Hannibals största triumf

Hannibals

största triumf

I mer än ett år har Karthagos general Hannibal härjat i Italien och åsamkat de romerska trupperna flera förödmjukande nederlag. Nu ställer Rom upp den största armén i rikets historia för ett avgörande slag. Men vid Cannae inträffar katastrofen: Hannibal omringar 50.000 legionärer och Roms värsta mardröm besannas.

De romerska trupperna orkade inte stå emot och slaget vid Cannae utvecklades till en gigantisk massaker.

BRIDGEMAN

ItalIen/216 f.Kr.

Medelhavets båda supermakter, romarriket och Karthago, har inlett sin andra stora konflikt – det andra puniska kriget. Karthago har invaderat Italien och hotar romarna på deras hemmaplan. En skoningslös kamp för livet tar sin början.

ItalIen rom Cannae

Karthago

KARTHAGOS GENI

Som son till Karthagos skicklige härförare Hamilkar Barkas var Hannibal född till krigare. Från barnsben lärde han sig allt en stor general ska kunna och utvecklade tre oumbärliga talanger:

STRATEGISK ÖVERBLICK

PERFEKT TAJMING

STOR DJÄRVHET

AV MORTEN KJERSIDE POULSEN Den romerske konsuln Gajus Terentius Varro spanar ut över flodslätten vid Cannae medan han i galopp flyr bort från det dödliga infernot. Luften är tjock av damm och stanken av blod och inälvor är outhärdlig i augustihettan. Gång på gång hörs det dova ljudet av svärd mot sköldar och av svärd mot kött. Hesa, lönlösa order och jämret från tusentals sårade romare fyller luften.

Den största armén i republikens historia har blivit totalt utmanövrerad av den karthagiske generalen Hannibal. Hans legosoldater hugger systematiskt ned de omringade romarna som samlats i en stor klump. Hannibal hetsar sina trötta och törstiga män att fortsätta massakern timme efter timme. För romarna är det ännu värre: Många av legionärerna är så utmattade att de knappt orkar lyfta sina svärd och sköldar längre. De vet att detta är deras sista dag.

Två supermakter var en för mycket Rom och Karthago drabbade samman i ett av antikens största slag vid Cannae den 2 augusti 216 f.Kr. Det var varken första eller sista gången. De båda rikena hann utkämpa tre krig, de puniska krigen uppkallade efter karthagernas feniciska/puniska rötter, innan romarna slutligen jämnade Karthago med marken.

Det första puniska kriget utspelade sig flera årtionden före Cannae och utkämpades på och omkring Sicilien. Orsaken till kriget var att nordafrikanerna ville stoppa Roms expansion men ledde i stället till att Karthago tvingades avstå Sicilien år 248 f.Kr.

Efter första puniska kriget var förhållandet fortfarande spänt. Västra delen av Medelhavet var inte stort nog för två supermakter och krigslågan flammade upp på nytt när Karthagos nyutnämnde härförare Hannibal år 219 f.Kr. erövrade den spanska staden Saguntum. Staden var allierad med Rom och erövringen blev startskottet till andra puniska kriget.

Under flera år hade Hannibal förberett en invasion av Italien. Hans mål var att utplåna den romerska armén och få romarnas bundsförvanter att gå över på Karthagos sida.

Så snart kriget var ett faktum gav han sig av med en gigantisk armé på 90.000 infanterister, 12.000 kavallerister och 37 stridselefanter. Men resan från Spanien upp över Alpernas iskalla bergspass åsamkade hären stora förluster och när karthagerna till sist kom ned på Poslätten i norra Italien fanns bara de 20.000 starkaste infanteristerna och 6.000 kavallerister kvar.

Hannibal fick emellertid snart sällskap av galler från stammarna söder och norr om bergen och rekonstruerade sin armé – redo att möta ärkefienden Rom ansikte mot ansikte.

Roms största här Det är den 2 augusti 216 f.Kr. En strålande sol håller på att stiga upp över Adriatiska havet när romarna hissar det röda fälttecknet vexillum som anger överbefälhavarens position och signalerar att slaget är nära förestående.

