Betydelsefulla möten - Politiker berättar

BETYDELSEFULLA MÖTEN - POLITIKER BERÄTTAR

BETYDELSEFULLA Mﾃ傍EN

Du 채r

BETYDELSEFULL

Catherina Ronsten & John Leander (red.)

Betydelsefulla möten & förlag www.betydelsefulla.se Betydelsefulla möten - Politiker berättar Inspirerande personliga berättelser ©2010 Betydelsefulla möten ISBN 978-91-977069-7-1 Citera oss gärna! Uppge källan.

Omslag: 5 Senses Communication - www.5senses.se Kapitelbilder: Kenneth Larsson 5 Senses Communication - www.5senses.se Kampanjstjärna: Pia Pettersson, Betydelsefulla möten Sjöstjärnan s. 161 fotograf: Ken Lönnström Portträttbilder: se sidan 167 Layout: BM Första upplagan, första tryckningen Tryck: Östertälje Tryckeri AB Denna bok är tryckt på miljövänligt framställt papper.

BETYDELSEFULLA MÖTEN-SERIEN Betydelsefulla lärare - berättelser om lust och växtkraft Betydelsefulla möten i vården - berättelser om sorg och glädje Betydelsefulla möten i idrotten - berättelser om glädje, svett och tårar Betydelsefulla möten - Entreprenörer berättar Du är betydelsefull Betydelsefulla möten - Politiker berättar Läs och njut av hur mycket vi alla har chans att betyda för varandra.

KOMMANDE BÖCKER Betydelsefulla möten - Kända berättar Betydelsefulla möten i skolan Betydelsefulla möten - Välkommen till världen Betydelsefulla möten - Integration som möjlighet Betydelsefulla möten - Ledare & chefer Och många många fler...

Vill du ha chans att komma med med dina betydelsefulla möten?

Gå gärna in på www.betydelsefulla.se - där kan du enkelt lämna berättelser

�

Du - just du kan gĂśra hela skillnaden.

INNEHÅLL FÖRORD - DEMOKRATINS VAGGA AV CATHERINA RONSTEN

8

MOD - ATT SÅ ETT FRÖ

12

KRAFT - HUR TÄNKER DU DÅ?

44

INSPIRATION - SPÅR I SANDEN

70

LUST - EN KÄLLA AV GLÄDJE

100

FRAMTIDSTRO - ETT NYFIKET HJÄRTA

132

EFTERORD - ALLA HAR NÅGOT ATT ERBJUDA AV JOHN LEANDER

158

Demokratins vagga

D

et är glädje, engagemang och spänning både på och mellan raderna i den här boken. Det är många som är engagerade i ett politiskt parti, men det kunde vara så många fler. Hemma i soffan och vid fikat på jobbet är det vanligt att tycka till om både det ena och det andra. För att sen överlåta själva arbetet till någon annan. Men tänk om vi kunde få fler att sträcka upp handen och säga: ”Ja, jag är med, vad skall jag göra?”

I Betydelsefulla möten – Politiker berättar vill vi ge dig chans att se våra politiker från en annan sida än den som vi vanligtvis möter. Vi vill beskriva glädjen det ger att jobba tillsammans för något man tror på.

Här får du möjlighet att stå tätt intill partiledare, språkrör, ungdomsförbundsordförande, kommunalråd, partistyrelseledamöter och medlemmar i sju av landets partier. De bjuder alla på vardagsnära berättelser, direkt ur hjärtat. Enkelt, intressant och engagerande.

Under året som gått har vi efterlyst berättelser av och med politiker. Vi har bett dem berätta om möten som gjort skillnad för dem.

Alla politiskt aktiva har haft möjlighet att bidra med berättelser med fokus på möten eller ögonblick då saker och ting förändrades. Det är med stolthet vi här kan presentera berättelser av och med representanter från våra sju största partier.

Det vi publicerar här ett litet urval av alla härliga berättelser som inkommit. Alla ungdomsförbundsordföranden medverkar med sina betydelsefulla möten. Det är vi mycket glada för. Några har vi ’jagat’ mer än andra. Några partiledare har valt att vara med. Andra har tackat nej på grund av tidsbrist. Det har vi förståelse för. Att vara politiker tar tid.

BETYDELSEFULLA

8

MÖTEN

FÖRORD

I Betydelsefulla möten – Politiker berättar möter ung gammal, vänster gör gemensam sak med höger och människor från andra sidan världen sätter starka positiva avtryck i vårt avlånga land. Aktiva och engagerade politiker är människor som tagit ställning och tagit steget. De som vill medverka och delta för att skapa det samhälle de tror på.

Hela boken är en hyllning till landets politiker. Det är vår förhoppning att vi med hjälp av berättelserna skapar möjlighet för fler att känna att de vill vara med och påverka. Att ge dig en känsla för hur spännande och inspirerande det kan vara att tillsammans med andra göra något man tror på. Att vi får fler som tar steget och sträcker upp handen med orden: ”Räkna med mig, jag är med – vad ska jag göra?”

Varje dag innebär en ny chans att vara med och påverka och medverka - att aktivt vara med och skapa det samhälle du vill ha. Vill du vara med?

Följ med på en spännande resa tillsammans med människor som valt att bidra.

Catherina Ronsten Grundare och kreativt ansvarig Betydelsefulla möten

POLITIKER

9

BERÄTTAR

”

Du är unik och fulländad precis som du är.

Du är viktig bara för att du är du.

Allt du gör spelar roll.

CATHERINA RONSTEN

kapitel 1

MOD sรฅ ett frรถ

Mamma… när är du ledig nästa gång?

GUNILLA GOMÉR 50 ÅR (KD) 2:E VICE ORDF KOMMUNFULLMÄKTIGE, LEG SJUKSKÖTERSKA ALINGSÅS

KLOCKAN VAR HALV sex på morK

ggonen. Kläderna låg färdiga i tre h högar, dagisväskorna var packade o och klara. Barnen väcktes. William v vaknade lätt, han var van vid morggonrutinerna. Men Rickard behövde h hjälp. För honom var varje morgon eett töcken. Samuel, skulle snart fylla ffyra. Honom klädde jag på medan h han ännu sov. Under tiden gick min m man Carl ut för att skrapa rutorna o och skotta garageuppfarten. Det blev aalltid rörigt i den lilla hallen när det ar dags att få på ytterkläderna. tterkläderna D var Den här morgonen var jag irriterad på minsta lilla. Min ton var vresig: ”Stå still! Skynda nu! Dagis väntar! Jag måste komma i tid!”

Samuel tittade ned på sina skor och viskande: ”Mamma…” ”Ja!” ”Mamma… när är du ledig nästa gång? ” ”På torsdag.”

Nu hade Samuel gråten i halsen. ”Är det långt kvar till torsdag? Jag vill inte detta mera.”

BETYDELSEFULLA

12

MÖTEN

Fyra år gammal, hade han lyckats hitta min ömma punkt och påtalade en sanning jag länge försökt förtränga.

Nästa morgon kunde jag knappt gå ur sängen. Jag kände min puls slå 150 pulsslag i minuten – i vila! Carl fick ensam ta barnen till dagiset.

Jag tog en taxi till vårdcentralen för jag kunde inte köra själv. Läkaren sjukskrev mig för akuta stressymtom och utbrändhet. Efter det kom samtalsterapi att stå på mitt schema under lång tid. Under terapin fick jag lära mig att lyssna på min inre röst. Det gjorde jag och den skrek: Var hemma! Ta hand om barnen!

Jag valde att lyssna på mig själv och efter det visste jag vad jag ville.

Men när jag började titta närmare på möjligheten att vara hemma med barnen märkte jag att det inte var ett val jag kunde göra. Samhället och dess system förutsatte i princip att båda föräldrarna arbetade heltid. På en lön skulle min familj hamna långt under existensminimum.

Dessutom var det en ideologiskt mycket laddad fråga. I sorlet av alla nymodigheter som feminism, genusperspektiv, jämlikhet och karriär hörde jag: ”Tänk på pensionen. Du tappar dina yrkeskunskaper. Du slänger bort din högskoleutbildning. Du ligger samhället till last.”

Men jag fortsatte att lyssna på vad hjärtat sa mig. Jag hade aldrig tidigare varit intresserad av politik, men förstod nu att jag med politiska medel måste jobba för att få till stånd förändringar. Det var inte så svårt eftersom flera tänkte som jag. Jag blev en frontfigur i Föräldraupproret som pågick över hela landet och det vi gjorde gav slutligen ett resultat.

POLITIKER

13

BERÄTTAR

Nu har vårdnadsbidraget öppnat möjligheten för föräldrar att vara hemma lite längre än föräldrapengen varar. Jag är så glad för att min fyraårige Samuel sa ifrån den där gången i hallen. Det var där jag blev en engagerad politiker som kommer att fortsätta kämpa för att alla föräldrar ska kunna vara hemma lite längre med sina barn. För varje familj är unik och föräldrarna måste få möjlighet att få välja livsstil.

För egen del har allt det här gett mig en insikt om att det går att förändra och påverka i frågor som är viktiga för mig. Det har gett mig en ökad självkänsla av att faktiskt få göra skillnad. Att går att använda mig av min personliga erfarenhet i mitt politiska arbete.

BETYDELSEFULLA

14

MÖTEN

”

För egen del har allt det gett mig en insikt om att det går att förändra och påverka i frågor som är viktiga för mig.

GUNILLA GOMÉR

POLITIKER

15

BERÄTTAR

Han står upp för det som är rätt MAGNUS ANDERSSON 28 ÅR FÖRBUNDSORDFÖRANDE (CENTERPARTIETS UNGDOMSFÖRBUND) SOLNA

DET VAR MED andan i halsen jag D

kom k till lunchmötet. Mannen som jag j skulle träffa satt redan där och väntade. v Det kändes lite pinsamt, men m han avdramatiserade snabbt min m sena ankomst och förvandlade mötet m till en oförglömlig stund. Jag har h aldrig träffat någon som Sture Linnér.

L När N jag satte mig mittemot den 90årige å mannen på restaurangen var det d han som frågade mig om hur det var v att vara ung idag. Jag blev förvånad. Jag hade ju förväntat mig att jag skulle ställa frågor till honom. Att jag skulle lära mig av honom och förstå mer om hans alla äventyr och viktiga uppdrag. Istället nästan tvingade han mig att berätta om mig själv. Jag fick hålla på i minst 20 minuter medan han lyssnade mycket uppmärksamt och intresserat.

När han sen började berätta om sig själv framstod hans intresse för mig och mina generationskamraters livsförutsättningar som ännu mer fascinerande. Sture Linnér hade varit med om händelser som fick mig att baxna. Han hade arbetat direkt under FN:s legendariske generalsekreterare Dag Hammarskjöld, han hade förhandlat med Kambodjas diktatorer och han hade varit inblandad i Vita Rosen, en motståndsrörelse mot nazismen i Tyskland under 2:a världskriget.

BETYDELSEFULLA

16

MÖTEN

Det fanns så mycket dramatik i hans liv och det slog mig att han flera gånger ställts inför moraliska utmaningar som krävde stort mod och civilkurage. Han var i Tyskland som forskarstuderande när han involverades i Vita Rosen.

Precis innan Gestapo ringade in Vita Rosens medlemmar och avrättade dem genom halshuggning lyckades Sture fly till London med flygblad som senare användes vid propagandabombningar över Tyskland.

Några decennier senare befann han sig mitt i en annan brutal diktatur, Kambodja. Han var där för att verka som diplomat, men redan första natten hade han sett tillräckligt med elände för att det skulle räcka en hel livstid. Han bröt ihop och blev oväntat omhändertagen av en 13-årig flicka. Sture var så nere att han bad henne stanna kvar hos honom. De pratade och han fick veta att hennes föräldrar hade dödats.

Han frågade henne vad hon helst av allt ville. Hon ville därifrån. Han frågade om hon var beredd att riskera livet. Hon svarade ja. Då bestämde sig Sture för att sätta henne i sin FN-bil och köra henne till Thailand. Detta gjorde han med fara även för sig själv och det i samma veva som han också satt med Kambodjas diktatorer och genomförde diplomatiska förhandlingar. Sture hade, kort sagt, en moralisk hållning utöver det vanliga och som han har hållit fast vid genom alla dessa år och prövningar. Han har alltid stått upp för allt som är rätt och gör det än. Fortfarande tar han sig tid för oss unga ledare. Han föreläser på Handelshögskolan varje år, för att ge stöd och engagemang till framtidens ledare.

POLITIKER

17

BERÄTTAR

Det häftigaste är att jag inte tror att han ser det som en livsgärning, utan gör det bara för att det är roligt. Jag har träffat Sture Linnér flera gånger nu och jag blir lika fascinerad varje gång. Han är en sån varm personlighet och man blir så glad av att möta honom. För mig har mötet med Sture Linnér gjort att jag bättre förstår hur mycket det stora och det lilla hänger ihop. Jag kan lyfta blicken och fyllas av en känsla av att man som enskild individ verkligen kan göra skillnad. Att det går att göra mycket om man bara bestämmer sig för det.

BETYDELSEFULLA

18

MÖTEN

”

Det går att göra mycket om man bara bestämmer sig för det.

MAGNUS ANDERSSON

POLITIKER

19

BERÄTTAR

Nu tas mina erfarenheter på allvar GUNILLA WERME OLSSON 54 ÅR (FP) VICE ORDFÖRANDE FÖR FOLKPARTIET I ÖREBRO, SKOLSKÖTERSKA ÖREBRO

FRITIDSGÅRDAR STÄNGDES, FÄLTASSISTENTERNA fick gå och kvar-

terspoliser togs bort. Trots att man inom socialdemokratin hävdade att man ville värna de utsatta i samhället. Jag såg det hända mitt framför mina ögon. Jag hade jobbat många år som skolsköterska på två skolor där majoriteten av eleverna hade utländsk bakgrund. Många var flyktingar och jag fick nära kontakt med barn som hade det svårt. Jag fick höra att föräldrar hade blivit sjukpensionärer, inte för att de var funktionsnedsatta, utan snarare för att de varit sjukskrivna för länge för att bli delaktiga i samhället. De hade aldrig fått en ärlig chans.

Mitt engagemang har vuxit med åren. Jag pratade ofta och mycket om att någonting måste göras. Jag sa väl också någon gång, mest på skoj, att man borde bli politiker. Men en dag stod det klart att en arbetskamrat, Malin, hade tagit mig på orden.

Eftersom Folkpartiet har en öppen nominering så kan i princip vem som helst bli nominerad av vem som helst. Malin ville nominera mig till Folkpartiet i Örebro. Hon frågade mig först om jag var intresserad.

Något överrumplad svarade jag att det nog skulle vara kul. Så hon nominerade mig och sen blev jag ganska omgående inbjuden till en träff för nya medlemmar, där varje nominerad blev intervjuad var för sig. Det var inte så dramatiskt och jag hamnade på plats 46 på partilistan. Redan vid första valet hade jag dock avancerat till plats 15. Det visade sig att mitt engagemang utanför politiken hade större betydelse än jag först insett.

BETYDELSEFULLA

20

MÖTEN

I samband med valet mötte jag en somalisk kvinna som frågade hur hon skulle bära sig åt med personvalet för hon ville rösta på mig. Hon visste vem jag var och vad jag stod för!

Jag är glad för att Malin tog initiativet att nominera mig. Att jag tog steget in i politiken har gjort att jag fått mer inblick och att jag har kunnat lyfta fram mina åsikter om all den utsatthet jag bevittnat. Tidigare var jag mest frustrerad över att inte kunna påverka. Numera känner jag att jag blir lyssnad på och att min erfarenhet tas på allvar. Jag kan påtala vad jag anser behöver förändras och se till att någonting verkligen händer.

Inte oväntat sitter jag i Skolnämnd Nordost och i Vuxen- och arbetsmarknadsnämnden och har bland annat varit med om att driva fram att allvarlig mobbning alltid rapporteras, och att alla niondeklassare och förstaårsgymnasister som söker feriejobb också ska få det.

POLITIKER

21

BERÄTTAR

Hur tänker du då?

SPRÅKRÖR FÖR

SOFIA BOTHORP 40 ÅR (MP) MP KARLSKRONA, KOMMUNSTYRELSELEDAMOT, JOURNALIST KARLSKRONA

JAG KOMMER ALDRIG att glömma Sten Lundgrens blick. Första gång-

en jag såg den var jag 23 år och hade just klivit in på tidningen Vi:s redaktion. Jag ville jobba som praktikant där för att jag var nyfiken på Vi-skogen, ett trädplanteringsprojekt som de drev vid Viktoriasjön i Kenya.

Sten Lundgren var 73 år men i hans ögon fanns en vital låga. Jag märkte direkt att vi hade en stark personkemi. Och det var en riktig iakttagelse för efter att jag jobbat på Vi i några månader frågade han om jag ville följa med till Kenya och se trädplanteringarna.

Givetvis tog jag chansen och det blev en resa som fullständigt vände upp och ner på min världsbild. I Kenya noterade jag saker som jag upplevde som oförsonliga motsägelser. Jag såg svenskar som var typiska vänstermänniskor, men som på plats i Kenya höll sig med tjänstefolk.

Jag såg en omfattande gatuprostitution som fick mig att se rött. Men varje gång jag blev upprörd och sa mitt hjärtas mening till Sten så kom han med invändningar: ”Hur tänker du då? Om de inte hade fått arbeta hos svenskarna hade de kanske varit i en gruva med mycket sämre lön.” ”Hur menar du? När de säljer sig på gatan kanske de försörjer hela sin familj. Alternativet kan vara att de hugger av en arm och blir tiggare.”

Det var inte så att han försvarade sakernas tillstånd. Men han ville ge mig perspektiv. Få mig att se djupare och visa mig att livet är fullt av gråzoner. Att ingenting är svart eller vitt.

BETYDELSEFULLA

22

MÖTEN

Vid ett tillfälle var vi hos en familj som hade ett mangoträd. Familjen hade tio barn och i trädet hängde två mogna mangofrukter. Mamman i familjen tog ner frukterna och serverade dem till mig och Sten, medan barnen hungrigt tittade på. Jag kände att jag nästan ville skrika att hon skulle ge frukterna till sina barn. Men då gav Sten mig en blick som tydligt sa att jag skulle vara tyst och äta.

Episoden blev en lektion i hur relativt begreppet fattigdom och rikedom kan vara. Och hur man kan hantera varandra med respekt. Kvinnan som gav oss frukten ville verkligen visa att hon hade någonting att bjuda på. Innan vi gick återbördade vi i tysthet hennes givmildhet genom att betala rikligt för kaffet vi druckit. Det Sten lärde mig på den här resan var att ingenting är enkelt. Han fick mig att förstå att det var skadligt att låsa sina sinnen. Istället måste jag våga vara människa. Jag hade ju rest som backpacker innan men då hade jag inte alls konfronterats med mina fördomar så som jag gjorde på resan med Sten.

När jag sa till honom att jag ville bli biståndsarbetare sa han: ”Varför då? Tror du att de inte kan klara sig själva? Vad har du att tillföra som de inte själva redan kan?”

Han ifrågasatte det inlärda vilket ledde till att jag började se bakomliggande orsaker som jag inte tänkt på. De öppnade sinnena har jag haft enorm nytta av sedan dess. De ögonblick jag känner mig som mest stolt i politiken är när jag lyckas plocka ner de hårda murarna mellan svart och vitt. När jag lyckas få alla i ett politiskt samtal att ifrågasätta sina egna åsikter med frågan: ”Hur tänker du då?”

POLITIKER

23

BERÄTTAR

Rubriken som gjorde det MARIA GARDFJELL 45 ÅR (MP) KOMMUNALRÅD

UPPSALA

JJAG SKULLE SNART fylla 40 år och

U Uppsala Nya tidning skulle skriva een artikel på familjesidan om mig.

D De skulle skriva om mitt entrepren nörskap och engagemang i miljörrörelsen. Uppenbarligen gjorde jag iintryck på journalisten Eyal Sharon K Krafft som gjorde intervjun. ””Maria, du måste bli politiker”, sa h han helt oväntat. ””Nej, nej”, svarade jag och skrattade. ””Jo, det måste du.”

Jag försökte vifta bort hans befängda b idé och sa skämtsamt: ”Okej då, jag får väl ta lite samhällsansvar nu när jag fyller 40.”

Då skrattade han också och jag uppfattade skämtet som avslutat. Åtminstone tills jag slog upp UNT:s familjesida, tidigt på min 40-årsdag, och såg en rubrik som löd ungefär: ”Hon vill bli politiker”.

Det måste vara ett practical joke, tänkte jag. Men innan klockan slagit nio ringde telefonen. Det var Niclas Malmberg, Miljöpartiets kommunalråd i Uppsala. Jag hade träffat honom en gång tidigare. Då hade jag sagt till honom att han inte borde göra alla Miljöpartiets uttalanden i media.

BETYDELSEFULLA

24

MÖTEN

För det var inte bra att det alltid var han ensam som blev så hårt ansatt av kritik. Nu spillde han ingen tid: ”När börjar du?”, frågade han.Jag förklarade vänligt, men bestämt för honom att rubriken han läst inte stämde, att jag inte alls tänkte bli politiker. ”Men att det vore trevligt att äta lunch någon dag så att jag kan få lite mer information om Miljöpartiet och kommunpolitiken”, la jag sedan till av allmän artighet. ”Visst”, sa Niclas och sedan la vi på.

När vi fick till det där lunchsamtalet en månad senare var det som om telefonsamtalet aldrig avslutats. Jag hann inte sätta ner tallriken på bordet på lunchrestaurangen innan Niclas sköt från höften: ”Maria, du måste ställa upp i Gatu- och trafiknämnden.” ”Jaha”, svarade jag och satte överrumplat ner tallriken. ”Men jag är ju inte medlem i Miljöpartiet. Jag borde få fundera lite på saken.” ”Det måste vara klart före klockan två.”

Det var snabba ryck, men Niclas verkade veta vad han gjorde, för på något sätt fick han mig att tacka ja. Jag läste partiprogrammet, konstaterade att det var mycket bättre än jag föreställt mig och jag blev medlem. Sen, efter ytterligare en eller högst två månader blev jag uppringd på mobilen av en person från valberedningen som sa: ”Du har blivit nominerad till provvalet. I vilka val ställer du upp? Riksdagsvalet, landstingsvalet eller kommunalvalet?”

