forntida civilisationer

Kyrkan i Gamla Uppsala.

MÖT SKALDEN Mycket av det vi vet om Tor beskrevs av den isländske poeten Snorre Sturlason. Snorre Sturlason föddes på Island 1179 och uppfostrades av Jon Loftsson, en släkting till den norska kungafamiljen. I hans utbildning ingick förmodligen Sämund ”den lärde” Sigfussons verk, Loftssons farfar och författare (eller enligt vissa forskare bara sammanställare) av Den poetiska Eddan (eller Äldre Eddan), en samling återberättade myter. Snorre var rik och blev känd som poet och advokat. 1215 valdes han till lagman vid Alltinget, den högsta officiella positionen på Island, men drogs in i en sammansvärjning för att få Island under norskt styre och lönnmördades. Tors strid med jättarna av Mårten Eskil Winge 1872 .

Snorre är mest känd idag för Den prosaiska Eddan (eller Yngre Eddan), vilken tillsammans med Den poetiska Eddan utgör huvudkällan till fornnordisk mytologi. Han sammanställde även Heimskringla, berättelsen om de norska kungarna från 800-talet till 1177. Som poet borde Snorre ha stött på legenderna och de historiska berättelserna, varav många bara fanns i muntlig form. Efter att ha studerat Den poetiska Eddan som pojke kan han ha bestämt sig för att bevara de här berättelserna och komplettera den berömde Sämunds verk. Gudarna i Den prosaiska Eddan agerar mer som superhjältar; det är okänt om Snorre skrev om berättelserna för kristna läsare eller om de redan hade städats upp genom det muntliga återberättandet under två århundraden i ett kristet land. Snorre Sturlason, författare till Den prosaiska Eddan.

96 AAH Annual Historia SE innehall.indd 96

07.12.2018 08:23

Kulten kring Tor TORS LÅNGA LIV I den fornnordiska mytologin är Ragnarök profetian om den strid där gudarna ska samlas för att möta sina största fiender och (spoilervarning) som de ska förlora. Oden ska sväljas hel av den enorma vargen Fenris, eldtursen Sutr ska besegra Frej, Heimdall och Loke ska döda varandra och den mäktige Tor ska dö efter att först ha dödat Midgårdsormen. Medan gudarna slåss ska jorden skaka innan den dras ner under vattenytan, solen ska svartna och himlarna brinna. Ragnarök är i stort sett vikingarnas motsvarighet till Bibelns apokalyps, men där den kristna undergången är slutlig är Ragnarök cyklisk. Profetian avslutas med löftet om att världen ska återuppstå, förnyad och bördig. Två människor ska återbefolka jorden och En vikingaamulett i brons i form av en Torshammare från 900-talets Island.

”LEGENDEN OM TOR HAR FÅTT NYTT LIV OCH ÅTERBERÄTTATS FLERA GÅNGEN GENOM HISTORIEN.” gudarna ska återvända. Om man jämför med serietidningarnas värld är Ragnarök mer som de invecklade övergångshändelser som Marvel och DC kör innan de återlanserar sina karaktärer. Det är passande då att även om Tor inte är den store gudom han en gång var, så lever han vidare. Han har fått namnge veckans fjärde dag, det finns med i platsnamn som Torshamn, Torslanda och Torsåker, det kemiska ämnet torium och i personnamn som Torolf, Torsten och Torvald, som används än idag. Förutom i form av en australisk skådespelare som slåss mot utomjordingar på vita duken har legenden om Tor fått nytt liv och återberättats flera gånger genom historien. Om den kristne Snorre Sturlason skalade bort alla religiösa aspekter av sagorna om Tor har det fornengelska verket Solomon and Saturn gått ett steg längre och rekryterat honom till den kristna sidan. Här slår Tor – under sitt anglosaxiska namn Thunor – djävulen med en eldyxa, precis som Chris Hemsworth ger liv åt Stan Lees version av Tor på bio. Den här inkarnationen är baserad på den förkristligade fram ställningen av Tor som en superhjälte.

han slog ihjäl jättar med sin hammare. Tor och resten av de fornnordiska sagorna har också återbrukats av litterära storheter som Henry Wadsworth Longfellow, Rudyard Kipling, J.R.R. Tolkien och Niel Gaiman. Utanför litteraturens värld har den schweiziske målaren Henry Fuseli återskapat guden i olja på målarduk i sin neoklassiska nakenstudie Tor strider mot Midgårdsormen från 1790. Den svenske historiske målaren Mårten Eskil Winge gjorde en mer bokstavlig tolkning i Tors strid med jättarna 1872 där åskguden rider i en vagn som dras av getter. Han finns även med i 1800-talskompositören Richard Wagners episka Ring-svit. Tor återupplivades förstås också 1962 av serietidningsförfattaren Stan Lee och konstnären Jack Kirby. Men även om Marvel fortsätter att spotta ur sig sidor och storfilmer verkar det som att åskguden har större franchisemöjligheter än några av de andra Avengersfigurerna – och han kommer förmodligen att överleva dem alla.

Minnessaker

Tor håller sin hammare Mjölner i den här 6,7 centimeter höga statyetten.

97 AAH Annual Historia SE innehall.indd 97

07.12.2018 08:23

Forntida civilisationer

MOSSLIKENS HEMLIGHETER

DE MYSTISKA MUMIERNA FRÅN JÄRNÅLDERN I NORDVÄSTRA EUROPAS MOSSAR.

Av Jerry Glover

”PULL QOUTE XXXXXXXX XXXXXX XXXXXXXX XXXXXX XXXXXXX XXX XXX XXXX XXXXXXXXXXXXXXXX”

98 98 AAH Annual Historia SE innehall.indd 98

07.12.2018 08:23

Mosslikens hemligheter

Genom åren har ett stort antal kroppar hittats vid torvbrytning.

ossliken från järnåldern i nordvästra Europa är några av de bäst naturligt bevarade mänskliga kvarlevorna från forntiden. Även om deras hud ser ut som solbränt läder och deras kroppar tycks hopsjunkna liknar de ändå oss i ganska hög grad, vilket är häpnadsväckande med tanke på att många av dem är minst 2 000 år gamla. Hundratals av de här mumierna har hittats i torvmossar i England, Irland, Nederländerna, Danmark och norra Tyskland. I Sverige har vi bland annat Hallonflickan (yngre stenålder), vars sista måltid bestod av just hallon, och Bockstensmannen (cirka 1350–1370), men är inte lika välbevarande som andra mosslik. Ibland hittas bara huvud och armar, men de kompletta kroppar som hittats bär ofta spår av ett enormt våld. Ibland har de blivit hängda eller nedstuckna, ibland fått sina strupar och magar uppskurna. De chockerande sätt de här människorna dog på väcker både avsky och fascination. De är ett av historiens största mordmysterier, det finns inga samtida källor som kan berätta för oss varför de dog eller begravdes i strid med de gällande dödsriterna. Men allt fler bevis visar att de utgjorde en viktig del i människooffer. Alla kroppar lades ner i torvmossar, vilket bildas i låglänt terräng där mossa samlas. Den låga mängden syre förhindrar att bakterier bryter ner den döda vegetationen varje år. Torven som uppstår växer med en hastighet på bara en meter var tusende år, vilket skapar en kemisk cocktail –

humussyra – som kan bevara mjukdelar och ben och garvar skinn till läder. Den tidigaste noteringen av ett mosslik kom från Shalkholz Fen i Tyskland 1640. Vi vet inte vad människorna tänkte om mumierna när de hittade dem för första gången, men det påstods att en som hittades vid Haraldskær på Jylland 1835 var de försvunna kvarlevorna av drottning Gunnhild. Enligt de isländska sagorna var hon en beräknande häxa som lurades ut på mossen och dränktes av kung Harald Blåtand på 900-talet. Vi vet nu att Haraldskærkvinnan i själva verket är 1 500 år gammal, så hon kan inte ha varit Gunnhild. Att hon hittades nära Blåtands kungliga residens i Jelling kan ha lett till att hon fick fel identifiktion. Även på andra ställen har misstag gjorts gällande identiteten. Fyndet av ett bevarat kvinnohuvud från järnåldern i Lindow Moss i England 1983 fick en lokalinvånare att erkänna att han hade mördat sin fru och gjort sig av med kroppen i samma mosse – ett misstag som ledde till att han dömdes. Forskning på mossar i Danmark inleddes 1859 när Conrad Engelhardt undersökte Nydam Mose på Jylland och fann järnvapen och en båt i ek. De har nu grävt fram över 500 kroppar från järnåldern, från mellan 400 f.Kr. till 400 e.Kr. Den man som hittades i Tollund Fen på Jylland 1950 har väckt störst sensation, tack vare det välbevarade skicket och den lugna uppsynen. Han låg på sidan som om han sov, hans enda plagg var en spetsig skinnluva med skinnrem under

hakan, och ett skinnbälte runt midjan. Ett rep av två tvinnade läderremmar låg runt hans hals, åtdraget så att sår hade bildats, sedan gick det ner över axeln och ryggen. Ett par dagars skäggstubb täckte haka och överläpp, men annars var han renrakad. Dansk polis analyserade fingeravtrycken från hans högra tumme och fann att det inte gick att särskilja det från en levande persons, ett resultat av att han legat begraven i mossen när vattnet var kallt. Om det hade varit mer än 4 grader skulle de mjuka kroppsdelarna ha börjat ruttna innan humussyran helt hann inta kroppen och få förruttnelsen att stanna av. Tollundmannens utmärkta förruttnelse berodde på att en stor mängd kollagenfibrer garvats in av mossen i hans läderhud, mellanlagret i huden, samt på keratinet i hans hår, finger- och tånaglar. Garvningseffekten bevarade också såren som tillfogats av snaran. På samma sätt var hans hjärna osedvanligt välbevarad och hans tänder var intakta. Precis som de flesta andra danska mossliken levde och dog Tollundmannen någon gång runt mitten av den period då järnbruk uppstod i nordvästra Europa, mellan 500 f.Kr. och 200 e.Kr. Anaeroba bakterier, som inte kräver syre, gör att järn samlas runt mossar och lämnar efter sig oljiga källor som ett tecken på den här järnhaltiga ”mossmalmen”. Strax efter 500 f.Kr. började människorna i nordvästra Europa att upptäcka och bearbeta den här malmen. Det krävdes runt fyra fotbollsstora klumpar för bara ett yxhuvud. Eftersom järn är lättare att få tag i och är mer tåligt än den tenn och koppar som utgjorde brons förändrades livet och den sociala rangordningen i hela Europa. Mossarna med torv och järnmalm som gjorde detta möjligt ansågs därför vara speciella och heliga platser och Tollundmannens område hade stora tillgångar. En kemisk cocktail har gjort att kropparna har bevarats i torvmossarna.

”DET FINNS INGA SAMTIDA KÄLLOR SOM KAN BERÄTTA FÖR OSS VARFÖR DE DOG ELLER BEGRAVDES.” 99 AAH Annual Historia SE innehall.indd 99

07.12.2018 08:23

Forntida civilisationer

”BÅDA DÖDADES, LEMLÄSTADES OCH SÄNKTES NER I MOSSAR NÄRA BERG MED KUNGLIG ANKNYTNING.”

På mossmännens tid brändes de döda ofta på bål. Efteråt samlades deras ben ihop, lades i urnor eller sveptes in i tyg och begravdes ofta under en gravhög med några få ägodelar. I vissa kulturer var kremering förknippat med tron på att eld hjälpte kroppen att släppa själen, så den kunde resa till de dödas land och återfödas. Det står i stark kontrast till hur de här mumierna begravdes, som lämnades på platser där deras kvarlevor höll kvar deras själar så de inte kunde lämna kroppen, vilket kan betyda att deras död hade ett annat syfte. Innan de dog fick alla offer en sista måltid. Tollundmannen och Grauballemannen fick grynig välling och den senares måltid innehöll en hallucinogen svamp. Han dog när hans hals skars av från öra till öra. Bristen på frukt och grönsaker visar att de här männen dog under vintern eller tidig vår, möjligtvis under midvinterfirandet, en tid som förknippades med offer. Kanske stod byn på randen av svält och de här männen var gåvor till gudarna med hopp om en god skörd. Små guldfigurer har hittats i danska mossar föreställande nakna figurer med bälten och halssnaror, precis som Tollundmannen. Oseberg

tapeten och bildstenar, båda från år 700 till 900, visar även hängningar som offer till Oden, guden som hängde sig själv för att få makt. Det skiljer flera århundraden mellan dessa vikingatida artefakter och mossliken, men de visar ändå hur de här mumierna kan ha offrats som en del av en kultceremoni där hängning och strypning ofta förekom. Innan Lindowmannen blev Storbritanniens mest välbevarade mosslik åt han en kaka bakad på blandade gryn, kallad bannock. En del var bränd, möjligtvis var det så han utsågs till offer. Han åt också mistel, som druiderna ansåg vara potent medicin. Utifrån andra ledtrådar, som rävpälsen runt hans arm och hans välskötta fingernaglar, har det spekulerats i om han var aristokrat eller till och med druidpräst under upplärning. Hans ovanliga död – hans kvarlevor visar tecken på hårt slag, garrottering och strypning – och att det skedde runt år 60 gör att det är möjligt att

Gundestrupkitteln från Jylland. Den sparades förmodligen för viktiga ritualer och visar på en koppling mellan samhällen som låg tusentals mil ifrån varandra.

Ett danskt långhus från järnåldern. Förmodligen bodde Tollundmannen i ett liknande hus.

Röde Franz uppkallades efter sin hårfärg, som färgades av syror i torven.

han offrades rituellt som en sista utväg mot hotet från romarna, som kom allt närmre. General Gaius Suetonius Paulinus marscherade mot ön Anglesey, druidernas fäste, och mossmannens plats låg längs den vägen. Dessutom sammanföll hans död med Boudiccas uppror mot romarna. Sättet Lindowmannen dog på liknar Worsley mannens, som hittades utanför Manchester och som begravdes runt år 100. Tanken på att de offrades för att hejda den romerska erövringen motsägs av experter som ser dem som mordoffer. Men om Lindowmannen mördades, varför var han naken och på en så avlägsen plats? Och om Tollundmannen hängdes för att han var kriminell, varför var han då begravd med sådan omsorg? Den höga status vissa av mossliken hade syns också på Irland. Till exempel var Old Croghanmannen från grevskapet Offaly lång och tyckte om en köttrik diet och manikyr. I grevskapet Meath var Clonycavanmannens hår behandlat med en dyrbar gele gjord av växtolja och tallkåda, troligen importerad från Frankrike eller Spanien. Båda dödades, lemlästades och sänktes ner i mossar nära berg med kunglig anknytning eller där stamgränser korsades. Irländska legender stödjer idén om att de här två männen var kungar som offrades för att skänka fruktbarhet åt deras land i svåra tider. Den 4 000 år gamle Cashelmannen från grevskapet Laois satt fast i mossen med pålar, en mycket gammal irländsk tradition när det gäller rituellt dödande. Färgade yllekläder, bärnstenspärlor och kammar av ben vittnar om att Huldremosekvinnan i Danmark, som gick en våldsam död till mötes cirka år 150, var rik. Senare analyser av hennes kläder visade att de hade ett exotiskt ursprung, vilket förmodligen innebar att hon antingen hade handlat eller rest utomlands för att hitta dem. Alternativt kan hon ha emigrerat till Danmark. Liknande ovanliga omständigheter hittades vid en undersökning av Haraldskærkvinnan 2014, vilket stödjer tanken på att dessa kvinnor ansågs vara speciella på grund av sin status som utomstående och att de därför var mer effektiva som offer. Enligt den här teorin var de shaman kvinnor som frivilligt gav sig som gåvor åt moss gudarna och därmed välsignade sina samhällen på grund av deras höga offervärde. De kan också ha varit föraktade utlänningar eller krigsfångar. Enligt den romerske historikern Tacitus bestraffade germanska stammar de som visade feghet och de ”kroppsligt förfallna” genom att dränka dem i mossar under flätade hinder, vilket är vad som kan ha hänt Haraldskærkvinnan. Det här hände även på Irland och i norra Tyskland. Eftersom de här stammarna inte själva skrev om sig är Tacitus en av våra bästa källor, även om det baserades på andrahandsuppgifter gällande

100 AAH Annual Historia SE innehall.indd 100

07.12.2018 08:23

Mosslikens hemligheter

EN MUMIE BLIR TILL

Även om mossliken kom från olika länder, kulturer och tidsperioder begravdes de ofta på samma sätt.

Högmossar

De mest välbevarade kropparna har alla hittats i högmossar, som bildar sänkor med dålig dränering, vilket gör marken vattenfylld och försenar växternas förruttnelse. En högmosse har få mineraler och väldigt lite syre.

Säkert på plats

Kropparna hölls ofta på plats av stenar eller spetsiga grenar som körts ner i torven, förmodligen för att förhindra att kropparna flöt upp till ytan.

Naturlig konservering

Torv består av förmultnad pollen och växtlighet – i huvudsak vitmossa – där mosslik hittas. Torven avger en syra som liknar vinäger och som garvar huden till läder och färgar håret rött.

Kyla

Hanteras varsamt

Mumierna måste ha placerats i vattnet under vintern eller den tidiga våren när mossen var som kallast, så att kroppen kyldes ner och förhindrades från att ruttna.

Röstflickan, kanske det yngsta mossliket som hittats.

Trots att de blivit brutalt mördade visar mossliken ofta tecken på att ha placerats där med omsorg. Tollundmannen hittades i foster ställning med ögon och mun som slutits efter hans död.

stammarnas vanor, för han besökte aldrig dem. I hans redogörelser rättfärdigas också förtrycket av ”barbarerna” i det romerska rikets utkanter. Under den största väderomställningen sedan istiden blev Europa dramatiskt kallare och våtare efter cirka 750 f.Kr. De dåliga skördar det medförde kan ha gett upphov till en allmän känsla av att de arga gudarna måste blidkas med människooffer. Så kallade ”vattenkulter” fick nytt liv i västra Europa, som började med offer av vapen ner i sjöar och floder – kanske de även omfattade människor när läget var särskilt desperat. Så hur många dödades? Eftersom skinn och ben inte bevaras i vatten kan vi bara få veta hur många som offrades i mossar, men det finns fler ledtrådar som visar på vikten av att offra i vatten. De ovanligaste och mest prestigefyllda moss fynden i Danmark från förromersk järnålder och som sammanfaller med mossliken är ett antal upptäckta brons- och silverkittlar. Den vackraste är Gundestrupskitteln, som kan komma så långt bort ifrån som Balkan, innan den plockades isär

En snara runt halsen

Ellingkvinnan och Tollundmannen blev hängda. Repen låg fortfarande kvar runt deras halsar in i döden. Borremosemannen hängdes och ströps med en repsnara. Ydeflickan ströps med ett ylleskärp.

och sänktes ner i den danska mossen runt år 100 f. Kr, nära den plats där de tre mossliken hittades. På dess 13 silverplattor finns avbildningar av mumiernas religion, antingen manliga eller kvinnliga gudar, eller möjligen religiösa ämbets män som druider eller schamaner. På en platta visas en stor figur som slänger ner krigare i en slags kittel, medan ”pånyttfödda” krigare till häst rider iväg i procession. På en annan platta visas en behornad figur med korsade ben som håller en halsring och en orm – en schamangud bland djur. Inom keltisk mytologi är kittlarnas ursprung alltid mystiskt. Som en symbol för återfödelse är kitteln en del av andra indoeuropeiska traditioner. Den är viktigare än den heliga graal, och dess ikonografi har liknande motiv som hittas i främre Orienten och till och med Indien, som schamanen med korsade ben. De flesta forskare anser att kittlarna var offer till de ursprungliga gudarna, kanske för att de inte visat sig tillräckligt nådiga efter tidigare

101 AAH Annual Historia SE innehall.indd 101

07.12.2018 08:23

Forntida civilisationer

KROPPARNAS GRAVPLATS

Croghan10Old mannen

Mumier har hittats över hela nordvästra Europa, särskilt i områden med hög förekomst av torv.

Nästan två meter lång var mannen från Offaly på Irland, ovanligt lång för sin tid. Han var möjligen kunglig och lite drygt 20 år då han dog mellan 362 och 175 f.Kr. Endast överkroppen finns kvar.

01Tollundmannen

Den mest välbevarade moss mannen var omkring 30 när han hängdes på 300–200-talet f.Kr. Förutom en mössa, bälte och snara runt halsen begravdes han naken.

09Hallonflickan

Lindowmannen

Söder om Falköping hittade man ett skelett i en mosse 1943. I magen fanns massvis av hallonkärnor. Skelettet är 145 centimeter, och det är kort för kvinnor på stenåldern. Man tror därför att det var en ung flicka som dog omkring 3105 och 2935 f.Kr.

Den här unge mannen ströps, fick ett hårt slag i huvudet och halsen avskuren någon gång under det första århundradet efter Kristus i Lindowmossen i Cheshire. Det här var Storbritanniens första välbevarade mosslik.

09 03 01 10

Hon hittades på Gunnhilds mosse på Jylland och togs först för att vara drottning Gunnhild som dränktes i en mosse på 900-talet enligt de isländska sagorna. Hon är egentligen 1 500 år äldre!

07Ellingkvinnan

Hon dog i 20-årsåldern och hittades insvept i en fårskinnsmantel med en lång lädermantel fastbunden runt benen. Hennes långa röda hår var indelat i sju tvinnade svansar och hon tros ha hängts någon gång runt 280 f.Kr.

03Grauballemannen Den här 30-årige mannen upptäcktes i Danmark 1952 och kan ha upplevt svält innan han fick halsen avskuren från öra till öra någon gång på 200-talet f.Kr.

06Kayhausenpojken

Ett av få barn som hittats i en torv mosse. Den här sjuårige pojken dog efter att ha blivit huggen med en dolk i halsen tre gånger. Han dog på 300talet f.Kr. i Nedre Sachsen i Tyskland.

Cashelmannen

Cashelmannen kan ha varit en kung som bodde i grevskapet Laois på Irland under tidig bronsålder, cirka 2 000 f.Kr. Det gör honom till det äldsta bevarade mossliket i Europa. Sättet han begravdes på tyder på rituellt offer.

Områden med torvmark Ingen Lite

08Haraldskærkvinnan

Mer

05Huldremosekvinnan

Den här rika kvinnan från Jylland bar en rutig, blå yllekjol, en röd halsduk och två fårskinnsmantlar. Hon hade även en kam och ett hårband, och hade ätit ett slags rågbröd innan hon hängdes.

102 AAH Annual Historia SE innehall.indd 102

07.12.2018 08:23

Mosslikens hemligheter

EN PILGRIMS RESA

Enligt Miranda Aldhouse-Green, professor emerita i arkeologi vid Cardiff University, kan många mossmänniskor ha varit på en andlig resa. Senare studier belyser statusen som ”geografiskt utomstående” för två av de danska mossliken (kvinnorna från Huldremose och Haraldskær). Håller du med om att det här var den viktigaste faktorn bakom deras död?

Huldremosekvinnan, som hittades i Danmark 1879.

människooffer utan krävde dyrbarare gåvor. Ju mer värde offret hade, desto nöjdare skulle gudarna bli. Trots det går det inte att utesluta möjligheten att den här och andra kittlar gömdes för att förhindra att de blev byte för andra stammar, och att de senare glömdes bort när de samhällen som sänkt ner dem splittrades. Utan några förstahandskällor som kan berätta kan vi bara spekulera. Men ju fler bevis som samlas in, desto fler forskare ansluter sig till idén om rituella offer. Den största mängden mossfynd från järnåldern i Danmark består av svärd, spjutspetsar och sköldar som böjdes eller bröts innan de försiktigt arrangerades i buntar och placerades i mossar eller kastades ut i sjöar. De här vapnen tjänade som offergåvor åt gudarna och var oftast krigsbyten från militära sammandrabbningar mellan skandinaver och romare. Av Danmarks många offerplatser för vapen är den mest framträdande Illerup Ådal, där åtminstone tre fyndplatser har upptäckts med tusentals föremål. Julius Caesar beskrev liknande aktiviteter när han var i Gallien, vilket bestyrker det rituella syftet bakom de här vapenoffren. I slutändan var det de romerska handelsmännen som tjänade mest på affären, efter att ha sålt vapen inför de här konflikterna till arméerna på båda sidor. Mosslik brukar inte finnas på den här typen av fyndplatser och de danska vapenoffren nådde sin höjdpunkt mellan år 200 och 450, nästan samtidigt som romarna expanderade upp till Nordeuropa, och som dödandet av mossmän avtog i Danmark. Dessutom uppstod en politisk rörelse i östra Jylland vid samma tid, vilket också kan ha bidragit till att antalet mosslik minskade eftersom vapenoffren ersatte människooffren. Överraskande nog har irländska mossar också visat sig innehålla en hel del smör från järnåldern. Det så kallade moss-smöret, som liknar ost, finns oftast i lerkrukor, eller insvept i djurhudar eller bark. 2013 hittades en 5 000 år gammal klump på 45 kilo i grevskapet Offaly, och en 3 000 år gammal 35-kilosklump hittades i grevskapet

Kildare 2009. Omkring 300 andra exemplar har också hittats. Eftersom mossarna blir ett slags naturliga kylskåp kan det helt enkelt vara så att smöret förvarades eller lagrades där för att förbättra smaken. De som varit modiga nog att prova återskapade varianter säger att smöret smakar vilt och att det stinker. Men om tanken var att hämta det senare, varför lämnades då så mycket smör i marken? Kanske var det ett överlevnadsförråd, undan gömt för sämre tider och glömdes sedan bort? Men eftersom smör var värdefullt – och senare användes för att betala skatt – verkar det mer sannolikt att det ibland grävdes ner för att gömma det från tjuvar, eller att det var offer till gudarna. Mossliksfenomenet hade sin höjdpunkt runt 100-talet f.Kr. innan det försvann när det romerska riket spred sig upp till norra Europa. Det är värt att nämna att det här också var en tid då den politiska makten var belägen på östra Jylland. Sättet mossliken dog på bildar ett mönster och det tyder på att, trots det stora avståndet, hade människorna i nordvästra Europa ungefär samma uppfattning om vikten av rituella offer i vatten, även om de exakta omständigheterna varierar mellan olika mosslik och p latser. Den här tron levde kvar i århundraden och finns kvar än idag när vi önskar oss något genom att kasta ett mynt i en fontän. Någonstans där ute på myrarna måste det finnas andra mosslik som kan berätta ännu mer om hur de hamnade där.

