Karl för sin katt by Daniel Åberg

Karl för sin katt Gösta Knutsson som vi inte minns honom © 2008 Författaren och Uppsala Publishing House AB Adress: Uppsala Publishing House, Box 2070, 750 02 Uppsala Tel 018-55 50 80, Fax 018-55 50 81 e-post: info@uppsala-publishing.se, www.uppsala-publishing.se Omslag: Daniel Åberg Omslagsbild: Erna Knutsson Redaktör: Kajsa Forsberg Lindroth Upplaga: 1:1 ISBN: 978-91-7005-364-1 Tryckeri: Kristianstads boktryckeri, Kristianstad 2008 Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Innehåll Inledning .............................................................7

Till Uppsala ..................................................29 Karriär i studentvärlden ..................... 30

Mannen som var en era ..... 8

Redaktör för studenttidningen Ergo.30

Att roa och bilda så det blir njutbart .9

Bollhusmötet ......................................... 36

Kanske lite för bred . ...............................9

Radion ................................................................38 Personligheten ..................................... 12

Idésprutan och Uppsala-promotorn.38

Utstrålningen och temperamentet .13

Barnprogrammen ................................ 40

Lekfullheten och förmågan att samtala med barn ................................ 14

En eventuell framtid inom radion? . 43

Radiomannen ........................................ 15

Allt djärvare programidéer ............... 50

Politik och ställningstaganden . ...... 17 Folkbildaren ........................................... 19 Arbetsmyran och marknadsföraren .20 Djurvännen ............................................ 20 Livsnjutaren . .......................................... 21

Som liten .......................................................23 Lillebror . .................................................. 24 Bokmal ..................................................... 26 Tidningsmakaren ................................. 27 Skolan . ..................................................... 27

Sveriges första frågesportprogram .44 Direktsänt . .............................................. 51 Musiken ................................................... 54

Författaren ................................................56 Kvalitet trots kvantitet? ...................... 57 Pelle Svanslös ........................................ 59 Flera barnböcker .................................. 67 Mycket av det verkliga livet i böckerna ................................................. 72 Översättaren .......................................... 72 3

Erna och ett nytt liv .....................74

Erna om Gösta ...................................98

Hemma-hos och familjeliv . .............. 77

Det första mötet ................................... 98 Frågesporterna ...................................101

Stadgad ............................................................78

Barnprogrammen ..............................102

Flit och hemmaliv ................................ 78

Författandet .........................................103

Seriemagasinsredaktör ...................... 79

Fritid. Äktenskap och resor .............104

Husköp ..................................................... 81 Resor, arbete – och skatter .............. 82 Umgängesliv som blir till Uppsalareklam ...................................... 84 Fortfarande orädd och olydig . ........ 84 TV ............................................................... 85

Vem är vem i Pelle Svanslös .....................................108 Göstas liv i årtal

............................110

Gösta Knutsson i 60-talsrevoltens tid . ............................ 86

Banta med Gösta ............................112

Den sista tiden ....................................89

Källor

Vad var det Gösta Knutsson aldrig skrev? ........................................... 90

Böcker . ...................................................113 Egna böcker ........................................113

En sista USA-resa .................................. 91

Artiklar (citerade) ...............................116

Sjukdomen tar över ............................. 92

Otryckt material . ................................119

.................................................................113

I runorna .................................................. 92

Tack till Arvet – vad lever vidare? .95 Arketyperna i arbete ute i skolorna .96 Pelles fortsatta liv i Uppsala . ............ 96

...........................................................120

Inledning G

östa Knutsson var en välkänd radioröst och barnboksförfattare under mitten av 1900-talet. Men vem var han egentligen? För att lämna plats åt hans egen personlighet har jag låtit honom själv och samtida röster komma till tals. Jag har också fått väsentliga bidrag från Erna Knutsson, änka efter Gösta. Min förhoppning är att läsaren ska känna en aning av direktsändningsmänniskan Gösta Knutsson. Det är så han framstår för mig: spontan, nyfiken och med stor vilja att delge och lyssna. I rak kommunikation, utan manus och helst i direktsändning. Gösta Knutsson hade en trogen publik från debuten i mitten av 30-talet och fram till sin död 1973. Den populariteten är mycket begriplig. ”Det opretentiösa är vilsamt”, som någon skrev angående Gösta. Inte minst är det så i vår tid. När jakten på berömmelse för berömmelsens skull är så intensiv är det behagligt att lyssna till en röst som först och främst vill kommunicera. Jag börjar med att låta pressröster beskriva Göstas personlighet. I slutet ger Erna sin bild. Däremellan ligger den mer kronologiska historien om Gösta Knutsson. Med hopp om nöjsam läsning, Unn Torell 5