De romerska trupperna gör sig klara och några timmar senare leder konsulerna Gajus Terentius Varro och Lucius Aemilius Paullus den rekordstora hären över floden Aufidus. Solen gassar från en molnfri himmel. Det blir en het dag.

Sammanlagt 70.000 infanterister och drygt 6.000 ryttare pressar sig in mellan floden och åsen vid Cannae så att båda de romerska flankerna får ett visst naturligt skydd. Fronten är bara en kilometer bred.

Hannibal låter sig inte skrämmas av romarnas antal. Han ställer upp sina 40.000 infanterister i en bågformation så att de starka galliska och spanska fotsoldaterna på mitten är flera hundra meter närmare romarna än det karthagiska infanteriet på flankerna.

Han hoppas att den konkava formationen ska få romarna att dra sig in mot

ÖVERBLICK Hannibal insåg att hans fotsoldater var underlägsna romarna både numerärt och styrkemässigt. Därför gav han kavalleriet huvudrollen redan från slagets första minuter.

Hannibal lockade Rom ut i strid

Den karthagiske fältherren lyckades invadera Italien men hade för få soldater för att kunna erövra storstaden Rom. Hans strategi blev i stället att slå de romerska legionerna i öppen terräng. Ticinus

Trebia

Nya Karthago Medelhavet Trasimenosjön

rom adriatiska havetCannae

Karthago

Hannibal gick över Alperna till Italien.

Zama Medelhavet

0 200 400 km

mitten för att få fiendekontakt. Ju trängre det blir på mitten, desto mindre blir romarnas möjligheter att dra nytta av att de är numerärt överlägsna.

Roms rytteri krossades på rekordtid Den viktigaste delen av slaget inleds på de båda flankerna. Konsulerna Paullus och Varro står med sina kavalleristyrkor på vardera sidan av infanteriet. Hannibal har fler kavallerister än romarna och han har bestämt sig för att slå ut de romerska ryttarna i slagets inledningsskede. Hannibals lätta kavalleri ska hålla Varro fullt sysselsatt på vänstra flanken medan det starka spanska och galliska kavalleriet skickas fram i ett frontalangrepp mot Paullus.

Ryttarna galopperar iväg mot romarnas högra flank. De modigaste männen på de snabbaste hästarna tar täten. I rasande fart brakar de huvudstupa rakt in i den romerska kavalleriformationen. Hästar störtar, ryttare faller till marken men reser sig igen och inleder en blodig kamp man mot man.

Romarna blir skakade av den våldsamma attacken. De är i minoritet, nästan en mot fyra, och tvingas snart fly tillbaka längs floden med fienden hack i häl. Endast Paullus och en handfull män lyckas skaka av sig förföljarna och ansluta till infanterislaget som precis börjat. Resten av det romerska kavalleriet på den högra flanken utplånas totalt.

Hos infanteriet går spjutkastarna fram när fronterna står 100 meter från varandra. 20.000 romerska velitesspjutkastare närmar sig 8.000 karthagiska spjutkastare och stenslungare. Spjut och knytnävsstora stenar viner genom luften men inte någon sida lyckas få övertaget. Hannibals vältränade stenslungare är jämbördiga med de unga, oerfarna velites.

Sedan de kastat sina spjut drar sig velites tillbaka och lämnar plats för de tunga romerska hastatiinfanteristerna som sakta går framåt. Varje soldat är beväpnad med två kastspjut och när de båda arméerna står 20 meter från varandra viner spjuten åter genom luften. Några tränger in genom hjälmar och rustningar, andra fastnar i fiendens sköldar.

Legionärerna manas framåt med trumpetsignaler. Taktfast slår de sina svärd mot sköldarna medan de rycker framåt. Stridsropen ur tiotusentals strupar blandas med det inferna

Roms armé leddes av ämbetsmän

Enligt lagen skulle Roms armé stå under politisk kontroll. Därför hade romarna inga professionella generaler.

