Caesar besegrar gallerna

Efter åtta års fälttåg tog Caesar till sist emot gallernas villkorslösa kapitulation.

BRIDGEMAN

CAESAR

besegrar gallerna

Caesars karriär hade avstannat och han hade stora skulder. Generalen behövde framgångar. Med stort självförtroende, enorma ambitioner och överväldigande handlingskraft skulle han erövra Gallien. Han inledde åtta års råa och hänsynslösa fälttåg. Tre avgörande slag ledde till seger. Caesar blev envåldshärskare i Rom.

Romarriket försöker ständigt utvidga imperiets gränser. Veneti Sambre Den ambitiöse aleSia Caesar väljer Gallien Gallien. I området bor dåligt beväpnade folkstammar och det kan hjälpa Ceasar att nå en viktig – och enkel – seger.

Skryt främjade karriären

Caesars fälttåg skildrades främst i hans egna berättelser där han både överdriver sina segrar och bortförklarar sina förluster.

Gaius Julius Caesar var en verklig mästare i att sälja sig själv. Varje år skickade han hem dramatiska rapporter från sina fälttåg så att hela Rom kunde följa med i hur striderna i Gallien fortskred – och inte minst få höra talas om Julius Caesars helt otroliga bedrifter.

I förstahandsskildringen i åtta band Commentarii de bello Gallico – skildringar om fälttågen i Gallien – skriver den romerske fältherren om sig själv i tredje person för att rapporten ska verka mera opartisk. Namnet ”Caesar” förekommer hela 775 gånger i verket. Antalet fiender överdrivs konsekvent för att Caesars segrar ska verka större än de egentligen var. Nederlagen förtigs eller bortförklaras så att generalen alltid själv framstår i bästa dager. På så vis såg Caesar till att folket hemma i Rom inte glömde honom medan han var bortrest. Strategin lyckades – efter fälttåget kunde Caesar ta ett stort kliv uppåt på karriärstegen.

Caesar överdrev rejält i sina berättelser från fälttågen mot Gallien.

Som ung officer passerade Caesar en by på sin väg genom Alperna. När hans vägvisare hånade den ”löjliga lilla hålan” sade Caesar allvarsamt att han hellre skulle vilja vara hövding där än nummer två i världens huvudstad Rom.

Det är den grekiske historikern Plutarchos som återger anekdoten. Han berättar också att Caesar under ett senare fälttåg i Spanien brast i gråt när han läste om Alexander den stores bedrifter. Vännerna frågade varför han grät. Caesar förklarade då att när Alexander hade varit i Caesars ålder hade han hunnit erövra ett otal länder. Själv hade

Caesar inte åstadkommit någonting.

Det var dessa enorma ambitioner som senare drev generalen Caesar till många spektakulära erövringståg i Gallien mellan åren 58 och 50 f.Kr.

Erövring gav stora rikedomar Ett sätt för Caesar att skaffa sig berömmelse var att tillföra nya, inkomstbringande provinser till romarriket. Gallien var ett perfekt mål. Området befolkades av olika stammar som stred mot varandra. Några var allierade med Rom och idkade handel med romerska köpmän. Andra ville inte alls ha med främlingar att göra. Romarna betraktade dem som barbarer, men ingen hade dittills vågat försöka sätta dem på plats.

Caesar tog chansen. Han var 41 år gammal och hade nyss utnämnts till guvernör för Roms besittningar i södra Frankrike, nordligaste Italien och områdena längs Adriatiska havets kust i Slovenien och Kroatien. Med hjälp av pengar hade han tagit sig upp till toppskiktet inom romersk politik men drogs

Invasionen av Germanien, 55 f.Kr. Caesar berättar: ”I detta slag, som våra soldater varit så oroliga inför (fienden var 430.000 till antalet) förlorade vi inte en inför (fienden var 430.000 till antalet) förlorade vi inte en enda man och hade endast ett fåtal sårade.” enda man och hade endast ett fåtal sårade.”

