Betydelsefulla lärare

BETYDELSEFULLA Mﾃ傍EN

BETYDELSEFULLA MÖTEN

Lärare gör skillnad BERÄTTELSER AV ELEVER OM DERAS BETYDELSEFULLA LÄRARE

Catherina Ronsten (red.)

Betydelsefulla möten & förlag www.betydelsefulla.se Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad Inspirerande personliga berättelser delar av innehållet har tidigare varit utgiven under titeln Betydelsefulla lärare ©2010 Betydelsefulla möten ISBN 978-91-979253-0-3 Citera oss gärna! Uppge källan.

Spegelintervjuer: Catherina Ronsten Omslag och form: 5 Senses Communication – www.5senses.se Layout: Betydelsefulla möten Kapitelbilder, fotograf: Per Hessman, Hessman Creative Dikt på s. 33 Eva Jagrell, Den största friheten, Fågel Fri 1990 Sjöstjärnan s. 167 fotograf: Ken Lönnström Ny omarbetad upplaga, första tryckningen Tryck: Östertälje Tryckeri AB Denna bok är tryckt på miljövänligt framställt papper.

Du 채r

BETYDELSEFULL

Innehåll Med förväntan av Catherina Ronsten

12

BEKRÄFTELSE Spegelintervju: Catharina & Tommy

16 36

TRYGGHET Spegelintervju: Theres & Ingrid

48 62

RESPEKT Spegelintervju: Christina & Sören

72 90

MOTIVATION Spegelintervju: Magnus & Sören

102 116

FRAMTIDSTRO Spegelintervju: Sara & Ulla

132 154

Det har betydelse för den här

166

Betydelsefulla möten

170

KORT BETYDELSEFULL INFO

DEN BOK DU nu håller i din hand är en omarbetad och uppdaterad version av Betydelsefulla lärare – en samling berättelser om lust och växtkraft. Boken Betydelsefulla lärare kom ut för första gången hösten 2001. Vi har bantat den avseende berättelser för att den skall passa in i vår Betydelsefulla möten-serie. Vi har uppdaterat den och putsat den en aning. Vi har bytt titel till Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad.

Boken och dess berättelser är en riktig glädjekälla, den visar på hur mycket vi alla kan betyda för varandra samtidigt som den innehåller rena guldkorn för den som vill lära sig mer, förstå människans natur och sig själv bättre. Med andra ord – den är väl värd att läsas och spridas. Vi hoppas att vi kan fortsätta och aktivt medverka till att sätta ökat ljus på lärarnas betydelse. Lärare och skolpersonal påverkar hela vårt samhälle. Det finns anledning att aktivt arbeta för ett ökat medvetande om mötets betydelse. Det spelar roll!

Vi vill här tacka Sveriges Kommuner och Landsting som bidrog till att vi fick möjlighet att genomföra en riksomfattande insamlingskampanj och publicera boken. 10 år efter att vi gick ut med vår första efterlysning har den idé som startade med Betydelsefulla lärare vuxit till en företag som jobbar med att skapa ökad medvetenhet om hur mycket vi alla påverkar varandras liv. Vi har genomfört och publicerat sju böcker i Betydelsefulla möten-serien och fler är på G.

”

Du är unik och fulländad precis som du är Du är viktig, bara för att du är du.

Allt du gör spelar roll.

CATHERINA RONSTEN

BETYDELSEFULLA MÖTEN-SERIEN Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad Betydelsefulla möten – Människor som recept Betydelsefulla möten i idrotten – berättelser om glädje, svett och tårar Betydelsefulla möten – Entreprenörer berättar Du är betydelsefull Betydelsefulla möten – Politiker berättar Betydelsefulla möten – Nu är det dags!

Läs och njut av hur mycket vi alla har chans att betyda för varandra.

KOMMANDE BÖCKER Betydelsefulla möten – Välkommen till världen Betydelsefulla möten – Kända berättar Betydelsefulla möten – Integration som möjlighet Och många många fler...

Vill du ha chans att komma med med dina betydelsefulla möten?

Gå gärna in på www.betydelsefulla.se – där kan du enkelt lämna berättelser.

”

Som lärare vet vi aldrig var vår påverkan tar slut.

Vi påverkar helt enkelt evigheten.

MAGNUS BLIXT 39 ÅR STOCKHOLM

Med förväntan ”Mamma, jag vill aldrig gå hem från skolan!” Orden är min 6-åriga dotters och hon skuttar glatt upp ur sängen varje morgon. På med kläderna och hänger väskan över axeln. Stolt. Kom nu!

Det har gått 10 år sedan boken Betydelsefulla lärare – en samling berättelser om lust och växtkraft publicerades för första gången. I skolans värld har det hänt massor, betygens vara eller inte diskuteras alltjämt, friskolorna har vuxit upp som svampar ur jorden och nya entusiastiska lärare intar tillsammans med eleverna klassrummen varje år. Den här utgåvan Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad är baserad på Betydelsefulla lärare – vi har uppdaterat den, plockat om berättelserna lite och delat in boken i fem kapitel: Bekräftelse, Trygghet, Respekt, Motivation och Framtidstro. Boken består av ett pärlband av korta berättelser och 10 längre intervjuer där fem elever och fem lärare berättar om sitt möte med sin lärare respektive elev.

Det är min önskan att du som jobbar i skolans värld ska känna igen dig och att du ska hitta kraft och energi i berättelserna. Att se hur mycket kärlek och mod som finns mellan oss människor. Att du ska känna glädje och beundran över de insatser som dina kollegor och du gjort genom åren och gör dagligen. Att förstå hur enormt viktig just din insats kan vara för en annan människa.

Ett stort tack till Louise Fernstedt på Sveriges Kommuner och Landsting som från första stund trodde på mig och min idé att lyfta det positiva som sker i skolans värld. Då 2001 tog jag det första nytryckta exemplaret av boken och satte mig på tåget till Söderköping och överlämnade ett exemplar till en av de lärare som har betytt mycket för mig. Gunnar Lindvall. En dag på ett kvartssamtal i början av 80-talet sa Gunnar till mig att jag skulle klara av allt. Han sa det så tryggt och förtroendeingivande att jag trodde honom och gick ut i livet med den insikten.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

12

LÄRARE GÖR SKILLNAD

FÖRORD

Det tog åtskilliga år innan jag förstod att det inte var riktigt sant, men då hade Gunnars ord redan etsats fast i mitt inre och blivit en del av mig själv. När jag stod utanför Gunnars hus den där dagen med mitt nytryckta exemplar var jag nervös. Men jag undrar om inte han var mer nervös än jag. Jag hade inte berättat anledningen till mitt besök, bara frågat om han var hemma den dagen. Det var tydligt att han undrade vad jag ville? Vi stod en stund i hallen och pratade om väder och vind.

Vi drack kaffe i hans vardagsrum och pratade om livet, om människor och möten. Det blev en eftermiddag som jag för alltid bär nära mitt hjärta. Jag fick chans att berätta hur betydelsefull han blivit för mig.

Precis när jag skulle gå sprang Gunnar iväg och hämtade en liten vacker guldfärgad kruka. Han gav den till mig och tackade för besöket. Nu står den lilla krukan på finaste platsen i glasskåpet och en dag skall jag berätta för min dotter om min lärare som fick mig att tro att jag skulle klara av allt jag tog mig för.

Jag hoppas att vi med hjälp av Betydelsefulla möten kan starta en rörelse som bidrar till att lyfta varje mötes betydelse och hur viktiga vi alla är och kan vara för varandra. Ett stort och innerligt tack till alla lärare som varje dag tar nya tag och förändrar världen. Lite bättre dag för dag, lite mer dag för dag. Var du än är och vad du än gör – kom ihåg att du är en betydelsefull person. Att du – just du – kan förändra världen till det bättre. Och det redan idag!

Jag önskar dig en riktigt härlig lässtund!

Catherina Ronsten Grundare och kreativt ansvarig Betydelsefulla möten BETYDELSEFULLA MÖTEN

13

LÄRARE GÖR SKILLNAD

kapitel 1

BEKRÄFTELSE

En skyddängel kom till min hjälp KARIN 27 ÅR STUDENT

LÄRARE HAR ALLTID betytt mycket för mig. Ibland så mycket att jag undrat vad jag skulle göra om de inte hade funnits. Jag upplever att det finns två olika sorters lärare. De som inte vill att deras elever ska komma för nära dem. De verkar liksom rädda för att skapa en personlig relation till sina elever. Den andra sorten är de som vågar öppna sig, och visa vem de är, men även se vem eleven är. När jag började gymnasiet var mitt liv i ett enda kaos. Jag hade en identitetskris och var deprimerad. Jag sov knapp, ville helst inte äta och led av ångest.

Under varje lektion fick jag impulser att springa ut från klassrummet.

Ofta satt jag på någon toalett och grät. Jag mådde helt enkelt väldigt dåligt psykiskt. Lärarna skällde på mig, de tyckte väl att jag var underlig och att jag inte tog ansvar för mina studier. Även om jag var hård och kall utåt, så grät jag inombords.

Men så var det en lärare, vi kan kalla honom Axel. Han såg mig, han såg vem jag var. Han hejade på mig i korridoren. Och om jag hade skolkat mycket pratade han med mig på ett lugnt och fint sätt. Jag liksom såg i hans ögon att han förstod mig. Ibland om jag såg ledsen ut, kunde han klappa mig på axeln och säga: ”Allt kommer att ordna sig” eller ”var inte ledsen”. Det gjorde han när ingen såg, för att jag inte skulle skämmas inför mina kompisar. Bara hans närvaro betydde så otroligt mycket för mig.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

16

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag kände en sån oerhörd glädje och lycka. I klassrummet lyfte Axel fram mig och kom med kommentarer om mig som fick mig att framstå som en originell och kreativ person istället för en som var deppad och rädd. Med andra ord, han såg mina dolda sidor och talanger. Det allra bästa var att det inte kändes tillgjort. Han tyckte verkligen om mig på riktigt och vågade visa det. Han verkade nästan imponerad av mig.

På morgnarna kollade jag snabbt schemat och om vi hade Axel den dagen blev jag alltid glad. Mitt hjärta slog små glädjevolter när han kom i korridoren, även om han såg trött och hängig ut och mumlade ”Godmorgon klassen”. Lärare måste inte vara pigga och glada, det är inte det som är grejen.

Axel gav mig självförtroendet tillbaka. Han fick mig att känna mig värdefull som individ. När läsåret var slut mådde jag inte dåligt längre och det var mycket hans förtjänst. Nu är han inte lika viktig för mig längre. Men ibland när vi ses ler vi mot varandra. Jag ler för att jag ser honom lite som en skyddsängel. Han ler för att han ser att han lyckats med sitt jobb som lärare.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

17

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Lärarna är vardagshjältar BO FRANK 56 ÅR KOMMUNALRÅD VÄXJÖ

MIN MELLANSTADIELÄRARE HETTE Håkan, men han kallades aldrig något annat än Magistern. För oss elever var det tydligt att Magistern ville alla väl. Han visade sina känslor, kunde bli arg, ledsen, lycklig och spelade på hela färgskalan. Han uppmuntrade och entusiasmerade.

Han framhöll den som var duktig, men hängde aldrig ut den som klarade sig mindre bra på ett ojuste sätt. Han var ofta väldigt personlig när han gripande berättade om olika episoder i sitt liv.

När jag tittar tillbaka inser jag att han helt enkelt var en riktig vardagshjälte, som varje dag gav oss elever ny kunskap och inspiration. Speciellt minns jag en befogad uppsträckning som han gav mig. Jag hade slängt upp en klick lera i taket och på en direkt fråga om hur det gått till, sa jag, utan att försöka vara lustig, att jag tappat den. Behöver jag säga att magistern blev rasande...

BETYDELSEFULLA MÖTEN

18

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Alla längtar efter kärlek BRITT-MARIE DANESTIG 70 ÅR PENSIONÄR/FD. UNIVERSITETSLÄRARE SOLLENTUNA

NÄR JAG VAR sju år och började första klass på Matteusskolan i Norrköping mötte jag Marianne. Vad jag minns mest av allt är att hon såg mig. I hennes ögon fanns det alla barnlängtar efter – kärlek. Marianne lyckades göra det osynliga barnet synligt.

Jag kom från ett hem där det inte var så vanligt att man satsade på studier, men med Mariannes hjälp blev jag intresserad av skolan och att studera. Genom Mariannes omsorg gick jag från att vara en som inte kunde till en som kunde. Jag förstod att studier var något som var viktigt, även för mig.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

19

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Hon förstod mig EVA RYDBERG 64 ÅR SKÅDESPELARE HELSINGBORG

SOM BARN KÄNDE jag mig ofta annorlunda och som att ingen förstod mig. Men när jag började sexan och fick Ulla Gunnarsson som klassföreståndare vände det. Jag kände att hon förstod mig på ett sätt som de andra lärarna inte gjort. Lektionerna var alltid spännande och lärorika. Ulla berättade allt så klart och tydligt. Hon såg alla elevernas olikheter och fick oss att ta vara på de gåvor vi hade. För det älskar jag henne.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

20

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Hon såg alla elevernas olikheter och fick oss att ta vara på de gåvor vi hade.

EVA RYDBERG 64 ÅR SKÅDESPELARE

Varje elev var betydelsefull BARBARA MARTIN KORPI 68 ÅR GALLERIST/ÄMNESRÅD STJÄRNHOV

MIN LÄRARE YNGVE BROLIN, som jag hade på Klockargården Västa på Lidingö under två år har varit den mest betydelsefulla läraren för mig. Magistern, som var vegetarian och hade ett knippe morötter på cykelstången, öppnade upp skolan med alla sina resurser för oss, också på kvällar och helger. Allehanda projekt, teaterföreställningar, installationer, föredrag, studiebesök, resor och utställningar pågick ständigt.

Var och en av oss elever fick uppleva honom i livliga samtal med våra föräldrar hemma vid köksbordet.

Jag minns när min mamma sydde kostymerna till julspelet för brinnande livet om nätterna, när Mats pappa som var veterinär, dissekerade en död katt på katedern och dessutom när Rolfs pappa visade bygget han jobbade på. Avskedet efter de två åren blev tårfyllt. I skolan ansågs vi som kom från just denna klass som de mest obstinata och omöjliga av alla elever, men flera fick senare framträdande positioner som politiker, forskare och kulturarbetare. Det främsta beviset på en bra lärare måste vara att han eller hon gör varje elev betydelsefull, synlig och värd att känna.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

22

LÄRARE GÖR SKILLNAD

En egen melodi MATZ HASSELBOM 49 ÅR LANDSKAPSARKITEKT SOLNA

I MITTEN AV 70-talet gick jag i Råsundaskolan i Solna. Vår musiklärare Ola Sahlin hade under några lektioner haft en genomgång om hur noter används med notvärden, pauser med mera. Ola skrev upp ett visst antal helnoter, halvnoter och pauser på tavlan och vi elever fick varsitt notpapper. Uppgiften var att hitta på en egen melodi och skriva ned den.

Vi skulle använda de noter som stod på svarta tavlan. När vi var klara spelade Ola upp varje elevs melodi på flygeln med lite ackompanjemang. Det var helt fantastiskt att få höra sin melodi spelad. Att få höra något spelas som vi hade gjort själva. Vad som var extra roligt var att vi upptäckte att de olika melodierna speglade klassens olika personligheter. En del hade höga och låga toner om vartannat, andra hade toner som hela tiden följde varandra utan några stora hopp.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

23

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Att bli sedd för den man är GUNILLA WAHLBERG 58 ÅR REKTOR NORRKÖPING

JAG GICK I skolan i Kristianstad där jag började i första klass 1959.

Under mina första år i skolan gick jag snällt och lydigt dit varje dag utan att egentligen begripa varför. Att man skulle lära sig läsa, skriva och räkna på ett mekaniskt sätt kunde jag nog förstå, men inte mer.

Inte allt det, som är så viktigt med kommunikation, begriplighet, att kunna sätta saker och ting i samband med varandra. Att helt enkelt förstå helheten. När jag började i sjätte klass kom Seved Olofsson till oss som lärarvikarie.

Seved pratade med alla oss barn i klassen. Samtalen handlade mycket om livet och allt som man gör på olika tider, alltså inte bara vad som skulle ske i klassrummet. Han var också aktiv i simhallen när vi hade badtid, till skillnad mot de fröknar jag hade haft tidigare. De gick endast runt bassängkanten och ”såg” knappt oss barn. Seved uppmärksammade att jag var en bra tävlingssimmare och detta resulterade i att jag fick ett intresse för skolan. På ett naturligt sätt kunde Seved skapa en relation till varje barn och se oss som de vi var.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

24

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Vi slog vad REBECKA JANSSON 22 ÅR STUDENT LOS ANGELES USA

DET ÅR JAG fyllde 12 hade jag en fantastisk lärare. Alla på hela skolan gillade henne. Hon hette Kerstin Persson, men alla kallade henne bara för KP. När jag slutade att äta på grund av att jag tyckte att jag var för tjock, märkte hon det direkt och tog tag i det. Vi kom överens om att jag skulle börja äta om hon slutade röka.

Och på den vägen var det. Jag åt och hon rökte inte. Jag vet inte vad som hade hänt om hon inte sett vad som var på gång. Jag är väldigt glad att KP fanns där för mig. Hon är helt enkelt världens bästa lärare.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

25

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Alla kan – med rätt metod och redskap SOFIA LARSEN 37 ÅR CIVILEKONOM ÖREBRO

MIN LÄRARE, MARTHA-ANN, i fyran till sexan på Sannaheds skola utanför Kumla var en rättvis person med pondus, trots att hon då var relativt ung. Hon fick mig och klassen att känna samhörighet och lust att lära trots att många inte hade det med sig från början. Martha-Ann ville verkligen att vi skulle lämna skolan med bra saker i bagaget, vilket gjorde att hon hade högt ställda, men också nåbara mål.

Hon fick oss elever att lyfta och känna att vi var värda något mer, vilket gjorde att vi vågade tro på oss själva. Detta gällde till och med de elever som andra lärare menade inte passade in i skolan. Under hela mellanstadietiden kände jag en stark tilltro till Martha-Ann och ville absolut göra mitt bästa. Hennes sätt att möta andra människor har påverkat mig i stort. Martha-Ann visade att alla kan lära, bara man använder rätt metoder och ger dem rätt redskap.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

26

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Hon fick oss elever att lyfta och känna att vi var värda något mer, vilket gjorde att vi vågade tro på oss själva.

SOFIA LARSEN 37 ÅR ÖREBRO

Jag kan påverka STURE NORDH 51 ÅR ORDFÖRANDE TCO STOCKHOLM

MIN SKOLTID ÄR fylld av lärare som på olika sätt har betytt mycket för mig. För lärandet förstås, men ännu mer för växten av mitt självförtroende och som förebilder bland de vuxna. Men också i de bästa fallen, som människor att samtala med, om de viktiga frågor som har att göra med den ibland besvärliga resan till att bli vuxen. Jag är uppväxt i Ragnvaldsträsk, en och en halv mil utanför stan. Efter att ha gått de första sex åren i byskolan, kom jag ut i den stora världen, till stan. Året var 1965 och jag var 13 år.

Min övertygelse var att alla nya kamrater naturligtvis, genom stadslivet, måste ha mycket större och vidare erfarenheter och kunskaper, än dem jag hade. Mina förväntningar var att jag nu kulle mätas och vägas mot dem och befinnas vara för lätt. Så blev det inte. En av dem som bidrog till det var Sven Marklund på Sörböle Centralskola i Skellefteå. Han var min lärare i samhällskunskap i sjuan. Jag minns inte honom för att hans ämneskunskaper var briljanta. Det kanske de var, det vet jag inte.

Men för att han tog oss elever på allvar.

Han lyssnade till mig. Till det hos mig som var början på försök att tänka i termer av rättvisa och orättvisa, hur det kunde hänga ihop med fattigdom och rikedom och liknande frågor. Det jag sa var förstås naivt, omoget och förenklat, men han mötte mig med allvar och lyssnade.

Han fick mig att inse att mina tankeförsök var så goda som någon annans. Han kompletterade, visade var ny kunskap kunde sökas och tog sig tid för samtal. Med Sven kunde vi diskutera.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

28

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag minns honom som en lärare som stack av i förhållande till många av kollegorna. Han talade öppet i politiska termer och vår bild som elever var att han var mer radikal än andra. Det viktigaste som Sven fick mig att känna, var att jag var viktig och kunde lära själv. Att det jag visste, kände och ansåg hade värde. Han såg mig. Och han vände mina förväntninga till motsatsen. Att jag väl kunde och betydde lika mycket som mina nya kamrater.

Sven stärkte genom sitt sätt att vara också mitt gryende intresse för samhällsfrågor. Han bidrog till mitt politiska engagemang, och därigenom det som skulle bli mina yrkesval långt senare i livet. Men han har också fortsatt att vara en förebild för mig. Jag försöker på samma sätt som han ta unga människors frågor och åsikter på allvar.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

29

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Mitt självförtroende växte LOVISA ALLVAR 22 ÅR STUDENT NYKIL

HÖSTEN 2000 NÄR vi började i sjätte klass på Nykilskolan i Linköping fick min klass en vikarie som kom att betyda mycket för mig. Han hette Stefan och han hade det inte så lätt. Det hade varit mycket neddragningar i kommunen och antalet lärare var få. Klassen var väldigt rörig och det var många som hade svårt att sitta stilla. Det allra bästa med Stefan var att han var den han var. Han gjorde sig inte till utan var hela tiden sig själv. Han pratade med oss elever, även om vi inte bett om hjälp.

Stefan gav oss stöd och lyssnade gärna på oss. Vi var viktiga – även om vi var barn och elever. Stefan gav mig mitt självförtroende åter.

Han fick mig att tro på mig själv och mina framtidsdrömmar. Idag läser jag till lärare och jag kommer alltid att bära med mig det Stefan visade mig; att alla elever är viktiga och att alla är värda lite extra tid och uppmärksamhet.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

30

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Vi blev behandlade som vuxna JONNY HOLMBERG 55 ÅR LÄRARE SOLLEFTEÅ

MIN LATINLÄRARE I början på 70-talet, Elsa Hörling, uppfyllde med råge alla krav man kan ställa på en fullständigt lysande lärare. Hon kunde sitt ämne på ett så övertygande sätt att vi hade en absolut tveklös respekt för henne. Elsa fick oss att känna oss vuxna genom att behandla oss som vuxna. Genom att själv ha ett brinnande intresse fick hon oss att vilja förstå och försöka göra vårt bästa. Hennes mänskliga värme och smittande skratt gjorde oss glada. Som den gången då vi åkte till Rom med henne.

Elsa ordnade allt själv och genomförde Romresor med alla sina latinelever. Med värkande fötter halvsprang vi till alla klassiska sevärdheter som Forum Romanum och Peterskyrkan och fick suverän guidning av henne. Elsa är och förblir en inspiration både för mig och säkert många andra som mött henne. Det var ett privilegium att ha en sådan lärare, något man önskar att så många som möjligt fick uppleva i sitt liv. Mina erfarenheter med henne visar också att det som är svårt kan vara roligt och att man är som mest motiverad när man får välja själv och det man väljer har kvalitet.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

31

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Vi fick en kram varje vardag ANETTE MAGNUSSON 30 ÅR SPRÅKLÄRARE OSKARSHAMN

VARJE DAG VAR det likadant. Efter skolans slut fick alla eleverna en stor kram av vår lärarinna, Sigbritt Frykman. Året var 1987 och vi gick på Kikeboskolan i Oskarshamn. Sigbritt hade många goda sidor, bland annat stod hon för tryggheten i skolan. Och det bara genom att finnas där. Hon var väldigt duktig att berätta på ett sätt som gjorde att allt blev intressant och hon läste ofta böcker för oss.