Kommandot över den romerska armén vilade i händerna på två valda konsuler – republikens högsta ämbetsmän.

Genom att dela upp makten mellan två män försökte senaten skydda sig mot eventuella diktatorer, men ordningen ledde ofta till interna strider om strategin.

Konsulerna valdes sällan utifrån sin militära skicklighet, utan snarare för att de var medlemmar ur Roms mäktigaste familjer. Det innebar oftast att de politiskt tillsatta romerska härförarna hade mindre militär erfarenhet än Karthagos professionella generaler. Men trots konsulernas varierande talang som härförare hade Rom enorma militära framgångar. Armén var både taktiskt och organisatoriskt vida överlägsen alla andra i den antika världen. När motståndarna var odisciplinerade folkstammar kunde legionerna oftast segra trots att konsulerna gjorde misstag. Men vid Cannae mötte romarna militärgeniet Hannibal.

I slaget vid Cannae leddes den romerska armén växelvis av konsulerna Gajus Terentius Varro och Lucius Aemilius Paullus. Varro var en ”ny man”, den förste konsuln i sin släkt, medan Paullus tillhörde en högadlig familj med många militära meriter.

Systemet med två befälhavare levde kvar ända tills Caesar tog makten i Rom år 49 f.Kr.

De två romerska fältherrarna Varro och Paullus kunde inte komma överens om strategin.

OSPREY PUBLISHING

Hannibal vann mot alla odds

I teorin kunde ingen armé i världen besegra en romersk styrka på hela åtta välordnade och stridsklara legioner – men kartagerna gjorde det ändå. Deras överbefälhavare, militärgeniet Hannibal, upptäckte och utnyttjade romarnas enda svaghet: deras numerärt underlägsna kavalleri.

CLAUS LUNAU

STYRKEFÖRHÅLLANDE

HANNIBALS HÄR

Infanterister Numidiska ryttare Galliska ryttare Spanska ryttare 40.000 4.000 4.000 2.000

ROMARNAS HÄR

Infanterister 70.000

Romerska ryttare 1.600

Allierade italienska ryttare 4.800 floden Aufidus

2Böjd frontlinje. Hannibal ställer upp sina trupper i en båge för att locka romarna att samla sina soldater mitt på fronten. Taktiken lyckas.

3Kavallerianfall. Redan när slaget börjar sänder Hannibal fram sitt starka spanskgalliska kavalleri för att utplåna romarnas ryttare.

5Frontalangrepp. Romarna sänder fram hela sin massiva infanteristyrka i ett anfall mot Hannibals infanterister, som ger vika på mitten och bildar en tratt.

8Omringning. Sedan de utplånat romarnas kavalleri galopperar de spanskgalliska ryttarna tvärs över slagfältet för att anfalla det romerska infanteriet i ryggen och fullfölja omringningen. 6 Krigslist. Sedan de flytt och lockat in romarna i tratten vänder de karthagiska infanteristerna plötsligt om och konfronterar romarna på nytt. 7 Reserverna sätts in. Hannibal har hållit sitt tunga karthagiska infanteri i reserv. Nu går dessa friska styrkor till anfall mot romarnas båda flanker.

9Kaos. De romerska formationerna har splittrats och enheterna blandas under den vilda framryckningen. Nu står tiotusentals soldater i en stor, oorganiserad klump medan karthagerna skoningslöst angriper från alla håll. Romarna är hopplöst omringade. Hannibals taktik har segrat.

1Övermakt. Romarna ställer upp hela åtta legioner längs en endast en km bred front mellan floden Aufidus och kullarna vid Cannae.

4Kavallerianfall. Hannibals lejda numidiska ryttare håller romarnas italienska förbundskavalleri i schack. C annae-åsen

liska oväsendet. De karthagiska soldaterna svarar med sina egna stridsvrål medan Roms skräckinjagande krigsmaskin närmar sig – led efter led av färgstarka ovala sköldar och nyputsade hjälmar vars mörkröda borst vajar i vinden och får legionärerna att se både längre och farligare ut.