Mannen som var en era G

östa Knutsson är mest känd som författare till böckerna om Pelle Svanslös. Många minns också hans radioprogram med den knarriga, lite nasala, lugnt tillbakalutade rösten. Magister Knutsson kallades han ofta, eftersom det var så han gjorde entré för den stora publiken. Det var också så man vanligen såg honom, i rollen som trygg-sävlig programledare i frågesporter. Under många år, från mitten av 1930-talet fram till början av 1970-talet, var han med i radio i otaliga sammanhang, i TV och han skrev ständigt nya böcker. Ändå levde bilden av ”magister” eller ”farbror” Knutsson vidare och har nu överlevt honom med trettiofem år. Det är en endimensionell bild av någon som skapat några av svensk barnlitteraturs mest kända karaktärer, som gjort pionjärinsatser inom radion och som alltid visade stort civilkurage. Till Gösta Knutssons mindre kända sidor hör hans tydliga och absoluta avståndstagande från såväl nazismen som rasåtskillnadspolitiken under det tidiga 40-talet, hans fortsatta kontinuerliga ställningstagande mot olika typer av diskriminering och hans glada häcklande av alla typer av uppblåsthet. 6

Att roa och bilda så det blir njutbart När Gösta Knutsson gjorde entré i radiovärlden var den uttalade uppgiften för Sveriges Radios nöjesavdelning att på samma gång roa och bilda. Att roa utan att i grunden ha någon form av bildande syfte var uteslutet. Ambitionen resulterade ofta i program med tydligt haltande innehåll. En av Gösta Knutssons främsta insatser var att han just förmådde balansera dessa två målsättningar i en tilltalande blandning. Samma typ av insats gjorde han inom barnradion och senare inom barnlitteraturen. Med bibehållen vuxenhet mötte han barnen på samma våglängd, med respekt, humor och lyhördhet och utan tillkämpad barnslighet i tilltalet.

Kanske lite för bred Gösta Knutsson var en föregångare på många områden. Varför är det då som skolmagistern farbror Gösta hans bild har frysts? Kanske är det för att han själv från början odlade den bilden (och han var en god marknadsförare). Troligen har det också att göra med att han mellan 1938 och 1973 hann leda ungefär 5 000 frågesporter. Kanske beror det också på att han inte gjorde så mycket väsen av allt det andra han gjorde. Sina ställningstaganden levererade han med samma avspända självklarhet som sina ordlekar och tankenötter. Kanske är det därför vi numera minns honom främst som mysfarbror?

Gösta Knutsson hade en stark närvaro i allt han gjorde. Han tyckte om känslan av samtal med publiken och ville helst arbeta i direktsändning. Foto: Klaus Møller.

Men vi får inte glömma att han med sina böcker om Pelle Svanslös skapat arketyper i världsklass när det gäller barnlitteratur. Inte heller att han redan som studenttidningsredaktör på 40-talet registrerades på Säpos lista över säkerhetsrisker, på grund av sin kritik av nazismen, och sedan fick sparken från tidningen. Det är också viktigt att komma ihåg hur han med avspänd mediabegåvning grep sig an att nydana radion och locka en helt ny publik att bänka sig framför apparaterna. 8

Möjligen var han lite för bred i sina ämnesval för att man skulle överblicka hans insatser på alla områden. Möjligen spelar det också roll att han producerade så mycket (kvantitet som förväntad motsats till kvalitet). Troligen var han också för generös med intervjuer i pressen och kanske bjöd han själv på för många humoristiska beskrivningar av sin person.