Den här nya tolkningen är väldigt viktigt för att vi ska förstå vilka de här människorna var när de levde. Det motsäger inte på något sätt idén om den speciella status de människor hade som slutade som mosslik. Tanken på en andlig resa verkar rimlig om man tänker sig att Haraldskærskvinnan var någon slags religiös ledare, till och med en schaman. Pilgrimsresor var viktiga i forntiden, och någon som hade rest mycket och långt sågs nog som en exotisk och mäktig person. Det var inte många människor på järnåldern som fick möjlighet att göra sådana resor. De var dyra, tog lång tid och kunde vara riskabla, så att ge sig av på resa var inget lätt beslut.

Tror du att andra mosslik kan ha haft en liknande outsider-status?

Jag tror att det kan vara så. Jag tror att jag med fog kan säga att det finns bevis för att Tollundmannen också gjorde en lång resa under månaderna innan han dog. Den här tanken är särskilt intressant när det gäller de mosslik som hade någon slags funktionsnedsättning som gjorde det svårt för dem att gå, som Ydeflickan och Kayhausenpojken. För de här personerna skulle själva pilgrimsresan ha varit en stor uppoffring.

Finns det vetenskapliga bevis för teorin om att många mosslik dödades i en ritual?

När jag pratar med kollegor som forskar om mosslik, särskilt i Danmark, finns det en allmän samsyn om att de vetenskapliga tekniker som nu används stödjer tanken på ett rituellt dödande. Det går förstås inte att vara dogmatisk och förutsätta att alla kroppar vi känner till dog i en offerrit, men det högst koreograferade dödandet, den stora mängden våld och att så många fått en ”sista måltid” verkar peka mot ceremonier vid en mosse med rituella förtecken.

Vilken är din favorit bland mossliken?

En är Haraldskærskvinnan och den andra är Clonycavanmannen från Irland. Nya undersökningar av de båda har potential att avslöja många fler hemligheter gällande årstid, status och band till utlandet.

Är det rätt att visa upp de här mänskliga kvarlevorna på samma sätt som andra artefakter?

Etiska aspekter är viktiga. Det här är människor, inte artefakter, och de måste hanteras med respekt. Om de ska visas upp bör det göras som i fallet med Tollundmannen på Silkeborgs museum, där han ligger fridfullt i ett litet rum som är dekorerat som en mosse, och där bara några få personer åt gången kan titta på honom.

En illustration av den nedgrävda båt som hittades vid Nydam av Conrad Engelhardt 1859.

Miranda Aldhouse-Greens bok Bog Bodies Uncovered: Solving Europe’s Ancient Mystery är utgiven av Thames and Hudson.

103 AAH Annual Historia SE innehall.indd 103

07.12.2018 08:24

En resehandbok till

Forntida civilisationer

SPARTA

den här antika grekiska staten härskar disciplin. I ett samhälle som är känt för sina krigare studerar pojkar så unga som sju år redan i agogen, ett strikt utbildnings- och träningsprogram som är obligatoriskt för alla manliga spartaner, förutom kungens förstfödde son. Det är ett tredelat samhälle. I toppen sitter spartanerna, som får en statsfinansierad utbildning oavsett kön och varje man förväntas bidra till att göra Sparta till ett mäktigt land. I mitten finns perioikerna, som var hantverkare och vapensmeder. Längst ner finns heloterna, förslavade fångar som utförde de sysslor och arbeten som de spartanska männen inte kunde göra eftersom de hade fullt upp med träning och strider. Det här är en stat som förvänt ar sig lojalitet från alla invån are. Landet har byggts upp av krig, fienderna är många och erövringslustan stark. Var försiktig.

BOENDE

Antikens Grekland, cirka 800–192 f.Kr.

Rätt & fel

• DELFI

KORINTH • • OLYMPIA

Låt håret växa Spartanska män låter håret växa och stylar det före strid. Det är ett billigt och iögonfallande sätt att ge lite extra flärd åt din skräck injagande stil! Snåla in på kläder För att se ut som en krigare ska du kasta av dig kläderna och endast bära den röda capen.

• SPARTA

FIG.01

Dessvärre finns det inte särskilt många lyxiga hotell eller moderna bekvämligheter i Sparta, så varför inte göra som lokalinvånarna och bo i spartanska baracker? Det är här de spartanska pojkarna bor från att de är 7 år tills de fyller 30. De får inte lämna dem ens när de gifter sig – de förväntas smyga ut under natten för att besöka sina fruar! Du får inte mycket privatliv i de gemensamma barackerna, men det finns mycket att göra under vistelsen. Eftersom det strukturerade programmet för fysisk träning är obligatoriskt för alla invånare behöver du aldrig sitta sysslolös.

Delta i aktiviteterna I det spartanska samhället betonas vikten av att arbeta tillsammans för allas nytta – alla förväntas bidra.

Skratta med lokalborna Missa inte tillfällena där Spartas flickor sjunger skojiga sånger om män de känner! Förvänta dig att få träffa din äkta hälft Även om du får gifta dig från 20 års ålder får ni inte bo tillsammans. Maken måste smyga ut ur barackerna för ett kärleksmöte! Förvänta dig mycket mat Mat ransoneras för att krig arna ska hålla formen. Så vad du gör, gå inte upp i vikt – då blir du till allmänt åtlöje! Erkänn att du är utlänning Utlänningar får bo i Sparta, men de får inte inneha officiella positioner. De har inga rättigheter och kan landsförvisas när som helst. Kapitulera i strid En spartan som kapitulerar begår den största tänkbara synden. Till och med mödrarna säger åt sina söner att återvända från kriget som soldater eller döda.

FIG.02

104

AAH Annual Historia SE innehall.indd 104

07.12.2018 08:24

Sparta BLI VÄN MED

Leonidas Leonidas I är Spartas krigarkonung, son till Anaxandridas II. Kungens förstfödde son var undantagen från agogen, men som tredje son inte bara tränade Leonidas – han excellerade. Den notoriskt strikta regimen formade honom till en skräckinjagande krigare och en ledare med talang för såväl diplomati som krig. Leonidas I ledde de sammanslagna grekiska arméerna mot Persiens invasionsförsök 481 f.Kr. och blev en folkets hjälte när han dog omgiven av fienden i slaget vid Thermopyle. Han var skräckinjagande, lojal och en talangfull strateg som offrade sitt liv för sitt land.

UNDVIK

FIG.03

Extra tips: Prata inte om syskon rivalitet om du vill vara vän med Leonidas I. Hans äldre bröder, Kleomenes och Doieus, hade andra mödrar och de stred om vem som skulle ärva tronen. När Kleomenes utropades till kung lämnade den rasande Dorieus Sparta för gott.

FIG.04

Nabis Nabis tog makten 207 f.Kr. genom att avrätta de två andra aspiranterna till den spartanska tronen. Även om Nabis ser sig själv som kung är det inte alla som gör det. Å ena sidan frigav han många slavar och gjorde dem till medborgare i Sparta, å andra sidan landsförvisade han de rika och lade beslag på deras egendomar för landets räkning. Om du besöker regionen Lakonien bör du begränsa det till en dagstur – Nabis kommer göra så att Sparta förlorar det här viktiga territoriet genom att ge sig in i en dispyt med romarna som slutar i krig.

Bra kunskaper FIG.05

Religiösa ritualer

Spartanerna hyllade guden Karneios med Karneia, en nationell skördefestival och ett uppehåll i militära operationer. Festivalen inleds med en atletisk uppvisning och avslutas med att en bagge offras.

Metallsmide

Även om du inte får samma rättigheter som andra spartaner blir ditt arbete med vapensmide, om du blir smed i perioiker klassen, mycket viktigt för Spartas militär.

FIG.07

Militär utbildning

Krigarträning är till för de hårdföra. Barfota och nästan nakna spartaner får lära sig att leva på det marken erbjuder och bli mästare i närstrid och beväpnad strid.

FIG.06

105

AAH Annual Historia SE innehall.indd 105

07.12.2018 08:24

Forntida civilisationer

En sötsak för gudar Honung var mer än en sötsak, det spelade en viktig roll i antikens Egypten i allt från offer till gudar till balsamering av mumier.

Av Marc DeSantis

är Howard Carter upptäckte honung och biodling sysselsatte hundratals, om Tutanchamons försvunna grav inte tusentals, arbetare. Man skulle kunna säga att den klibbiga substansen spelade en så viktig roll kammare 1922 häpnade han över att den var klistret som höll det forntida egyptiska fyndet. ”Det var en syn som inte samhället samman. liknade någonting annat, och som ingen kunnat drömma om att få se”, skrev han senare. Även om graven delvis hade plundrats under antiken innehöll den kungliga nekropolen fortfarande stora skatter. I det forntida Egypten utvecklades Det har skrivits mycket om den en mytologi kring honung, något berömde faraons överdådiga som visar hur högt skattad den sarkofag, den kungliga vagnen, de var. Enligt Salt Magical-papyrusen manshöga statyerna och den rikt förvandlades guden Res tårar till dekorerade tronen som begravdes bin när de träffade marken. De här med honom. varelserna arbetade sedan bland Men något bland Tutanchamons blommor och träd, och producer värdefulla ägodelar som ofta förbises är ade honung. På andra ställen i vissa En bisymbol på de många burkar honung som han tog med ett antikt mynt. av pyramidtexterna står det att himla i graven. Tutanchamon var inte heller den gudinnan Nut kunde anta biets skepnad. ende, många faraoner gjorde det. Gudinnan Neiths tempel i Sais vid Nildeltat var Honung spelade en viktig känt som ”Biets hus”. roll i alla aspekter av Honung var också en del av många religiösa livet i det forna Egypten. ritualer. Honung fanns med i ”munöppnings Förutom som sötnings ceremonin”, där den döde förbereddes för livet medel i kakor användes efter detta genom att som en symbolisk gest få både honung och bivax munnen öppnad, så att de kunde äta och dricka i religiösa ritualer samt när deras själ gått vidare. I en del, fritt översatt även som medicin ”Kapitlet om festparfym i form av honung”, för att behandla sår. reciterade prästen: ”Hell Amun-Re, kung över de Faraonerna kunde visa två ländernas tron! Jag lägger här fram honung, upp sin rikedom i form av Horus öga, den söte, utsöndring från Res öga,

Gudomlig nektar

offergåvornas honung, Amun-Re, kungen över de två länderna är överhöljd i det, för det står Edert hjärta nära och skall aldrig saknas Eder.” I båda texterna visas symboliskt hur bin, eller honung, kommer från Res ögon. Honung var också en viktig ingrediens i balsameringsvätskorna som användes för att preparera mumier. Det här hade faktiskt en vetenskaplig grund. När honung kombineras med kroppsvätskor skapas väteperoxid som får bakterietillväxten att sakta ner, och det gör att kroppen ruttnar långsammare. Av samma anledning använde troligtvis egyptierna honung för att behandla sår.

En del av en bi-hieroglyf från Senusret I:s gravkomplex.

106 AAH Annual Historia SE innehall.indd 106

07.12.2018 08:24

En sötsak för gudar

En kruka från farao Semerkhets dagar under den första dynastin, med en tydlig bi-hieroglyf.

Hundratals recept innehållande honung har hittats i bevarad medicinsk papyrus. Förutom att användas som läkemedel gjorde det förmodligen det lättare att svälja deras ofta högst osmakliga mediciner. Honung var också en del i bröllopsceremonier, där mannen fick svära: ”Jag tar er till min hustru … och lovar att ge er 12 burkar honung om året.” Egyptierna trodde också att förstörandet av vaxskulpturer som skapats av en magiker kunde skada föremålet i det verkliga livet. Det här förekom i ritualer som utfördes vid AmunRes tempel. I ceremonierna, som hölls varje dag, användes en bivaxfigur föreställande den underjordiska demonguden Apophis, Ras fiende, som ett sätt att förgöra den onde guden. I ett Munöppningsceremonin där honung offrades.

annat exempel sägs farao Nektanebos II, som styrde Egypten cirka 360–342 f.Kr., ha övervägt en sjöstrid mot en fiende. Han byggde en flotta i miniatyr i bivax föreställande fiendens skepp och läste en besvärjelse över dem. De små båtarna sjönk, så han hoppades att hans motståndares skepp också skulle sjunka. I Westcar-papyrusen står att en präst vid namn Aba-aner, som levde under perioden för Egyptens gamla kungadöme, cirka 2686–2181 f.Kr., gjorde en krokodil av bivax och lade den i en damm där hans otrogna hustrus älskare brukade bada. När den här mannen kom nära dammen blev vaxkrokodilen levande, tog tag i kärleksrivalen och drog ner honom under ytan. Han sågs aldrig till igen. Honung gavs också ofta som offergåva till gudarna. Om vanliga människor offrade det de kunde tog farao Ramses III (cirka 1217–1155 f.Kr.) det hela ett steg längre. Enligt legenden lämnade han stora kvantiteter honung till Egyptens präster. Han offrade en enorm mängd honung till guden Hapi.

Statussymbol Kanske var det kopplingen till gudarna eller helt enkelt att den höga efterfrågan gjorde den dyr, men honung blev något av en statussymbol. Faraoner – som den övergeneröse Ramses III – visade gärna upp hur mycket de hade råd med, för att bevisa sin rikedom och makt. I ett särskilt grymt exempel på iögonfallande konsumtion skröt Pepi II (cirka 2325–2150 f.Kr.) om att han hade ett så bra knep för att undvika insektsbett: han lät smeta in en slav med honung. Flygfäna svärmade runt slaven och Pepi fick vara ifred. Men i en diskussion om besattheten av honung i det forntida Egypten är det alltid någon som påpekar att ända sedan civilisationens första dynasti, 3100 f.Kr., var en av faraos många storslagna titlar ”han av vassen och biet”. Det vore en alltför enkel tolkning att se det här som en spegling av honungsbiets höga ställning. Hieroglyfen för bi representerade nedre Egypten (området kring Nildeltat, i den norra delen av dagens land). Vassen representerade övre Egypten. Att kalla farao ”han av vassen och biet” betonade omfattningen av härskarens område. Det här blir tydligt om vi går tillbaka till originalkällan för faraons titel.

”Egyptierna trodde också att förstörandet av vaxskulpturer som skapats av en magiker kunde skada föremålet i det verkliga livet.” Hieroglyfer som betyder ”Han av vassen och biet”, i betydelsen att han härskade över övre och nedre Egypten.

107 AAH Annual Historia SE innehall.indd 107

07.12.2018 08:24

Forntida civilisationer

Biodlare avbildade i Niuseres soltempel, 2400-talet f.Kr.

Hållbar honung Otroligt nog är den honung som hittas i egyptiska gravkammare fortfarande ofta ätbar. Det finns en rad orsaker till det. Honung är socker och innehåller väldigt lite vatten. Det blir därför en dålig miljö för de mikroorganismer som gör att mat blir dålig. Ett enzym omvandlar dessutom glukosen i honungen till väteperoxid och glukonsyra. Glukonsyran sänker honungens PH-värde, så den får en så låg syranivå att bakterietillväxten hämmas ytterligare. De här egenskaperna gör att den kan användas för att behandla sår och brännsår samt som konserveringsmedel. Men du bör tänka till innan du smakar. En grupp rövare grävde efter skatter i gravarna utanför pyramiderna. De fann en förseglad burk honung. De började äta av den, doppade bröd i den och fortsatte tills en av dem såg att hans kamrat hade ett hårstrå på sina fingrar. Till deras förskräckelse insåg de att inuti burken hade kroppen efter ett litet barn konserverats.

”Processen med att samla in honung var en storskalig operation, av stor vikt för Egyptens folk.” I Kahun-papyrusen står att ”han har förenat de två länderna, han har förenat vassen och biet”. Därför har så många hieroglyfer för bin hittats i gravkammare.

Myllrande aktivitet För att mätta sitt honungsberoende tog egyptierna till en rad metoder. Utlänningar tvingades betala det som en form av tribut. Den mäktige krigar faraonen Tuthmosis III fick ett antal burkar honung från Syrien. Det var också en del av bytet som hämtades från det främmande Hyxos av farao Kamose på 1500-talet f.Kr. Men merparten av Egyptens honung producer ades lokalt. Nilen, som flyter genom hela Egypten, visade sig vara ett bra habitat för bin. Nilens årliga översvämning gav en mörk, näringsrik jord på översvämningsställena. Bönderna använde sedan floden för att bevattna sina marker. Resultatet blev ett överflöd av grödor i det bördiga flodlandskapet, vilket senare skulle ge Egypten smeknamnet ”Romarrikets kornbod”. Vi vet att egyptiska bin åt av grödorna, eftersom den bevarade honung som har hittats i egyptiska gravkammare har testats och visat sig innehålla

nektar och pollen som insekterna samlat in från frukter och grönsaker som egyptierna odlat. Den innehåller också spår av pollen från växter som odlats som foder åt djur, som klöver och alfalfa. Smaken bör ha överförts till honungen, och beroende av vilken typ av växt biet hittat varierar blomdoften och smaken mellan olika krukor. Honungsjägare samlade in honung från vilda kupor, men det fanns också biodlingar för att landet ständigt skulle ha tillgång till sötnings medlet. Som ett tecken på hur systematiserat det här var fanns det en tjänsteman under Mellersta riket (cirka 2040–1710 f.Kr.) som hade titeln ”Övervakare av biodlare i hela landet”.

Soltemplet i Abusir, med biodlare avbildade på insidan.

Honungsburkarna som hittades i Tutanchamons gravkammare var i perfekt skick.

108 AAH Annual Historia SE innehall.indd 108

07.12.2018 08:24

En sötsak för gudar

Egyptisk biodling för nybörjare Den antika metoden visar att biodlingstekniken inte har förändrats mycket genom årtusendena.

Rökning av bin

Pressa honungen

På ungefär samma sätt som dagens biodlare gör tände egyptierna en bit torkad kodynga för att röka igenom kupan och se till att bina höll sig lugna innan de hämtade honungen.

Honungen skulle sedan silas för att få bort oönskade partiklar, möjligtvis genom ett särskilt kärl.

Inget skydd Anmärkningsvärt nog visar avbildningar av egyptiska biodlare att de inte bar några skyddskläder i någon form – snarare var de närmast nakna, förutom ett ländkläde.

Ta ut honungen

Försegla honungen

Kupor av lera

När bina var lugna av ångorna skopade biodlaren ner råhonungen i en kruka med händerna, samtidigt som de var försiktiga så att de inte skadade de dyrbara insekterna.

Behållaren täcktes med ett lock och honungen förvarades på en kall plats, redo att säljas på den lokala marknaden.

Egyptiska kupor var gjorda av lera från Nilen och hade trälock. De var också cylindriska, så de enkelt kunde staplas.

Långt senare, från den ptolemaiska perioden (305–30 f.Kr.), har arkeologerna hittat bevis för enorma bikupor i Fayum. En person som levde i Fayum ägde omkring 5 000 kupor. Professionella biodlare anställdes för att sköta kuporna. Anmärkningsvärt nog reste de här biodlarna med sina kupor över hela landet. På papyrus som hittats i Fayum, daterad till 200-talet f.Kr., anges att bina transporterades

över Egypten för att få ut det mesta av de olika växternas tidiga och sena blomningsperioder. Denna ”petition från biodlarna” skrevs av en grupp biodlare till en ämbetsman vid namn Zenon, och i den klagade man på att åsnorna som skulle transportera kuporna tillbaka från fälten utanför staden Filadelfia inte hade kommit. Bina skulle ha varit ute på fälten i 10 dagar,

men 18 hade nu gått och åsnorna gick inte att hitta. De lokala bönderna var angelägna om att få översvämma sina fält och bränna snårskog. Om åsnorna inte skickades snart varnade biodlarna för att ”kuporna kommer bli förstörda”. Med tanke på att vi vet hur beroende det forntida egyptiska samhället var av den här klibbiga sötsaken får vi hoppas att åsnorna kom till slut.

109 AAH Annual Historia SE innehall.indd 109

07.12.2018 08:24

Forntida civilisationer

Alexander

i skolan

Formades Alexander den stores styre av de privatlektioner han hade med Greklands intellektuelle gigant Aristoteles?

110

lexander III av Makedonien, känd som Alex ander den store, byggde ett imperium som sträckte sig från Grekland till den indiska gränsen på bara drygt ett decennium. Men förutom att vara en mäktig erövrare var han berömd för sitt intellekt, och han hade stort intresse för filosofi, medicin och vetenskap. Det kommer kanske inte som någon överraskning eftersom han fick lektioner av ingen mindre än den grekiske filosofen Aristoteles, vars tankar nu är en av grund pelarna inom västerländskt tänkande. Hur kom det sig att den intellektuelle giganten fick undervisa en tonårig prins, och i hur hög grad levde erövraren upp till sin lärares ideal? Det mesta av det vi vet om Alexander den store kommer från andra- och tredjehands uppgifter, skrivna hundratals år efter hans död, vilket brukar ge hans liv ett mytiskt sken. Den mest använda bevarade källan vi har är Plutarchos Jämförande levnads teckningar, som han skrev på 100-talet, nästan 500 år efter kejsarens död. Plutarchos ger oss få detaljer om den treårsperiod då den unge Alexander studerade under Aristoteles, då han var 13 till 16 år. Men det lilla vi vet är fantasieggande, eftersom det kan ha förändrat historiens gång, trots att undervisningen bara varade en kort tid. Alexander föddes 356 f.Kr. i Makedoniens huvud stad Pella. Som son till kung Filip II och hans fjärde fru Olympias uppfostrades han till kung, och han fick inte bara lektioner med Aristoteles utan också militär utbildning.

AAH Annual Historia SE innehall.indd 110

Av Tom Cohen

Aristoteles var omkring 40 år när Filip anställde honom 343 f.Kr. Han hade ägnat de senaste 20 åren åt att studera med Platon, en annan stor filosof, vid hans akademi i Aten. Men Aristoteles lämnade plötsligt skolan runt 348 f.Kr., troligtvis på grund av att Platon utsåg sin systerson Speusippus till sin efterträdare och inte honom. Även om Filip övervägde andra framstående filosofer som privatlärare åt sin son bjöd han så småningom in Aristoteles för att undervisa prinsen. Det här kan ha berott på att Aristoteles, liksom Alexander och Filip, var makedonier och att hans far Nikomachos hade tjänstgjort som hovläkare för Filips far Amyntas. Även om det var en stor ära att undervisa en framtida monark sa aldrig Aristoteles varför han tog jobbet som kunglig lärare. Filosofen var mycket respekterad under sin livstid och borde ha haft gott om andra alternativ när han lämnade Platons akademi. Aristoteles drömde möjligtvis redan om att grunda sin egen skola i Aten och räknade kanske med att kungligt beskydd skulle göra det möjligt. Vi vet att Filip, som en del av Aristoteles kontrakt, gick med på att återuppbygga hans hemstad Stageira, som kungen raserat flera år tidigare som straff för ett uppror mot honom.

07.12.2018 08:24

Alexander i skolan

Aristoteles undervisade Alexander den store i tre år.

Aristoteles fick använda ett litet tempel tillägnat nymferna som klassrum i byn Mieza, strax utanför Pella. Bland ruinerna går det än idag att se stensätena de satt på och de skuggiga promenadvägar som filosofen brukade ta. Förutom Alexander tog Aristoteles skola in flera andra elever av hög börd. Många av dem blev senare några av Alexanders mest pålitliga generaler och följeslagare, som Hefaistion, Ptolemaios, Kassandros och Kleitos. Plutarchos säger att lektionerna var centrerade kring etik, politik, filosofi och retorik. Aristoteles kan också ha undervisat gruppen om Platons så kallade ”oskrivna doktriner”. Även om de nu gått förlorade för historien innehöll de sannolikt Platons metafysiska och andliga spekulationer, som normalt var reserverade för medlemmar av hans akademi och inte allmänt spridda. Aristoteles skrev också korta instruktionspamfletter i syfte att få Alexander att bli en god kung. Återigen, vi vet inte exakt vad de innehöll, men en senare biograf, Diogenes Laertios, bevarade titlarna, som var ungefär Om kungamakt, En hyllning till kolonierna, Alexanders församling och Rikedomarnas glans. Den utbildning unga män i antikens Grekland i allmänhet fick vid den här tiden bestod av närstudier av poeter, filosofer och pjäsförfattare, alltifrån Homeros till Sofokles. Men Aristoteles hade ett stort intresse för vetenskap och han såg till att lära Alexander allt han kunde om biologi, fysik och medicin. Prinsen måste ha burit med sig detta, för senare i livet var han känd för att på ett aggressivt sätt föreskriva dieter, mediciner och övningar för sina vänner när de blev sjuka. Alexander skickade även exotiska växter och djur till sin gamle lärare, så att han kunde studera dem.

Alexander avbildad på en mosaik som hittats i Pompeji.

En romersk kopia av en byst av Aristoteles, gjord av Lysippus 330 f.Kr.