Historikerna säger: Att romarna inte skulle ha förlorat en enda soldat, som Caesar anger, är helt orealistiskt. Men romarna kan mycket väl ha slaktat tiotusentals fiender utan att själva ha lidit några nämnvärda förluster. tiotusentals fiender utan att själva ha lidit några nämnvärda förluster.

Gallerna överrumplade romarnas väloljade krigsmaskineri vid floden Sambre. vid floden Sambre.

SCANPIX/AKG-IMAGES

57 f.Kr.: Caesar vände taktisk tabbe till jordskredsseger

Romarna väljer en dålig lägerplats och ställer inte ut vakter när de ska bygga en förskansning vid floden Sambre. Katastrofen är farligt nära. en förskansning vid floden Sambre. Katastrofen är farligt nära.

Fälttåget mot gallerna är nära att sluta i katastrof år 57 f.Kr. I strid mot all militär logik har Caesar valt att låta uppföra ett läger intill en skog vid floden Sambres strand. Han har inte ens ställt ut vaktposter. Plötsligt rusar galler fram ur sina gömställen bland träden. De stormar fram mot romarna som förvirrade försöker hitta de vapen och hjälmar som de lagt ifrån sig under byggnadsarbetet. Caesar rider oförskräckt omkring på slagfältet för att skaffa sig en överblick över situationen, och han lyckas vända ett hotande nederlag till en förkrossande seger.

Efter slaget går det chockvågor genom regionen. Många folkstammar ber genast om fredsförhandlingar med de till synes oövervinneliga romarna.

DJÄRVHET

ROMARNA håller på att bygga en förskansning. Ingen har sökt igenom skogen intill och inga legionärer håller vakt – en katastrofal taktisk tabbe. Romarnas läger

1

PLÖTSLIGT stormar gallerna fram ur skogsbrynet, korsar den lilla floden och anfaller de komplett överraskade legionärerna.

2

Floden Sambre

nu med stora skulder och behövde verkligen ett militärt projekt som kunde resultera i ett rejält krigsbyte. En militär triumf skulle både trygga hans privatekonomi och ge honom en fast position högst upp i den politiska hierarkin. Dessutom förföljdes han av skandaler och hot om åtal i Rom. Om han återvände till staden som civilperson skulle han ställas inför rätta. Därför drev han – efter kohandel med de båda inflytelserika politikerna Crassus och Pompejus – igenom att han skulle få befälet över provinserna i fem år, inte bara ett år som brukligt var.

Hans ursprungsplan var troligen att starta ett fälttåg mot den rike kung Burebista i Dakien, nuvarande Rumänien. Men Caesar insåg snart att möjligheterna var bättre i väster och när helvetierna, ett folk från våra dagars Schweiz, började utöka sitt territorium, ändrade Caesar sina planer. När en grupp galliska stammar, som var allierade med Rom, år 58 f.Kr. bad Caesar om hjälp med att stoppa helvetierna fick han anledning att provocera fram en drabbning.

Den romerska armén var numerärt underlägsen men betydligt bättre utrustad och disciplinerad. Caesar hade bara sex legioner med totalt knappt 30.000 man till sitt förfogande. Soldaterna var emellertid utrustade med ringbrynjor, hjälmar, sköldar och vapen som bara de rikaste fienderna hade råd till.

Slaget utvecklades till ett blodbad. De flesta av helvetierna dödades eller togs till fånga. Caesar anger inte hur många legionärer som stupade men berättar att det tog tre dagar att begrava de fallna och behandla alla sårade. När Caesar nu befann sig i Gallien tog han tillfället i akt och lät sina män skaffa sig lite stridserfarenhet. Under förevändning att han skulle hjälpa några allierade stammar tänkte han förfölja en grupp germaner som tagit sig in i Gallien.