POLITIKER

25

BERÄTTAR

Just då promenerade jag på gågatan i Uppsala. Tankarna började snurra i huvudet.

Jösses, varför har jag inte tänkt på det här?

Men jag fann mig och svarade kommun- och riksdagsval. Det slutade med att jag blev vald till kommunfullmäktige och fortsatte som ledamot i Gatu- och trafiknämnden.

Nu har det gått några år och jag har tillträtt som Niclas Malmbergs efterträdare. Jag blir glad när Uppsalaborna ringer mig och förklarar sina synpunkter. Eller när en forskare, fackföreningsombudsman eller företagare hör av sig och vill ge mig information. Det är roligt att ta ansvar. Det var ju det man skulle göra när man fyllt 40…

BETYDELSEFULLA

26

MÖTEN

”

Det är roligt att ta ansvar.

MARIA GARDFJELL

POLITIKER

27

BERÄTTAR

Ett bredare perspektiv CHARLIE WEIMERS 28 ÅR (KDU) FÖRBUNDSORDFÖRANDE

HAMMARÖ

NÄR JAG VAR barn gick jag inte N

p dagis utan jag togs om hand av på min mormor och morfar. Min morm mor var en fantastisk historieberätm ttare och genom henne fick jag veta mycket om hur det var förr. m H hade vuxit upp som arbetarbarn Hon i den gamla bruksorten Skoghall och jjobbat på Stora Ensos fabrik. Hon o och morfar tog ibland med mig på b bilfärder och visade olika platser och b berättade om en tid då man verkligen sskilde på folk och folk. En gång åkte vi till exempel förbi en gammal tennisplan. Hon pekade och sa: ”Här fick inte arbetarbarnen spela. Det fick bara disponentbarnen göra.”

Alla hennes berättelser om skilda livsvillkor, om klasskillnader, präglade mig starkt. Hon gav mig insikter som gjort att jag ville slåss för alla människors lika värde.

I kontrast till mormor och morfar var båda mamma och pappa egna företagare. Min mamma hade frisersalong, medan min pappa var en mångsysslare, med försäkringar som huvudsyssla. Under 1990-talets krisår hade de en tung period. Det gick mycket upp och ner och naturligtvis märkte också jag av hur de fick kämpa.

BETYDELSEFULLA

28

MÖTEN

Det var mycket diskussioner hemma om vad som var rätt och fel. Mamma och pappa var inte särskilt politiska egentligen, men jag minns att pappa kunde konstatera saker som att: ”Det är konstigt att det är mer socialt accepterat att bli miljonär på lotto än att tjäna ihop pengarna själv.”

När jag blev tonåring och började uttrycka egna åsikter, blev det en säregen partipolitisk blandning. Å ena sidan kände jag avsmak för att dela upp människor i grupper och klasser. Å andra sidan hade jag en lika stark vilja att enskilda individer verkligen skulle få njuta frukterna av sitt verk.

Idag känns det som om jag har ett bredare synfält när jag ska förhålla mig till olika politiska frågor. Jag vet att arbetare kan ha det tufft, samtidigt som jag också är medveten om hur svajig tillvaron kan vara för en entreprenör.

Visst blev min mormor besviken när jag valde ”fel” politiskt block, men jag kan vara lugn med det eftersom jag har tagit vara på det sociala engagemanget jag fått tack vare henne. Precis som jag, genom mina föräldrar, har blicken för egenföretagares villkor. Jag är väldigt glad att min familj har kunnat ge mig de här perspektiven.

POLITIKER

29

BERÄTTAR

”

Det går att påverka mycket mer än jag tidigare trodde.

ANN-MARIE JEANSSON

BETYDELSEFULLA

300

MÖTEN

Han ryckte med och lyfte in ANN-MARIE JEANSSON 62 ÅR (KD) KOMMUNSKÖTERSKA

KALMAR

EGENTLIGEN VAR JAG engagerad i politiken redan i slutet på 70-talet.

Men jag bestämde mig för att ta en paus medan jag pluggade och jobbade med annat. Det blev en väldigt lång paus och det var snarare så att jag helt lämnat politiken bakom mig, tills någonting mycket oväntat hände för tolv år sedan.

Jag arbetar i hemtjänsten sedan många år och just den här dagen skulle jag besöka en gammal kvinna. Men just som jag klev in i hennes hem höll jag på att trilla baklänges ut igen. Där inne gick en främmande man omkring i förkläde och gummihandskar.

Jag hade ingen aning om att det skulle vara en man där just då och tänkte att det måste vara kvinnans son. Men så tittade han på mig och sa: ”Känner inte vi varandra?”

Jo, när han sa det så kände jag faktiskt igen honom. Det var Mats Hedin, en Kristdemokratisk lokalpolitiker. Vi hade träffats många år tidigare.

När det gick upp för oss båda skrattade vi och jag undrade vad han egentligen hade där att göra, iklädd förkläde och gummihandskar. Han förklarade att han ville känna på hur det var att vara ute i verkligheten och skura toaletter. Han såg det som en del av sitt politiska arbete.

Sen frågade han mig om vad som hänt med mitt politiska engagemang. ”Det har jag lagt på hyllan”, förklarade jag.

POLITIKER

31

BERÄTTAR

Men det tyckte inte han. ”En sån som du ska vara med.”

Han bad om mitt telefonnummer och började genast göra upp planer för vidare kontakt. ”Stopp! Får jag tänka efter?” ”Nej, du ska med.”

Det är Mats i ett nötskal. Han bara ryckte med mig och lyfte in. En vecka senare var jag inbjuden och tilldelades uppdrag i partiet. Det var valtider och innan jag visste ordet av hade jag blivit en integrerad person i kommunpolitiken, både i fullmäktige och i nämnder.

Sedan dess har jag har varit med och drivit fram beslut om vården och annat som ligger mig nära om hjärtat. Det har visat sig att det går att påverka mycket mer än jag tidigare trodde, förut uppfattade jag mest politiker som personer som inte höll sina löften.

Allra stoltast är jag nog över det jag på egen hand tagit tag i och som verkligen kom direkt från verkligheten. Min man, som är brandmästare, berättade för mig att brandmän inte längre skulle ansvara för brandbesiktning. Det skulle istället ”objektets ägare” göra. Jag började gräva lite för att se hur det var ställt med brandsäkerheten på mitt jobb och i andra kommunägda fastigheter.

BETYDELSEFULLA

32

MÖTEN

Säkerheten och kunskapen om riskerna var undermålig, så jag skrev en interpellation som ledde till att kommunen på allvar tog ansvar för brandsäkerheten.

Utan Mats Hedins plötsliga uppdykande på en så oväntad plats hade allt det här aldrig hänt. Kanske hade jag tänkt på att återuppta politiken, men jag tror inte att jag någonsin hade gjort slag i saken. Men å andra sidan var det så Mats är. En otroligt varm och energisk människa. Det känns som om det var meningen att han skulle dyka upp den där gången och skaka om mig.

Jag har aldrig behövt ångra mig. Att jobba med politik ger mig mycket glädje.

POLITIKER

33

BERÄTTAR

Ett varmt mottagande GUNVOR G ERICSON 50 ÅR (MP) RIKSDAGSLEDAMOT

KATRINEHOLM

DET BÖRJADE EN dag när jag D

ssneddade över Sergelstorg i Stockh holm i samband med valet 1991.

D Där stod en mörk tjej från Miljöparttiet som räckte mig en folder. Efterssom jag hade röstat på Miljöpartiet i föregående val gav det mig en liten ttankeställare. Det var som en signal fför någonting.

N När valet sen hölls och miljöparttiet åkte ur riksdagen kände jag iintuitivt att jag borde göra någonting.

N Någonting mer än att bara titta på.

Jag skrev ett brev till partiet och fick som svar en inbjudan till ett lokalt medlemsmöte i Katrineholm. Det gjorde mig nervös. Jag hade ju aldrig hållit på med partipolitik förut. Ingen i min umgängeskrets hyste någon särskild sympati för Miljöpartiet. Det kändes som om jag inte riktigt visste vad jag gett mig in på. Som om jag försökte ta ett jättestort steg.

När det var dags att gå på det där mötet hade jag fullt med fjärilar i magen. Jag förväntade mig att det skulle vara strikt och formellt och att de andra inte skulle ta så mycket notis om mig. Men så blev det inte alls! I samma ögonblick jag klev in i Miljöpartiets lokaler kom flera människor fram och hälsade mig varmt välkommen.

BETYDELSEFULLA

34

MÖTEN

Först var det Claes Lissenko, som hade skickat inbjudan, men sen också Marianne Bäcklin och Birgitta Lundkvist och sen ännu flera. Det var tydligt att de tyckte att det var viktigt att jag hade kommit.

Istället för att behandla mig som en främling satte de mig omedelbart i centrum för mötet. De ställde frågor, ville veta vem jag var. Jag berättade att jag var sjuksköterska och att jag hade erfarenhet av fackligt arbete.

De lyssnade noggrant och visade att de uppskattade min närvaro.

Den mänskliga värmen jag möttes från allra första stund gjorde att jag blev motiverad. Jag tror att om det inte hade varit så, om det varit så där strikt och formellt som jag hade föreställt mig, så hade jag nog inte fortsatt så länge med politik. Vid närmare eftertanke var det vänliga bemötande jag fick av den mörka kvinnan med foldern på Segelstorg minst lika avgörande. Det var hon som fick mig att vilja ta steget. Att överskrida barriären.

Det ”stora steget” ledde fram till att jag idag är riksdagsledamot sedan fyra år. Jag har möjlighet att påverka och medverka till att bygga det samhälle jag tror på. En av de riksdagsmotioner jag skrivit handlade om att skapa förutsättning för idrottsrörelsen att kunna arrangera stora klimatanpassade idrottsevenemang. Den är jag särskilt stolt över. Och också tacksam över att det kom med i den rödgröna budgeten, tack vare lite vänligt bemötande.

POLITIKER

35

BERÄTTAR

Politik är till för alla KURT LUNDGREN 59 ÅR (S) TEKNIKER

LYCKSELE

”Vill du komma med på ett fackligt möte?”

DEN FRÅGAN FICK jag en gång i tiden då jag arbetade på ett forskningsinstitut. Jag blev nyfiken och bestämde mig för att gå. Jag hade en ung familj, men tänkte att ett litet fackligt engagemang inte skulle ta så mycket tid från min uppgift som far. Så jag gick på mötet och blev mycket väl mottagen och det slutade mycket riktigt med att jag gav mig in ett långvarigt fackligt arbete.

Den speciella händelsen inträffade dock när jag var närmare 40 år och mötte Kuno Morén. Han var ombudsman för statstjänstemannaförbundet. Vi hade känt varandra sedan vi var i femtonårsåldern. Vi samtalade en stund, han betraktade mig och utbrast plötsligt: ”En sån som du skulle behövas i politiken. Vi behöver vanligt folk som kan se saker ur ett mera folkligt perspektiv. Det är så lätt att vi som sitter blir blinda annars.”

Jag undrade vad han menade.

Vadå folkligt? Är det inte huvudsaken att det är demokrater och inte diktatorer som blir valda?

Kunos ord malde i mig under resten av året. Jag kunde inte släppa det.

Sakta, men säkert insåg jag att han hade helt rätt. Det är viktigt med vanliga, jordnära människor i politiken. Det är viktigt att politiken är till för alla och inte bara för ”broilers”.

BETYDELSEFULLA

36

MÖTEN

Så till slut så gick jag med i Socialdemokraterna och fick ganska fort uppdrag som ordförande i nämnder och andra varierande göromål.

Under de 18 år som gått sedan dess sitter fortfarande Kunos ord fast i huvudet och jag har hela tiden månat om att hålla mig så nära vanligt folk som möjligt. Att ha arbetat politiskt har väl gett mig både ris och ros. Framför allt tycker många av mina vänner att det är bra att jag är med. Jag har också fått vara med om fantastiska möten med nya personer, som gett mig ett kvitto på att jag gör rätt som fortfarande jobbar politiskt.

POLITIKER

37

BERÄTTAR

Han behandlade mig som en vuxen HANS MÅRTENSSON 74 ÅR (C) F D GYMNASIELÄRARE

LYCKSELE

ARNE KARLSSON VAR gift med min A

mammas m syster Doris. De var jordbrukarpar b i Rödbo, Kungälv och så småningom s skull Arne bli kommunalråd n för centerpartiet. Men innan det, d när jag var tonåring, cyklade jag ofta o till dem från Göteborg där jag växte v upp. Paret Karlsson hade ännu inte i fått några barn så när jag kom dit d betraktade de mig som en sorts h halvvuxen son.

S Speciellt Arne berättade mycket om l lantbruk, ekonomi, årstidsväxlingar och samhällsfrågor. Samtalen med honom skiljde sig mycket från hur det pratade hemma hos mig i min egen arbetarfamilj i Göteborg.

Jag lärde mig oerhört mycket saker av Arne och Doris som jag kanske aldrig hade lärt mig annars.

Arne bidrog starkt till min samhällssyn och att jag i två omgångar varit gruppledare för Centerpartiet i Lycksele. Det går inte att peka på en viss händelse, utan snarare på ett skeende över flera år. Genom att behandla mig som en vuxen då, fick han mig att bli vuxen uppgiften sen.

BETYDELSEFULLA

38

MÖTEN

Tack för frågan KARL-GÖSTA SVENSON 70 ÅR (M) KOMMUNALRÅD JÄMJÖ/KARLSKRONA

DET VAR NÅGON gång i mitten på 80-talet. Jag satt hemma i köket

i Kråkerum. Mittemot mig satt en journalist som intervjuade mig för radio. Vad intervjun handlade om har jag sedan länge glömt. Däremot kommer jag mycket väl ihåg den där frågan som hon helt plötsligt ställde och som jag vet inte hade med själva intervjuämnet att göra: ”Är du intresserad av riksdagen?, frågade hon.

Jag blev förstås lite ställd. Nog för att jag hade tänkt tanken att kunna bli riksdagsledamot. Tiden kunde tänkas vara mogen efter att jag arbetat som politiker på kommunal och regional nivå i ett tjugotal år.

Men tanken hade aldrig varit särskilt allvarlig. Jag fann mig dock snabbt i intervjusituationen och svarade uppriktigt: ”Ja, visst är jag det.”

Efter det svaret och efter att intervjun sänts i radio, fick jag lov att ta min riksdagstanke på större allvar. Det visade sig nämligen att intervjun hade stor effekt. Många personer i länet fick ett nytt namn att tänka på och vid nästa val, 1985, röstades jag in i riksdagen som representant för Blekinge län. Sen var jag riksdagsledamot fram till 1998 och arbetade bland annat som sakkunnig hos Bo Lundgren när han var skatteminister 1991-94. Det var en väldigt omväxlande, stimulerande och berikande tidsperiod i mitt liv.

Egentligen är det fascinerande att så mycket av det som hänt egentligen har sin upprinnelse i en intervju som jag knappt minns, förutom en enda fråga. En oväntad fråga som kom att betyda så mycket och som jag är mycket tacksam för att radioreportern ställde.

POLITIKER

39

BERÄTTAR

”

Det blev ett mycket djupt samtal och vi pratade om allt möjligt bortom mitt enkla ärende.

LARS OHLY

BETYDELSEFULLA

400

MÖTEN

Hon satte djupa spår LARS OHLY 53 ÅR (V) PARTILEDARE, TÅGMÄSTARE

STOCKHOLM

S Sommaren 2008 lyssnade jag på eett radioprogram som ledde till ett mycket oväntat och betydelsefullt m möte. Programmet handlade om Förm ssäkringskassans nya direktiv, som i ffolkmun och i tidningar kallades ’de nya hårdare tagen’. n T studion var socialförsäkringsmiTill nistern Cristina Husmark Pehrsson n iinbjuden och jag lyssnade i första hand som politiker. Men så ringde h een kvinna från Uddevalla in till proggrammet och berättade om sin svåra situation som sjukskriven och ansatt av Försäkringskassan.

Nar jag lyssnade på henne blev jag berörd långt utöver min yrkesroll.

Kvinnan, som heter Anna Olsson, berättade att hon hade fått ett brev från försäkringskassan med krav på bevis om att hon var för sjuk för att arbeta, annars skulle hon få sin sjukpenning indragen. Hon grät samtidigt som hon berättade om att hon drabbats av en svårartad cancer som spridit sig till både magen och huvudet Jag blev upprörd av hennes historia bestämde jag mig för att försöka få tag på henne. Jag ville fråga om jag fick använda henne som exempel vid mitt kommande tal i Almedalen senare på sommaren. Att hitta en för mig okänd person vid namn Anna Olsson var förstås inte lätt, men med ett visst mått av angelägenhet och en liten skopa tur gick det vägen.

POLITIKER

41

BERÄTTAR

Händelsevis kände frun till en kollega i partiet Annas arbetskamrat. Så jag fick fatt på hennes telefonnummer och ringde.Fortfarande var jag inställd på att fråga henne som politiker, men så fort hon svarade och vi bytt några ord, blev det så mycket mer. Det blev ett mycket djupt samtal och vi pratade om allt möjligt bortom mitt enkla ärende. Vi pratade om hennes sjukdom och hur värdefullt livet är och mycket annat. I över en timme pratade vi. Jag blev mycket rörd och konstaterade att det här var inget ”exempel”. Det här var en människa!

Samtalet satte djupa spår. Jag höll tal om Anna i Almedalen och på många andra ställen under det följande halvåret, tills jag en decemberdag kom till Uddevalla. Då passade jag på att besöka henne och den här gången blev samtalet, om möjligt, ännu mer fördjupat. Jag tyckte att hon var en fantastisk människa och efter det där andra samtalet insåg jag att jag fått en vän för livet. Hon var med när jag höll mitt tal i Uddevalla och berättade för publiken, om kvinnan som kämpade mot cancer och samtidigt ansattes av Försäkringskassans nya hårdare tag. Publiken var ovetande om hennes närvaro så den känslomässiga effekten blev stor när jag avslutade med följande distinkta ord: ”… denna kvinna, som för övrigt sitter här i publiken.”

För det är ju så det är, att när vi politiker använder våra exempel så är det riktiga människor vi pratar om och inte siffror på ett papper. Det är individuella personer och livsöden. Varje människa är unik, värd att respektera och tycka om. Det har Anna Olsson påmint mig om och det med råge.

BETYDELSEFULLA

42

MÖTEN

kapitel 2

KRAFT hur t채nker du d책?

Ett inre rum av frihet NIKLAS WYKMAN 29 ÅR FÖRBUNDSORDFÖRANDE (MODERATA UNGDOMSFÖRBUNDET) STOCKHOLM

DE MÖTEN SOM har gett mig mest D

äär de gånger jag har träffat person ner som kämpar för demokrati i d diktaturer. En av dessa personer heter F Franak och honom mötte jag i Vitrryssland. Trots att han bara var lite ö över 20 år hade han blivit gripen, ffängslad och misshandlad åtskilliga ggånger. Ändå fortsätter han dagligen k kampen för demokrati i sitt hemlland.

P På samma sätt kämpar några andra o oppositionella som jag träffade på Kuba. Bland annat Miriam, Hector och Osvaldo. De har alla gjort starkt intryck på mig, men mest gripande var det nog ändå när jag mötte en person som jag av säkerhetsskäl inte ens här kan nämna namnet på.

Han leder en ung oppositionsgrupp och vi var en samling åhörare som fick lyssna på honom när han höll tal en natt på en utvald strand, för att undvika avlyssning.

Som jag ser det så är jag privilegierad som har fått möta dessa människor. Och även om det kan låta väldigt verklighetsfrånvänt så känner jag också en smula avund för dem som har modet att göra något så betydelsefullt. Det har gett mig en ödmjukhet och fått mig att inse hur små mina egna problem egentligen är.

BETYDELSEFULLA

44

MÖTEN

Jag hyser en stor beundran för dem. Det som slog mig mest i mötena var att de var så likgiltiga inför riskerna och inför sin egen överlevnad.

De brydde sig mycket om att skapa en bättre samhällen i sina länder men verkade inte bekymra sig eller skrämmas av att de när som helst kunde bli fängslade eller dödade.

Det var som om de hade gått över gränsen för att kunna känna rädsla för länge sen och just därför redan befann sig i ett slags frihetstillstånd.

För mig har det här betytt mycket. Det har gjort att jag ser mitt politiska arbete i ett större sammanhang. Jag menar, om vi som har alla de rättigheter som de kämpar för men inte försvarar dem, då kommer ju deras kamp ha varit förgäves. Det är så jag kan tänka numera när det uppstår situationer i mitt nuvarande sammanhang. Jag är ständigt bevakad, jag kan bli avsatt, men det är bagateller i jämförelse. Jag behöver inte vara orolig, för det finns alltid ett inre rum av frihet.

Upplevelserna och mötena med de verkliga frihetskämparna finns kvar inom mig som en plats att besöka om och om igen.

POLITIKER

45

BERÄTTAR

”

För mig har det betytt mycket. Det har gjort att jag ser mitt politiska arbete i ett större sammanhang.

NIKLAS WYKMAN

BETYDELSEFULLA

466

MÖTEN

Talarstolen är inte så farlig JAN LINDHOLM 58 ÅR (MP) RIKSDAGSLEDAMOT, FÖRSKOLLÄRARE

FALUN

EN STOR DEL av mitt politiska E

e engagemang har indirekt även kommit att beröra den personliga rädslan m fför att stå i rampljuset. Efter att jag blivit medlem i Miljöpartiet i början b på 1980-talet tog det flera år innan jag p vågade ställa upp på en lista. Den som v ttill slut ändå lyckades övertala mig var Erik af Sillen. Han var en pensionerad E llärare och en av grundarna till Miljöp partiet i Falun. 1987 hade vi många ssamtal där han hävdade att jag borde ssatsa på att bli riksdagsledamot.

Att bli riksdagsledamot kändes i och för sig mest som ett skämt, men efter lång övertalning accepterade jag en ofarlig plats på den kommunala listan till valet 1988. Valet gick emellertid betydligt bättre än de flesta förmodligen hade tänkt och man kan säga att jag därför blev invald i fullmäktige av misstag. Vilket följdes av ännu en form av slump.

Ungefär 20 minuter innan jag skulle gå till mitt första kommunfullmäktigemöte blev jag uppringd av en person som var aktiv i en organisation för läkemedelsmissbrukare. Jag blev bombarderad av argument för att rädda deras möteslokal. Ärendet skulle behandlas på detta fullmäktige och jag hade visserligen läst på, men hade inga planer på att gå upp i talarstolen.

