stekta FlufFiga äggmoln

Stekta ägg i all ära men är inte ett fluffigt äggmoln ännu roligare? Frågan är högst retorisk, för svaret är så klart ja! Jättekul och enkelt att göra samt mycket roligare att servera. Här hemma går de under namnet äggmoln och har blivit en favorit hos barnen. Så kul för dem att vispa upp äggvitan från transparent vätska till ett vitt fluff.

DU BEHÖVER → ägg → salt

1. Värm ugnen till 120 grader.

2. Knäck äggen och separera vitorna i en bunke, gärna en metallbunke. Låt gulorna vara kvar i äggskalen.

3. Vispa vitorna kraftigt med elvisp till ett hårt skum.

4. Lägg bakplåtspapper på en plåt och fördela de vispade äggvitorna i stora fluffiga klickar, lika många klickar som antalet ägg du har använt.

5. Gör en liten grop i äggvitan och häll försiktigt över gulan på den fluffiga vitan utan att gulan spricker.

6. Sätt in i mitten av ugnen och grädda i 10–15 minuter, tills äggvitan är helt fast. Gulan kan få vara lös.

7. Servera omgående med salt.

Många av våra traditioner och vårt firande sker tillsammans med familj eller nära vänner i slutna sällskap. Men valborg firas faktiskt på en allmän plats dit alla är välkomna. Ett firande som förenar och bjuder in – det är något väldigt fint med det. Valborgsbrasan har många symboler och traditioner runt sig. Anledningarna till att vi tänder en brasa sägs vara flera – som att jaga bort de häxor som var ute och snurrade i brytningen mellan vinter och vår, att skrämma varg och björn inför utsläppet av betesdjuren som traditionellt sett skedde just den 1 maj, eller kanske den mest praktiska anledningen, att man ville elda upp årets gamla trädgårdsrester. Jag vill också gärna se en symbolisk handling i att man eldar upp allt gammalt mörkt groll och släpper taget om det för att se fram emot den ljusa tiden på året. Både fysiskt och mentalt så att säga.

Utöver själva brasan så ska gärna en kör, helst iförd gulnade studentmössor, sjunga de klassiska vårsångerna. De där sångerna vars texter man inte riktigt förstår men ändå sjunger med i.

Den 30 april är det inte bara valborg utan även kungens födelsedag. Så när jag var barn åkte pappa och jag in till slottet i Gamla stan för att vinka till födelsedagsbarnet.

Varje år hade jag med mig en bukett blommor eftersom barn fick överlämna dessa till kungen. Och varje år så vågade jag inte lämna över min bukett. »Nästa år, kanske«, sa pappa, precis som föregående år. Istället var det han som fick min sönderkramade bukett och så tog vi en traditionsenlig varm choklad med vispgrädde vid Stortorget.