På somrarna när jag jobbade som barnledare tänkte jag ofta på hur Sigbritt tagit hand om oss elever. Jag försökte ta hand om barnen på samma sätt som jag tror att hon skulle ha gjort och jag kan lova att det blev många kramar med barnen.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

32

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Hennes dikt gav mig stöd KAJSA JÄGVALD 35 ÅR FRITIDSLEDARE JOHANNESHOV

NÄR JAG GICK i åttonde klass i Lagaholmsskolan, Laholm, hade jag en mycket bra lärare i svenska och religion. Hon hette Eva Jagrell och var lite speciell. Antingen gillade man henne eller så gjorde man det inte. Hon var andlig och höll på med yoga. Hon skrev poesi och gav ut böcker. För mig blev Eva ett ovärderligt stöd den dagen i åttan då min pappa plötsligt dog. Efter det fick jag vara hemma en vecka från skolan. Under tiden berättade Eva vad som hänt för mina klasskamrater och för alla lärare, något som underlättade mycket för mig när jag kom tillbaka. Under veckan som jag var hemma skickade Eva ett jättefint kort till mig där hon hade skrivit en tröstande dikt.

Den största klarheten finner du i det djupaste mörker när du trevar och famlar i förtvivlan smeker redan trösten din våta kind EVA JAGRELL

BETYDELSEFULLA MÖTEN

33

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Dikten gav mig verkligen tröst och när jag kom tillbaka till skolan var alla förstående mot mig. Under de närmaste veckorna fanns Eva alltid till hands och hon var den som lärde mig att jag kunde skriva av mig sorgen. Om jag mådde dåligt en dag gav Eva mig rådet att jag skulle jag skriva ner mina tankar och känslor. Och jag märkte snabbt att det verkligen hjälpte mig.

Det har resulterat i att jag idag älskar att skriva, vilket humör jag än befinner mig på. Dikten som Eva gav mig har jag haft nytta av många gånger. Inte bara för min egen del, utan för att hjälpa andra. Jag ger den till tröst till dem som behöver det i svåra situationer. När min mormor dog kom det som en chock, men även då hade jag tillgång till dikten. Jag gav den till mina släktingar och de tyckte mycket om den.

Eva ställde inte bara upp för mig utan även för andra i min klass. De som kände sig utstötta eller mobbade visste alltid att de kunde vända sig till Eva för att få hjälp och stöd.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

34

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Spegelintervju CATHARINA ELMSÄTER SVÄRD & TOMMY KROGH

”Jag lärde mig se människors insida istället för deras utsida.”

SPEGELINTERVJU

Se insidan CATAHARINA ELMSÄTER-SVÄRD 45 ÅR INFRASTRUKTURMINISTER SÖDERTÄLJE

UR EN LITEN röd hundkoja krånglade han sig ut och fortsatte med raska steg rakt över skolgården och in i klassrummet. Eleverna häpnade. Hur i herrans namn hade han fått plats i den lilla bilen? Han, Tommy Krogh, nära två meter lång och smal som en pinne. Det var Catharinas första dag i trean och den långa mannen var deras nya lärare. ”Det visade sig snabbt att Tommy hade en otrolig förmåga att få fram våra olika personligheter och att få oss alla att känna oss duktiga. Ja, han var faktiskt världens bästa lärare”, säger Catharina Elmsäter-Svärd utan omsvep.

I dag är hon infrastrukturminister och fattar dagligen avgörande beslut som påverkar allas vår vardag. I början av 70-talet gick hon på den lilla byskolan Vallaskolan i Enhörna, en skola med omkring 200 elever.

Varje morgon hade hon bråttom iväg till skolan. Glad att det äntligen var en ny skoldag. ”Vi hade verkligen roligt”. Som barn var Catharina en trygg tjej. En tjej som vågade ta för sig och bita ifrån om något inte stod rätt till. Tryggheten hade hon fått med sig hemifrån. Sammanhållningen i klassen var god och stämningen likaså. Ändå kom den nya läraren att betyda mycket för Catharina, men också hennes klasskamrater. Tommys engagemang, att se varje elev och vara konstant rak och rättvis gjorde att alla i klassen för jämnan visste vad som gällde. Han var en auktoritet, utan att vara auktoritär. Han hade förmågan att enkelt sätta sig i respekt, men ändå vara den trygga kompisen.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

36

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU CATHARINA & TOMMY

Tommys gränser var alltid tydliga och glasklara. Om man hade kommit överens med honom om något visste man att då gällde det att hålla sitt ord. ”Tommy visade tydligt sin besvikelse genom att allvarligt tala med den som brustit i förtroende. Vi fick lära oss att stå för det vi hade gjort. Sen var det skönt att veta att Tommy aldrig var långsint. När något var utrett så var det klart. Vi blev alltid belönade när allt fungerade. Tommy kunde också se när ett skämt var ett skämt. Och visst försökte vi elever oss på en mängd olika bus under de fyra år som vi hade honom.”

Att lägga ett häftstift på lärarens stol är ett gammalt väl beprövat knep som klassen såklart testade. ”Vi satt och väntade på att han skulle sätta sig ned, men de gångerna valde han ofta att stå upp länge utan att säga något. Tommy hade en härlig självdistans och kunde bjuda mycket på sig själv.”

En av de egenskaper som Catharina minns bäst är hur viktigt det var för Tommy att alla hans elever skulle bli sedda och få uppmuntran.

Han hittade alltid på nya saker och såg till att alla kände sig bra på något. Om Tommy talade med någon fanns det ingen möjlighet att avbryta samtalet, utan då fick man snällt vänta på sin tur. Han hade alltid ögonkontakt med den han talade med och markerade tydligt att varje samtal med eleverna var viktigt.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

37

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU CATHARINA & TOMMY

”Tommy använde sin längd, medvetet eller omedvetet, till sin fördel.

Tack vare den fick Tommy ofta sätta sig ned för att få ögonkontakt. Jag tror han satte sig ned för att komma på samma nivå som oss elever.

Det skapade en känsla av att han verkligen ville lyssna på vad vi hade att säga. Men, om någon utmanade honom var han snabb att kontra med att den som satte sig emot honom alltid kunde försöka hoppa upp och bita honom i knävecket.”

Allt som oftast låg skrattet på lur i klassrummet i Vallaskolan. Tommy såg också till att ge Catharina något som hon sedan dess har burit med sig och haft stor användning för. Hon lärde sig att allt är möjligt. ”Vi gjorde ofta saker som vi egentligen inte skulle kunna göra. En gång ordnade Tommy så att vi fick sitta på hedersplats nere på spelplanen medan Södertälje Basketbollklubb försvarade sin mästartitel i Europacupen på Scaniarinken. Alla i klassen satt så nära att de nästan kunde känna på spelarna. Det kändes verkligen som om vi var med i deras team. Det var en otrolig känsla och det skapade en stark lagkänsla i klassen.”

Innan den stora matchen gick av stapeln fick de tillverka mössor och hattar i SBBK:s färger. ”Man kan lugnt påstå att vi syntes rejält med våra grön-vita Enhörna hattar. Dessutom hejade vi högljutt och mycket.” Förutom de vanliga lektionerna och engagemanget för SBBK, var det mycket annat smått och gott som stod på klassens agenda.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

38

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU CATHARINA & TOMMY

Med hjälp av en gammal filmkamera skapade eleverna tillsammans med Tommy en mängd filmer i olika genrer efter eget manus. ”Vi fick göra allt från skräck till romantiska filmer. Tommy hade verkligen förmågan att inspirera och få oss att känna att det var roligt att gå i skolan. ”Att Tommy skulle komma att betyda så mycket för Catharina är något som hon inte tänkte speciellt mycket på just då, men nu när hon har fått lite distans inser hon hur betydelsefulla åren i Tommys klass blivit för henne. ”Jag lärde mig att se till människors insida istället för utsida, att uppskatta andra, se deras goda egenskaper och att ”pusha”, stötta och medverka till att skapa ett bra gäng samt att alltid vara juste och rak.

Jag önskar att det fanns fler av Tommys sort i dagens skolor.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

39

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU

Ett lärorikt år TOMMY KROOGH 59 ÅR LÄRARE FALKÖPING

TOMMY KROGH HAR lite svårt att peka på vad det var som gjorde att han valde att bli lärare. Men om sanningen ska fram var det nog doften. Doften av nya böcker, kritorna, den blöta sudden till den svarta tavlan och de nyvässade cederpennorna. ”Jag kan blunda än i dag och känna dofterna från skolan. Skolan innebar trygghet för mig. Längtan att få bli lärare fanns alltid med mig. Jag pryade till och med hos min gamla lågstadiefröken. Han valde mellan tre olika yrken; flygingenjör, tandläkare och lärare. Men läraryrket segrade stort när allt kom till kritan.”

Tommy gick på lärarhögskolan i Stockholm, men tog ett sabbatsår direkt efter examen och studerade på Estetisk linje på Kyrkeryds Folkhögskola i Årjäng. Där fick han också möjlighet att extraknäcka som lärarvikarie och ryktet om honom spred sig ända hem till Enhörna utanför Södertälje där han vuxit upp. ”En dag ringde rektorn från Vallaskolan i Enhörna och frågade om jag ville ha jobb och jag tackade snabbt ja. Klassen som jag skulle ha hand om var en B-klass där flera årskullar samsades i samma klassrum. På lärarhögskolan hade vi bara haft två fyrtiominuters lektioner om hur man undervisade i B-form. Jag lusläste kompendiet från de lektionerna flera gånger för att förstå hur jag bäst skulle gå tillväga.” ”Visst var det pirrigt att få en alldeles egen klass. Efter första arbetspasset, då jag hade släppt ut eleverna på rast, satt jag kvar i min stol och tänkte: Jaha, det är så här det är att vara lärare. Det känns rätt ok.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

40

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU TOMMY & CATHARINA

Tommy minns Catharina och hennes klasskamrater väl. ”Det var min första klass och vi kom bra överens redan från början. Det var verkligen ett speciellt gäng. Catharina var väldigt ansvarstagande och mogen för sin ålder. Hon var lite av en ledare i skolan, en ledare som respekterades både av killarna och tjejerna i klassen. ”Hon var alltid en lugn och trygg tjej”, säger Tommy och berättar om undantaget som bekräftar regeln – den gången då Catharina blev alldeles förtvivlad. ”Vi hade gymnastik och jag hade bett eleverna göra en övning i de romerska ringarna. Jag stod precis framför med ett tidtagarur om halsen och Catharina sparkade av misstag till det så att det for runt och träffade mig på överläppen. ”Men tack och lov var det inte så allvarligt och efter diverse omplåstring var allt frid och fröjd igen.”

Egentligen är frågan vem som lärde sig mest. Tommy säger med ett leende: ”Vi var 18 i den klassen på Vallaskolan i Enhörna. 17 elever och så jag. Den enda skillnaden mellan oss var att jag var lite äldre och organiserade arbetet.”

Och visst organiserade han både det ena och det andra. Som till exempel den gången då hela klassen fick sitta på hedersplats nere på spelplanen medan SBBK slogs om sin mästartitel i Europacupen. Eftersom Tommy var engagerad i ungdomsverksamheten i Enhörna hade han lite kontakter och kunde se till att hela klassen fick biljetter.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

41

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU TOMMY & CATHARINA

”Då var basket en het sport och det var ett riktigt pådrag i Scaniarinken. Det var över 8000 i publiken. ”Idén med att gå på basket fick Tommy när hela klassen en dag var och såg teatern Prins Hatt under jorden. Medan vi stod och väntade på bussen för att åka hem tänkte jag att vi borde göra mer saker tillsammans och frågade eleverna om de hade lust att gå på basket någon gång. Det hade de och jag ordnade biljetter. Alla eleverna i klassen tillverkade sin egen personliga grön-vita hatt som de hade på sig under matchen. Vi skrev ramsor som vi ömsom skrek och sjöng. Ja, eleverna hade fått löfte om att de fick gasta och vråla så mycket de bara ville och det gjorde de verkligen.”

Trots att det har gått många år sen det hände är det tydligt att Tommy hade riktigt roligt den gången. ”Efter det växte intresset för basket och jag anmälde snabbt 3-4 lag till en basketcup inom stadsdelsverksamheten. Vi förlorade stort, vi kände knappt till reglerna, men alla kämpade och gjorde sitt bästa. Vi hade faktiskt sanslöst roligt. Många av föräldrarna var engagerade och skjutsade oss fram och åter mellan tävlingarna. Utan dem hade det aldrig gått.”

Men det var inte bara barnens föräldrar som fick rycka in då och då.

En söndag stod Tommy och hans pappa i skolans lilla kök och tryckte nummer på tröjorna som eleverna skulle ha på sig under nästa basketmatch. Historien med häftstiftet på lärarens stol skrattar Tommy gott åt och nickar igenkännande.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

42

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU TOMMY & CATHARINA

”Visst hände det att eleverna ville testa mig, men jag har ju själv gjort en hel del bus och vet hur det kan vara. När häftstiftet låg där på stolen brukade jag tillbringa nästan hela lektionen stående och inte sätta mig förrän några minuter återstod av lektionen. Spänningen i klassrummet var då nästan olidlig och alla elevernas uppmärksamhet var fäst vid min gröna stolsdyna när jag ilsket for upp igen.”

Genom att vara sig själv och se alla sina elever och hela tiden leta efter vad var och en kunde ge gruppen, lyckades Tommy få Catharina och hennes klasskamrater att längta till nästa dag då det var dags för att gå till skolan. ”Det kan låta så medvetet, som om jag handlade efter ett visst mönster, men egentligen var jag bara mig själv och försökte göra så gott jag kunde. Det var flera gånger som jag fick riktiga aha-upplevelser.” En riktigt stor sådan fick Tommy när han under en lång tid förgäves hade försökt att lära en av killarna i klassen multiplikationstabellen. ”Varje gång vi hade mattelektion och skulle träna på gångertabellen var det som om ingenting fungerade. Nisse, ja så kan vi kalla honom, stod länge stilla på samma nivå. Jag funderade mycket på hur jag skulle kunna göra för att han skulle komma framåt och till slut ställde jag lite desperat frågan direkt till honom om vad det var som han tyckte var så svårt med multiplikationstabellen.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

43

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU TOMMY & CATHARINA

Det svar Tommy fick gav honom en rejäl tankeställare. Nisse svarade allvarligt att det var 7x8 som var svårast. Tommy berättar hur han häpnade. ”Nisse kunde ju inte svara på ett enda tal! Inte hade jag kunnat tänka mig att han hade ett specifikt tal som han ansåg var svårast. I veckorna som följde gick jag och Nisse igenom talet 7x8, fram och tillbaka. När klassen var samlad fick Nisse alltid svara på samma tal, 7x8 eller 8x7. Vi kallade talet för ”Nisses special”. Och se, ett under inträffade. Från att ha haft väldigt svårt för att lära sig ett enda tal i gångertabellen svarade han alltid rätt och inom kort kunde Nisse alla talen omkring 7x8.” Och sen gick allt av bara farten. För varje vecka knappade Nisse snabbt in på sina klasskamrater. ”Jag lärde mig att ta eleverna till hjälp för att lösa deras inlärningssvårigheter. Men jag lärde mig också att de problem som eleverna upplever kanske inte alls är så komplicerade som vi vuxna ofta tror. Det gäller att lyssna på eleverna och försöka se saker och ting med deras ögon.”

För Tommy har en lugn och trygg arbetsmiljö i klassrummet alltid varit A och O. ”Jag tycker att en lärares viktigaste uppgift är att skapa en miljö som är så optimal som möjligt för varje enskild elev, vilket gör att eleverna själva kan ta till sig och lära sig olika saker som de sen har praktisk användning för. I klassrummet på Vallaskolan hade vi klara rutiner som alla gick ut på att skapa lugn och trygghet. Vi såg till att vi alltid hade tid att må bra och göra nya roliga saker.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

44

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU TOMMY & CATHARINA

”Jag har alltid sett min roll som pedagog är att göra eleverna mottagliga och vilja lära sig.”

Tommy jobbade i 18 år som lärare och 5 år som rektor. Efter några år i näringslivet är han nu åter i skolan och jobbar som lärare i Falköping. ”En lärare måste alltid vara på tåspetsarna och ständigt leta efter nya utmaningar och se till att varje dag ge något extra. När det gäller Catharinas klass kan jag nog så här efteråt säga att jag lärde mig sannolikt mer av dem än de av mig.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

45

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Jag lärde mig sannolikt mer av dem än de av mig.

TOMMY KROGH 59 ÅR FALKÖPING

kapitel 2

TRYGGHET

BETYDELSEFULLA MÖTEN

47

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Redo att möta vem som helst CLARY WINBERG 61 ÅR JOURNALIST LÄRBRO

EFTER FYRA ÅRS skolgång hemmavid flyttade jag 1960 till grannsocknens skola på östra Gotland där fick jag en relativt ung lärare, Per-Jan Jacobsson. Vi som var vana från den gamla skolan blev förvirrade och häpna. Han pratade med oss elever, inte till oss. Vi fick planera terminen tillsammans där lek och allvar blandades på ett sätt som vi inte trodde var möjligt. Men det mest fantastiska – han skrek aldrig eller slog linjalen i katedern.

Vi elever var förundrade och avvaktande – förr eller senare skulle nog Det Stora Kaoset bryta ut såsom vi upplevt skolgången dittills med många vikarier och stökiga elever. Vi väntade i två år, sedan drog vi vidare till nästa skola. Lugnet, arbetsron och lekfullheten präglade vår tillvaro. Visst kunde det gnissla lite ibland, men direktiven från Per-Jan var alltid lågmälda, tydliga och effektiva. En rast tillbringade jag inne vid min pulpet och skrev: ”Jag skall aldrig mera glömma mina gymnastikskor” femtio gånger eftersom jag blev tillsagd att göra det medan mina klasskamrater spelade fotboll utanför.

Så här långt efteråt undrar jag vem som blev mest förvånad över att jag faktiskt gjorde det (även om jag använde olika handstilar och pennor. Så kunde en bestraffning förvandlas till något lekfullt). Det mest betydelsefulla med Per-Jan var att han hittade på arbetsuppgifter så att alla kände sig delaktiga och duktiga. Hur han bar sig åt vet jag inte, men han hade ofta ”tävlingar” i till exempel matematik med något finurligt handikappsystem så klassens ljus kunde bli slagen av vilken medelmåtta som helst.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

48

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Priserna var en apelsin, en fin penna eller vad som helst som stärkte självkänslan en stund. Det finns många små händelser att minnas, men den starkaste känslan är den att han skapade trygghet i hela skolan efter de föregående årens upplevelser av mobbning och trakasserier. Ibland fick jag stryk, ibland någon annan. Rötäggen som fanns hos oss provocerade både killar och tjejer och ofta också läraren, därav alla vikarier.

Genom att uppmuntra och sätta gränser där de behövdes och genom att låta lärandet bli lekfullt, väcktes lusten till fortsatta studier hos de flesta av oss tror jag. Efter två år i hans skola kände jag mig redo att möta vilka lärare – och elever – som helst.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

49

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Han tog tag i det svåra BITTE ASSARMO 48 ÅR FRI SKRIBENT BANDHAGEN

ANDERS MAGNUSSON KOM som vikarie till min klass på Ekebyskolan i Karlskoga när jag gick på mellanstadiet. Det var en klass som var ganska splittrad och hade en ganska tråkig stämning. Vi hade haft flera lärare från årskurs 1 och framåt. Jag minns inte namnen på dem ens och jag tillhörde en av dem som var en smula mobbade. Särskilt av en stor ganska klumpig kille som vi kan kalla Kalle.

Min mamma hade försökt tala med mina tidigare lärare, som hanterat frågan på ett mycket kantigt sätt och därmed också försatt mig i en ännu mer utsatt situation. Men när min nya lärare, Anders, kom blev det genast annorlunda. Anders Magnusson kom från Tranås i Småland och jag tror han var 26 år vid den tiden, 1972. Han var mycket lång, nästan två meter och alltid glad och hans humor gjorde naturligtvis underverk med oss alla. Just för att både jag och alla andra tyckte så mycket om Anders och för att han gjort ett så bra intryck på mina föräldrar på föräldramötet beslöt min mamma sig för att än en gång försöka få hjälp med mina problem. Det ville jag förstås inte.

Jag tyckte om Anders, men jag trodde inte att någon kunde hjälpa mig mot min plågoande. Jag glömmer aldrig den dag då jag gick till skolan med en stor orolig klump i magen efter att mamma hade ringt till min nya magistern och berättat om det problem jag hade med Kalle. Jag var nervös, för jag visste ju mycket väl hur det kunde bli. Och när Anders bad Kalle stanna kvar i klassrummet en stund på rasten då gick jag ut på skolgården med tungt huvud.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

50

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Men redan efter någon minut kom Kalle ut och jag förberedde mig på att få en gliring om skvaller eller nåt liknande. Men ingenting hände!

Ingenting – utom att min forne plågoande gav mig en klapp på axeln och log som om han aldrig sagt nåt ont till mig i hela mitt liv. Jag vet fortfarande inte vad Anders sa till honom den dagen, men vad det än var så hjälpte det, för jag behövde aldrig mer vara rädd eller osäker i skolan.

Jag kände en oerhörd lättnad över att jag slapp vara mobbad och utanför längre. Plötsligt kände jag en stor trygghet i skolan som i sin tur påverkade min trygghetskänsla även i övrigt. Men jag tror inte att jag var ensam om det, eller att det enbart berodde på att han hjälpt mig ur en hemsk situation. Alla tyckte om Anders och när vi slutade i sexan var vi många som grät bittert och kände att något mycket fint tagit slut för alltid. Han gav mig en glimt av hur bra en lärare kan vara. Om fler vore som han skulle världen bli bättre att leva i!

BETYDELSEFULLA MÖTEN

51

LÄRARE GÖR SKILLNAD

G E M = Gemenskap ULRIKA WEDBERG 46 ÅR ENHETSCHEF GÖTEBORG

VI KALLADE HONOM alltid ”Majjen”, men han heter egentligen Nils Eriksson och han var min lärare under mellanstadietiden i mitten av 70-talet när jag gick på Ekebäcksskolan i Västra Frölunda. ”Majjen” var 27 år och skulle ha sin första egna riktiga klass. Med sin röda skepparkrans och sin stockholmsdialekt hälsade han oss välkomna och gav oss som läxa att ta med oss varsitt gem till dagen därpå. Vi elever gick naturligtvis undrande och fnissande därifrån, men alla hade varsitt gem med sig.

