Intervjun: Elaine Eksvärd

Elaine Eksvärd:

”Äntligen kan jag förstå mig själv”

Retorikern och författaren Elaine Eksvärd utbildar oss i den ädla konsten att snacka snyggt i vardagen. Själv har hon i hela livet, utan att veta om det, kämpat med en dold adhddiagnos, som lett till tvära kast och kommunikativa missöden. Och hon blir vansinnig på folk som inte tar ställning för utsatta barn.

Av Carolina Chreisti Eriksson Foto Linus Rosengård

Elaine är VD för den egna retorikbyrån Snacka snyggt, och har nått stora framgångar både som föreläsare och utbildare i presentationsteknik och som författare. Många av oss har också sett henne komma med praktiska tips för snyggare vardagssnack i Nyhetsmorgon i TV4, där hon är en stående gäst.

Och den som har träffat Elaine, eller sett henne live eller på tv, kan nog vittna om att hon är som ett kraftpaket. Full av energi, bubblande humor, befriande självdistans, avväpnande öppenhet och slagkraftiga kommentarer.

Men det som alla inte känner till är att hon mitt i julruschen genomgick en omfattande utredning för en adhd-diagnos. När resultatet till slut kom och visade att hon har en medelsvår adhd, så föll mycket på plats menar Elaine. Hon förstår – och förlåter – plötsligt sig själv bättre och har fått förklaringar hon letat efter, länge. – Det var som att få glasögon när jag tog adhd-medicin för första gången, jag insåg att saker som varit en besvärlig del av mig själv har varit adhd. Jag har fått omvärdera min personlighet efter detta, berättar hon öppenhjärtigt.

Framgångsrik trots, inte tack vare Elaine är dock noga med att understryka att hon inte blivit framgångsrik för att hennes diagnos skulle innebära ”en superkraft”, som en del brukar beskriva adhd. För där håller inte Elaine med, utan kallar adhd för en funktionsnedsättning, i alla fall för hennes egen del. – Jag har inte kommit så långt som jag gjort, tack vare adhd, utan trots den. Jag undrar snarare: Vad hade jag kunnat åstadkomma utan den? Även om jag är nöjd med det jag har åstadkommit, reflekterar hon, medan hon dricker lite av sin cappucino och skrattar till på förslaget att hon kanske hade blivit statsminister då?

Men så blir hon lite allvarligare. – Jag hade kanske, till exempel, kunnat åstadkomma ännu mer för ”Tre ska bli noll” om jag inte hade fått sådana jäkla utbrott på folk, vilket jag kunde få tidigare på sådana som inte kämpar för barns bästa.

Elaine syftar på sitt hjärteprojekt; den ideella föreningen som kämpar för att förhindra sexuella övergrepp på barn. Ett område som hon, dessvärre, har alltför god kännedom om personligen.

Barndom kantad av övergrepp Elaine växte upp i stockholmsförorten Bredäng, mestadels med sin mamma. Uppväxten präglades av otrygghet efter att hennes föräldrar separerat. När Elaine bodde hos sin pappa på helgerna utsatte han henne för övergrepp. I självbiografiska boken ”Medan han lever”, berättade hon om detta trauma som under lång tid kom att prägla och påverka även hennes vuxenliv. Så pass att hennes egen relation till maken Gustav fått ta stryk genom åren. – Jag blev sexuellt utnyttjad från att jag var två till tio år gammal. Och många som varit utsatta för sexuella övergrepp kan få adhdliknande symtom, fast det egentligen handlar om posttraumatisk stress, berättar Elaine.

Hon förklarar att det beror på att dessa personer under så lång tid levt under stress och blivit såväl fysiskt som psykiskt misshandlade och våldtagna. – Många blir feldiagnosticerade med adhd, när de egentligen behöver traumaterapi.

Elaine började själv gå i just traumaterapi under hösten 2021. Men i samma veva frågade hennes barndomsvänner om hon inte borde göra en adhd-utredning också? Varpå Elaine, med sin bakgrundskunskap, utbrast: ”Nej nej, det är bara så man tror att det är.”