Germanerna var hemska odjur Först måste fältherren dock få bukt med en plötslig panik som spred sig i det romerska lägret. Det gick vilda rykten om germanernas oerhörda grymheter och legionärerna var inte beredda att strida mot ett gäng monster. Caesar avvärjde krisen på sitt eget oortodoxa vis: Han ställde sig framför officerarna och hotade att marschera mot fienden med endast en lojal legion. Detta sårade stoltheten hos de övriga, som övervann räds-

CAESAR hoppar upp i sadeln och rider modigt från officer till officer för att ge dem personliga instruktioner och uppmuntra soldaterna.

4

Floden Sambre

6

ROMERSKA trupper bryter igenom fiendens linje, tar sig över floden och söker sig fram mot gallernas läger i skogen.

Gallernas läger

3

ANGRIPARNA får en lätt match. Förvirrade romare rusar runt och letar efter sina vapen. Ingen har överblick och gallerna kan enkelt hugga ned de försvarslösa romarna.

5

GALLERNA lyckas tränga ihop romarna så tätt att de får svårt att använda sin vanliga stridstaktik.

GALLERNA i lägret blir totalt överraskade och kan inte stå emot de välutrustade romarna som helt utplånar sin fiende.

7

Floden Sambre

8

UTBRYTARNA vänder tillbaka och angriper gallerna i ryggen. Caesars män segrar och dödar omkring 60.000 galler den här dagen.

lan och anslöt sig till truppen. När slaget ägde rum var romarna överlägsna. Enligt Caesar låg 80.000 döda fiender kvar på slagfältet – troligen en överdriven siffra men en perfekt romersk final på det första året i Gallien. När vintern kom slog fältherrens trupper vinterläger i de erövrade områdena. Detta ingöt ett lugn bland de besegrade stammarna som ålades att leverera förnödenheter till legionärerna. Caesar själv drog till norra Italien där han tog hand om sina övriga administrativa plikter och där han kunde hålla bättre kontakt med Rom. När våren kom återvände han till sina soldater och fortsatte fälttåget.

Under de följande somrarna utökade Caesar sin armé till tio legioner – cirka 50.000 man – och så småningom lade de under sig hela Gallien. Alla ansatser till uppror slogs ned med hård hand. Caesars mål var att göra Gallien till en provins i romarriket och han insåg att detta inte skulle låta sig göras enbart genom militärt våld. Han behövde stöd från lokalbefolkningen. Han slog brutalt ned allt motstånd men belönade också de allierade stammarna. Hans söndra och härska-politik gjorde det svårt för gallerna att bilda en enad front mot den romerska ockupationsmakten.

Sedan han lyckats bringa ett relativt lugn i området koncentrerade sig Caesar på att förbättra sin position i Rom. År 55 f.Kr. var Crassus och Pompejus centralfigurer i huvudstaden. Caesar behövde ett par segrar som gav stora rubriker till hans fördel. Han bestämde sig för att bli den förste romerske fältherre som gick över Rhen och in i Germanien. Hans trogna legioner besegrade först en stor germansk armé som hade korsat floden, och förföljde den sedan över Rhen på en hastigt byggd bro. I Rom talade man om Caesars seger men alla var inte lika förtjusta. Caesar hade brutit en vapenvila för att provocera fram ett slag och senatorn Cato krävde att Caesar skulle utlämnas till germanerna för krigsförbrytelser. Men ingenting kunde stoppa Caesar. Nästa mål var att invadera Britannien, en mytisk ö för tidens romare. Fälttåget var nära att sluta i katastrof eftersom romarna bara lyckades transportera två legioner över kanalen och många av deras skepp krossades i en våldsam storm. Legionärerna var rädda att inte kunna återvända hem. De ägnade lång tid åt att reparera fartygen och hann bara vinna ett mindre slag innan vintern tvingade

56 f.Kr.: Finurlighet krossar gallisk flotta

Krig på öppet hav mot en stam av skickliga sjömän vållar Caesar stora problem. Men med stor uppfinningsrikedom hittar han ett sätt att sätta fiendens flotta fullständigt ur spel.