Dagen därpå förklarade han vad vi skulle göra med dem: ”Sätt nu era gem på kragkanten och kom alltid ihåg att G E M står för GEMENSKAP.” Och på den vägen blev det. Nils fick ta hand om många av de så kallade problembarnen, de som i dag hade kallats för DAMP-barn eller de som hade sociala problem. Elever som skulle gå i ”Obs-klasser”, men inte klarade av det fick komma till vår klass, för Nils kunde handskas med de här barnen. På så vis fick vi fick många bråkiga och stökiga elever under dessa tre år.

På den tiden förstod jag kanske inte alltid varför vi andra fick stå i bakgrunden ibland, men idag förstår jag bättre. Man kunde ju ha tänkt sig att Nils haft långt hår och varit lite flummig, det var ganska vanligt på den tiden, men tvärtom tyckte vi att han var lite gubbig. Så här efteråt ser jag att även det var en styrka hos honom. Han gick sin egen väg och lärde oss att ta ansvar för det vi gjorde och påverkade i alla fall mig, precis så mycket som man bör göra.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

52

LÄRARE GÖR SKILLNAD

För det är ju just i den åldern man börjar förstå att det finns en värld utanför oavsett vad man har för förutsättningar, man skapar sig egna värderingar och de här åren har varit livsviktiga för mig som människa.

Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om mina mellanstadieår. De var fulla av glädje och livslust som blivit minnen för livet. Jag och två av mina klasskompisar, som för övrigt blev två av mina bästa vänner och är så ännu, brukade hälsa på Nils och hans familj en gång om året. Nu var det tyvärr några år sen sist. Jag har ofta önskat för mig själv att min dotter skulle kunna få just en sådan lärare som Nils.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

53

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Skolan betydde trygghet KENT HÄRSTEDT 45 ÅR SKRIBENT/RIKSDAGSLEDAMOT HELSINGBORG

FÖR MIG BETYDDE Skolan trygghet. Visserligen kommer jag från en familj där trygghet var vardag, men ändå. Jag tror att alla i min klass kände av den skolmiljö som vår lärare, Claes Jarlvi, lyckades skapa.

Han lyckades inte bara förmedla kunskaper utan stod också för en slags grundläggande allmängiltiga värderingar. Vi lärde oss att vara ärliga, ordningsamma och att ”var och en ska göra sitt.”

Skolan blev ett viktigt komplement till den uppfostran vi fick i våra hem. Vår lärare Claes var mycket betydelsefull, inte bara för att få oss att förstå, utan också känna för dessa värderingar. Vår relation till vår lärare blev oerhört stark och fylld av positiv respekt. Trots att det är många år sen vi hade honom klunde han namnen på oss allihop när vi träffades efter 20 år, vilket är ganska fantastiskt!

Min bild är att många drar en grov linje mellan föräldrarnas uppfostran och skolans påverkan på eleven. Men verkligheten är inte så uppdelad.

För mig är det viktigt att kunna se hur vi formas av föräldrar, syskon och de människor som vi möter. Just mötet mellan elev och lärare är viktigt för vilka värderingar som kan komma att styra en i framtiden.

Här har lärarna otroliga möjligheter att påverka.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

54

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Alla fick komma till tals AGNETA PETTERSON 51 ÅR LANTMÄSTARE KUNGSÖR

I SLUTET AV 60-talet när jag gick i lågstadiet på Hedåsskolan i Sandviken mötte jag min allra viktigaste lärare, Gunilla Lantz. Jag minns att jag beundrade henne oerhört. För mig var Gunilla en gudomlig varelse, en snäll och vacker fe som kunde allt. Men Gunilla var inte bara gudomlig, hon var också rättvis. Alla i klassen fick komma till tals, även de tysta. De pratigaste dämpade hon vänligt, men bestämt.

För mig är de riktigt bra lärarna väldigt lätträknade. Min känsla är att många lärare är hyfsade och bra, men att få har det där lilla extra.

De måste jobba mycket på sin positiva identitet. För några år sedan började jag studera på nytt. Det jag upplever i dag är att många lärare inte törs vara just lärare. Det finns en risk att det blir allt för mycket av medbestämmande och eget ansvar vilket gör att lektionen eller föreläsningen inte styrs i den riktning som läraren ursprungligen tänkt.

En bra lärare för mig är den som vågar vara lärare och är entusiastisk över sin uppgift. Men det räcker inte med det. Han eller hon måste också våga erkänna att de inte kan allt och vara självkritisk för att ständigt bli bättre. En bra lärare bjuder också på sig själv ibland och försöker hela tiden att sätta sig in i sina elevers värld. Jag tycker också det är viktigt att läraren har en klar struktur på lektionerna och utnyttjar den kunskap som finns om hur vi människor utvecklas och fungerar i grupp. Läraren måste vara den ”självklara” ledaren i just den gruppen som är i klassrummet just då. Och det är inte en lätt uppgift alla gånger.

Men oerhört viktig!

BETYDELSEFULLA MÖTEN

55

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Jag blev trygg i min identitet och kunde vara stolt över mitt ursprung.

INGELA WINDELIUS 53 ÅR VINDELN

Hon accepterade mig som jag var INGELA WINDELIUS 53 ÅR SKOLKURATOR VINDELN

JAG MINNS TIDEN i mellanstadiet på Norsjöcentralskola med glädje, mycket tack vare Sibylla Lycksell. Jag är född och uppvuxen i Norsjö och talade en mycket utpräglad och speciell dialekt. Trots att det i slutet av 70-talet egentligen inte var riktigt ”rumsrent” att tala som jag gjorde accepterade min lärarinna i mellanstadiet min dialekt. Hon ansåg att jag ändå utvecklade svenskan genom att jag läste så mycket.

På det viset blev jag trygg i min identitet och kunde vara stolt över mitt ursprung.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

57

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Allt var möjligt CHRISTINE JÖNSSON 52 ÅR RIKSDAGSLEDAMOT LUND

VID 22 ÅRS ÅLDER kom jag in på Hvilans Folkhögskola i Åkarp mellan Lund och Malmö där jag skulle läsa in mina gymnasiebetyg. Det blev tre underbara år, de tre bästa i mitt liv. Goda lärare, trevlig miljö och ett fantastiskt kamratskap med inriktning mot den personliga examen, men också en inriktning att ALLA skulle klara det, inte bara jag. Vi hade fantastiskt roligt, lärde oss massor av nyttigheter, men också mycket annat som är viktigt, exempelvis kultur, teater, musik och mycket mera. På Hvilan träffade jag efter jul det första året den då nyanställda språkläraren, Margareta Bruzelius. En underbar dam med värme och spontanitet.

Det första jag kommer ihåg var att hon efter att ha fått en uppsats av mig som både hade stav- och språkfel, fullständigt höjde min uppsats till skyarna för dess innehåll. Hon sa också att det där med stav- och språkfel, det skulle vi nog fixa under resten av tiden på skolan. ”Har jag bara intelligenta elever, och det har jag, så skall jag nog fixa att ni får verktygen att minska era svårigheter med.”

För Margareta var inget omöjligt, allt var möjligt och alla fick känna sig duktiga. Margareta gav alla möjlighet att växa. Hon tog sig alltid tid och gav varje elev något personligt råd. Hennes lektioner var roliga och lärorika och hon gav oss elever stor frihet i vårt eget studerande. Margareta är den lärare som betytt mest för min egen utveckling. I dag är jag inte rädd att uttrycka mig, trots att jag vet att det kan bli fel ibland.

Det bjuder jag på. Margareta var viktig för mig, men även alla andra lärare på skolan har varit betydelsefulla för mig.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

58

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Inte visste jag att kemi, biologi och matte var så roligt innan jag började på Hvilan. Engelska, franska och samhällskunskap gick också lekande lätt med fantastiska lärare. Vad är då framgångskonceptet som gjorde att lärarna på Hvilan kunde ge mig det lilla extra? Jag tror att det var det där engagemanget i eleverna och att lärarna vågade ha kul och ibland bli personliga. Men också att de satte upp nåbara mål som vi elever blev delaktiga i och att lärarna hela tiden arbetade på att förnya sig själva och sin undervisning.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

59

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

För henne var inget omöjligt, allt var möjligt och alla fick känna sig duktiga. Hon gav alla möjlighet att växa.

CHRISTINE JÖNSSON 52 ÅR LUND

Spegelintervju THERES BERGLUND & INGRID NÄSHOLM

”Hon lärde mig att jag kan om jag vill.”

SPEGELINTERVJU

Hon fick med alla eleverna i arbetet THERES BERGLUND STUDENT OXELÖSUND

THERES BERGLUND PRATAR lite lågt och gör ett blygt intryck. ”I lågstadiet mådde jag väldigt dåligt, min klass var stökig och jag ville inte alls gå i skolan. När jag gick på mellanstadiet gick jag ned mycket i vikt och grät ofta”, berättar hon. ”Lärarna orkade inte ta tag i de problem vi hade i klassen. Vi var helt enkelt jättejobbiga”, förtydligar hon.

Theres var rädd, osäker och satt i gruppen med de tysta i klassen.

Känslan hon beskriver rör om och manar till eftertanke. ”Jag har alltid varit försiktig och inte tagit för mig eller tagit så stor plats i en grupp.

Jag har aldrig haft någon riktig bästis. Med tiden fick jag svårt att koncentrera mig och önskade mest av allt att jag skulle slippa gå i skolan.

Men jag kom varje dag, satt tyst och mådde dåligt.”

Theres beskriver sig själv som en ganska blyg och ordentlig tjej. ”Ganska mesig”, försöker hon, men så smakar hon på ordet och ändrar det till ”snäll”. Hon var länge en av dem som inte vågade ta för sig och göra så mycket. ”Jag trivs med att vara hemma och har ett bra förhållande till mina föräldrar”, säger Theres och skiner upp. ”Min mamma och jag har alltid varit väldigt bra kompisar och pratar mycket. Pappa finns också där, men han är lite tystare av sig.”

När Theres började sjuan splittrades hennes gamla klass. Fem sexor blev fyra nya klasser och hon fick delvis nya klasskamrater. ”Det var med blandade känslor jag klev in i den nya klassen. En del skräck och en del glädje. Fram till då hade skolan varit otrygg och utlämnande för mig. Men samtidigt hade både jag och mina klasskamrater växt mycket

BETYDELSEFULLA MÖTEN

62

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU THERES & INGRID

under sommaren som gått”, säger hon och tittar mig rakt in i ögonen samtidigt som hon snabbt lägger till ”Jag förändrades hur mycket som helst den sommaren.” ”I sjuan handlade det mycket om olika gängbildningar och att var och en skulle visa vem de var. Jag kände mig fortfarande otrygg då, men i åttan och nian var sammanhållningen betydligt bättre. På något sätt ändrades min bild av både mig själv och mina klasskamrater under den tiden. Från att vara rädd och osäker gick jag in i en annan och mycket tuffare roll.”

Det är under de här åren som Ingrid Näsholm kommer in i Theres liv. ”Hon var vår klasslärare och hade bra ordning i klassrummet redan från början. Ingrid kunde sätta alla på plats och de flesta eleverna hade respekt för henne. Hon hade verkligen förmågan att berätta fängslande och att få med alla eleverna i arbetet. Ingrid såg till att vi kunde precis allting och när hon berättade var det som om man kunde se allting framför sig. När vi till exempel läste om första och andra världskriget hade vi verkligen roligt.”

Det som tidigare hade känts stort och omöjligt att greppa blev plötsligt intressant och alla blev mer och mer nyfikna. Vad var det som hände egentligen? Varför hände det? Och vem eller vilka var det som krigade?

Ingrid tog det om och om igen tills alla kunde allt. Hon hade ett sätt att lära ut så att eleverna blev intresserade. ”Vi gjorde ett specialarbete om andra världskriget och fick mycket hjälp av Ingrid som såg till att vi själva kunde hitta rätt uppgifter. Hon liksom lotsade oss rätt utan att

BETYDELSEFULLA MÖTEN

63

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU THERES & INGRID

för den skull göra jobbet åt oss.” När klassen skulle ha samhällsprov i nian fick de starta ett bageri tillsammans. ”Det kändes verkligt och alla förstod vad det handlade om. När det till slut blev dags för samhällsprovet fick alla i klassen godkänt. Och det trots att det var ett ganska svårt prov.”

Det är tydligt attTheres växte under den här perioden. ”Vi hade helt enkelt jätteroligt. Ingrid fanns med och stöttade alla i klassen. Hon brydde sig om oss och det var tydligt att hon verkligen ville att vi skulle lyckas med våra projekt.” En försiktig Theres började blomma och vågade ta för sig mer och mer under den här tiden. ”Ingrid trodde verkligen på mig och det hjälpte mig mycket. Nu vet jag att om jag verkligen vill göra något så kan jag göra det. Jag tänker kämpa för att lyckas. Nu vet jag att jag kan om jag vill – det har Ingrid lärt mig”, säger Theres och ler stort.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

64

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU

Ge konstruktiv kritik INGRID NÄSHOLM 65 ÅR LÄRARE NYKÖPING

INGRID NÄSHOLM VAR Theres lärare på Ramdalsskolan i Oxelösund, hon beskriver sig själv som en ganska stabil person ”Jag kan vara social, men också ganska innesluten i mig själv, jag har nog lite av bådasidorna”, säger hon och ler. Hon känns trygg, vilar på orden iblandoch lyssnar uppmärksamt på varje fråga. Att vara ärlig och rak är ett genom gående tema i hennes liv. ”Jag tycker nog att jag är mig själv för det mesta och försöker att hålla mig ifrån att spela några roller. Mina kollegor säger ofta att jag är duktig, men jag skulle nog hellre kalla mig plikttrogen, kanske lite för plikttrogen”, säger Ingrid och skrattar.

Att hon blev lärare kan hon tacka slumpen för. ”Jag drömde om att bli sjukgymnast eller sjuksköterska, men jag körde i fysik och fick tänka om. Det blev fyra år på lärarhögskolan i Umeå istället. Men när jag kom ut som nybakad lärare fanns det inte så stora möjligheter att själv välja skola. Jag sökte 72 jobb och fick fyra av dem.” Först hamnade Ingrid i Finspång, men hon flyttade efter några år till Oxelösund och högstadiet på Ramdalsskolan. ”De första tio åren trodde jag att det viktigaste var att förmedla kunskap.

Men med tiden tycker jag att lärarrollen har bytt innehåll och blivit mer och mer av social fostran. Förr visste till exempel eleverna vilka regler som gällde i klassrummet, men samtidigt” tillägger hon, ”har ju också samhället förändrats mycket sen jag började som lärare.” ”I dag är det oroligare och numera handlar det mer om att lära sig uppföra sig i ett klassrum. Som lärare har man massor av elever och det är lätt att känna att man inte räcker till.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

65

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU INGRID & THERES

Jag har ständigt dåligt samvete för det”, säger Ingrid och låter lite uppgiven. ”Tyvärr är det de tysta och blyga som kommer i kläm. De får helt enkelt klara sig ändå. Men visst är det viktigt att lärare har kunskap”, förtydligar hon. ”En lärare utan baskunskaper blir lätt väldigt osäker. Jag vet att jag kan vissa ämnesområden och då vågar jag också säga att jag inte kan vissa saker. Och det jag inte kan det försöker jag ta reda på.”

Ingrid fokuserar mycket på att ta fram underlag till eleverna. Hon surfar på internet och letar efter bra vägar för dem att själva hitta det som de behövde för att lyckas i sitt skolarbete. ”Egentligen lägger jag nog ned för mycket jobb på det”, säger Ingrid och tänker efter. ”Men samtidigt känner jag att jag gärna vill göra det. Om eleverna inte kommer igång tappar de så lätt lusten och då blir jag otålig och frustrerad. Då var det bättre att jag hjälper dem lite extra.” Att Ingrid skulle vara en speciellt betydelsefull lärare för Theres är hon lite förvånad över. Hon minns Theres som en ambitiös och duktig tjej. ”Det känns otroligt att jag skulle ha varit så betydelsefull för Theres.

Hon hade alla möjligheter, det var aldrig något problem eller jobb med henne” säger Ingrid och fortsätter, ”Möjligen var hon lite rädd för att inte vara perfekt. Hon ville göra allting rätt och hade nog väldigt höga prestationskrav på sig själv. Theres var en av de där tjejerna som ofta sitter tyst och sällan räcker upp handen. Men om hon skulle få frågan så kunde hon svaret. Hon var alltid ordentlig och väluppfostrad.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

66

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU INGRID & THERES

Ingrid minns en period i åttan då Theres hade en mindre tonårsrevolt. ”Jag såg det som ett sundhetstecken, Theres behövde verkligen det.

Jag var glad att hon blev tuffare och jag försökte peppa henne att visa sig mer och våga ta ut svängarna. Theres klass var en öppen och bra klass som jag minns den. Många av eleverna vågade säga vad de tyckte och jag tycker att det är mycket bättre att de vågar säga vad de tycker istället för att de ska gå och gnälla i korridorerna.”

Att vara lärare är ett ensamjobb och det är svårt att veta om man gör rätt eller fel. Ingrid uppmanar ofta eleverna att vara med och säga vad de tycker om lektionerna. ”Tyck, tänk och säg är tre nyckelord som jag ofta talar med eleverna om. Om jag känner att lektionen inte fungerar brukar jag med en gång fråga vad det är och vad vi kan göra åt det. Det är lika bra att ta tag i det med en gång.” Det allra svåraste är kringuppgifterna som tillkommit de senaste åren. ”I dag är den sociala situationen mycket tuffare och jag har inte den utbildning som krävs för att ta tag i många av de olika sociala problem som vi ställs inför. Då hamnar jag ofta i situationer där jag känner mig fullständigt maktlös”, säger Ingrid och slår ut med händerna. ”Tyvärr finns det många dagar som jag känner att jag inte räcker till och det var svårt att känna att jag gjorde ett bra jobb när jag inte lyckades att entusiasmera alla.” För Ingrid har det alltid varit viktigt att berömma och komma med konstruktiv kritik. Att hela tiden vara ärlig, men ändå se möjligheterna.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

67

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU INGRID & THERES

”Då har jag förhoppningsvis hjälpt en del på traven så att de har insett att de kan. Men trots många svårigheter tycker jag att det är ganska kul att vara lärare. I varje lärares vardag finns det säkert både grus och guld. En alldeles speciell dag för mig var den gången då jag fick tre röda rosor av Theres klass.” Rosorna har Ingrid torkat och de hänger kvar inne i klassrummet. Det är tydligt att den lilla gesten har varit betydelsefull för Ingrid. ”Visst är det fantastiskt när man får en sån fin uppskattning. Det vanliga på högstadiet är ju att ingen säger något och att man alltid ska tycka illa om skolan. Då är det härligt när man känner att det fungerar i klassen och att eleverna gillar det man gör.”

När jag berättar att Theres talat så varmt om bullbageriet så skrattar Ingrid gott. ”Det exemplet körde jag ofta med eftersom jag ville få eleverna att förstå de olika ämnena genom praktiska exempel. Bullbageriet är ett sånt exempel. Jag bad dem starta ett bullbageri och hela klassen diskuterade vad man behöver tänka på. Under tiden skriver jag upp allt på tavlan och efter en kort stund är hela tavlan full”, säger Ingrid och räknar på fingrarna upp allt vad eleverna kommer fram till att man behöver för att starta bageriet. ”Man måste ha arbetskraft, kunskap, råvaror, marknadsföring, realkapital och mycket mera. Det handlar också om att förstå vad som kostar mest och vad man bör satsa på om företaget går dåligt”, förklarar hon engagerat. ”Är det utbildning eller nya maskiner som ska till för att det ska lyckas?”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

68

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU INGRID & THERES

”Min tanke var att eleverna skall förstå vad man behöver för att starta ett företag, men också förstå sambandet mellan olika investeringar och åtgärder. Vad det är som påverkar vårt samhälle.” När Ingrid klev in i klassrummet såg hon alltid till att ha en positiv attityd. ”Eleverna märkte med en gång om jag inte var inspirerad. Det är läraren som sätter stämningen i klassrummet och då måste man tycka att undervisningen är kul och spännande.

Jag springer ofta runt i klassrummet och fånar mig för att få dem att våga vara med i händelseförloppet. Jag är inte rädd för att göra bort mig och gillar att berätta historier, små guldkorn från olika episoder och händelser som kan göra eleverna nyfikna och få dem att vilja veta mer.” Ingrid tycker att det är mycket viktigt att vi bevarar och underhåller berättarkonsten. ”Min känsla är att jag ofta lyckades fånga elevernas intresse. När jag såg att de har förstått och ville veta mer. Ja, då kände jag mig riktigt nöjd.” ”En bra lärare har förmågan att förmedla kunskap på ett roligt och engagerande sätt”, säger Ingrid bestämt. Men det räcker inte med det. ”Man måste ha en bred pedagogik och vara påhittig. Och kunna lyssna på eleverna. Att lyssna på var och en av eleverna utifrån vilka de är. För mig har det alltid varit viktigt att försöka få eleverna att förstå att de kan, men drivkraften, den egna viljan kan jag inte göra något åt, den måste de hitta själva. Det jag kan ge dem är känslan av att de kan.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

69

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

En bra lärare har förmågan att förmedla kunskap på ett roligt och engagerande sätt.

INGRID NÄSHOLM 65 ÅR NYKÖPING

kapitel 3

RESPEKT

Grupperingarna i klassen ANN-CHARLOTTE BEAIRD 46 ÅR VERKSAMHETSASSISTENT VÄSTRA FRÖLUNDA

DET FÖRSTA JAG tänkte var att hon inte var riktigt klok, men ganska snabbt växte den tanken till respekt. Hon tog verkligen kommandot redan första lektionen när vi kom insläntrande i klassrummet. Året var 1977 och platsen Torpskolan i Lerum. Och vår nya lärare i tyska, Ingegerd Blomberg, fick oss elever att ställa oss intill väggen längst ned i rummet. Självklart protesterade vi högljutt.

Vi var ett gäng tuffa sjundeklassare och vi hade mycket att leva upp till. När vi till slut, under protest, släntrat oss fram till väggen och ställt upp oss bröt hon upp alla kompisplaceringar och vi fick återvända till bänkarna i bokstavsordning. Ingegerd lyckades snabbt få knäpptyst på sina lektioner och de allra flesta av eleverna kom i tid. I åttan kunde jag mer tyska än engelska, vilket säger en hel del.

För mig är det uppenbart att en av Ingegerds styrkor var att hon inte var en kompislärare som försökte vara som vi, utan att hon var en riktig lärare som ägnade sig åt att undervisa. Än i dag kommer jag ihåg en hel del tyska trots att jag varken läst eller haft direkt användning för det på över 20 år. Jag minns Ingegerd med tacksamhet och när vi efter tre år slutligen tog vår examen gick jag fram till henne och sa att hon hade varit vår allra bästa lärare.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

72

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Lika delar hårda nypor och kärlek LASSE BERGHAGEN 65 ÅR MUSIKER STOCKHOLM

VI GICK I skolan sex dagar i veckan på den tiden. Stilen på de flesta lärare var stentuff och auktoritär. Min lärare, Inge Lifvendahl, på Enskedefältets folkskola i Stockholm var inget undantag. Inge var tydlig med att han krävde att vi skulle ställa upp och kämpa för att lära oss. Hans regler skulle följas. Jag minns en gång när Inge rullade in tuggummi i håret på en elev efter att han upptäckt att han tuggat tuggummi under lektionstid.