Elaine själv hade aldrig ens reflekterat över att hon skulle kunna ha adhd. Men vännernas kommentarer sådde ett frö i henne. Sagt och gjort så inledde hon en utredning. – Man kan ha adhd latent, genetiskt. Men har man haft en dålig uppväxt så kan det visst trigga i gång det.

Och det visade sig alltså, med facit i hand, att Elaine lidit av både posttraumatisk stress och medelsvår adhd. ”Inte den bästa cocktailen ur ett retoriskt perspektiv”, som Elaine själv beskriver de utbrott hon fått tidigare.

ELAINE EKSVÄRD

Ålder: 40 år. Familj: Mannen Gustav, 45, barnen Matheo, 9, Evelyn, 6, Pascal, 4 år. Bor: I en villa söder om Stockholm. Gör: VD på retorikbyrån Snacka snyggt. Grundare av Tre ska bli noll. Författare och föreläsare. Aktuell: Med boken ”Snacka snyggare – den stora boken om vardagsretorik”, som är uppföljare till bästsäljaren ”Snacka snyggt”. Med Snacka snyggtpodden och med en ny barnbok under 2022: ”Trollkarlen Tyst och skärmzombisarna”. – Det är en bra bok att läsa för både barn och föräldrar i samband med att barnet får mobiltelefon.

Elaine understryker att hon fick en utredning så pass snabbt för att hon kunde betala för den själv. Att möjligheten att få hjälp för sin adhd därmed riskerar att bli ännu en klassfråga, är något hon ogillar. skarpt.

”Jag har fått omvärdera min personlighet.”

”Alla borde ha mer civilkurage, både på nätet och i verkligheten.”

Fem saker som får mig att må bra!

1TID MED FAMILJEN. Vi har inte hängt så mycket ihop, för jag har inte orkat. Men nu gillar jag att vara med och se en familjefilm alla fem. Eller när vi sitter vid matbordet och alla är nöjda och blodsockret är stabilt hos alla.

2MIN TRÄNING. Jag tränar både styrka och kondition med en PT sedan 2008. Nu tränar jag lite lättare än tidigare, för att jag ska göra passet varje dag.

3ATT PARKERA MIN MOBIL I EN LÅDA. Där ligger den från att jag kommer hem från jobbet tills jag vaknar morgonen efter. Jag har haft mobilparkering som nyårslöfte i många år, men aldrig klarat av det. För mobilen ger ju ett enormt dopaminpåslag. Men nu kan jag det och jag känner mig som en liten buddha!

4TID FÖR MIG SJÄLV. Den där stunden på kvällen när jag reflekterar över dagen som gått, läser en bok eller skriver dagbok. Jag har börjat läsa nu när inte mobilen tar min uppmärksamhet. Jag har läst ut två böcker på fyra dagar, för att jag kan fokusera nu.

5MIN ADHD-MEDICIN. Som möjliggör ett strukturerat liv.

Elaine parkerar mobiltelefonen i en låda när hon kommer hem från jobbet – och har hittat tid för att läsa böcker nu när mobilen inte stör längre.

Elaine om…...

Offentliga utbrott

– När jag har skällt ut någon så har jag haft rätt i sak, men fel i uttryck. Och vissa personer har förtjänat det, tycker jag. Men enligt mig finns det ingen reaktion som är för hysterisk eller vansinnig när det gäller våldtagna barn. Alla borde ha lite mer civilkurage både på nätet och i verkligheten kan jag tycka. För man blir lätt ”den bråkiga”, och det är ensamt och tungt. Jag har fått höra att jag var en del av ”cancelkulturen” efter me too till exempel. Och det har lett till en lång förlåtturné för min del. Men jag kommer aldrig skylla på adhd. Jag tar mitt ansvar. Och nu kan jag ta fajter mer sansat än innan. Jag vill egentligen inte bråka alls utan inspirera folk att skydda barn från övergrepp. Att kallprata

– Jag har sagt till mig själv nu att jag ska sluta umgås med ”väder och vind-människor”, för jag kan inte kallprata. Det är ingen medicin i världen som kommer hjälpa mig med det. Jag trodde jag var introvert – men jag inser att det är jag inte alls, för jag älskar att umgås med personer som jag slipper kallprata med. Och innan jag träffar vänner och tar en AW eller så, behöver jag först umgås med min familj. Mobil- och teknikhets

