Författarens tack
Att skriva den här boken har varit en dröm som nu gått i uppfyllelse, både på ett personligt och ett yrkesmässigt plan. De idéer som jag presenterar i boken har länge genomsyrat min praktik som psykoterapeut, och jag har längtat efter att få dela med mig av dem. Vad jag inte hade väntat mig var att så många vänliga och intresserade människor skulle hjälpa mig att förverkliga min dröm. Att få så mycket stöd har varit en fantastisk upplevelse som vida överstigit alla mina förväntningar.
Boken började på Hawaii, då jag av en lycklig slump träffade min blivande förläggare på New Harbinger Publications, Tesilya Hanauer. Tesilyas entusiasm för min idé bar mig genom den långa process av vidareutveckling, skrivande och redigering som följde, och hon var alltid snabb med att ge mig värdefull feedback. Hon kämpade outtröttligt för boken långt innan den ens var aktuell för publicering. Jag är oerhört tacksam för att hon trodde på mig och min idé hela vägen.
Medarbetarna på New Harbinger har varit mer stöttande än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Ett särskilt tack till Jess Beebe för hennes fenomenala redigering av manuset, i synnerhet hennes förmåga att väcka min entusiasm över de ändringar hon föreslog och smidigt lotsa in mig på rätt spår. Jag vill också rik-
8 Författarens tack
ta ett stort tack till Michele Waters, Georgina Edwards, Karen Hathaway, Adia Colar, Katie Parr och marknadsteamet på New Harbinger för det fantastiska arbete de har lagt ner på att se till att boken når fram till de människor som kan ha glädje av den. Stort tack även till Jasmine Star, min skickliga redaktör, som outtröttligt har finslipat det slutliga manuset och bidragit med klarhet och flyt i en unikt enkel stil som har fått varje mening att lyfta.
Ett särskilt tack till min litterära agent Susan Crawford som guidade mig genom utgivningsprocessen och glatt besvarade alla mina frågor på telefon – till och med när hon var på campingutflykt. Jag kunde inte ha önskat mig en mer hjälpsam agent. Tack också till Tom Bird, vars skrivarkurser har varit ovärderliga när jag har lärt mig att skriva för en större publik.
Jag har turen att ha en underbart stöttande familj och vänner som har hejat på mig och i vissa fall till och med bidragit med egna erfarenheter från barndomen för att berika bokens innehåll.
Jag vill tacka Arlene Ingram, Mary Ann Kearly, Judy och Gil
Snider, Barbara och Danny Forbes, Myra och Scott Davis, Scotty och Judi Carter samt min kusin och författarkollega Robin Cutler.
Ett särskilt tack även till Lynn Zoll, som höll mig uppe med sina peppande mejl och kort, och till Alexandra Kedrock, som insiktsfullt belyste många av de saker jag kämpade med att tydliggöra i boken.
Esther Lerman Freeman har varit en sann vän i nöden och ett flertal gånger kommit till min undsättning för att diskutera olika aspekter av boken och läsa och redigera på begäran. Hennes feedback har varit ovärderlig, och hennes vänskap har varit livsviktig för mig ända sedan vi inledde våra doktorandstudier tillsammans för många år sedan.
Ett kärleksfullt och innerligt tack till min underbara syster Mary Babcock för hennes helhjärtade stöd och intresse. Hon har varit en stöttepelare i mitt liv, och hennes optimistiska inställning till min kreativa ådra har hjälpt mig att hålla inspirationen uppe.
9 Författarens tack
Att ha en nära vän, skicklig mentor och lojal släkting i en och samma person är inte många förunnat, men allt det har Mary varit för mig.
Min son Carter Gibson har bidragit med sin smittande entusiasm och hejat på mig hela vägen. Jag är lycklig över att ha en så levnadsglad och förståndig son, och tacksam över att han får det att kännas som om allt är möjligt.
Och slutligen vill jag med all min kärlek och uppskattning rikta ett stort tack till min otroliga livskamrat och make, Skip. Så fort han fick veta att den här boken var min stora dröm gjorde han allt han kunde för att den skulle bli sann. Förutom att han har tagit hand om mig under hela den långa skrivprocessen har han varit hundraprocentigt engagerad i bokens budskap och min karriär som författare. Det har varit en av de mest omvälvande upplevelserna i mitt liv att bli lyssnad på och älskad av en så äkta och kärleksfull person. Tillsammans med honom har mitt sanna jag fått blomstra.