Men samtidigt som Inge var oerhört tuff, var han glädjen och kärleken personifierad. När vi skulle ha prov kom han ofta till skolan med sitt dragspel, en hel hink pepparkakor och en back läsk som han ställde intill katedern. Då visste vi elever att det skulle bli fest efter provet. När vi var färdiga knuffade vi undan alla bänkar och stolar i klassrummet och Inge tog fram sitt dragspel. Vi dansade, åt pepparkakor och drack läsk.

Många år efter att jag lämnat skolan fick jag höra att Inge låg svårt sjuk på Norrtälje sjukhus. Den här gången var det min tur att bjuda tillbaka.

Jag tog min gitarr under armen och for dit och sjöng för honom. Det blev ett härligt möte. För mig bevisade Inge att barn tycker om lite hårdare nypor kombinerat med mycket kärlek. Inge gav båda delarna.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

73

LÄRARE GÖR SKILLNAD

En mästare på att skapa atmosfär LARS ALMSTRÖM 48 ÅR ADVOKAT MALMÖ

JAG GICK I högstadiet i mitten av 70-talet. I dag är jag far till två döttrar och det går inte en dag utan att jag jämför mina döttrars lärare med två av mina lärare på Kronoborgsskolan i Malmö. Ingvar Blomgren och Vivi-Anne Simfelt. De var mästare på att snabbt skapa en atmosfär som gjorde att vi elever fick fullt förtroende för dem. De visade tydligt vem det var som bestämde i klassrummet.

Ingvar drog sig inte för att skicka ut alltför pratglada elever i korridoren och säga till dem att de skulle stanna där tills lektionen var slut. Och nåde den som rörde på sig. Alla satt snällt kvar därute. Ingvar var alltid den naturlige ledaren i klassrummet. Han berättade med humor och fick oss alla att lyssna andäktigt när han talade. Vivi-Anne undervisade i tyska och med mig fick hon verkligen kämpa. Jag klarade inte av att lära mig något om dativ- och ackusativobjekt, men trots det gav hon aldrig upp hoppet.

Vivi-Anne var också en lärare som inte accepterade att några elever var alltför stökiga. Med mycket små medel visade hon det och alla respekterade henne fullt ut. Gudarna skall veta att jag och mina klasskamrater inte var ”guds bästa barn” och vi gjorde massor av hyss.

Men på Ingvars och Vivi-Annes lektioner var det alltid tyst och lugnt.

Så här efteråt kan jag se att de båda har betytt mycket för mig. Ingvar och Vivi-Anne har gjort mig övertygad om att det är oerhört viktigt att lärare lyssnar på sina elever och kan motivera sina beslut om det behövs. Men framför allt, att i ett klassrum kan bara en person bestämma. Läraren.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

74

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Han var ett föredöme OVE BJÖRKLUND 62 ÅR REVISIOR MOLKOM

BJÖRN BOLLING VAR läraren som alla i Aspuddens skola i Stockholm hade respekt för. I alla fall när jag gick där i början av 60-talet. Kön i matsalen var alltid i upplösning utom när han kom förbi. Då blev det snabbt lugnt och tyst. Björn undervisade i idrott och han var alltid strukturerad, kunnig och tydlig. Sa Björn något så var det så. Hade man den minsta ambition att vara duktig i skolidrotten så måste man, kände jag det som, också uppträda som ett föredöme för andra.

En gång var vi i Finland och spelade basket. Vid ett inkast trampade jag på linjen. Då sa Björn till mig att se upp och ställa mig ordentligt bakom linjen. Men jag fräste bara tillbaka något om att det väl inte spelade någon större roll, en meter bakom eller så. Jag fick inte spela mer den matchen. Det var bra.

Så här efteråt kan jag se att mitt gnäll egentligen handlade om vem som bestämde. Björn hade många starka sidor, bland annat kunde han även tillstå att han hade fel. Han lärde mig att lita på vuxna. Han gav mig uppgifter som visade att han hade förtroende för och litade på mig.

Det fick mig att växa som människa.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

75

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Om man brinner...

LINA LUNDEBORG 29 ÅR LÄRARE UPPSALA

NÄR JAG GICK låg- och mellanstadiet på Skolstaskolan gick jag i världens bästa skola. Klassen, lärarna Birgitta Andersson och Ingemar Lindmark, stämningen – allt var super! Jag gick i integrerad klass, 1-3:a och 4-6:a. Där fick vi lära oss att hjälpa de yngre, de som kunde mindre eller de som missat något. Vi fick lära oss att ta ansvar för andra och för oss själva. På schemat hade vi EP = Egen Planering, där man själv fick planera in när i veckan man skulle arbeta med det som behövdes av matte, läsning, skrivstil, rita och måla med mera. Det var jättebra!

Jag fick en bra skolstart och det har jag haft glädje av under hela min skoltid. På högstadiet på S:t Ilianskolan i Enköping blev det värre.

Riktigt inne var man om man hatade skolan, pluggandet, skolkade åtminstone några timmar per vecka och starkt ogillade lärarna – de där vidriga, hemska, tvingande varelserna. ”Men hallå där, lärare är ju faktiskt också bara människor och vi behöver dem för att komma någonstans i livet”, sa jag. Efter det var jag inte speciellt ”inne”, som du kanske förstår.

I åttan hade vi en väldigt bra lärare i svenska. Pekka var otroligt intellektuell och ville verkligen någonting med sin undervisning och jag tyckte jättebra om honom. Tyvärr gav inte klassen honom någon chans och han slutade. Jag tror att det berodde mycket på att han mobbades av klassen. I 9:an fick vi en ny lärare, Eva Fornstedt, och jag var till en början väldigt misstänksam och reserverad.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

76

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag hade just förlorat en av mina bästa lärare och han skulle inte ersättas av en ny (det var faktiskt så jag kände). Men vår nya svensklärare visade sig vara minst lika bra och upptäckte snabbt att vi delade ett gemensamt intresse – sång. Andra året i gymnasiet på Katedralskolan i Uppsala fick vi en lärare i historia som var så engagerad och entusiastisk att han snabbt tog andan ur hela klassen. Och jag som aldrig varit intresserad av historia blev plötsligt mycket intresserad. Oftast var det svårt att hinna få ned allt på papper, men när John Öst pratade satt vi elever som små barn och lyssnade som om det vore en spännande saga.

John fick mig att förstå att lärare som brinner för sitt ämne och sina elever aldrig kan misslyckas. Birgitta, Ingemar, Pekka, Eva och John – det är bara några av mina fantastiska lärare som alla varit mycket betydelsefulla för mig. Det jag kan se, så här i backspegeln, är att det som de alla har gemensamt är att de brunnit för sitt ämne. Och jag kan lova – det smittar!

BETYDELSEFULLA MÖTEN

77

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Mina tankar och idéer var viktiga EVA SIMONSSON 48 ÅR REKTOR SANDVIKEN

MIN LÄRARE I svenska och tyska på högstadiet i mitten på 70-talet, Ulla Helgesson på Sofiedalskolan i Valbo, lärde oss att jobba självständigt, att själva planera vårt arbete och föra anteckningar över vad vi skulle göra och hur det hade gått. Med Ulla som lärare kände jag alltid att mina tankar och idéer var viktiga.

Jag blev behandlad som vuxen och det kändes rätt och bra. I framför allt svenska angav Ulla tonen genom tre moment, LÄSA, TALA, SKRIVA och sedan fick vi elever fylla dem med innehåll. I åttan samarbetade vi med religion och historia, och skrev vår hembygds historia.

Vi fick ta mycket stort ansvar för det arbetet.

Jag minns till exempel att det var jag som bokade lokal för hela klassen den veckan vi arbetade på fältet med att samla material. I slutet av varje termin gav Ulla oss personliga och skriftliga omdömen. Trots att det gått många år sedan jag fick dem har jag fortfarande kvar dem som mycket viktiga dokument. De säger så mycket mer än själva betyget.

Den tilltro vi elever fick känna betydde fantastisk mycket och det var enda gången under min skoltid som jag fick lära mig att samla fakta och sammanställa dessa till dokument. Ingen lärare under hela min skoltid har betytt så mycket för mig som person och som yrkesverksam lärare. I dag jobbar jag i skolan och jag känner stor tilltro till mina elever och jag är övertygad om att det är genom att själv erövra kunskap som man tillägnar sig den.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

78

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Den tilltro vi elever fick känna betydde fantastiskt mycket.

EVA SIMONSSON 48 ÅR SANDVIKEN

Vi var betydelsefulla för de vi var CAROLINE ENGVALL 32 ÅR FRILANSJOURNALIST STOCKHOLM

MIN BILD ÄR att många lärare egentligen fungerar som extraföräldrar och därmed påverkar sina elever otroligt mycket. Min musiklärarinna, Maud Agnarsson, har varit mycket betydelsefull för mig i min personliga utveckling tack vare sitt lättsamma sätt. Jag tror att de flesta lärare skulle behöva hämta inspiration från eldsjälar som hon.

Första gången jag träffade Maud var jag 15 år och gick på Huvudnässkolan i Vänersborg. Musik var ett favoritämne, men hade förstörts av oengagerade lärare. Maud blev det lyftet många skoltrötta i min klass behövde. Hennes rättvisa sätt fick oss alla att känna oss betydelsefulla för de vi var.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

80

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Hennes rättvisa sätt fick oss alla att känna oss betydelsefulla för de vi var.

CAROLINE ENGVALL 32 ÅR STOCKHOLM

Vi fick vara med och ta beslut MARIA SJÖBERG 26 ÅR TÅGVÄRD BORÅS

NÄR JAG GICK i högstadiet hade jag en av världens underbaraste lärare, Marie Aronsson, på Altorpskolan i Herrljunga. Hon är lärare i ämnena SO, svenska och engelska och hon var även min klassföreståndare. Det som var en stor fördel var att hon var väldigt ung. Trots att hon var nyutbildad och oerfaren samt att vi var hennes första klass var hon bättre än alla andra lärare jag har haft.

Visst, hon var noga med läxor och så, men hon var nästan alltid glad och positiv. Hon är en av de få lärare som jag vet att mina kompisar, både från min gamla klass och andra klasser, har och hade respekt för.

Visst förekom det skolk och kvarsittning, men sällan i Maries ämnen.

En av anledningarna till att i alla fall jag hade respekt för henne, var att hon även visade respekt för oss.

Vi fick vara med och ta beslut och påverka undervisningen mer än i andra ämnen. Hon lärde även ut på ett bra och roligt sätt. Samtidigt som vi aktivt fick delta och leta upp väldigt mycket information själva.

Jag kände även att Marie inte bara var en lärare. Att säga att hon var en kompis är nog att överdriva, man snackade ju inte med henne som man gjorde med sina kompisar. Men hon var mer än en lärare. Hon såg när man var nere och hon frågade då hur man mådde och visade att hon brydde sig.

Hon var också en lärare man hade förtroende för. Man visste att skrev man något i en uppsats så skulle det inte spridas vidare. Hon frågade även alltid eleven i fråga innan hon visade upp något eleven gjort inför klassen.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

82

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag kände att hon respekterade min personliga integritet. Marie talade alltid väl om oss elever inför andra. Det var sällan hon hade anledning att vara besviken på oss och när hon hade det visade hon verkligen att hon var det. Ingen i klassen ville göra henne besviken och om man visste att man var skyldig skämdes man rejält. Jag fick alltid positiva kickar av Marie, hon peppade mig när jag var för trött för att orka jobba och hon uppmuntrade oss till att göra saker vi ville göra. Innan vi fick Marie som lärare kände jag mig verkligen omotiverad och jag satsade inte särskilt mycket på skolan.

När Marie kom tänkte jag bara att nu kommer ännu en tråkig lärare.

Men det märktes direkt att hon var annorlunda. Hon fick mig att bli motiverad och att satsa på skolan, i alla fall till en viss del. Detta gjorde att jag gick ur 9: an med utmärkta betyg och att jag lätt kunde komma in på det program jag ville gå. Jag vet inte hur det hade blivit om jag hade haft en annan lärare istället. Kanske hade jag fått lika bra betyg, kanske hade skolan gått helt åt skogen! Det vet jag inte, det enda jag vet är att jag nu har en bra framtid framför mig och att jag har möjlighet att göra allt jag vill!

BETYDELSEFULLA MÖTEN

83

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Alla skulle klara’t ANDERS WÅGSTRÖM 67 ÅR LEG PSYKOLOG/PSYKOTERAPEUT UPPSALA

NÄR JAG LÄSTE matematik de tre första åren i den så kallade realskolan fick jag lektor Sixten Törnqvist som lärare först det sista året.

Matematik var, innan vi fick honom, inget höjdarämne och många av mina klasskamrater hade underkänt i matte. Men när Sixten tog över som vår mattelärare så vaknade plötsligt klassen till liv på ett högst märkligt sätt. Matte blev roligt. Ja, till och med lätt!

Sixten fick oss alla att inse att matte gick att lära, alla kunde bli godkända och att matte inte var så dumt att kunna. Han lade upp sin undervisning, vilket han även berättade, på sådant sätt att ALLA skulle kunna inneha sådan kunskap inför proven att det räckte för godkänt betyg. Och han lyckades, många av oss klarade av att uppnå de högsta betygen med stort eller litet A, som det hette på den tiden, vilket ingen hade haft tidigare. Sixten var en ovanlig pedagog, lektionerna var roliga och stämningen under lektionerna var alltid i topp.

Hur han kunde göra matematiken både rolig och begriplig för ALLA har jag ofta funderat på. Utöver att alla skulle klara matematiken var Sixten också speciell i sin omtanke om oss elever. Ett exempel på det var att han rättade våra matteprov samma dag som proven genomfördes och klassens ordningsman fick gå hem till honom och hämta proven en viss bestämd tid samma kväll för utdelning på skolan. Lektor Törnqvist tyckte helt enkelt att det var bra att vi slapp oroa oss för resultaten samt att det var nyttigt att se vilka eventuella fel vi gjort direkt när provet var aktuellt.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

84

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Denna supersnabba rättning var uppskattad med tanke på att de flesta provresultaten i andra ämnen kunde vi få vänta på i flera veckor. Ja, detta var en märkligt positiv och elevtillvänd pedagog i en annars tämligen sträv och konservativ skola. Sixten Törnqvists utstrålning och förmåga gjorde ett bestående intryck eftersom han finns med ännu efter så många år och framstår som en god mänsklig förebild – en synnerligen empatisk och sympatisk person.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

85

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Han var min bästa rådgivare ANNELIE LINDBERGH 40 ÅR TEKNISK ILLUSTRATÖR STOCKHOLM

NÄR JAG VAR 15 år i mitten av 80-talet gick jag på Stavsborgsskolan i Älta. En dag när min klass kom hem från en klassresa till fjällen såg jag till min förvåning att min pappas bil stod parkerad vid skolan. Jag blev så glad att den jag älskade mest i hela världen hade tagit sig tid att hämta mig, min pappa. Han sa inte så mycket utan vi packade in väskorna där bak och började den korta bilresan hem. När vi nästan var framme vid vår villa sa han bara: ”Jag lämnar er nu, jag flyttar”.

Jag steg ur bilen och började gå uppfarten upp mot vårat hus och hörde hur han åkte därifrån. Det är det värsta ögonblicket i mitt liv.

Den person som jag såg upp till och beundrade så mycket lämnade mig plötsligt, vilket svek! Just då förstod jag inte hur mycket den händelsen skulle påverka mig under åren som kom, det är först i dag, 15 år senare, som jag kan förstå att det som hände då formade mig till den jag är i dag. Till saken hör att jag och min pappa stod varandra väldigt nära, min storasyster tydde sig till mamma och jag till pappa.

Vi gjorde allt ihop, alltifrån idrott till städningen hemma. Efter att pappa flyttat blev jag fruktansvärt elak mot min mamma, antagligen skyllde jag allt på henne. Från att ha haft gott självförtroende och varit trevlig mot de flesta, blev jag uppkäftig och stöddig mot folk omkring mig. Speciellt i skolan. Jag minns så väl ett tillfälle när jag kom in i klassrummet för att ha samhällsorientering. Min lärare, Ingemar Karlsson, gav oss en hemläxa på ett antal sidor och talade om att vi senare skulle få prov på det. Jag sa något i stil med att det skiter jag i. Ingemar rörde inte en min, utan tittade bara på mig.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

86

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Så kom den dagen då vi skulle förhöras och jag stannade hemma. Jag satt på mitt rum med stängd dörr då någon knackade. Jag tog förgivet att det var min mamma och jag sa till henne att gå därifrån. Men dörren öppnades och till min förvåning stod Ingemar där. Jag vet inte hur länge han stannade eller vad han sa, men på något sätt rann allting ur mig. Han såg rakt igenom min kaxiga fasad och tog reda på vad det var med mig.

Efter den dagen vände det. Precis i samma veva som min pappa beslöt sig för att flytta var det dags att välja vilken linje man ville gå på gymnasiet. Ingemar berättade att han tagit reda på en praktisk utbildning som han trodde skulle passa mig, han till och med erbjöd sig att följa med mig till skolan för att se hur det såg ut där och kanske få träffa någon lärare på Grafiska skolan. På den vägen är det. Som han trott så passade utbildningen i tryckmedia mig precis.

Tack vare utbildningen har jag haft många olika intressanta jobb där jag lärt mig mycket, några år inom televisionen. I dag har jag fast anställning som teknisk illustratör. Hade det inte varit för min lärare Ingemar Karlsson hade jag inte varit den jag är i dag. Jag sänder ofta en tacksamhetens tanke till Sveriges underbaraste lärare, Ingemar Karlsson.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

87

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Hade det inte varit för min lärare hade jag inte varit den jag är i dag.

ANNELIE LINDBERGH 40 ÅR STOCKHOLM

Spegelintervju CHRISTINA MALM & SÖREN NORSTRÖM

”Han såg mig och vad jag kunde.

Det var en fantastisk känsla.”

SPEGELINTERVJU

Han trodde på oss CHRISTINA MALM 63 ÅR EKONOMIASSISTENT UPPSALA

”JAG TROR ATT jag alltid har haft ett dåligt självförtroende”, säger Christina Malm ler lite sorgset och tillägger: ”Jag nog också varit lite för uppoffrande för att det ska vara bra för mig. Det kan vara jobbigt att alltid vara den som gör saker och ting för andra och den som ställer upp i ur och skur. Ja, ibland blir jag riktigt förbannad på mig själv, fast samtidigt känns det ju bra. Men ibland frågar jag mig varför jag gör det?”

Christina berättar om sin uppväxt och skoltid. ”Mina föräldrar skildes tidigt. Jag var pappas flicka och han var min allra bästa vän. Det var en stor sorg att se på när han flyttade. Som var vanligt på den tiden var det mamma som tog hand om oss barn. Vi bodde i två rum och kök och familjen bestod av mamma Sigrid, min lillebror, Bert och så jag. Vi hade det inte så bra ekonomiskt.”

De två barnen fick samsas i den lilla utdragssoffan i köket. Hemma fanns det inte så mycket plats för lek och uppmuntran och Christina kände sig ofta nedtryckt. De första åren i Bergaskolan i Uppsala var inte till så stor hjälp för en flicka med dåligt självförtroende. Men tack och lov var Christina duktig i idrott och alltid den av tjejerna som blev först vald när klassen skulle delas upp inför fotbolls- eller brännbollsmatchen. ”Jag var bra på slå långt och springa fort. Jag hade rött hår och fräknar och kallades ofta för ’Prickiga korven’”, skrattar hon och tillägger att hon faktiskt gillade sitt smeknamn.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

90

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU CHRISTINA & SÖREN

Idrotten gick bra, men med de övriga ämnena gick det allt sämre. Christina trivdes med klassen, men inte med lärarinnan och blev tystare och tystare för varje år. ”Man blir det om man blir nedtryckt både hemma och i skolan”, säger hon och sjunker ihop som för att visa hur hon kände det. ”När fröken slängde ut frågor i klassen så smög jag alltid ihop och försökte göra mig så liten som möjligt för att slippa svara.

Ibland kändes det som om jag fick frågan bara för att hon såg att jag inte kunde.” Så var det också den första tiden när Christina 1960 fick Sören Norström till lärare. ”I början räckte jag aldrig upp handen. Men efter ett tag upptäckte jag att han såg mig och jag fick en känsla av att han trodde att jag kunde. Sakta, sakta växte mitt självförtroende och jag upptäckte att jag faktiskt ofta kunde svaren på frågorna. Men fortfarande vågade jag inte sträcka på mig och lyfta armen. På något märkligt sätt såg Sören ändå när jag kunde svaret på en fråga och sa mitt namn” Sören hade rätt, visst kunde Christina svaret på frågorna. Det kan man se på betygen från femman till sexan som är som natt och dag. Stora B blev lilla A och Ab. Trots att det är över 40 år sen Christina mötte Sören första gången minns hon det som i går. ”Jag kommer aldrig att glömma det. Hur jag växte. Han såg mig och vad jag kunde. Det var en fantastisk känsla. Jag tror inte att han gjorde något speciellt, men han fanns där och det märktes att han trodde på oss och tyckte om oss. Alla var lika mycket värda i Sörens klass och han lyssnade alltid färdigt när

BETYDELSEFULLA MÖTEN

91

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU CHRISTINA & SÖREN

någon börjat berätta något eller hade en fråga. Det var tydligt att han var intresserad av våra åsikter och att han respekterade oss elever.”

En gång hade alla i klassen fått i uppgift att skriva en uppsats och lämna in den till Sören. Dagen efter sa Sören att det var en av uppsatserna som han tyckte speciellt mycket om. Men innan han berättade vem som skrivit den undrade han om klassen ville sätta samman en pjäs av den. Det ville de och när Sören berättade att det var Christina som skrivit uppsatsen höll hon på att sjunka genom golvet. ”Jag blev otroligt stolt och väldigt generad. Jag var inte van att stå i centrum och blev illröd i ansiktet.” Och pjäs blev det. Christina hade bara Sören i ett år, men det blev ett väl så viktigt år. ”Han var alltid så lugn och glad. Jag skröt ofta om att jag hade Sören som min lärare. Så här i efterhand kan jag nog säga att året med Sören varit den viktigaste händelsen i mitt liv. Det var det året då mitt positiva liv började. Jag hade inte varit den jag är i dag om jag inte hade träffat honom.”

Trots att de två bor i samma stad har de två inte setts sen den gången då hon gick ut sexan. ”Jag har tänkt jättemycket på honom under åren som gått. En gång letade jag upp hans namn i telefonkatalogen. Han bodde kvar på samma gata som när jag hade honom. Men modet svek och jag tänkte att jag skulle ringa sen, en annan gång. En annan gång, som förstås inte blev av. Jag inbillar mig att han förstod hur viktig han var för mig, men det vet jag förstås inte. Det vore otroligt roligt att träffa honom igen.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

92

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU CHRISTINA & SÖREN

Från att ha varit en liten skrämd mus i ett klassrum har Christina tagit kommandot över sitt liv. Hon jobbar som ekonomiassistent och trivs med sitt jobb. Christina har en dotter och tre barnbarn och det är tydligt att Christina är en stolt mamma och mormor. ”Min dotter, Anna, säger aldrig ’Det kan jag inte.’ Hon säger alltid ’Klart jag ska försöka.’” De orden har jag burit med mig ända sen året med Sören. Klart jag ska försöka. Klart jag kan!”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

93

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Om respekten finns där då går mycket av undervisningen fram.