Personligheten G

östa Knutsson var en man med breda intressen och hög, vad vi idag kallar EQ (emotionell intelligens). Ofta skriver man om honom att han kunde tala med bönder på böndernas sätt och med lärde män på latin och få har nog levt upp till de orden bättre än Gösta Knutsson. Han kunde också prata med barn på ett ovanligt lyhört sätt. Till detta kan läggas att Gösta Knutsson ägde ett utpräglat födgeni. ”Jag har inga nerver”, säger Gösta Knutsson här och där i intervjuer, men driv och nyfikenhet hade han, liksom ett gott huvud för ekonomi och marknadsföring. Kanske spelade uppväxten i ett grosshandlarhem in här. Han utvecklade en ovanligt god förmåga att få spridning på det han ville få sagt och det var inte bara sig själv han marknadsförde. Han lyfte också fram andra goda begåvningar inom olika konstarter, intressanta människor vid universitetet, okända berättarförmågor och undanskymda företeelser. Själv beskrev Gösta Knutsson sig gärna som sitt alter ego Pelle Svanslös: snäll, nyfiken och lite lättlurad. Det är antagligen en del av sanningen. En djupdykning i pressarkiven vidgar personteckningen. Om man virvlar runt bland kommentarerna från honom själv och de som mötte honom och beskrev honom, hittar man bland annat följande: 1 0

Utstrålningen och temperamentet Jag har inga nerver och det är ganska skönt. Magsår och stress har jag bara läst om att andra har. Gösta Knutsson intervjuad av Jan Gabrielsson i Allers nr 36 1968. Med framgången fick han väl en viss pondus, men som ung … jag vill inte säga att han var blyg, för det var han aldrig någonsin, men han var heller inte den som kom in och sa att här kommer jag. Sådan var han inte. Som liten hade han nog varit lite blyg och kanske dröjde sig en liten tafatthet kvar. Sedan var det ju det att han kände alla.

Erna Knutsson intervjuad av författaren för Sällskapet Pelle Svanslös Vänners tidskrift nr 1 2001. Han har en egendomlig blandning av personlig blyghet och popularitetshunger, vilket gör honom till ett tacksamt offer för veckopressen. Knutssons blyghet gör nämligen att han med svårighet säger nej och hans popularitetshunger gör att han för den goda sakens skull finner sig i att bli avporträtterad på det mest skamligt närgångna sätt, som t.ex. i den här artikeln.

Olle Strandberg i Allt marsnumret 1947. /- - -/ en förströdd förtrolighet, en närhet med distans, som tar avstånd från det känslomättade och alltför personliga. En trygg knarrighet, som publiken trivs med. Själv förklarar han det med lika delar kvardröjande blyghet från barndomen /- - -/ och närsynthet. Han urskiljer människorna alldeles lagom mycket för att inte bli skrämd.

Kerstin Thalén, Röster i Radio nr 50 1963.

Gösta Knutsson är en charmerande bekantskap. Han berättar glatt och villigt om sig själv, och han är utrustad med precis samma torra humor privat som framför mikrofonen.

Inge Dahlin, Expressen den 20 augusti 1950. /- - -/ åtskillig blyghet var honom medfödd och aldrig helt borta. Han avskydde att bli bemött på ett taktlöst och påträngande sätt, kunde ibland hålla distans. Mot sina vänner var han obrottsligt trofast och generös. Nära hans hjärta stod också allt smått och värnlöst, barn och djur. En vädjan till hans medlidande gjordes sällan förgäves. Hans insatser för djurskyddet stammade ur ett äkta patos, ur själva kärnan i hans personlighet.

Eva Wennerström-Hartmann, Uppsala Nya Tidning den 6 april 1973. Gösta var trevlig och hade ett lugnt sätt. Det hände kanske en gång på två hundra resor att vi grälade. Det tycker jag inte är mycket att klaga på!

Einar Haglund intervjuad av Daniel von Sydow i en artikelserie i Upsala Nya Tidning december 1982. För den som kände honom föreföll det ibland märkvärdigt att denne fint bildade och på många sätt nästan blygt tillbakadragne man kunde agera så hemvant och självklart på scen och estrader.

Per-Martin Hamberg, Röster i Radio/TV nr 7 1973.

Lekfullheten och förmågan att samtala med barn Barn är ingen kategori människor för sig. I varje fall inte på det sätt som många vuxna föreställer sig. Det finns nog ingenting som

1 2

barn tycker så hjärtligt illa om som att bli behandlade som någon sorts mindre vetande människor.

Gösta Knutsson citerad av Helge Lindberg i Expressen den 7 november 1969. Han har upptäckt barnens sinne för det äkta, tränger sig inte på dem och han respekterar deras åsikter. Han har en naiv lekfullhet som vanliga människor först få i berusat tillstånd och hans barnprogram ha just det slags fyndighet som barn uppskattar.