10 Författarens tack
Förord
Kära läsare!
Det har länge saknats en bok som på djupet belyser konsekvenserna av att som barn sakna känslomässig kontakt och bekräftelse från sina föräldrar. Boken som du just nu håller i din hand är en guldgruva för dig som har vuxit upp med känslomässigt omogna och självupptagna föräldrar. Den ger dig ökad kunskap och förståelse för det du gått igenom och visar också en väg till läkedom. Kanske har du många gånger fått höra att du behöver ”se framåt och förlåta dina föräldrar, de har gjort så gott de kan”. Sanningen är, som Lindsay Gibson också så väl beskriver, att alla föräldrar inte förmår, eller väljer att inte möta barnet känslomässigt, med allvarliga konsekvenser som följd.
Ur boken:
”Bristande känslomässig närhet leder till känslomässig ensamhet hos både barn och vuxna. Att ha tillgång till uppmärksamma och pålitliga vuxna är själva grunden för att ett barn ska kunna känna sig tryggt. Men en känslomässigt omogen förälder saknar förmågan att ge sina barn den närhet de behöver. Att som barn bli försummad och avvisad av en förälder kan negativt påverka ens självförtroende och relationer
11 Förord
senare i livet, då man som vuxen upprepar gamla frustrerande mönster och sedan klandrar sig själv för att man inte är nöjd. Inte ens ett framgångsrikt vuxenliv kan helt utplåna de negativa konsekvenserna av en känslomässigt ensam barndom.”
Lindsay Gibson belyser flera förödande och egoistiska förhållningssätt som karaktäriserar känslomässigt omogna föräldrar som inte märker vilka konsekvenser deras handlingar orsakar i sina barns känsloliv. Det är omöjligt att ha ett äkta och ömsesidigt samtal med en förälder som saknar ett genuint intresse och empatisk förmåga. Som barn har man svårt att förstå föräldrarnas förhållningssätt och orsaken till det. Det är inte heller barnets uppgift. Konsekvensen blir att barnet i stället för att förstå lägger skulden på sig själv och försöker förändras för att passa in i familjen. Upplevelsen av att man inte duger som man är, att man behöver uppföra sig på ett visst sätt för att få uppmärksamhet och bekräftelse gör att barnets sanna jag sakta tystnar. I sin bok beskriver Lindsay Gibson på ett djupt och insiktsfullt sätt hur förvirrande och förödande det är att växa upp utan att bli sedd för den person man egentligen är. Hon betonar också den känsla av ensamhet och tomhet som blir följden av att sakna känslomässig kontakt med sina föräldrar. Konsekvenserna sträcker sig ofta långt upp i vuxen ålder och kan påverka relationerna genom hela livet. Lindsay Gibson beskriver på ett intressant och belysande sätt fyra olika typer av känslomässigt omogna föräldrar: den känslomässiga, den drivande, den passiva samt den avvisande föräldern. Det gemensamma draget är självupptagenhet och okänslighet för barnets personlighet och behov på ett sätt som är vanligt hos narcissiska personligheter. Barn som växer upp i en sådan toxisk miljö utvecklar ofta falska fasader och roller och tar sin tillflykt till läkande fantasier om ett annat, bättre liv. Enligt författaren sker det antingen genom att försöka hitta felet hos sig själv (internalisering) eller genom att tro att hjälp ska komma utifrån,
12 Förord
främst från föräldrarna (externalisering). Oavsett copingstrategi så förlorar barnet kontakten med sitt sanna jag och vem det egentligen är. Det sanna jaget hittar dock alltid vägar att komma fram. Det kan ta sig uttryck i symtom som panikattacker, oförutsägbar ilska och depression. Det är ett rop från det inre barnet att copingstrategierna inte längre håller.
Lindsay Gibson ger dig som läsare vägledning till och hopp om hur du kommer ur din beroendeställning till dina känslomässigt omogna föräldrar och hur du i stället kan ta hand om dig själv. Hon visar på nya tankesätt och strategier som för dig ut i frihet att skapa nya, mer mogna relationsmönster utifrån ditt sanna jag. Till din hjälp innehåller boken också övningar och många berättelser från vuxna barn till känslomässigt omogna föräldrar och deras väg till förändring.