SÖREN NORSTRÖM UPPSALA

SPEGELINTERVJU

Försök förstå varje elevs situation SÖREN NORSTRÖM LÄRARE UPPSALA

NÄR JAG KOMMER hem till Sören Norström står kaffet och kakorna på bordet. Tillsammans med ett tummat skolfoto från 1960. Sören är, minst sagt, nyfiken på vem Christina är. Han tror han vet, men är inte riktigt säker. Han berättar att han började som sågverksarbetare när han var 14 år. Familjen var fattig och några utsikter för att fortsätta skolan och utbilda sig fanns det inte. ”Jag såg ingen möjlighet att komma vidare, men jag ville så gärna att jag tog brevkurser via Herrmods. Jag skrev brev till min morbror som var folkskollärare i Örebro och frågade om de hade möjlighet att ha mig boende hos dem medan jag studerade. Men fick nej, de hade inte råd.”

Sören var en ganska tystlåten ung man på den tiden, men alltid pålitlig och noggrann, påpekar han. Han blev snabbt ordförande i Ungdomslogen som var föreningen i byn där alla samlades. Redan ett par år senare blev han ordförande i Storlogen. Mjölnaren, och tillika ordföranden i Kommunfullmäktige, var den som skulle bli avgörande för att Sören tog sig vidare och inte stannade vid sågverket. ” Han förstod hur gärna jag ville bli lärare och uppmuntrade mig att ta värvning för att kunna ta studenten den vägen.” Men någon lätt väg till en lärarexamen var det inte. Tre gånger nekades han plats när han ansökte om att få ta värvning. ”Jag ansågs inte lämplig för tjänstgöring.

Jag hade nästan givit upp hoppet, när Mjölnaren kom med förslaget om att jag helt sonika skulle åka ned till Stockholm och söka på plats.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

95

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SÖREN & CHRISTINA

När Sören väl kom fram till Svea Livgarde och fick göra motions- och uthållighetstestet klappade testledaren honom på axeln och sa ”Såna här grabbar ska vi ha i försvaret.” ”Det var min första stora framgång”, säger Sören och det märks att de orden och klappen på axeln burit honom genom livet många gånger. Tiden inom försvaret, först som volontär, sen på korpral-, furiroch aspirantskola blev ett enda stort segertåg för Sören som nekats värvning så många gånger. Han fick det ena fina priset efter det andra som klassens bästa elev. ”Min karriär inom försvaret verkade given, men drömmen om att bli folkskollärare, den fanns kvar inom mig. Samma dag jag tog studenten på försvarsläroverket gick jag till mina överordnade och bad om att få vara ledig några dagar för att kunna söka in på lärarseminariet i Uppsala. En dag fick jag, trots att provet skulle ta två dagar. Men jag lyckats med bedriften att klara mig med råge på provet och kom in. 1949 tog jag den efterlängtade folkskollärarexamen och efter examen fick jag en tjänst på en B2-skola i Sigtuna. Dit flyttade jag med min fru och våra två små barn. ”I en B2-skola går alla åldrar i samma klass. Det var en tuff början, men jag lärde mig väldigt mycket som jag kom att ha nytta av under hela min yrkesverksamma tid. Det gällde att vara extremt väl förberedd och att inte vika undan för besvärligheter.” Sören berättar hur han satsade 100 procent och läste historia, geografi och svenska långt in på nätterna för att kunna allt inför nästa dags lektioner.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

96

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SÖREN & CHRISTINA

För Sören har också respekt varit ett nyckelord. Att läraren ska ha respekt för sina elever samtidigt som eleverna ska respekt för sin lärare. ”Om respekten finns där då går mycket av undervisningen fram”, säger han och tillägger snabbt att ”ja, då går nästan allt in”. ”Den personliga inställningen är väldigt viktig”, säger Sören och skjuter in att lika viktigt är också att visa vem som bestämmer i klassrummet. ”Barnen testar gränserna hela tiden och vi vuxna måste vara tydliga på var de går. Jag var nog ganska sträng och flyttade aldrig på gränserna.

Om man gör det vet ju eleverna inte var gränserna går.” Oftast räckte det med en eller två tillsägelser från Sören och sen var det klart. Men när en elev vid upprepade tillfällen slagit ut tänderna på sina klasskamrater då tog tålamodet slut.” ”Jag sa till honom att om det hände en gång till då skulle han få slåss emot mig ute på skolgården. Men inte kunde pojken hålla fingrarna i styr för det. Nej, han trodde väl aldrig att jag skulle göra slag i saken. Men så blev det. Bara några veckor efter varningen hade det hänt igen och nu tog jag ut honom ut på skolgården. Där inför alla klasskamraterna skulle slaget stå. Vi boxades lite lugnt i början och sen började han att slå och slå. Jag hoppade undan och han bommade gång efter gång.”

Sören ler åt minnet när han vigt parerade slag efter slag och eleven till slut alldeles uttröttad fick lomma hemåt med svansen mellan benen. ”Hela klassen hade sett det och efter det bråkade han inte igen. Jag hörde till och med att han hade sagt där hemma att han tyckte att jag var schysst.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

97

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SÖREN & CHRISTINA

Vi kikar på det tummade skolfotot som Sören har ställt på sitt vardagsrumsbord. Han säger namnen på några av eleverna och berättar stolt att några av flickorna varje dag kom hem och hämtade honom när det var dags att gå till skolan. Bilden är tagen i klassrummet, några sitter, andra står. Christina sitter lite bakom och syns bara till hälften. Det är svårt att förstå att bakom det kavata leendet gömde sig en mycket rädd liten flicka. ”Jag minns att hon var tillbakadragen. Ja, det var faktiskt många av barnen i den klassen. Få räckte upp handen i början. Men det blev det ganska snabbt ändring på.” Sören minns att Christina var duktig i idrott, men att hon kallades för ”Prickiga korven” hade undgått honom. ”Jag undrar varför”, säger han sakta. ”Hon var ju inte alls tjock.” Men så mycket mer minns han inte av Christina.

Att Sören kom att betyda så mycket för Christina, det har han svårt att förstå. ”Jag har alltid älskat alla mina barn”, säger han. ”Det är ju inte klokt, jag kan inte förstå det,” säger han om och om igen. Men jag har alltid försökt att göra mitt bästa och du må tro att det värmer att höra att jag varit betydelsefull.” Under vårt samtal får Sören ibland svårt att hålla tillbaka tårarna.

Trots att vägen till folkskollärarexamen och jobbet som folkskolelärare var lång och snårig skulle Sören inte tveka en sekund om han fick leva om sitt liv. Då skulle han bli lärare igen.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

98

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SÖREN & CHRISTINA

”För mig fanns egentligen inte möjligheten att bli lärare. Jag fick lov att ordna allt själv och det var en fantastisk känsla när jag väl fick jobba med det som jag alltid drömt om.

Varje dag i skolan var som att få en härlig livsinjektion. Jag tyckte faktiskt att det alltid var lätt. Det var klart att ibland fick man ett uppkäftigt svar, men då visste jag att det inte berodde på mig. Det berodde bara på dem själva och det gällde för mig att försöka förstå och sätta mig in i deras livssituation. Jag hade själv haft en tuff uppväxt.

Eleverna hade sina erfarenheter och inte mina och då kunde det ju faktiskt vara som så att det eleverna sa och det som de upplevde var alldeles riktigt, utifrån deras synpunkt. Var och en har sina förutsättningar.

Jag har aldrig känt mig stöddig eller behövt vara annorlunda. Jag har bara varit mig själv. Jag tror att den som ska vara en bra lärare måste ha anlag för det och tycka om människor. Det kommer inifrån.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

99

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Varje dag i skolan var som att få en härlig livsinjektion.

SÖREN NORSTRÖM UPPSALA

kapitel 4

MOTIVATION

Jag kan göra skillnad MARIA WETTERSTRAND 36 ÅR SPRÅKRÖR STOCKHOLM

IBLAND UPPLEVER JAG att lärare har en attityd att eleverna är barn som de skall uppfostra och lära saker. Min mattelärare i åttan, Klaus Jürgen Schmidts, hållning var däremot att vi elever, var några som han både ville och trivdes att prata med. Det kändes tydligt och jag tror att alla eleverna på Djurgårdsskolan i Eskilstuna där jag gick hade en stor respekt för honom. Klaus Jürgen är naturvetare och konstnär och en mycket engagerad medmänniska.

För oss blev det ett bra avbrott i mattelektionen när Klaus Jürgen berättade en händelse från en av sina många resor. Som den gången då han var ute och tältade i en nationalpark i Kenya och elefanterna kom.

Eller om skolan för döva och hörselskadade som han besökt. För Klaus Jürgen fanns det alltid många andra som behöver vår hjälp och vi var nog ganska många som blev engagerade tack vare hans fantastiska berättelser från de fattiga länderna. Jag blev det i alla fall.

Jag minns speciellt en utställning som jag och några andra elever gjorde i skolan. Vi sågade till och målade bland annat några gigantiska elefanter i skolans foajé och framkallade bilder och föreläste för våra klasskamrater om hur det var att leva i Kenya. Klaus Jürgen väckte mitt miljö- och samhällsengagemang. Genom honom förstod jag att också jag kan påverka – att just jag kan göra skillnad.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

102

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Slöjdsalen blev ungdomsgård BJÖRN LIHDÉN 67 ÅR FÖRTIDSPENSIONÄR VELLINGE

DET ÄR ÅTSKILLIGA lärare som passerat genom mitt liv, både bra och dåliga. Speciellt minns jag en mycket ovanlig och inspirerande lärare som jag hade 1957 på Bergaskolan på Limhamn utanför Malmö. Han hette August Kropp och vad jag minns kom han från Ungern i samband med Ungernkrisen. Han talade svenska med stor brytning.

Vi hade tidigare haft en slöjdlärare utan något större ordningssinne, men när Kropp kom fick vi lära oss att alla verktyg skulle hållas i trim och placeras på sin bestämda plats. Inget material fick tas ut mer än nödvändigt, förmodligen en lärdom han hade från sitt hemland med mer knappa resurser än Sverige. Han var en mycket bestämd lärare och många tyckte inte om honom av den anledningen. Men jag har aldrig varit med om någon annan lärare som ställt upp så för sina elever som Kropp.

Han ordnade med skolan så att slöjdsalarna fick vara öppna på kvällarna. Jag minns inte allt vi gjorde, men det var bland annat slöjd, gipsfigurgjutning, mosaikläggning och mycket annat. August stod själv för planering, ordning och allt som behövdes när 20-30 elever skulle samsas om utrymmet. Det var helt enkelt en hel fritidsgård på skolan fem kvällar i veckan långt innan samhället byggde fritidsgårdar. Jag tror inte han fick något betalt, utan han gjorde det för att vi elever skulle vara sysselsatta på kvällarna. Han var en lärare jag aldrig kommer att glömma. Den typen av människa, lärare eller annat, skulle vi behöva många av i dagens samhälle.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

103

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Han såg varje barns starka sidor JOSEFINE ALBINSSON 41 ÅR LÄRARE MATVIK

MIN LÄRARE PÅ Sternöskolan i Karlshamn, Bertil Ohlsson, var nästan alltid glad och det märktes att han gillade sina elever. När vi skulle åka på lägerskola till Tärnö i fyran gav han ansvaret att planera resan till oss elever. Vi fick bestämma vilken mat vi skulle äta och hur mycket, vilket i och för sig resulterade i att det blev ett antal köttbullar över. Vi fick också planera aktiviteterna som olika grupper ansvarade för. Min grupp lade en orienteringsbana på ön. Dessutom hjälpte grupperna till med både matlagning och disk.

När vi kom tillbaka till skolan skrev Bertil en sång om lägret som jag har kvar än idag. Jag minns min mellanstadietid med Bertil som en rolig tid, men så här i efterhand har jag också förstått betydelsen av att få vara med och bestämma som elev – att få ta ansvar. Många gånger klarar barn av mer än vi vuxna tror, bara vi vågar ge dem chansen.

Bertils undervisning präglades alltid av elevmedverkan och att vi hade roligt. Bertil såg varje barns starka sidor och byggde vidare på dem.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

104

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Hon trodde på mig OLIVIA WIGSEL 46 ÅR DEPARTEMENTSRÅD STOCKHOLM

LAILA UNDERVISADE MIG i naturvetenskap och matematik på Lundellska skolan i Uppsala. Hon var engagerad och kunnig i sitt ämne och mötte utifrån detta engagemang min nyfikenhet. Redan från första början gav hon mig ett enormt stöd. Det hände att jag till och med fick sitta och räkna i mina matteböcker hemma hos henne. Vid sidan av att jag läste matematik på samhällsvetenskapliga linjen läste jag, med Lailas hjälp, också naturvetenskaparnas matematik. Det var hon som föreslog att jag skulle läsa parallella kurser.

Kemi och matematik var mina favoritämnen och det såg Laila. Hon var en av de få lärare som förmådde uppskatta min begåvning och se igenom det faktum att jag var flicka och att jag även var stark på språk och samhällsvetenskap. Sporrad av Laila, gick jag en dag i första ring upp till rektorn. Jag begärde att få byta linje till naturvetenskaplig för att kunna läsa mer i de ämnen jag hade störst begåvning i.

Rektorn gav mig tyvärr en klapp på huvudet och sade att han trodde att det nog skulle bli för svårt för mig. Hade det suttit en Laila där hade nog min karriär sett väldigt annorlunda ut i dag. Då hade jag trott på min logiska och matematiska begåvning och vågat ta steget fullt ut, bytt linje och läst vidare inom området matematik- och naturvetenskap. Intresset för matematiken och kemin blev istället något som jag ägnat mycket av min fritid åt. Laila avsatte mycket tid för mig. I gengäld fick hon min hängivenhet.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

105

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Alla kan INGER WIMAN 72 ÅR PENSIONÄR/FD. FÖRSKOLLÄRARE EDSBRUK

I SLUTET AV 40-talet gick jag i Björka Skola i Västra Eds socken i Kalmar län. Vår lärare, Erik Elgstrand, visade tydligt att det var ordning och reda i klassrummet som gällde. Det lyckades han förmedla till oss elever utan vare sig hårda ord eller starka nypor och det på ett sätt som alla förstod. Erik var en mycket skicklig pedagog som kunde förklara så att även de som hade det svårt och ofta misslyckades förstod och gjorde stora framsteg.

Han lärde oss att ta ansvar och stå för det vi hade gjort. Alla tyckte att det var intressant och roligt att gå i skolan. Hans sätt att vara gav mig insikt om att alla kan, bara de rätta förutsättningarna finns. En bra och engagerad lärare är oerhört viktigt för den enskilda eleven. Erik har tillsammans med många andra lärare som jag haft, gett mig en klar insikt om att alla barn och ungdomar kan. Det gäller bara att vi ger dem bra förutsättningar.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

106

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Han lärde oss att ta ansvar och stå för det vi hade gjort.

INGER WIMAN 72 ÅR EDSBRUK

Det viktiga är att våga skriva CHRISTER ADELSBO 48 ÅR RIKSDAGSLEDAMOT BROMÖLLA

NÄR DET GÄLLER betydelsefulla lärare så är det speciellt två stycken som har påverkat och satt sina spår hos mig. Den första var min klassföreståndare på högstadiet, Gunilla Bengtsson. Gunilla var känd för att ha ett öknamn, nämligen ”katten”, samt att hon avskydde detsamma.

Det hade vi elever fått reda på och första dagen så var det givetvis några som satt och ”jamade” längst bak. Gunilla bara tittade på dem och sa lugnt: ”Jag hör att ni har hört om mitt öknamn”.

Sen berättade hon hur hon hade fått det. Det var så enkelt att hon hade haft ett par kattglasögon för några år sedan. När Gunilla hade berättat klart spände hon blicken i dem som hade jamat och sa: ”Nu har vi haft roligt åt detta så nu slipper jag höra något mer om det, eller hur?” Killarna längst bak stammade fram ett ja, och så blev det också. Efter det var det ingen som jamade mer i vår klass. Gunilla var enastående på många sätt, men just hennes förmåga att skapa ordning och reda i klassen utan att på något vis vara överdrivet sträng och hård var imponerande.

Vi hade vissa så kallade busar som var ganska jobbiga för andra lärare, men som satt som ljus på Gunillas lektioner. De till och med gjorde läxorna och läste på till proven i hennes ämnen. Om det var någon som gjort något man inte skulle, sa hon oftast: ”En gång är ingen gång, men låt mig slippa höra det igen.” Och det vill jag lova att det var något man ville undvika. Gunilla hade en otrolig karisma på något sätt, hon behövde sällan höja rösten för att få tyst och ordning i klassen, det räckte med en blick från henne så var man som ett ljus. Den andra läraren som jag vill nämna är en helt fantastisk lärare jag hade på Komvux när jag läste in min gymnasiekompetens, Bengt Lindgren.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

108

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Bengt hade vi i svenska, ett ämne som jag hade ganska jobbigt med under grundskolan. Jag glömmer aldrig den första lektionen när han sa att vi inte skulle få några skolböcker utan vi skall jobba med språket på ett helt annat sätt. Jag minns att vi tittade på varandra och undrade vad detta var för en ”flummig” lärare? Bengt fick oss att jobba oerhört mycket med det svenska språket.

Vi läste böcker som vi skulle skriva en resumé om och redovisa för resten av klassen och skrev uppsatser om både det ena och det andra. I klassen fanns elever som i princip aldrig hade läst en bok förut och som tidigare knappt vågat skriva något offentligt eller skulle kunna tänka sig att hålla ett föredrag inför andra. Men med Bengts hjälp dröjde det inte länge förrän alla var delaktiga i allting. Han gjorde så att allt verkade enkelt och självklart samt fick alla att känna sig trygga. Från grundskolan minns jag med fasa alla röda markeringar som fanns i de uppsatser och liknande som man lämnade in, men hos Bengt fanns inget av det.

Han påtalade istället att det viktiga var att skriva vad man tänkte och inte fundera så mycket på stavning och ordningsföljd.

Det viktiga var att våga skriva. Sedan var det givetvis så att ju mer man skrev ju säkrare blev man. Detta präntade han in i oss gång på gång och efter en tid så släppte hämningarna hos alla. Efter en uppsats eller något annat som man skrivit kom alltid Bengt och påtalade något som man kunde tänka på, men aldrig ett rött streck utan Bengts bedömning gällde alltid vad man skrivit, inte hur. Efter åren i Bengts klass gick jag ut med högsta betyg i svenska. Det hade jag inte trott var möjligt innan, utan det var helt klart Bengts förtjänst.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

109

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Vi lärde oss genom engagemang JOSEFINE HOLM 35 ÅR LÄRARE FALKENBERG

MIN LÄRARE FRÅN högstadiet glömmer jag aldrig! Helge Rudling var en lärare som lyckades vara både vän och auktoritet. Han gjorde allt för att alla skulle trivas och för att på så sätt lägga grunden till lärandet.

Han svetsade samman klassen genom aktiviteter utanför skolan. Vi var ofta hos honom på landet, paddlade, tältade med mera. Helge bjöd alltid på sig själv, både i skolan och utanför den. Han vågade gå emot ledningen och följde sina egna tankar om god undervisning.

Tack vare det kommer jag ihåg det jag gjorde på högstadiet till skillnad från många andra som fick stoppa in och spotta ut kunskap. Vi fick lära oss genom engagemang. Vi skrev brev till politiker, företag och privatpersoner. Vi samlade in pengar och köpte regnskog och vi fick lära oss hur man diskuterar för sin sak i verkliga livet. Vi fick ringa till högt uppsatta personer. Vi ringde och medverkade i tidningar, vi gjorde vår egen tidning och mycket, mycket mera.

Hela tiden fick vi öva svenska och engelska i riktiga situationer. Vi blev inte inlindade i skolans trygga värld utan vi fick ge oss ut och pröva våra vingar. Men vi visste att vi var trygga, att Helge alltid fanns bakom oss om vi behövde råd eller stöd. Jag blev tuff under den tiden, jag lärde mig tro på mig själv och den lilla människans rätt i samhället. Jag lärde mig att man kan påverka och hur. Jag lärde mig också tala för mig själv, att ta för mig och att våga ifrågasätta. Alla borde få ta del av de utmärkta kunskapskällorna, den entusiasm, vilja och den starka tro på människan som Helge stod för!

BETYDELSEFULLA MÖTEN

110

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Skulle jag beskriva Helge Rudling med ett ord så är det kämpe. Han trotsade många och var hatad för det, men han gav oss elever en tro på framtiden och jag är honom evigt tacksam. Helge gjorde ingen skillnad på människor och är det någon som gett mig en innebörd till uttrycket ”allas lika värde” så är det han.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

111

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Skolteatern väckte mig ROLF LASSGÅRD 55 ÅR SKÅDESPELARE GÄVLE

DRÖMMEN OM ATT bli skådespelare väcktes så smått på lektionerna redan i mellanstadiet på Fagervallsskolan i Östersund. Min lärarinna i svenska, Eivor Jönsson, insåg snabbt att jag och några kompisar inte var så glada i att plugga svenska. Istället för att gnuggas i grammatikens snårskog fick vi skriva och spela egna pjäser i skolans aula.

Just då tänkte jag inte så mycket på det, vi var bara glada att få slippa lektionerna. Men så här i efterhand så har jag förstått hur smart hon egentligen var.

Ja, det är sannerligen den bästa undervisning i svenska jag kunde ha fått. Samtidigt som vi lärde oss att uttrycka oss i det svenska språket fick vi öva på att framträda inför publik. Och till på köpet hade vi roligt.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

112

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Gympa blev kul KARIN ÖHMAN 42 ÅR SJUKSKÖTERSKA SUNDSVALL

GYMNASTIKLEKTIONERNA PÅ HÖGSTADIET var något av en pina för mig och många andra av mina klasskamrater som inte hade för vana att röra på sig. På vår skola fanns flera idrottsföreningar med duktiga talanger, elever som favoriserades i alla sammanhang och vi andra blev sist, om vi ens gavs någon chans att delta. Närvarostatistiken för ”oss andra” var i det närmaste obefintlig. Det var mensvärk flera gånger i månaden och diverse andra fantasirikt påkomna krämpor. Trist nog var det ingen lärare som verkade bry sig om att ta tag i oss som verkligen behövde få en positivare syn på idrott. Men i gymnasiet skedde undret.

Vi var enbart tjejer i klassen. De flesta av oss lite klumpiga och inte särskilt träningsvilliga, men med hjälp av vår nya gympalärare blev gymnastiklektionerna plötsligt roliga och något man längtade till. Janne var ung och såg dessutom väldigt bra ut (vilket väl gjorde sitt till), men framför allt hade han en inställning som gjorde honom speciell. Den allra första lektionen frågade han oss (20 håglösa tonårstjejer) vad vi ville göra på gympan.