POLITIKER

47

BERÄTTAR

Det var inget som jag överhuvud taget hade reflekterat över att tvingas göra som politiker. Jag var inte och är inte än idag särskilt road av att tala offentligt. Det är lika svårt varje gång. Med all den information jag fått så slumpade det sig ändå att jag räckte upp handen och begärde ordet.

Kanske berodde det på att jag tyckte att de övrigas argument var felaktiga eller också var det känslan av stor press och förväntan i kombination med stor okunskap om hur man gör som gjorde att jag på mitt första fullmäktige gick upp i talarstolen. Till min stora förvåning blev resultatet att beslutet att riva den där möteslokalen sköts upp till dess man hittade en bra lösning för alla parter.

När jag många år senare blev vikarie i riksdagen några veckor upprepade sig historien. Då var det Eva Goes som omedvetet sprängde min skräck för riksdagens talarstol. Redan på min första dag när jag just hade hittat den riksdagsstol jag skulle sitta i kontaktades jag av Eva. Hon sa att hon var upptagen av ett utländskt besök och lämnade över en bunt papper till mig om en debatt kring barn och sa att jag fick lov att ta den. Åter igen hade jag ungefär 20 minuter på mig innan det var min tur att utan någon eftertanke kliva upp i talarstolen, trots att benen kändes som kokta spagetti. Och det gick bra den här gången också.

Tänk om mitt första fullmäktigemöte inte hade utfallit så väl. Då kanske jag inte hade blivit den ”odräglige” lokale politikern som på varje fullmäktige i nästan 16 år talade i något ärende.

BETYDELSEFULLA

48

MÖTEN

Då hade nog tanken på att vara riksdagsledamot hade förblivit ett skämt. Men trots en nästan obotlig talarstolsskräck blev det verklighet.

Dessa steg hade jag aldrig tagit på egen hand.

Tack vare driftiga personer som har jagat på mig att kliva över barriärer förändrades mitt liv från att vara en som pratar politik vid köksbordet till att göra det offentligt.

Betydelsen av deras, medvetna eller omedvetna, insatser har även inneburit att jag till viss del också ändrat inställning till de politiska verktygen och demokratins möjligheter

POLITIKER

49

BERÄTTAR

Rätten till en åsikt KERSTIN CARLSSON 53 ÅR (KD) KOMMUNSTYRELSEN, KOMMUNFULLMÄKTIGE OCH SOCIALNÄMNDEN

GRUMS

NÄR JAG BÖRJADE fundera på att N

mer m aktivt jobba med politik ringde jag j min morfar Hilding Gärder. Han var v 86 år gammal då och hade jobbat b inom kommunpolitiken i många år. å Jag hade stor respekt för honom och o höll hans åsikter högt. Därför ville v jag höra vad han tyckte om mina m planer. För det fanns en liten motsättning. m Han var socialdemokrat o och jag sympatiserade med kristd demokraterna. ” ”Passar det sig att jag börjar jobba politiskt?”, frågade jag försiktigt. ”Det har jag vetat i alla år att du skulle göra”, fick jag till svar. ”Men morfar… du vet väl att jag inte sympatiserar med samma parti som du?” ”Det viktigaste för mig är inte att du tycker som jag utan att du jobbar för det du tror på.”

Det var underbart kloka ord att ha i ryggen när jag vågade språnget.

Saken är ju den att jag bor i en klassisk liten bruksort med stark socialdemokratisk prägel. Att vara kristdemokrat är kort och gott att vara lite annorlunda. Men med min morfars visdomsord i bagaget bär jag huvudet högt.

BETYDELSEFULLA

50

MÖTEN

Morfar sa flera saker som jag inte glömmer. Som det där att jag alltid ska se till att jobba för min åsikt. Att om jag var säker på min åsikt så skulle det gå bra även om den inte var densamma som hans. ”Man ska respektera varandras olika åsikter. Finns det inga olika åsikter finns det ingen demokrati”, sa han.

Så trots den så starka socialdemokratiska prägeln i mina hemtrakter känner jag att jag alltid har rätt till min åsikt. Även om jag inte har fått igenom någonting särskilt som politiker så får jag säga vad jag tycker, jag blir lyssnad på och får möjlighet att visa att också min röst behövs.

Eller som morfar sa: ”Du måste i alla fall gå till vallokalen. Då har du en möjlighet att påverka.”

POLITIKER

51

BERÄTTAR

Han hade ordets gåva P-O FLODSTRÖM 25 ÅR (V) GÄVLE

JAG HADE GÅTT med i det militanta vänsternätverket AFA för att jag

var besviken. Det började när jag gick på högstadiet i Fagersta och störde mig på de lokala SSU-arnas oförmåga att bemöta den våg av nynazister som vällde in i kommunen. Deras brist på aktion hade fått mig att söka mig så långt åt vänster.

Så småningom hamnade jag på en ledande position i AFA. Jag var en frontfigur som inte borde känna tvivel, men efter de våldsamma G-kravallerna 2001 kunde jag inte hjälpa att tankarna grumlades. Jag började känna att min politiska övertygelse inte var helt vattentät, samtidigt som jag efter så många år som kaderaktivist var en så integrerad del av min personlighet. Att ifrågasätta AFA:s ideologi var som att ifrågasätta mig själv och något jag trott varit självklart. Och det gjorde ont.

Men så en dag i korridorerna på Borgarskolan i Gävle träffade jag på Björn. Han var ombudsman för Ung vänster i Gävleborg och hade kommit till skolan för att berätta om vänsterns politik. Först var jag skeptisk. Jag såg honom som en av alla dessa förborgerligade representanter från etablissemanget. Men så började han tala.

Det visade sig att han hade en retorisk förmåga och ett talets gåva att jag helt enkelt inte kunde hejda mig från att lyssna. Detta var precis efter att tevejournalisten Jan Josefssons andra del om Göteborgskravallerna sänts. Ett kritiskt reportage om polisens tvivelaktiga agerande.

Stämningen var därför uppskruvad på skolan kring just den diskussionen.

BETYDELSEFULLA

52

MÖTEN

Var det polisen eller demonstranterna (däribland AFA) som var svin?

Jag minns hur jag reflexmässigt försvarade allt som AFA gjort vid kravallerna, men började efter hand känna hur mina ord alltmer kändes konstlade och utan verklighetsförankring. Först gjorde känslan ingen skillnad, eftersom jag förde ett verbalt krig med aggressiva SSU:are och en höger som försvarade allt som polisen gjort i Göteborg. Det spelade liksom ingen roll vilka argument de kom med. Jag var alienerad från allt de sa.

Då trädde Björn in och förklarade att han helt och hållet delade min uppfattning. Men det fantastiska var att han inte nöjde sig med det.

Han hade också förmågan och viljan att verkligen formulera den kritik jag så förtvivlat försökte uttrycka mot såväl höger och vänster. Han kunde fylla i de luckor jag tidigare haft. Jag hade ju hela tiden vetat vad jag ville ha sagt, men aldrig riktigt kunnat hitta de där precisa orden.

Det var en mäktig upplevelse som ledde till att jag började förstå och formulera de politiska känslor jag hade på ett helt nytt och för mig väldigt ”vuxet sätt”. Jag kände direkt ett stort förtroende för Björn.

Jag rent av beundrade honom och till min glädje blev han min handledare i politiken. Vi blev goda vänner och jag blev en del i både Ung Vänsters distriktsstyrelse som Gävles Kommunfullmäktige och lokala partistyrelse. På vägen har jag insett att det går att inta en mer eller mindre revolutionär och samhällskritisk ställning, men ändå verka inom systemet. Och den historien har ännu inte nått sitt vägs slut. Tack Björn för dina väl valda ord.

POLITIKER

53

BERÄTTAR

Han satte mig i ett sammanhang LEIF LINDSTRÖM 52 ÅR (V) PARTISTYRELSELEDAMOT, LOKFÖRARE

BORLÄNGE

”Bonnjävlar har aldrig lärt sig att svälta!”

DET VAR ETT av många uttryck jag minns från min farfar Ragnar Lindström, när den ”gamla goda” tiden i Västerdalarna kom på tal hemma hos honom i Sundbyberg. Men när han berättade hade det hunnit bli 1960-tal och farfar hade sedan länge haft råd med både pölsa och fläskkotletter till potatisen. Även om hans fru Viola hade en benägenhet att påtala kilopriset varje gång besticken närmade sig den åtråvärda kotletten.

Det låter kanske som ett muntert minne, som ett litet pekoral. Och visst är det så. Däremot var min farfars berättelser från åren som sågverksarbetare allt annat än muntra. Särskilt en händelse satte stark prägel på Ragnar och så småningom också på mig, trots att det hände långt före min tid. I ett gulnat pressutklipp från 1928, som jag sparat på, står följande: ”På morgonen måndagen den 3 september 1928 avled sågverksarbetaren och fackförenings-mannen Frans Viktor Lindström av de skador han ådrog sig vid en fallolycka på Brosågen i Vansbro. Han var vid sin hastiga bortgång 48 år gammal. Frans Viktor efterlämnar änka och fyra barn”.

Notisen är ett torrt och korrekt konstaterande kring utgången av en vanlig arbetsplatsolycka i ett fattigt Sverige. Men för mig är det mycket mer än så, eftersom Frans Viktor var Ragnars pappa och min farfars far. Ragnar berättade för mig att han också jobbade på sågverket och att han blev vittne till sin fars dödsolycka. Han berättade om vad det innebar att hastigt och olyckligt mista en far och därmed hela familjens huvudförsörjare i ett fattigt sågverkssamhälle i slutet på 1920-talet.

BETYDELSEFULLA

54

MÖTEN

Jag minns så tydligt det djupa och ärliga allvaret i Ragnars röst när han beskrev de kärva livsvillkoren. Han berättade om hur hans far hade tagit risker genom att vara fackligt aktiv, hur det hade bidragit till att familjen tvingades flytta till olika sågverk för att säkra försörjningen.

Ragnar berättade också att han själv tvingades sluta på sågverket 1934 på grund av arbetsbrist. Jag har tittat på hans avgångsbetyg från arbetet. Under rubriken ”Anställningsdatum” står det kort och gott ”Sedan barndomen”.

Det som farfar gjorde med sina berättelser var inte bara att lära mig familjens historia. Han placerade också mig i ett sammanhang. Jag upplevde en tillhörighet, fick förståelse och respekt för alla de kvinnor och män som hade arbetat, frusit, svultit och kämpat för sin egen överlevnad. Men också för att de hade modet och orken att aktivt verka för och tro på ett bättre samhälle, där målet var social rättvisa och alla människors lika värde.

Som politiker har jag Ragnars berättelser ständigt närvarande när jag betraktar arbetarrörelsen och välfärdsstatens framväxt. Särskilt i dag när vi ser egennytta och egoism växa sig allt starkare i ett historielöst och vilset Sverige. Då kan jag via berättelserna finna politisk kraft och övertygelse. Samtidigt som jag inser hur sårbara människorna blir i ett samhälle fyllt av orättvisor, så har jag en stark tro på människors gemensamma förmåga att göra skillnad till det bättre.

POLITIKER

55

BERÄTTAR

Farfar lydde inte prästen LENNART BRUNANDER 74 ÅR (C) VICE ORDFÖRANDE I KOMMUNFULLMÄKTIGE, BONDE

KÄRRA/SÄTILA

MIN FARFAR CLAES BRUNANDER formade mycket av mina politis-

ka åsikter. Han var en av pionjärerna som startade Bondeförbundet (senare Centerpartiet). Jag minns honom för hans okuvliga engagemang för människor som levde på landsbygden under små omständigheter.

På den tiden var de flesta på landsbygden bönder och i våra bygder var det nästan bara småbönder. De hade inte mycket att säga till om och farfars beskrivning av uppköparna som for omkring och pressade bönderna var entydig och målande. Gick man inte med på det pris som uppköparen bjöd, fick man inte sålt sin ko, gris eller vad det nu var. Det gjorde att priset på bondens produkter var konstant lågt. Småböndernas levnadsnivå var bekymmersam och det var också bildningsnivån.

När jag började skolan 1943 och fram till jag slutade 1950 hade jag tre skoldagar per vecka. Bönder förväntades helt enkelt inte behöva överdrivet mycket utbildning. Det ansåg i alla fall högern som styrde i Sätila där jag växte upp. Dess ledare som var vår församlingspräst uttryckte detta med önskvärd tydlighet i ett tal: ”Man ska inte sträva efter höga betyg, då blir man bara högfärdig och lägger näsan i blöt i allt.”

Min farfar och bondeförbundet engagerade sig mycket hårt för att få till stånd en skola som var likvärdig med den som fanns i omkringliggande tätorter. Och eftersom jag levde nära inpå honom fick jag uppleva en hel del av hans okuvlighet. När det var kalas eller andra sammankomster gick diskussionerna höga, eftersom vi hade högermän i vår bekantskapskrets.

BETYDELSEFULLA

56

MÖTEN

Särskilt hett blev det när skolfrågan kom upp och en av högermännen kraftigt pläderade för kyrkoherdens åsikt om skolan. Då ilskande farfar till och sa: "Om så prästen sa att korpen är vit så skulle ni högermän gå med på det."

Svaret han fick minns jag lika klart idag som när jag hörde det sägas 1945: ”Ja en sa la säta prästen (Man skall väl lyda prästen).”

Men min farfar lydde inte. Han fortsatte kämpa för småböndernas villkor och för att deras barn skulle få en ordentlig skolgång. Jag hade förmånen att lyssna till min farfar under mina ungdomsår. Han gjorde att också min syn på att alla skall behandlas lika och rättvist var man än bor växte sig stark.

Hans synsätt blev min ledstjärna när jag själv började arbeta politiskt.

Som till exempel när Marks kommun bildades på 1970-talet. Då fanns det planer på en stark centralisering av kommunen. Av de 28 000 invånarna bodde 14 000 i centralorten, men man ville att det skulle öka till 20 000. Jag och flera med mig tyckte att det var fel och jobbade för att tillväxten skulle fördelas jämt över kommunen. Vi ville helt enkelt att förutsättningarna skulle vara rättvisa och vi lyckades få igenom våra krav! Än idag bor hälften av kommuninvånarna i centralorten och hälften utanför.

Att var politiskt engagerad har betytt mycket för mig och tack vare min farfar så lärde jag mig det kanske allra viktigaste. Att våga träda fram och tycka vad jag vill.

POLITIKER

57

BERÄTTAR

Jag blev förbannad MIKAEL DAMBERG 39 ÅR (S) RIKSDAGSLEDAMOT, SOLNA

JJAG GLÖMMER ALDRIG mötet med

O Obah från Örebro som gick i 9:an.

H Hon berättade för mig om hur ledssen och förvånad hon hade blivit när h hon nekats en praoplats bara för att h hon bar slöja. Personalchefen hade fförst sagt till henne att det var av h hygieniska skäl hon inte fick praoplatssen. Det var inte sant. Ju klarare b bild jag fick av situationen, ju tydlligare insåg jag vilken fruktansvärd d diskriminering hon utsatts för. När jjag dessutom fick veta att skolans idare med frågan fylldes jag av en ihållande ilska. rektor inte gått vidare Mötet med Obah blev en mycket viktig drivkraft bakom mitt engagemang för en ny och tuffare lag mot diskriminering i skolan. Jag blev helt enkelt förbannad och efter flera års påtryckningar var jag oerhört stolt över att år 2006 stå i riksdagens talarstol och välkomna den nya lagen och sedan rösta Ja!

BETYDELSEFULLA

58

MÖTEN

”

En dag fick vi en straffuppgift som vi tyckte var den värsta tänkbara.

GUSTAV FRIDOLIN

POLITIKER

59

BERÄTTAR

Han pratade så att vi förstod GUSTAV FRIDOLIN 27 ÅR (MP) JOURNALIST, FOLKHÖGSKOLELÄRARE STOCKHOLM

NÄR JAG GICK på mellanstadiet hade jag ett problem som jag senare

kom att dela med många andra som var politiskt aktiva. Jag pratade för mycket. Vår underbara lärare, Filippa, ordnade ett system där varje förlupet ord eller sen ankomst blev till ett streck på ett blädderblock.

Många streck gav en straffuppgift som jag och tre andra killar, Erik, Gert och "Pajas" mer eller mindre prenumererade på de där strecken och straffuppgifterna.

En gång fick vi en straffuppgift som vi tyckte var den värsta tänkbara.

Vi fick i uppdrag att följa en valdebatt på TV. Vi visste inte mycket om politik, men vi hade ju förstås åsikter om lite av varje. Gert tyckte det var kasst att fritidsgården kanske skulle stängas. Erik var förbannad på skolans köpstopp som gjorde att vi visades kartor där Tyskland fortfarande var två länder och Sovjet ett. Pajas ville kunna börja köra moppe och jag fattade inte varför så många fick sparken på sjukhuset när så många var arbetslösa. Det förstår jag förresten fortfarande inte.

Så på något sätt var vi ändå ordentligt taggade när vi tillsammans satte oss framför TV:n för att "sitta av vårt straff". Men det gick över snabbt.

Det var som ett sandlådebråk vi trodde att vi vuxit ifrån, inte var på väg att växa till. Ingenstans verkade våra fritidsgårdar, arbetslösa sjuksköterskor eller framtidsvisioner få plats. I det läget var oddsen inte goda för att någon av oss någonsin skulle bli intresserade av politik.

Men så hände det. Just när vi var som mest uttråkade dök det upp en politiker i rutan som inte såg ut som en politiker.

BETYDELSEFULLA

60

MÖTEN

Han hade låtit skägget växa, han hade hängt av sig kavajen och han pratade så att vi förstod. Han kritiserade nedskärningarna och sa att de gjorde Sverige till ett fattigare, och inte ett rikare land. Han hette Birger Schlaug och blev blixtsnabbt vår politiska idol.

När han talade blev Gert, Erik, Pajas och jag betydligt mer uppmärksamma och insåg att det inte var en så tokig straffuppgift vi fått trots allt.

Dagen efter debatten ringde vi Miljöpartiet och frågade om vi kunde bli medlemmar. Birger Schlaugs rättframhet och tydlighet hade gjort oss politiskt engagerade. Lustigt nog rapporterades det något senare att Miljöpartiet hade gått upp rejält i mätningarna. Jag säger inte att det hade att göra med att fyra 11-åriga killar från Vittsjö gick med i Miljöpartiet.

Men man vet ju inte.

POLITIKER

61

BERÄTTAR

Jag fick en chock FRIDA JOHANSSON METSO 25 ÅR (FP) ORDFÖRANDE FARR, FLYKTINGGRUPPERNAS OCH ASYLKOMMITÉERNAS RIKSRÅD STOCKHOLM

DET FANNS EN tid då jag var trött på politik. Jag hade varit med några

år i Liberala ungdomsförbundet, men jag kände att mitt engagemang gick på tomgång. Det var så svårt att åstadkomma förändringar och jag hade ingen riktig hjärtefråga som jag brann för.

Men så hände en sak som vände allting. En initiativrik lärare på Angeredsgymnasiet ringde runt till ungdomsförbunden i Göteborg och berättade om en tjej som var utvisningshotad. Läraren undrade om vi ville komma och prata om vad vi kunde göra för henne. Det ville vi förstås och det slutade med att vi och nästan alla andra ungdomsförbund startade en kampanj för att Zora, som hon heter, skulle få stanna i Sverige. Jag anade det inte på en gång, men mötet med Zora skulle förändra mig på ett mycket genomgripande sätt.

Redan det första intrycket var omvälvande. Hon var den första flykting jag någonsin mött och jag slogs genast av hur lik mig hon var. Vi var jämngamla och hon var en helt vanlig tjej med vanliga, typiska intressen och livsdrömmar som alla tjejer i den åldern. Det fanns egentligen bara en tydlig skillnad mellan henne och mig.

Hon var inte född i Sverige. Och den skillnaden var livsavgörande. Hon kunde utvisas från sitt hem, till fara i landet hon flytt ifrån – medan jag alltid hade rätt till trygghet. Mänskliga rättigheter ska ju vara universella, men det krävs att man har en stat som ser till att de upprätthålls.

Det hade inte Zora – och Sverige brydde sig inte om det heller. Zora och hennes familj är romer från Serbien. I sitt hemland var de i praktiken rättslösa och utsatta för förtryck.

BETYDELSEFULLA

62

MÖTEN

Det fanns en tydlig hotbild mot dem ifall de skulle tvingas flytta tillbaka. Ändå kunde de utvisas hur lätt som helst. Att de dessutom hade bott i Sverige i fyra år redan, talade svenska obehindrat och var väl anpassade, gjorde det hela absurt i mina ögon.

Ju mer jag insåg att Zora faktiskt skulle blir utvisad, desto mer desperat blev jag. En dag i skolan frågade en klasskamrat mig varför jag såg så bekymrad ut. Jag berättade för henne om Zora och hon tyckte också att det lät vansinnigt orättvist. Det vill säga ända tills hon fick höra att Zora är rom. Då förändrades ansiktsuttryck och tonfall på ett ögonblick: ”Frida, du ska veta att de där zigenarna bara ljuger och stjäl. De bryter armarna på sina egna barn för att de ska kunna tigga bättre, medan de själva kör omkring i snygga bilar.”

Jag fick en chock av att höra det här från min klasskamrat, som jag alltid hade upplevt som fördomsfri och en sann demokrat. Hennes reaktion hängde ihop med att hon själv hade serbiska släktingar och hade präglats av ett synsätt som var helt främmande för mig. För mig hade det räckt med att se i Zoras ögon för att förstå att hon hade skyddsbehov, men nu förstod jag på allvar vidden av vad flyktingskap är.

Jag förstod vilket fruktansvärt hat som låg bakom, hur omöjligt det skulle vara för henne att återvända. Tyvärr misslyckades kampanjen.

Zora blev utvisad tillsammans med sin familj. Vi i ungdomsförbundet erbjöd oss att gömma dem, men de sa att de ville vara laglydiga och att Sverige redan gjort mycket för dem.

POLITIKER

63

BERÄTTAR

Lyckligtvis blev jag mer förbannad än förtvivlad av den här erfarenheten och hade därmed hittat min politiska hjärtefråga.