Stora moln av damm virvlas upp av de marscherande fötterna och blandas med den heta luften. Det klistrar sig fast på svettiga armar, ben och ansikten medan romarna går framåt mot fienden. När bara några meter återstår börjar de springa, och med ett väldigt brak drabbar arméerna samman. Hannibal hade slagit romarna förr Cannae var det tredje större slaget som Hannibal utkämpade på italiensk mark. I december 218 f.Kr. ägde det första mötet rum på floden Trebias snötäckta strand. Här lyckades den karthagiske generalen gömma 2.000 man i ett dräneringsdike bakom de romerska linjerna. När slaget inleddes, myllrade de fram och anföll romarna i ryggen. Rom miste större delen av sin här vid Trebia och nyheten om nederlaget skakade imperiet. Men romarna byggde upp sin armé igen och satte efter Hannibal. Den karthagiske genera-

TAJMING len överlistade dock sina

Hannibal genomförde sin motståndare ännu en plan med perfekt tajming. gång, vid Trasimenosjön

Hans infanteri vek undan den 21 juni 217 f.Kr. I först när kavalleriet besegrat skydd av dimman överföll de romerska ryttarna och han den marscherande var redo att falla Roms romerska kolonnen. infanteri i ryggen. Bakhållet orsakade stor förvirring och även om de romerska soldaterna höll stånd i tre timmar var utgången given. Endast 6.000 av de romare som gick främst i kolonnen lyckades bryta sig ut och fly. De övriga dödades, togs till fånga eller drunknade när de jagades ut i sjön och drogs ned av sina tunga ringbrynjor. Rom förlorade 30.000 soldater vid Trasimeno och hade fått stor respekt för Hannibal och hans krigare. Nu fick det vara slut med överdriven självsäkerhet. När Rom ännu en gång konfronterade Hannibal skulle det ske med den största armén i republikens historia. Legionärerna pressade på De båda infanterifronterna står på en halv eller en meters avstånd och hugger vilt mot varandra. Det hörs en oavbruten klang av svärd mot svärd och träsköldar. Augustisolen gassar över slagfältet. Vapnen är tunga, soldaternas muskler

LEGOSOLDATER

I antikens arméer var det vanligt med legosoldater. De krigiska gallerna var populära i Karthagos här – och senare även i den romerska.

OSPREY PUBLISHING

SCIPIO

Rom kämpade sig till den slutgiltiga segern

Hannibal vann slaget, men inte andra puniska kriget. Trots att enstaka syditalienska städer gick över på Karthagos sida efter slaget fortsatte romarriket att existera.

Segern vid Cannae hade blivit dyrköpt för Hannibal. Han förlorade 8.000 man, drygt 15 procent av armén, och han hade helt enkelt inte tillräckligt med soldater för att angripa och inta storstaden Rom.

Men Rom blödde. Under de 20 månader som Hannibal varit i Italien hade republiken förlorat 150.000 soldater, vilket motsvarade ungefär en tredjedel av alla romerska män över 17 års ålder.

Bland de döda fanns konsuln Paullus som stupade vid Cannae, i stort sett hela riddarståndet som utgjort kavalleriet samt en tredjedel av alla senatorer. Men Rom hade fortfarande mängder av stridsdugliga män och vägrade att förhandla. I stället började armén rekrytera slavar och icke jordägande bönder.

En rad mindre slag tärde på Hannibals krafter och han lockades ut ur Italien när en romersk invasionsarmé landsteg i Nordafrika 203 f.Kr. Året därpå mötte han en vältränad romersk armé vid Zama och led ett förkrossande nederlag. Karthago tvingades ingå fred, avstå mark och betala tribut till Rom.

År 146 f.Kr. – i tredje puniska kriget – jämnades Karthago med marken av den romerske generalen Scipio. Konflikten var över.

Scipio, den stupade Paullus barnbarn, hämnades för Cannae.

värker av mjölksyra och mängder av skärsår på underben, armar och i ansiktet gör till sist soldaterna så omtöcknade att de kan knuffas omkull och dödas medan de ligger ned.