Vi fick ge förslag och sen fylla i ett frågeformulär om vår bakgrund, såsom t.ex. idrottsengagemang samt våra motions- och träningsvanor. När vi gjort det sa Janne att han inte hade för avsikt att tvinga oss till aktiviteter som vi ändå bara skulle skolka ifrån, utan istället skulle vi göra saker som vi tyckte var kul. Det var så gott som total uppslutning på alla gympalektionerna i två år. Vi dansade bugg, spelade brännboll, lekte lekar och tävlade på en lekfull nivå i friidrott och han fick sina första positiva motionsupplevelser tack vare honom. Jag hoppas att han representerade ett nytänkande inom skolidrotten. Janne lärde oss att det ska vara kul att röra på sig, inte något trist och påtvingat.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

113

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Med kunskap kommer man långt INGEMAR STENMARK 54 ÅR SKIDLEGEND STOCKHOLM

MIN KLASSFÖRESTÅNDARE PÅ Skytteanska skolan i Tärnaby, KarlEric Renström, fick mig att inse hur viktigt det är att lära sig matte och språk. Om man lär sig det då skulle man klara sig långt, sa han. Och det hade han ju rätt i.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

114

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Spegelintervju MAGNUS BLIXT & SÖREN HOLDAR

”Det var viktigt att stå för sin åsikt.”

SPEGELINTERVJU

Jag lärde mig att ständigt fråga varför MAGNUS BLIXT 39 ÅR LÄRARE STOCKHOLM

MAGNUS BLIXT LÄRARE Sören Holdar kom att bli hans förebild och även den som fick honom att välja bort en betald befälsutbildning till förmån för läraryrket. Och det är något som Magnus aldrig ångrat. För kan man ha ett roligare jobb? Magnus berättar om mötet med Sören. ”De första månaderna efter att jag hade fått Sören som lärare fick mina föräldrar stå ut med en hel del. Innan jag började i Sörens klass vägde mina föräldrars ord tungt, men bara efter några veckor i Sofielundsskolan i Sollentuna hade jag allt klart för mig. Nu var Sörens ord lag och mina föräldrars vägde ingenting. De fick ständigt höra att så var det inte eller att så är det, för det har Sören sagt.”

Magnus skola låg bara hundra meter från hemmet. Hans mamma var hemma om dagarna och han kände sig trygg med klasskompisarna.

Allt var frid och fröjd. De första veckorna i fyran var det allt lite extra pirrigt att ha en manlig lärare, men kanske var det mest spännande. ”Första dagen bad Sören klassen att rita en Sverigekarta och vi fick pricka in de städer eller orter som vi kände till. Jag hade inte en susning om hur Sverige såg ut. De enda ställen som jag kände till var Sollentuna, vårt sommarställe på Torsö i Blekinge och Klövsjö där vi varit och åkt skidor. Danmark och Norge hade jag också med på ett litet hörn. Kartorna som vi färglagt och ägnat mycket tid åt första dagen samlades sedan in.” Magnus nya klass bestod delvis av hans gamla klass, men också av några nya elever. ”Det blev lite motsättningar i början, men Sören tog snabbt tag i oklarheterna. Han utstrålade att han brydde sig och verkligen/ tyckte om oss. Samtidigt som han var väldigt tuff visade han oss mycket kärlek.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

116

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU MAGNUS & SÖREN

Magnus minns speciellt stunderna i klassrummet när Sören tog fram en bok och läste högt. ”Sören var så duktig på att berätta och det blev en mysig stämning i klassrummet när han tände ett ljus och vi fick sitta alldeles tysta. Det var verkligen höjdarögonblick. Vi var inte bara en klass med elever”, säger Magnus allvarligt och fortsätter ”vi var enskilda individer som blev sedda och omtyckta för dem vi var. Sören lockade fram varje elevs styrka genom att ”pusha” lite och uppmuntra mycket.”

Grupparbeten hade de ofta och det var vanligt att gruppen hade svårt för att komma överens om en väg att gå. ”Till att börja med gick vi till Sören för att han skulle hjälpa oss, men det visade sig snart att det inte var någon framkomlig väg”, säger Magnus och sätter upp handen som en stoppsignal. ”Vi vande oss snabbt vid att vi själva fick ta ansvar och snacka igenom det. ’Det får ni lösa’, sa han alltid. Att motivera mina val och att ständigt ställa sig frågan ”varför” är något som jag burit med mig från tiden med Sören. Vi lärde oss verkligen att våga stå upp för våra åsikter. Sören uppmuntrade oss att tänka olika och att fundera på ”varför” vi tyckte så.”

Sören visade ofta i handling att det var viktigt att stå för sin åsikt och det man lovat. ”Ja, jag vet ju inte om det är ett så bra exempel”, säger Magnus lite tvekande ”men vid ett tillfälle tog Sören med sig hela klassen på klassresa i tre dagar. Och det trots att han inte hade fått lov av skolledningen. Sören hade fått låna en buss och vi körde upp längs med Höga Kusten till slöjdlärarens sommarställe där vi skulle bo.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

117

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU MAGNUS & SÖREN

Innan de gav sig av hade klassen indelats i grupper och de hade fått var sitt ansvarsområde. Några hade ansvar för maten, andra skulle prova att spela blockflöjt. Magnus fick i uppdrag att elda under grytan där några elever färgade garn. ”Det enda sättet att förmedla något är att låta eleverna få göra det själva och vi fick verkligen många möjligheter att pröva på olika saker när vi hade Sören. Hans sätt att vara gjorde att jag växte som människa. Jag kände mig som en betydelsefull person i klassen och jag tror att det var fler än jag som växte flera centimeter extra de tre åren vi hade honom.”

Strax innan sommaren läste Sören första delen av Röde Orm. När boken var slut slog han ihop den och sa att det fanns en del till som eleverna kunde läsa under sommarlovet. ”För mig som hade det lite trögt med läsningen verkade uppgiften gigantisk, men jag tog mig an den med gott mod. När jag blev klar med den var jag så nyfiken på fortsättningen att jag bara var tvungen att läsa den också. Samtidigt som jag lyckades ta mig igenom andra delen av Röde Orm, fick jag också pröva på att vara lärare. Den sommaren hade jag min första klass”, berättar Magnus och ser stolt ut. ”Jag satte helt sonika min lilla syster och grannens pojke i min skola.

Han lärde sig faktiskt att läsa genom vår ’skola’.” De tre åren med Sören slutade i sexan på samma sätt som det hade börjat i fyran. Klassen fick rita en ny Sverigekarta och se hur mycket de hade lärt sig i mellanstadiet. ”Det var extra roligt eftersom vi inte visste om att de gamla kartorna från fyran fanns kvar och att vi skulle få dem. Plötsligt fattade vi hur mycket vi hade lärt oss.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

118

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU MAGNUS & SÖREN

Trots att Magnus så framgångsrikt prövat på att vara lärare valde han att läsa till tekniker. Efter gymnasieexamen hade han bestämt sig för att han skulle söka till flottan, han ansökte och kom in. ”Jag blev motormekaniker på en u-båt och trivdes bra. I perioder om 15-20 dagar låg vi 100-150 meter under vattenytan. På en u-båt är tiden väldigt reglerad.

Ofta är det väldigt tyst och livet är ganska makligt. När vi var nere i u-båten hade jag mycket tid att fundera över vad jag ville med livet”, säger Magnus allvarligt. Magnus trivdes bra i militären och gick ut som kursetta.

En betald utbildning till befäl och karriären tycktes vara utstakad. Men det var ändå något som inte kändes alldeles rätt. ”Jag tänkte på hur det skulle vara när jag till slut skulle ligga på dödsbädden och se tillbaka på mitt liv. Skulle jag vara nöjd med att ha haft ett arbete där man övar ett helt liv på något som ingen önskar att få uppleva? Det finns ju ingen som vill ha krig och plötsligt kändes en betald befälsutbildning inte värd så mycket. Eller skulle jag vara nöjd med att jobba som ingenjör och ha gjort några dataprogram som blivit gamla efter två-tre år. Jag kände att jag inte kunde ta ett jobb bara för lönens skull, det räckte helt enkelt inte som morot.” ”Nej, ju mer jag tänkte på det kände jag att jag ville något mer och kom att tänka på min gamla mellanstadielärare, Sören. Jag tänkte att om jag som lärare bara lyckades få två individer på rätt köl, då skulle det varit värt allt arbete. ”Magnus kom in på lärarhögskolan, hann ta ett sabbatsår och starta en kinabutik innan studierna på högskolan slukade honom alldeles.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

119

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU MAGNUS & SÖREN

”Men någon snäll och foglig elev eller lärare, det blir jag nog aldrig. Jag var ganska kritisk mot lärarutbildningen och tyckte att den innehöll för mycket flum. Enligt min åsikt ska varje lektion motiveras. Jag är van vid att min åsikt är viktig”, säger Magnus och återvänder till sin egen skolgång. ”I Sörens klass var det viktigt vad vi elever sa och vi fick ta ansvar. Det var inte bara Sören som bestämde, det eleverna sa och det vi gjorde räknades också.” Den allra första klassen fick Magnus tack vare Annika, en gammal kurskamrat som plötsligt blev sjukskriven och behövde någon akut som kunde ta över hennes lågstadieklass. ”När hon ringde och bad mig ta hand om hennes klass sa jag först ’aldrig i livet’. Jag var helt inne på att jag skulle ha en mellanstadieklass, precis som Sören. Men trots det tog jag hand om klassen och på den vägen är det.” Och Magnus, han ångrar sig inte en sekund, varken för yrkesval eller att eleverna blev några år yngre än vad han planerat. ”Jag ser mig själv som en hantverkare och mitt jobb är att se till att jag blir obehövd. Att jag kan ge eleverna så mycket kunskap och kraft att de kan klara sig själva. Det är mitt mål. Att vara lärare är det bästa jobb man kan ha”, säger Magnus och förklarar snabbt varför. ”Jag tror inte att det är så många andra jobb där man kan ha genuint roligt på jobbet varje dag. Varje människa lär sig på sitt sätt. För mig som lärare gäller det att hjälpa eleverna att finna sitt sätt. Att få dem att förstå att de kan. Som lärare vet vi aldrig var vår påverkan tar slut. Vi påverkar helt enkelt evigheten.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

120

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Vi var enskilda individer som blev sedda och omtyckta som de vi var.

MAGNUS BLIXT 39 ÅR STOCKHOLM

SPEGELINTERVJU

Vilket fantastiskt jobb jag har!

SÖREN HOLDAR 59 ÅR LÄRARE SOLLENTUNA

VÅRTERMINEN INNAN HAN skulle få sin nya klass blev Sören Holdar bjuden på teater och medan tredjeklassen spelade Klas Klättermus satt han där i mörkret tillsammans med barnens föräldrar i skolans gymnastiksal. Efter att applåderna tystnat fick han presentera sig. ”Jag var lite nervös”, säger Sören med ett leende ”men samtidigt väldigt smickrad av att ha blivit inbjuden. Det var faktiskt först när jag satt där som jag förstod att jag var deras speciella gäst.

Ja, det var faktiskt en riktig kick. Eleverna var fantastiskt duktiga och jag undrade hur jag skulle klara av att ta över efter att de haft en så bra lärare.” Det var på det viset Sören fick sin första kontakt med Magnus klass. Efter sommaren skulle de träffas dagligen. ”Det var en bra klass.

Man skulle kunna säga att i den här klassen var det de goda krafterna som knäsatte normerna. Det är till exempel den enda klass som jag haft där eleverna själva tagit på sig ansvaret att hjälpa sina klasskamrater med läxorna.

I Magnus klass såg eleverna till att hjälpa de som inte kunde och då menar jag att de verkligen såg till att hjälpa sina klasskamrater, de gjorde inte bara läxorna åt dem. De var genomsnälla på något sätt.”

Sören förklarar samtidigt att det var ”driv i gänget”, och fortsätter. ”Om det var studiedag kunde det komma ett gäng från klassen och be att få låna klassrummet.” Det är nog inte något som Sören, själv ens i sin vildaste fantasi, skulle ha kommit på under sin egen skoltid. Själv fick han gå om nian eftersom betygen inte höll måtten.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

122

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SÖREN & MAGNUS

När han tittar på det så här efteråt så var det självklart menar han. ”Jag gjorde faktiskt ingenting i skolan”, säger han, ”jag var barnslig och lekte mest.” Sören har varit lärare i drygt tjugo år och nu sitter han avspänt inne i rektorns rum som han har lånat inför vårt möte. Han är glad över uppmärksamheten, säger han, men också lite lätt nervös och beskriver sig själv som ganska osorterad och spontan. Men är ändå en man med tydliga mål och en som vet vart han vill nå.

Han sätter värde på att vara sig själv. ”Jag blir glad fort och arg fort”, säger han kort. ”Jag kan vara oerhört seriös ena stunden och i den andra spontan och sprallig. Man skulle kunna säga det som att jag är en seriös person som har behov av strunt – ’just strunt gör ofta livet lättare’. I grunden är jag nog väldigt följsam, men jag kan också vara ordentligt tjurskallig ibland”, säger han och drar ned ögonbrynen i en bister min. ” Vissa saker kompromissar jag helt enkelt inte om. Högläsning för klassen och att alltid ha klassrummet öppet är ett par exempel där det inte finns plats för kompromisser”, menar Sören. Han höjer ett pekfinger och fortsätter: ”När jag läser ska det vara knäpptyst. Ingen får rita eller fingra på något. Då ska alla sitta stilla och bara lyssna. Då har vi LTGtid, ”Låt Tiden Gå” och den ska användas till det. Jag har alltid läst mycket för mina klasser och för mig är det jätteviktigt att ta den tiden.

Det är ett fantastiskt sätt att lugna dagens stressade barn och till på köpet är det ett av de billigaste sätten att resa och uppleva olika kulturer och människor.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

123

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SÖREN & MAGNUS

Just upplevelser och mötet mellan olika människor har satt djupa spår i Sörens liv. När han hade gått ut skolan började han att jobba med handikappade och upptäckte att han stormtrivdes med att jobba med människor. ”Jag drömde om att bli läkare eller barnmorska, men jag trodde inte mig själv om det”, säger han allvarligt. ”På grund av min brist på intresse för skolan var varken betyg eller självförtroende särskilt högt. Sjuksköterska eller lärare, det var det som jag trodde att jag skulle klara av. Det var en annons i tidningen som blev startskottet för att söka sig vidare.

Lärarhögskolan skulle halvera antalet antagningsplatser inom en termin och jag tänkte ’om jag inte söker nu, då kommer jag aldrig in’.

Men med facit i hand hade jag kommit in på nästan vilken utbildning som helst. Det var som vanligt bara självförtroendet som brast hos mig. Just mitt eget bristande självförtroende har bidragit till att jag alltid arbetat för att mina elever skulle få en stark tro på sig själva.”

Sören kom in på utbildningen och några år senare var han klar. Han hade inte vikarierat en enda dag under den här tiden och hade skolans lägsta betyg i lärarskicklighet. ”Jag tror inte de uppskattade min spontanitet på lärarhögskolan”, säger Sören lätt. I dag, med drygt 20 års erfarenhet i ryggen vet jag att jag är en bra lärare. Att vara lärare är ett erfarenhetsyrke. Jag hävdar att det är ett hantverk som en del har fallenhet för och andra får slita för att bli duktiga i. Lärarnas uppdrag är att ge eleverna verktygen så att de själva kan bygga det hus de vill bo i.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

124

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SÖREN & MAGNUS

Men som i många hantverk tar det sin tid att skaffa sig både erfarenhet och handlag. Det året som jag fick Magnus och hans klass hade jag jobbat som lärare i sex år och hade haft mina första tunga hundår. Året innan jag fick Magnus hade jag en helt fantastisk klass och vi hade verkligen roligt tillsammans.” ”Man skulle kunna jämföra läraryrket med en förälskelse”, säger Sören eftertänksamt. ”När man blir förälskad, då blir man också en bättre älskare, mer uppfinningsrik och harmonisk. Att vara lärare är ett medgångsyrke för mig.

När det går bra i klassrummet blir jag också en bättre lärare. Året innan jag fick Magnus klass hade jag precis fått enormt mycket bekräftelse och beröm för mina insatser som lärare. Jag hade börjat bli trygg i min roll som lärare och det hade nog betydelse för hur Magnus klass blev mottagen”, tror Sören.

Sören påpekar hur viktigt det är att lärare är tydliga och visar vad de tycker. Han är medveten om att han har haft ett häftigt temperament. ”Men, jag har blivit mer ödmjuk med åren. Sen jag fick egna barn har jag lugnat ned mig betydligt. Nu vet jag hur rädda barn kan bli. Det innebär inte att jag döljer när jag blir arg och besviken”, säger han och fortsätter ”eleverna måste få veta att jag är besviken. De behöver veta vad läraren känner och var gränserna går.” Samtidigt är det viktigt att eleverna vågar fråga sig varför saker och ting är på ett visst sätt. ”Eleverna måste lära sig att ifrågasätta och tänka kreativt”, säger Sören med eftertryck.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

125

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SÖREN & MAGNUS

”Den hjälpen får de av att ständigt ställa sig frågan ’Varför?’ Det kan ju hända att man tänker fel och behöver få in fler perspektiv. Ett svar kan vara rätt, men fel tänkt och tvärtom.” För Sören är det viktigt att eleverna vet vem han är och vad han står för. Redan första dagen i skolan får eleverna ett brev där han berättar om sig själv, vem han är, om sin fru och sina barn, hur många syskon han har och vad han gillar att göra på fritiden. ”Samtidigt som jag delar ut mitt brev ber jag eleverna skriva ett brev till mig där de berättar om sig själva. På så sätt kan jag få lite mer kunskap om vem de är och hur de ser på sig själva. Att vara lärare ger mer”, säger Sören och tillägger att han till på köpet har roligt. ”Om man tittar på det ur ett stort perspektiv kan jag påverka framtiden, i det lilla perspektivet kan jag få eleverna att överleva högstadiet. Samtidigt har jag frihet att själv planera mina dagar. Häromveckan till exempel, då jag tog med mig hela klassen ut på Järvafältet för att tala om järnåldern.

Det var en härlig dag. Vi gick där i solen och småpratade när en farbror kom fram till oss med sin Grand Danois och så pratade vi om hundar en stund. Väl ute på fältet hade vi lektion och sen när vi gick tillbaka fick jag faktiskt lite dåligt samvete.” ”Kombinationen att själv kunna påverka min dag med de ramar som jag fått är oslagbar. Ett tag funderade jag nästan på att gå upp till rektorn och be att få sänkt lön, eftersom jag trivs så bra. Kan man det?” säger Sören och skrattar.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

126

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Det gäller att hela tiden ställa sig frågan ”Voffo då då”?

SÖREN HOLDAR 59 ÅR SOLLENTUNA

SPEGELINTERVJU SÖREN & MAGNUS

”Jag tänkte på vilket fantastiskt jobb jag har. Barnen ger så mycket, de är oftast så glada och nyfikna. Det är sällan jag tröttnar på ungarna.

Nej, då är det nog snarare en del föräldrar man kan tröttna på. Och att läraryrket är ett yrke med låg status. Den bilden önskar jag att jag kunde vara med att förändra.”

Sören minns sin elev Magnus väl och berättar att han var en pojke som inte gjorde så mycket väsen av sig. ”Han var en lugn och stabil pojke.

Magnus skrev långa berättelser där han började på sidan ett och sedan fortsatte han bara, ofta upp till femton sidor text”, ler Sören. ”Till att börja med fanns inte en enda punkt eller stor bokstav i texterna och jag var förtvivlad. Hur skulle jag kunna bromsa Magnus utan att för den skull ta bort han glädje i att skriva? De blev så att vi diskuterade oss samman och Magnus fick lova att använda både punkt och stor bokstav i fortsättningen.”

Att det är viktigt att våga stå för sina åsikter är något som Sören fortfarande håller högt. Som den gången då han hade både facket och chefen emot sig. ”Vi i klassen hade bestämt att vi ville ha en lägerskola över några dagar, men jag fick inte stöd för det hos skolledningen.

Mina kollegor däremot, de stöttade mig och jag hade ju lovat eleverna, så då fick jag stå för det. Sån är jag.” ”Det gäller att hela tiden ställa sig frågan ’Voffo då då?’, precis som rumpnissarna i Ronja Rövardotter” säger Sören och flinar glatt. ”Om man bara accepterar allt eller om alla ska tycka samma sak så kommer det inget kreativt ut av det. Man måste våga.” Och visst blev klassresan till Höga Kusten av.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

128

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SÖREN & MAGNUS

”Jag hade hyrt en buss, vi körde upp sent en kväll och kom fram mitt i natten. Det var tur att barnen hade tränat hemma på skolgården på att sätta upp tälten för nu fick de göra det i månsken. Vi hade väldigt kul tillsammans och vi lärde oss massor. ”Sören ler igenkännande när jag berättar om uppdraget att redan första dagen rita en karta över Sverige. ”Ja, det håller jag fortfarande på med. I skolan får man ofta höra att eleverna inte lär sig något, men med kartans hjälp får både eleverna och jag svart på vitt att de har lärt sig massor. Samtidigt som jag ger eleverna uppdraget att rita en karta talar jag om att de inte behöver kunna det. Kunskapen om hur Sverige ser ut är något som alla ska lära sig under de närmaste tre åren. Men eftersom de inte vet något, kan det ju inte bli fel hur de än gör. De flesta kan pricka in var de bor och ha en diffus bild av hur Sverige ser ut från väderlekskartan på TV. Eleverna ska helt enkelt försöka rita och göra sitt bästa. Några år senare får de tillbaka kartorna och då kan jag bara lugnt luta mig tillbaka”, säger Sören nöjt. ”Uppdraget är slutfört och eleverna har tydliga bevis på att de verkligen har lärt sig massor under de tre åren tillsammans. Mitt jobb är ju att ge eleverna verktygen så att de själva kan gå ut i livet och göra jobbet.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

129

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Mitt jobb är ju att ge eleverna verktygen så att de själva kan gå ut i livet och göra jobbet.

SÖREN HOLDAR 59 ÅR SOLLENTUNA

kapitel 5

FRAMTIDSTRO

Jag är tacksam för att jag blev avslöjad EVA-LENA THUNBERG 47 ÅR MATPEDAGOG GÄVLE

JAG VÄXTE UPP i ett litet samhälle utanför Hudiksvall och var ett ”barn i riskzonen” med en mamma som var alkoholist och en pappa som drack sig full varje helg. Under högstadieåren bodde jag med min pappa och hans nya kvinna som hade två barn. Det ena barnet var också en flicka som var jämngammal med mig så vi gick i samma klass. Jag och min styvsyster samt en kamrat till oss började själva tidigt att festa och dra omkring med äldre killar.

Vi arbetade extra på helgerna och tjänade förhållandevis bra med pengar. Vi hade dåligt självförtroende när det gällde studier, men vi trivdes bra med arbetet och struntade högaktningsfullt i skolan. Under årskurs sju och åtta började vi skolka mer och mer. Vår klassföreståndare, Sven Mattsson, letade hela tiden reda på oss och hämtade oss hur långt vi än var från skolan. I slutet av årskurs åtta orkade jag inte krångla och gömma mig för att slippa riskera att bli upptäckt hela tiden.