Uppsala 4 juni 2023
Helena Bingham
Leg. psykolog
13 Förord
Inledning
Vuxna människor brukar visserligen anses vara mer mogna än sina barn, men tänk om det finns vissa känsliga barn som kommer till världen för att efter bara några år ha uppnått en känslomässigt högre mognadsgrad än sina föräldrar, som har levt i flera decennier? Vad händer när dessa omogna föräldrar saknar den lyhördhet som krävs för att uppfylla sina barns känslomässiga behov? Barnen blir känslomässigt försummade, ett problem som kan vara precis lika påtagligt som en fysisk försummelse av något slag.
Att bli känslomässigt försummad som barn skapar en smärtsam känslomässig ensamhet som kan få långvariga negativa effekter på personens val av partner och nära relationer. Den här boken handlar om de negativa effekter som känslomässigt omogna föräldrar kan ha på sina barn, i synnerhet särskilt känsliga barn, samt hur man kan hantera den smärta och vilsenhet som drabbar den som har eller har haft en förälder som vägrar känslomässig närhet.
Känslomässigt omogna föräldrar är rädda för äkta känslor och undviker känslomässig närhet. De använder copingstrategier som motsätter sig verkligheten i stället för att ta itu med den. De ägnar sig inte gärna åt självreflektion och är därför obenägna att ta på sig skulden eller be om ursäkt. Deras omognad gör dem inkonse-
14 Inledning
kventa och känslomässigt labila, och när deras egen agenda gör sig gällande är de blinda för sina barns behov. Som jag längre fram i den här boken kommer att visa får barnets känslomässiga behov nästan alltid stå tillbaka för den känslomässigt omogna förälderns överlevnadsinstinkter.
Myter och sagor har i alla tider skildrat föräldrar av det här slaget. Tänk på alla sagor om övergivna barn som måste söka hjälp hos djur och andra varelser eftersom deras föräldrar är vårdslösa, aningslösa eller frånvarande. I vissa berättelser är föräldern rentav en elak figur som tvingar barnen att sörja för sin egen överlevnad. Berättelser av det här slaget har länge varit populära eftersom de slår an en sträng hos många människor, som kan känna igen sig i beskrivningen av barn som får ta hand om sig själva eftersom deras föräldrar försummar eller överger dem. Omogna föräldrar har uppenbarligen varit ett problem sedan urminnes tider.
Även i samtida populärkultur är självupptagna föräldrar som känslomässigt försummar sina barn ett vanligt tema. Det finns många böcker, filmer och teveserier som skildrar känslomässigt omogna föräldrar och den effekt de har på sina barns liv. Ibland står den här dynamiken mellan barn och förälder i fokus för berättelsen. Andra gånger kan det vara något som återfinns i någons bakgrundshistoria. När du under läsningen av den här boken lär dig mer om känslomässig omognad kan det hända att du påminns om kända figurer inom filmens eller litteraturens värld, för att inte tala om kända nyhetshändelser.
Genom ökad kunskap om skillnader i känslomässig mognad kan du få en större förståelse för att du kan känna dig ensam trots att du kanske har människor i din närhet som hävdar att er relation präglas av kärlek och gemenskap. Jag hoppas att min bok kan ge dig svar på frågor som du länge ställt dig, exempelvis varför relationen till vissa familjemedlemmar alltid har varit så svår och frustrerande. Den goda nyheten är att du genom att tillägna dig kunskap om känslomässig omognad kan lära dig att ha mer realis-
15 Inledning
tiska förväntningar på andra människor och acceptera att en djupare relation inte alltid är möjlig, i stället för att känna dig sårad när du inte får det gensvar du önskat dig.
Bland psykoterapeuter har det länge varit känt att känslomässig frigörelse från toxiska föräldrar är vägen till sinnesfrid och självständighet. Men hur gör man? Det första steget är att förstå vad man står inför. Det som hittills har saknats i litteraturen om självupptagna föräldrar är en utförlig förklaring till varför de är begränsade i sin förmåga att älska. Den här boken fyller det tomrummet genom att förklara att dessa föräldrar i grunden saknar känslomässig mognad. När du väl förstår hur din förälder fungerar kommer du lättare själv att kunna bedöma vilken typ av relation som är möjlig eller omöjlig för er att ha. Med den kunskapen kan du sedan gå tillbaka dig själv och leva ditt liv utifrån din egen vilja och personlighet i stället för att fokusera på en förälder som vägrar förändring. När vi förstår våra föräldrars känslomässiga omognad inser vi att det inte är vårt eget fel att vi har blivit försummade och blir därmed befriade från vår känslomässiga ensamhet. När vi förstår varför de är som de är kan vi äntligen släppa vår frustration och sluta misstänka att det är något fel på oss själva som har gjort att de inte har kunnat älska oss.