Efter Alexanders död i Babylon antyddes det i hans testamente att hans lust att erövra världen delvis hade en vetenskaplig grund, och att han hade tänkt korsa Indiska oceanen och runda Afrikas horn för att utöka både sitt område och sin kunskap. Även om det här nog kan avskrivas som rent skrävel (Napoleon gjorde trots allt liknande anspråk) var Alexander i lika hög grad Aristoteles intellektuelle arvinge som han var kunglig efterträdare i Makedonien. Det här filosofiska arvet hade Aristoteles fått av Platon, som själv hade studerat under Sokrates – ett triumvirat som innefattar några av de största intellekten i antikens Grekland. Alexander tog sin roll på största allvar. När han var ute på fälttåg i Persien fick han veta att Aristoteles hade publicerat några av Platons tidigare nämnda oskrivna doktriner. Han skrev ett skarpt formulerat brev för att visa sitt missnöje: ”Jag överträffar hellre andra när det gäller kunskap om det högsta, än i omfattningen av min makt och mitt område”. Hur anekdotisk den här korrespondensen än är karaktäri serar det ändå Alexanders karisma och Aristoteles ideologi. Den framtida ledaren av Makedonien trodde att han var exceptionell och att filosofi var heligt – hans utbildning hade hjälpt honom uppnå sin rang. Det är möjligt att Aristoteles undervisning hade genomsyrat både hans självuppfattning och hans möjlighet att åstadkomma storverk. Som många kungligheter var Alexander menad för framgång, men det är sällan en prins fått instruktioner om hur han ska förverkliga detta. En viktig del i den aristoteliska filosofin handlar om att uppnå sin potential – en person som vill få framgång måste uppvisa vishet och sträva efter att utmärka sig. Den här dugligheten, eller arete, var ett koncept om uppvisad duglighet genom dygd, intelligens, ädel börd och kroppslig skönhet i antikens Grekland.

111

AAH Annual Historia SE innehall.indd 111

07.12.2018 08:24

Forntida civilisationer

Aristoteles lärde prinsen allt han behövde kunna för att härska.

Dessutom skrev Aristoteles om enteleki, vilket handlar om hur någon kan uppnå sin potential. Här undersöks orsaker och resultat för att bättre förstå hur olika händelser utvecklat sig och hur människor utvecklas. Aristoteles lärde förmodligen Alexander hur han skulle analysera sitt liv för att uppnå bättre resultat och hur han skulle överväga olika resultat för att välja det bästa tillvägagångssättet. Med andra ord lärde Aristoteles prinsen hur han skulle förverkliga sin potential och det är därför Alexander reagerar på att hans lärare har delat kunskapen med andra, eftersom han visste att om de läste filosofens tankar skulle de få tillgång till det som han såg som den ”hemliga kunskap” som krävdes för att erövra världen. Alexanders utbildning visar sig även på andra sätt. Han försökte till exempel inte lägga världen under sig genom råhet och våld. I stället var han känd för att behandla de folk han erövrade på ett mänskligt sätt, och för att ge den persiske kejsarens fruar och döttrar amnesti efter att ha besegrat honom i strid. Eftersom duglighet är aristotelisk etik lärde läraren prinsen att läsa och förstå hur andra hyllade författare behandlade ära, duglighet och dygd. Plutarchos noterar att Alexander sov med en kopia av Homeros Illiaden med anteckningar från ingen annan än Aristoteles själv under sin kudde. Akilles, protagonisten i den episka dikten som skrevs flera århundraden innan den här perioden, bryr sig främst om sin egen personliga ära och sitt rykte, inte om pengar eller priser. Alexander reflekterade utan tvivel över det i sin omättliga önskan om att erövra världen, kombinerat med hans

Aristoteles var själv student under den lika store grekiske filosofen Platon, och de två brukade promenera och diskutera tillsammans.

Ruinerna efter Aristoteles skola, grundad för Alexander och hans vänner i Mieza.

generositet, när han gav bort presenter och pengar till sina soldater och allierade. Alexanders förkärlek för filosofi bleknade aldrig. Det finns flera anekdoter om hur han träffar andra framstående filosofer under sina ständiga militära fälttåg genom östra Europa och Asien, vilket visar att han kände en personlig samhörighet med både deras egenheter och åsikter. När han träffade Diogenes från Sinope, en av grundarna till kyniska skolan som var känd för sin extremt enkla livsstil – och för att bo i en stor kruka på en marknadsplats i Aten – tilltalade Alexander honom och frågade om det var något han önskade. Den fräcke Diogenes bad bara makedoniern att stiga åt sidan så att han kunde sola. Alexander, som blev imponerad, svarade: ”I sanning, om jag inte vore Alexander, skulle jag vara Diogenes.” Trots de här anekdoterna, som visar på en viss ödmjukhet, skulle Alexanders enastående militära framgångar senare få honom att uppvisa några mycket icke-aristoteliska laster, som ett övermått av vin, smicker, våld och sömn. Erövraren började även tro att han var en gud, och han sägs ha uttryckt att endast sömn och sex fick honom att känna sig dödlig. Vid ett ökänt tillfälle brände Alexander i berusat tillstånd ner den persiska huvudstaden Persepolis bara fem månader efter att han erövrat den, och vid ett annat tillfälle dödade han sin vän Kleitos under ett fyllebråk. Alexander körde ett spjut genom Kleitos bröst och började genast gråta av ånger. När Aristoteles slutade som Alexanders lärare 340 f. Kr. återvände filosofen till Aten för att grunda sin egen filosofiskola, Lyceum. Han och hans studenter kallades peripatetiker, eftersom de brukade promenera i trädgårdarna under sina lektioner. Men efter Alexanders frånfälle i Babylon 323 f.Kr. föll den promakedonska regeringen i Aten och Aristoteles fick fly för sitt liv. Han påpekade att han skulle ”inte låta Aten synda mot filosofin två gånger”, med hänvisning till stadens avrättning av Sokrates. Efter Alexanders död delade hans generaler girigt upp imperiet och stred sinsemellan. De blev kända som diadochi, eller efterträdarna, och flera av dem hade varit Alexanders gamla klasskamrater. Ptolemaios, som kan ha varit den avlidne härskarens halvbror, erövrade Egypten och hans familj skulle styra där i flera hundra år, tills romarna kom. Faktum är att den berömda Kleopatra, enligt Julius Caesar, var av Ptolemaios släkt. Precis som Alexanders framgångar i krig och statsmannaskap delvis kan hänföras till Aristoteles utbildning, så kan även Ptolemaios det.

Alexanders klasskamrat Ptolemaios blev härskare över Egypten och bildade det stora biblioteket i Alexandria.

112

AAH Annual Historia SE innehall.indd 112

07.12.2018 08:24

Alexander i skolan

BETYG Alexander den stores

Betyg

Kommentar

Litteratur

A+

Som hängiven student av grekisk litteratur sov Alexander till och med med en kopia av Homeros Iliaden under sin kudde, långt efter att han slutat skolan.

Etik

C-

Alexander dödade sin vän Kleitos under ett fyllebråk, men det här balanseras i viss mån upp av hans goda behandling av Dareios fru och döttrar efter att han erövrat det persiska riket.

Idrott och hälsa

A-

Alexander hade länge ägnat sig åt fysisk och militär träning, och var en berömd befälhavare inom kavalleriet. Han var dock också känd för ett alltför stort intag av alkohol och sin sena nätter.

Ekonomi

A-

Alexanders erövringar gav honom enormt stora tillgångar, men han var också känd för att ge bort stora summor i guld, eftersom han menade att förmögenheten höll honom tillbaka från att erövra mer.

Biologi

A+

Alexander ärvde nyfikenheten på naturen från Aristoteles och sägs ha skickat sin lärare exotiska djur och växter från de länder han erövrade, så att han kunde katalogisera och studera dem.

Geografi

A+

Alexanders erövringar gjorde att stora delar av jorden upptäcktes, och han förband Indien med Grekland genom handel. I sitt testamente uttryckte han en önskan om att a, utforska Indiska oceanen och Afrik de. mför geno g aldri äventyr han

Två andra tidigare studenter, Antipatros och hans son Kassandros, skulle styra stora delar av Alexanders imperium, inklusive ursprunget i Grekland och Makedonien. Aristoteles utsåg även Antipatros till testamentsexekutor när han dog 322 f.Kr., vilket visar att de var varandra nära även under senare år. Det samma kan inte sägas om Aristoteles och Alexander. Alexander uppfyllde sin fars löfte och byggde upp Stageira på nytt. Med de djurarter han skickade till sin gamla lärare kunde Aristoteles grunda ett imponerande zoo och botanisk trädgård. Kungen blev även Lyceums mecenat, så Aristoteles fick råd att bygga upp ett stort bibliotek. Men enligt Plutar chos blev de osams på senare år, möjligtvis på grund av Alexanders sätt att behandla perserna. Aristoteles hatade perserna, delvis på grund av hur de behandlade hans studiekamrat från Platons skola, Hermias av Atarneus. Efter att staden Hermias styrde över gjort uppror mot perserna torterade och avrättade Artaxerxes III Aristoteles gamle vän.

AAH Annual Historia SE innehall.indd 113

Mycket av vår det vi vet om Alexanders liv kommer från Plutarchos.

Alexander den store är mest ihågkommen för sin militära skicklighet, som vid hans seger över Dareios III i slaget vid Issus.

Alexander erövrade det persiska riket men efter att ha störtat Dareios III visade han inte något av Aristoteles intolerans eller xenofobi mot hans folk. Hans makedonska och grekiska soldater gjorde i själva verket uppror för att Alexander visade alltför stor eftergivenhet mot perserna, genom att anta deras klädstil och ge dem officersgrader i armén. Mest känt är hur Alexander, som ett tecken på solidaritet med sitt erövrade folk, gick så långt som till att gifta bort sina generaler och officerare en masse till persiska adelskvinnor i enlighet med persiska traditioner i staden Susa 324 f.Kr. Alexander själv, ännu gift med Roxana, gifte sig också med Stateira, Dareios äldsta dotter, för att bättre kunna förena kungafamiljerna i de två territorierna. Det är möjligt att han förstod att det krävdes helt andra dygder när man erövrade ett rike, jämfört med att bara styra ett, och att han måste visa egenskaper som nåd och tolerans för alla människor som fanns i hans område – inte bara grekerna – för att kunna härska på ett effektivt och rättvist sätt. Det är sällan under historiens gång som en stor erövrare också uppskattat dygd och kunskap. I Republiken, skriven 25 år innan Alexanders födelse, förväntar sig Platon en ”filosofkung” som ska härska med dygd och leda sin nation med en kärlek för kunskap, duglighet och rättvisa. Kanske Aristoteles hade det här idylliska målet i åtanke när han undervisade den makedonske prinsen och hoppades få fram den otroliga potential han såg i den framtida erövraren när han gick med på att bli hans lärare. Men Alexander dog långt innan han kunde uppfylla de högt ställda målen och hans död kastade en lång skugga över den antika världen. Trots det fick Alexanders otroliga bedrifter alla efter följande erövrare att känna sig otillräckliga. Julius Caesar ska ha gråtit av avundsjuka gentemot Alexander och hans minne lever kvar i de städer som ännu bär hans namn, som Alexandria i Egypten. Precis som Aristoteles och Platon fanns arvet efter Alexander också i den våg av filosofi, konst och tankar som sköljde från Grekland till Iran, Pakistan och Indien i kölvattnet efter hans militära erövringar, och det skapade en enorm syntes av ny kunskap, bildning och handel.

113

Ämne

113 07.12.2018 08:25

KRIG & KONFLIKTER Historiens största krig och konflikter, och människorna som deltog i dem.

116 T amerlans skräckvälde Så här byggde ”Guds gissel” upp sitt imperium.

124 C hurchill 1704

Hur en soldat och statsman inspirerade sin ättling Winston Churchill.

130 S laget vid Little Bighorn

Amerikanska ursprungsinvånare och armén drabbade samman 1876.

134 N apoleons sista strid

Hur en oförsiktig satsning blev slutet för kejsarens karriär.

AAH Annual Historia SE innehall.indd 114

144 T ill helvetet och tillbaka

Korpral Pagani lyckades undkomma en säker död på den burmesiska järnvägen.

148 B elägringen av Lissabon

Befrielsen av Lissabon från morisk ockupation 1384.

152 H itler i krig I vilken utsträckning påverkade führerns strategier utgången av andra världskriget?

07.12.2018 08:25

115 AAH Annual Historia SE innehall.indd 115

07.12.2018 08:25

Krig & konflikter

Tamerlans

skräckvälde Den så kallade ”Guds gissel” byggde ett rike som fick folk att skaka av skräck, från Damaskus till Delhi.

Av Alice Barnes-Brown

skrämmande samling män. De här laglösa ongolhärskaren Tamerlans stammarna styrdes av Djingis khans sonson, och blodiga rykte föregår honom. de plundrade städer och byar från Östeuropa ända Han är ihågkommen för sina till Altajbergen. Tjagataikhanatet å andra sidan förfärliga militära fälttåg där livnärde sig i stort sett på nomadisk djurhållning miljontals människor kan ha och plågades svårt av intern splittring. Khanatet slaktats. Den store krigaren Tamerlan – även känd delades snart i två delar – det mäktiga öst kallades som Timur Lenk – styrde ett stort territorium, Moghulistan och det mindre från Delhi till Medelhavet. framstående väst kallades Som den mäktigaste härskaren Timur besegrar mamlukernas sultan vid belägringen av Transoxanien. i den muslimska världen på Damaskus år 1400. Det var till den här uppdelade 1300-talet var han både fruktad världen Tamerlan föddes 1336. och respekterad av samtiden, Hans far Taraqai var en lägre men minnet av honom i väst adelsman av Barlasstammen – kommer i huvudsak från obscena en grupp nomader som gjorde karikatyrer, som Christopher sig ett hem i området söder om Marlowes Tamburlaine, där den Samarkand. Den unge Tamerlan vildsinte kejsaren behandlar stannade aldrig kvar länge på människoliv med lika stor respekt samma plats, eftersom hans klan som han skulle behandla en regelbundet flyttade på sig (och myra. Men var ”Timur den lame” sin boskap) för att hitta de bästa bara en brutal krigare? betesplatserna när årstiderna Ett och ett halvt århundrade växlade. före Tamerlans födelse härjade När Tamerlan insåg att det Djingis khan på Centralasiens gick att göra sig en förtjänst slätter. Den mongoliske erövraren, på illegala aktiviteter blev han känd för att ha ägnat sitt liv åt att småkriminell. Han började med plundra och mörda, delade vid att stjäla grannarnas boskap, och sin död upp de erövrade delarna han lade snabbt till banditliv av sitt rike mellan fyra av sina till listan över tveksamma ättlingar. Tjagatai, hans näst handlingar, till alla resenärers fasa. Tamerlan äldste son, fick ett stort landområde som blev känt som Tjagataikhanatet. Regionens slätter, öknar och var en man med talang för våld, och arbetade enligt uppgift som legosoldat i 20-årsåldern. berg gjorde den till en av de vackraste delarna i En gång blev han allvarligt skadad av en pil vid Djingis khans gamla rike – men den var också en en sammandrabbning. Skadan gjorde honom av de mest avlägsna. oförmögen att gå ordentligt på sitt högra ben och Grannarna i norr, Gyllene horden, var en

116 AAH Annual Historia SE innehall.indd 116

07.12.2018 08:25

Tamerlans skräckvälde

”Tamerlan var en man med talang för våld.”

117 AAH Annual Historia SE innehall.indd 117

07.12.2018 08:25

Krig & konflikter

Tamerlans brutala dödssiffror

Det uppskattas att Tamerlans arméer dödade upp till

människor – 5 procent av världens befolkning – men det är omöjligt att bekräfta.

Tamerlans område omfattade av dagens

16 LÄNDER

Tamerlan kastar en hård blick mot den melankoliske Bayezid I, medan den osmanske kejsaren hålls fången.

420 MIL

var imperiets bredd, från Ankara till Delhi. Han sägs ha haft

18 FRUAR och

25 KON KUBINER I Esfahan lät Tamer lan tydligen döda

Tamerlans imperium varade i 137 år.

människor och staplade deras skallar till ett torn.

13 7 Å R

Tamerlan intog cirka

27 TRONER Vid Delhis portar ska Tamerlan ha massakrerat

100 000

hinduiska fångar.

lyfta sin högra arm, och han döptes till Timur-i Leng – ett turkiskt öknamn som betydde Timur den lame – vilket européerna misstolkade som Tamerlan. För vissa skulle det här ha betytt slutet för den kriminella banan, men Tamerlan hade bara börjat. Hans ambition visste inga gränser och när härskaren i Transoxanien dog 1357 såg Tamerlan en chans han inte ville missa. Han allierade sig med khanen av Moghulistan, Transoxaniens ärkefiende, och den mäktiga duon installerade sig på Transoxaniens lediga tron. Ilyas Khoja, khanens son, utropades till kung, men det var Tamerlan som satt på makten. Han skulle dock inte nöja sig med att vara tvåa länge. 1364 bytte han sida igen. Den här gången ställde sig Tamerlan på samma sida som sin svåger, Amir Husayn, som hade något otalt med khanen av Moghulistan, och 1366 erövrade han och Tamerlan hela Transoxanien. Men Tamerlan ville inte dela makten med någon och vände sig emot Husayn. I en strid med dödlig utgång i staden Balkh dog Husayn och Tamerlan utropade sig till ohotad härskare. Tamerlan såg det som sin uppgift att återupp rätta det mongoliska styret till Djingis khans forna glansdagar, med envåldsmakt från Korea till Kaspiska havet. Tamerlan hade inte mycket till övers för diplomati, utan skyndade igenom ett politiskt äktenskap med Husayns änka, Saray Mulk Khanum. Hon var ättling i direktstigande led till Djingis khan på sin fars sida och Tamerlan

trodde att han skulle kunna använda sig av det för att bli en mer självklar ledare i folkets ögon. De som inte var helt övertygade gick snart ett hemskt öde till mötes. Tamerlan slösade inte bort någon tid när det gällde att visa fienderna vem som bestämde på det mest brutala sättet. Han ägnade de första tio åren av sitt styre åt att ta makten över grannländerna och krävde kapitulation. Om de vägrade förstörde han deras städer och förslavade eller mördade alla där. 1383 stod Persien på Tamerlans lista. Det en gång så mäktiga riket var försvagat av interna strider och splittring, vilket utnyttjades till fullo. Tamerlan, praktfullt gulklädd på tronen, ger order om ett militärt fälttåg mot Georgien.

”Tamerlan såg det som sin uppgift att återupprätta det mongoliska riket till Djingis Khans forna glansdagar.”

118 AAH Annual Historia SE innehall.indd 118

07.12.2018 08:25

Tamerlans skräckvälde

ett imperium av blod I sin strävan att bli näste Djingis khan erövrade Tamerlan stora delar av Asien.

Smyrna 1402

Hamnstaden Smyrna, försvarat av Johanniterordern efter att staden vunnits under korstågen, var alltför frestande för att Tamerlan skulle kunna motstå. Staden vägrade djärvt nog att betala tribut till Tamerlan, så han anföll den med belägringsvapen och blockerade hamnen för att hindra folk från att rymma. Efter att ha dödat många kristna och muslimska fångar brände han ner staden till grunden.

Damaskus 1401

När Damaskus invånare fick höra att Tamerlan var på väg spikade de för dörrarna och gav sig upp på stadsmurarna i ett försök att försvara sig. Otroligt nog höll Damaskus ut i en hel månad innan staden kapitulerade. Tamerlan ska ha lovat dem säkerhet, men när han väl kommit in i staden avslöjades hans sanna natur. Han krävde först en enorm lösensumma av invånarna, sedan släppte han lös sina män som fick härja som de ville. Endast spädbarn och äldre personer slapp undan döden.

Ankara 1402

Tamerlan marscherade till Ankara för att möta sin motståndare Bayezid I långt in på osmanskt territorium. Efter att han lett sin armé tvärs igenom öknen i sommarhettan var den osmanske kejsarens trupper utmattade. Tamerlan skar av deras främsta vattenkälla, vilket tvingade in dem i strid. Det osmanska kavalleriet från Serbien fick en stark start, men Timur slog snart ner dem och tog med Bayezid tillbaka till Samarkand som krigsbyte.

Bagdad 1401

När Tamerlan hade plundrat färdigt i den här en gång så stora trädgårdsstaden fanns det inget annat än bråte kvar. Tiotusentals invånare hade slaktats som hämnd för att de inte kapitulerat omedelbart och de viktigaste allmänna byggnaderna hade förstörts. De enda som överlevde Tamerlans obevekliga belägring var konstnärer och hantverkare, som skickades till Samarkand för att smycka Tamerlans grandiosa stad.

Kaukasus 1385

Där västra Asien och Europa möts blev Azerbajdzjan och dess kristna grannländer Georgien och Armenien slagfält för många imperiebyggare. Tamerlan erövrade den kaukasiska regionen 1385, men den togs ifrån honom av Tokhtamysh, en annan mongolisk krigsherre från Gyllene horden. På vägen mot Turkiet 1400 tog Tamerlan på nytt kontroll över regionen med skoningslös effektivitet.

Syr-Darjafloden 1405

På väg för att utmana Mingdynastin stannade Tamerlan och hans armé vid staden Otrar för att vänta på att det iskalla vädret skulle gå över. Men här blev Tamerlan sjuk. Hans läkare försökte desperat bota honom, till och med placera honom i ett isbad för att få ner febern. Tamerlan lär ska ha hållit ett välformulerat tal till sina män, sagt åt dem att be till Allah om att han skulle skonas. Han dog kort därefter.

Samarkand 1370

Tamerlan besegrade härskarna över Chagataikhanatet och sin egen svåger, utropade sig till amir (general) och återupprättare av Djingis khans minne. Samarkand skulle bli Tamerlans kungliga huvudstad och den muslimska världens kulturella huvudstad. Fylld av vackra turkosa och jadegröna moskéer, palats och trädgårdar blev Samarkand en glittrande juvel i öknen under Tamerlans styre.

Delhi 1398

När Tamerlan korsat Indusfloden begav han sig direkt till det fruktade Delhisultanatet. Enligt en historia hade Tamerlan förstått att krigselefanter var lättskrämda, så han skickade kameler med eldar på sina ryggar för att anfalla de stora djuren. Elefanterna sprang iväg och striden var vunnen. Den mongoliske erövraren belägrade snabbt den rika staden Delhi, som lämnades helt i ruiner. De få som överlevde blev hemlösa.

119 AAH Annual Historia SE innehall.indd 119

07.12.2018 08:25

Krig & konflikter Tamerlan började med att erövra Herat, plundrade den antika staden på dess skatter och förstörde många av viktiga landmärken. Ryktet om den förfärliga behandlingen nådde andra persiska städer och eftersom de visste att Tamerlan snart skulle nå deras murar var de tvungna att fatta ett beslut. Vissa ställen, som Arkitekter arbetar på Timurs stora moské i Samarkand i det här manuskriptet från 1467.

Teheran, kapitulerade villkorslöst och Tamerlan Det var med den här förevändningen Tamerlan lär ha behandlat dem skonsamt. Andra ville inte invaderade Indien 1398. Efter att ha hållit ett öga ge sig utan strid, så de förintades. I Esfahan, som på de muslimska härskarna i Delhisultanatet gjorde uppror mot Tamerlans kraftiga beskattning, avgjorde den mongoliske erövraren att de visat svarade han med att massakrera invånarna och för stor tolerans för sina hinduiska undersåtar bygga torn av deras skallar. och att det var dags för honom att ta saken i egna Den enda gruppen av människor som verkade händer. I september 1398 korsade Tamerlan och klara sig undan hemskheterna var konstnärerna hans armé på cirka 90 000 man Indusf loden. De och hantverkarna – men Tamerlan sparade inte förstörde städer längs vägen, besegrade snabbt dem av sitt hjärtas godhet. Han tvångsdeporterade sultanen och krossade Delhi, som behövde mer än dem till staden Samarkand, så att de kunde ett år för att återhämta sig. Tamerlan tillfångatog börja arbeta på hans avancerade vision om en enligt uppgift även 90 krigselefanter från Indien imperiehuvudstad. Staden skulle bli hjärtat i den och använde dem för att dra sten tillbaka till muslimska världen, så Tamerlan fyllde den med Samarkand inför ett stort moskébygge han konstnärer, arkitekter och intellektuella från hela planerade i staden. Asien. Samarkand blev ett blomstrande kulturellt Ett år senare var Tamerlan på jakt efter nästa nav i mellersta Centralasien. erövring. Den här gången vände han blicken Förutom fåfänga hade Tamerlan mycket västerut mot Osmanska riket och Egyptens praktiska anledningar till att bygga Samar mamluksultanat. Även om båda länderna kand som ett ode till Allah och den hade starka muslimska ledare såg muslimska kulturen. Han ville gärna Tamerlan dem bara som troninkräktare legitimera sitt styre genom att både som hade stulit ett territorium som hänvisa till Djingis khan och betona egentligen tillhörde mongolerna. Den sin roll som islams försvarare. Tamer osmanske sultanen Bayezid I hade lans personkult var centrerad kring till exempel förolämpat Tamerlan tanken att han var ”Allahs gissel”, satt genom att ta mongoliska områden i på jorden av Gud för att försvara den Anatolien. Tamerlan försökte till och sanna religionen. Han trotsade hela tiden med skrämma bort honom genom att islams regler – som att muslimer inte ska skicka ganska grova hotbrev döda – men hänvisade ofta till Allah 1399. I ett brev skrev han: som ett stöd för sina militära ”Er lydnad inför Koranen, fälttåg, för att legitimera dem när det gäller krig mot de i folkets ögon. otrogna, är det enda som Allt eftersom imperiet hindrat oss från att förstöra ert växte började det omfatta land.” människor av olika tro, som alltså Men Bayezid blev inte förskräckt. En rekonstruktion av Tamerlans ansikte, baserat på mått av fick tvingas till underkastelse. Han svarade vasst: ”Vad är hans kvarlevor.