Sedan dess har jag träffat många flyktingar och gömda människor och jag har också mött många svenskar med stort civilkurage och känsla för solidaritet. Jag har varit med om att upprätta Flyktingfonden, en ideell verksamhet inom Liberala ungdomsförbundet som samlar in pengar till gömda flyktingar, till mat och mediciner, men framförallt till advokathjälp. Jag har ett skarpare fokus numera i mitt engagemang och känner att jag kan sova gott om nätterna. Dels för att jag verkligen gör det jag kan göra, men också för att jag vet att det till sist gick bra för Zora.

Just i samband med att jag blev vald till förbundsordförande hörde läraren i Angered av sig och berättade att Zora fick komma tillbaka till Sverige, som anhörig. Kärleken hade övervunnit den kärva flyktingpolitiken. Hon hade förlovat sig med sin svenska pojkvän.

BETYDELSEFULLA

64

MÖTEN

”

Jag har ett skarpare fokus numera i mitt engagemang och känner att jag kan sova gott om nätterna.

FRIDA JOHANSSON METSO

POLITIKER

65

BERÄTTAR

Lärarens ord väckte mig HILLEVI LARSSON 36 ÅR (S) RIKSDAGSLEDAMOT

MALMÖ

EN LEKTION I gymnasiet på HeleE

nelundsskolan n i Malmö har gjort starkare s intryck på mig än något annat a jag minns från min skoltid.

Min M lärare i musikhistoria, Andrzej Faber F från Polen, verkade alltid i det närmaste n besatt av sitt ämne. Därför förvånade f det oss alla när han en dag inledde i sin lektion med följande ord: ”Idag ” ska vi inte prata om musikhist toria, utan något mycket viktigare: n nämligen politik”.

D Därefter övergick han till att skicka runt bilder från nazistiska koncentrationsläger i Polen. På en bild kunde vi se ett rum så fullt av skor att väggarna knappt syntes. På en annan bild såg vi ett rum så fullt av hårlockar att man kunde vada i dem upp till midjan. På ytterligare en bild fanns en jättelåda fylld av guldtänder som mer liknade en fantastisk skattkista. Vi fick även se bilder av lampskärmar tillverkade av människohud.

När alla hade sett bilderna, sa han: ”Det ni just sett hände för mer än 40 år sedan i ett annat land. Men det skulle lika bra kunna hända här i vår egen tid. Och om ni inte engagerar er politiskt för det ni tror på och försvarar demokratin har ni ingen rätt att klaga om den avskaffas.

BETYDELSEFULLA

66

MÖTEN

Om ni inte klarar av att välja ett parti och gå och rösta så kan jag försäkra er om att andra kommer att välja åt er - och det är inte säkert ni kommer att gilla deras val. Därför uppmanar jag er att välja parti själva. Om ni inte gillar något av partierna - välj det ni ligger närmast eller starta ett nytt parti! Bara ni inte förhåller er passiva och låter andra välja åt er”.

När de orden uttalades var jag 17 år och hade inte rösträtt, men efter påföljande val engagerade jag mig politiskt och valde Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Det var många saker som gjorde att jag tog detta steg, men en viktig bidragande orsak var min lärares ord: ”Om du inte väljer, så gör någon annan det åt dig och då har du ingen rätt att klaga över hur det blev”.

POLITIKER

67

BERÄTTAR

”

Om ni inte engagerar er politiskt för det ni tror på och försvarar demokratin har ni ingen rätt att klaga om den avskaffas.

HILLEVI LARSSON

BETYDELSEFULLA

68

MÖTEN

kapitel 3

INSPIRATION spår i sanden

POLITIKER

69

BERÄTTAR

Jag var bättre än jag trodde IDA GABRIELSSON 28 ÅR FÖRBUNDSORDFÖRANDE (UNG VÄNSTER) TENSTA

jag v varit med om är mötet med mig själv.

M Mina föräldrar var gräsrotsaktiva i V Vänsterpartiet i Sandviken. Så visst h har de också varit viktiga. Liksom m min mormor, en städerska som varit aaktiv i kvinnojouren och som lärde m mig att alltid stå på mig och inte låta m mig tryckas ner. Tack vare dem växte jjag upp med oräkneliga diskussioner o om livsvillkor och rättvisa. Dessutom fick jag med mig en känsla av samh hörighet och stolthet över att komma arbetarklassen Men ändå är det mötet med mig själv som blivit från arbetarklassen. viktigast av allt. För trots all stolthet led jag av arbetarklassens typiskt dåliga självförtroende. Men det förstod jag inte när jag växte upp.

DET D

VIKTIGASTE

MÖTET

Jag var alltid diskussionsglad och framfusig när vi diskuterade politik i skolan. Men omedvetet led jag av ett slags mindervärdeskomplex. Det blev allt tydligare när jag engagerade mig i Ung Vänster och mötte en ”alternativ” subkultur med ungdomar som klädde sig på ett visst sätt, lyssnade på en viss musik. Jag var en helt vanlig blond tjej, som klädde mig och sminkade mig som vanliga tjejer i min ålder. På något sätt var det som om jag inte hörde hemma hos de ”alternativa”. Som om de undrade vad jag gjorde där. Jag var med och argumenterade med dem, men det hjälpte inte riktigt. De tyckte nog inte att jag var riktigt vänster, trots att jag ju nog var mest arbetarklass av alla där.

BETYDELSEFULLA

70

MÖTEN

Det var förstås lite jobbigt, men i förlängningen en befrielse, för trots allt fick jag mycket ”utbildning” hos Ung Vänster. Jag fick många aha-upplevelser som handlade om min klassbakgrund och började se saker i ett ”därför-perspektiv”: Det var därför jag hade fått mindre hjälp med skolläxorna än vissa andra barn. Det är därför det är så självklart med akademiska studier för andra, men inte för mig. Det är därför vi alltid åkt med husvagn, när vissa andra åkte till Rivieran på semester.

Mamma och pappa hade inte möjlighet att hjälpa mig, de hade ingen utbildning och de hade mindre pengar. Plötsligt kunde jag, med klarare ögon, se framför mig orättvisor som bland annat att ’de som jobbar mest får minst’. Däremot var jag inte intresserad av politik som subkultur, så när jag efter gymnasiet fick möjlighet att praktisera hos det ”riktiga” Vänsterpartiet tog jag chansen. Från början var jag nervös över hur jag skulle bli mottagen, men de var vänliga och lät mig ta plats. Samtidigt hände saker med ungdomsförbundet.

De ”alternativa” la av en efter en och det hela slutade med att jag och några till blev ombedda att starta upp en ny lokal Ung Vänster-organisation.

Det var en omvälvande upplevelse för mig. Plötsligt insåg jag att jag hade ledaregenskaper och att jag var mycket bättre än jag trodde. Till och med bättre än de flesta. Jag hade kort sagt mött mig själv och gillade det jag såg. Visst kan jag fortfarande slås av mitt dåliga självförtroende och att jag på något sätt är mindre vetande. Men tack vare att jag kommit till insikt kan jag tackla det och göra det som mina föräldrar och min mormor ville.

Jag ska inte lämna över politiken till andra, bara för att de har en ”bättre” social bakgrund eller högre utbildning. Jag ska vara stolt och stå på mig.

POLITIKER

71

BERÄTTAR

Politik är konkret LIZA-MARIA NORLIN 30 ÅR (KD) RIKSDAGSLEDAMOT, LÄRARE SUNDSVALL

DE BETYDELSEFULLA MÖTEN som D

ledde l mig in i politiken består av en rad r små slumpartade aha-upplevelser s snarare än något enskilt, medvetet v sakintresse. Mellan 14-18 års ålder å bodde jag till exempel med min familj f utomlands och intresset för den d svenska politiken var obefintligt.

Men M en gång fick jag frågan av en amerikan a om hur jag ställde mig till a mitt hemland var socialistiskt och att a vi hade så höga skatter. Det fick att m att tänka till och inse att det inte mig S erige överallt. ö erallt Jag ble är som i Sverige blev medveten om att det skiljer sig och att saker och ting är föränderliga.

Utan att jag egentligen märkte det gled politiken in i mitt medvetande genom andra intressen jag hade. Som när jag fördjupade mig i historia och litteratur under mina sena skolår och med intresse läste om kalla kriget och om den politiska utvecklingen i Kina. När jag sedan kom hem till Sverige som 18-åring för att bo på egen hand och läsa vid högskola, blev svensk politik snabbt en del av min vardag. Den främsta orsaken var min äldre bror Viktor Bengtson. Under min frånvaro hade han blivit politiskt aktiv i Kristdemokraterna. Han berättade ivrigt för mig om vikten att engagera sig politiskt, om att vara med och göra skillnad och om sitt eget partis värnande om syskonskapstanken, miljöfokus och en vapenfri värld med civilförsvar som alternativ.

BETYDELSEFULLA

72

MÖTEN

När jag förstått vad han menade blev jag intresserad av att veta mer. Så med storebror Viktor som en inkörsport och med några timmars läsning av principprogram blev Kristdemokratiska ungdomsförbundet mitt val.

Efter det följde en omtumlande resa. Att vara engagerad politiskt är en skola varje dag. I början handlade det mycket om att lära sig språket. Vad betyder votering? Vad betyder motioner? Sedan insåg jag mer och mer hur mycket politiken avgör hur min och din vardag ska se ut. Hur viktigt det är med en fungerande demokrati. Vid flertal tillfällen har jag tänkt att jag borde ägna mig åt någonting annat och mindre tidskrävande. Men då har det alltid uppstått någon ny möjlighet att vara med och påverka och då har jag inte klarat av att bara sitta bredvid och titta på.

Nu, många år senare, sitter jag i riksdagen och fattar beslut nästan dagligen som påverkar Sveriges framtid på olika sätt. Allt från lokal till global nivå. Men de insatser jag känner mig mest stolt över är fortfarande det som jag gjorde under mina tidigare år. Som lokalavdelningsordförande drev jag och ungdomsförbundet en kampanj som hette ”Star Quality” som ville visa på vikten av det civila samhället och att alla människor har olika talanger. Jag var med och arrangerade en stor talangtävling i min hemkommun och ett drogfritt utomhusdisco för stadens ungdomar.

För mig har det alltid varit viktigt att göra politiken konkret. För det är ju det den i grund och botten är. En konkret möjlighet att påverka våra egna och andras liv. Jag har aldrig ångrat att jag snappade upp de små aha-upplevelserna och i mitt drömscenario kommer fler unga att tidigt bli politiskt aktiva, för att vara med och styra Sverige.

POLITIKER

73

BERÄTTAR

”

Jag insåg mer och mer hur mycket politiken avgör hur min och din vardag ska se ut.

LIZA-MARIA NORLIN

BETYDELSEFULLA

744

MÖTEN

Körkort för kärlek LENNART LEVI 80 ÅR (C) RIKSDAGSLEDAMOT, PROFESSOR I PSYKOSOCIAL MILJÖMEDICIN

STOCKHOLM

NÄR JAG FICK mitt första jobb som N

läkare l 1956 på Statens arbetsklinik var v min uppgift att rehabilitera svårt och o långvarigt multihandikappade människor. m Målet var att hjälpa dem tillbaka t till arbetslivet eller i varje fall f till ett mer människovärdigt liv.

Det D visade sig vara fullt möjligt, men bara b om patienten verkligen sattes i centrum, gavs ett betydande mått a egenmakt och ägnades många av s specialisters samordnade omsorger.

U Under de följande åren fick jag vidareutveckla detta ”systemtänkande” både i praktiskt läkararbete och i tvärvetenskaplig och tvärsektoriell forskning. Jag förde många samtal om mitt arbete med en av Stockholms ledande centerpartister, sedermera landstingsrådet Knut Nilsson. Knut blev mycket intresserad och sammanförde mig med Centerpartiets dåvarande partiordförande, den legendariske Gunnar Hedlund. Året var 1961. Över en enkel lunch på en kvarterskrog argumenterade jag för samordnade livsvänliga åtgärder även på politisk nivå. Hedlund lyssnade uppmärksamt, nickade, knep lite småslugt ihop ögonen – och log. ”Ja, det är bra, det är bra. Skriv ner det där så lägger jag fram det i Riksdagen”, sa han.

POLITIKER

75

BERÄTTAR

Och det gjorde han faktiskt! Det blev motion nr 587 om ”Den svenska socialpolitikens inriktning mm” i januari 1962. Hedlund läckte nyheten till Aftonbladet, som skrev en helsida om ”min” motion under rubriken: ”Detta blir årets mest omtalade riksdagsmotion. Centerpartiet kräver – körkort för kärlek”.

Det kändes stort att ha fått ett så stort genomslag för mitt politiska förstlingsarbete. Utan kontakten med Knut Nilsson och genom honom med Gunnar Hedlund hade det säkert inte varit möjligt. Men utan mig hade det säkert inte blivit någon sådan motion. Inte på många år.

Motionen avslogs visserligen av den socialdemokratiska riksdagsmajoriteten. Men tankarna slog rot både hos politiker och hos allmänheten.

Vanligt folk och även enstaka politiker började förstå att människors livssituationer och välbefinnande inte kan hanteras som salamikorvar.

Det vill säga skäras i tunna skivor, av vilka somliga benämndes ekonomiska, andra hälsomässiga, andra åter arbetsmarknadsinriktade, och som sedan levde varsitt eget liv separerade från varandra. Människorna i samhället började upptäcka att vård och rehabilitering inte kunde fungera på det sättet.

Detta gjorde mig inte till politiker eller ens partimedlem. Men jag fortsatte att hjälpa Centerpartiet med motioner, föreläsningar och programskrifter. Ungefär en gång vart tionde år fick jag frågan om jag ville kandidera till Riksdagen. Men jag valde istället att driva allt större forskningsprojekt.

BETYDELSEFULLA

76

MÖTEN

2005 fick jag för fjärde gången frågan om jag ville kandidera. Medveten om att det knappast skulle bli fler chanser och nyfiken på möjligheterna tackade jag ja.

Och hur känns det då för en forskare att plötsligt kunna ta egna politiska initiativ, ta kontakt med ministrar och bli lyssnad till, kunna sätta spår i sanden? Frustrerande och svårt givetvis, men också helt fantastiskt att i politiken få försöka tillämpa samma idéer som jag haft i över ett halvt århundrade.

POLITIKER

77

BERÄTTAR

Tryggheten fick mig att växa HELEN TÖRNQVIST 38 ÅR (C) CENTERPARTIET I STOCKHOLMS STAD BROMMA/STOCKHOLM

VICE ORDFÖRANDE

SÅ HÄR I efterhand inser jag hur mycket min mammas politiska

engagemang och pappas stöd har betytt för mig. Redan som liten fick jag följa med min mamma Sylvia på stämmor där Torbjörn Fälldin talade. Samma år som jag fyllde åtta var jag med och förberedde en kärnkraftsdemonstration genom att måla plakat och öva ramsor. I allt jag fick vara med om minns jag framför allt de förtroenden min mamma gav mig. Förtroenden som fick mig att växa som person.

När mamma var borta på uppdrag satt jag i köket mittemot min pappa Roland och skrev skrivelser om fritidsgårdar. Men jag passade också på att demonstrera mot honom för ett rökfritt hem och upprättade scheman för en jämställd arbetsfördelning i hemmet. Han höll inte med mig och han slutade inte att röka, men han lyssnade ändå på mig och stöttade mig i att uttrycka mina åsikter.

Mina föräldrar gav mig en trygg barndom där jag fick frihet att växa och utvecklas. De lät mig få utlopp för mitt eget engagemang. Jag har fått förståelse för mina egna värderingar och hur jag genom mitt engagemang kan påverka både mitt liv och andras.

BETYDELSEFULLA

78

MÖTEN

En omvälvande upplevelse MARIA FERM, 25 ÅR SPRÅKRÖR (GRÖN UNGDOM) STOCKHOLM

JJAG KOMMER FRÅN Vellinge. Det är

e kommun som har gjort sig beryken ttad för att inte vilja ta mot flyktingar.

Det gjorde mig arg och jag vägrade D ttro att invånarna i min hemkommun var så avigt inställda till flyktingar. v Därför bestämde jag mig inför julen D 2007 att göra någonting.

2 D jag gjorde var egentligen ganDet sska enkelt. Jag ställde mig utanför ccentralortens ICA-butik på julafton o och försökte samla in namnundersskrifter för flyktingmottagning i Vellinge. Naturligtvis skapade jag stora reaktioner. Frågan var laddad. Jag fick, som väntat, en del negativa kommentarer, men också väldigt många positiva. Många kom fram och berömde mig. De sa att de skämts så mycket över sin kommun och att de tyckte att det var skönt att någon vågade ta ett sånt här initiativ.

Jag blev kvar utanför ICA i flera dagar och det stannade hela tiden folk som ville skriva på och prata en stund. Snart blev jag också uppmärksammad av lokala tidningar och TV vilket gjorde att folk från kommunens ytterområden kom åkande med bil bara för att få skriva under på listan.

POLITIKER

79

BERÄTTAR

En person sa väldigt demonstrativt: ”Nu skriver jag mitt namn noga så att kommunstyrelsen ordförande ska kunna läsa mitt namn.” Även om jag hade hoppats på ett bra gensvar så blev jag alldeles överrumplad av folkets välvilja och engagemang. I ärlighetens namn hade jag nog räknat med ett ganska begränsat antal underskrifter från framförallt yngre personer.

Men alla sorters människor kom och skrev på, unga, gamla, män och kvinnor. Jag fick helt enkelt göra upp med mina egna fördomar och omvärdera mig syn på kommunens befolkning. Efter ett tag kunde jag konstatera att minst hälften av dem som passerade mig när jag samlade in namn hade ställt sig bakom uppropet. Många stolta känslor väcktes till liv och flera engagerade sig aktivt i frågan. Bland annat startades en Facebook-grupp utan min inblandning. Till slut blev det också ett förändrat debattklimat i kommunen och nu är frågan på agendan hela tiden.

För mig blev allt det här en mycket omvälvande upplevelse. Jag lärde mig mycket om folks reaktioner. Jag insåg att det gick att skapa förändring med ganska enkla medel och att många människor är mer engagerade och välvilliga än man kan tro. Alla dessa möten med Vellinges invånare fick mig att känna värme och stark framtidstro. Jag var otroligt lycklig under de där dagarna utanför ICA. I januari 2010 bestämde sig Vellinge kommun till slut, efter många påtryckningar och stort medialt fokus, att börja ta emot ensamkommande flyktingbarn.

BETYDELSEFULLA

80

MÖTEN

”

Jag insåg att det gick att skapa förändring med ganska enkla medel och att många människor är mer engagerade och välvilliga än man kan tro.

MARIA FERM

En riktigt bra placering TALIA SVENSSON 54 ÅR (M) KOMMUNFULLMÄKTIGELEDAMOT, SALES ADVISOR SOLNA

27:E PLATS? Vad är det för en usel 2

p placering?

Det var inför valet 2006.

JJag hade hamnat långt ned på Moderraternas riksdagslista. I alla fall enligt mitt sätt att se på det. Jag, som hade m kämpat så hårt, för att få fram mina k ffrågor och visa att jag verkligen ville aaxla rollen som riksdagsledamot. När jjag fick reda på var jag hade hamnat på listan blev jag mycket besviken. p JJag ville ju så mycket mer! Det här dög helt enkelt inte. d Efter mycket funderande över situaE tionen bestämde jag mig därför att dra tillbaka min kandidatur helt. Det kändes inte alls meningsfullt att stå kvar på listan. Så jag tog kontakt med vår dåvarande gruppledare och kommunstyrelsens ordförande Anders Gustâv för att be honom om råd. Men så snart han hört vad jag ville göra satte han sig bestämt på tvären och sa barskt: ”Du skall inte framstå som en dålig förlorare Talia! Du gör så mycket bra och bidrog starkt till att vi vann valet 2002. Att jobba politiskt är inte ett ensamarbete. Allt du gör är för hela partiet. Det är många som kämpar om platserna och 27:e plats på riksdagslistan är en riktigt bra placering!”

BETYDELSEFULLA

82

MÖTEN

Jag kom helt av mig i min besvikelse. Med några få korta meningar fick Anders mig att inse vad vårt politiska arbete faktiskt handlade om.

Att vi är ett team som jobbar tillsammans. Han fick mig att snabbt se positivt på det politiska livet igen.

I och med att jag är delaktig får jag ju möjlighet att möta människor och lära mig nya saker hela tiden. Mitt engagemang och vilja att bidra till samhället gör att jag har ett fantastiskt liv och får chans att ingå i en härlig gemenskap. Vi jobbar för något vi tror på och jag är väldigt aktiv med att skriva insändare och artiklar och inte minst att möta väljarna i våra kampanjer. Jag gör skillnad.

Anders Gustâv har betytt mycket för mitt engagemang. Tack vare hans sätt att vara, sin utstrålning, generositet och värme blev han en stark förebild för mig. Om jag en dag får möjlighet att representera folket i Solna via Sveriges Riksdag kan jag lova att man skulle höra av mig.

Politik handlar om att tro på sin sak, men också om att ibland mötas halvvägs och kompromissa. Ömsesidig respekt är viktig.

Jag anser att framtidens politik måste utformas med utgångspunkt från människors vardag så att de ges större frihet, ansvar och egenmakt.

Till valet i år ställer jag på nytt upp till riksdagen. Oddsen att komma in är inte så stora, men självklart kommer jag att satsa allt. Det kan ju gå. Bara tillräckligt många kryssar för mig så... Till det här valet kan jag dessutom känna mig stolt över min nuvarande plats på listan: 31:a plats? Vilken bra placering!

POLITIKER

83

BERÄTTAR

”

Med några få korta meningar fick Anders mig att inse vad vårt politiska arbete faktiskt handlade om.

TALIA SVENSSON

BETYDELSEFULLA

844

MÖTEN

Ingen liten flicksnärta LENA PALMÉN 49 ÅR (S) KOMMUNALRÅD

BORÅS

NÄR JAG VAR 19 år började jag arbeta som tillskärare på textil och

beklädnadsföretaget Lapidus i Borås. Bland det första jag fick höra var att ”Jobbar man här så är man med i facket”. Den där bestämda attityden störde mig först. Det var väl jag som bestämde om jag skulle vara med i facket eller inte. Det skulle ingen annan tala om för mig.