När du har läst den här boken kommer du att förstå varför din ena förälder, eller båda, inte kunde ge dig det du behövde av känslomässig fostran när du var barn. Du kommer att inse varför du har känt dig så osynlig för din förälder och varför dina välmenande kommunikationsförsök aldrig har lett någonvart.
I kapitel 1 förklarar jag varför människor som har vuxit upp med känslomässigt omogna föräldrar ofta upplever känslomässig ensamhet. Du får ta del av några berättelser om personer vars brist på djupare känslomässig kontakt med föräldrarna har haft stor påverkan på deras vuxna liv. Du kommer att få en detaljerad bild av hur känslomässig ensamhet ser ut och dessutom lära dig om ökad självkännedom som ett sätt att bryta isoleringen.
16 Inledning
I kapitel 2 och 3 utforskar vi den känslomässigt omogna föräldern och de olika typer av relationsproblem som hen orsakar. Många av våra föräldrars svårförståeliga beteenden blir begripliga när vi ser dem i ljuset av känslomässig omognad. Här finns en checklista som kan hjälpa dig att identifiera inom vilka områden dina föräldrars känslomässiga omognad kommer till uttryck. Du kan även läsa om möjliga anledningar till att dina föräldrars känslomässiga utveckling har avstannat i förtid.
Kapitel 4 behandlar fyra kategorier av känslomässigt omogna föräldrar och hjälper dig att identifiera vilken typ av förälder du kan ha haft. Här kan du också läsa om de självdestruktiva tendenser som barn kan utveckla när de försöker anpassa sig till dessa typer av föräldrar.
I kapitel 5 kan du läsa om hur man kan förlora kontakten med sitt sanna jag i en strävan att ta på sig en viss roll inom familjen, och bygga upp undermedvetna fantasier om hur andra borde agera för att läka de skador man fått till följd av tidigare försummelse.
Kapitlet tar också upp de två mycket olika typer av barn som ett känslomässigt omoget föräldraskap kan leda till: internaliserare och externaliserare. (Detta kan också belysa varför syskon som vuxit upp i samma familj kan fungera på så radikalt olika sätt.)
I kapitel 6 går jag närmare in på den internaliserande personlighetstypen. Personer av den typen är mest benägna att intressera sig för självreflektion och personlig utveckling och dras därför troligen till denna bok i större utsträckning. Internaliserare är mycket känsliga och lyhörda och engagerar sig i hög grad i andra människor. Du kommer att kunna se om detta är en personlighetstyp som passar in på dig, särskilt när det gäller benägenheten att vilja be om ursäkt för att man behöver hjälp, göra merparten av det emotionella arbetet i relationer och alltid i första hand tänka på andra människors behov.
Kapitel 7 handlar om vad som händer när gamla relationsmönster slutligen bryts och man börjar inse att man har en mängd
17
Inledning
ouppfyllda behov. Många som söker psykoterapeutisk hjälp befinner sig just i den här fasen. Jag kommer att dela med mig av berättelser om människor som har insett att de fastnat i destruktiva mönster och bestämt sig för att göra något åt det. Under processens gång har de erkänt sanningen för sig själva vilket har lett till att de åter har kunnat lita på sina instinkter och lärt känna sig själva på djupet.
I kapitel 8 presenterar jag ett förhållningssätt som går ut på att vara uppmärksam på motpartens känslomässiga mognad. Om du utgår från konceptet känslomässig mognad när du bedömer andra människor kommer du att kunna se deras beteende i ett mer objektivt ljus och lägga märke till tecken på omognad när sådana dyker upp. Du kommer att lära dig vad som fungerar och inte fungerar i umgänget med känslomässigt omogna personer och hur du kan skydda dig själv mot den känslomässiga smärta de kan orsaka. Allt detta kommer att hjälpa dig att finna ett ökat lugn och självförtroende.
I kapitel 9 får du möta personer som upplevt en ny känsla av frihet och trygghet i sig själva efter att de har börjat använda det förhållningssätt som beskrivits i föregående kapitel. Deras berättelser ger dig en inblick i hur det känns att äntligen bli fri från de känslor av skuld och osäkerhet som en omogen förälder kan skapa hos sitt barn. Genom att fokusera på din egen utveckling kan du själv börja röra dig i den här riktningen, bort från känslomässigt omogna relationer.