Tamerlans förbannelse När Tamerlan begravdes 1405 ville han vara säker på att ingen skulle störa hans eviga vila. Han påstås ha låtit rista in orden ”när jag vaknar, ska världen skaka” och ”den som stör min grav ska väcka en angripare mer skräckinjagande än jag” på sin grav, så att potentiella grav plundrare förhoppningsvis skulle fatta vinken och lämna honom ifred. Dessvärre visade sig det här inte ha en så avskräck ande effekt. 1740 bröt sig en persisk inkräktare, Nadir Shah, in i Gur-e Amir och blev så imponerad av Tamerlans magnifika sarkofag att han tog risken och stal den. Han förde tillbaka jadeplattan till Persien, men den bröts itu på resan. Av en händelse drabbades shahen av en lång rad olyckliga omständigheter

därefter. Hans son var nära att dö och shahen fick rådet att föra tillbaka stenen. Men Tamerlans ande hade tydligen inte förlåtit honom, för shahen lönnmördades några år senare. Den sovjetiske arkeologen Mikhail Gerasimov var näste man att trotsa orden. Eftersom Uzbekistan då var en del av Sovjetunionen reste han till Samarkand 1941 för att utföra experiment på Tamerlans kvarlevor. Mitt i natten den 22 juni 1941 lyfte han ner Tamerlans skelett. När solen gick upp nästa morgon inledde Hitler Operation Barbarossa, den storskaliga invasionen av Sovjet. Var det ett rent sammanträffande eller den skoningslöse Tamerlan som orsakade olycka från andra sidan graven?

Tamerlans gravmarkör (den mörka jadesarkofagen i mitten) stals en gång av en persisk anfallare.

120 AAH Annual Historia SE innehall.indd 120

07.12.2018 08:26

Tamerlans skräckvälde

Tamerlan skrev det här brevet (på persiska) till den franske kungen Karl VI 1402, för att be honom skicka köpmän till Samarkand.

”Det var dags för honom att ta saken i egna händer.” pilar från flygande tatarer mot krumsablar och stridsyxor från mina ståndaktiga och oövervinner liga janitsjarer?” En rasande Tamerlan gav sig av för att testa det osmanska elitgardets oöver vinnerlighet. På vägen mot Konstantinopel åter erövrade Tamerlan Azerbajdzjan och Syrien innan han än en gång brutalt gav sig på det belägrade Bagdad. Upp emot 20 000 av invånarna dödades och stadens monument förstördes. De här antika städerna kunde trots allt omöjligen konkurrera med Samarkand. När Tamerlan slutligen nådde Turkiet påstås han ha lovat att inget blod skulle spillas om staden Sivas kapitulerade. De litade på hans ord, och kapitulerade. Det sägs att han lät begrava 3 000 av invånarna levande, men Tamerlan vidhöll att han hållit sitt löfte. Inget blod hade ju spillts. Tamerlans armé mötte Bayezids armé i en dramatisk sammandrabbning nära Ankara den 20 juli 1402. Tamerlan var en listig taktiker, så han omringade Bayezid och anföll hans armé bakifrån.

Tamerlan besegrar Delhi sultanatet, i den här illustrationen från 1590-talet.

121 AAH Annual Historia SE innehall.indd 121

07.12.2018 08:26

Krig & konflikter

Tamerlan inspirerades av Djingis khans styre, mer än ett århundrade tidigare.

Vid speciella tillfällen höll Tamerlan audiens för folket.

”Tamerlan lade tydligen stor vikt vid de här festerna, eftersom en gäst straffades för sen ankomst genom att få hål i näsan som gav honom något som liknande ett gristryne.” Efter en kort strid tillfångatogs sultanen och drogs tillbaka till Samarkand under hårt motstånd. Där fick han utstå en mängd olika former av förned rande behandling – som att Tamerlan använde honom som fotpall och att han visades upp i en guldbur. Ironiskt nog var det många av de västeuropeiska härskarna som stöttade Tamerlan. De trodde att han skulle hjälpa dem uppnå kristna mål, genom att hålla osmanerna borta – ett mäktigt muslimskt rike alldeles på tröskeln till Europa och med ett girigt öga på Ungern. När Englands Henrik IV och Frankrikes Karl VI fick höra talas om Tamerlans seger i Ankara skickade de ett meddelande med gratulationer till honom. Det spanska kungadömet Kastilien gick ännu längre och skickade en delegation, ledd av Ruy González de Clavijo, till Samarkand. Clavijo beskrev i detalj de underbara och exotiska saker han såg vid Tamerlans hov. När Clavijo anlände 1404 beskrev han Tamerlans 15 palats, där nomadiska och muslimska traditioner blandades.

Vissa av palatsen var mer eller mindre stora tält som kunde packas upp och flyttas vid behov. Spanjorerna behandlades som ärade gäster och bjöds varje kväll på stora festmåltider, som alltid föregicks av ymnigt drickande – vilket påstods vara en mongolisk tradition. Tamerlan lade tydligen stor vikt vid de här festerna, eftersom en gäst straffades för sen ankomst genom att få hål i näsan som gav honom något som liknande ett gristryne. Strax efter att Clavijo och hans män inledde sin långa resa tillbaka till Madrid i november 1404 gav sig Tamerlan av på det som skulle visa sig bli hans sista framgång. Samarkand hade länge bedrivit handel med Mingdynastin i Kina, men Tamerlan hade tröttnat på att bli behandlad som en vasall. När till exempel ett meddelande anlände från Kina 1395, där Mingkejsaren kallades ”herre över jordens alla riken” och Tamerlan behandlades som underlägsen, bestämde Tamerlan sig för att hålla kvar de kinesiska budbärarna. När Kina skickade fler sändebud för att ta reda på vad som hänt med de första ska Tamerlan ha tillfångatagit även dem.

122 AAH Annual Historia SE innehall.indd 122

07.12.2018 08:26

Tamerlans skräckvälde

Kulturblandning När Tamerlan inte var borta på fälttåg eller dödade människor i drivor tyckte han om att bygga stora monument över sin makt och rikedom. Bara några få av dem finns kvar idag, men de ger oss en unik inblick i härskarens personlighet och ambition. Tamerlan ville göra Samarkand till en stor huvudstad och såg framför sig en stad som under Sidenvägens glansdagar, fylld av människor från alla delar av hans rike. Men Tamerlans metoder för att uppnå målet skiljde sig inte från sättet han förde krig på. Han tvingade människor från de territorier han erövrat att komma och behandlade sina arkitekter mycket illa om han inte var nöjd med dem.

Men Tamerlan verkar ha lett byggnadsprojekten med både morot och piska. Enligt Clavijo kastade han tillagat kött och mynt till byggarna som arbetade med grunden så de skulle jobba snabbare. Men om de inte kunde uppfylla hans orealistiska deadlines blev det slutet för dem. Resultatet blev ändå en enastående, väldesignad stad som var fylld av utsmyckade torg, madrassor, moskéer, trädgårdar och alla slags palats. Även efter Tamerlans död har Samarkandregionen fortsatt att vara en mycket vacker plats, eftersom hans efterträdare utvecklade erövrarens ursprungliga vision.

Gur-e-Amir

Tamerlans grav i Samarkand, Gur-e-Amir, är täckt i vacker blå mosaik. Tamerlans grav, med en speciell kupol, är markerad med en enastående jadeskiva, som sägs vara den största som någonsin hittats vid den tiden.

Enligt uzbekisk tradition ska paret posera vid Tamerlans staty på bröllopsdagen.

Aq Saraypalatset

Efter en skrällseger i staden Shahrisabz gav Tamerlan uppdrag om att ett vitt palats skulle byggas på platsen. Idag finns bara de förstörda väggarna av den stora salen kvar – den var en gång den största i sitt slag.

Registan

Registan byggdes strax efter Tamerlans död och hela torget bär spår av honom. På varje sida finns en madrassa – en plats för lärande – prydd med otroligt vackra dekorationer som hämtat inspiration från andra delar av Tamerlans rike.

Tamerlans plan var att störta Mingdynastin och ersätta dem med Yuandynastin, mongoliska härskare som härstammande från Kublai khan. Tamerlan brukade ge sig av på expeditioner under våren, för att dra nytta av de goda väder förhållandena, men han bröt nu sin vana och lämnade Samarkand i december 1404 med en armé på omkring 200 000 soldater. Hans bästa astrologer hade sagt honom att stjärnorna stod i gynnsamma positioner. Vad kunde gå fel? Tyvärr för Tamerlan var stjärnorna än mer gynnsamma för Kina än för honom. Tamerlan blev sjuk på floden Syr-Darjas frostiga stränder i Uzbekistan och dog – möjligtvis på grund av förkylning – i februari 1405. När Tamerlans armé nu stod utan ledare bestämde de sig för att vända om och bege sig hemåt igen. Den skräckinjagande erövraren balsamerades i väldoftande oljor och placerades i en vacker kista av elfenben för resan mot sin slutliga viloplats, det vackra Gur-e-Amir i Samarkand, hans älskade stad. Precis som Djingis khan hade Tamerlan delat upp sitt territorium mellan sina manliga arvingar, men hans rike var byggt på rädsla, terror och plundring och inte gott styre. Tamerlans efterträdare skulle ägna de kommande årtiondena åt att strida mot varandra över områden och snart föll hans stora imperium samman. Arvet efter ”Islams svärd” lever kvar än idag. Tamerlans ättling Babur grundade Indiens välkända mughaldynasti, en släkt av härskare som låg bakom byggandet av vackra, Tamerlaninspirerade monument som Taj Mahal och röda fortet i Delhi. Även om Tamerlan utan tvekan förtjänade sitt rykte som en blodtörstig härskare lämnade han också efter sig ett helt nytt visuellt intryck av staden Samarkand och han förvandlade området från en bortglömd utpost i öknen till ett centrum för kulturellt, intellektuellt och religiöst utbyte för många kommande generationer. Inte illa för en man som inlett sin karriär som halt fårtjuv.

123 AAH Annual Historia SE innehall.indd 123

07.12.2018 08:26

Krig & konflikter

124 AAH Annual Historia SE innehall.indd 124

07.12.2018 08:26

Churchill 1704

1:e hertigen av Marlborough

Churchill 1704 En soldat och statsman föregick med gott exempel och visade upp en brittisk

militärmakt som kom att inspirera hans mest berömda ättling – Winston Churchill. Av Frances White

intelligent ung man som fann sitt kall inom det e brittiska öarnas frihet hotas av militära. Precis som Winston ville John bli soldat. tyranni i Europa. Man vet att landet Han anslöt sig till den brittiska armén och gick inte kan överleva på egen hand – med i grenadjärgardet 1667. Johns militära resa vänner behövs för att bilda en förde honom till det fransk-nederländska mäktig allians. Churchill kriget 1672, där han befordrades till måste agera snabbt och med stor kapten. Han gick vidare till att få list för att bygga de band som utmärkelser vid belägringen av ska rädda hela kontinenten. Maastricht, där han räddade Hans agerande i denna viktiga hertigen av Monmouths liv tid ska göra honom till en – en gärning som påstås ha av Storbritanniens största fått den franske kungen krigshjältar. Ludvig XIV att ge honom Nu är det lätt att tro att beröm. Johns karriär den här scenen utspelade mässiga och militära sig 1940, under andra skarpsinne gjorde att han världskrigets tidiga snabbt klättrade i leden. skede, men det var 1702. John respekterades av Konflikten är det spanska de med högre rang, men tronföljdskriget och den hans mod gjorde även Churchill det gäller är att han beundrades av de inte Winston utan John, vanliga soldaterna. Det här den förste hertigen av liknar den uppmärksamhet Marlborough. John var en Winston fick för sin militära man vars liv skulle spegla och karriär och hans redogörelser senare inspirera en av tidernas Sarah Churchill var en av slagen han bevittnade. Båda mest berömda britter. Winston mycket inflytelserik person, särskilt tack vare männen fick förhållandevis stora Churchills hjältedyrkan av John kom hennes vänskap med framgångar redan i unga år, och båda sig inte bara av de var av samma släkt drottning Anne. skulle känna av den press och de – det berodde också på en mycket stor förväntningar det medförde. förståelse för den press som lagts på honom. Winstons likheter med John sträckte sig inte John Churchill föddes som son till (en annan) bara till slagfältet. När John återvände till St Winston Churchill, en parlamentsledamot som James’s Palace drogs hans intresse till den unga hade fattat det olyckliga beslutet att strida på den Sarah Jennings, en vacker hovdam åt prinsessan förlorande sidan i det engelska inbördeskriget. Kavaljererna hade kostat honom mycket och gjort hans stora familj utblottad. Man tror att släktens Churchills motto ”Trogen, men otursförföljd” härstammar från den här tiden. Lyckan vände efter monarkins återupprättande 1660, och den unge John tjänade som page åt hertigen av York – den framtida Jakob II. Som sin berömde ättling var John en mycket

Anne. Hennes släkt hade blivit utblottad och hon var knappast det mest självklara eller tilltalande valet för den tillgänglige krigshjälten. Men John blev förälskad. Hans far ville att han skulle gifta sig med en rikare kvinna, för att hjälpa till med familjens skulder. John valde kärleken. Det är lätt att förstå varför Winston kände sam hörighet med Johns beslut. Även han gifte sig av kärlek. Hans framtida fru Clementine Hozier blev föremål för hård granskning, vem som egentligen var hennes far var oklart, för när hennes föräldrar skiljde sig övergav den som ansågs vara hennes far henne. Hennes familjs anseende sjönk och de tvingades flytta. Trots hennes förflutna fängslades Winston av Clementine. Societeten tvivlade på att deras förhållande skulle hålla – en dotter till skilda föräldrar och en vild militär – men de höll ihop i 57 år. Winstons och Johns respektive äktenskap var anmärknings värt lika, eftersom de båda fann kvinnor med stark vilja och lojalitet. De stannade hos varandra tills döden skiljde dem åt. I likhet med Winston skulle John inte tillbringa hela livet på slagfältet – politiken lockade dem båda. När Jakob II tillträdde tronen utsågs John till generallöjtnant, i realiteten överbefälhavare, samt fick pärsvärdighet. Men England var mitt uppe i ett religiöst uppror och så snart ett slogs tillbaka, uppstod ett annat. I teorin var John lojal med Jakob II, men han kände sig obekväm med kungens lutning åt katolicismen, och sade enligt uppgift att om monarken försökte byta religion ”ska jag genast lämna hans tjänst”.

”Det är lätt att förstå varför Winston kände samhörighet med Johns beslut.” 125

AAH Annual Historia SE innehall.indd 125

07.12.2018 08:26

Krig & konflikter

Churchill om Churchill Winston visade sin beundran i sitt främsta litterära verk.

Det är ingen nyhet att Winston inspirerades av, och var stolt över, sin berömde förfader, John. Han beundrade både hans skicklighet som militär strateg och som diplomat – två saker Winston själv uppskattade. Tanken på en förfader som aldrig förlorade en strid inspirerade Winston och det var den här oerhörda framgångssagan han ville upprepa i sin egen karriär inom militären och diplomatin. Även om de båda kom från en aristokratisk bakgrund var det ingen av dem som vilade på sina lagrar och levde ett lättjefullt liv. De blev båda hjältar i folkets ögon, så det är lätt att förstå varför Winston tyckte så mycket om sin förfader. Även om John respekterades för sina militära segrar har tidigare levnadstecknare framställt honom i dålig dager – främst Thomas Macaulay, som skrev omkring 100 år innan Winston. I Macaulays verk kritiserades Johns ombytliga lojalitet mellan Jakob II till Vilhelm av Oranien och han framställdes som självisk och skurkaktig. Den här åsikten var inte ovanlig och genom att berätta sin egen version av Johns historia ville Winston säga emot den här bilden. Winstons biografi över hans förfader, Marlborough och hans tid, spände över fyra volymer och den första publicerades 1933. I förordet konstaterade Winston: ”Det är min förhoppning att kunna hämta fram den här stora skuggan ur det förgångna, och inte bara visa fram hans gärningar utan göra honom levande och intim för moderna ögon”. Vi kan se hur gärna han ville göra det med sin biografi, eftersom han påstås ha skrivit över 300 brev till människor för att be om deras åsikt om det pågående arbetet. Det här var Winstons kärleksgärning för en man han beundrade djupt. Som förväntat motsade böckerna bilden som Macaulay ritat upp. Syftet var att ge godhjärtade och renhåriga förklaringar till Johns sidbyte, som religiösa, moraliska och patriotiska motiv. Även om Winstons verk är utmärkt skrivet och baserat på grundliga efterforskningar är det svårt att måla över det faktum att John övergav mannen som gett honom nästan allt. Vissa kritiker av Winstons verk hävdar att han framställer Ludvig XIV som en lika stor skurk som John en gång framställts som. Men faktum kvarstår att hur välskriven boken än är skrev Winston om sin personliga hjälte. Det var oundvikligt att en viss partiskhet smög sig in i texten. Oavsett fick slutprodukten ett mycket gott mottagande av kritikerna, där Roy Jenkins kallade det en ”uppenbarelse” och den politiske filosofen Leo Strauss utnämnde den till 1900-talets största historiska verk.

Blenheim Palace blev Churchillsläktens hem under de kommande tre århundradena.

Han var inte den ende som hade sina miss tankar om Jakobs tro, och 1688 bröt den så kallade ärorika revolutionen ut med målet att avsätta monarken. Johns skoningslösa sida fick fritt utlopp när han övergav kungen och i stället ställde sig på Vilhelm av Oraniens sida, och därmed säkerställde Jakobs förlust. Det var ett kallt beräknande politiskt drag. Johns beslutsamhet och självförtroende var inte olikt vissa av de drag Winston själv visade upp. Dock var Winston en obrottsligt lojal man, vilket John inte alls var. John fick till en början stora fördelar av sitt listiga drag, som att han förärades hertigdömet Marlborough av Vilhelm och Maria samt fick befälsuppdrag i Flandern och Irland 1689 till 1691. Men den nye kungen kunde inte lita på en man som förrådde sin monark så lätt.

Marlboroughs segersvit och viljestyrka gjorde att Storbritannien blev en makt att räkna med.

Även om John förorsakade sina fiender förluster störtdök hans popularitet och han kastades i Towern 1692 för misstankar om att han försökt återinsätta Jakob II på tronen. Han släpptes, men händelsen skickade ett tydligt budskap till Winston – lojalitet är ett av de viktigaste vapnen i den politiska arsenalen. Som tur var fick John en chans till återupprättelse. År 1700, efter att den spanske kungen Karl II dött, slogs Europa om kontrollen över det spanska riket. Ludvig XIV var nära att förena Spanien och Frankrike. Det här var oacceptabelt för England, Tysk-romerska riket och Nederländerna. Även om Vilhelm inte litade på John kunde han inte förneka att han var den som passade bäst för att skapa en mäktig koalition som kunde stjälpa den franska kronan, men Vilhelm skulle inte leva tillräckligt länge för att få se krigsslutet. När han dog i mars 1702 spelade John den roll som Winston senare skulle komma att få – att samla ihop en krigsinsats för att avvärja ett hot mot de brittiska öarna. John hade nu den kommandopost han önskat, men han fick fortfarande kämpa för att vinna tillit i underhuset, som var delat när det gällde var anfallet skulle sättas in. Det blev en värdefull läxa för Winston, som konsoliderade både sitt militära och politiska ledarskap över parlamentet när han utsågs till premiärminister. En av Johns mest värdefulla läxor till Winston var vikten av vänskap med allierade under ett krig. Hertigen skapade starka vänskapsband med drottning Anne, Robert Harley, talmannen i underhuset och förste skattkammarlorden Godolphin, som han använde sig av för att påverka och få tjänster där så var möjligt. Winston beskrev vänskapsbanden som ”smältdegeln varifrån Englands makt och ära snart ska stiga, glänsande bland andra nationer”. I själva verket blev vänskapsband så viktiga för honom att han använde dem för att utvärdera alla historiska figurer. Johns viktigaste vänskap var den med prins Eugene av Savojen, general i Tysk-romerska rikets

126 AAH Annual Historia SE innehall.indd 126

07.12.2018 08:26

Churchill 1704

Marlboroughs största stund Så här besegrade John Ludvig XIV:s ”oslagbara” armé vid Blenheim.

01. en storm av bly

02. stort Batteri

03. jagade på flykt

Marlborough ger generallöjtnant John Cutts 20 infanteribataljoner och 15 kavalleriskvadroner för att utföra ett avledande anfall mot byn Blenheim. Klockan 13 avancerar Cutts sex linjer av soldater, utan mycket skydd, under hård beskjutning av hundratals gömda musketörer och ett batteri av fyra 24-pundare nära byn. En tredjedel av Rowes brigad dödas eller skadas i det nästan självmordsliknande anfallet.

I spetsen för prins Eugenes anfall går prins Leopold av Anhalt-Dessaus preussare. Ett stort bayerskt batteri på 16 kanoner skapar ödeläggelse bland preussarna och ett motanfall från ett bayerskt infanteri, lett av marskalken och greven Jean Baptist d’Arco tvingar dem över Nebel. Preussarna förlorar tio färger i det misslyckade anfallet.

Den franska stridsmoralen störtdyker när de franska ridande gendarmerna besegras av en mindre styrka brittiskt kavalleri. ”Vad? Är det möjligt? De franska herrarna flyr?” påpekade den bayerske kurfursten Maximilian-Emmanuel, som bevittnade den chockerande förlusten. Tallard sade senare att anfallet var den första indikationen på att hans armé kanske skulle förlora slaget.

04. farlig övergång Medan Marlborough förbereder sig för huvud anfallet mot fiendens mitt korsar allierat infanteri Nebel och avfyrar täckeld för de kavallerister som klivit av för att leda sina hästar över floden.

04 02

06 07

08 05 08. ojämförlig eldkraft 07. täckeld 06. missad chans 05. Överlistad befälhavare Generallöjtnant markis Philippe de Clérambault, befälhavare över det franska infanteriet vid Blenheim, trycker in så många musketörer i byn att många av dem inte får plats att skjuta mot fienden.

Tyvärr, för den fransk-bayerska armén, inser inte greve Ferdinand av Marsin att om han skulle skicka en kolonn infanterister och kavallerister norrut från Oberglau, för att utforska rutten där prins Holstein-Becks nederländska infanterister går, skulle han kanske kunna dela på den allierade arméns två flyglar och bana väg för en fransk seger.

”Winston var en obrottsligt lojal man.”

AAH Annual Historia SE innehall.indd 127

Efter att Marlboroughs bror, generallöjtnant Charles Churchill, och hans anfallsstyrka korsat Nebel rör sig kavalleriet framför infanteriet. Infanteribataljonerna lämnar hål i leden, så att kavalleriet obehindrat kan omforma sig bakom dem.

Förlusten vid Blenheim kostade fransmännen 38 000 döda och ändrade krigets utgång.

Generallöjtnant Charles Churchills 18 infanteri bataljoner är starkare än de nio franska bataljoner de möter på ett öppet fält söder om Nebel. Det allierade infanteriet har en större eldkraft eftersom de använder sig av plutoneld, där plutoner avfyrar successivt i grupp, så att en ständig eldgivning upprätthålls utan paus. Som kontrast avfyrar de franska leden unisont med paus för att ladda om.

127 07.12.2018 08:26

Krig & konflikter

Sarah Jennings (1660–1744)

Marlboroughs släktträd

John Churchill, 1:e hertigen av Marlborough (1650–1722)

Henrietta, grevinna av Godolphin (1681–1733)

Robert, 4:e greven av Sunderland (1701–1729)

John och Winston var inte de enda berömda personerna som härstammade från det här släktträdet.

Anne, grevinna av Sunderland (1683–1716)

John, markis av Blandford (1686–1703)

Charles, 3:e greven av Sunderland (1675-1722)

Anne Spencer (1702–1769)

Elizabeth, grevinna av Bridgewater (1687–1714)

Mary, hertiginna av Montagu (1689–1751)

Georgiana Caroline Carteret (1715–1780)

John Spencer (1708–1746) Elizabeth Trevor (1715–1761)

Diana (1735–1743)

Frances, hertiginna av Marlborough (1822–1899)

Jennie Jerome (1854–1921) Lord Randolph Churchill (1849–1895) Churchills far var en mycket inflytelserik person och sågs som en radikal torypolitiker, som skapade en åskådning som kallades ”torydemokrati”. Han inspirerade en ny generation av partifunktionärer och såg ut att själv kunna bli premiärminister. Hans illojalitet mot Salisbury och kritik av hans första budget förhindrade dock detta.

Elizabeth Herbert (1737–1831)

Lord Charles Spencer (1740–1820)

Sonsons sonsons son

Mary Beauclerk (1743–1812)

Robert Spencer (1764–1831)

Lord Robert Spencer (1747–1831)

John Spencer (1767–1831)

George Spencer, 4:e hertigen av Marlborough (1739–1817)

Sonsons son

John Winston Spencer- Churchill, 7:e hertigen av Marlborough (1822–1883)

Lady Diana Beauclerk (1734–1808)

Diana Spencer (1710–1735)

John, 1:e greve Spencer (1734–1783)

Charles Spencer, tredje hertigen av Marlborough (1706–1758) Charles var känd för sina tjänster under det sjuåriga kriget, där alla större länder i Europa deltog. Under kriget ledde han räden mot St Malo. Han var en av de ursprungliga beskyddarna för Foundling Hospital i London, ett barnhem som helt förnyade vården av föräldralösa och övergivna barn.

Charles (1690–1692)

Winston Churchill (1874–1965)

George var hovman, adelsman och politiker, och farfars farfars far till Winston Churchill. Han tjänstgjorde som fänrik inom Coldstream Guards och utsågs också till lordlöjtnant av Oxfordshire. Hans förhållande till George III var mycket nära, eftersom han bar spiran vid hans kröning och gjordes till Lord Chamberlain och lordsigillbevarare.

visste du att?

Winston Churchill på sin farmors sida också var släkt med släkten Medid, som styrde Florens under renässansen.