Romarna står extremt tätt. Endast soldaterna i främsta ledet har tillräckligt med utrymme för att använda sina korta gladius-svärd som är perfekta att stöta med. Hannibals galliska krigare har mer plats. De kämpar med bar överkropp och svingar vilt sina långa, tunga svärd. Gallerna höjer svärden högt över huvudet, hugger diagonalt mot sina motståndare och klyver huvuden och skuldror.

Men det tunga romerska infanteriet har övertaget. Legionärerna pressar oförtrutet på medan axel stöter mot axel och svärden blixtrar i solskenet.

I vanliga fall byter romarna ut soldaterna i främsta ledet med jämna mellanrum. Efter att ha kämpat i några minuter får soldaterna signal att dra sig tillbaka genom leden för att hämta andan. Men på detta trånga slagfält är det omöjligt att göra sådana byten. Legionärerna står där de står och kämpar intill döden.

Varje gång en romare faller kommer en ny fram bakifrån och tar hans plats. Den romerska armén tycks ha oändliga resurser och i takt med att alltfler karthagiska soldater stupar växer skräcken bland Hannibals infanterister. De kan inte längre stå emot övermakten. Romarna är helt enkelt för många. Men karthagernas general är långt ifrån att drabbas av panik.

Det är en del av Hannibals övergripande plan att romarna ska lyckas pressa tillbaka mitten av hans infanterilinje så att han därefter ska kunna omringa fienden. Hannibal rider omkring bakom sina soldater och manar dem att långsamt och gradvis ge efter för romarnas press. Han vet att hans kavalleri behöver lite mer tid på sig för att besegra de romerska ryttarna.

Falsk flykt lurade romarna När pressen blir för stor ger Hannibal sitt spanska och galliska infanteri order om att fly och inväntar lugnt romarnas huvudlösa angrepp. Romarna jublar vid åsynen av fiendens ryggar och glömmer all försiktighet. Under vilda tjut rusar de efter fienden, övertygade om att slaget är vunnet. Tusentals legionärer tränger sig in genom öppningen mitt i stridslinjen för att delta i den kommande slakten.

I vanliga fall håller romarna gott avstånd mellan sina enheter men i den vilda framryckningen smälter grupperna samman till en enda stor, oorganiserad massa.

Endast den mittersta delen av Hannibals frontlinje har blivit genombruten och romarna stormar följaktligen in i en stor tratt. När tillräckligt många romare lockats in i fällan låter Hannibal sitt tunga karthagiska infanteri, som väntat på sin tur, anfalla romarna på flankerna. Karthagerna är klädda i romerska rustningar som de erövrat vid Trebia och Trasimeno. Förvirringen blir total och det tar en god stund innan romarna inser att krigarna i romerska rustningar faktiskt är fiender. För de nu helt oorganiserade romarna i tratten är det omöjligt att ställa upp i stridsformation och de börjar förstå att

de gått i en fälla. Gallerna och spanjorerna flyr inte längre ifrån dem; de har vänt om och på nytt gett sig in i striden. Romarna är nu attackerade från alla håll och pressas samman till en stor, kaotisk klump.

Roms kavalleri svek Efter nederlaget vid Trasimenosjön började Rom träna den gigantiska armé som skulle söka upp Hannibal och utplåna hans här en gång för alla. De nyutnämnda konsulerna Gajus Terentius Varro och Lucius Aemilius Paullus lovade sina soldater att misstagen vid Trebia och Trasimeno inte skulle komma att upprepas. Hela åtta legioner tågade ut för att krossa Hannibal.

I slutet av juli 216 f.Kr. fann romarna Hannibal utanför Cannae och slog läger norr om floden Aufidus. Den öppna slätten var emellertid ett farligt ställe att möta Hannibal på eftersom hans överlägsna kavalleri gynnades av terrängen.