Folkstammen venetierna från nuvarande Bretagne är skickliga sjömän och svåra att kuva. Det rebelliska folket bor i befästa hamnstäder längst ut på otillgängliga uddar. Varje gång romarna är nära att erövra någon av borgarna från landsidan seglar venetierna bara ut till havs och vidare till någon annan udde för att förskansa sig där.

Caesar är fast besluten att hämnas tillfångatagandet av två romerska officerare som kommit för att skaffa proviant hos stammarna i trakten. Han inser att han måste gå till sjöss för att kunna besegra venetierna.

Generalen låter bygga en flotta av traditionella, romerska krigsfartyg och skickar efter erfarna roddare från den romerska provinsen i södra Frankrike. Venetiernas skepp är helt överlägsna i krig på öppet hav, men Caesars uppfinningsrikedom ror segern i hamn. Den romerska flottan åsamkar venetierna ett katastrofalt nederlag på deras egen hemmaplan. I stort sett alla stridsdugliga män dör, och utan flotta kan de överlevande inte fly. Venetierna blir tvungna att ge upp. För att statuera exempel låter Caesar avrätta stammens äldreråd och säljer alla andra som slavar.

1

VENETIERNA med sina 220 stadiga krigsfartyg är redo att möta den flotta som Caesar i all hast har låtit bygga och bemanna. HÖGRE SKEPP gör att venetierna kan skjuta projektiler ned över de låga romerska skeppen.

HANDLINGSKRAFT

2

VENETIERNA kan navigera mycket exakt med sina tunga segelfartyg på den vidsträckta, stormiga Atlanten.

4

3

ROMARNA använder sin vanliga teknik och rammar fiendens skepp. Men venetiernas fartyg av hårt ekvirke tar ingen skada.

Slaget mot helvetierna, 58 f.Kr. Caesar berättar: ”Det totala antalet helvetier var 368.000. Då det enligt Caesars order hölls folkräkning över dem var de bara 110.000 kvar.”

Historikerna säger: För att visa sin styrka mätte de romerska fältherrarna sina framgångar i spektakulära och till synes exakta sammanställningar över tillfångatagna och döda fiender. Siffrorna är av allt att döma kraftigt överdrivna.

SCANPIX/AKG-IMAGES

dem att återvända till kontinenten. Hemma i Rom talades det mer om att Caesar gått över kanalen än om hans krig i Germanien – trots de ringa framgångarna på ön. Caesar beskrev fälttåget som en storslagen erövring av det mytomspunna landet. Senaten i Rom beslöt att ordna en 20 dagar lång fest för Caesars modiga bedrift.

Gallerna gjorde uppror Året därpå for Caesar ännu en gång över kanalen och fick större framgångar på slagfälten. Ockupationen blev dock inte långvarig på grund av situationen i Gallien. Missnöjet med romarna ökade i de ockuperade områdena. Under vintern 54–53 f.Kr. gjorde belgiska stammar uppror med hjälp från germanerna. En av de mindre, galliska stammarna lyckades omringa en romersk legion i en skog och högg ned de överrumplade romerska legionärerna. Detta var Caesars första stora nederlag. Han svor att han varken skulle raka sig eller klippa sig innan han hade hämnats de döda soldaterna.

De hårt prövade legionärerna gav sig genast i kast med uppgiften. Med viss möda lyckades de slå ned gallernas uppror och under åren som följde genom-förde romarna många hämndaktioner under vilka legionärerna härjade bland de rebelliska stammarna och fick utlopp för all sin frustration. Caesar skrev: ”Alla byar och bondgårdar stacks i brand varhelst man kunde komma åt. Byte samlades in från alla håll, säden användes som föda åt de många hästarna och människorna; mycket av den hade förstörts av regnet ute på åkrarna eftersom den inte hade skördats i tid.

CAESAR beordrar sina män att kasta vassa änterhakar med rep i mot fiendens skepp. Med stor kraft ror romarna bort och sliter därigenom venetiernas komplicerade rigg och segel i trasor. VENETIERNA försöker fly men vinden har mojnat, och utan segel ligger de helt stilla.