William Robert Spencer (1770–1834)

Frances Ruth Roche (1936–2004)

John Spencer, 8:e greve Spencer (1924–1892)

En kvick och populär medlem av societetens övre skikt. William var författare och hans verk framfördes på Drury Lanes scen. Samlingsverk med hans dikter gavs också ut och han kunde räkna både sir Walter Scott och lord Byron till sina efterföljare. Hans mest berömda verk är ”Beth Gelert” och ”Too Late I Stayed”.

Diana, prinsessa av Wales (1961–1997) Charles, prinsen av Wales, första fru. Diana var mor till prinsarna William och Harry, och var känd för sitt välgörenhetsarbete. Hon både hyllades och granskades hårt av omvärlden, i synnerhet efter sin skilsmässa från Charles. Hennes oväntade död i en bilolycka orsakade nationell sorg.

128 AAH Annual Historia SE innehall.indd 128

07.12.2018 08:26

Churchill 1704

kejserliga armé. John och Eugene var lika som bär i så mån att de både hade en enorm kontroll och ett starkt inflytande över sina arméer och de förstod hur viktig alliansen var för att de skulle kunna besegra Frankrike. Det hjälpte förstås också att de båda var oerhört skickliga befälhavare. Tillsammans var de ostoppbara. Vänskapen och det nära bandet mellan de två männen innebar att deras arméer agerade som en enad styrka. John fick med Eugenes hjälp seger efter seger. Vid Blenheim krossade den dynamiska duon de franska och bayerska fienderna med eftertryck, och kriget vändes i deras favör. Den här segern berodde i hög grad på synergin som uppstod mellan de olika styrkorna som slog till ihop. Winston skrev att Eugene och John agerade som ”två lober i samma hjärna … ständigt i kontakt med varandra”. Utan tvivel är det här viktiga föredömet något som bör ha funnits med i hans tankar under andra världskriget när också han formade mycket nära band med en annan mäktig allierad – den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt. Presidenten och premiärministern stod, trots att de ibland var oense, varandra nära, kommuni cerade ofta och de förstod båda det hot som axelmakterna utgjorde. För många historiker var den här vänskapen en viktig faktor som hjälpte de allierade att möta hotet från nazisterna och vinna andra världskriget. John Churchill fortsatte att förödmjuka fienden och vinna konflikterna. Han var mycket kunnig och uppfinningsrik, och kunde använda de medel han hade till hands med förödande effekt. Hertigen erövrade Bonn, Trier och Trarbach samt firade framgångar vid Ramillies, Oudenarde och Malplaquet, bara för att nämna några. De här segrarna fick maktbalansen i Europa att svänga och Frankrike fick nu försvara sig i stället för anfalla. Johns framgång på kontinenten innebar att han skapade ett rykte om sig som den främste militären, något som ingen kunde hota förrän

för sin egen förmögenhet – i synnerhet som han fortfarande byggde Blenheim Palace – gick han frivilligt i exil medan fredsförhandlingarna för det krig han vunnit fortsatte utan honom. Det var inte förrän drottning Anne dog 1714 som John återvände till hemlandet. Han steg åter i anseende under hennes efterträdare, George I, och återfick en del av sitt inflytande och sin ställning. Nu var John en gammal man och hans hälsa försämrades snabbt. Han sägs ha fått flera strokeanfall under de tre år han bodde i den östra flygeln av det ännu ofärdiga Blenheim Palace, innan en sista stroke tog hans liv. Det är ingen hemlighet att Blenheim Palace var viktig för Winston. Det var bakom dessa väggar som John kämpade för att bygga som Winston föddes. Inuti det här idylliska sommarhuset, dubbat ”Dianas tempel”, friade Winston till sin blivande fru Clementine, en av de viktigaste personerna i hans liv. Det går fortfarande att se bevis för det viktiga förhållandet mellan de här två berömda britterna i Chartwell, där Winston bodde i 40 år. I det stora idylliska huset nära staden Westerham i Kent, i det sovrum som Churchill såg som sin fristad, hänger ett porträtt av hans mest ambitiöse och mest framstående förfader – John Churchill, den förste hertigen av Marlborough.

”han skapade ett rykte om sig som den främste militären.”

Storbritannien var indraget i spanska tronföljdskriget under hela drottning Annes tid som regent.

Napoleon Bonaparte dök upp. Han är en av få militära befälhavare i historien som aldrig har besegrats i strid. Winston hämtade utan tvivel inspiration från sin förfaders militära framgångar, men hans egna meriter var inte lika enastående. Vissa av hans felsteg resulterade i de mest förkrossande förlusterna för den brittiska armén under andra världskriget. Men han agerade galjonsfigur för en styrka som aldrig förlorade hoppet, inte ens i de svåraste lägena. Förutom antalet vinster och förluster är det troligt att det här starka ledarskapet till och med skulle ha imponerat på hans militärt sett ofelbare förfader. I slutändan lyckades båda männen uppnå det de tänkt – seger. Johns politiska seger var långt ifrån lika enkel som Winstons. I hemlandet krympte antalet torymedlemmar i kabinettet och han tvingades böja sig för whigpartiets krav. Frankrike vägrade att gå med på de ganska hårda fredsvillkor som whigpartiet angett och återupptog fientligheterna. John fortsatte att slå tillbaka dem, men det tog hårt på hans hälsa. Han blev smalare och allt mer sliten för varje år. När han försökte sätta sig upp emot de freds villkor som diskuterades avfärdades han, till sina allierades förvåning. Han anklagades för att använda de allmänna medlen felaktigt och av oro

Avbildning av alliansens seger, från 1704.

129 AAH Annual Historia SE innehall.indd 129

07.12.2018 08:27

THE OF LITTLE BIGHORN KrigBATTLE & konflikter

Beridna krigare stormar fram

När Custer och hans soldater slåss till sista man på den här fantasifulla bilden galopperar sioux-, cheyenne- och arapaho-krigare mot drabbningen vid Little Bighorn. Fast kavalleriet var numerärt överlägset ger målningen intryck av att tusentals ur de lokala stammarna kastar sig fram emot en handfull kavallerister.

Den slingrande floden

Little Bighorn-floden slingrar sig fram i fonden vid lägret när Custer och mannarna från sjunde kavalleriet besegras i grunden på en bergssluttning i Montana i juni 1876. Ett påtagligt fel i bilden är platsen för striden - den stod i själva verket på flodens andra sida.

Custers sista strid

Överstelöjtnant George Armstrong Custer är en ståtlig men desperat figur som står i centrum för denna dramatiska målning av konstnären Otto Becker som föreställer Custers sista strid. Custer svingar sin sabel och trotsar fienden in i det sista. Bilden är historiskt felaktig på flera sätt, men den är kanske den mest kända tolkningen av denna händelse.

Han avlossar sitt vapen

En sårad soldat från sjunde kavalleriet lyfter sin armérevolver, en Colt modell 1873, för att skjuta på nära håll mot en attackerande krigare. Förutom pil och båge, stridsklubbor och spjut hade urbefolkningen vid Little Bighorn över 40 olika typer av eldvapen.

Skalpering

Den otäckaste detaljen i Otto Beckers bild av Custers sista strid är krigaren som skalperar en stupad soldat. Prärie-krigarna var kända för att lemlästa döda fiender. Ett stort bryggeri använde en gång i tiden denna målning för att göra reklam för sina produkter.

130 130 AAH Annual Historia SE innehall.indd 130

07.12.2018 08:27

Slaget vid Little Bighorn

SLAGET VID

LITTLE BIGHORN

Stridsklubban En krigare lyfter stridsklubban för att

ge dödsstöten åt en liggande soldat från sjunde kavalleriet. Konstnären tog sig en hel del friheter och avbildar här några vapen och attiraljer som de lokala stammarna inte använde i slaget vid Little Bighorn.

MONTANA-TERRITORIET 25–26 JUNI 1876

november 1868 gick den store sioux-hövdingen Red Cloud med på att siouxerna skulle förflyttas till ett stort reservat i Black Hills i Dakotaterritoriet, mark som var helig för stammen. Men vissa fraktioner av sioux-stammen vägrade flytta. Till dessa hörde cheyennerna och arapahofolket, som anslöt sig till de siouxer som leddes av Crazy Horse, Sitting Bull och andra som förkastade bestämmelserna i fördraget. När man upptäckte guld i Black Hills år 1874 kom det snabbt betydligt fler nybyggare dit. Sommaren 1876 fick USA:s armé i uppdrag att tvinga urbefolkningen till underkastelse och undanröja hotet mot den stora strömmen av nybyggare. En kontingent från kavalleriet och infanteriet skickades till Montana-territoriet under befäl av generalerna George Crook och Alfred Terry samt överste John Gibbon. Deras plan var att fånga urbefolkningen och antingen ta livet av dem eller tvinga dem att dra sig tillbaka till reservaten. I mitten av juni hade Crook tvingats avbryta striderna. Han stannade för att gruppera om sina trupper medan Terry och Gibbon, som fortfarande hoppades fånga sina fiender, gav sig av till dalgångarna vid floderna Bighorn och Little Bighorn. Det sjunde kavalleriregementet, under överstelöjtnant George A. Custer fick marschorder och skulle avancera längs Rosebud River. Innan Cutling gav sig av enligt Terrys instruktioner erbjöds han förstärkning från Gatlings artillerienhet vid det 20:e infanteriregementet. Han avböjde och sade att kanoner skulle fördröja frammarschen. Han fick också erbjudande om ytterligare två kavallerikompanier, men det tackade han också nej

till och sade stolt att sjunde kavalleriet minsann var kapabelt att klara av alla slags bekymmer som kunde uppstå på egen hand. När man fick syn på ett jättestort läger vid Little Bighorn-flodens stränder på morgonen den 25 juni gav Custer tvivelaktiga order om att de knappt 700 soldaterna skulle dela upp sig i fyra grupper. Han var rädd för att inte kunna dra fördel av överraskningsmomentet och förkastade därför planerna på att anfalla nästa dag. Utan att tänka sig för ordentligt gav han order om anfall. Major Marcus Reno och hans 177 mannar fick den första kontakten med fienden vid tretiden på eftermiddagen. En stor styrka från urbefolkningen anföll i sin tur och trängde undan Renos mannar, som nu tog sig till fots genom buskage och törnen fram till en sluttning där de attackerades. Kort efter att Reno gett sig in i striden skickade Custer sina fem kompanier mot andra änden av lägret. Crazy Horse gick åt motsatt håll och lyckades ringa in Custers mannar som drevs norrut. Under tiden anslöt sig 115 soldater under kapten Frederick Benteen till Reno och avvärjde upprepade anfall från de lokala stammarna. De överlevande drog sig tillbaka efter ytterligare en dags strid. Custer försökte slå tillbaka sina förfäljare. Hans fem kompanier omringades slutligen på en höjd ungefär fem kilometer från Renos ställning och nedgjordes där. Custer själv var bland de 260 militärer som döda des i slaget, som i populärkulturen brukar kallas Custers sista strid. 55 blev sårade. Omkring 130 av urbefolkningen dödades och 160 sårades. Urbefolkningen vann vid Little Bighorn, men de övermannades och besegrades inom bara ett år.

131 AAH Annual Historia SE innehall.indd 131

07.12.2018 08:27

Krig & konflikter

USA:S 7:E KAVALLERIREGEMENTE

SOLDATER 700 KAVALLERISTER 700

02 En massiv fiendestyrka

Custers erfarna spejare rapporterar att lägret, som omfattar upp till 2 300 cheyenner, lakota-siouxer och arapaho-krigare under Sitting Bull, Crazy Horse och andra ledare, är det största som de någonsin har sett. Custer avfärdar deras oro och hoppas kunna inleda anfallet innan larmet går och urinvånarna skingras.

01 Det fatala beslutet att anfalla

På morgonen den 25 juni 1876 får Custer veta att ett stort läger med urbefolkningens krigare har siktats i dalen vid Little Bighorn-floden knappt 2,5 mil från hans position. Han avser först att anfalla först dagen därpå, men när han får veta att kanske 40 krigare från urbefolkningen kan ha sett hans kavallerikolonn, vilket förstör överraskningsmomentet, beslutar Custer att omedelbart gå till anfall.

ÖVERSTELÖJTNANT GEORGE A. CUSTER LEDARE

George A Custer, se bilden ovan, befordrades under inbördeskriget 1865 tillfälligt till brigadgeneral. Styrka Custer var känd för tapperhet och stridsvilja. Svaghet Custer var impulsiv och benägen att ta risker.

03 Uppdelning av styrkan 7:E KAVALLERIREGEMENTET

Custer vet inte att hans motståndare är starka och delar upp sina 12 kavallerikompanier, färre än 700 soldater, i fyra enheter. Ett av dem, med 135 man, avdelas för att skydda sjunde kavalleriets vagn med förnödenheter.

NYCKELENHET

Veteranerna i det sjunde kavallerikompaniet följde sin befälhavare George Custer och gick under vid Little Bighorn. Styrka Rörlig och snabbt slående enhet. Svaghet Relativt lätt beväpning och utrustade för långvarig strid.

SPRINGFIELD MODEL 1873 KARBIN NYCKELVAPEN

Model 187 hade en bakplåt med gångjärnsmekanism. Styrka Mer lättransporterat än standardmodellen (se bild), utmärkt räckvidd. Svaget Dålig verkanseld, det är ett enskottsvapen.

10 02

04 Lämnad i sticket

Vid tretiden på eftermiddagen leder major Marcus Reno 177 soldater och spejare över ett litet vattendrag. De har order om att så snabbt som möjligt rycka framåt och anfalla, och Reno inleder slaget vid Little Bighorn med att attackera lägret från söder. I stället för att retirera väljer urbefolkningens krigare att stanna kvar och slåss. Reno har fått löfte om stöd från ”hela gruppen”, men hamnar ändå i trångmål.

05 En hårt trängd Reno retirerar Renos trupper, som nu går till fots, utsätts för hård eldgivning och börjar retirera österut genom snårskogen mot en bergssluttning. Då och då sitter de upp på sina hästar igen, men då utsätts de för intensiv beskjutning från urbefolkningen. Under allt hårdare press lyckas Reno hålla ihop truppen, medan fler och fler soldater stupar.

132 AAH Annual Historia SE innehall.indd 132

07.12.2018 08:27

Slaget vid Little Bighorn

Vägen till nederlaget

Efter den övertygande segern förflyttar sig urbefolkningen med kvinnor och barn ut ur området. Trots triumfen över general löjtnant George A Custers 7:e kavalleri vid Little Bighorn, det mest berömda slaget under det stora kriget mot siouxerna, kan urbefolkningen inte hålla stånd mot USA:s allt starkare armé. Inom ett år tvingas de lokala stammarna på prärien kapitulera och därefter flytta till olika reservat.

Custer i trångmål

Custers kavallerister attackeras från flera håll och drivs allt längre norrut, mot sluttningen av en lång ås. Förutom att man antar att Custers så kallade sista strid var en statisk batalj finns det också tecken på att de båda sidorna ägnade sig åt en mer rörlig kamp. Ungefär fem kilometer från Renos position tvingas Custers styrka in i ett hörn på en sluttning och utplånas. Slutet kommer förmodligen snabbt, på högst en halvtimme, och kampen är förtvivlad.

LAKOTASIOUXERNA, CHEYENNERNA & ARAPAHOFOLKET

KRIGARE 2300 KVINNOR & BARN 7000

men 08Förstärkt trängd

Benteen ansluter till den hårt ansatte Reno i bättre försvarsställningar längs bergs sluttningen, och den kombinerade styrkan håller envist stånd. Efter flera timmars strid, från eftermiddagen den 25 juni fram till skymningen, lyckas de överlevande i de båda kavallerikontingenterna fly ur krigarnas järngrepp.

CRAZY HORSE 08

LEDARE

Crazy Horse, Sitting Bull med flera ledde urbefolkningen vid Little Bighorn. Styrka Crazy Horse var visionär, andlig, tapper och inspirerande. Svaghet Beredd att ta strid mot alla odds.

Custer sätter in sin kolonn

Medan Reno är hårt ansatt försöker Custer skära av reträttvägarna och omringa lägret. Han sätter in två brigader med ungefär 210 soldater för att anfalla från varsin sida. Medan cheyenne- och sioux-krigarna närmar sig för att möta det nya hotet leder Crazy Horse ett krigståg en bit nedströms längs floden Little Bighorn och återvänder sedan för att anfalla Custer. Resultatet blir en typisk konsekvens av Custers ledarskap.

KRIGARE

NYCKELENHET

VAPEN

06Benteen kallas in

När kapten Frederick Benteen leder ytterligare en kolonn med 115 soldater en och en halv mil in i dalen hittar han inga lokala krigare. Han får besked från Custer om att bege sig dit där skottsalvorna från Renos vapen ekar.

NYCKELVAPEN

Winchester- och Henryrepetergevär hade stor verkanseld. Styrka Repetergevären hade stor kapacitet vid eldgivningen. Svaghet Kortare räckvidd än sjunde kavalleriets eldvapen.

Sioux-, cheyenne-, och arapahokrigare förföljde till häst det sjunde kavalleriet. Styrka Viljestarka, modiga, mycket uthålliga. Svaghet Ofta numerärt under lägsna och långsammare än fienden, dock inte vid Little Bighorn.

133 AAH Annual Historia SE innehall.indd 133

07.12.2018 08:27

Krig konflikter Battle&of Waterloo

”Napoleon byggde ett rike som omfattade stora delar av kontinenten.” Charles J. Esdaile är professor i historia vid universitetet i Liverpool. Han har skrivit flera böcker om Napoleonkrigen, bland annat Napoleon, France and Waterloo: The Eagle Rejected och Napoleon’s Wars: An International History, 1803–1815.

134 AAH Annual Historia SE innehall.indd 134

07.12.2018 08:27

Napoleons sista strid

NAPOLEONS

SISTA STRID

Hur en oförsiktig satsning blev slutet för kejsarens karriär.

apoleon Bonaparte var en man med en ambition som fick honom att erövra Europa – men den blev också hans fall. På bara lite mer än 100 dagar rymde ”Europas mardröm” från fängelset med ett mindre sällskap och återerövrade Frankrike, vilket fick alla Europas stormakter att enas för att få bort honom en gång för alla. Från 1804 till 1814 byggde Napoleon ett rike som omfattade stora delar av kontinenten och 1810 var det nästan enklare att ange vilka

Av Charles J. Esdaile

regioner han inte styrde över – Portugal, Sicilien, Sardinien, Storbritannien, Norden, Ryssland och Osmanska riket. Det var inte illa för en ”petit corporal” från Korsika, som bara fick officersfullmakt i franska artilleriet 1787. Napoleon befordrades flera gånger som ett resultat av franska revolutionen. Tidigt år 1796 var han befälhavare för alla franska styrkor på den italienska fronten. Med sitt extraordinära taktiska skarpsinne vann han en rad segrar som slog ut både Österrike och Piedmont ur första koalitionskriget.

Liknande framgångar i Kairo i slaget vid pyramiderna 1798, i ett dödsdömt försök att erövra Egypten, cementerade hans rykte som en av det revolutionära Frankrikes största hjältar. Men medan Napoleon firade sina person liga segrar hade Frankrike som nation det svårt.

135 AAH Annual Historia SE innehall.indd 135

07.12.2018 08:27

Krig & konflikter Napoleon rymmer från exilen på ön Elba.

”Med kniven mot strupen stred Napoleon djärvt vidare, men oddsen emot honom var alltför höga.”

Wienkongressens sista beslut, undertecknat av Napoleons fiender den 9 juni 1815.

Dag 1

HÖJDPUNKTERNA PÅ NAPOLEONS VÄG TILLBAKA TILL MAKTEN

20 MARS 1815 Örnen har landat

När Napoleon återvänder till Paris flyr Ludvig XVIII till Lille. Napoleon hälsas vid Tuileriespalatset av en stor skara officerare, men gatorna är nästan öde.

När Napoleon var i Egypten hade Österrike och Ryssland gett sig in i det andra koalitionskriget och återerövrat Italien. Det var tydligt att Frank rike behövde en mycket starkare regering än den som uppstått ur revolutionens blodiga kaos. För att fylla tomrummet inrättade sig Napoleon, en mycket beslutsam ung man som redan drömt om ett maktövertagande en tid, i praktiken som diktator i november 1799. Under året därpå omstrukturerade han Frankrike och tvingade alla landets motståndare till fred. Även om fientligheterna med Storbritannien skulle återupptas 1803 belönades han året därpå med titeln Fransmännens kejsare av det tama politiska system han skapat. Under de kommande åren fick de franska arméerna framgång av aldrig tidigare skådat slag och resultatet blev att fransmännen stod på hans sida. De ägande klasserna hade ingen orsak att sätta sig upp mot Napoleon, eftersom deras sociala position både respekterades och skyddades av staten, och folket i allmänhet kunde glädjas åt ekonomisk tillväxt. Dessutom var antalet som togs ut som värnpliktiga inte orimligt, även om de var många. 1807 hade det franska riket expanderat mycket. Det innefattade både områden som annekterats av Frankrike och som styrdes direkt från Paris, och satellitstater som ofta styrdes av någon av kejsarens många släktingar, som Spanien under hans bror Joseph. Men segrarna förvred huvudet på Napoleon och han började gå allt för långt. När hans önskan om makt och ära blev starkare ökade även hans krav på mannar och pengar. Samtidigt drevs alla Europas makter in i en position där de inte hade annat val än att strida mot honom. Krigen drog ut i all oändlighet utan större förhoppningar om långvarig fred. Både samhällets övre och undre skikt blev allt mindre nöjda med sin kejsare – och än mer när en rad misstag från Napoleons sida gav upphov till en allmän ekonomisk kris, som fick en förödande effekt på levnadsstandarden för vanligt folk. Fransmännen förlorade, först i Ryssland 1812 och sedan i Tyskland 1813, och stod inför en invasion 1814. Med kniven mot strupen stred Napoleon djärvt vidare, men oddsen emot honom var alltför höga, och värnpliktssystemet bröt samman när folk vägrade att lyda regimen eller implementera dess principer. Inom några veckor var allt över. Napoleon tvingades till slut kapitulera för sina fiender den 6 april 1814. I teorin skulle det här ha varit slutet på

Dag 6

25 MARS 1815 Europa går ut i krig

Wienkongressen stämplar enhälligt Napoleon som fredlös, och Ryssland, Preussen, Österrike och Storbritannien lovar att besegra honom för gott.

136 AAH Annual Historia SE innehall.indd 136

07.12.2018 08:27

Napoleons sista strid

Napoleon entusiasmerar sina män innan slaget vid Waterloo.

Dag 10

29 MARS 1815 Slaveri förbjuds

I ett försök att verka revolutionär utser Napoleon den jakobinske radikalen Lazare Carnot till inrikesminister och utfärdar ett förbud mot slaveri.

Hans rymning från fängelset var något av ett antiklimax, eftersom det inte fanns en enda vakt som kunde stoppa honom. I vanliga fall fanns där en brittisk agent – sir Neil Campbell – som skulle vakta Napoleon, men han hade lämnat Elba den 16 februari för att resa till Florens, enligt uppgift för att besöka sin älskarinna. Tio dagar senare satte Napoleon segel ombord på en liten brigg kallad L’Inconstant tillsammans med sitt kejsargarde. Där följde den så kallade ”örnens flykt”. Enligt legenden välkomnades den forne kejsaren som en hjälte när han återvände till Frankrike, men sanningen kan faktiskt ha varit något mindre romantisk. När han landsteg på den franska kusten den 1 mars förvägrades han först inträde till staden Antibes och kunde tydligen bara hitta två människor som ville ställa sig bakom honom. Men i en ganska berömd episod, där Napoleon utmanade en enhet som blockerade vägen att skjuta mot honom, bestämde sig faktiskt garnisonen i Grenoble för att ansluta sig till honom den 5 mars. Staden Lyon – en plats kejsaren alltid favoriserat när han satt till makten – välkomnade honom också entusiastiskt bara några dagar senare.

Dag 12

31 MARS 1815 Ludvig i exil

Efter att ha funnit garnisonen i Lille fientligt inställd till kungens sak lämnar Ludvig XVIII Frankrike med sina lojala följare och upprättar ett exilhov i belgiska Gent.

Några säckpipor som användes av Cameron Highlanders-regementet som stred vid Waterloo.

”Det var tortyr att hållas på en så liten plats.” Dag 63

historien. Napoleon skickades i exil till den lilla Medelhavsön Elba och gjordes till öns kung. Bourbonätten återinrättades på den franska tronen med Ludvig XVIII. Samtidigt möttes Europas makter än en gång vid en stor kongress i Wien, där de försökte att inte vrida klockan tillbaka till 1789 utan i stället bygga ett nytt system för internationella relationer. Det skulle säkerställa att Frankrike inte kunde gå till nytt anfall, men också se till att Europa inte återföll till de oändliga dynastikonflikter som präglat och plågat 1700-talet. Den fallne Napoleon fick ingen särskilt hård behandling efter sin förlust. Han åtföljdes av cirka 600 soldater som hämtats från det kejserliga gardet och han fick total rörelsefrihet eftersom han lämnats helt utan övervakning på den fridfulla och pittoreska italienska ön. För Napoleon var det dock tortyr att hållas på en så liten plats. Den franska staten orsakade honom också riktiga problem genom att inte betala ut den pension de beviljat honom. Många historier om ett massivt allmänt missnöje med den nya regimen nådde honom, och i slutet av februari 1815 bestämde han sig för att återvända till Frankrike och återta sin ärofyllda position.

20 MAJ 1815 Murats misslyckande

Joachim Murat, kungen av Neapel och Napoleons svåger, förklarar krig mot Österrike, men besegras och får fly till Korsika.

137 AAH Annual Historia SE innehall.indd 137

07.12.2018 08:27

Krig & konflikter

VIVE LA CONSTITUTION!