Men hur det nu var gick det snabbt upp för mig att det var självklart att jag ville det. Ett viktigt skäl till det var när jag förstod att det var en kvinnlig fackordförande på arbetsplatsen. Det gjorde mig både förvånad och nyfiken. Jag hade förväntat mig att det i vanlig ordning var män på sådana poster. Kvinnan hette Irene Johansson och var vänsterpartist, vilket var annorlunda. Irene fick mig intresserad bara genom att vara en kvinna på den positionen. Sen gjorde hon mig ännu mer intresserad och engagerad när hon förklarade hur spelet mellan arbetsgivare och fackförening fungerade. Från att ha varit en något ovetande 19-åring lärde jag mig oerhört mycket. Kanske framför allt hur mycket det faktiskt går att åstadkomma om man organiserar sig och vilket självförtroende det kan ge.

Lärdomen gav mig insikten om att jag var en klockren socialdemokrat som föredrar att resonera och arbeta fram de gemensamma lösningarna.

Några år senare började jag arbeta politiskt med socialdemokraterna.

Där mötte jag Sune Gullberg i Gatunämnden. Jag minns honom särskilt för att han skiljde ut sig på ett liknande sätt som Irene. Han var inte kvinna, men till skillnad från många andra män behandlade han mig inte som en liten inkvoterad flicksnärta. Han var en demokratisk ledare som behandlade mig som alla andra och var noga med att också jag skulle få säga mitt.

POLITIKER

85

BERÄTTAR

Han gav mig entusiasm BRITTIS BENZLER 52 ÅR (V) KOMMUNFULLMÄKTIGELEDAMOT, BOENDEASSISTENT

SJONHEM/GOTLAND

MITT POLITISKA INTRESSE väcktes M

u under mina två gymnasieår på vårdllinjen vid mitten på 1970-talet. Det var i en tid då politik diskuterades v mycket bland allmänheten och inte m minst i skolan. Mycket handlade om m de stora händelserna ute i världen, d ssom t.ex. Vietnamkriget. Men jag var mer intresserad av det som pågick i m vårt eget land. Som till exempel hur v o olika livsmöjligheterna var för barn b beroende på vilken familj man kom iifrån. När jag läste böcker om det, disk terade och iakttog verkligheten erklighete blev det väldigt tydligt för mig hur diskuterade ojämlikt det faktiskt var.

Strax efter att jag slutat gymnasiet 1976 flyttade jag från Stockholm till Gotland. Nästan direkt tog jag kontakt med VPK som vänsterpartiet hette då. Jag ville verkligen engagera mig och som tur var blev den förste personen jag träffade Jan-Erik Eriksson. Han var partiets gruppledare och aktiva centralfigur på Gotland och blev den som kom att betyda mycket för att jag än idag är aktiv i politiken.

Innan jag träffade Jan-Erik hade jag många vaga tankar på att man borde förändra samhället. Jag hade sett orättvisor, men visste egentligen inte vad man i praktiken kunde göra åt det.

BETYDELSEFULLA

86

MÖTEN

Det Jan-Erik gjorde var att på ett frikostigt sätt dela med sig av sina kunskaper, vilket innebar att jag också kunde se hur samhället kunde förändras. Jan-Erik gav mig entusiasm för partipolitiskt arbete oavsett om det gällde stora övergripande frågor eller små vardagliga. De stora övergripande frågorna är givetvis viktigast, men att kunna påverka konkret i människors vardag är väldigt roligt.

Som när vi efter mycket slit lyckades driva igenom Bussigakortet, ett kort som gör att alla ungdomar åker gratis i kollektivtrafiken på Gotland, utom på sommaren.

Det var någonting som snabbt blev synligt i vardagen eftersom det betydde mycket för många ungdomar och deras familjer. Då fick jag ta del av många positiva reaktioner och det kan man leva på länge. Jag är glad att Jan-Erik ledde in mig på en väg som ända sedan det första mötet känts så meningsfullt.

POLITIKER

87

BERÄTTAR

”

Det var en mäktig upplevelse som ledde till att jag började förstå och formulera de politiska känslor jag hade på ett helt nytt och för mig väldigt vuxet sätt.

BRITTIS BENZLER

BETYDELSEFULLA

88

MÖTEN

Hon lärde mig det viktigaste BARBRO WESTERHOLM 77 ÅR (FP) RIKSDAGSLEDAMOT, PROFESSOR EMERITA

STOCKHOLM

DET FANNS EN kvinna som med sin D

makalösa m livsgärning blivit en stor förebild f för mig. Hon hette Karolina Widerström W och var en sann förkämpe k för kvinnans rättigheter i samhället. s Hennes livsberättelse är en e lång rad av genombrott för jämlikheten. l 1888 1 blev Karolina Sveriges första legitimerade l läkare och hon använde sitt s kunnande och sin ställning till a driva en mängd kvinnofrågor. Till att e exempel pläderade hon för någonting som kallades dräktreformen, vilket resulterade i att kvinnor slapp snörliv, hårt ådragna strumpeband och tyngande kjolar och kunde klä sig i mjukare kläder och fick tillgång till höger- och vänsterskor!

Karolina var också mycket tidigt ute med att aktivt vilja förebygga ohälsa hos kvinnor och ofrivilliga graviditeter. Redan 1899 gav hon ut boken ”Kvinnohygien Om de veneriska sjukdomarna och deras bekämpande”.

Som om inte det vore nog var hon förmodligen också den första personen som väckte tanken på moderskapsförsäkring i Sverige.

Karolina arbetade också envetet för de allra mest utsatta och utstötta kvinnorna, de prostituerade.

POLITIKER

89

BERÄTTAR

I början på 1900-talet registrerades prostituerade kvinnor av polisen och tvingades till regelbundna läkarbesiktningar och behandling av könssjukdomar. Hon förordade en lagändring som befriade kvinnorna från den kränkande behandlingen. Och trots hårt motstånd från den egna kåren lyckades hon.

1918 ändrades lagen och all särbehandling av prostituerade avskaffades. Samtidigt ålades kvinnor och män samma rättsliga ansvar för könssjukdomarna.

När jag i slutet på 1980-talet fick veta allt det här om Karolina Widerström kände jag en stor beundran och inspiration. Jag tänkte att om hon kunde åstadkomma det hon gjorde i den tid hon levde, om hon kunde tackla motståndet, så kan jag också. Jag lärde mig det som är så viktigt när man arbetar politiskt: Att driva det jag tror på och att inte ge upp!

BETYDELSEFULLA

90

MÖTEN

”

Jag lärde mig det som är så viktigt när man arbetar politiskt. Att driva det jag tror på och inte ge upp.

BARBRO WESTERHOLM

Ett lyckat engagemang BÖRJE EKLUND (S) KOMMUNFULLMÄKTIGELEDAMOT

BASTUTRÄSK

TVÅ HÄNDELSER OCH min fars berättelse om hur de var tvugna att

avyttra hemmanet har starkt medverkat till mitt politiska intresse.

Redan som tioåring blev jag upprörd när far berättade att han inte fick köpa den tomt uppe i byn Risberg som han ville ha eftersom ingen trodde att han skulle kunna betala 300 kronor som var priset.

Det blev i stället en tomt från morfars med sämre läge och markförhållanden längre ned i byn. Andra händelsen som påverkade mig var när min far låg på sanatorium i Hällnes och jag som 17-åring hade påbörjat min lärlingsutbildning i Boliden fem mil från min hemby.

Eftersom sonen till Bolidenbolagets disponent fick dispens att ta körkort 17 år gammal för att köra bil till skolan i Skellefteå tog jag för givet att även jag med mina starka skäl skulle få dispens. Ansökan gick till kungen, men det blev blankt nej. Eftersom jobbet som målare betydde ett flackande liv dröjde det till slutet av 50-talet, då vi bosatte oss i Bastuträsk, innan jag mer aktivt deltog i S-föreningens möten. Jag blev invald som ersättare i byggnadsnämnden och jag minns mycket väl första mötet. En byggnad i Norsjö skulle uppföras med platt tak. ”Jag tror inte det är bra med platt tak”, sade jag försiktigt.

Länsarkitekten spände ögonen i mig och svarade: ”Jag ska bara säga dig att platta tak är bra om de görs ordentligt”.

Senare följde många år med ombyggnad av platta tak i kommunen.

Uppdragen växte. Som ordförande i kommunfullmäktige under 15 år fick jag uppleva många spännande möten.

BETYDELSEFULLA

92

MÖTEN

Norsjös två vänortskommuner Sodankylä och Vuolijoki i Finland besökte oss och vi blev inbjudna till vissa högtidligheter i de två kommunerna. Hos dessa kommuner bemöttes vi som kungligheter och deras tacksamhet för Norsjös hjälp under kriget var översvallande. Vi var också inbjudna till ett jubileum där president Martti Ahtisaari överlämnade en gåva till Norsjö kommun. Min fru är från Finland och tack vare henne som tolk kunde vi utbyta tankar och åsikter. Det förekom också spännande fullmäktigesammanträden där skilsmässan mellan Norsjö och Malå var ett mycket laddat ärende.

Bland de nämnder jag varit med i sätter jag Tekniska nämnden högst.

Med 11 år som ordförande fick jag följa en spännande utveckling inom vatten, avlopp och byggnationer med mera. Trevligaste ärendet var införande av soptunnor i stället för säckar. Motståndet från vissa var hårt och vi besökte varenda by för att övertyga innevånarna om fördelen med tunnor. Ett år efter beslutet om nyordningen kom en man fram till mig utanför affären där jag stod, räckte fram handen och sa: ”Jag vill tacka så mycket för att ni infört tunnor i stället för säckar, det är det bästa beslut Norsjö kommun gjort”.

Flera gånger har man fått skäll, ofta därför att folk inte kan se helheten, långsiktighet och förstå kommunens ekonomi. Men politik är alltid spännande. Och ett uppriktigt tack för en soptunna kan glädja en många år.

POLITIKER

93

BERÄTTAR

Jag skall göra mitt land likadant SVEN-OLOF ORESTEN 68 ÅR (FP) ORDFÖRANDE SOTENÄS FP HUNNEBOSTRAND/SOTENÄS

FULLMÄKTIGELEDAMOT,

NÄR JAG VAR fjorton år, träffade jag en pojke som fick stor betydelse

för att jag är där jag är idag. En dag 1957 stod han bredvid fotbollsplanen och såg på oss pojkar som spelade och verkade intresserad. I pausen gick jag fram till honom och frågade om han ville vara med.

Han sa först ingenting, men sen sken upp och nickade. Han pekade på sig själv och sa något obegripligt och namnet John. Då förstod jag att han inte kunde svenska och jag gissade att han var flykting från Ungern. Det här var året efter den stora Ungernrevolten och många ungrare hade flytt landet. En del av dem till Sverige.

Efter många fotbollsmatcher tillsammans fick jag veta allt om vad John gått igenom. Han berättade om vilka fruktansvärda orättvisor som rådde för vanliga människor i hans hemland och om och hur hans pappa svurit över dess hänsynslösa regering. Men mest minns jag nog Johns jämförde Ungern med Sverige: ”Ni lever i ett lyckligt land”, sa han. ”En dag ska jag återvända och göra mitt land likadant.” Åratal senare, när jag nyligen gift mig, mötte jag honom igen. Han hade ännu inte kunnat återvända Ungern. Han berättade att hans föräldrar hade avtjänat varsitt femårigt fängelsestraff för att de kritiserat en arbetsledare som misshandlade unga arbetare med ett ridspö. Sedan dess har jag gång på gång försökt förstå hur någon enda människa i vårt eget land kan vara socialist eller kommunist. Det enda jag har kommit fram till är att det egentigen inte finns någon riktig kommunistisk stat.

BETYDELSEFULLA

94

MÖTEN

Ideologin är omöjlig och delar upp människor i klasser, trots att dess företrädare säger sig göra tvärtom.

Jag som levde i ”ett lyckligt land” kunde ha struntat fullständigt i det här. Jag hade kunnat strunta i att klaga och bara intressera mig för inkomsten och ha roligt i största allmänhet. Men John väckte en vilja hos mig att hjälpa människor som hade det svårt. En vilja att bygga ett samhälle om säkrade friheten för den enskilda människan, utan att vissa måste trycka ner andra.

För vad är alternativet till en politiskt styrd stat där ingen vill vara med och övervaka lagar och regler för framtiden? Lek med tanken och försök att komma fram till en lösning. Enligt min mening är den som intresserar sig för samhällets välfärd en politiker, även om han eller hon inte är med i något parti, eller förening.

Mötena med John lärde mig en viktig sak: Gå inte till sängs efter en dag utan att ha framfört din åsikt till någon. Det kan du få ångra i framtiden.

Just din idé kanske var lösningen på något samhällsproblem som inte blev åtgärdat på bra sätt. Men som kanske blir det - tack vare dig.

POLITIKER

95

BERÄTTAR

Politisk värnplikt till slut KOMMUNALRÅD I

GÖSTA JEDBERGER 68 ÅR (KD) LEKEBERG, F D KONCERNCHEF/VD PRAKTIKERTJÄNST VINTROSA/ÖREBRO

MIN ”KARRIÄR” SOM politiker började vid 62 års ålder. Ända sedan

ungdomen hade jag egentligen haft klart för mig att aldrig ägna mig åt politik. Den inställningen hade följt med mig långt in i vuxen ålder och cementerades efter 30 års arbete i landstingsvärlden. Under den tiden skapade jag mig en bild av att politiker fattade ideologiska beslut utan att lyssna på dem besluten berörde och att detta fick kostsamma konsekvenser.

Ett typiskt exempel var när jag var sjukhusdirektör i Motala i skarven mellan 1970- och 80-talet. Då kom ett politiskt beslut som kallades ”Förtätningsprogrammet” och vi blev tvungna att anställa 20 undersköterskor trots att vi inte alls behövde det. Ingen frågade efter vad som behövdes utan allt hade bara skapats utifrån en politisk idé. Kort sagt så gick inte demokrati och effektivitet ihop i mitt huvud.

Men så blev jag anlitad som expert i hälso- och sjukvårdprogrammet som alliansen tog fram inför valet 2006. Kvinnan som ledde det heter Maria Larsson, visserligen en politiker, men jag kan väl säga att jag liksom föll för henne. Det är svårt för mig att säga exakt vad det var hon gjorde. Det var sättet hon var på. Hon var så väldigt positiv, debattglad och lyssnande.

Speciellt det där sista, att hon verkligen lyssnade, var nog avgörande för att nya tankar fick fäste i mitt huvud. Demokrati behövde inte vara ineffektivt och kanske är det så att jag borde göra min politiska ”värnplikt” trots allt.

BETYDELSEFULLA

96

MÖTEN

Passande nog fick jag frågan av två landstingsråd, Stig Nyman i Stockholms län och Anders Andersson i Kalmar. Till att börja med lovade jag dem att jag skulle bli medlem och inget annat.

Sedan gick det bara av farten och sex månader senare var jag ersättare i partistyrelsen och är så fortfarande. Maria Larsson lossade en knut i mina sinnen som förändrade min tillvaro. Det har betytt mycket. För trots att jag redan hade ett stort kontaktnät innan har politiken gett mig många nya kontaktytor och vänner, som jag nog aldrig hade fått annars.

POLITIKER

97

BERÄTTAR

”

Hon lossade en knut i mina sinnen som förändrade min tillvaro.

GÖSTA JEDBERGER

BETYDELSEFULLA

98

MÖTEN

kapitel 4

LUST en k채lla till gl채dje

Hon visade vägen JYTTE GUTELAND 30 ÅR FÖRBUNDSORDFÖRANDE (SVERIGES SOCIALDEMOKRATISKA UNGDOMSFÖRBUND) STOCKHOLM

NÄR JAG GICK i skolan hade jag en N

väldigt v bestämd bild av vad killar och o tjejer gjorde i livet. Det var en underförstådd u och outtalad sanning som s sa ungefär så här: ”Om du är tjej t och vill vara cool, så skaffa dig en e cool och framgångsrik kille som du d kan se cool ut bredvid.”

Inte I ens under gymnasietiden, då jag j redan var politiskt engagerad, lyckades l jag tvätta bort den underförstådda f bilden. Den satt fast i bakhuvudet h och förmodligen hade mitt liv formats efter den om jag inte hade träffat Helena Markstedt när jag var lite över 20 år.

Helena var bara några år äldre och engagerad i SSU. Hon ledde bland annat ett tjejnätverk där vi satt och pratade politik. Mycket utifrån en feministisk synvinkel förstås, men det betyder inte att vi bara diskuterade så kallade ”kvinnofrågor”. Vi pratade om allt möjligt, om Europafrågor, infrastruktur och bostadspolitik.

Det som slog mig med Helena var hennes bestämda sätt. Hon var en auktoritet i positiv bemärkelse och gjorde allt annat än att acceptera den underförstådda sanningen om hur killar och tjejer skulle vara.

Och hon hade ett glöd som jag inte stött på hos en ung kvinna förut.

BETYDELSEFULLA

100

MÖTEN

På sätt och vis var hon som jag lärt mig att en kille skulle vara. Utåtriktad med ledaregenskaper. Från början gjorde det mig lite förvirrad. Jag förstod inte vem hon var. Jag kunde inte kategorisera henne. Hon var så annorlunda att hon nästan kändes lite hotfull. Hon hade så mycket tankar och förde så många diskussioner som inte handlade om killar, fester och musik.

Men med tiden växte det fram en respekt och beundran inom mig för det hon var och det hon sa. Hon öppnade mina ögon och smulade sönder den underförstådda bilden av hur män och kvinnor bör leva genom avslöjande exempel. Som till exempel när hon beskrev hur män och kvinnors arbete beskrivs olika, till och med när de utför samma uppgifter. En man kan få titeln ’strateg’, medan en kvinna som gör precis samma sak får det inte fullt så upphöjda omdömet ’duktig på att organisera’. ”Det finns kvinnliga strateger”, sa Helena om den saken.

Mötet med Helena Markstedt har varit en oerhörd glädje i mitt liv. Med sitt sätt att vara visade hon vägen. Hon var så driven i att genomföra saker och lyckades själv i yrkeslivet, utan att låta sig störas av att hon var tjej. Hon var arbetsledare och chef för en del av SSU redan som 23-åring. Det var viktigt för mig att se henne lyckas. Det var rent av avgörande för att jag själv skulle fortsätta med politiken. Hon fick mig att inse att jag inte behövde spela andra fiol i hela mitt liv. Jag kunde göra det jag gör idag: Ha ett drömjobb och en jämlik relation med en man.

POLITIKER

101

BERÄTTAR

Ett berikat liv BARBRO LARSSON 48 ÅR (C) LANDSTINGET VÄSTMANLAND ÖLSTA/SALA

ORDFÖRANDE SJUKVÅRDSUTSKOTTET

JAG HAR ALLTID varit en engagerad människa. Det började med mitt

arbete inom vården under 1980-talet och efter att jag utbildade mig till sjuksköterska med examen 1987. Då blev jag ganska snart fackligt aktiv i SHSTF, nuvarande Vårdförbundet.

Det sjukhus jag arbetade på, Sala lasarett, var ett litet sjukhus med åtta vårdavdelningar, operation, akutmottagning och lite annat. Jag minns att man snabbt lärde känna de som arbetade där. Det gick även att få bra kontakt med patienterna och ’stamkunderna’ hade vi riktigt bra koll på. Under slutet av 1980-talet började centraliseringen av vissa delar av vården. Verksamheten skulle flytta till Västerås och personal skulle bort. Vi skapade en opinion och stred för vårt lasarett, men politikerna lyssnade inte på våra argument. Verksamhet efter verksamhet plockades bort.

Gång på gång togs konsulter in och centralisering var deras ledstjärna.

Efter den tredje stora utredningen 2003 togs det slutgiltiga beslutet om att ta bort lasarettet som akutsjukhus och förändra det till ett närsjukhus med en vårdavdelning och några mottagningar. Då fick jag nog.

Jag bytte arbetsplats till i ett grannlandsting, och bestämde mig för att inte engagera mig utan bara sköta mitt jobb. Jag drog gränsen vid att bli arbetsplatsombud för Vårdförbundet. Två år senare, 2005, skulle jag köpa en valp. Uppfödarens man, Bosse Kallerman var kommunpolitiker för Centerpartiet Sala. Han frågade mig om jag var intresserad av att engagera mig politiskt i landstinget för Centerpartiet.

BETYDELSEFULLA

102

MÖTEN

”NEJ! Jag tänker inte göra det. Jag har lämnat landstingsfrågor bakom mig”, blev mitt bestämda svar.

Bosse bad mig ändå att tänka på saken och efter någon månad frågade han mig igen. Jag gav honom samma svar. Men någonting började ändå gro. En dag kom min egen man Mårten hem och sa att han blivit tillfrågad om att bli landstingspolitiker. Eftersom han arbetar med tåg kunde jag inte förstå vad han kunde bidra med i den politiken. Kanske lät jag lite snarstucken för han sa: ”Gör det själv då!”

Det svaret fick mig att ta en ordentlig funderare. Valpen Yra och jag tog en riktig skogspromenad och efter visst grubbel kom jag fram till att det ju faktiskt fanns en möjlighet att påverka om jag engagerade mig politiskt. Den erfarenhet som jag hade med mig kunde ju bidra till något gott. Jag sa tyst för mig själv: ”Jag vet vad jag talar om och jag brinner för de mindre sjukhusen som jag tror har en framtid.”

Så snart jag kom hem från min promenad kontaktade jag Bosse och berättade att jag ville engagera mig i landstingspolitiken. Jag gick med i Centerpartiet samma höst och på nomineringsmötet 2006 utsågs jag till toppnamn på vår landstingslista. Efter valet 2006 fick jag posten som ordförande i Sjukvårdsutskottet. Hösten 2007 blev jag ersättare i Europarådets kongress och i våras utsågs jag till distriktsordförande för Centerpartiet Västmanland. Politiken har berikat mitt liv på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Jag har inte ångrat mig en dag och vilken tur att jag köpte Yra. Hon är en källa till glädje nästan varje dag.

POLITIKER

103

BERÄTTAR

En verklighetskrock som väckte mig ADAM CWEJMAN 25 ÅR FÖRBUNDSORDFÖRANDE (LIBERALA UNGDOMSFÖRBUNDET) GÖTEBORG

JJAG KOMMER FRÅN en familj med

p polskjudiska rötter. Tidigare generattioner i familjen bär på erfarenhetter av förtryck och förföljelse. Mina fföräldrar flydde till Sverige 1982, för aatt undkomma de oroligheter som då rrådde i Polen.