– Vi ger våra barn mobiltelefoner, och vi ger dem cyklar. Men vi ger dem inte de digitala motsvarigheterna till en hjälm, ringklocka och trafikregler när det gäller mobilen. Och jag vill inspirera föräldrar till att ge sina barn detta. För den första porrexponeringen bland killar sker nu i snitt vid åtta års ålder – och det är grov porr vi pratar om, regelrätta våldtäkter. Och jag vägrar att mina pojkar ska bli förövare för att de exponerats för porr och får sin första sexualundervisning via nätet. Det sker också mycket övergrepp på nätet, där barn utpressas att skicka nakenbilder på sig själva av vuxna som utger sig för att vara jämnåriga. Det enda brottet föräldrarna gjort i dessa fall är att inte vara närvarande. Vi föräldrar behöver vara där på nätet med dem och hålla koll. Men många tar mobilen och datorn för en barnvakt, och det som skrämmer mig lika mycket som pedofiler är naiva föräldrar. Medan vi föräldrar som är restriktiva med skärmar ofta kallas dinosaurier, för att ”man måste hänga med i tekniken”. Men jag tror att mobilen är framtidens cigaretter och att våra barn när de blir stora kommer fråga: Hur kunde ni ge oss mobiler så tidigt när de är så beroendeframkallande? V anor och beteenden som hon själv definierat som ”brasilianskt temperament”, ”effektiv” och ”livsnjutare” omkullkastades av psykologen som sa ”nej, du har adhd – och din effektivitet är hyperaktivitet.”

Kanske började symtomen ge sig till känna redan i barndomen, utan att någon förstod. Som liten var hon disträ och drömmande med problem att klara av de ”tråkiga ämnena” i skolan. – Vi kvinnor får ofta vår diagnos senare än män. Vi klättrar inte på väggarna som barn och hörs mycket, utan kan vara mer drömmande. Och hyperaktiviteten kan ta sig uttryck på andra sätt genom att – som jag – städa och inte kunna sitta still. Men utan att störa någon annan, för vi har ju våra normer om att flickor ska vara duktiga.

I tonåren började hon få väldiga vredesutbrott; hon blev den kaxiga tjejen som tog konflikter, och som klasskompisarna tog hjälp av när det blev bråk. – Ända tills några killar som var riktiga mobbare tryckte ner mig i skorna. Jag fick till slut byta skola och då blev det bra, berättar Elaine.

Tagit fajter i sociala medier Även i vuxen ålder känner Elaine att hon ibland kan ha utnyttjats i fajter på sociala medier, där hon tagit strider som egentligen inte varit hennes. Hon beskriver det som att det räckt med att någon tänt en tändsticka, och hon som alltid haft en raket redo inom sig, har sedan avfyrat den. – Folk har tipsat om galna uttalanden som ligger nära mitt barndomstrauma och jag har inte kunnat hejda mig utan har replikerat i affekt. Jag har dock de senaste åren lärt mig att sansa mig och inte gå in i sånt.

Och nu, med medicineringen, kan hon sansa sig utan ansträngning. – Jag vet inte om det är inbillning men det blev som ett slags ”myrornas krig” framme i pannloben när jag tog medicinen första gången; som ett blodflöde som jag kunde känna av, säger Elaine och drar med ett finger över pannan.

Fast känslan var behaglig, hon var tillfreds. Och så kändes det som att hon fick ett slags lasersikte på omgivningen. – Plötsligt kunde jag titta på en lampa och tänka att ”det är en lampa”, utan att det rusade femtio andra tankar i huvudet samtidigt. Min mentala radio har ju alltid varit på innan, jag har inte vetat hur det är att inte tänka.

Hon som jämt ältat gamla relationer och groll, brukat ringa vänner för att lindra sin tristess, som impuls-shoppat, och ”säkert har 100 blusar hemma”. Som alltid duckat allt administrativt, alla tråkiga kuvert med fönster och hatat att följa instruktioner. Hon som tidigare alltid sett sig som effektiv när hon börjat dammsuga eller stå upp och äta middag när hon haft besök hemma. Nu kan hon göra de tråkiga men nödvändiga sysslorna utan problem. Och motstå ännu en blus i butiken. – Det är som att tröskeln för allt tråkigt har försvunnit. Jag känner mig inte uttråkad som jag gjort tidigare – jag som fick en åtta av nio på skalan för hyperaktivitet i utredningen.