Normalt förde Roms två konsuler befälet över varsin armé men eftersom hären vid Cannae var så enorm måste de enligt romersk lag turas om att ha högsta befälet varannan dag. Paullus var skeptisk till att strida intill floden. Han föredrog ett slag bland kullarna runt Cannae där kavalleriet inte skulle få lika stor betydelse. Men den 2 augusti 216 f.Kr. beslöt hans kollega Varro, som hade befälet just den dagen, att strida på slätten. Han var säker på att det romerska kavalleriet kunde hålla Hannibal stången tillräckligt länge för att det enorma romerska infanteriet skulle hinna avgöra slaget.

Hannibal accepterade villigt romarnas inbjudan till ett öppet fältslag och kom ned från kullarna med sina 40.000 fotsoldater och 10.000 ryttare.

De omringade legionerna förblödde På romarnas vänstra flank anfaller det lätta numidiska kavalleriet gång på gång Varros ryttare med kastspjut och försvinner därefter snabbt varje gång konsuln gör klart för motangrepp. Samtidigt har det galliska och spanska kavalleriet omgrupperat sig vid floden efter segern över Paullus. Det galopperar nu tvärs över slätten för att krossa det romerska kavalleriet på den motsatta flanken.

Från höjden vid Cannae ser Varro belåtet på när de romerska infanteristerna stormar fram genom ett jättehål mitt i Hannibals frontlinje. Segern är klar!

Varro vet inte att det romerska kavalleriet på motsatta flanken har utplånats. Plötsligt upptäcker han dammolnet från fiendens kavalleri som kommer i full galopp rakt mot honom. Den skräckslagne konsuln flyr med sina ryttare.

Hannibals numidiska kavalleri tar upp jakten medan de spansk-galliska ryttarna faller det romerska infanteriet i ryggen. Därigenom är åtta legioner omringade. Hannibals taktik har segrat och romarnas totala nederlag är oundvikligt. Dagen går. Hannibals soldater hugger och stöter i flera timmar mot romarna som gömmer sig bakom sina sköldar och försöker bryta igenom muren av segervissa fiender. Hannibal manar sina soldater att fortsätta slakten tills solen går ned över Cannae. Tiotusen romare lyckas fly och 20.000 ger sig. Men de flesta av de romerska soldater som gick ut i strid i gryningen ligger nu döda eller döende på ett par bloddränkta kvadratkilometer slättmark invid floden.

DJÄRVHET Hannibal trodde på sin plan och vågade konfrontera en styrka som var betydligt större än hans egen –och som hade ett infanteri som var mycket bättre utrustat än hans.

Efter segern vid Cannae red Hannibal i triumf in i staden Capua som gick över på hans sida i kriget.

Läs mer ● Adrian Goldsworthy: Cannae, Cassel & Co., 2001 ● Mark Healy: The Battle of Cannae, Osprey Publishing, 1994

Romarna jagade Hannibal överallt

Efter andra puniska kriget hade Hannibal hoppats på en stillsam tillvaro, men den utbredda korruption han upptäckte bland Karthagos ämbetsmän fick honom på andra tankar.

Den forne generalen erhöll statens högsta ämbete och ledde sitt land med stor skicklighet. Hans antikorruptionskampanj sparade in så stora summor till samhället att den väldiga tributen till romarna kunde betalas utan skattehöjningar.

Sju år efter kriget var romarna så oroade över Karthagos blomstrande ekonomi att de krävde att Hannibal skulle utlämnas. Hannibal hade många interna fiender som gärna ville åtlyda romarnas krav och han valde därför att gå i exil.

Under en period var han gäst hos Antiochos III av Syrien men romarna ville till varje pris hämnas på den man som gjort dem så mycket ont och satte press på Antiochos för att få Hannibal utlämnad. Hannibal flydde vidare till kung Prusias I av Bithynien (nu en del av Turkiet) men romarna pressade även Prusias. Hannibal flydde ännu en gång.

Till sist insåg Hannibal att han inte kunde fly för evigt. När romerska lönnmördare var nära att hitta hans gömställe vid Marmarasjön i nuvarande Turkiet år 183 f.Kr. valde den karthagiske fältherren att begå självmord.