M farbror flydde redan 1968, ett Min åår då många judar anklagades för ttrohet till Israel istället för hemlandet Polen. Men de värsta berättelserna P sstod ändå min farmor för. Hon föddes 1920 i Ukraina, i en aristokratisk d prästfamilj. Hon berättade om den svält man utsattes för i Ukraina och om ”klasskriget” i Sovjetunionen, som resulterade i att hennes pappa gång på gång sattes i fängelse där han till slut mördades.

Jag har vuxit upp med dessa berättelser, som har präglat mig till en förståelse av vad socialismen i praktiken kan innebära. Men samtidigt har jag själv levt ett tryggt liv i ett välbärgat medelklasshem i Göteborg, långt ifrån min släkts lidanden i både tid och rum. Därför kom det som en chock för mig när jag började på Schillerska gymnasiet. Förutom chocken var det också ett betydelsefullt möte som väckte mitt medvetande och engagemang.

BETYDELSEFULLA

104

MÖTEN

På Schillerska gymnasiet fanns ett antal elever som var aktiva kommunister. De hade samma medelklassuppväxt som jag. Att umgås med dem och gång på gång höra dem lovorda den ideologi som låg bakom min släkts lidanden var en verklighetskrock.

När en av klasskompisarna gjorde ett historiearbete, där han påstod att kommunismens brott i stort sett inte hade inträffat var kontrasten till de berättelser jag hört enorm. Det blev oerhört påtagligt. Jag kände plötsligt en otrolig vilja att upplysa. En debattlystnad som nästan var aggressiv tog överhanden.

Jag ville peka med hela armen och få dem att förstå. Ett par år av hårda debatter väntade vilket både ledde till irritation, men även många lärdomar. Ofta fick jag höra att jag var ”irrationell” som hänvisade till släktingars erfarenheter. Att kombinera vänskap med olika politiska uppfattningar var inte alltid lätt. För att förstå liberalismens kärna – dess innersta mening - var jag tvungen att möta kommunismen. Det var detta möte, eller konflikt som satte igång mitt politiska engagemang.

POLITIKER

105

BERÄTTAR

Svaret är att jag kan bidra KARIN GREENBERG 50 ÅR (C) REGIONFULLMÄKTIGELEDAMOT I VÄSTRA GÖTALAND VRÅNGÖ/GÖTEBORG

”Hur kan det vara en besparing att människor blir arbetslösa och socialbidragstagare?”

JAG BODDE TILLSAMMANS med min familj i en bostadsrätt i stadsde-

len Bergsjön i Göteborg. Riksbanken hade höjt räntan med 500 procent.

Det var kris och därefter beslöt regeringen om en budgetsanering som innebar att bostadssubventioner till nyproducerade fastigheter snabbt avvecklades. Det slog hårt mot alla nyproducerade hus och nyproducerade fastigheter med bostadsrätt. Boendekostnaderna ökade med åtskilliga tusen per månad. Jag såg hur folk runt omkring mig slogs ut.

Jag såg konkurser, skilsmässor, familjetragedier.

Hur kunde det vara så? Hur kunde det här vara en besparing för samhället? Trots att jag själv var utbildad i nationalekonomi hade jag mött en verklighet och en politik som jag inte förstod mig på. Och det mötet drev mig framåt. Jag insåg att jag behövde tala med någon politiker. Det måste vara fel när många unga, nyetablerade familjer, blir så drabbade utan att någon intresserar sig varken politiskt eller journalistiskt.

Så jag gick med i Centerpartiet och besökte några årsmöten, men jag förstod mig inte alls på agendan. Det var en främmande värld med ett främmande språkbruk som kunde fått vem som helst att tröttna. Men jag bestämde mig för att stå på mig och deklarerade att jag inte var intresserad av uppdrag utan endast av att diskutera svensk ekonomi.

Glädjande nog gav min hållning effekt. Jag fick hålla i en studiecirkel i ämnet och blev ombud på en riksstämma.

BETYDELSEFULLA

106

MÖTEN

1996 var jag på min första riksstämma. Och där hände något som var avgörande för mig. Jag deltog på ett ekonomiskt seminarium dit riksbankens ledning inbjudits. Seminariet gick igenom den ekonomiska krisen och allvaret i den.

Vilken fantastisk möjlighet att få ställa min fråga, tänkte jag och väntade med spänning in rätt ögonblick. I slutet av sammankomsten fanns möjlighet att ställa frågor och då bad jag om ordet: ”Hur hade landet finansministrar och andra agerat efter ”The Black Monday” (New York, oktober 1987), då den ekonomiska krisen briserade i världsekonomin?”

Jag kommer inte ihåg ordagrant svaret jag fick, men jag minns innehållet så väl. Omvärldsbevakningen hade inte varit särskilt utvecklad.

Kort sagt hade ansvariga politiker i Sverige inte haft den koll på läget utanför Sveriges gränser som man borde ha haft. Jag insåg då att politik och ekonomi inte var två skilda världar. Man kan inte förstå den ena delen och inte den andra, det hänger ihop. Och ju bättre man förstår sambanden desto mer kan man styra utvecklingen. Här kunde jag bidra med något.

Mitt engagemang vaknade, det kändes jättespännande! Idag har jag flera viktiga uppdrag som politiker inom hälso- och sjukvård. Visst är det ansvarsfullt att jobba med politik, dessutom är det också väldigt roligt.

POLITIKER

107

BERÄTTAR

”

Visst är det ansvarsfullt att jobba med politik, men det är också väldigt roligt.

KARIN GRENBERG

BETYDELSEFULLA

108

MÖTEN

Bättre delta än argt se på BJÖRN SAMUELSON 59 ÅR (M) KOMMUNFULLMÄKTIGELEDAMOT, BERGSINGENJÖR,

MED DR

LIDINGÖ

JAG GJORDE LÄNGE som så många andra. Knöt näven i byxfickan och

irriterade mig på de orättvisa skatterna. Särskilt på den där förhatliga fastighetsskatten som inte alls tog hänsyn till vilken inkomst vi husägare hade, utan bara till att vi bodde på det eftertraktade Lidingö.

En dag satt jag och talade med en man som jag kände mycket väl. Jag minns inte exakt vad vi pratade om, men jag vet att vi pratade politik.

Jag berättade saker jag ville ändra på, men sa samtidigt att jag inte var beredd att gå med i ett parti. Det fanns inget som jag sympatiserade med till 100 procent och då tyckte jag att det var meningslöst.

Då överraskade han mig med att säga att han var medlem i SSU. Det var oväntat för att jag inte riktigt att uppfattat honom som en person med den ideologiska riktningen. Jag frågade honom vad som låg bakom hans ställningstagande. Hur kunde han till exempel stödja även det som jag, mer eller mindre, visste att även han borde tycka var fel med socialdemokraternas politik?

Han förklarade då att han tog det onda med det goda, att även om han inte stödde sitt parti i precis alla delar ville han ändå aktivt ta politisk ställning. De orden blev en rejäl väckarklocka för mig. Så hade jag inte tänkt på saken. Jag hade ju länge sympatiserat med Moderaternas politik, men ”bara” till 95 procent. Det hade alltid funnits en liten snutt på en så där fem procent hos dem som jag hade svårt att förlika mig med.

POLITIKER

109

BERÄTTAR

Nu insåg jag plötsligt att det inte var hela världen. Och ännu viktigare var insikten att så länge jag stod vid sidan om med näven i byxfickan, så skulle jag förbli en åskådare utan inflytande. Men om jag gick med i partiet kunde jag vara med och påverka även de fem procenten!

Insikten gav mig en stor lättnadskänsla. All frustration och maktlöshet som jag känt tidigare försvann. Här har man ju möjlighet att göra någonting tänkte jag. Så jag gick med i Moderata samlingspartiet, vilket har lett till att jag idag sitter i kommunfullmäktige och som styrelseordförande i Lidingös bägge kommunägda bolag, bostadsbolaget och tomtbolaget. Det kan se ut som en ironi att jag blev moderat politiker tack vare några visdomsord från en socialdemokrat. Men jag är definitivt tacksam över att han uttalade dem.

BETYDELSEFULLA

110

MÖTEN

”

Han påverkade inte bara mig, han påverkade massor av studenter att tänka på ett nytt sätt.

YADOLLAH BIGLARI

POLITIKER

111

BERÄTTAR

Med nya ögon YADOLLAH BIGLARI 66 ÅR (V) KOMMUNFULLMÄKTIGELEDAMOT, HANDLÄGGARE

UPPLANDS VÄSBY

NÄR JAG KOM till universitetet i Teheran i början på 1960-talet mötte

jag socialismen. Det hände inte på en gång utan var en process som pågick under ett par år. Innan universitetet, när jag växte upp, hade jag präglats till att vara en anhängare till den tidigare premiärministern Mohammad Mosaddeq, som med stöd av Storbritannien och USA hade störtats i en statskupp 1953.

På universitetet gick jag på många föreläsningar om evolution, filosofi och utvecklingen av världen. Mest minns jag Amir Hussein Arjanpour som var filosofiprofessor och sociolog. Han påverkade inte bara mig, han påverkade massor av studenter att tänka på ett nytt sätt.

Jag var också påverkad av lektor Abdulrahman Mohtadi som lärde mig mycket om den kurdiska frågan. Jag började se hur världen styrs av fysiska regler, att människorna behövde kunskap och vetenskap hellre än religion. Jag började betrakta samhället omkring mig med nya ögon och såg fattigdomen hos arbetarklassen. Det innefattade också arbetande småföretagare såsom fattiga torghandlare som var arbetslösa långa tider under året.

Tillsammans med många andra studenter började jag se att den bästa vägen att gå för ett samhälle var att låta det arbetande folket bestämma.

1963 kände jag mig helt och hållet som en socialist. Tillsammans med likasinnade var jag med och bildade den politiska organisationen som efteråt kom att kallas Komala (som betyder organisation). Eftersom vi levde i Shahens diktatur var vi hemliga.

BETYDELSEFULLA

112

MÖTEN

Men vi litade på varandra och kunde behålla våra hemligheter och ideal under många år. Efter Irans revolution spelade Komala en stor roll i den kurdiska folkets motstånd mot regimens krig i Kurdistan. Åren på universitetet betydde mycket för mig. Det var där jag upptäckte mina ideal som jag har burit med mig sen dess, var jag än är i världen.

POLITIKER

113

BERÄTTAR

Han visste att det var dags för mig ANDERS FASTH 59 ÅR (KD) REGIONFULLMÄKTIGELEDAMOT, TRAFIKLEDARE

GÖTEBORG

JAG HADE VARIT medlem i Kristdemokraterna under ett antal år när

jag plötsligt blev uppringd en dag under valåret 1991. Mannen som ringde mig var Ture Jakobsson och han frågade om jag var intresserad av att engagera mig mer aktivt i politiken. Uppenbarligen var det inget slumpmässigt samtal från hans sida för just i det skedet av livet passade det mig perfekt.

Min yngsta son var elva år, jag hade arbetstider som gjorde att jag ofta gick hemma på dagarna och led av ”antistress”. Ture visste dessutom att jag arbetade med sjöfartsfrågor, kommunikation och infrastruktur, vilket skulle komma väl till pass i det politiska arbetet. Men givetvis blev jag paff till en början. Jag bad om betänketid och funderade på hur jag skulle kunna vara en riktig politiker. Även min familj och vänner var skeptiska. De hade väldigt svårt att se mig i den rollen. Bara att föreställa sig det var en hög tröskel både för dem och för mig.Men som sagt var tiden mogen. Ture hade inte chansat när han kontaktade mig. Efter att vi hade talats vid några fler gånger under tankeperioden slutade det med att jag hamnade i styrelsen i Gatubolaget i Göteborg.

Sen inträffade saker slag i slag och så småningom blev jag regionpolitiker och fick äran att medverka till att Västra Götaland slogs samman till en region.

Det kändes stort och tack vare Ture har jag fått uppleva mycket som annars inte hänt. Jag har fått tillfälle att möta många spännande medborgare. Under en mandatperiod bestämde jag mig för att göra riktiga besök i samtliga Västra Götalands 49 kommuner.

BETYDELSEFULLA

114

MÖTEN

En i stort sätt omöjlig utmaning eftersom en mandatperiod är 48 månader. Men jag hann faktiskt med nästan alla. Bland det bästa är ändå att jag lärt känna Ture Jakobsson som vän. Vi har båda kunnat hjälpa varandra, stämma av och stötta varandra under alla mina år i politiken. Tack för att du upptäckte mig Ture!

POLITIKER

115

BERÄTTAR

Jag kan göra skillnad MARIA WETTERSTRAND 36 ÅR (MP) SPRÅKRÖR

STOCKHOLM

IIBLAND UPPLEVER JAG att lärare

h har en attityd att eleverna är barn ssom de skall uppfostra och lära sak ker. Min mattelärare i åttan, Klaus JJürgen Schmidts, hållning var däremot aatt vi elever, var några som han både v ville och trivdes att prata med. Det k kändes tydligt och jag tror att alla eleveerna på Djurgårdsskolan i Eskilstuna d där jag gick hade en stor respekt för h honom. Klaus Jürgen är naturvetare o och konstnär och en mycket engagerrad medmänniska.

För oss blev det ett bra avbrott i mattelektionen när Klaus Jürgen berättade en händelse från en av sina många resor. Som den gången då han var ute och tältade i en nationalpark i Kenya och elefanterna kom. Eller om skolan för döva och hörselskadade som han besökt. För Klaus Jürgen fanns det alltid många andra som behöver vår hjälp och vi var nog ganska många som blev engagerade tack vare hans fantastiska berättelser från de fattiga länderna. Jag blev det i alla fall. Speciellt minns jag en utställning som jag och några andra elever gjorde i skolan. Vi sågade till och målade bland annat några gigantiska elefanter i skolans foajé och framkallade bilder och föreläste för våra klasskamrater om hur det var att leva i Kenya. Klaus Jürgen väckte mitt miljö- och samhällsengagemang. Genom honom förstod jag att också jag kan påverka - att just jag kan göra skillnad.

BETYDELSEFULLA

116

MÖTEN

”

Genom honom förstod jag att också jag kan påverka – att just jag kan göra skillnad.

MARIA WETTERSTRAND

POLITIKER

117

BERÄTTAR

Vilket inflytande!

KOMMUNFULLMÄKTIGE

LOUISE DU RIETZ 71 ÅR (M) 1979-2002, LANDSTINGSLEDAMOT, PENSIONERAD LÅGSTADIELÄRARE BROMMA/STOCKHOLM

DET VAR 1970-TAL och min son Peter gick i andra klass i skolan. Just

vid den tiden hade någonting som hette ’Den samlade skoldagen’ börjat införas. Tanken var att alla, även lågstadiebarnen, skulle vara på skolan i sju timmar. För att fylla ut dagen med aktiviteter för de yngre barnen skulle föreningslivet engageras.

Jag var emot reformen av flera skäl. Bland annat för att det inte var så lätt att ha föreningsfolk närvarande på dagarna. De hade ju sina egna arbeten att sköta på annat håll, så i praktiken skickades eleverna ut för att leka utan tillsyn! Dessutom fanns på den här tiden fortfarande många mammor som inte förvärvsarbetade. Alla barn behövde inte fritids.

Jag blev så engagerad i frågan att jag kom in i fullmäktige på den. Där märkte jag till min förvåning att mitt parti Moderaterna hade tagit ställning för ’Den samlade skoldagen’. En dag på ett möte ställdes frågan på sin spets. Man konstaterade att partiet hamnat till vänster om sina väljare och tillsatte en grupp för att lösa problemet. Jag kom att ingå i den gruppen tillsammans med tre andra. Vi skulle komma fram till ett beslut om vilken ställning moderaterna i Stockholm skulle ta i frågan.

Där satt Margareta Schwartz, som senare blev skolborgarråd. Där satt också Gert Lienhardt och Göran Åstrand som var en gammal socialpolitiker. Och så jag då.

BETYDELSEFULLA

118

MÖTEN

De andra var alla ivriga förespråkare och dessutom riktiga politiska rävar. Hela syftet med mötet, vilket jag fick reda på långt senare, var att de andra tre skulle komma överens med mig. Men trots att de var så erfarna och jag var så grön i politiken lyckades de inte rubba mig i min ståndpunkt. Jag var alltför övertygad om att jag hade rätt. Dessutom visste jag att jag var påhejad av många som tyckte som jag.

Jag stod på mig. Istället för att jag blev övertygad övertygade jag dem!

Margareta Schwartz fick gå ut med att vårt parti inte stödde reformen om ’Den samlade skoldagen’. Jag blev förstås förvånad att ”lilla jag” kunde ha ett sånt inflytande. Det kändes fantastiskt att det gick att övertyga dem som jag hade sån respekt för. Jag kände mig enormt stolt och stärkt och har allt sedan dess burit med mig modet att stå för mina åsikter, oavsett vem jag talar med.

POLITIKER

119

BERÄTTAR

En unik möjlighet KENNETH ÖSTBERG 45 ÅR (S) KOMMUNALRÅD NORBERG

EGENTLIGEN HADE JAG lämnat E

p politiken.

Orsaken till det var att jjag arbetade fackligt och tyckte aatt det var en knepig situation att ssitta på två stolar. Jag ansåg själv att jjag måste välja och valde det civila yrkeslivet. Men 2002 blev jag tilly ffrågad av Gunilla Persson, som var ordförande i partiets valberedning i o Norberg, om jag inte ville gå in som N lledamot i fullmäktige.

D kom lite oväntat och när jag Det ttänkte efter så befann jag mig inte längre i den besvärliga jävsituation som jag hade gjort när jag lämnade politiken. Jag arbetade visserligen fortfarande fackligt, men på annan ort och med uppgifter som gjorde att det inte krockade moraliskt med att jag gick in i politiken.

Så jag bestämde mig för att dra mitt strå till stacken och blev fullmäktigeledamot. Större planer än så hade jag inte, men då kom nästa överraskning. Vid valet 2002 var jag placerad någonstans kring 7-8 på valsedeln, men jag fick massor av personkryss. Jag tror till och med att jag fick förhållandevis mest i hela Västmanland. Det folkliga förtroendet gjorde att jag hamnade i arbetsutskottet och en hel del annat.

BETYDELSEFULLA

120

MÖTEN

Jag blev vice ordförande och det sporrade mig att kandidera till ordförande inför valet 2006. Och trots att jag från början inte ens tänkt tanken att jag skulle hamna där, så blev jag kommunalråd i Norbergs kommun. Det var absolut ingen planerad karriär, men för mig har det betytt massor att det blev som det blev. Jag har ett otroligt stimulerande uppdrag som gör att jag får träffa många spännande människor som jag annars inte hade kommit i kontakt med.

Jag har en unik möjlighet att påverka både lokalt och på riksnivå. Även om det här är ett uppdrag som jag lever med dygnet runt i 365 dagar om året, så kan jag inte tänka mig någonting som ger mer stimulans.

Och det trots att det för inte så många år sedan verkade otänkbart för mig. Men tack vare Gunilla Perssons förfrågan och folkets förtroende blev det inte bara tänkbart, utan också verklighet.

POLITIKER

121

BERÄTTAR

Hans engagemang smittade av sig GÖRAN HÄGGLUND 51 ÅR (KD) SOCIALMINISTER, PARTILEDARE BANKERYD

1981, NÄR JAG var 22 år, fick jag upp1

l leva ett möte som gjorde ett mycket sstarkt intryck på mig. Jag var vid den ttiden engagerad i Kristdemokratiska ungdomsförbundet i Jönköping och u vi hade fått besök av en chilensk v man vid namn Andres Zaldivar. Han m hade varit finansminister i Chile, h men tvingades fly till Spanien efter m militärkuppen som förde diktatorn m Augusto Pinochet till makten.

A N reste Andres Zaldivar runt i Nu Europa för att skapa opinion för E Chiles sak. I Jönköping ordnade vi en stor demonstration tillsammans med honom och jag fascinerades mycket av den fantastiska uppslutningen. Framför allt kändes det som om Andres Zaldivars närvaro gjorde allting så oerhört konkret.

Där var han, en enskild människa som tvingats lämna sitt land och sina vänner. Det blev tydligt för mig att det här inte bara var en kollektiv fråga, utan att det faktiskt handlade om levande personer. Jag reagerade också på Andres förhållningssätt till det han utsatts för.

Istället för att bli passiv, bitter och hämndlysten hade han fortsatt att brinna för sina ideal och gjorde allt han kunde för att skapa opinion för ett återupprättande av den chilenska demokratin.

BETYDELSEFULLA

122

MÖTEN

Andres Zaldivar väckte liv i många tankar och frågeställningar hos mig som jag har burit med mig sen dess. Vad skulle jag själv ha gjort om jag hamnat i hans situation? Det vet jag förmodligen inte förrän om jag skulle råka hamna där. Såna hypotetiska funderingar har varit viktiga för mig under min politiska karriär.

25 år senare hade jag äran att få möta Andres Zaldivar igen, när jag var på officiellt besök i Chile. Han hade då blivit talman i senaten och mindes inte mig så tydligt, men han mindes att han varit i Sverige och berättade om många möten och ett starkt engagemang. Jag tror att han blev stolt och smickrad när jag förklarade hur hans engagemang hade smittat av sig på mig.

POLITIKER

123

BERÄTTAR

”

Jag tror att han blev stolt och smickrad när jag förklarade hur hans engagemang hade smittat av sig på mig.

GÖRAN HÄGGLUND

BETYDELSEFULLA

124

MÖTEN

Det går att påverka!

FREDDY JENSEN 48 ÅR (V) KOMMUNSTYRELSEN, KOMMUNFULLMÄKTIGE, BYGGNADSNÄMNDEN

KUNGSÄTER/VARBERG

DET VAR PÅ torget i Varberg som rasisterna dök upp. Mitt under ett

politiskt möte inför EU-valet med de sju riksdagspartierna närvarande stod de där. Den ovälkomna gruppen från Nationalsocialistisk Front gjorde visserligen inget olagligt som att störa den allmänna ordningen, men de gjorde sig väl synliga med sina flaggor och affischer.

Jag bestämde mig för att gå fram och bemöta dem. Till min glädje blev jag inte helt ensam. Andreas Björklund från Moderaterna anslöt och tillsammans började vi argumentera mot två av männen i ”Fronten”.

Som vanligt när man talar med den här typen av rasister så var de helt fokuserade på att alla invandrare var knarklangare och kriminella i olika grad. Vad vi än sa ansåg de att det inte existerade hederliga invandrare över huvud taget. För dem var invandrare människor som stal. Och stal de inte våra prylar så stal de våra jobb. Kort sagt: Ökade brottsligheten så var de invandrarnas fel. Var samhällsekonomin dålig så var det invandrarnas fel.