Tidigt under 1814, när imperiet höll på att falla samman, publicerade den franske politiske författaren Benjamin Constant en skarpt formulerad attack mot Napoleon, där han utmålade honom som en tyrann besatt av erövring. Ett år senare kunde dock inte Constant motstå den återvändande kejsarens inbjudan till att dra upp riktlinjerna för en ny fransk konstitution. Napoleon visste att för att få stöd efter återkomsten från Elba måste han omfamna Frankrikes revolutionära arv och framställa sig som en frihetens försvarare gentemot Bourbonätten. Constants dokument, som har beskrivits som ett enkelt ”tillägg” till de tidigare kejserliga franska konstitutionerna, var mer som ett förslag till liberal konstitutionell monarki. Det kallades ”Acte Additionel” och gav den verkliga makten till Representanthuset, som valdes av rikets ”elektorskollegium” och gav utökade rättigheter för ett större antal människor. Det garanterade också uttryckligen både press- och religionsfrihet, samt omöjliggjorde upphävanden av revolutionära landreformer.

För att vinna folkets stöd utlovade Napoleon revolutionära reformer. Napoleon undertecknade Acte Additionnel den 22 april 1815 och gjorde konstitutionen, snabbt omdöpt till ”La Benjamine” efter författaren, till föremål för allmän folkomröstning. Knappt 20 procent av de som fick rösta röstade, men det blev ändå 1,3 miljoner ja-röster mot 5 000 nej, så regeringen gav sitt godkännande den 1 juni. Den återinsatte Ludvig XVIII upphävde den efter slaget vid Waterloo, men den gav inspiration till senare franska konstitutioner, särskilt den från 1830. Benjamin Constant trodde att han kunde bygga upp ett liberalt Europa.

Panoramic scene of Waterloo that can be found next to the Lion’s Mound memorial at the battlefield site in Belgium

”Napoleon sade sig vara en förespråkare för revolution framför reaktion och han föreslog en ny liberal konstitution.” Det mest häpnadsväckande av allt var att marskalk Ney, trots att han lovat Ludvig XVIII att föra Napoleon tillbaka till Paris i en järnbur, svor sin trohet till Napoleon tillsammans med sina 6 000 män när de slutligen mötts i Auxerre den 18 mars. Beslutet, som fattats mot hans bättre vetande, skulle i slutändan kosta Ney hans liv. Efter att ha fått rapporter om Napoleons växande stöd flydde Ludvig XVIII från Paris den 20 mars. Napoleon anlände bara några få timmar senare och intog Tuileriespalatset. Efter att ha hälsats av en stor skara officerare firade de långt in på natten. Att Napoleon skulle vinna över armén på sin sida var förväntat. Vissa av soldaterna hade drivits till vansinne över den återupprättade

Dag 90

15 JUNI 1815 Kejsaren slår tillbaka

Napoleon går på offensiven med omkring 200 man. Han planerar att slå en kil mellan britterna och preussarna för att besegra dem separat.

monarkins behandling av militären. Många officerare som en gång stridit för Napoleon hade fått nedsatt ersättning av Bourbondynastin, till förmån för aristokrater som flytt utomlands efter revolutionen – och de hade stridit för Frankrikes fiender. Men att kunna ta makten över alla andra skulle visa sig vara svårare. Positiva reaktioner på Napoleons grandiosa återkomst tystades. Även om vissa områden som klarat sig bra under Napoleon kände ett visst mått av entusiasm eftersom de hade en särskild anledning att tycka illa om Bourbonätten, eller hade drabbats hårt av invasionerna 1814, hälsades nyheten om hans återkomst på andra platser med en blandning av rädsla, skräck och väpnat motstånd. I ett försök att vinna allmänhetens gunst sade

Dag 91

16 JUNI 1815 Blücher åker på en förlust

Napoleon besegrar den preussiske fältmarskalken Blücher vid Ligny, men inte helt, han lyckas fly till Wavre där han går med på att stötta Wellington vid Waterloo.

sig Napoleon vara en förespråkare för revolution framför reaktion och han föreslog en ny liberal konstitution, men varje försök föll till marken och förstördes ofta helt. Till exempel skulle den så kallade ceremonin vid Champ de Mai, som hölls den 1 juni 1815, vara en stor hyllning till den nya konstitutionen. Det var illa nog att det här helt tydligt var ett försök att återupprätta kejsardömets institutioner i liberal förklädnad. För att göra saken värre var själva namnet ”Champ de Mai” olyckligt, eftersom det ursprungligen refererade till adels församlingar som sammankallats av Karl den store och andra medeltida monarker, när de ville lugna underlydande som annars kanske skulle ha blivit upproriska. Det är svårt att säga vad Napoleon trodde han kunde uppnå genom att återvända till Frankrike. Även om han kanske kunde ta makten i Paris var det orealistiskt att tänka sig att de europeiska länderna skulle låta honom vara i fred. De hade alla gjort flera försök att komma överens med honom innan 1814, bara för att inse att hans krav

Dag 18 JUNI 1815 93 Slaget vid Waterloo

Trots dåligt väder och att han mötte både Storbritannien och Preussen får Napoleon viss framgång under sin sista strid, innan han övermannas. Tiotusentals dör i striden.

138 AAH Annual Historia SE innehall.indd 138

07.12.2018 08:28

Napoleons sista strid

En marschtrumma som bars av det franska 105:e infanteriregementet.

var helt otänkbara eller att deras vänskap med kejsaren inte gav dem några som helst fördelar. Napoleon förklarades snabbt internationellt fredlös och som ett resultat av det inleddes förberedelser för en massiv invasion av Frankrike på bara några dagar. Mot sådana odds var det inte lätt för Napoleon att segra. Det stod dock ganska klart hur Ludvig XVIII varit, och fransmännen ville inte alls se en härskare som förknippades med både ekonomisk ruin och ändlösa krig återvända. Värnplikt kunde inte längre komma på fråga, så Napoleon tvingades förlita sig på den kraftigt reducerade armén som varit i hans tjänst när han rymde från Elba. De enda som mobiliserades från militär tjänsten var milisen, nationalgardet och de många tusen soldater som skickats hem 1814, under förutsättning att de kunde kallas in igen om de behövdes i händelse av krig. Det här borde ha gett en armé på ungefär 500 000 man, men i själva verket verkar bara en tredjedel av dem ha dykt upp.

Dag 97

22 JUNI 1815 Napoleon abdikerar igen

Efter Waterloo kräver den franska politiska ledningen att Napoleon ska kliva åt sidan. Kejsaren accepterar förlusten och abdikerar till förmån för sin fyraårige son.

Wellington och Blücher bildar sin ”Belle Alliance”.

Dag 105

29 JUNI 1815 Lämnar Paris

Napoleon lämnar Paris med en liten militär eskort i ett försök att undkomma Blüchers snabbt närmande kavalleri, som har fått instruktioner om att ta honom död eller levande.

Dag 114

8 JULI 1815 Ludvig XVIII återinrättas

Ludvig återvänder till Paris och leder en konstitutionell monarki. Wellington stannar i Frankrike med den allierade ockupationsarmén till 1818.

139 AAH Annual Historia SE innehall.indd 139

07.12.2018 08:28

Krig & konflikter 10 Franska armén slår till reträtt Medan fransmännen till vänster, höger och i mitten nu upplöstes var de enda sammanhållna styrkor Napoleon hade kvar två bataljoner ur sitt gamla garde. Trots ett hopp om att kunna samla alla sina kvarvarande trupper bakom dem var det inte troligt med tanke på koalitionsarméns styrka och det enda Napoleon kunde göra var att ge order om reträtt. Hans avfärd täcktes av gamla gardet, där många dog när de försökte hålla tillbaka koalitionens avancemang.

DEN SISTA STRIDEN

Därför gick allt fel för Napoleon vid Waterloo.

Första räden

Mellan klockan 10 och 11:30 den 18 juni 1815 inleddes slaget vid Waterloo med ett franskt anfall mot en koalitionspostering vid Hougoumont, en stor gård som tjänade som taktisk utpost. Striden var lågmäld till att börja med, där några få soldater från varje sida drabbade samman, men tidigt på eftermiddagen hade det blivit ett blodigt epicentrum för merparten av striderna mot koalitionsstyrkorna, som fick utstå ett antal anfall från fransmännen.

02 GRANDE BATTERIE

Mitt på dagen befallde Napoleon att hans grande batterie på 80 kanoner skulle öppna eld mot Wellingtons position. Kanonerna dödade många i Wellingtons kavalleri och öppnade en potentiell svag punkt i försvars linjerna.

06 01 05

02 03

03 Franska infanterianfall

När koalitionens linjer försvarats inledde Napoleon sitt anfall på riktigt med ett antal avancerande infanterikårer. De inledande striderna gick fransmännens väg, där det vänstra infanteriet tryckte tillbaka Wellingtons styrkor. Men precis när det såg ut som om Napoleon skulle få till ett avgörande fick han veta att preussiska trupper närmade sig snabbt. Han försökte skicka ett besked till marskalk Grouchy om att ansluta sig till dem, men hans befälhavare var i Wavre.

140 AAH Annual Historia SE innehall.indd 140

Brittiskt anfall från det tunga kavalleriet

Eftersom deras infanteri höll på att ge upp anföll Wellingtons första och andra brigad med tungt kavalleri och drabbade samman med franskt infanteri. När de nådde kullens fot hade de hejdat infanteriets avancemang helt. Men de hade då samtidigt exponerat sig själva och saknade stöd.

05 Napoleon slår tillbaka

Eftersom koalitionens tunga artilleri nu mötte fyrkanter av franskt infanteri i fronten och saknade stöd beordrade Napoleon fram ett motanfall och skickade regementen av kyrassiärer och lansiärer från sin egen kavalleridivision. En massiv strid uppstod i centrum, där såväl kavalleri, infanteri som artilleri var inblandat. Även om Napoleons kavalleriregementen slog ut stora delar av koalitionens tunga kavalleri kunde de inte slå ut dem helt. Napoleon skickade även trupper för att fånga upp preussarna.

07.12.2018 08:28

SLAGET I SIFFROR

Den preussiska armén återerövrade Plancenoit och anföll Napoleons högra flank, vilket gav Wellington ett överläge. Gamla gardet, som hade stöttat den franska posteringen vid Plancenoit, gjorde snabb reträtt. 08 Kejsargardet anfaller Wellington

Medan hans styrkor för tillfället höll tillbaka preussarna vid Plancenoit, utförde Napoleon en sista större offensiv. Han skickade det påstått oövervinnerliga kejserliga gardet mot mitten av Wellingtons armé, i ett försök att bryta igenom och anfalla hans flanker från insidan. Även om gardet hade vissa framgångar när det gällde att bryta koalitionsstyrkornas alla linjer övermannades det till slut av Wellingtons antalsmässigt överlägsna infanteri och besegrades.

07 Preussarna anländer

Wellington hade kommunicerat med general Blücher, befälhavare över den preussiska armén, sedan klockan 10 och visste att han närmade sig österifrån. Preussarna anlände runt halv 5 och när de märkte att byn Plancenoit på Napoleons högra flank var en taktiskt viktig position började de anfalla de franska styrkorna där, men efter att de till en början intagit byn lyckades franska styrkor återta den.

NAPOLEON 45 WELLINGTON 46

BLÜCHER72

ÅLDER

09 PLANCENOIT ÅTERERÖVRAT

WATERLOO 15 kilometer från Bryssel ARMÉSTATISTIK

SOLDATER 72 000 SOLDATER113 000 KAVALLERI 14 000 KAVALLERI 11 000 KANONER 252 KANONER 156

pågick striden

90 DÖDA PER MINUT 2 000 Amputationer i fält

Dödläge

I slagets hjärta genomförde koalitionens och fransmännens fyrkanter en rad anfall, fram och tillbaka. Hela tiden regnade kanon- och musköteld ner från alla sidor och, förutom ett till kombinerat anfall från fransmännen mot den högra delen av Wellingtons centrum, utbröt en allmän strid. Båda sidorna kunde se hur deras antal ständigt minskade.

AAH Annual Historia SE innehall.indd 141

ge / Apsley Ho

use

(utan bedövning)

Stridsordrar skrivna av Wellington till en av hans officerare vid en viktig tidpunkt under Waterloo.

25 000

DÖDA OCH SKADADE

23 000

DÖDA OCH SKADADE

8 000 FÅNGAR

141 07.12.2018 08:28

Krig & konflikter

Efter sin kortvariga återkomst tvingades Napoleon abdikera än en gång.

”En man vars ambition och ärelystnad fått hela kontinenten att fyllas av blod.” I den här situationen var hans enda val att snabbt slå till mot den närmsta fienden, i förhoppning om att uppnå en stor seger som skulle skrämma hans fiender till fred. I själva verket var chansen inte stor. Den 15 juni 1815 invaderade han Belgien med tanken att motståndarna skulle vara oförberedda, eftersom de här styrkorna var mest sårbara för ett anfall. I stridslinjen stod två separata arméer, nämligen hertigen av Wellingtons nederländska armé – en flerspråkig samling soldater från Storbritannien, Nederländerna och olika mindre tyska stater – och Gebhard von Blüchers preussiska armé från nedre Rhen. Ingen av styrkorna var av särskilt god kvalitet och de var båda mindre än Napoleons 125 000 man starka norra armé. Kejsaren planerade därför att besegra dem separat eftersom de var så många fler. Det skulle han göra genom att komma emellan dem och slå till mot vardera armén innan de kunde förenas och besegra honom.

En bikornhatt som sägs ha tillhört Napoleon.

Det här var utmärkt på planeringsnivå, men utförandet var uselt. Enheter svängde åt fel håll, lyckades inte förflytta sig vid avsedd tid eller fastnade längs de smala gångstigarna som ledde till fronten. Som tur var för fransmännen var läget inte det bästa i det allierade lägret heller. För att underlätta underhållet av trupperna hade Wellingtons och Blüchers arméer spridits ut över ett stort område i södra Belgien och de två befälhavarna hade inte förväntat sig ett anfall så snart. Samma kväll befann sig Wellington på en bal som hölls av grevinnan av Richmond, där han och många andra höga officerare njöt av det flödande vinet.

Fransmännen hämmades av dåliga arbets metoder och kunde inte utnyttja kaoset i motståndarlägret. Tidiga framgångar mot preussarna slösades bort och Wellington och Blücher lyckades ta sig i säkerhet några kilometer söder om Bryssel – tillräckligt nära för att enkelt kunna stötta varandra. Napoleons grandiosa plan hade misslyckats. Fälttågets klimax kom på morgonen, söndagen den 18 juni. Efter att ha förföljt Wellington med merparten av sina styrkor måste Napoleon krossa honom innan preussarna anlände för att hjälpa honom, men ett hårt regn dagen innan innebar att stora delar av hans armé ännu inte anlänt. Det var nästan mitt på dagen innan hans styrkor äntligen kunde börja, men då insåg de att Wellington valt en mycket stark position i form av en lång ås, täckt av en rad solida gårdar. Varje försök till anfall slogs tillbaka med kraft. Hela tiden hade Blüchers armé, precis som han lovat, marscherat till ljudet från vapnen och runt halv 5 började stora antal preussiska soldater flöda ut på fältet på kejsarens högra flank. Från den stunden måste allt fler franska soldater skickas för att hålla Blücher tillbaka. Det blev ännu svårare att få framgång mot Wellington. Ett sista anfall från det kejserliga gardet hade slagits tillbaka, när kvällningen kom hade trycket från preussarna blivit alltför hårt. Försvarslinjen som de etablerat för att hålla dem tillbaka inte bara bröts, den sveptes bort. Det här var slutet – inom några minuter hade hela den franska armén kollapsat. De enda soldater som stred i någon mån var några bataljoner från det kejserliga gardet som stannat kvar som reserv. Oordningen var faktiskt så stor att det var med största svårighet som Napoleon

Napoleons andra förvisning ledde honom till en isolerad ö i Atlanten.

142 AAH Annual Historia SE innehall.indd 142

07.12.2018 08:28

Napoleons sista strid

VART KUNDE NAPOLEON ANNARS HA FLYTT? Levt i exil i USA

Napoleon övervägde på allvar att fly till USA efter striden vid Waterloo. Även om han i slutändan kapitulerade på ett brittiskt krigsfartyg vid Rochefort hade han också ett fartyg som väntade på honom i hamnen, lastat med möbler, böcker och kartor över USA, så att han kunde starta ett nytt liv i den nya världen. När han var på Sankta Helena spekulerade Napoleon ofta i hur livet kunde ha blivit; han kunde ha bott i New Jersey med sin bror Joseph, slagit sig ner på Mississippis stränder eller till och med begett sig västerut för att bilda en ny boplats. Han sa: ”Jag skulle gärna ha förverkligat den drömmen, det skulle ha återupprättat min ära.”

Om han inte kapitulerat hade härskaren kunnat välja vart han skulle åka. Gått med i europeiska revolutioner

Även om Europa inte gärna skulle ha välkomnat Napoleon tillbaka 1815 uppstod det inom fem år revolutioner i Italien, Portugal och Spanien. Enligt en Brasilienbaserad plan skulle Napoleon skickas tillbaka till Frankrike. I ett brev som snappades upp av Napoleons vakt Hudson Lowe på Sankta Helena stod att om Napoleon säkrade Spanien ”måste Frankrike kapitulera, för både soldaterna och folket längtar efter honom … den upphöjde hjälten ska få större flottor och arméer än någonsin”. Även om vi kan avfärda det här som revolutionär nit ansågs ändå Napoleon vara ett tillräckligt stort hot vid den här tiden för att rykten om att han rymt i november 1820 skulle ge upphov till ”ett fall på en halv procentenhet på den franska börsen”.

Grunda ett nytt imperium i Sydamerika

undvek att bli tillfångatagen av de hämndlystna preussarna. Han smög iväg för att börja planera sitt nästa drag. Så var slaget vid Waterloo. Napoleon, som avsatts av regeringen han lämnat efter sig i Paris, kapitulerade för britterna den 15 juli och de skickade honom genast till en evig exil på den avlägsna ön Sankta Helena. Han tillbringade resten av sitt liv med att beskylla marskalk Emmanuel Grouchy, som gjort bort sig på slag fältet, för sin förlust vid Waterloo. Napoleon vägrade att inse att Grouchy, som avslutat dagen med att strida mot de preussiska baktrupperna

vid Wavre, inte kunde ha nått honom i tid för att hinna göra någon större skillnad även om han hade försökt. Bakom sig lämnade kejsaren ett slagfält fyllt med tiotusentals döda. Inte ens under de två världskrigen var sådana scener vanliga, men vissa skulle kunna hävda att det var ett pris värt att betala för att befria Europa från en man vars ambition och ärelystnad fått hela kontinenten att fyllas av blod. Mitt ute i Atlanten fann sig Napoleon nu fängslad under långt värre förhållanden än de på Elba – hans hus var till exempel fuktigt och fullt av råttor. Även Frankrike fick en mycket

hårdare behandling än det gjort 1814, de var tvungna att både betala ett stort skadestånd och utstå tre år av militär ockupation. Ludvig XVIII återinrättades dessutom på tronen och efterträddes av sin långt mindre politiskt skicklige bror Karl X 1824. Det dröjde till 1830 innan Bourbonätten fråntogs den franska tronen för gott. Kanske bevisade det här precis hur över drivna ryktena om ett allmänt missnöje var, samma rykten som övertygat Napoleon om att rymma från fängelset – ett äventyr som inte saknade inslag av galenskap.

När Napoleon fick veta att hans bror Joseph satt sig i säkerhet i USA 1817 sa han: ”Om jag var i hans ställe skulle jag bygga upp ett stort imperium i hela spanska Amerika.” Om han hade gjort det skulle han ha stöttats av hundratals bonapartister som tagit värvning i patriotarméerna som stred för självständighet från Spanien. Här ingick general Michel Brayer, som hade en enastående karriär i Napoleons Grande Armée innan han en tid förde befäl över det chilenska kavalleriet, som var för självständighet, medan hans kejserliga officer Nicolas-Louis Raoul klättrade till generalmajors rang under strider i Guatemala. Rykten om flera expeditioner för att rädda Napoleon från Sankta Helena kom från Buenos Aires.

143 AAH Annual Historia SE innehall.indd 143

07.12.2018 08:28

Krig & konflikter

till helvetet och tillbaka Under andra världskriget lyckades korpral Roy Pagani undkomma en nästan säker död i Dunkerque, i Singapore och på den hemska burmesiska järnvägen. Av Philip Davies

”M

in far var en otrolig man. Efter att ensam ha flytt från Dunkerque och ännu en gång från Singapore var han den ende europén som lyckades fly från den ökända dödens järnväg. De flesta tror att ingen lyckades, men min pappa gjorde det. Mer än 13 000 allierade krigsfångar dog när de byggde järnvägen – totalt dog 244 män för varje kilometer spår. Min pappa hade bestämt sig för att inte bli en av dem. Jag är väldigt stolt över honom.” Föga förvånande blir Cheb Campbell mycket känslosam när hon tänker på sin far korpral Roy Pagani och hans bedrifter som brittisk soldat under andra världskriget. Kriget kastade långa skuggor och lämnade sitt spår i hennes släkt. ”Det som fick pappa att hålla ut och gjorde att han kunde klara så mycket var löftet han gett mamma. Han lovade att vad som än hände, och oavsett vad som drabbade honom, och hur lång tid det än tog, skulle han komma tillbaka till henne.” Det han inte insåg då var att han skulle behöva utstå hårresande rymning ar, gerillastrider, fängelser, plågsam tortyr

Kapitulerande brittiska styrkor eskorteras av japanska soldater till högkvarteret i Singapore, två veckor efter att Pagani kommit till staden.

”Din ända in i döden”– Paganis främsta mål var att komma hem till sin fru.

och en förfärlig dödsmarsch för att kunna uppfylla sitt löfte – ett löfte som skulle rädda hans liv när han inte trodde han skulle överleva. ”Pappa var otroligt tuff och självsäker. Han var tvungen att bli det redan som liten. Han övergavs av sin far i södra Frankrike när han var sju, han räddades av en nunna och fick tillbringa sin barndom i ett pojkkloster nära Toulon. Det lärde honom uppfinningsrikedom och att lita på sig själv – saker som skulle hjälpa honom senare i livet. Han sade alltid att det här var den bästa tiden i hans liv.” ”Efter att han återvänt till England som tonåring gick han med i östra Surreys regemente. Bara veckor innan kriget bröt ut gifte han sig med min mamma Thelma, som alla kallade Pip.” I maj 1940 var Pagani en del av den brittiska expeditionsstyrkans strid ande reträtt mot Bray-Dunes, nära Dunkerque, där han försåtsminerade sin lastbil med en granat. Han var en ensamvarg som vägrade att följa alla andra och bege sig mot Dunkerque, utan han gav sig av ensam för att leta efter en båt. Han hittade en, seglade den själv till England och fyra dagar senare nådde han den lilla byn Shingle Street på östkusten. Efter att ha liftat till Ipswich tog han tåget till Colchester och gick sedan till sin svärmors hus. ”När hon öppnade dörren svimmade hon”, säger Cheb. Fast besluten att återgå till striderna gick han så småningom med i det nybildade 18:e spaningsregementet. Sent i oktober 1941 seglade han mot östra Asien på den olycksaliga Empress of Asia, som störtbombades med sin dyrbara last med vapen och utrustning utanför Singapore. När skeppet brann och fick slagsida hoppade Pagani tillbaka ombord för att hämta sitt gevär och sin packning där han förvarade

144 AAH Annual Historia SE innehall.indd 144

07.12.2018 08:28

Till helvetet och tillbaka

Japan i Burma 9 december 1941

Även om Thailand var neutralt i andra världskriget ockuperas landet så småningom av Japan. Nationen är av stor strategisk vikt eftersom det gör att Japan kan skära av de allierades förnödenheter från Indien.

16 december 1941

Pagani vägrade att vänta på att bli räddad från de bombade stränderna vid Dunkerque.

Strax efter erövringen av Bangkok riktar Japan in sig på Burma och invaderar det brittiskstyrda landet den 16 december. Japan intar så småningom huvudstaden Rangoon den 8 mars 1942.

15 februari 1942

Efter en veckolång belägring ger de trötta britterna upp sin rätt till Singapore. Försvaret av ön är tydligen dåligt planerat och de allierade är ingen match för de stridshärdade japanerna.

maj 1942

När det står klart att de allierade inte kan besegra Japan i Burma retirerar de sista brittiska styrkorna som är kvar i landet till Brittiska Indien för att planera sitt nästa drag.

maj 1942

Efter att ha bestämt att järnvägen mellan Thailand och Burma ska bli nyckeln till framgång börjar japan erna bygga sträckan. Allierade krigsfångar skickas från Changi fängelset i Singapore för att utföra det hårda fysiska arbetet.

juni 1942

Krigsfångar skickas till båda ändarna av järnvägssträckan – vissa skickades till Burma och andra till Thailand. När de anländer får de genast börja jobba. Vissa måste marschera i hundratals kilometer genom tät djungel bara för att komma till baslägret.

1 augusti 1943

Allierade krigsfångar efter att de räddats i Burma.

fotona på sin fru och lille son. Bara två veckor efter ankomsten kapitulerade britterna. Återigen bestämde sig Pagani för att frigöra sig från flocken. Han skulle rymma. I hamnen fann han en sampan full av fisk gödsel. Han bad fyra andra att följa med och seglade iväg medan staden förtärdes av eld och explosioner. Efter att ha gått iland på några olika öar drabbades det ömtåliga fartyget av en massiv tropisk cyklon. De höll sig fast för glatta livet medan stormen slog till med full styrka. De hade tur som överlevde, och de nådde Sumatra och vad de trodde var säkerheten – men deras

förhoppningar blev kortlivade. Japanerna var strax bakom dem och efter att ha försökt kapa en gammal ångbogserbåt tillfångatogs Pagani av japanerna och tvingades in i en arbetsbataljon. Det blev ett grymt uppvaknande inför det som skulle komma. Döden var vardag och Cheb minns hur ”han aldrig kom över hur han fick sitta med de döende, och sedan var tvungen att tvätta de döda kropparna, täppa igen kroppsöppningarna och bära liket, som var insytt i en ryggsäck som hängts över två pålar, till begravningsplatsen”. Pagani fördes med ett skepp till Thanbyuzayat, baslägret för den ökända burmesiska järnvägen.