Olle Strandberg i Allt marsnumret 1947. Han älskade alla barn och han kunde trolla fram en lysande rolig konversation med sina små adepter och detta på nolltid.

Gösta Folke i dödsruna i Svenska Dagbladet den 6 april 1973. Hans ton är avspänd och förtrolig och aldrig farbroderligt nedlåtande.

Britt Ågren, Dagens Nyheter den 18 september 1969. Jag kanske är barnslig av mig, jag vet inte. Min naturliga stil är emellertid barnslig, det är ett faktum, och det beror kanske på det.

Gösta Knutsson som svar på frågan varför en akademiker skriver barnböcker och serier, Expressen den 20 augusti 1950.

Radiomannen En gång i radion på den enkanaliga riksprogramtiden utgick många av de nya initiativen, infallen och idéerna från de lite undangömda Radiotjänstlokalerna i universitetskällaren i Uppsala.

Jörgen Cederberg, Röster i Radio/TV nr 2 1974. 13

1 4

Göstas karaktäristiska radioröst symboliserar för många en hel radioera. Det var rösten hos en som, trygg i sig själv, samspråkade med lyssnarna, tillsynes helt utan tidspress. Fotograf okänd, ur privat samling.

För oss som var i tonåren på 40-talet kändes han som ett av tillvarons fasta grepp. Medan världen ramlade i spillror utanför knuten var han gubben i radiolådan som befäste vår tro på att ingenting kunde hända Gustaf V:s Sverige.

Bertil Widerberg, Sydsvenska Dagbladet den 6 april 1973. Den fullkomligt naturliga samtalstonen med publiken är inget illusionsnummer. Magistern avskyr skrivna repliker, han känner det som ett olustigt bedrägeri om inte de egna replikerna får födas naturligt.

Kerstin Thalén, Röster i Radio nr 50 1963.

(Mer om radiomannen Gösta i kapitlet Radion på sidan 38)

Politik och ställningstaganden Jag är medveten om att jag har makt och den vill jag utnyttja på ett riktigt sätt. Det kan väl inte vara fel att propagera mot exempelvis rasförföljelse och djurplågeri samt att ge barnen information om den värld vi lever i.

Intervjuad av Margareta Garpe i Aftonbladet den 8 november 1969. I Skåne har det tidigare funnits en hel del nazister och tysklandsfantaster, men glädjande nog tycks de vara på upphällningen, efter vad stans ledande personer sagt mig. Och hur en normalt funtad människa kan hålla på Hitler och hans vidriga följe efter vad som hänt det sista året, det är mig en lika stor gåta som, ja jag vet inte vad jag ska ta till. /- - -/ Jag träffade i går en major som kände till Terboven, han som med äkta tysk klumpighet har dragit in på slottet i Oslo, och han berättade att Terboven hör till samhällets

värsta slödder, en kriminell figur, schåare i Hamburg eller något sådant, som kom sig upp genom nazismen. Såna är de flesta av de där herrarna. Men det blir nog snart ändring. Nu går jag ut på stan och luftar av mig min förargelse.

I brev till sin mamma Julie den 5 december 1940. Min avsky för rasfördomar har jag från barndomen. Far var grosshandlare och stödde Tyskland i första världskriget. Hemma talades det alltid föraktfullt om judar och det reagerade jag starkt emot. På samma sätt som jag nu reagerar mot zigenarutvisningen.

Intervjuad av Margareta Garpe i Aftonbladet den 8 november 1969. I vintras ställde han till med en hel del rabalder när han plötsligt började tala om rashets, världshunger, djurplågeri, Vietnam och fredsförhandlingar i sina radioprogram för våra yngsta.

Intervjuad av Anita Henttonen i Aftonbladet den 28 juni 1969. Mot byråkrati och beskäftighet opponerade han sig alltid med skärpa. Överheten skall man aldrig ta riktigt på allvar, brukade han skoja. Det är kampen mot den som går igen i många av hans berättelser för barn, den publik han kanske tog mest på allvar.

Jörgen Cederberg, Röster i Radio/TV nr 2 1974. /- - -/ Pelles nyförvärvade amerikanska vänner ansåg att man inte kunde umgås med en sorts katter vars nosar och trampdynor var svarta. Sådana påståenden fick alltid Pelle att hålla små förnumstiga predikningar om att snälla katter var minsann alltid snälla vad de än hade för färg på trampdynor och nos, och omvänt fanns det naturligtvis elaka katter av alla sorter. Trettio år senare har Gösta Knutsson försökt slå ett slag för zigenarnas likhet med

1 6

alla andra i ett barnprogram. Låt det vara en varning för oss att han lyckades sämre nu än i början av fyrtiotalet.