Jag bestämde mig för att vara närvarande på lektionerna så mycket som möjligt. Men jag läste läxorna mycket bristfälligt och satt mest och drömde på lektionerna. Trots allt måste en del ha gått in för när jag fick betyget till jul hade jag fått en massa treor i betyg och även någon fyra. När jag såg det insåg jag att jag kanske inte var så dum som jag trodde ändå. Det fick mig att känna en tillfredsställelse och jag började läsa lite läxor ibland. Tack vare detta slutade jag grundskolan med ett fullständigt betyg med ett medel på 3,4.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

132

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag var redan då mycket tacksam för att min klassföreståndare varit så nitisk och jagat oss när vi var ute och strulade. Jag arbetade ett par år efter grundskolan och kände sedan att jag ville läsa vidare. Då läste jag in gymnasiet och senare vidare till lärare i hemkunskap och matte.

Jag har haft många trevliga och stimulerande arbeten tack vare att jag hade möjligheten att läsa vidare utan större problem och det går nästan inte en dag utan att jag är tacksam för min lärares envishet.

Jag tycker att det är viktigt att lärare visar respekt och ställer krav på eleverna, framför allt elever på glid. Elever som strular, ljuger så att de tror sig själva, för att komma undan. Trots det blir de ändå hela tiden besvikna på att vuxna inte är smarta nog att avslöja lögnerna. Det gör att ungdomarna hela tiden utmanar ödet mer och mer, det vi kallar för ”ett rop på hjälp.”

Jag är glad att jag blev avslöjad i tid (och det var jag redan då på något besviket sätt) annars hade jag antagligen suttit fast där med dåligt självförtroende, fått barn tidigt, känt mig missnöjd med livet och kanske druckit mer och mer för att döva känslorna.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

133

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Den lidnerska ”knäppen” SIW JERS 70 ÅR PENSIONÄR MALUNG

JAG GICK TVÅ år i realskolan i början på 50-talet, men det gick inte så bra för mig. Speciellt matematiken upplevde jag som mycket svår.

Det gick till och med så långt att jag var övertygad om att jag inte kunde räkna alls. Jag slutade därför i realskolan och började istället på en folkhögskola i Hälsingland. Men resultatet blev tyvärr detsamma.

Ingen av mina lärare kunde ändå få mig att förstå detta svåra ämne.

Jag var återigen övertygad om att matte helt enkelt inte gick att begripa. Efter några år i olika arbeten provade jag på att arbeta i vården och det intresserade mig.

Jag beslöt att söka in på sjuksköterskeskolan. Men eftersom jag inte var behörig var jag tvungen att komplettera med ytterligare folkhögskola för att få min behörighet. Den här gången sökte jag in på Dalarö folkhögskola, strax utanför Stockholm. Ni kan förstå min vånda inför att än en gång ställas inför faktum att matematik var omöjligt att förstå. Men det gick över förväntan. På en av mattelektionerna med min lärare, Sven Wickberg, upplevde jag något alldeles fantastiskt. Jag har, som så många andra, hört talas om den Lidnerska knäppen, men aldrig upplevt den själv förrän just den gången.

Plötsligt blev rummet alldeles ljust och från den stunden förstod jag allt som hade med matematik att göra. Allt blev klart och förståeligt. Allt blev lätt och logiskt. Det var ju bara att räkna. Matematik blev sedan mitt favoritämne. Det var jätteroligt. Plötsligt njöt jag av att sitta och räkna och lösa de svåraste matteproblemen.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

134

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag kan kanske inte säga att jag i mitt yrke som sjuksköterska har haft så stor nytta av den högre matematiken, men samtidigt med den här knäppen fick jag också ett annat självförtroende. Jag insåg att ingenting egentligen är omöjligt. Allt som oftast kommer det problem i ens väg som man upplever som helt olösliga, men det visar sig att det alltid går att lösa dem. Det lärde Sven mig. Efter att ha trott att jag helt saknade förmåga att räkna upptäckte jag att det gick hur lätt som helst. Det var en fantastisk upplevelse och jag glömmer den aldrig. Till på köpet lärde jag mig att det inte finns något i livet som inte går att reda ut.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

135

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag kände att jag kunde lita på dem LARS DELLKVIST 34 ÅR VÅRDBITRÄDE HISINGSKÄRRA

TVÅ LÄRARE FÖRÄNDRADE mitt liv för några år sedan. Monica och Pia. De är lärare för Kostkursen på Blekinge läns folkhögskola i BräkneHoby och när jag kom dit hade jag en del bekymmer. Jag hade precis lagt av med alkoholen och hade sömnproblem på grund av att jag mådde så dåligt. Jag var ensam med min kamp och det fanns ingen som jag kunde lita på. Varje gång jag hade börjat lita på någon så slutade det med att de svek mig. När jag träffade Monica och Pia hade jag följande inställning till dem: ”Man kan inte lita på dem. De är falska, och de kommer inte att tro på mig när jag säger att jag har sömnproblem.”

Jag var helt övertygad om att jag hade rätt om detta. För det hade jag alltid haft innan. På den tiden hade jag väldigt svårt att prata om all sorg som fanns inom mig. Och de få gånger som jag hade gjort det, hade jag snabbt märkt att de jag försökte förklara för, inte förstod hur jobbigt det var för mig. Så i början sa jag inget till Monica och Pia. Men jag hade fel om dem.

På något sätt listade de ut att jag hade det jobbigt och jag märkte att jag kunde lita på dem. De lyssnade på mig. De trodde mig. Och de gav mig den tid jag behövde för att reda upp mitt liv. När jag kom till skolan hade jag bara ett intresse och det var matlagning. Det var också den enda anledningen till att jag inte hade avslutat mitt liv. Jag ville helt enkelt inte ta mitt liv och riskera att inte få hålla på med matlagning.

Jag mådde urdåligt, men jag berättade aldrig för Monica och Pia att jag gick i självmordstankar.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

136

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag var så himla trött på allt och alla. Men Monica och Pia stöttade mig när det var som jobbigast. Jag kunde ringa dem på kvällstid om det var så att jag hade det jobbigt eller bara hade lust att prata. De hjälpte mig att bygga upp mitt självförtroende, men framför allt, de fanns alltid vid min sida när det var som jobbigast. De visade mig dörrar till en helt annan värld. Och de fick mig att inse att det fanns så mycket mer roligt att göra än bara matlagning.

Jag blev intresserad av samhällsprogrammet och sökte in dit efter att jag hade gått klart Kostkursen. Jag var säker på att jag inte skulle komma in. Men Monica och Pia var övertygade om motsatsen. Och jag kom in! Jag glömmer aldrig hur glad jag blev. Jag vet inte, men jag tror att Monica och Pia la ett gott ord för mig. Jag har så mycket att tacka Monica och Pia för. Och jag kommer alltid att minnas dem och de har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

137

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Han lärde oss tro på oss själva LARS BERGMARK 42 ÅR SVERIGECHEF GOODYEAR DUNLOP STOCKHOLM

NÄR JAG GICK i mellanstadiet hade jag en helt underbar lärare, Hans Eklund alias ”Harlan”. Han använde en mycket speciell pedagogik, som i stort sett gick ut på att allt arbete var fritt och nästan allt var schemafritt. Att man verkligen gjorde det som skulle göras kontrollerades på fredagen med hjälp av en ”tenta”. De som hade godkänt fick gå hem, resten fick jobba vidare med det som de var svaga på. Engelska genomfördes med hjälp av Beatles texter som vi sjöng och översatte.

Det blev musik och språk i ett, vilket var mycket praktiskt.

På lektionerna i svenska gjorde vi i huvudsak en klasstidning. En tidning som sen såldes och intäkterna användes till en årlig resa till Gotland och Fårö. På Fårö fick vi sköta hushållet själva och för att kunna klara av det fanns matlagning som en stående punkt på schemat under terminen. I klasstidningen skulle det vara reportage från bland annat olika företag. Besök som vi själva fick boka och ordna transporten till.

Allt detta och mycket mer gjorde dessa tre år speciella och minnesfulla för mig så här i efterhand.

Allt gick egentligen ut på att lära för livets praktiska göromål. Jag känner att jag har haft enorm nytta av att få lära mig att ta hand om mig själv. Att ta kontakt med främmande människor, vara målmedveten och mycket mer. Tron på sig själv utifrån sina egna förutsättningar var hela tiden ett viktigt budskap i Harlans undervisning och det har i allra högsta grad präglat mig. Ett exempel är att jag under hela skoltiden klassats som dyslektiker. Men jag klarade med råge svenskaprovet till polisen.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

138

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag har självklart fått jobba mycket med svenskan, men jag har också trott på mig själv hela tiden. När jag för något år sedan träffade ”Harlan” berättade jag för honom att jag jobbade som polis. ”Vad kul att du grejade det, du som hade så svårt med svenskan”, sa han spontant. Jag glömde att tacka honom, men jag vet att en stor del till det var hans förtjänst.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

139

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Lärarens ord väckte mig HILLEVI LARSSON 36 ÅR RIKSDAGSLEDAMOT MALMÖ

EN LEKTION I gymnasiet på Helenelundsskolan i Malmö har gjort starkare intryck på mig än något annat jag minns från min skoltid. Min lärare i musikhistoria, Andrzej Faber från Polen, verkade alltid i det närmaste besatt av sitt ämne. Därför förvånade det oss alla när han en dag inledde sin lektion med följande ord: ”Idag ska vi inte prata om musikhistoria, utan något mycket viktigare: nämligen politik”.

Därefter övergick han till att skicka runt bilder från nazistiska koncentrationsläger i Polen. På en bild kunde vi se ett rum så fullt av skor att väggarna knappt syntes. På en annan bild såg vi ett rum så fullt av hårlockar att man kunde vada i dem upp till midjan. På ytterligare en bild fanns en jättelåda fylld av guldtänder som mer liknade en fantastisk skattkista. Vi fick även se bilder av lampskärmar tillverkade av människohud.

När alla hade sett bilderna, sa han: ”Det ni just sett hände för mer än 40 år sedan i ett annat land. Men det skulle lika bra kunna hända här i vår egen tid. Och om ni inte engagerar er politiskt för det ni tror på och försvarar demokratin har ni ingen rätt att klaga om den avskaffas.

Om ni inte klarar av att välja ett parti och gå och rösta så kan jag försäkra er om att andra kommer att välja åt er – och det är inte säkert ni kommer att gilla deras val. Därför uppmanar jag er att välja parti själva. Om ni inte gillar något av partierna – välj det ni ligger närmast eller starta ett nytt parti! Bara ni inte förhåller er passiva och låter andra välja åt er”.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

140

LÄRARE GÖR SKILLNAD

När de orden uttalades var jag 17 år och hade inte rösträtt, men efter påföljande val engagerade jag mig politiskt och valde Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Det var många saker som gjorde att jag tog detta steg, men en viktig bidragande orsak var min lärares ord: ”Om du inte väljer, så gör någon annan det åt dig och då har du ingen rätt att klaga över hur det blev”.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

141

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Inte går man väl bara förbi?

ANN-LOUISE GYLLANDER 46 ÅR TEXT- OCH DIGITALBILDREDAKTÖR FALUN

I BÖRJAN AV 70-talet gick jag i lågstadiet i Klosterskolan i Avesta. Vår lärarinna hette Marianne Sundstedt. Hon brukade sitta framme vid katedern och läsa högt för oss. ”Mio min mio”, ”Lotta på Bråkmakargatan”, ”Katitzi” är böcker jag minns. Men det var många fler. En gång berättade hon om hur viktigt det var att vi brydde oss om varandra som människor, även de som inte hörde till just vår familj.

Hon tog ett exempel. Det lät ungefär så här: ”Tänk dig att du är ute och går en kall vinterdag. Plötsligt ser du ett litet barn som sitter i en snödriva utan jacka. Inte går man väl förbi? Jag skulle då ha sett till att barnet fick slippa frysa.” Jag lyssnade och såg bilden klart och tydligt framför mig. Ett barn, mitt ute i smällkalla vintern, utan jacka. Min mamma som var kristen brukade visserligen praktisera detta, genom att öppna vårt hem för alla och envar. Men, när fröken Marianne berättade den här korta skildringen om barnet så blev det med ens en konkret aha-upplevelse.

Det gav mig också en klar bild av hur ett bra samhälle skall fungera där alla tar hand om varandra. Under hela mitt liv har jag burit med mig denna bild av barnet utan jacka och jag brukar själv ta den som exempel när jag vill förtydliga något som har med empati att göra. Ibland när jag ser en utsatt människa som livet gått hårt fram med så ser jag också bilden av ett fruset barn, utan jacka, mitt i smällkalla vintern.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

142

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Hon berättade hur viktigt det var att vi brydde oss om varandra som människor, även de som inte hörde till just vår familj.

ANN-LOUISE GYLLANDER 46 ÅR FALUN

BETYDELSEFULLA MÖTEN

143

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag vågade drömma MAUD KARLSSON 54 ÅR VERKSAMHETSUTVECKLARE FREDRIKSBERG

DEN 7 NOVEMBER 1994 började jag läsa till undersköterska på Vårdgymnasiet i Ludvika. En helt ny och annorlunda värld öppnades då för mig när det gäller lärande. Metoden på skolan var problembaserat lärande och klassen indelades i tre basgrupper med varsin handledare.

Alla tre lärarna var mycket positiva och bra pedagoger, men det var speciellt en av dem som fick en mycket stor betydelse för mitt lärande och min framtid.

Han heter Leif Isaksson och var verksam vid skolan under min tid där, men arbetar idag som rektor vid gymnasieskolan i Smedjebacken. Det som var så speciellt med honom var att han hade en förmåga att locka fram det där lilla extra i mig som människa och student, man vågade tillsammans med honom. Nyfikenheten som jag hade med mig fick jag utveckla på ett mycket positivt sätt. Han stöttade och peppade mig i mitt skolarbete och uppmanade mig att studera vidare.

Efter gymnasiet sökte jag sjuksköterskeutbildningen i Karlstad och kom in. Jag blev färdig sjuksköterska för ett år sedan. Under den tid som jag var i Karlstad hade jag mycket lite kontakt med Leif, men vi möttes på stan en dag och vi samtalade några korta, men betydelsefulla minuter.

Leif sa spontant: ”Du blir säkert forskare!” Att studera vidare och att till och med få forska hade varit en dröm som funnits inom mig under en längre tid. Men jag hade helt enkelt inte vågat ta det steget. Att jag befinner mig där jag är idag har Leif en stor del i. Han var modig, ärlig och ett stöd för mig.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

144

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Katie Eriksson, professor i vårdvetenskap, beskriver den abstrakta närvaron av någon vårdare som patienten ibland upplever och jag vill mena att det har ”drabbat” mig. Jag är glad att jag fick möjlighet att vara Leifs elev. Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

145

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Den utan skuld får kasta första stenen KATRINE MATTSSON 49 ÅR ADMINISTRATÖR VÄDDÖ

UNDER HÖGSTADIETIDEN HADE vi en lärare som hette Folke Stengård. Han har betytt väldigt mycket för mig och gör det fortfarande.

Kanske främst för att han alltid trodde på oss elever. Jag kan än idag höra hans röst då jag ibland tvivlar på min egen förmåga. Han sa vid ett antal tillfällen: ”Du har kapacitet för mycket mer, bara du vill, så kan du klara vad som helst”.

Vi hade honom från sjuan till nian. De ämnen han undervisade i var religion, historia, biologi och geografi och ingen skolkade någonsin från hans lektioner. Jag minns så väl den första lektionen jag hade för honom i sjuan. Då läste han högt ur bibeln för oss. Han läste stycket om äktenskapsförbryterskan och att den som var utan skuld skulle kasta den första stenen. På avslutningen i nian läste han samma stycke.

Det var vad han hade försökt få oss att förstå under dessa tre år. Och han lyckades.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

146

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag började tro på mig själv JAN-ERIK ANDERSSON 70 ÅR PENSIONÄR VEBERÖD

JAG TROR ATT vi var hans första klass, vår nya lärare Curt Lindgren, som var väldigt ung på den tiden i början av 50-talet. Skolan hette Västra Kärrstorp och låg i södra Skåne. Curt lyckades med det som ingen annan vuxen människa och framför allt ingen lärare, lyckats med: Han fick en att börja tro på sig själv. Kan en lärare ha en viktigare uppgift?

BETYDELSEFULLA MÖTEN

147

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Hon såg hur jag mådde LINDA ÄLEGÅRD 31 ÅR LÄRARE JÄRNA

DET FINNS MÅNGA lärare som man har haft den där lilla extra kontakten med, men den som för mig är den jag höll mest av var min allra första lärarinna, från klass ett till tre. Nervöst steg jag in i skolan för första gången och träffade Guje Olsson som skulle vara den som guidade oss elever genom våra första skolår. Guje gav oss den bästa starten man kan få och visade oss att alla är lika värda och även har något unikt i sig, ja hon fick oss att känna oss väldigt speciella. Så kom också den dagen då vi slutade trean för att börja ett nytt skolår med en annan lärare och lite allvarligare undervisning, men för mig var det inte bara det som blev annorlunda.

Jag kände mig ensam, utstött och ledsen. Ingenting ville gå bra eller ens en smula efter förväntningarna jag hade om bland annat klassfester och kompisar. Många gånger grät jag för att ingen ville dansa med just mig eller att det inte var någon som ville bli min kompis. Jag hade en tjejkompis som även hon ”svek” mig för en annan lekkamrat just den här tiden. Med andra ord tyckte jag att allt var hemskt. Guje fick höra att jag mådde dåligt och hon bjöd hem mig till sig. Den kvällen satt vi länge vid hennes köksbord och pratade.

Hennes ord och värme gav mig styrka och ro att orka möta mitt liv och vad jag hade att vänta mig. När jag åkte hem kände jag mig glad och alldeles varm inuti för första gången på länge. Varje gång det kändes tungt så plockade jag fram hennes råd och känslan av att vara omtyckt av min älskade Guje!

BETYDELSEFULLA MÖTEN

148

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Hon finns för alltid i mitt hjärta och vi har setts ibland. När jag fyllde 20 och när jag tog studenten var Guje där och grattade mig, vilket gjorde mig väldigt glad. Hennes kärlek, omsorg och rättvisa stärkte min moral och respekt för andra människor och det kommer alltid att följa med mig. Jag har henne att tacka för mycket, hon är en av de finaste människor jag har mött. Och jag vet att det finns många som skulle säga precis samma sak.

Helt plötslig blev hon svårt sjuk och försvann. Det var alldeles för tidigt som cancern spelade ett spratt och stal hennes liv. Hundratals kom till begravningen för att ta farväl av en riktig vän och medmänniska med så mycket kvar att ge. Nu finns hon i allas våra hjärtan och sinnen.

Jag känner henne när jag minns och är så tacksam för att fått ta del av henne och hennes liv. Nu är jag själv nybliven lärare och hoppas av hela mitt hjärta att jag kan ge på det ödmjuka sätt som hon gav av sina kunskaper med kärlek till mina elever. Hon kommer alltid att fattas mig samtidigt som hon alltid finns hos mig i allt jag gör.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

149

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Jag fick chans att bearbeta sorgen ELISABETH LANDGREN 51 ÅR CAFEÄGARE/ENTREPRENÖR NYKÖPING

LÄRARE GÖR ETT oerhört intryck på sina elever, både bra och dåliga.

Jag tror att de barn som hamnat snett av en eller annan anledning, många gånger kan bli hjälpta av att bli sedda av lärarna. Ja, jag tror att det ibland kan vara så enkelt. Själv är jag född som fyran i en syskonskara av fem, rent psykologiskt har ju även det en betydelse. Att jag inte blev sedd som barn har ju sina randiga och rutiga orsaker. Jag var en flicka med tre äldre bröder. I dag ser jag att jag har haft enorm nytta av det, men som barn led jag av det. Då var det mest mormor som hade tid med mig, men tyvärr dog hon när jag var omkring fem.

När jag gick på högstadiet, blev jag som så många andra så in i nordens trött på skolan. Jag skolkade, rökte och drev runt. Jag som hade haft ganska bra betyg fick snabbt se mina betyg rasa drastiskt. Min lärare i några huvudämnen och jag kom inte alls överens. En dag föreslog kuratorn på skolan att jag skulle byta till allmän tyska och engelska. Det skulle visa sig att i det bytet låg min räddning. För om jag inte hade bytt klass så hade jag inte fått träffa Ann-Catrin som blev min nya klasslärare.

Ann-Catrin såg mig och förstod att det inte stod rätt till. Vid den tidpunkten hade jag hade gett upp livet och ställde som så många andra tonårsflickor frågan om vad som var meningen med livet. Jag försökte till och med att begå självmord ett flertal gånger. Ann-Catrin såg till att jag fick gå på BUP och där hade jag turen att träffa en underbar psykolog. Han hjälpte mig mycket genom att jag fick bearbeta mina drömmar, låta mig rita teckningar med mera.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

150

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Psykologen kom fram till att jag hade ett försenat sorgearbete på grund av min mormors död. När jag väl fick bearbeta sorgen efter henne gick det också mycket bättre i skolan, mycket tack vare min härliga lärare.

Ann-Catrin fick mig att börja tro på vuxna igen. Jag har ofta funderat på vad som skulle ha hänt om inte hon hade sett vad som höll på att ske med mig. Jag är säker på att hon sett fler barn så som hon såg mig, och även lyckats få dem på ”rätt köl” igen.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

151

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Jag har ofta funderat på vad som skulle ha hänt om inte hon hade sett vad som höll på att ske med mig.

ELISABETH LANDGREN 51 ÅR NYKÖPING

152

Spegelintervju SARA JONSSON & ULLA BERG

”Jag skall göra skillnad för människor omkring mig.”

SPEGELINTERVJU

Nu tar jag den plats jag behöver SARA JONSSON 29 ÅR STOCKHOLM

NÄR HAN KRÖP upp i hennes famn i soffan och tittade upp på henne och sa ”Du och jag, Sara”, då kramades de länge. Istället för hat kände hon en underbar kärlek till en liten treårig pojke. Sara (fingerat namn) är i dag 29 år och det som hon berättar om inträffade för flera år sedan när hon praktiserade på ett dagis. En händelse som hade varit omöjlig i Saras tidiga tonår. ”När jag satt där med den lille pojkens armar omkring mig tänkte jag; ’Hur skulle jag kunna hata dig eller hata någon annan människa överhuvudtaget’”, säger Sara och skakar på huvudet. ”Den lille pojken hade kolsvarta ögon och den typiskt orientaliska näsan”, berättar hon.

Det gick helt enkelt inte att ta fel på hans ursprung. Pojken var egyptier och Sara var i sin tonår skinhead. Ett skinhead – med rätt att hata.

Hata alla som var annorlunda. Just i den stunden tänkte hon att livet egentligen var helt otroligt.

I dag har Sara distans till den tiden. Hon berättar med ett snett leende om hur det var att leva med ”ständig PMS”, som hon kallar det. De flesta tjejer vet nog vad uttrycket ”PMS” innebär och killarna vet det tack vare att de får uppleva det lite så där vid sidan av, strax innan tjejerna får sin mens. Ibland är livet inte som det skall vara just då. För Saras del var att leva med ”ständig PMS” ett rejält mörker, utan det ljus som man så väl behöver för att bli lotsad rätt. Eller för att kunna ta sig ut själv. Tonåren och skoltiden var fyllda av otaliga samtal med skolans kurator.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

154

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SARA & ULLA

”Jag slapp sitta på lektionerna när jag var hos henne. Men egentligen spelade jag teater hela tiden. Jag kunde säga vad jag ville, hon förstod ingenting. Hon kunde varken nå eller hjälpa mig. Jag gick från den ena ytterligheten till den andra. Ena året var jag skinhead med en illgrön halvmeters tuppkam, andra året klippte jag av allt mitt hår och blonderade det korta stubb som var kvar. Jag hade svarta bombarkängorna med vita snören och stålhätta. Och en stor plufsig svart jacka som lyste var jag än gick. Jag var tuff.”

