pinnbröd på tre sätt

När valborgsbrasan tänds tycker jag att man ska passa på att göra någonting gott. Ja, om det inte är den där jättebrasan, vill säga, utan en mindre. Pinnbröd är en klassiker som jag har gjort så länge jag kan minnas. Nybakat bröd över öppen eld och sedan smör som smälter i det rullade brödet är ju bland det godaste man kan äta.

Om du gör exakt likadant men använder smördeg från butiken får du i ett nafs egna croissanter, ja, i alla fall nästan. Dem fyller du med fördel med god sylt.

Skivor av färdig sirapslimpa är också perfekt att grilla som pinnbröd. Det saftiga brödet kavlas lätt ut till en »deg« som sedan kan bredas med smör och pålägg. Rullas tätt ihop och spetsas på pinne. Kan fyllas med ost som smälter i värmen eller med kanel och socker för grillade fattiga riddare, nästan.

4–6 br Ö d

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

50 g rumsvarmt smör

2 dl vatten långa rena träpinnar

1. Blanda de torra ingredienserna i en bunke och tillsätt sedan smör och vatten.

2. Knåda till en deg och lägg i en påse för att ta med till brasan.

3. Ta fram en pinne och en bit av degen.

4. Forma degen till en orm och vira den runt pinnen. Degen behöver inte sitta hårt på pinnen, men vira den runt pinnen utan glipor.

5. Grilla över elden, allra helst över glöd, och rotera pinnen under tiden.

6. När brödet är så pass gräddat att det släpper från pinnen är det klart. Fyll pinnbröden med smör och servera.

Den första lilla, lilla snödroppen kämpar sig upp ur frusen mark mellan fläckar av smältande snö. Med en sådan kraft lyckas den växa och ge oss det allra första tecknet på att det vänder. Det är nu naturen kommer till liv igen, fåglarna börja sjunga och solen bjuder både på mer värme och längre dagar. Naturen och vi spirar inför den ljusa och varma tid som kommer.

Jag vet att många håller med mig om att ljudet av sandsopningsbilen, hur ocharmigt det än är, är ett helt underbart vårtecken. Våra gator städas rena från allt grus som månaderna innan hindrade oss från att dratta på ändan när vi på ostadiga ben trippade över isiga gator. Nu vill vi istället springa i lätta skor och ljudet av cyklar på gatorna är som ljuv vårmusik.

Men vi vet också att Gumman Tö kan gömma sig och vintern göra ett återbesök vilket påminner oss om att våren är något man får kämpa för. Att vakna till vad man trodde var en vårdag kan också bli en oväntad vinterupplevelse. Vintergäck är ett sådant bra namn på en av de första vårblommorna. Den påminner om att vintern gäckar oss samtidigt som den gula blomman själv gäckar vintern och ger oss hopp tills snön och kylan långsamt släpper sitt tag och till slut ger upp. Vårens växtkraft är svår att stoppa.