Men jag, vänsterpartisten och Andreas, moderaten, gav oss inte genast.

Vi bildade en spontan blocköverskridande motfront mot rasisterna, även när vi fick munhuggas mot flera av dem. Först när de började yra om att judarna ville erövra världen fick vi nog och lämnade dem åt sina egna tankar.

Det var lätt att tro att vi gjort någonting meningslöst, att det aldrig skulle gå att övertyga så hårdnackade rasister. Men så hände det som fick mig att förstå hur viktigt varje ögonblick i det politiska arbetet kan vara.

POLITIKER

125

BERÄTTAR

Bara ett par dagar eller så efter händelsen på torget berättade Andreas för mig att han gått förbi en uteservering på stan. På uteserveringen hade han sett de två männen från Nationalsocialistisk Front som vi först pratat med. De satt och drack kaffe och hade det jättetrevlig, tillsammans med några invandrare!

Med tanke på deras så bestämda åsikter om invandrare alldeles innan så förstod Andreas och jag att vi trots allt gjort lite nytta och att vi varit med om ett mycket betydelsefullt möte. Det var en bekräftelse för oss för att det faktiskt kan påverka. Att även den lilla människan kan påverka till det bättre. Det är ju trots allt därför vi håller på med politik.

BETYDELSEFULLA

126

MÖTEN

”

Men så hände det som fick mig att förstå hur viktigt varje ögonblick i det politiska arbetet kan vara.

FREDDY JENSEN

POLITIKER

127

BERÄTTAR

Min väg som möjliggörare ANITA LILJA-STENHOLM, 64 ÅR (FP) 1:E VICE ORDFÖRANDE LANDSTINGSFULLMÄKTIGE VÄSTMANLAND, REKTOR ÄNGELSBERG

Jag har ett motto som jag brukar följa: ”Det är inte i medvind utan i motvind som en drake stiger.”

För mig har mottot åtminstone delvis sin bakgrund i min familj. Hemma hos mina föräldrar hade det alltid varit naturligt att prata politik. De var inte politiskt aktiva, men hade en annan nog så viktig erfarenhet som kom att prägla mig ideologiskt. Min mamma Eila var ursprungligen från Finland och hade med sin familj levt i ”storebrors skugga” som det hette. Storebror var förstås Sovjetunionen och både hon och min pappa Allan fick uppleva krigets fasor. Min pappa som svenskfrivillig i finska vinterkriget. Genom en lycklig tillfällighet korsades deras vägar i Åbo, under en av pappas permissioner och det sa ”klick”. Vid krigsslutet följde mamma med pappa till Sverige, de gifte sig och bildade familj.

Pappa drevs alltid av ett starkt motstånd mot kommunismen och allt som rörde socialistiska kollektivlösningar. Som byggnadssnickare hade han kollektivanslutits till SAP och det tog honom över ett år att stämpla ut sig ur ”kollektivoket” med följden att han blev mobbad på sin byggarbetsplats. Han tog då beslutet att bli egen företagare och byggde upp sin nya verksamhet genom att köpa in rivningshusobjekt och bygga nytt. Draken hade stigit i motvinden.

Mot den bakgrunden har det för mig varit livsviktigt att fritt få välja, att fritt få lita på min och andras förmåga att göra sina egna livsval. Den förvissningen har gått som en vägvisare genom mitt liv och möjliggjort min egen utveckling. Dagen efter succévalet 1985 då mitt politiska föredöme Bengt Westerberg ledde oss till valseger, gick jag in i Stadshuset i Västerås tillsammans med en arbetskollega.

BETYDELSEFULLA

128

MÖTEN

Vi var på väg till ett sammanträde och av en händelse mötte vi det folkpartistiska kommunalrådet Birgitta Nilsson i trappan. Vi passade på att gratulera och berättade att vi röstat på Folkpartiet. Mer än så var det inte tänkt, men Birgitta replikerade blixtsnabbt: ”Är ni medlemmar?” ”Nej”, svarade vi sanningsenligt. ”Då tycker jag att ni ska ansluta er till Folkpartiet.”

Inspirerade av Birgittas direkta uppmaning gick jag och Christina Jansson med i partiet. En kort tid därefter kom det första uppdraget för mig som nämndeman. Sen följde ett omfattande och målmedvetet jämställdhetsarbete i partiets regi. Tack vare det slumpmässiga mötet med Birgitta hamnade jag i en ideologisk miljö där jag alltid känt mig hemma. Och tack vare präglingen från mina föräldrar gav jag mig inte så lätt när jag stötte på motstånd. Känslan är att jag nu är en möjliggörare för ett bättre samhälle och att varje dag är en vindpust som kan få draken att stiga.

POLITIKER

129

BERÄTTAR

”

Känslan är att jag nu är en möjliggörare för ett bättre samhälle och att varje dag är en vindpust som kan få draken att stiga.

ANITA LILJA-STENHOLM

BETYDELSEFULLA

130

MÖTEN

kapitel 5

FRAMTIDSTRO ett nyfiket hj채rta

Han tände en ljusglimt JAKOP DALUNDE, 26 ÅR (GRÖN UNGDOM) STOCKHOLM

SPRÅKRÖR

DET FINNS ETT politikerförakt i vårt D

samhälle s och tidigare var jag en del av a det. Jag hade alltid varit intresserad s av politik, men inte av partipolitik. p Jag tyckte att partipolitik bara b bestod av kompromisser och av människor m som aldrig riktigt sa vad de d menade. Därför kunde jag inte riktigt r ta det på allvar.

Men M så en dag hamnade jag i en radiodebatt r med Mehmet Kaplan.

Debatten D utgick från ett utspel som föreningen f Humanisterna där de påstod att muslimer diskriminerades i samband med skolavslutningar som ju ofta hålls i kyrkor.

Jag var där som representant för Svenska Kyrkans Unga, medan Mehmet representerade Sveriges Unga Muslimer. Förväntningen var väl att vi skulle hamna i luven på varandra, men det blev precis tvärtom. Vi var överens om det mesta och efter sändningen hade vi ett långt samtal med varandra utanför studion.

Vi kom ofrånkomligt in på politik och det visade sig att Mehmet var aktiv miljöpartist. När han förstod att jag var intresserad av politik frågade han om jag var med i något parti. Jag sa som det var, att jag inte gillade partipolitik och förklarade också vad det berodde på.

BETYDELSEFULLA

132

MÖTEN

Exakt vad vi sa i vårt samtal minns jag inte riktigt. Men jag vet att Mehmet tände en ljusglimt hos mig. Jag blev nyfiken och när han bjöd in mig till ett politiskt möte tackade jag ja. Väl där insåg jag direkt att det inte var som jag hade trott.

Människorna diskuterade högt och lågt, ifrågasatte och dryftade frågor som de verkligen brann för. De var intensiva på ett helt annat sätt än jag väntat mig, van som jag var att se politiker på TV som ju bara uttalade sina kompromissade ”slutprodukter”. Den torra politiken fick plötsligt ett mänskligt ansikte.

Mehmet blev något av en politisk mentor för mig. Han tog med mig på flera möten och jag fascinerades allt mer av dessa människor som la ner timme efter timme av sin fritid bara för att de brydde sig. Mitt gamla politikerförakt vändes till respekt och inspiration. Jag kände att det här ville jag syssla med.

Nu har det gått flera år och jag arbetar idag heltid med politik. Det var inte alls planerat, men hände ändå. Tack vare det oväntade mötet med Mehmet Kaplan och tack vare hans förmåga att locka mig att besöka de ”riktiga” politikerna.

POLITIKER

133

BERÄTTAR

Med intresse för framtiden IDA LEGNEMARK 29 ÅR (V) PARTISTYRELSEN, KOMMUNALFULLMÄKTIGELEDAMOT, LÄRARE BORÅS

jag mycket m tid med mormor och morfar. f Det bästa med att vara hos dem var v att de hade så mycket tid! Tid att svara s på ett barns alla varför-frågor och o tid att berätta om hur det var förr. f SSOM BARN TILLBRINGADE

Jag J tror att det var de här berättelserna n som lade grunden till mitt politiska engagemang. e När mormor berättade om o sin mors liv som statarbarn, om hunger, h kyla och barnarbete, rös jag j och gladdes åt att jag hade det så mycket bättre. När morfar berättade om krigstiden, om tyskvänliga befälhavare och rädslan för vad som kunde hända om man öppet engagerade sig i vänstern blev jag förbannad.

Hos mormor och morfar var ingen fråga för liten eller för stor för att diskutera. De fick mig att förstå att man kan förändra samhället till det bättre, men också att det inte var länge sedan arbetarnas vardag var en kamp på liv och död. Ingenting kan tas för givet, om det inte finns människor som engagerar sig och ständigt kämpar för att göra samhället mer jämställt och solidariskt kommer orättvisorna att öka. I min familj har det alltid funnits ett stort intresse för politik. Både dagspolitiska frågor och ideologi har varit samtalsämnen kring köksbordet, men jag är den första som engagerat mig partipolitiskt.

BETYDELSEFULLA

134

MÖTEN

Jag är stolt och glad över att ha med mig min familjs erfarenheter i mitt politiska arbete. Förresten, än idag betyder besöken hos mormor och morfar mycket! De har kritiska synpunkter på pensionärsskatt och RUT-avdrag och följer Borås-politiken i lokala media minst lika noga som jag.

Men viktigast av allt – de är mina främsta supportrar, som alltid stöttar och tror på mig. Med sina berättelser från förr fick de mig att engagera mig. Deras uppmuntran får mig att tro att jag kan vara med och skapa en bättre framtid.

POLITIKER

135

BERÄTTAR

Det är inte så svårt att vara ung ANNIE JOHANSSON 27 ÅR (C) RIKSDAGSLEDAMOT

VÄRNAMO

NÄR JAG GICK på gymnasiet var jag N

e person med mycket åsikter. Så på en ssätt och vis var jag engagerad redan då. Men jag hade fördomar mot pod llitiker. Jag ansåg att de inte lyssnade på oss som var unga och att det var p omöjligt att påverka i den riktning o jjag ville.

M en dag när jag satt hemma och Men lluftade mina åsikter tröttnade min pappa Hans-Göran: ”Men gör något p ssjälv då. Sitt inte på läktaren och ggnäll”, sa han.

Det var en katalysator. Jag beställde hem de sju riksdagspartiernas partiprogram och läste igenom dem noga, tills jag fastnade för centerpartiet.

Jag skickade ett mejl till ungdomsförbundets hemsida och minns hur jag presenterade mig lite töntigt med orden ”Jag är en tjej på 18 somrar som vill bli medlem”.

Men jag fick kontakt och hade en mejlkonversation med Per-Anders Jansson. Först senare skulle jag få reda på att han var riksombudsman.

Och när jag långt senare träffade honom kom han faktiskt ihåg mina mejl. Det mest avgörande mötet för att jag verkligen blev en aktiv politiker var när Raymond Pettersson en januarilördag klev in i klädbutiken där jag jobbade extra.

BETYDELSEFULLA

136

MÖTEN

Raymond var en aktiv centerpartist i Värnamo och han kontaktade mig för att utan vidare fråga om jag ville ställa upp i kommunvalet 2002!

Jag blev fullständigt överrumplad. Dels för att jag bara varit medlem i några månader, men också för att jag fortfarande bara var 18 år. Det här stämde ju inte alls med mina fördomar om politiker som inte lyssnar på ungdomar. Visst förstod jag sen att han hade en strategi. Det var ont om unga i centerpartiet i Värnamo och jag var fotbollsmålvakt i Värnamos fotbollslag. Med andra ord hade jag en potential att nå ut till en ny stor målgrupp bland unga. Men vadå, det viktigaste var ju att jag tackade ja, och därmed kunde bevisa att man som ung visst kan få politiskt inflytande och bli lyssnad på. Redan ett halvår efter att jag blivit medlem var jag ersättare i fullmäktige och satt dessutom i socialnämnden.

Idag sitter jag i riksdagen och måste erkänna att jag fortfarande känner mig lite överrumplad. Mina fördomar om politiker kontra ungdomar har verkligen kommit på skam. Jag har fått inse att om man verkligen vill så kan man och den här resan har gett mig jättemycket. Inte minst ett stort nätverk som ger mig möjligheter att berätta för ett stort antal ungdomar om min egen erfarenhet. Jag kan se att det betyder mycket för dem att få veta att det är möjligt att få inflytande även när man är ung. Så fort någon säger att det inte går så svarar jag: ”Har du försökt?”

För egen del har resan lett till att jag fått vara delaktig i beslut som jag känner mig stolt över. Som till exempel Gymnasiereformen med tre huvudinriktningar. En teoretisk, en yrkes- och en lärlingslinje. Jag är glad att Raymond ställde frågan, utan att vänta på att jag skulle bli äldre.

POLITIKER

137

BERÄTTAR

”

Så fort någon säger att det inte går så svarar jag: Har du försökt?

ANNIE JOHANSSON

BETYDELSEFULLA

138

MÖTEN

Ge aldrig upp goda visioner EVA JOHNSSON 52 ÅR (KD) RIKSDAGSLEDAMOT, GRUNDSKOLLÄRARE

VEDERSLÖV

KONSTEN ATT VARA politiker är K

k konsten att inte ge upp. En person ssom jag aldrig träffat fysiskt men som b betytt mycket för mitt sätt att tänka p politik hette William Wilberforce.

H Han var en engelsk parlamentariker ssom levde och verkade under 1700o och 1800-talet och blev berömd för ssin kamp mot slaveriet.

D Det var inte bara det att William W Wilberforce arbetade för slaveriets aavskaffande. Han gjorde det med en aaldrig sinande glöd. Medvetet och långsiktigt drev han en kampanj i tjugo år, utan att någonsin ge vika och till slut fick han gensvar.

Jag fascineras djupt av människor som gör så. Som väljer att fortsätta arbeta med de goda målen för ögonen, som orkar och vågar även när det ser hopplöst ut. Och trots att de egentligen skulle kunna dra sig tillbaka till en bekvämare tillvaro.

En sådan person som jag beundrar är Ulf Ekängen, en missionär som arbetar med skolprojekt i Tanzania. Kanske många tänker på missionärer som lite töntiga och otidsenliga figurer, men i själva verket är de tuffare än de flesta av oss och ofta fullständigt orädda.

POLITIKER

139

BERÄTTAR

Detta gäller i synnerhet Ulf Ekängen. Jag träffade honom när jag hade förmånen att få göra min lärarpraktik i Tanzania. Han arbetade som lärare i en nordisk skola för barn till biståndsarbetare. Men han hade också mycket annat för sig och han tog med mig på resor jag aldrig glömmer. Ulf har goda kontakter med och åtnjuter stort förtroende hos många ur folkgruppen massajerna.

Han har varit med och byggt upp skolor och själv tagit hand om ett femtontal barn från extremt fattiga hem. Jag minns särskilt en gång när vi besökte en by där barnen ofta fick stryk av läraren i skolan för minsta lilla förseelse. En livrädd pojke sökte stöd av Ulf. Han berättade att han blev misshandlad för att han inte hade med sig en hacka till skolan. Eleverna hade ett visst beting. De måste ägna en del av dagen till jordbruksarbete, men pojkens föräldrar behövde själva hackan och när pojken kom tomhänt till skolan fick han rejält med stryk.

Ulf och jag följde med pojken till skolan och Ulf hade ett mycket tufft samtal med läraren på swahili. Jag förstod inte ett ord av samtalet men fick jag snabbt klart för mig att Ulfs närvaro och synpunkter gjorde stor skillnad.

Jag märkte den gången och vid många andra tillfällen att han hade både auktoritet och förtroende att gå in och göra såna saker. Han gjorde definitivt skillnad och gör det fortfarande, år ut och år in i små och stora situationer, utan att backa från sina goda föresatser.

BETYDELSEFULLA

140

MÖTEN

För mig som politiker har det här lett till att alltid försöka ha örat mot marken, så att jag inte missar folkets röster. Jag är mån om att aldrig någonsin bli fartblind. För politik och demokrati är ingen ”quick fix”.

Det tar tid och det får ta tid. I slutändan är det uthålligheten som avgör.

Förmågan att hålla fast vid sin vision.

Så kom ihåg: När en motion blir avslagen, eller en idé nedröstad första gången betyder inte det att den är dålig. Det betyder att den är planterad och redo att växa.

POLITIKER

141

BERÄTTAR

Jag har aldrig ångrat mig CHRISTER AKEJ 54 ÅR (M) KOMMUNALRÅD I SIMRISHAMN

JJAG HAR ALLTID varit intresserad av

p politik, haft starka åsikter och en klar u uppfattning om vad jag sympatiserar m med. När jag gick på gymnasiet hade jjag en skolkamrat, Bengt Nilsson (sen nare Wrannerheim) som snappade u upp mitt intresse och värvade mig ttill Moderata Ungdomsförbundet.

JJag hängde på av nyfikenhet och ffunderade väl inte så mycket på vad d det innebar. Men med facit i hand b betydde Bengts initiativ en hel del för h hur mitt liv sett ut sedan dess.

Till att börja med blev jag väldigt varmt mottagen. Jag fick träffa många trevliga och likasinnade människor och kände mig hemma på en gång.

Jag fick snabbt ett stort kontaktnät och en ny aktiv tid tog vid, med möten, seriösa debatter och studiebesök på företag, men också med fester och resor.

Just det att hela tiden få träffa nya människor, vara med om nya upplevelser, få ny kunskap och inblick inom nya områden var en stor orsak till att jag fortsatte att arbeta politiskt. Att få vara med och påverka, att få utlopp för mitt samhällsengagemang och tycka till och bryta åsikter var också en avgörande faktor till att jag är där jag är idag. Jag vet inte hur det hade sett ut annars, men jag vet att jag aldrig har ångrat att jag en gång i tiden lät mig värvas av Bengt Wrannerheim.

BETYDELSEFULLA

142

MÖTEN

”

Med facit i hand betydde Bengts initiativ en hel del för hur mitt liv sett ut sedan dess.

CHRISTER AKEJ

POLITIKER

143

BERÄTTAR

Han lyssnade KENT KARLSSON 61 ÅR (S) LANDSTINGSFULLMÄKTIGELEDAMOT

LINKÖPING

ALDRIG I LIVET att jag skulle engagera mig fackligt eller jobba poli-

tiskt! Det hade jag bestämt mig för. Inte nog med att mina föräldrar alltid hade gjort det och jämt var borta på möten när jag växte upp, så att min syster fick vara barnvakt åt mig och min storebror. Nu var dessutom fackgubbarna på jobbet nedlåtande mot mig, för att jag sa vad jag tyckte.

Det var 1960-tal, jag var i tonåren och hade precis börjat arbeta på ASJ järnverkstäder i Linköping. Gubbarna ville gärna tala om för oss unga vad som gällde och vad vi skulle göra. Men jag hade svårt att rätta mig efter det. Jag hade åsikter som jag inte höll inne med. Så när jag fick veta att vi unga inte skulle få samma lönepåslag som de äldre fick de förhandlande fackgubbarna veta vad jag tyckte om det. ”Du ska inte tala om för oss vad vid ska göra”, var det svar jag fick från fackklubbens ordförande.

Det var det som var droppen för mig. Aldrig skulle jag engagera mig i facket eller i politiken. De människorna var ett annat folk, kändes det som.

Men lustigt nog ledde episoden till att det blev precis tvärtom. För bland dessa ”gubbar” fanns en som hade sett någonting mer hos mig än en uppkäftig tonåring. Han hette Rolf Nilsson och kom fram till mig under arbetsdagen och sa: ”Det är bra att du har åsikter. Varför inte använda dig av det för att stärka fackföreningen?” ”Jag skiter i det”, sa jag.

BETYDELSEFULLA

144

MÖTEN

Men Rolf gav sig inte. Han dök upp flera gånger och pratade om facket och försökte övertala mig. Inte på ett irriterande sätt, utan genom att faktiskt också lyssna på min mina åsikter. Jag märkte att han hade ett ungdomligt tänk, fast han var lite äldre, att han tog mig på allvar. Det gjorde att jag kände mer och mer förtroende för honom. Han berättade om en studiecirkel för unga som han ledde, som hette Tid för Metall och som han tyckte jag skulle delta i. ”Okej, jag kommer”, sa jag när han hade varit på mig kanske fem gånger. ”Men jag är inte ett dugg intresserad”, la jag till.

Så jag gick på kursen, utan förväntningar och bara för att se vad det var Rolf pratade om. Väl där kom den stora vändningen. Där satt jag, tillsammans med Rolf och flera ungdomar i min egen ålder. Plötsligt befann jag mig i ett sammanhang där man kunde framföra sina åsikter medan andra lyssnade. Ibland spann vi vidare på det jag och de andra sa. Vi kom fram till gemensamma idéer och lösningar. Det var någonting nytt. Jag förstod att det här var den rätta vägen att påverka, istället för att ilsket stå ensam och prata.

Följden blev att jag sedan dess har varit det jag aldrig skulle bli. Fackligt och politiskt aktiv. Med tiden blev jag själv också studiecirkelledare för nya generationer ungdomar. För det hade mötet med Rolf lärt mig. Att lyssna på de unga är betydelsefullt.

POLITIKER

145

BERÄTTAR

”

Det var någonting nytt.

Jag förstod att det här var den rätta vägen att påverka, istället för att ilsket stå ensam och prata.

KENT KARLSSON

BETYDELSEFULLA

1466

MÖTEN

Det känns skönt mentalt LENNART OHLSSON 64 ÅR (C) KOMMUNALRÅD HYLTEBRUK

DET VAR IDROTTEN som förde mig till politiken. Det började med att

jag var en engagerad förälder i den lokala fotbollsklubben och hade tagit på mig styrelsearbete. Jag minns hur vi i styrelsen ofta satt och gnällde över den dåliga bidragssituationen.

Klubben drev en fotbollsanläggning i egen regi, med hjälp av kommunala driftsbidrag. Men det var ett bidrag som inte hängde med de ökande behoven med allt dyrare materiel. Vi märkte att det bar iväg och att det blev för krävande med alltför mycket ideellt arbete. Dessutom såg vi att det fanns en del kommunalt drivna fritidsgårdar som i betydligt högre grad än vi fick vad de behövde. Naturligtvis ansåg vi att det borde finnas ett lika fullgott stöd till idrottsföreningarna.