5 6

7

ROMARNAS starka roddare hinner snart ikapp venetierna. Romarna bordar fiendeskeppen, dödar alla ombord och förstör flottan.

Romarna var inte vana vid strid på öppet hav och hade svårt att besegra venetierna. svårt att besegra venetierna.

SCANPIX/AKG-IMAGES

Om det hade funnits några som höll sig gömda skulle de säkert ha dött av svält med tiden.”

Så småningom nådde rapporter om Caesars härjningar fram till de hövdingar som till en början varit tillmötesgående och hälsat honom välkommen. Romarna hade inte tänkt lämna Gallien igen. Men slakten på den romerska legionen visade att ockupationsmakten inte var oövervinnelig. På våren 52 f.Kr. distraherades Caesar av politiskt tumult hemma i Rom och hans armé låg i vinterkvarter, utspridd över hela Gallien. Då bröt ännu ett uppror ut.

I staden Cenabum avrättade invånarna traktens romerska köpmän och på kort tid lyckades den unge, galliske adelsmannen Vercingetorix få flera galliska stammar att bilda gemensam front mot romarna. När Caesar fick höra talas om oroligheterna insåg han genast att detta var början till ett omfattande uppror. Generalen skyndade till Gallien och hann fram precis i tid för att kunna slå tillbaka ett angrepp. Men de flesta av hans legionärer låg i vinterkvarter i norra Gallien – på andra sidan rebellerna. Caesar visste att det skulle kosta många soldatliv om han hade beordrat dem att ta sig igenom fiendens linjer. Därför valde han i stället att själv gå norrut.

Caesar korsade fiendens linje För att kunna ta sig fram planerade han en skenmanöver. Först ledde han en liten grupp pålitliga soldater genom ett bergspass och genomförde överraskningsattacker mot flera byar. Som väntat lockade angreppen till sig Vercingetorix. Därefter deklarerade Caesar offentligt att han planerade att återvända med förstärkningar tre dagar senare.

Men i stället red Caesar norrut genom fiendeland, endast omgiven av en mindre kavallerienhet på 400 ryttare. Generalen och hans följe gjorde den farliga resan utan vilopauser och kunde snart ansluta sig till de legioner som låg i vinterkvarter. Därifrån skickade han bud till de övriga legionerna om att de skulle komma till honom.

Caesar hade lyckats lura fienden. Men vägen till seger var fortfarande lång. Till sitt förfogande hade generalen bara cirka 25.000 trötta legionärer och 5.000 man i hjälptrupperna. Armén hade inte haft tid att samla på sig proviant till ett fälttåg. Caesar var dock tvungen att slå till omedelbart för att kunna komma de allierade stammarna till undsättning. Vercingeto-

52 f.Kr.: Belägring befäster segern

Vid den lilla staden Alesia väntar den slutliga uppgörelsen mellan gallerna och Caesar. Med ett byggprojekt av episka mått inhägnar romarna hela staden och vinner en sista seger.

Gallernas uppror under ledaren Vercingetorix är ett hot mot Caesars trupper. Legionärerna är trötta efter hårda slag och långa marscher. Trots det väljer Caesar att förfölja gallerna till staden Alesia för att utkämpa ett sista slag.

Den romerske generalen förfogar över 40.000 legionärer. Nu står de inför Vercingetorix 80.000 krigare inne i staden och en enorm armé av galler som kommer till undsättning utifrån.

Vercingetorix och hans män har förskansat sig vid staden som ligger på en höjd. Ett direkt anfall vore självmord för de numerärt underlägsna romarna. Caesar bestämmer sig för att svälta ut gallerna. Han låter bygga en fyra meter hög och 18 km lång palissad kring staden, med torn var 25 meter, sju läger och 23 fort fördelade längs byggnadsverket. Framför muren anläggs flera rader av spetsade pålar, fällor, nedgrävda metallspjut och tre breda vallgravar med branta sidor. När Caesar inser att gallerna lyckats skicka bud om hjälp utifrån beslutar han att ett liknande försvarsverk ska byggas utanför hans mur.