”Hur lång tid det än tog skulle han komma tillbaka till henne.”

För att lugna ner ett växande lokalt missnöje med japanernas ockupation utropar Japan Burma till den självständiga staten Burma, vilket i teorin frigör landet från de brittiska kolonisatörern. I själva verket är det bara en fasad.

17 oktober 1943

De två grupperna som arbetar från Burma och Thailand samman fogar järnvägen strax söder om Three Pagoda Pass. Det sägs att det genomförs en särskild ceremoni där japanska officerare får medaljer för sina mödor.

27 mars 1945

I samarbete med britterna inleder den burmesiska armén ett nationellt uppror för att bli av med japanska soldater i landet. Deras mål är verklig självständighet för Burma.

3 maj 1945

Styrkor från Indien och Samväldet lyckas återta Rangoon i Operation Dracula. Det är bråttom eftersom de allierade vill återta Burma innan monsunregnen börjar.

145 AAH Annual Historia SE innehall.indd 145

07.12.2018 08:28

Krig & konflikter Han var fast besluten att rymma. Han var kort och kraftig, och räknade med att han skulle kunna förklä sig till en lokalinvånare och övade på att gå barfota i flera kilometer för att härda sina fötter. Lägret hade inget stängsel, eftersom japanerna ansåg att risken för att en europé skulle rymma genom ett asiatiskt land täckt av tät djungel var minimal. Cheb säger: ”En dag i mitten av november 1942 sa han helt enkelt ’Jaha, hej då, jag sticker nu’ till sina kamrater, innan han försvann bland träden.” Han hade låtsats vara sjuk den dagen och anslöt sig först senare till arbetsgruppen och, viktigast av allt, han var oeskorterad och lyckades försvinna in i djungeln. Efter att flera gånger nästan ha åkt fast – inklusive ha gått rakt in i en japansk patrull – tog sig Pagani norrut med hjälp av olika lokala familjer. Hjälpen visade sig ovärderlig för att han skulle kunna komma förbi Moulmein, som var full av japanska soldater. Han hamnade snart utanför en liten by där han märkte att invånarna skiljde sig från andra burmeser han råkat på. De var karener, en bergsstam som länge varit lojala med britterna i Burma. Han sökte deras hjälp – ett beslut som skulle rädda hans liv. När han knackade på dörren häpnade han när han stod inför en ung flicka som talade perfekt engelska. Han bjöds in, försågs med te och kakor och presenterades för hennes far, en framstående

karen som stod i kontakt med karengerilla i bergen. De leddes av en mystisk brittisk officer som hade stannat kvar bakom de japanska linjerna för att leda en motståndsarmé av karener. Det här var major Hugh Seagrim, mannen som skulle komma att bli Burmas T. E. Lawrence. Gömd under en stinkande hög av gödsel fördes Pagani i vagn upp i bergen för att ansluta sig till Seagrim. Cheb minns hur hennes far beskrev deras ovanliga möte. ”Lång, smal och klädd som en karen, majoren höjde sin hand, hoppade ner och sade till min pappa: ’Hallå, gamle gosse’, som om han välkomnade honom till en herrgård på landet.” Pagani blev Seagrims högra hand och fick i uppdrag att få lite fason på gerillastyrkan av karener. Tillsammans slog de till snabbt och smet lika snabbt undan japanerna, men den eskaler ande jakten på Seagrim gjorde att de fick dela på sig, varpå Pagani återgick till sin ursprungliga plan på att rymma tvärs över Burma för att ansluta sig till de allierade i Indien. Han klarade det nästan, men togs till fånga då han försökte korsa den mäktiga Irrawaddyfloden och hackades nästan i bitar av en ylande burmesisk mobb innan han överlämnades till de japanska soldaterna. Det gör ont när Cheb berättar: ”Plågad av smärta från sina öppna sår övervägde han självmord. Men han kom plötsligt

”Han övade på att gå barfota i flera kilometer för att härda sina fötter.”

Roy Pagani, 86 år gammal, träffar grevinnan Mountbatten år 2002.

ihåg löftet till min mor om att han skulle återvända till henne, så han tvingade sig att uthärda smärtan”. Det skulle bli ännu värre. Han fördes till Rangoon och överlämnades till den japanska militärpolisen – den fruktade kempeitai. I flera månader blev han slagen, torterad och plågad, men han bröt aldrig samman. En dag, helt utan förvarning, kastades han i lastutrymmet på en lastbil och skickades till det han trodde var hans avrättning, men som var fängelset i Rangoon. Här återhämtade han sig sakta och hjälpte sina medkrigsfångar att stjäla mat från japanerna. När kriget närmade sig sitt slut stod han inför en annan svårighet. I april 1945 tvingades 400 av de fångar som var i bäst skick, inklusive Pagani, att marschera österut på en fruktansvärd döds marsch. Eftersläntrare sköts vid vägkanten. I tron

Ett tåg korsar den ökända bron över floden Kwai som byggdes av krigsfångar.

De flesta krigsfångar dog av undernäring, våld och sjukdomar. Här syns allierade soldater som befriats från ett japanskt läger i Taiwan 1945.

Japanska infanterister marscherar mot Burma från Singapore, omkring 1940.

146 AAH Annual Historia SE innehall.indd 146

07.12.2018 08:28

Till helvetet och tillbaka

Den dödliga burmesiska järnvägen

HELLFIRE-PASSET

Den här delen av järnvägen var särskilt ökänd. Förutom det faktum att krigsfångarna måste hugga sig igenom sten med enkla verktyg fick de utstå en otroligt hård behandling av sina japanska fångvaktare. De tvingades arbeta i upp till 18 timmar per dag, och synen av sjuka och döende arbetare i ficklampornas sken sades likna en syn från helvetet. Förutom krigsfångar kom många tamilska arbetare för att hjälpa japanerna med falska löften om bra jobb. Hur många av dem som dog har oftast inte registrerats.

Ett tortyrprojekt som dödade tusentals krigsfångar.

Thai

thr ee PagodA Pa ss

Nik k i

Tak a num

R in Tin

PÅ FLODEN KWAI

Krigsfångarna byggde en bro över Mekongfloden vid staden Kanchnaburi. Byggandet var nästan ett omöjligt uppdrag och framstår som än mer imponerande på grund av att bron färdigställdes på bara lite mer än ett år, från oktober 1942 till 1943. Kostnaden var dock hög och lokalinvånarna tror att en soldat dog för varje järnvägssliper som korsade bron. Berättelsen om bron dramatiserades i filmen Bron över floden Kwai från 1957.

l a nd

Byggandet startade i båda ändar, med tanken att sammanfoga dem vid en mittpunkt längs den planerade sträckan. De två grupperna av järnvägsbyggare möttes strax söder om Three Pagoda Pass, en lucka i Tenasserimbergen, som idag markerar gränsen mellan Thailand och Myanmar. Idag finns här en minnesplats över de tusentals australiska och andra allierade invånare som dog när de byggde järnvägen, och en kort originaldel kan ses än idag.

Th a nby uz ayat

MÖTS PÅ MITTEN

Moulmein

Bu r m

Även om bara runt 112 kilometer av den så kallade ”dödens järnväg” faktiskt gick genom Burma har det lämnat spår i regionen. Japan behövde skicka förnödenheter mellan det ockuperade Bangkok och Rangoon, men sjörutten på omkring 3 200 kilometer var fylld av fiendefartyg och bergsregionen som delade Burma från Thailand ansågs för farlig för att bygga en järnväg i, eftersom branta stup och strömmande floder var i vägen. Projektet inleddes vid Thanbyuzayat, i anslutning till en befintlig sträcka.

M artaba n

Kon y u Tavoy

K a nch a nabur i

SLUTET

Ba n Pong Ba ngkok

A nda m a n Se A

att de var japaner besköt de allierade planen kolonnen, men precis i rättan tid räddades de av avancerande brittiska trupper. Chebs far var till slut en fri man. Efter att han återförenats med fru och barn förklarar Cheb hur hennes far klarade sig. ”Han försökte helt enkelt lägga allt bakom sig och gå vidare med sitt liv, och så småningom startade han en taxifirma i Clacton. Även om han hade fått djupa fysiska och psykiska ärr pratade han aldrig om kriget, förrän under sina sista år i livet. Det hade dock haft en tydlig påverkan – han klarade inte av att vara barfota eller höra ljudet av en droppande kran efter att ha fått utstå den hemska japanska vattentortyren. Han hade också svårt att visa tillgivenhet mot oss, föutom mot mamma. Han drog sig undan om vi kramade

honom för länge.” Cheb fortsätter: ”När jag var yngre ville jag få veta mer om det han varit med om. Jag lånade en bok på biblioteket, men han ville inte prata om det. En gång när vi var i Frankrike tyckte han att han såg en japansk vakt från lägret och gav sig på honom ute på gatan. Under ytan var såren djupa. Han dyrkade Hugh Seagrim och precis som karenerna såg han honom som en hjälte.” ”Pappa hyste en livslång kärlek för karenerna. När han var över 70 återvände han två gånger till Burma och karenernas berg – en gång med min syster Michelle och ett år senare med mamma. Karenerna kom till hans begravning och sjöng vackra sånger som hade spelats in i det läger han hade besökt.” Det skrevs inga dödsrunor. Den sedan länge

Bara 72 kilometer från Thailands huvudstad Bangkok slutade järnvägens andra ände på Mekongflodens stränder vid staden Ban Pong. Idag är en liten inristad sten det enda minnesmärket över starten på den här en gång så avskyvärda resan. Från Ban Pong kan du ta tåget längs originaljärnvägens spår i 120 kilometer, vilket nästan tar dig till Hellfire-passet.

bortglömde korpral Roy Pagani var en man med ett oklanderligt mod som förtjänar att stå längs fram bland de brittiska krigshjältarna. Han stoicism och självförtroende även under det oerhörda lidandet vittnar om den mänskliga själens triumf trots omöjliga odds. Men för hans dotter, Cheb Campbell, var han ”bara” pappa.

Philip Davies har skrivit Lost Warriors: Seagrim and Pagani of Burma, utgiven av Atlantic Publishing.

VÄGEN FRAMÅT

147 AAH Annual Historia SE innehall.indd 147

07.12.2018 08:28

Krig & konflikter

Hemska blidor

Mäktigt torn

Korstågsfararna konstruerade manuella blidor för att peppra murarna med stora stenar. En kastarm i trä svängde på en vertikal axel och kastade stenar som laddats i slungan. Under belägringens sista veckor pepprade anglo-normanderna en del av muren dygnet runt.

Det anglo-normandiska belägringstornet krympte Lissabons murar så att korstågsfararna kunde sänka ner bryggan mot värnet. Tornet var draperat i fuktiga djurhudar för att absorbera kraften från stenarna från fiendens blidor och förhindra att de kunde tända eld på tornet.

Garnisonsartilleri

Morerna hade sitt eget belägrings artilleri på bröstvärnet ovanpå stadens massiva murar och även i citadellet. Försvarsblidorna kunde skada både anfallarna och deras belägringsvapen genom direkta träffar.

Lurig katt

Anglo-normanderna byggde en ”walesisk katt” tänkt att skydda tunnelgrävarna som grävde under en del av den västra muren, för att få den att kollapsa underifrån. Katten var ett belägringsvapen på hjul med ett tak av djurhudar som skulle absorbera kraften från stenar som släpptes mot den från bröstvärnet.

148 AAH Annual Historia SE innehall.indd 148

07.12.2018 08:28

Belägringen av Lissabon

Byte och belöning

För att få korstågsfararna att ställa upp på hans sida sade kung Afonso I av Portugal att de anglo-normandiska, tyska och flamländska styrkorna skulle få bytet från Lissabons invånare och de pengar som mer välbärgade fångar skulle få lämna som lösensumma, medan han skulle få full kontroll över citadellet och den omgivande staden.

BELÄGRINGEN AV LISSABON LISSABON, PORTUGAL, 1 JULI–24 OKTOBER 1147

Korstågsfararnas flotta

För en framgångsrik belägring av Lissabon var det viktigt att få kontroll över Tajos flodmynning som ledde ut till havs. Några fartyg patrullerade rutinmässigt floden för att avbryta alla försök att smuggla in mat till staden, vilket korstågsfararna visste att staden höll på att få slut på.

Av William E. Welsh

edan européerna förberedde sig för julen 1144 erövrade seldjukkrigare det frankiska fästet Edessa, mer än 400 mil åt sydost. Det här djärva tilltaget, utfört av guvernören av Mosul, skickade chockvågor genom den kristna världen. Grevskapet Edessa i övre Mesopotamien hade varit den första korstågsstaten som bildades för att hindra muslimska nationer från att expandera in i det heliga landet 1098 – och nu var det den första att falla. Av rädsla för att kungariket Jerusalem skulle stå på tur kallade påven Eugene III samman ett nytt korståg för att återta den fallna fästningen. Den främste korstågsprästen, Bernard av Clairvaux, förde frågans talan i Flandern och Friesland 1146. Eugene och Bernard skrev även brev till engelsmännen om hjälp, brev som sedan lästes upp högt i kyrkor och katedraler. Som svar satte 10 000 anglo-normander, flamländare och tyskar segel i det andra korståget 1147. Men när flottan ankrade för att fylla på förråden i Porto i norra Portugal väntade den portugisiske kungen Afonso I:s sändebud på dem. Innan de seglade vidare ville han ha deras hjälp med att befria Lissabon från en morisk ockupation. Även om många av korstågsfararna till en början var motvilliga övertalade monarken dem genom att lova dem allt byte i staden, samt pengarna som skulle komma från lösensummor av de mer välbärgade bland gisslan. Lissabon styrdes av den almoravidiska dynastin. Den hade en gång varit en mäktig kraft i regionen, men nu, 1147, hade den tappat mark till flera fiender på den iberiska halvön och var mitt uppe i en intern maktstrid med en rebellstyrka, Almohadkalifatet. Det innebar att almoraviderna var oförberedda när korstågsfararna seglade upp längs Tajo och steg i land i Lissabon den 28 juni. De 4 500 anglo-

normandiska soldaterna slog läger på stadens västra sida, och de 5 500 flamländska och tyska soldaterna på den östra. De två lägren byggde belägringstorn och blidor att avfyra mot stadens murar. Den muslimska garnisonen försökte ofta sätta eld på korstågsfararnas belägringsvapen, men sent på sommaren snappade korstågsfararna upp ett meddelande på väg till härskaren i grannstaden Evora, där Lissabon bad om hjälp eftersom staden nästan hade slut på förnödenheter. De snappade också upp svaret, där det stod att det inte skulle komma någon stödarmé, vilket skickades vidare till fiendens garnison för att krossa deras stridsmoral. Korstågsfararna inledde ett anfall i mitten av oktober för att trötta ut stadens försvar. Flamländ arna och tyskarna satte eld på virket i en stor tunnel, fick en 60 meter lång del av muren att falla, men försvararna täppte igen hålet. Strax därpå sköt anglo-normanderna fram ett belägringstorn mot fästningens sydvästra hörn. Riddare, täckta av bågskyttar, stormade upp på värnet. Av rädsla för att bli dödade kapitulerade muslimerna. Trots den enkla segern gick det sämre när bytet skulle fördelas. Korstågsfararna bråkade med Afonso om kontrollen över fångarna som hölls mot en lösensumma, och de tysk-flamländska soldaterna förstörde processen genom att konfiskera invånarnas ägodelar för att jämnt fördela bytet. De for snabbt in över staden och genomsökte den med våld. Efter att ha tillbringat vintern i Lissabon seglade de korstågsfarare som inte skadats under belägringen, eller tappat lusten till heligt krig, vidare mot Jerusalem den 1 januari 1148. Väl framme i det heliga landet slog de sig samman med franska, tyska och lokala korstågsfarare i ett misslyckat anfall mot Damaskus. De försökte inte ens nå fram till Edessa. I slutändan blev belägringen av Lissabon den enda segern i väldigt misslyckat korståg.

149 AAH Annual Historia SE innehall.indd 149

07.12.2018 08:28

Krig & konflikter

Norra Europas korstågsarmé

SOLDATER 13 000 FARTYG 200

KUNG AFONSO I AV PORTUGAL LEDARE

Den portugisiske kungen insåg att det krävdes en sjöblockad för att lyckas med belägringen, för att hindra män och förnödenheter från att komma in. Styrka En erfaren befälhavare med stor diplomatisk skicklighet som också var rättvis mot korstågsfararna. Svaghet Afonso överlät merparten av striderna till korstågsfararna, vilket minskade hans betydelse.

KORSTÅGSRIDDARNA FRÄMSTA ENHET

Ledare i hjälm och rustning som hanterade meterlånga järnsvärd. Styrka Hög moral som ett resultat av flera års träning och erfarenhet. Svaghet Armborstpilar kunde tränga igenom deras rustningar.

BLIDA

FRÄMSTA VAPEN

Männen drog rep längs kastarens breda ände, och en sten slungades iväg till motsatt sida. Styrka Kunde användas dygnet runt av män som arbetade i skift. Svaghet Det fanns ingen garanti för framgång mot höga, stadiga murar av sten.

01 Gatustrider i förorterna

Anglo-normandiska riddare och bågskyttar strider sig fram genom de västra förorterna på eftermiddagen den 1 juli för att få kontroll över murgrunden och kunna gräva gångar under. Muslimska bågskyttar och armborstskyttar, stöttade av soldaterna på hustaken som bombarderar korstågsfararna med stenar, håller tillbaka korstågsfararna i sex timmar. Trots att försvararna visar hårt motstånd på de branta och smala gatorna säkrar korstågsfararna förorterna.

02 Krigsvapen

Efter att ha samlat virke i två veckor bygger korstågsfararna en rad olika belägringsvapen, som flyttbara belägringstorn, blidor, skjul på hjul och murbräckor, på båda sidor av staden. Den muslimska garnisonen ger sig flera gånger ut för att bränna ner korstågsfararnas belägringsvapen.

03 Förstörda flybridges

Fartyg försöker sänka ner sin flybridge mot murarna längs floden så att soldaterna ska kunna strida sig fram mot räcket. Försvararna använder stenkastningsvapen för att förstöra dem.

08 07 03

tecken på 04 Ett beslutsamhet

Korstågsfararna går i land med merparten av sina fartyg och plockar ner mast och segel för att signalera till garnisonen att de tänkt stanna över vintern om så krävs för att erövra staden. Garnisonssoldaterna hade hoppats att korstågsfararna skulle bli frustrerade av sin brist på framgång och åka vidare till det heliga landet. Det här sänker garnisonens stridsmoral.

05 Förödande bombning

Ett par anglo-normandiska blidor pepprar den västra muren, nära järnporten, när belägringen går in i sitt slutskede. De avfyrar åtta stenar per minut i genomsnitt.

150 AAH Annual Historia SE innehall.indd 150

07.12.2018 08:28

Belägringen av Lissabon strandsatt av högt 07 Torn tidvatten

En ingenjör från Pisa får anglo-normanderna att bygga ett 25 meter högt belägringstorn som står färdigt den 19 oktober. Korstågsfararna rullar fram belägringstornet, som har hytter som skyddar soldaterna från stenar som kastas från försvararnas stenkastningsartilleri, mot den västra muren. Till korstågsfararnas bestörtning blir belägringstornet strandsatt vid högt tidvatten. När vattnet drar sig tillbaka misslyckas garnisonen med att tända eld på det.

08 Kapitulation i sista minuten

Striden rasar i 36 timmar med belägringstornet bara en meter från den västra muren. När det verkar som om korstågsfararna ska sänka tornets brygga mot muren och strida sig in i staden kapitulerar muslimerna genast. På så sätt undviker försvararna ett katastrofscenario där anfallarna har rätt till hela befolkningen om de tvingas inta staden med våld.

Almoraviddynastins muslimska armé

SOLDATER 15 000 FARTYG 0 OKÄND GARNISONSBEFÄLHAVARE LEDARE

Den anonyme befälhavaren stod emot invasionen genom att flera gånger skicka folk för att bränna ner korstågsfararnas belägringsvapen. Styrka Höll ett aktivt försvar under hela den nästan fyra månader långa belägringen. Svaghet Han kunde inte hitta en stödarmé som kunde komma och hjälpa den belägrade garnisonen.

06 10 bland de 09 Bråk kristna

10 Korstågsfararna löper amok

06Tunnel får den östra muren att kollapsa

Flamländarna och rhenländarna gräver en stor tunnel med fem separata ingångar under den östra muren. De fyller tunnlarna med brandfarligt material och tänder på. Elden försvagar jorden och en del av muren kollapsar mot marken. Försvararna bygger snabbt en provisorisk mur av timmer och täpper igen hålet.

Cirka 140 anglo-normander och 160 flamländare och tyskar tillåts komma in i staden den 24 oktober för att övervaka insamlandet av pengar och ägodelar från stadens folk. 200 fler flamländare och tyskar smyger in i staden ändå. Det som skulle bli en lugn process urartar i okontrollerade överdrifter och övergrepp.

GARNISONSSOLDATER FRÄMSTA ENHET

Garnisonssoldaterna förlitade sig i hög grad på projektil- och missilvapen, som båge, armborst, stötspjut och kastspjut. Styrka De använde en genialisk brandfarlig blandning av trä, beck, lin och olja för att sabotera fiendens belägringsvapen. Svaghet Garnisonen hade ett begränsat lager av bra vapen.

ARMBORST FRÄMSTA VAPEN

Armborstet var allmänt förekom mande bland garnisonssoldaterna och krävde inte mycket träning för att hanteras korrekt. Styrka Det fanns gott om tid att ladda om i skyddade positioner i slottstorn och bakom murar. Svaghet Garnisonen fick förmodligen snart slut på pilar, för de kunde inte fylla på förråden.

Flamländarna och tyskarna blir rasande över att kung Afonso håller den mer välbärgade delen av gisslan från staden när kapitulationsvillkoren förhandlas. De hävdar att det här strider mot de ursprungliga villkoren som portugiserna och korstågsfararna kommit överens om. I sista minuten avhåller de sig ifrån att storma det portugisiska lägret och belägra gisslan.

151 AAH Annual Historia SE innehall.indd 151

07.12.2018 08:28

Krig & konflikter

Hitler i krig I vilken utsträckning påverkade führerns militära ledarstil utgången av andra världskriget? Ta reda på det och mer om Adolf Hitlers taktiska tänk i krig.

edan tredje rikets fall 1945 har vår uppfatt ning om Hitlers ledarskap främst kommit från hans generaler. Många av dem hade kommit att ogilla sin tidigare ledare, och med Tysklands fall tog de tillfället i akt att kritisera och förödmjuka führern när de kunde. Men var Hitlers militära ledarstil verkligen så impopulär under fasaden av förtal och svek? Och i vilken utsträckning var hans beslut avgörande för utgången av andra världskriget? ”Mycket av det vi under många år trodde att vi visste om Hitler kom från hans generaler, och de har många skäl till att medvetet eller omed vetet förvanska vad som hände”, säger historikern Geoffrey Megargee. ”De mer eller mindre anklagade honom för att ha startat kriget mot deras inrådan och för att ha förlorat det genom sin inblandning, men det ger oss egentligen inte en rättvisande bild.” När Tyskland förklarade krig mot Polen den 1 september 1939 hade de inte väntat sig ett sådant våldsamt motstånd från Storbritannien och Frank rike. Efter att dessa båda länder hade förklarat krig mot tredje riket blev den tyska befolkningen förtvivlad. Första världskriget var fortfarande färskt i nationens minne, och landet hade just börjat blomstra igen efter de hårda straff som hade införts efter nederlaget 1918, och efter den stora depressi onen på 1930-talet.