Olle Granath, Dagens Nyheter den 6 december 1969. Han var politiskt intresserad, diskuterade gärna privat men tog aldrig öppet och aktivt del i politiken. Hans åsikter var i allmänhet radikala – blev kanske mindre så med åren – han såg praktiskt och klokt på frågorna, men höll främst på medmänsklighet i allt.

Eva Wennerström Hartmann, VeckoJournalen nr 16 1973.

(Mer om detta under rubriken Redaktör för studenttidningen Ergo, sidan 30 och följande samt Fortfarande orädd och olydig, sidan 84 och De sista tiden, sidan 89)

Folkbildaren Jag tror mig om att på ett enkelt språk kunna förklara saker och ting. Det är det enda jag kan riktigt bra.

Intervjuad av Anita Henttonen i Aftonbladet den 28 juni 1969. All bildning står på ofri grund har det sagts. Snarare skulle jag vilja säga att vår moderna svenska allmänbildning står på Gösta Knutssons fria grund, hans och hans många uttolkares och efterföljares i radio, TV och tidningar. Sällan har det varit så roligt för en hel nation att förvärva kunskap som i Gösta Knutssons sällskap. Och få har varit så lyckliga som han över att få förmedla kunskap om det härliga rika liv, som blivit oss förunnat.

Gösta Folke i dödsruna i Svenska Dagbladet den 6 april 1973.

(Mer om detta i kapitlet Radion på sidan 38.)

Arbetsmyran och marknadsföraren Här och där i klippen kallas Gösta Knutsson för Sveriges meste extraknäckare. Han säger också upprepade gånger att han inte har råd att vara fast anställd, han tjänar mycket mer som frilans. Helgdagar, femdagarsvecka, lediga kvällar och semester, vad är det? Jag har alltid min skrivmaskin till hands. Varje tid på dygnet är min arbetstid.

Intervjuad av C.G. Palm i Kvällsposten den 18 februari 1967.

(Mer om detta under rubriken Flit och hemmaliv, sidan 78)

Djurvännen Det är åtskilliga tusental bilister, som bromsat ner toppfarten inför Gösta Knutssons ständiga och alltid engagerat meningsfulla vädjan i sommarradion att se sig för och så långt möjligt skona djur och blommor i svensk semesterhets.

Gösta Folke i minnesord i Svenska Dagbladet den 6 april 1973. Herr Knutsson är en stor djurvän. Nyligen skrev han till Erlander och bad honom söka förmå riksdagen att inrätta en FO. En försöksdjursombudsman, som skulle ta sig an de verkligt rättslösa i samhället, de oskäliga djuren. och Vi som känner vår hund vet att den har någon form av själ. En hund eller en apa som stängs in i en så trång bur att han knappt kan vända sig måste lida oerhört.

Gösta Knutsson apropå djurförsök, intervjuad av Anders Andersson i Expressen den 24 mars 1970. 1 8

(Mer om detta i kapitlet Radion, sidan 38 och under rubriken Fortfarande orädd och olydig, sidan 84.)

Livsnjutaren Det storartade med karln är naturligtvis att han lyckats med vad så få förmår, att syssla på heltid med sina hobbies. Förvandla hela jobbet till extraknäck.

Dagens Nyheters Namn och Nytt den 10 september 1967.

Det var inga tydliga gränser mellan arbete och fritid i Gösta Knutssons liv. Han arbetade som frilans och lyckades med att förena en ovanligt hög produktivitet med ett behagligt liv. ”Jag har inga nerver”, sa han själv som förklaring till hur han klarade balansakten. Foto: Erna Knutsson.

Jag äter överdådigt. Älskar ostron och goda viner. Jag och min hustru reser mycket. Jag tar tre–fyra månaders semester om året.

Intervjuad av Anita Henttonen i Aftonbladet den 28 juni 1969. Knutsson är en mycket flitig farbror. Därför har han också råd att bo i en tiorumsvilla, att köra Merca och ha en tax som bara äter oxfilet.

Lars Ulvenstam i Röster i Radio nr 24 1959.

2 0