Impulsivitet, uppmärksamhet och hyperaktivitet är drag som mäts i en utredning för adhd. Och Elaines liv har gjort några minst sagt impulsiva och tvära svängar och nitar.

Från pingstvän till droger I 20-årsåldern var hon en hängiven pingstvän under cirka tre år, med hyperfokus på att läsa bibeln och till och med leva i celibat. Frikyrkligheten var ett impulsbeslut, enligt Elaine själv.

Direkt efter den fromma perioden som pingstvän gjorde hon en tvär gir: – Jag tröttnade på det präktiga pingstlivet och drog till Barcelona och testade droger. Jag skulle egentligen ta min magisterexamen i retorik på distans, men det var så jäkla tråkigt, säger Elaine med ett självironiskt skratt och förklarar att hon i stället ”blev hemmafru till en kriminell kille”, som tog kokain och länsade butiker på nätterna.

Elaine testade amfetamin, som hon hört skulle vara en partydrog. Men fick rakt motsatt effekt – hon blev lugn och fokuserad. – Medicinen jag tar nu liknar amfetamin rent kemiskt, men är inte samma sak, och jag har förstås en låg och korrekt utmätt dos.

Varje kapitel i nya boken ”Snacka snyggare” inleds med olika missöden som Elaine själv upplevt. Men när boken skrevs hade hon inte fått sin diagnos än. – Idag förstår jag att ”oj, vad många adhdrelaterade missöden jag har haft kommunikativt!”. Som när jag bad min granne dra åt helvete, för att han fotat på vår tomt utan att ha bett om lov. Jag kanske hade rätt i sak, men helt fel i uttryck. Jag skämdes i ett helt år efteråt, och fortfarande. Men jag bad om förlåtelse och han förlät mig tack och lov.

Högfungerande på jobbet På jobbet har Elaine fungerat som bäst. Där har hon haft hyperfokus – för att hon tycker det hon gör är så intressant. – Det är min stora passion att utveckla folks presentationsteknik och kommunikation. Men allt i livet kan ju inte vara intressant. Tack och lov har jag ett jobb som är det, säger hon.

I familjelivet har det varit svårare.

Hur har utmaningarna sett ut? – Mitt sociala batteri tar slut snabbt. I och med mina barndomstrauman har jag svårt att sätta gränser. Och så har jag tre väldigt extroverta barn, som helst skulle vilja ha huset fullt av gäster och vänner jämt. Jag brukar gå dem till mötes, men sedan har jag behövt lägga mig en timme och vila, för hjärnan kokar över annars.

Maken Gustav har fått dra ett jättestort 

Elaine Eksvärds mål är att må som hon gör idag – men helst utan medicinen.

”Jag kan inte bara äta en glass – jag äter sex.”

lass i vardagen genom åren, berättar Elaine och ger exempel på hur hon under en vanlig middag med familjen brukat resa sig helt sonika från bordet när det blivit för högljutt. – Jag har behövt gå in i ett mörkt rum, stänga dörren och sätta på en tv-serie ibland, bara för att lugna alla intryck till hjärnan.

Evelyn, som är sex år, har också en ovanlig funktionsvariation, Williams syndrom.

Hur ser en vanlig dag ut? – Evelyn behöver struktur i vardagen och en viss tid på dagen behöver hon ta medicin för problem med sköldkörteln, något som många med Williams har. Och det har Gustav alltid skött, för jag har inte kunnat hålla reda på sådana rutiner.

Evelyn behöver också att man på morgonen går igenom exakt hur dagen kommer att se ut och vad som kommer att hända. ”Först gör vi det här, sedan det, och sist det här”. – Hon älskar att åka kollektivtrafik. Så en vanlig lördag för oss kan bestå av att åka buss, tunnelbana och sedan pendeltåg. Det är som Gröna Lund för henne, säger Elaine leende.