Nu drog nazistledaren in dem i ett annat krig mot välbekanta fiender. Trots sin popularitet var inte Hitler immun mot kritik, och vid andra världskrigets inledning märktes en tydlig moralisk nedgång i Tyskland. Men allt det ändrades när Frankrike föll på bara några veckor till följd av Tysklands blixtkrigstaktik. ”När Frankrike väl hade besegratsså misstänker jag att Hitler vid den tidpunkten förmodligen nådde höjden av sin popularitet hos den tyska befolk ningen, eftersom Tyskland på bara några veckor hade lyckats slå ner fienden som hade besegrat dem efter fyra års strider i första världskriget”, säger Megargee. ”Det var något av en kupp.” Ridande på denna framgångsvåg involverade sig Hitler snabbt i alla aspekter av verksamheten i den tyska armén – betydligt mer än vad respektive ledare för andra länder gjorde. Han var känd för en fixering vid detaljer som i bästa fall var störande och i värsta fall skadlig. ”Hitler styrde strategin från början och bestämde vilka Tyskland skulle strida mot, och hans beslut var långt ifrån så impopulära som [hans generaler] senare påstod. De var alla för att starta krig mot Polen, de var alla för att starta krig mot Sovjet unionen – det var inte impopulära beslut av Hitler.” ”Men när vi kommer till nästa nivå av krigföring – operationer, det vill säga planering och

152 AAH Annual Historia SE innehall.indd 152

07.12.2018 08:28

Hitler i krig

153 AAH Annual Historia SE innehall.indd 153

07.12.2018 08:28

Krig & konflikter genomförandet av aktioner – var Hitler ute på tunn is. Han hade viss insikt och några av hans beslut visade sig vara bra, men han hade inte någon systematisk utbildning i denna typ av krig föring – och det märktes.” Den vanliga bilden av Hitler föreställer en människa som inte behöver några råd, en ledare som hellre lyssnar på sin egen magkänsla än på rationella argument från sina generaler. Detta var sant i viss utsträckning. Hitler var misstänksam mot några av sina ledande befattningshavare, som i sin tur kritiserade honom för hans oerfarenhet i krig, och han blev säkert mer misstänksam och oberäknelig allt eftersom kriget fortskred. Med det sagt var det i stort sett officerarna själva som påverkade vår syn på Hitlers ledning, eftersom de var bittra över hans inblandning i deras militära arbete. ”General [Franz] Halder, till exempel – som var generalstabens överhuvud från oktober 1938 till

september 1942 – bibehöll ett slags passiv-aggres siv relation med Hitler. Utåt höll han med om vad Hitler sa, men han försökte sedan komma runt de beslut som Hitler fattade”, påpekar Megargee. Under de första åren av krig skulle Hitler emel lertid förlita sig i stor utsträckning på sina genera ler och söka deras råd om både strategi och taktik, om än vissa mer än andra. Führern var inte bekymmerslöst ovetande – han var väl medveten om det hat några av hans officerare kände mot honom, och han använde detta till sin fördel vid varje möjligt tillfälle. ”Han tenderade att spela ut befälhavare mot varandra. De kastade ur sig sina åsikter vid genomgångar och han gick med den han höll med, så det var ett slags söndra och härska-ledar skap. När han hade bestämt sig för något kunde han vara extremt envis”, säger Megargee. Som nämnts hade führern känsla för detaljer och engagerade sig i alla tänkbara bagateller gäl

lande specifika enheter, och många av hans gene raler fick det svårt om de inte kunde förse honom med exakt information – som till exempel antalet stridsvagnar i en viss division. År 1943 började Hitler ta med sig två stenografmaskiner till sina möten, och trots att många dokument brändes upp i slutet av kriget avslöjar det som har bevarats att Hitlers möten kunde vara intrikata till den grad att de diskuterade mycket små enheters förflytt ningar vid fronten och deras utrustning. Hitlers grad av inblandning började bli ett problem. ”Man skulle kunna hävda att Hitler var alltför detaljerad. När man börjar prata om hur många lastbilar en särskild enhet har till sitt förfo gande – det är bara löjligt av en statschef att försö ka tolka sådant. Det finns ingen möjlighet att han kan förstå situationen tillräckligt bra i en sådan omfattning att det kan att göra en positiv skillnad på slagfältet.” Sådan var omfattningen av hans uppmärksamhet för detaljer, att i slutet av

Invasionen av Polen 1–27 september 1939

Den 1 september 1939 invaderade Nazityskland Polen, och bara två dagar senare förklarade Stor britannien och Frankrike krig mot Tyskland. Andra världskriget hade inletts. Operationen i Polen utformades av general Franz Halder, chef över generalstaben, men det var i slutändan Hitler som gav order om att invadera. Tyskland praktiserade taktiken blitzkrieg (som betyder blixtkrig), och angrep Polens frontlinjer med pansartanks och flygplan innan soldater tog sig in i luckorna som skapades.

Tillvägagångssättet var enormt framgångsrik – även om det inte kom från Hitler. Den 27 september 1939 kapitulerade Polen, om än med en sovjetisk invasion från öst som delade landet. Effekterna av denna operation märktes över hela världen och signalerade början på andra världs kriget. Hitler skulle fortsätta att använda samma taktik i andra länder, inräknat Frankrike 1940.

säger Megargee. ”De allierade blev allt starkare, så tajmingen arbetade mot Tyskland vid det tillfället vilket jag till och med tror att Hitler sade. Men han räknade givetvis med att Storbritannien och Frankrike skulle hålla sig borta från det. Han trodde att de skulle låta Polen gå – han underskattade dem på den punkten.”

Expertens synvinkel

”Hela idén om att starta kriget var ett dåligt strategiskt beslut, men om Hitler nu skulle starta ett krig var detta förmodligen det bästa han kunde göra.”

”Om Tyskland skulle ha ett krig var september 1939 förmodligen den bästa tidpunkten att anfalla”,

Utlåtande: succé

General Franz Halder (vänster) med general von Brauchitsch.

Hitler ser på medan tyska soldater marscherar mot Polen.

154 AAH Annual Historia SE innehall.indd 154

07.12.2018 08:28

Hitler i krig

” När man börjar prata om hur många lastbilar en särskild enhet har till sitt förfogande – det är bara löjligt av en statschef att försöka tolka sådant.”

Frankrike faller

General Halder (t.v. om Hitler), diskuterar planer med general Jodl (t.h. om Hitler) och andra över en stor karta.

10 maj–22 juni 1940

Nedslagen över att både Storbritannien och Frankrike hade förklarat krig visste Hitler att han var tvungen att eliminera Frankrike för att ha någon chans att avvärja de allierade. Så den 10 maj 1940 invaderade Tyskland sin galliska granne. Invasionen bestod av två operationer. Den första var ”Fall Gelb” där tyska styrkor avancerade in i Ardennerna och drev de allierade styrkorna i Belgien tillbaka mot havet. Detta ledde slutligen till massevakueringen av den brittiska expeditionskåren i Dunkerque mellan den 26 maj och 4 juni. En andra operation känd som ”Fall Rot” inleddes den 5 juni där Tysklands överlägsenhet i luften och bepansrade enheter övervann de utarmade franska styrkorna. Tyska trupper tog sig in i Paris den 14 juni, och den 22 juni hade de undertecknat ett vapenstillestånd med Frankrike som skulle se den norra och västra delen av sitt land ockuperat av Tyskland ända till 1944. De två stora operationerna var inte Hitlers verk. Det var dock Hitler som i slutändan övertygade det tyska överkommandot att godkänna planen, som tveklöst var en viktig faktor i att besegra Frankrike. Kampanjen förhindrade det dödläge som hade inträffat under första världskriget, och möjliggjorde för Tyskland att börja rikta sin uppmärksamhet mot andra fiender.

14 maj 1940

Walberswick

26 maj 1940

Calais Boulogne

Tyskland kommer till Bryssel och tar Antwerpen. English Channel

Antwerp

Arras

Cherbourg

Laon

Rouen

21 maj 1940

Tyskland lägger under sig stora delar av norra Frankrike inklusive Abbeville och Amiens.

Sedan

Reims

Paris

02 Nancy

10 maj 1940 River Loire

Tours

14 juni 1940

Tyskland ockuperar Paris.

Tyskland inleder sin kampanj för att ta kontroll över Västeuropa. Dijon

Besancon

Bourges

25 juni 1940

Bay of Biscay

Utlåtande: succé

LUXEMBOURG l Luxemburg

River Seine

Rennes

Frankrike kapitulerar officiellt mot Tyskland då de tre dagar tidigare har skrivit under det fransktyska vapenstilleståndet. Royan

Givet

05Amiens

Havre l LeLeHavre

GERMANY

l Belgien l Tyskland DunkirkBELGIUM Bryssel l Fort Ebon Engel l Lille 04 Namur

Abbeville

Nantes

Moerdijk

Dover

Dortrecht

North Sea

London l

17 maj 1940

Expertens synvinkel

HOLLAND Holland

The Hague Rotterdam

ENGLAND

Allierade styrkor drar sig tillbaka till Dunkerque och evakueras till England.

”Hitler var – särskilt i detta skede av kriget – väldigt nervös över hur det skulle utfalla. Han var mycket orolig över vänsterflanken av attacken som gick igenom Ardennerna till Engelska kanalens kust, och han var orolig över en möjlig fransk motattack. Han var angelägen att få det tyska överkommandot att acceptera [Erich von] Mansteins plan att förflytta sig genom Ardennerna.”

Holland kapitulerar mot Tyskland.

England

FRANCE 08

Frankrike

11 maj 1940

Luxemburg ockuperas avLyon Tyskland. Grenoble

”Hitler hade en bra instinkt när han följde Mansteins förslag. Hitler var på rätt sida i det beslutet.”

Vem var Erich von Manstein?

Manstein föddes i Berlin 24 november 1887. Efter att ha tjänstgjort under första världskriget blev Manstein stabschef över Tysklands södra armégrupp i början av andra världskriget. Han var en av de viktigaste anstiftarna till offensiven genom Ardennerna, ”Fall Gelb”, under invasionen av Frankrike 1940 vilket säkerställde Tysklands snabba seger i Europa. Han uppnådde senare en generals rang, men hans ständiga kritik av Hitlers strategier i kombination med hans oförmåga att vända på slaget vid Stalingrad 1942 ledde till att han avsattes från den tyska armén i mars 1944. Han fångades och fängslades av britterna i augusti 1945, och dog nästan 30 år senare, den 9 juni 1973.

Hitler i Paris efter Frankrikes fall.

155 AAH Annual Historia SE innehall.indd 155

07.12.2018 08:28

Krig & konflikter kriget hade nästan ingen större enhet tillåtelse att förflytta sig utan Hitlers tillåtelse – särskilt när det handlade om reträtt. Bortsett från sin övertro på detaljer började Hitler allt eftersom kriget drog ut på tiden lita allt mer till sina instinkter, och ”det fanns tillfällen då de tjänade honom väl, men många gånger gjorde de det inte”, säger Megargee. ”Då [1944] levde han i ett slags fantasivärld, han trodde på allvar att han skulle kunna bryta igenom de allierades linjer och separera britterna från amerikanerna, att hela västalliansen skulle falla sönder och att han skulle kunna återvända till att bekämpa ryssarna [i öst]. Vid det laget hade hans instinkt övergått till vanföreställningar.” Vid den här tidpunkten i kriget gjorde Hitlers generaler sitt bästa för att övertyga honom att ta till olika taktiker, till exempel att inleda mindre offensiver i stället för stora, men Hitler lyssnade inte på det örat. Trots alla sina tillkortakommanden fattade Hitler ibland smarta beslut, men att alls inleda kriget var inte ett av dem. ”Hela kriget var illa utformat till att börja med. Föreställningen om att Tyskland kunde bekämpa det brittiska imperiet, Sovjet unionen och sedan USA samtidigt var minst sagt problematisk. Folk har frågat mig när jag anser att kriget förlorades, och jag brukar svara 1 september 1939 halvt på skämt.”

Slaget om Atlanten

3 september 1939–8 maj 1945 Trots sin bristande erfarenhet vid markkrig var Hitler ännu mer av en nybörjare när det gällde havet. Han hade inte någon vidare kunskap om flottor, och därför lämnade han oftast de marina operationerna i händerna på de generaler han litade på som Erich Raeder och Karl Dönitz, vilka båda tjänstgjorde som överbefälhavare i tyska marinen under kriget. Slaget om Atlanten var den längsta militära operationen under andra världskriget, och det pågick kontinuerligt från krigets utbrott den 3 september 1939 till 8 maj 1945. Den största delen utkämpades mellan Kriegsmarine och en kombination av Storbritanniens och Kanadas

allierade flottor, och senare under 1941 även Amerikas. Tyskarna förlitade sig kraftigt på sina ubåtar, men hade endast en handfull krigsfartyg tillgängliga. Operationen kretsade till stor del kring de allierades blockad av Tyskland och den påföljande blockaden av Kriegsmarine. Tyska ubåtar försökte attackera konvojfartyg som färdades över Atlanten, men styrkan av de allierade flottorna, i kombination med Hitlers beslut att omlokalisera många ubåtar, innebar att de allierade återfick kontroll över Atlanten och Engelska kanalen efter 1944.

Expertens synvinkel ”Hitler var inblandad i några viktiga beslut, särskilt att ta ubåtar från Atlanten och skicka dem till Norge och Medelhavet. Man kan förmodligen inte hävda att dessa beslut försvagade Atlantenkampanjen, men de hjälpte den verkligen inte.”

Utlåtande: misslyckande ”Hitlers av-på-beslut gällande resurserna till tillverkningen av ubåtarna skadade [operationen] avsevärt.”

Den brittiska flottans stridsskepp HMS Barham exploderar när hennes ammunitionsförråd fattar eld.

Befäl på en jagare eskorterar en stor fartygskonvoj och håller utkik efter fientliga ubåtar. 1941.

Nyckelhändelser under andra världskriget 1939 l Kriget bryter ut Hitler invaderar Polen. Två dagar senare förklarar Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland vilket innebär starten på andra världskriget. 1 september 1939

l Krigföring på Atlanten I nästan sex år pågår den längsta militära kampanjen under världskriget då de allierade och axelmakterna kämpar om kontrollen över Atlanten. 3 september 1939

l Blixtkrig Tyskland tar kontroll över stora delar av Västeuropa inklusive Belgien, vilket kulminerar i Frankrikes kapitulation. 25 juni 1940

l Luftwaffes räder Tyska Luftwaffe påbörjar en luftrumskampanj mot Storbritannien. Det brittiska flygvapnet, RAF, står emot och avgår med segern nästan fyra månader senare. 10 juli 1940

156 AAH Annual Historia SE innehall.indd 156

07.12.2018 08:29

Hitler i krig

Slaget om Storbritannien 10 juli–31 oktober 1940

Med Frankrike besegrat på förvånansvärt kort tid var Hitler osäker på vad han skulle göra härnäst. Nu fick de sätta igång och besluta vad Tysklands nästa drag borde vara. Hitler var alltför medveten om att Storbritannien utgjorde ett betydande hot, och med liten chans om en diplomatisk lösning var han tvungen att anfalla. Förutsättningarna för en potentiell invasion av Storbritannien (Operation sjölejon), var dock allt annat än gynnsamma. Den brittiska flottan var vida överlägsen den tyska flottan (Kriegsmarine), samtidigt som det brittiska flyvapnet utgjorde ett väldigt hot i luftrummet. Om en invasion skulle ske måste den tyska armén få så många soldater i land som möjligt, en operation som Kriegsmarine insisterade på skulle vara omöjlig. Bland en rad andra alternativ valde Hitler så småningom att testa Storbritanniens defensiva kapacitet med en attack från luften. Om tyska Luftwaffe kunde få överhand över det brittiska flygvapnet i luftrummet kunde de hålla den brittiska flottan i schack medan Tyskland genomförde en fullskalig markinvasion. Storbritannien visade sig dock vara en mycket envisare motståndare än Tyskland hade förväntat sig, och RAF var aldrig i särskilt stor fara för att drabbas av nederlag. En av de avgörande faktorerna var Luftwaffes beslut att byta bombningen av brittiska militära mål och flygfält mot terror taktiken att bomba städer som London. När Luftwaffe misslyckades med att ta luftherraväldet sköt Hitler upp Operation sjölejon på obestämd tid i oktober 1940. Men bombningen av civila britter

” Slaget om Frankrike är över. Nu börjar slaget om Storbritannien.” Winston Churchill, 18 juni 1940

Omkring 6 000 Heinkel He 111 byggdes, men oftast blev de utmanövrerade av brittiska Hurricanes och Spitfires.

fortsatte i vad som skulle bli känt som Blitzen.

Expertens synvinkel ”Den vanliga uppfattningen är att RAF var nere för räkning när tyskarna gjorde övergången [från att bomba flygfält till städer], och det lättade i själva verket på trycket [för Storbritannien]. Å andra sidan, medan RAF hade det svårt var allt de egentligen behövde göra att dra sig tillbaka lite längre in i landet och samla sina resurser så skulle de fortfarande

ha kunnat stoppa en invasion ganska effektivt. Jag har inte intrycket av att Luftwaffe någonsin verkligen hade en reell chans att slå ut RAF.”

Utlåtande: misslyckande

”Hitler kan ha varit inblandad i beslutet att gå från att attackera brittiska flygfält och radarstationer till bombningarna av London, men det hjälpte verkligen inte.”

1945 l Invasion av Sovjet Tyskland invaderar Sovjetunionen och bryter därigenom icke-angreppspakten som de två länderna undertecknade 1939. 22 juni 1941

l Pearl Harbor Japanska stridsplan anfaller den amerikanska basen Pearl Harbor och dödar över 2 000 människor. Fyra dagar senare träder Amerika in i kriget. 7 december 1941

l Landstigningarna i Normandie Över 300 000 allierade soldater landstiger i Normandie i norra Frankrike i syfte att bryta Tysklands strypgrepp på Europa. 6 juni 1944

l Hitler dör Hitler begår självmord i sin bunker när Tyskland står inför ett nederlag i slaget om Berlin mot Sovjetunionen. Tyskland kapitulerar sex dagar senare. 1 maj 1945

l Atombombsattack USA släpper atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan och dödar tiotusentals människor på ett ögonblick. Den 2 september kapitulerar Japan och andra världskriget upphör. 6 och 9 augusti 1945

157 AAH Annual Historia SE innehall.indd 157

07.12.2018 08:29

Krig & konflikter

Invasionen av Sovjetunionen 22 juni 1941–24 juli 1944 Kulmen på Hitlers inblandning i sin armé inträffade 1941 när han bestämde sig för att invadera Sovjetunionen. Tysklands kamp mot Röda armén började med den fem månader långa Operation Barbarossa 22 juni 1941 och kulminerade när Sovjet befriade Minsk (Vitryssland) och Majdanek (Polen) i juli 1944. Hitler och hans generaler trodde att Sovjetunionen skulle falla om Tyskland utförde en ihållande attack. De förmodade, en smula naivt, att Röda armén skulle kollapsa och att det sovjetiska folket skulle kapitulera efter en kort militär insats, vilket skulle möjliggöra för Tyskland att ockupera stora delar av Sovjetunionen och fokusera på Stor britannien i väst. Hitlers underskattning av Sovjetunionen var en avgörande brist. Hitler debatterade en hel del gällande Barbarossa och riktningen på huvud attacken. Skulle den gå till Moskva eller till Ukraina och upp genom Leningrad? Hitler beslutade sig för att fokusera på de ekonomiska resurserna i Sovjet unionen i stället för på huvudstaden. Hitler hade bra instinkter i det fallet, men beslutet att anfalla Sovjetunionen var dåligt. Ryssarna vägrade lägga sig platt som tyskarna hade förväntat sig att de skulle göra. Hitlers ledning av operationen under sommaren 1941 var tillräcklig, men hans vägran att lyssna till sina generalers råd när invasionen drog ut på tiden var en stor brist. Tysklands blixtkrigstaktik som hade varit så framgångsrik tidigare under kriget eliminerades av Röda Arméns taktik att hålla tillbaka innan de inledde motoffensiver. I december 1941 var Tyskland vid Moskvas portar, men ryssarna fortsatte att anfalla och tröttade ut tyskarna. Vintern närmade sig och många av Hitlers generaler föreslog att den tyska armén skulle retirera och förstärkas innan den slog till igen under våren 1942. Hitler var emellertid orubblig i att armén skulle hålla sina positioner överallt för att säkerställa att de inte förlorade något av sin tunga utrustning, något han kritiserades mycket för. Hans beslut var tveklöst rätt

först, men senare i kriget blev han alltför fäst vid tekniken. Då deras första försök att besegra Sovjetunionen misslyckades skulle Tyskland prova ännu en gång innan kriget var över. Hitler och hans generaler var övertygade om att Röda armén var på fallrepet och att upprepade anfall skulle trötta ut dem. Men ryssarna stod emot, och efter att de framgångsrikt hade försvarat nyckelstäder som Moskva 1942 hade Hitler få andra val än att retirera.

Baltikum, och kanske andra delar av Sovjetunionen. Men Hitler trodde att de skulle driva igenom en snabb militär seger och såg ingen anledning att kompromissa. Han övertygade sig om att Röda armén måste vara på fallrepet, och fortsatte över vintern med att försöka ta Moskva och försöka avancera i söder, och det gjorde slut på krafterna. Resultatet blev att tyskarna befann sig i Sovjet mitt i vintern utan riktig utrustning, utan någonstans att ta vägen och sårbara för de ryska motoffensiverna.”

Expertens synvinkel

Utlåtande: misslyckande

”Folkmordet på judarna och de generella övergreppen på och förstörelsen av den sovjetiska befolkningen gjorde det omöjligt att komma till någon form av överenskommelse med det sovjetiska folket. En invändning är att om tyskarna hade gått in med en annan inställning kunde de ha [lockat till sig] Ukraina och

”Om man bortser från det dåliga beslutet att alls angripa Sovjet unionen gjorde Hitler ganska bra ifrån sig – men det första måste vara avgörande.”

Finland

1 juli 1941

Den 1 juli kontrollerar Tyskland Riga, Dvinsk, Minsk och Lvov.

Baltic Sea

02 l

Riga

8 september 1941

Leningrad

Tyskland inleder belägringen av Leningrad.

5 december 1941

Ryssland

Med vinterns inträde beordrar Hitler armén att anta defensiva positioner och Operation Barbarossa slutar.

Minsk

Moskva l

05 27 november 1941

01 22 juni 1941

Tysklands invasion av Sovjetunionen inleds.

Tyskland avancerar till Moskva men framstegen hejdas av en sovjetisk motoffensiv.

04 Kiev l

19 september 1941 Tyskland tar kontroll över Kiev, Ukrainas huvudstad. l

Ukraina

Sea of Azov Black Sea

SS Division Panzer Totenkopf (dödskallarna) inväntar order, 1941.

158 AAH Annual Historia SE innehall.indd 158

07.12.2018 08:29

Hitler i krig

Tyska soldater tar sig in på ryskt territorium i bepansrade fordon. Juni 1941. Hitler poserar med sina ledande befattningshavare och generaler i juni 1940.

En soldat försvarar den tyska linjen med ett maskingevär av modell MG 34.

Inledningsvis gjorde Tyskland stora framsteg i Sovjetunionen, men pendeln svängde när vintern satte in.

Med den giv Hitler hade tilldelats – eller snarare den giv han hade gett sig själv – lyckades han hantera sig själv, och armén, på ett rimligt sätt i början av konflikten. Invasionen av Polen var tveklöst den handling som fick krigets hjul att börja snurra, och sättet på vilket Tyskland besegrade inte bara Polen utan även andra nationer, som Frankrike, var lovande. Snabbt och effektivt hade de tagit kontroll över en stor del av Europa tack vare Hitlers övertygelse att Frankrike kunde besegras. Vad han emellertid inte räknade med var Storbritanniens hårdnackade vägran att delta i diplomatiska förhandlingar av något slag. ”När Storbritannien inte ville ge sig blev hans valmöjligheter extremt begränsade. Han befann sig i en ekonomisk knipa – han skulle inte kunna fortsätta att strida mot britterna i det långa loppet eftersom Tyskland förr eller senare skulle göra slut på sina krafter – även med eventuellt stöd från Sovjeunionen. Så han fattade beslutet att anfalla Sovjetunionen av strategiska, ekonomiska och ideo logiska skäl – något han mer eller mindre hela tiden hade haft för avsikt att göra ändå. Beslutet baserades på antagandet – vilket hans generaler delade och backade – att Sovjetunionen skulle kollapsa – att det skulle bli en kort militär kampanj som skulle utplåna den Röda armén. Uppenbarligen gick det inte så bra.” Kriget kom till en punkt 1941 där ett tyskt nederlag såg oundvikligt ut och Hitlers strategiska val blev än mer begränsade. 1942, efter ett andra misslyckat försök att besegra Sovjetunionen, menar

Megargee att för Hitler var det ”bara en fråga om att hålla ut så gott han kunde i hopp om att den allie rade koalitionen skulle upplösas. Och situationen blev mer baserad på vanföreställningar än något annat.” 1945 dikterade Hitler för sina generaler exakt vad de skulle göra, och han hade väldigt lite förtroende kvar för någon av dem. Men vid det laget – och kanske mycket tidigare, baserat på världens samlade strategiska kunskaper – hade Hitler inget hopp om att leda det Tredje riket till en slutlig seger. ”Ärligt talat så tror jag att hans största strategiska misstag var att starta kriget. Bortom det kan man gå in på detaljer, och man kan ha synpunkter på vart och ett av hans strategiska beslut efter det – att förklara krig mot Sovjetunionen och Amerika till exempel – men det var en del av det krig som Tyskland kanske inte var förutbestämda att förlora, men sannerligen inte skulle vinna enkelt.” Hitlers allt mer irrationella status var inte krigets avgörande faktor, men det är ingen tvekan om att hans ledarstil inte gjorde något för att hjälpa vad som redan var ett svårt läge för Tyskland. Det är möjligt att tredje riket skulle ha slagits ner även om de hade haft de bästa generalerna i världen – det får vi aldrig veta. Vad vi däremot vet är att Hitler inte var den stora militära ledare som han själv ansåg sig vara. För hans få segrar led han desto fler förluster, och hans vägran att agera förnuftigt snabbade på Nazitysklands färd mot det oundvik liga nederlaget.

” 1945 dikterade Hitler för sina generaler exakt vad de skulle göra – han hade väldigt lite förtroende kvar för någon av dem”

159 AAH Annual Historia SE innehall.indd 159

07.12.2018 08:29

MISSA INTE! I BUTIK

15/1

AAH Annual Historia SE innehall.indd 160

07.12.2018 08:29

I BUTIK

22/1

I BUTIK

8/1

AAH Annual Historia SE innehall.indd 161

07.12.2018 08:29

I BUTIK

22/1

AAH Annual Historia SE innehall.indd 162

07.12.2018 08:29

I butik

15/1

Untitled-5 3

21.12.2018 09:42 05.12.2018 10:17

HISTORIA SPÄNNANDE

Människor & händelser som förändrat världen

SPORT & FRITID

Upptäck de fantastiska berättelserna om historiens mäktigaste monarker.

Bekanta dig med några av sportens främsta ikoner och historiens mest populära nöjen.

FORNA CIVILISATIONER

KRIG & KONFLIKTER

Utforska de framstående civilisationerna som la grunden för världen som vi känner den idag.

SPÄNNANDE HISTORIA

HÄRSKARE & KUNGLIGHETER

Läs om de största krigen och konflikterna genom tiderna, och möt dem som var med.

2019-12 / 129:-

TIDSAM 4906-12 SPECIALRETUR V. 10

7 388490 612907

Untitled-5 4 Cover Historia SE_Bens_final.indd 1

21.12.2018 09:42