EN AVHOPPAD RYSK SOLDAT OM PUTINS KRIG MOT UKRAINA

Pavel Filatiev är fallskärmsjägare i den ryska armén när invasionen av Ukraina inleds, och deltar i attacken mot staden Cherson. Efter två månader blir Pavel skadad och evakuerad. Han återvänder till Ryssland, trött på det orättfärdiga kriget – där soldaterna bara är marionettdockor, som har att välja mellan att strida eller kastas i fängelse. För att avslöja missförhållandena inom den ryska krigsmaskinen offrar han allt. På nätet publicerar han sin dagbok från kriget, där han går till rasande angrepp på landets korrupta ledarskikt och den ryska militärens hemlighetsmakeri. Han vill stanna i Ryssland, men uppmanas att fly utomlands. Här följer ett utdrag från dagboken om Pavels sista dagar i kriget.

Nu ska jag berätta om mina upplevelser av det här kriget och hur jag hamnade i det från första början. Jag är medveten om konsekvenserna som väntar mig efter att ha berättat om min tjänstgöring, men att dölja sanningen innebär bara att förlusterna i kriget kommer att bli ännu större.

7 mars

Min granatkastarservis skickas till ställningar precis bredvid mitt 6:e kompani. Vi kommer dit och är där över natten. Jag träffar mina gamla kamrater, en sergeant säger att de inte är så många i hans pluton längre, de har förlorat fyra man nära Nikolajev. Utan att tveka säger jag att jag vill ansluta mig till hans pluton i mitt gamla kompani, det känns som om granatkastarbatteriet suttit vid sidlinjen hela tiden.

Ett kort tag senare börjar det bli förluster även hos granatkastarna, över hälften av soldaterna såras. Sedan fortsätter det i över en månad, det är samma sak varenda dag utan undantag. Vi gräver ner oss, vi blir beskjutna av artilleri, vårt artilleri skjuter tillbaka. Vi ser inte ens till vårt eget stridsflyg. Vi håller våra ställningar i skyttevärnen vid frontlinjen. Vi kan inte tvätta oss, äta eller sova ordentligt. Alla får skägg och är täckta av smuts. Uniformen och kängorna börjar gå sönder.

Vi ser inte till någon från vår egen ledning. Det går rykten om att soldater vägrar åka till kriget och att vi ska få 5 miljoner rubel var när vi kommer tillbaka, att vi snart har segrat, att vi har gigantiska förluster och att NATO har satt in trupp mot oss. Dollarn ska tydligen stå i 150 rubel. Priset på socker ska ha tredubblats.

Det finns fan inget annat att äta än fältransoner, de säger till oss gång på gång att en dygnspåse ska räcka i två dygn. Sedan säger de att divisionen har slut på fältransoner. Efter ett tag är det någon smart snubbe i ledningen som kommer på idén att upprätta fältkök precis bakom våra ställningar och hittar frivilliga kockar. På grund av det här fältköket ökar artilleribeskjutningen. Sedan söker de frivilliga kockar från vårt kompani, de som tidigare anmält sig som frivilliga vägrar, skiten de hade fått att laga till var knappt ätbar. De flesta av oss äter inget av det.

Nu får vi information om att vi kommer att få betalt för varje dödad ukrainsk soldat eller för varje fordon som slås ut. Det var ju precis så rebellerna i Tjetjenien hade gjort förut. Det var ingen av de smarta snubbarna i ledningen som hade funderat på att förbjuda förflyttning av utrustning och fordon på dagtid, vilket bara innebar mer artilleribeskjutning av oss. Fiendens drönare kunde se vart våra fordon var på väg, så efter

Fördigsomvillvara frisk,lyckligochfri!

Crescent

ELina 7 vxl 19 995:(El-cykel)

Ord.p. 21 995:-

MASSORAV BEGAGNADECYKLAR I BUTIKEN! ALLTID

Tävla om boken av Frida Ronge

Skog & Trädgår d AB