Sara berättar att hon idag förstår att hon egentligen bara var arg inombords och att det i sin tur gav uttryck i de många olika frisyrerna, klädstilarna och de gäng som hon umgicks med. ”Jag ville bara synas, chockera och ta plats”, säger hon och skrattar gott åt minnet. ”Jag är ju ganska liten, en och femtioåtta, så jag trodde väl att ingen såg mig om jag inte stack ut rejält. I dag vet jag att jag är kraftfull. Jag både syns och hörs precis som jag är. Nu tar jag den plats jag behöver.”

Det låter så enkelt nu. Men livet har inte varit någon dans på rosor. I tonåren försökte Sara att ta sitt liv ett par gånger. ”Det gick inte så bra som du ser”, säger hon och slår ut med armarna, skrattar till lite sorgset och med en gång allvarlig. ”Du förstår, jag har alltid velat leva. Jag tycker för mycket om min familj, min mamma och pappa och min lillasyster för att göra dem något så ont som att ta mitt liv.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

155

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SARA & ULLA

Att ständigt vara så arg inombords satte tydliga spår lite här och där.

Hemma i lägenheten hos pappa där Sara bodde, fanns det till exempel inte en enda dörr som var hel. Saras humör och de kraftiga bombarkängorna med stålhätta hade gjort sitt, förklarar hon. Även mammans lägenhet hade fått sin dos. Soffan och telefonsvararen var söndersparkade. Varje dag var en kamp för överlevnad. Och att bli sedd och lyssnad till. Sara låter inte det minsta bitter när hon säger det.

Hon rycker bara på axlarna och säger att hon så här i efterhand ser hon att hennes, minst sagt stökiga tonårstid, egentligen handlade om att hon inte orkade med att hennes föräldrar ständigt bråkade med varandra. ”Jag orkade helt enkelt inte ta deras ansvar. Men när jag ”strulade” gick föräldrarna ihop. Då kunde de till och med träffas och prata med varandra. Något som dessförinnan var helt otänkbart.”

Skillnaden mellan den Sara, från den tuffa tonårstjejen som ingen i skolan vågade sätta sig på och den mjuka varma kvinna som Sara är idag är milsvidd. Då lyssnade hon inte på någon vuxen. ”När jag ser tillbaka på den tiden så känner jag inte igen mig själv. När man mår på ett visst sätt, då lyssnar man inte på någon. Det spelade helt enkelt ingen roll vad de sa. Det var som om det fanns många olika ”Saror” inuti mig. De vuxna var motståndarna, de som inte förstod och kunde komma Sara nära. Kompisarna, killarna och de olika gängen blev istället tryggheten i tillvaron. Så var det ända tills den dagen då hon började på skolan.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

156

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SARA & ULLA

Ett år, hade de sagt att hon var tvungen att ta. Ett år för att läsa in basämnena – svenska, engelska och matte. Så att hon sen skulle kunna studera vidare. ”Jag skulle få vara hos en lärare som hette Ulla Berg, i en grupp med fem-sex elever.

Det kändes bra att vi inte skulle vara så många. Men det var också allt jag visste.” Sara ler åt minnet av när hon öppnade dörren in till sitt nya klassrum den första dagen och fick se Ulla. ”Hon var lika liten som jag, hade kort vitt burrigt hår och en jättesöt näsa. Hon såg ut som ett litet troll. Du vet, de där söta trollen som vi lekte med som barn.

Monchichi-trollen.” Men det var ändå inte hur Ulla såg ut som var det avgörande, utan så snart Sara med sitt snaggade hår, orangefärgade jacka och grova bombarkängor steg in i klassrummet slogs hon av det lugn som omgav läraren. ”Jag förstod med en gång att det här inte var någon som man kaxade emot. Det var väl inte så som om jag genom ett trollslag blev lugn och trygg så snart jag kom in i Ullas klassrum.

Nej, men sakta, sakta spirade vänskapen.” ”Trots att jag såg ut som jag gjorde och att Ulla visste vilka jag umgicks med så accepterade hon mig. Ulla hade möjlighet och gav varje elev tid och uppmärksamhet.” ”Ulla tog med foton av sig och sin familj och visade dem för klassen och berättade om sitt och sin mans stora intresse för veteranbilar. Hon bjöd otroligt mycket på sig själv. Ja, hon visade helt enkelt vem hon var”, berättar Sara.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

157

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SARA & ULLA

För första gången på länge kände Sara att hon var sedd och accepterad för den hon var. När Sara och några andra tjejer i en tjejgrupp på skolan skulle åka till England för att berätta hur det var att vara tonåring i Sverige, fick Sara i uppdrag att göra en film om Stockholm. ”Jag hade ingen aning om hur jag skulle göra och talade med Ulla om det. Hon hade en ledig dag den veckan och sa spontant att hon gärna ville följa med mig ut. Jag fick till och med låna en filmkamera av henne. Det blev en mycket speciell dag för mig.”

Ulla och Sara träffades tidigt den morgonen i skolan och gick runt hela dagen i Stockholm och filmade. Bland annat var de uppe på Mosebacke torg och filmade Stockholm från ovan vid Katarinahissen och så passade de på att filma de små röda trähusen invid Vita Bergsparken.

Det var en ganska grå dag minns Sara och det duggade lite lätt. Efter några timmar bjöd Ulla på fika på ett litet kafé. ”När vi satt där kändes det inte som om vi var lärare och elev utan bästa vänner. Ulla var fantastisk! Jag är fortfarande förvånad över att hon offrade sin lediga dag på mig.” Så kom dagen då hela tjejgänget for till England. Det var klart att det var viktigt att filmen skulle bli bra. Men så här efteråt märks det att det inte var speciellt viktigt om filmen visades eller inte.

Sara rycker på axlarna och säger att hon faktiskt inte minns vad som hände med filmen, om den ens visades. Däremot hände något mycket speciellt den dagen för Sara. Det var dagen då hon fick fast mark under fötterna.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

158

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU SARA & ULLA

”När jag hade varit ett halvår på skolan sa jag upp alla kontakterna med de skinheads som hade varit en stor del av mitt liv. Ulla gav mig styrka att ta avstånd och att se att jag hade så mycket mer att ge. Hon fick mig att vilja gå i skolan och lära mig mer.”

Mötet med Ulla blev mycket betydelsefullt och när vi talar om framtiden är Sara säker på en sak: ”Jag skall göra en skillnad för människor omkring mig.”

BETYDELSEFULLA MÖTEN

159

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU

Bra lärare är inspiratörer ULLA BERG 70 ÅR LÄRARE STOCKHOLM

ÖGONEN FÖLJER SAKTA med vad som händer i det lilla samlingsrummet utanför skolans reception vid gymnasieskolan där hon sitter och väntar. Elever och lärare springer om varandra och det är full fart.

Men i fåtöljen som Ulla sitter i råder ett meditativt lugn. Hon är kort till växten, klädd i grå byxor och vit T-shirt. ”I mitt betyg från min skoltid står det att jag är käck, hurtig, frimodig och rejäl”, säger Ulla när vi slår oss ned i ett tomt lärarrum en trappa upp ovanför receptionen.

Jag har bett henne beskriva vem hon är och samtidigt som Ulla säger de fyra orden skrattar hon gott. Det går inte att ta miste på att läraren som för flera år sen skrev omdömet lyckades pricka in Ullas karaktär på ett minst sagt föredömligt sätt. Trots att betyget hängt på Ullas vägg väldigt länge är det fortfarande högaktuellt. Det märks att Ulla är stolt över omdömet och att det också varit en ledstjärna i hennes roll som lärare.

I dag är hon speciallärare på ett gymnasium i Stockholm. Ungdomar som har haft trasslig uppväxt och är besvikna på vuxenvärlden har blivit hennes vardag. Ulla minns Sara mycket väl. Hon bara nickar lugnt när jag berättar vad Sara sagt om hur de två möttes. Ögonen lyser av kärlek. Men också av ett sällsamt lugn. Det är inte mycket som får Ulla ur balans, hon verkar stå med båda fötterna djupt nere i myllan. ”Jag visste tidigt att jag skulle bli lärare”, säger hon. ”Det var liksom min grej från början bara.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

160

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU ULLA & SARA

I slutet av 50-talet började jag jobba på en privatskola i Stockholm och på den vägen är Ulla Berg lärare, Stockholm det. Erbjudanden om nya lärarjobb har hela tiden rullat in. Jag tycker att det är himla kul att vara lärare”, säger Ulla och tillägger att hon tycker att det speciella med att vara lärare är att hon hela tiden får jobba med sig själv som verktyg. ”Men själv var jag nog ingen mönsterelev, utan jag var ganska bråkig under min egen skoltid. Min minnesbild är att de flesta lärare som jag hade var ganska tråkiga, vilket gjorde att jag inte lyssnade ett skvatt på vad de sa. Många elever som jag möter är väldigt skoltrötta. Jag har lärt mig att det gäller att kräva lite mer av eleverna än de själva tror att de klarar av och att vara lyhörd för vad som intresserar var och en”, säger Ulla.

Som exempel har hon väljer hon ibland att undervisa historia ur ett egyptiskt perspektiv bara för att hon fått reda på att en av flickorna i hennes klass är speciellt intresserad av just Egypten. ”Utmaningen i att vara lärare ligger i att den ena dagen inte är den andra lik”, påpekar Ulla. Något som säkert många i lärarkåren kan hålla med om. Det oförutsägbara och nya som ständigt väntar bakom nästa dörr. Ständigt nya människor och nya möten. Men hur orkar man hålla gnistan och engagemanget levande? ”Jag tycker fortfarande att det är kul och att jag har något att ge. Den dagen jag önskar att jag var någon annanstans, då skulle jag sluta direkt. Nej, det är arbetet med eleverna och möjligheten att vara göra skillnad som påverkar, även om det ibland kan vara urjobbigt” som hon uttrycker det.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

161

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU ULLA & SARA

Ulla har mängder med goda berättelser från elever som återkommit och berättat vad hon betytt för dem. Sara är en av dem. ”Jag såg med en gång att hon hade mycket stora resurser och kände att det fungerade bra mellan oss. Jag krävde nog ganska mycket av henne, men hon ställde alltid upp. För att Sara verkligen skulle förstå att hon hade mycket mer att ge bad jag henne att samla allt som hon skrev eller gjorde i klassen”, berättar Ulla.

Redan efter några månader fanns det två överfyllda pärmar i klassrummet som det stod Sara på. Och Sara växte dag för dag. ”Men du skulle ha sett hur hon såg ut”, säger Ulla och sätter upp händerna för ansiktet. ”Hon hade smala svarta byxor, var kraftigt vitsminkad i ansiktet, hade kritvitt hår och kolsvarta ögon och så kronan på verket, ett par svarta bombarkängor i storlek 40-42, utan några raggsockor som kunde fylla ut.”

För en som mött Sara blir skostorleken som Ulla hänvisar till nästintill komisk. Närmare 37 vore nog mer lämpligt. Ulla bekräftar att hon inte uppskattade Saras kamrater. ”Jag har nog alltid varit uppriktigt ärlig mot Sara och sagt mitt hjärtas mening.” Dagen med filmkameran och att Sara skulle filma Stockholm, den minns hon väl. ”Jag är själv mycket intresserad av historia och tyckte att det skulle vara roligt att få möjlighet att traska runt i Stockholm med Sara den dagen,” säger Ulla och berättar hur de två vandrade gata upp och gata ned i duggregnet för att få ihop ett bra material till filmen.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

162

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU ULLA & SARA

Ulla har fortfarande kontakt med flera av sina före detta elever. Som den unge nyblivne pappan som bara minuterna efter att han blivit far sent en kväll ringde hem till sin gamla lärarinna och stolt berättade att han just fått en son. Detta trots att det var flera år sedan han gick i skolan. Eller flickan som när hon kom till Ullas klass tyckte att allt i livet var tråkigt. ”Hennes liv var i ett enda stort kaos och ingenting fungerade. Jag upptäckte av en händelse att hon gillade blommor och tog med henne till ett stort växthus strax utanför stan.

Hon fick i uppdrag att fotografera och skriva om blommorna som hon sett. Idag går hon på en blomsterskola och utbildar sig till florist.” ”När jag tänker tillbaka på mina gamla elever förstår jag att jag i min roll som lärare har haft betydelse för många och då orkar jag ta nya tag.”

För Ulla är rollen som lärare oerhört viktig, men det gäller också att inte ge för mycket av sig själv utan att hålla det på en rimlig nivå.

Annars är risken stor att man bränner sig i båda ändarna, menar hon. ”För mig har det alltid varit viktigt att inte bli kompis med eleverna.

De skall hela tiden veta att det är jag som är fröken och den som bestämmer i klassrummet.” Punkt slut, tillägger Ulla bestämt. ”Man skulle lite förenklat kunna säga att man som lärare är rätt mycket skådespelare och med åren får ett ganska brett register. Det gäller att kunna använda sig av det.” Men trots alla år av erfarenhet från klassrummen och alla elever som återkommit och berättat vad hon betytt för dem är Ulla inte riktigt så säker på att hon duger som lärare.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

163

LÄRARE GÖR SKILLNAD

SPEGELINTERVJU ULLA & SARA

”Egentligen vet jag inte om jag är någon speciellt bra lärare”, säger hon eftertänksamt rätt som det är. Allt som oftast är det tuffa tag på Ullas lektioner. Det gäller att dra gränserna så tydligt att alla förstår och kan följa dem. Några gummisnoddsregler som eleverna kan tänja på finns inte i Ullas klassrum. ”Jag är nog väldigt tuff ibland och visar med hela handen var skåpet skall stå. Om man släpper på regler och tänjer en aning är min erfarenhet att det ganska snabbt blir oordning i klassen.

Jag försöker så gott jag kan och visst är det urjobbigt ibland. Men efter ett tag brukar det faktiskt fungera.

Men min erfarenhet är att det som de ungdomar som jag jobbar med, mest av allt behöver är att få känna sig trygga. Trygga i att det finns vuxna som man alltid kan lita på och som kan ge vägledning. Flertalet av mina elever har i de allra flesta fall blivit mycket besvikna på vuxenvärlden och för mig har det varit viktigt att finnas på plats och verkligen vara en vuxen person i deras närhet. En vuxen som ger dem trygghet och regler att följa. Men också en som skapar ett utrymme som ger möjlighet för eleverna att själva växa. Egentligen skulle man kunna säga att bra lärare är inspiratörer. Någon som kan inspirera eleverna att gå vidare.”

En sak är Ulla säker på. Det finns alltid något att bygga vidare på hos varje elev.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

164

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Det finns alltid något att bygga vidare på hos varje elev.

ULLA BERG 70 ÅR STOCKHOLM

BETYDELSEFULLA MÖTEN

165

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Det har betydelse för den här EN MAN KOM gående på en övergiven strand och han kunde snart skönja en annan man på avstånd. När han gått en stund kunde han se att det var en av byborna från en liten by i närheten som höll på att kasta saker i vattnet i jämn takt. Mannen trodde att bybon kastade små flata stenar för att studsa på vattnet, men när han kom närmare såg han att det var sjöstjärnor som kastades ut. Hela stranden var full av hundratals sjöstjärnor som spolats upp av vågorna.

Bybon förklarade för mannen att om han inte kastade tillbaka sjöstjärnorna skulle de dö av brist på syre. Mannen blev förbluffad av bybons ambitioner och frågade om det inte kändes hopplöst. ”Det måste ju finnas tusentals sjöstjärnor bara på den här stranden, för att inte tala om alla andra stränder”, sa han. ”Vad tror du att det har för betydelse att du står och kastar tillbaka några av dem?”

Bybon log och plockade upp ytterligare en sjöstjärna och sade sedan: ”Det har betydelse för den här.”

FÖRFATTARE OKÄND

BETYDELSEFULLA MÖTEN

166

LÄRARE GÖR SKILLNAD

BETYDELSEFULLA MÖTEN

167

LÄRARE GÖR SKILLNAD

”

Vi är alla del av varandras lycka.

CATHERINA RONSTEN

Du 채r

BETYDELSEFULL

Betydelsefulla möten & förlag Betydelsefulla möten startade hösten 2000 via en riksomfattande efterlysning av betydelsefulla lärare. Bakgrunden till efterlysningen var det stora massmediala pådrag om vad som inte fungerade i landets skolor. Betydelsefulla möten ville medverka i samhällsdebatten – för att visa på hur mycket som fungerar och hjälpa till att sprida goda exempel från landets skolor. Över 500 svar kom in och av dessa sattes över 100 berättelser samman i boken Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad som utkom i november 2001.

Sponsorer till skolkampanjen var Svenska Kommunförbundet. År 2003 var det dags igen. Då gick efterlysningen av Betydelsefulla möten i vården ut och ett år senare, i november 2004, kom boken Betydelsefulla möten – Människor som recept med berättelser från hela Sverige. Sponsorer till vårdkampanjen var Sveriges Kommuner och Landsting, Vårdförbundet och Kommunal. 2007 startade kampanjen Betydelsefulla möten i idrotten. Boken med samma titel kom ut 2009. Under samma år genomfördes insamlingen av berättelser till boken Betydelsefulla möten – Entreprenörer berättar.

Sponsorer till entreprenörskampanjen var Svenskt Näringsliv & Fri Företagsamhet.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

170

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Lagom till valet 2010 kom boken Betydelsefulla möten – Politiker berättar. Politiker från hela Sverige deltar med berättelser i boken som är indelad i fem kapitel: Mod, Kraft, Inspiration, Lust och Framtidstro.

Berättelserna har fokus på möten eller ögonblick när en enskild individ bestämt sig för att ta steget och bli en av dem som sätter dagordningen – idag och i framtiden. Kort sagt bli en politiker. Berättelserna visar på hur spännande och intressant det kan vara att ta steget, vara aktiv och engagerad – från kommunpolitik till riksdag.

40 härliga vardagsberättelser som ger dig en oförglömlig läsupplevelse. Med den vackra presentboken Du är betydelsefull vill vi ge dig glädje, inspiration och mod att aktivt bidra till en bättre jord att bo på – för oss alla. Det är i vardagen det händer. Ingen kan göra allt, men många kan göra mycket. Ta vara på varje möte du har, de ger dig möjlighet att påverka en annan människas liv – till det bättre. Allt du gör spelar roll. Du är betydelsefull.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

171

LÄRARE GÖR SKILLNAD

I dagsläget har vi, via riksomfattande opinionsbildande projekt, samlat in över 2000 berättelser om betydelsefulla möten från hela Sverige.

Initiativtagare till Betydelsefulla möten är marknadsekonomen och frilansskribenten Catherina Ronsten. Betydelsefulla möten har ingen koppling till någon religion eller politisk organisation utan vill peka på varje enskild persons möjlighet att själv påverka – både sitt eget och andras liv – på ett positivt sätt.

Betydelsefulla mötens mål är att skapa en ökad medvetenhet om hur mycket vi alla kan betyda för varandra. Att agera som en medkraft. Fler böcker och opinionsbildande efterlysningskampanjer ligger färdiga att starta.

Stiftelsen Betydelsefulla möten Ett av Betydelsefulla mötens mål är att skapa en stiftelse där alla världens människor skall kunna nominera en eller flera personer/ grupper som medverkat till att skapa en positiv skillnad för någon annan. Kriterier för vilka som kommer att ges stöd kommer att baseras på vad det betydelsefulla mötet bidragit till. När stiftelsen är bildad räknar vi med att kunna medverka till att premiera 10–15 människor/grupper per år. Det innebär att när du lämnar en berättelse eller köper en Betydelsefulla möten-bok kommer du att bidra till stiftelsen som gör fler betydelsefulla möten möjliga.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

172

LÄRARE GÖR SKILLNAD

!

Världen behöver dig.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

173

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Vinnare i din egen tävling Livet och arbetet kan vara både lust, glädje, tårar och kaos, inspiration och utmaningar. Oavsett var du är just nu och var du vill komma i livet har du nytta av tankarna, övningarna och inspirationen från Emma Pihls bok Vinnare i din egen tävling.

I Vinnare delar Emma generöst med sig av sin egen livshistoria och utveckling från självdestruktivitet och negativitet till livsglädje och framgång. Boken gör dig till vinnare genom att jobba med sex teman.

PRESTATIONER Bäst när det gäller och att behålla energin både i med och motgång. SJÄLVBILD Vilken styrande föreställning om mig själv påverkar mina resultat och mitt mående? BETEENDEFÖRÄNDRINGAR Var vill jag komma? De aktiva stegen för att ändra ett beteende. ATTITYD Vinnande inställning till mig själv, omständigheter och världen. RELATIONER Vilka hjälper dig bäst framåt? INRE DIALOG Vinnande tankar. Sluta låta hjärnan lägga krokben för dig.

Vinnare i din egen tävling är en metodbok för att du skall kunna ta dig från där du är idag till dit du önskar. Att förverkliga dig själv och dina resultat utifrån vem du är och dit du vill komma. Syftet med boken är att skapa ditt eget mentala träningsläger med grenar specialanpassade efter dina behov, utifrån dina egna tävlingar och hitta sätt att med rätt tankar, attityd, självbild och målfokus få mer av det du önskar för dig själv och som medmänniska.

Vinnare i din egen tävling är utgiven av Betydelsefulla möten & förlag.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

174

LÄRARE GÖR SKILLNAD

Värdefullt lärande – Den goda cirkeln Lärarens vardag är tillsammans med eleverna.

Kunskap är nyckeln. Motivation och inspiration dess bärare. Men hur gör man för att lyckas nå fram och hitta en plats där lärande sker? Med hjälp av pedagoger, elever och en forskare har vi i Värdefullt lärande – Den goda cirkeln möjlighet att ta del av och få en djupare förståelse för den pedagogiska praktiken. Här har pedagoger valt att lyfta fram positiva erfarenheter inom förskola och skola, så att läsarna skall inspireras till att utveckla sin egen praktik. Varje pedagog ger sin bild, sin reflektion, över hur lärande kan utvecklas och fördjupas.

Med boken Värdefullt lärande – Den goda cirkeln vill vi visa på samspelet mellan praktik och teori, samt att pedagogisk vardag och pedagogisk forskning utvecklas ömsesidigt i ett nära samarbete. Bakgrunden till bokens tillkomst är att pedagoger och barn skrivit en bok tillsammans inom Hortlax skolområde. Boken handlar om värdefulla berättelser från förskolans och skolans verksamhet. Forskaren Ulrika Bergmark, fil dr vid Luleå tekniska universitet och Piteå kommun har varit den sammanhållande länken och bokens redaktör.

Målgrupper för boken är yrkesverksamma lärare som vill utveckla sin verksamhet, lärarstudenter och i förlängningen också föräldrar som är intresserade av att veta mer om hur det kan fungera i förskola och skola idag.

Värdefullt lärande är utgiven av Betydelsefulla möten & förlag.

BETYDELSEFULLA MÖTEN

175

LÄRARE GÖR SKILLNAD