Diskussionerna pågick till och från under ett års tid innan vi till slut insåg att det inte dög med att sitta och gnälla. Någon av oss borde engagera sig politiskt för att driva vår sak och inom gruppen tyckte man att jag var bäst lämpad, eftersom jag var lärare och van att prata mycket inför andra.

På den vägen blev det. På något sätt var det en naturlig utveckling, för jag insåg snart att det inte var så stor skillnad mellan idrottsrörelse och partiväsende. Båda sakerna var ett slags föreningsliv, där det behövde peppas inför matcher och tröstas i motgång. Så jag fann mig snabbt och jag är glad att mina idrottsvänner drev mig fram till där jag är idag. Att vara politiskt engagerad känns skönt mentalt. Istället för att bara gnälla över det jag tycker är fel, så kommer jag alltid veta att jag gjort vad jag kunnat för att få det att bli rätt.

POLITIKER

147

BERÄTTAR

Boken som förändrade allt BIRGER SCHLAUG 61 ÅR FÖRFATTARE, FÖRELÄSARE

VINGÅKER

DET VAR EN vårdag i slutet på 70-talet. Jag skyndade genom Stockholm

för att hinna med ett tåg till Katrineholm. Hade inget att läsa, rusade in i en bokhandel och rev åt mig första bästa pocket. En titel jag aldrig hört talas om. Skriven av någon jag inte heller hört talas om.

En dryg timme senare är jag en annan människa. Boken förändrade hela min världsbild. Författarens budskap knackade, nej bultade, på båda hjärta och hjärna. De släpptes inte in frivilligt. De bröt sig in!

Boken hette Väckarklocka. Den hade kommit ut första gången 1941.

Författaren hette Elin Wägner. Hon hade dött några veckor innan jag föddes. Utan henne hade mitt liv fått en helt annan riktning, en helt annan innebörd. Aldrig någonsin att jag hade blivit politiker.

Jag hade börjat läsa boken strax före det att tåget anlänt till Södertälje.

Jag hade en ovana på den tiden: började med att läsa sista kapitlet först.

I den här boken hette sista kapitlet Molnfödelse. Och det vände upp och ner på mina föreställningar om människan, jorden och livet. Hon vävde samman kvinnors rättigheter, fredsfrågan och miljöfrågan till en ideologsikt hållbar väv, på ett sätt som ingen annan gjort tidigare.

Men såväl rationellt som poetiskt språk klär hon av den härskarmentalitet som råder: mannen härskar över kvinnan, den vite mannen härskar över den färgade, människan härskar över allt annat liv. Allt förödande för en hållbar utveckling. Det som skakade om mig mest på tåget var den enkla analysen om vad som var välfärd, det var så långt ifrån vad jag lärt mig i böckerna om nationalekonomi och under eviga samtal med vänner i karriären.

BETYDELSEFULLA

148

MÖTEN

Det märkliga är att denna bok – Väckarklocka – känns lika svindlande aktuell idag, nästan 70 år efter det att den kom ut första gången. Hon skriver bland annat: ”Så länge det klibbar nöd och tårar vid aprikoserna, kaffet och apelsinerna som vi serverar, ligger vi djupt under en människovärdig levnadsstandard.”

På mitt skrivbord, och över min säng i riksdagens övernattningslägenhet, hade jag under alla år följande rader ur Väckarklocka: ”En fågel värjer sin bur. Det är det enda den kan göra om den tillhör en gammal burfågelsläkt och inte vet av någon annan uppehållsort. Den öppna dörren är då inte utgång till friheten utan ingång för katten. Fågeln har rätt i att det betyder katastrof om katten kommer in i buren, men om den fria fågelns möjlighet, att klara sig utanför vet den ingenting.”

De där raderna fick mig att studsa på tågresan. Och har kommit att betyda mer för mig än något annat som någon skrivit. De blev motiv för attt stå ut när trötthet och hopplöshet höll på att kväva mig i pappershögar, eviga möten och ständiga måsten.

Men de gav också mod när rädslan för att våga sticka ut hakan och våga vara visionär jävlades med mig. När jag nu slutat med politiken så har jag fått den stora glädjen att få möjlighet att föreläsa om Elin Wägner runt om i Europa, om hennes fantastiska författarskap, hon var den andra kvinnan i Svenska Akademien, och om hennes livsgärning som ideolog och filosof.

POLITIKER

149

BERÄTTAR

”

Hennes ord gav mig mod när rädslan för att våga sticka ut hakan och våga vara visionär jävlades med mig.

BIRGER SCHLAUG

BETYDELSEFULLA

1500

MÖTEN

Gnistan tändes MARGARETA CEDERFELT 50 ÅR (M) RIKSDAGSLEDAMOT, LEG. SJUKSKÖTERSKA, FIL. MAG. SOCIALVETENSKAP

HÄGERSTEN/STOCKHOLM

DET ÄR FRÅGORNA som kom nära D

m som öppnade mina ögon. Det mig ssom angick min och mina närståendes verklighet var det som i grunden d sskapade mitt politiska engagemang.

I Intresset väcktes 1976, när jag studerrade första året på gymnasiet. Just vid den tiden var debatten om betyg v i skolan intensiv. Redan då var jag positivt inställd till betyg och ansåg p aatt betyg var ett viktigt och naturligt iinslag i skolan. Frågan engagerade mig så att jag började läsa de olika m ungdomsförbundens valprogram. Jag blev också en ivrig utfrågare varje gång partipolitiska företrädare besökte skolan. Det dröjde inte länge tills jag upptäckte att moderaterna var det enda parti som var positivt inställt till betyg i skolan.

Så jag gick med i MUF, men av olika anledningar var jag oengagerad under många år. Gnistan tändes åter 1990. När jag blev mamma började jag fundera över vilket samhälle jag ville att mina barn skulle växa upp i. Jag drog mig till minnes mina första trevande upplevelser från gymnasiet och gjorde på samma sätt igen. Bläddrade igenom information om de olika partierna och blev snabbt på det klara med att Moderaternas värderingar stämde överens med mina.

POLITIKER

151

BERÄTTAR

När jag engagerade mig den här gången gjorde jag det på allvar. Några tuffa år följde där jag kombinerade yrkesarbete med studier, politiska uppdrag och små barn. Genom att min make och jag är lika engagerade i familjen gick ekvationen ihop.

Jag kände stor glädje och nyfikenhet i samma ögonblick som jag verkligen tog politisk ställning och känner det än idag. Framför allt betyder ställningstagandet att jag tar aktiv plats i samhällsdebatten och driver frågor om hur vårt gemensamma samhälle ska utvecklas. Min övertygelse är att det är bättre att själv vara engagerad än att passivt stå på åskådarläktaren.

BETYDELSEFULLA

152

MÖTEN

”

Min övertygelse är att det är bättre att själv vara engagerad än att passivt stå på åskådarläktaren.

MARGARETA CEDERFELT

POLITIKER

153

BERÄTTAR

Ett möte av omfattande betydelse ROBERT FORSBERG 55 ÅR (S) KOMMUNALRÅD KALIX

DET MÖTE SOM ledde till mitt största politiska engagemang kom

oväntat. Upprinnelsen var ett telefonsamtal från en av kommunens företagare, Lennart Englund, som berättade att han skulle träffa en kinesisk affärskontakt som bodde i Sverige. Lennart tyckte att jag borde vara med för att få lite intryck.

Och nog gjorde mannen från Kina intryck. Han heter Wanli i och var en totalt fängslande människa. Han utstrålade stor intelligens och samtidigt en gränslös ödmjukhet. Han satte sig inte själv i centrum, trots att han uppbar en mycket hög yrkesposition. Jag blev nyfiken och lyssnade fascinerat på hans personliga historia Wanli berättade att han som treåring blivit rekryterad av munkar som arbetar med att fostra barn enligt gamla kinesiska traditioner. Med föräldrarnas tillåtelse hamnade han under munkarnas ledning och lärde sig hur man uppför sig väl såväl som hur man försvarar sig genom kampsportsmetoder.

Som vuxen fick han en statlig baslön som förutsatte att han studerade flitigt på universitetet. Idag när han är i 40-årsåldern har han varit med om att leda flera enorma byggprojekt i Kina, såsom järnvägar, vattenkraftverk och hotellkomplex. Efter det började han arbeta med hela världen som bas och till sist hade lyckliga sammanträffanden fört honom till norra Sverige. Kontakten ledde till en omfattande samverkan mellan övre Norrland och en stad i centrala Kina som heter Lanzhou.

Delegationer från oss har rest till dem och de har kommit till oss.

BETYDELSEFULLA

154

MÖTEN

Vi jobbar med att matcha våra respektive företag mot varandra. Vi har ett utbildningsutbyte och har fångat upp ungdomar som får resa i grupper om tolv för att lära sig och få insikter om förändringarna i världen.

I och med mötet med Wanli krackelerade min barndoms fantasibilder av ett Kina fyllt av fattiga bönder i stråhattar som levde på ris. När jag fick resa till Lanzhou upptäckte jag en region i kraftig förändring med 30 miljoner invånare som var under stark teknisk och ekonomisk utveckling. Jag, som är präglad av västvärldens gamla mantra att ”alla vägar bär till Rom”, fick snabbt ställa om siktet mot vad som är på väg att bli världens nya centrum.

Utan att förringa att Kina fortfarande är en auktoritär regim med stora grupper fattiga och utsatta invånare har min bild av landet också förmänskligats. Innan mötet med Wanli hade jag till exempel aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle föra personliga samtal med och skratta åt samma saker som en kinesisk provinsguvernör som är intresserad av våra erfarenheter hur man bygger vintersportanläggningar.

Men så är det ju trots allt. Vi är människor och kan mötas som människor, även om vi är från olika delar av världen med olika historia och olika utgångspunkter. Jag kan inte mäta vidden av betydelsen som mötet med Wanli fått. Utbytet mellan våra regioner är inget projekt på ett eller tre år. Det är långsiktigt och bygger på ärlighet och uppriktighet. Precis som den personliga vänskap som uppstått mellan mig och Wanli.

POLITIKER

155

BERÄTTAR

Ilska och ödmjukhet ANN-CATHRIN LARSSON 52 ÅR (FP) GRUPPLEDARE ÄLVKARLEBY

ÅRET VAR 1994 och jag satt som vanligt framför teven och störde mig på

hur samhället styrdes. Jag rent av ropade i frustration till människorna i rutan: ”Idioter! Det är inte så här ni ska göra. Fattar ni inte!

Plötsligt slog det mig vad jag höll på med. Att jag satt där och hade åsikter, men att ingen av de som borde höra mina åsikter gjorde det. Det var som att se sig själv utifrån med den självklara uppmaningen: ”Herregud, vill jag få till en förändring måste jag bidra själv. Det duger inte att ha åsikter i tv-soffan.”

Medan jag hade ångan upp såg jag till att kontakta Folkpartiet. Jag hade tur och fick snabbt en plats som ersättare i Barn- och skolnämnden. Och redan på ett av de första mötena upplevde jag min kanske viktigaste lärdom. Vi stod i begrepp att göra en ny upphandling av skolskjutsar och just den morgonen hade jag haft ett gräl med det bolag som körde min sons skolbuss. Jag förde med mig min privata ilska på mötet och sa lite surt utan att egentligen mena det: ”Vi ska inte upphandla någon skolskjuts av det bolaget i alla fall!”

Då vände sig nämndens ordförande Kajsa Hansson mot mig med stort allvar: ”Politik handlar inte om att se till sitt eget bästa utan att se till vad som är bäst för alla medborgare.”

Ilskan rann av mig. Det var en så enkel och samtidigt klok mening. Om ilskan gett mig kraften att bli politiker så var det Kajsa som nu gav mig insikten om att jag måste vara ödmjukhet inför uppdraget. Hon lärde mig att skilja på sak och person och det har jag haft hjälp av många gånger sedan dess.

BETYDELSEFULLA

156

MÖTEN

”

Politik handlar inte om att se till sitt eget bästa utan att se till vad som är bäst för alla medborgare.

ANN-CATHRIN LARSSON

POLITIKER

157

BERÄTTAR

Alla har något att erbjuda

D

et är vanligt att vi får höra att Sverige är som en sluten ankdamm fylld med slutna och kyliga människor. Det där om att friheten och öppenheten, den finns i väster och i söder. Det har också jag fått mig itutat så länge jag kan minnas. Men är det verkligen sant?

Jag skulle istället vilja peka på att Sverige och svenskarna är öppna, engagerade och tillgängliga.

Speciellt våra politiker. För vad kan jag annars säga efter att, inför denna boks tillblivelse, ha samtalat med partiledare, riksdagsledamöter, landstingsråd, kommunalråd och en gång för alla insett att de, när allting kommer omkring, är vanliga människor av kött och blod och med drömmar precis som jag själv. Särskilt har det slagit mig hur lättillgängliga många av Sveriges riksdagsledamöter faktiskt är. Precis som när du skickar ett mejl till en kompis, så kan du med få ett svar och inleda en konversation med en av våra folkvalda på den mest vardagliga av nivåer. Avståndet mellan dig och dessa män och kvinnor som sitter i Sveriges högsta beslutande organ försvinner som en rökpuff. Vi är, som sig bör i en sann demokrati, jämlika.

Det är värt att tänka på i en tid då många vänder politiken ryggen.

Förmodligen inte av okunnighet och ointresse utan på grund av en gnagande känsla av maktlöshet och en falsk förnimmelse av att inte ha någonting att erbjuda. Men alla har någonting att erbjuda. Alla kan på ett eller annat sätt slå in en värdefull spik i bygget som ska hysa framtidens goda samhälle. Och i vårt land är alltså möjligheterna att få göra det kanske större än på de allra flesta ställen i världen.

BETYDELSEFULLA

158

MÖTEN

EFTERORD

För i hur många andra länder skulle du under en vanlig arbetsdag bli uppringd av en partiledare och minister som beredvilligt, utan tecken på brådska och med entusiasm berättar om ett möte som betytt mycket för deras politiska engagemang? I hur många andra länder får du direktkontakt med parlamentsledamöter bara genom att skicka ett enkelt mejl och sedan föra en otvungen och jämlik dialog, som om du pratade med grannen om vädret?

Sett till världshistorien är det en gåva. Om vi bara kan fatta mod och se den. Oavsett vilka åsikter du har, vilka idéer du har om samhället så har du trots allt en chans att göra dig hörd. Det är ingen ”quick fix”, som en av berättarna i den här boken gör klart för oss. En sann demokrati är ett tålamodskrävande arbete men samtidigt en aldrig sinande ström av möjligheter som inte dess motsatser erbjuder. Och ingen möjlighet är viktigare än den att du får vara med att bestämma. Det är värt besväret om man säger så.

Så när någon säger att du borde göra det, att du kan göra det, om du vill göra det, så ska du göra det. Då har varit med om ditt betydelsefulla möte. Dessa möten som hela tiden finns runtom oss och för oss vidare på färden.

Vi ses vid nästa betydelsefulla möte!

John Leander redaktör Betydelsefulla möten POLITIKER

159

BERÄTTAR

Det har betydelse för den här

E

n man kom gående på en övergiven strand och han kunde snart skönja en annan man på avstånd. När han gått en stund kunde han se att det var en av byborna från en liten by i närheten som höll på att kasta saker i vattnet i jämn takt. Mannen trodde att bybon kastade små flata stenar för att studsa på vattnet, men när han kom närmare såg han att det var sjöstjärnor som kastades ut. Hela stranden var full av hundratals sjöstjärnor som spolats upp av vågorna.

Bybon förklarade för mannen att om han inte kastade tillbaka sjöstjärnorna skulle de dö av brist på syre. Mannen blev förbluffad av bybons ambitioner och frågade om det inte kändes hopplöst. ”Det måste ju finnas tusentals sjöstjärnor bara på den här stranden, för att inte tala om alla andra stränder”, sa han. ”Vad tror du att det har för betydelse att du står och kastar tillbaka några av dem?”

Bybon log och plockade upp ytterligare en sjöstjärna och sade sedan: ”Det har betydelse för den här.”

FÖRFATTARE OKÄND

BETYDELSEFULLA

160

MÖTEN

”

Vi är alla del av varandras lycka.

CATHERINA RONSTEN

Du 채r

BETYDELSEFULL

Betydelsefulla möten & förlag Betydelsefulla möten startade hösten 2000 via en riksomfattande efterlysning av betydelsefulla lärare. Bakgrunden till efterlysningen var det stora massmediala pådrag om vad som inte fungerade i landets skolor. Betydelsefulla möten ville medverka i samhällsdebatten – för att visa på hur mycket som fungerar och hjälpa till att sprida goda exempel från landets skolor. Över 500 svar kom in och av dessa sattes över 100 berättelser samman i boken Betydelsefulla lärare – en samling berättelser om lust och växtkraft som utkom i november 2001. Sponsorer till skolkampanjen var Svenska Kommunförbundet. År 2003 var det dags igen. Då gick efterlysningen av BetydelseÅ fulla möten i vården ut och ett år senare, i november 2004, kom fu boken Betydelsefulla möten i vården – en samling berättelser b oom glädje och sorg med berättelser från hela Sverige. Sponsorer till vårdkampanjen var Sveriges Kommuner och Landsting, Vårdförbundet och Kommunal. 2007 startade kampanjen Betydelsefulla möten i idrotten. Boken med samma titel kom ut 2009. Under samma år genomfördes insamlingen av berättelser till boken Betydelsefulla möten – Entreprenörer berättar.

Sponsorer till entreprenörskampanjen var Svenskt Näringsliv & Fri Företagsamhet.

I dagsläget har vi, via riksomfattande opinionsbildande projekt, samlat in över 2000 berättelser om betydelsefulla möten från hela Sverige. Initiativtagare till Betydelsefulla möten är marknadsekonomen och frilansskribenten Catherina Ronsten. Betydelsefulla möten har ingen koppling till någon religion eller politisk organisation utan vill peka på varje enskild persons möjlighet att själv påverka – både sitt eget och andras liv – på ett positivt sätt.

Betydelsefulla mötens mål är att skapa en ökad medvetenhet om hur mycket vi alla kan betyda för varandra. Att agera som en medkraft. Fler böcker och opinionsbildande efterlysningskampanjer ligger färdiga att starta.

40 härliga vardagsberättelser som ger dig en oförglömlig läsupplevelse. Med den vackra presentboken Du är betydelsefull vill vi ge dig glädje, inspiration och mod att aktivt bidra till en bättre jord att bo på – för oss alla. Det är i vardagen det händer.

Ingen kan göra allt, men många kan göra mycket. Ta vara på varje möte du har, de ger dig möjlighet att påverka en annan människas liv – till det bättre. Allt du gör spelar roll. Du är betydelsefull.

Stiftelsen Betydelsefulla möten Ett av Betydelsefulla mötens mål är att skapa en stiftelse där alla världens människor skall kunna nominera en eller flera personer/grupper som medverkat till att skapa en positiv skillnad för någon annan. Kriterier för vilka som kommer att ges stöd kommer att baseras på vad det betydelsefulla mötet bidragit till. När stiftelsen är bildad räknar vi med att kunna medverka till att premiera 10–15 människor/grupper per år. Det innebär att när du lämnar en berättelse eller köper en Betydelsefulla möten-bok kommer du att bidra till stiftelsen som gör fler betydelsefulla möten möjliga.

Besök gärna vår hemsida www.betydelsefulla.se Betydelsefulla möten-böcker beställer du enklast via vår webbutik www.betydelsefulla.se/butik

Vinnare i din egen tävling Livet och arbetet kan vara både lust, glädje, tårar och kaos, inspiration och utmaningar. Oavsett var du är just nu och var du vill komma i livet har du nytta av tankarna, övningarna och inspirationen från Emma Pihls bok Vinnare i din egen tävling.

I Vinnare delar Emma generöst med sig av sin egen livshistoria och utveckling från självdestruktivitet och negativitet till livsglädje och framgång. Boken gör dig till vinnare genom att jobba med sex teman.

PRESTATIONER Bäst när det gäller och att behålla energin både i med och motgång. SJÄLVBILD Vilken styrande föreställning om mig själv påverkar mina resultat och mitt mående? BETEENDEFÖRÄNDRINGAR Var vill jag komma? De aktiva stegen för att ändra ett beteende. ATTITYD Vinnande inställning till mig själv, omständigheter och världen. RELATIONER Vilka hjälper dig bäst framåt? INRE DIALOG Vinnande tankar. Sluta låta hjärnan lägga krokben för dig.

Vinnare i din egen tävling är en metodbok för att du skall kunna ta dig från där du är idag till dit du önskar. Att förverkliga dig själv och dina resultat utifrån vem du är och dit du vill komma. Syftet med boken är att skapa ditt eget mentala träningsläger med grenar specialanpassade efter dina behov, utifrån dina egna tävlingar och hitta sätt att med rätt tankar, attityd, självbild och målfokus få mer av det du önskar för dig själv och som medmänniska.

Besök gärna vår hemsida www.betydelsefulla.se Betydelsefulla möten-böcker beställer du enklast via vår webbutik www.betydelsefulla.se/butik

Bilder Bilder på representanter från Kristdemokraterna är hämtade från partiets pressarkiv (Bild: Kristdemokraterna). Detsamma gäller bilder på representanter från Miljöpartiet de Gröna (Bild: Fredrik Hjerling) förutom Maria Gardfjell som har lämnat egen bild.

Bild på Lars Ohly har hämtats från Vänsterpartiets pressarkiv (Bild: Vänsterpartiet). Bilder på Barbro Westberg, Lennart Levi, Eva Johnsson, Hillevi Larsson är hämtade från riksdagens pressarkiv. Anita Lilja Stenholm (Bild: Västmanlands landsting). Robert Forsberg (Kalix kommun Bild: Pantheon), Kerstin Carlsson (Bild: Grums kommun), Brittis Benzler (Bild: Gotlands kommun), Talia Svensson (Bild: Jonna Tomasson), Adam Cwejman (Bild: Alexander Fyrdahl) Kenneth Östberg (Bild: Norbergs kommun). Övriga har bistått med egna bilder för publicering och vi känner inte till fotografernas namn.

Fotnot: Hillevi Larsson och Maria Wetterstrands berättelser är även publicerade i Betydelsefulla lärare - en samling berättelser om lust och växtkraft.

POLITIKER

167

BERÄTTAR

!

Världen behÜver dig.