Men Evelyns behov av struktur har ibland krockat med Elaines egna utmaningar, med svårigheter att ha framförhållning och planera. – Nu är jag närvarande med mina barn på ett annat sätt, jag kan sitta och titta på dem och bara njuta av att få vara med dem. Det känns på ett sätt som om jag missat deras barndom och att jag nu har räddat min närvaro med dem. Men det fina är ju att de har mycket av sin barndom kvar.

Gustav verkar vara en annan personlighetstyp än du. Hur viktigt är det? – Han är mer av en introvert, tänkande person. Vi kan nog aldrig uppleva den passion som två personer med adhd kan ihop. Men den sortens passion är också som ett tomtebloss som brinner av, jag tror att vi hade skilt oss på en vecka eller så om han också haft adhd.

Gustav fanns vid Elaines sida när psykologen skulle gå igenom resultatet av adhd- utredningen. Han frågade då hur de skulle planera livet framöver, varpå psykologen svarade: – Elaine har en funktionsnedsättning, hon kan inte planera. Du kommer få skapa en struktur av rutor med sysslor, och så sätter du Elaine i en ruta. Det är inte att hunsa, det är att vägleda. Så sade hon och det var så jäkla skönt, för jag är ju inte lat – men jag är dålig på att strukturera och prioritera. Även om det går bättre nu.

Vad är din nyckel till välmående? – Jag behöver ta min medicin väldigt tidigt på morgonen för att den ska hinna gå ur kroppen tills jag lägger mig på kvällen, så att jag kan somna. Så numera går jag upp klockan sex och tränar en halvtimme i vårt gym på bottenvåningen. Och jag är noga med att sova åtta timmar per natt. Jag måste vara en jädra hurtbulle helt enkelt, sådana som jag hatar, skrattar Elaine ironiskt, men tillägger att hon behöver den rutinen för att få ett fungerande liv.

Och så har hon börjat dansa afrobeat, en motionsform som verkligen kräver hyperfokus för att kunna följa med i stegen.

Äter du något särskilt för att må bra, eller väljer bort något? – Jag utesluter socker, gluten och mjölk, då det inte är bra för en adhd-hjärna har jag lärt mig. Antiinflammatorisk kost är visst detsamma som adhd-anpassad kost. Likaså undviker jag kaffe. Jag älskar egentligen socker men det går inte, för jag kan inte äta bara en glass, jag äter sex. Så framöver kommer jag inte äta socker för att vara sällskaplig med någon annan, jag vill inte utsätta min hjärna för det. Det beror på att hjärnorna hos oss med adhd har brist på dopamin och dras till saker som socker, sex, droger och alkohol men också träning – fast där kommer belöningen inte lika snabbt. Och det sägs att obehandlad adhd är förknippad med 13 års kortare livstid, just på grund av detta. Risken för självmord är också högre då.

Hon lägger också till kosttillskott som ska vara extra bra för personer med adhd: magnesium, omega-3 och rosenrot.

Mål att bli medicinfri Med hjälp av medicin har Elaine nu förmågan att skapa det liv som hennes hjärna behöver. Men målet på sikt är att bli medicinfri. – Jag vill kunna må så här hela tiden, men inte äta medicin hela livet. Den ger mig förutsättningar att ändra på min livsstil idag. Med hjälp av den kan jag kvällen innan förbereda mig och lägga fram träningskläder och fixa en playlist i gymmet till morgonen efter. Förhoppningsvis kan jag sluta med den om ett år, för jag vill aldrig mer ha det liv jag hade innan. Om det är så här jag får det av att leva ett strukturerat liv så vill jag leva så resten av mitt liv.

Skönhet kommer inifrån!

Huden är kroppens största organ – så det är väl ingen överraskning att den påverkas av hur vi lever – sover och stressar, äter och dricker. Förutom av hur vi tar hand om den från utsidan, naturligtvis.

Vad du kanske inte visste är att huden också är kroppens största organ. Runt fyra-fem kilo väger vår hudkostym, och från den tar även håret och naglarna sin näring.

Såhär års exponerar vi hud som annars gömmer sig under lager av kläder. Och – det är sant, det som mamma alltid sa, att skönheten kommer inifrån!