Det gigantiska byggprojektet säkrar segern åt Caesar och får de övriga gallerna att ge upp och fly. Dagen därpå rider Vercingetorix in i det romerska lägret på sin vackraste häst, sitter av och lägger ned sina vapen vid Caesars fötter. Den romerske generalen har lyckats uppfylla sitt mål och förvandlat Gallien till en romersk provins.

ENVISHET

6

FÖRSTÄRKNINGAR utifrån angriper den yttersta romerska muren på ett svagt bemannat ställe.

CAESARS soldater kommer till den galliska staden Alesia som ligger på en höjd.

1

Alesia

2

GALLERHÄREN i staden omfattar 80.000 man och kan krossa Caesars armé i en direkt konfrontation. CAESAR beslutar belägra staden och låter bygga en 18 km lång mur, vallgravar och fällor.

3

Alesia

rix kände till Caesars dilemma och tänkte utnyttja situationen: han hade studerat Caesar fälttåg och sett att romarnas svaghet var deras oskyddade försörjningslinjer. Hans strategi blev därför att undvika direkt konfrontation tills fienden började få ont om mat. Gallerna brände sina byar och åkrar så att inget skulle falla i legionärernas händer.

Caesar agerade snabbt. Han belägrade genast staden Avaricum och när de stridslystna legionärerna intog den fick de fria tyglar. ”Det var inte någon av våra soldater som tänkte på plundring; de befann sig i ett sådant rus, både över morden i Cenabum och på grund av belägringens strapatser, att de inte skonade vare sig gamla eller kvinnor eller barn. Av hela befolkningen, som varit cirka 40.000, undslapp knappt 800 till Vercingetorix läger”, förklarar Caesar i sina skildringar.

En tid senare vann Caesar den slutgiltiga segern vid Alesia. Gallien blev därigenom en del av romarriket.

Därmed slutade de blodiga fälttågen som kostat över en miljon galler livet och gjort ungefär lika många till slavar. I Rom pratade alla om Caesar som blivit en rik man tack vare stora krigsbyten. Hans soldater hade också gjort stora förtjänster på plundringarna. Deras stärkta lojalitet fick Caesar god nytta av i Rom, där hans fiender väntade. Med orden ”tärningen är kastad” inledde han år 49 f.Kr. det inbördeskrig som skulle göra honom till envåldshärskare i Rom.

Slaget vid Gergovia, 52 f.Kr. Caesar berättar: ”Då Marcus Petronius män försökte komma honom till undsättning, ropade han: 'Det nyttar inte att ni honom till undsättning, ropade han: 'Det nyttar inte att ni försöker rädda mig. Jag har redan mist mycket blod.' Han föll, för kämpande in i det sista. Hans död blev soldaternas räddning.”

Historikerna säger: Målande beskriver Caesar legionärernas kampvilja, hjältemod och självuppoffringar. Romarna förlorade faktiskt slaget vid Gergovia, men det tonas ned kraftigt av generalen. Gergovia, men det tonas ned kraftigt av generalen.

Läs mer ● Goldsworthy, Adrian: Caesar, en biografi, Historiska Media, 2009 ● Fuller, J F C: Julius Caesar: mannen, soldaten, tyrannen, Lind & Co, 2008 ● Julius Caesar, Inbördeskriget, Norstedts, 2007

FÅNGADE i sin egen stad försöker gallerna upprepade gånger bryta sig igenom romarnas jättelika försvarsverk.

5

Alesia

7

CAESAR skickar ut soldater genom en port i muren. De anfaller de tillskyndande gallerna och blodbadet börjar. Gallerna flyr i panik och snart faller det sista motståndet.

4

JÄTTEMUREN kompletteras med en ännu längre mur som ska skydda romarna mot galliska förstärkningar utifrån.

Genom segern vid Alesia hade Caesar besegrat gallerna – och tryggat sin egen karriär.

BRIDGEMAN