I kapitel 10 får du lära dig att känna igen människor som är känslomässigt trygga och pålitliga och behandlar andra väl. Här får du också hjälp med att förändra de självdestruktiva beteenden som är vanliga hos vuxna barn till känslomässigt omogna föräldrar. Genom att lära dig att hantera relationer på ett nytt sätt kan du en gång för alla lägga din känslomässiga ensamhet bakom dig.
När du har läst den här boken kommer du att kunna känna igen tecknen på känslomässig omognad och förstå varför du har
18 Inledning
känt dig så ensam. Du kommer äntligen att förstå varför du har misslyckats i dina försök att skapa en närmare relation till känslomässigt omogna personer. Du kommer också att kunna hantera den överutvecklade empati som kanske har gjort att manipulativa och självcentrerade personer har kunnat ta dig som gisslan. Slutligen kommer du att ha lärt dig att känna igen människor som är kapabla till genuin känslomässig närhet och tillfredsställande kommunikation.
Jag är så glad över att äntligen kunna dela med mig av resultatet av många års studier och forskning inom detta ämne, samt fascinerande historier hämtade från mitt arbete som psykoterapeut. Att förstå mig på detta ämne har varit mitt mål under större delen av mitt yrkesliv. Jag har länge haft en känsla av att en stor sanning ligger och väntar mitt framför näsan på oss, dold bakom sociala stereotyper som har placerat föräldrar utom räckhåll för objektiv granskning. Det gläder mig att äntligen kunna dela med mig av de upptäckter och slutsatser som jag gång på gång har fått bekräftade för mig av de många människor jag har arbetat med genom åren.
Min förhoppning är att kunna lindra den osäkerhet och känslomässiga smärta som vuxna barn till känslomässigt omogna föräldrar upplever. Om den här boken kan hjälpa dig att förstå din känslomässiga ensamhet och kanske få djupare känslomässiga kontakter och mer värdefulla relationer i ditt liv, då har jag nått mitt mål. Om min bok kan hjälpa dig att se dig själv som en person i egen rätt, en som inte längre är utlämnad till andra människors manipulativa beteende, då har jag gjort mitt jobb. Jag vet att du redan har anat mycket av det du strax kommer att få ta del av, och jag finns här för att tala om för dig att du hade rätt hela tiden.
Jag önskar dig allt gott.
19 Inledning
Kapitel 1
Så påverkar känslomässigt omogna föräldrar sina
vuxna barns liv
Känslomässig ensamhet uppstår till följd av otillräcklig känslomässig närhet till andra människor. Den kan uppstå i barndomen, ur en känsla av att aldrig ha blivit sedd av sina självupptagna föräldrar, eller i vuxen ålder när en känslomässig kontakt går förlorad. Om det är en känsla som har funnits hos en hela livet beror den sannolikt på att man inte fick tillräckligt mycket känslomässig uppmärksamhet som barn.
Att växa upp i en familj med känslomässigt omogna föräldrar är ensamt. Föräldrarna kan uppföra sig till synes helt normalt på så sätt att de sörjer för barnets fysiska hälsa, ser till att det får mat och inte utsätts för fara. Men om de inte skapar ett starkt känslomässigt band till sitt barn kommer barnet att sakna en verklig känsla av trygghet.
Ensamheten i att inte känna sig sedd kan göra minst lika ont som en fysisk skada, men den syns inte på utsidan. Känslomässig
20 Kapitel 1
Så påverkar känslomässigt omogna föräldrar sina vuxna barns liv
ensamhet är en vag och privat erfarenhet som inte låter sig beskrivas så lätt. Det kan vara en känsla av tomhet eller av att vara ensam i världen. En del har kallat den här känslan för existentiell ensamhet, men det finns inget existentiellt i den. Om du har den kommer den från din familj.
Barn har inga möjligheter att identifiera bristen på känslomässig närhet i kontakten med en förälder. Det är ett okänt begrepp för dem. Och det är ännu mindre troligt att de skulle kunna förstå att deras föräldrar är känslomässigt omogna. Allt de har är en inre känsla av tomhet, vilket är barnets sätt att uppleva ensamhet. Om barnet har en mogen förälder kan känslan avhjälpas genom att barnet helt enkelt vänder sig till föräldern för att få närhet och tröst. Men om föräldern är rädd för djupa känslor kan barnet i stället lämnas med en obehaglig känsla av skam för att det behövde tröst.
När barn till känslomässigt omogna föräldrar blir vuxna finns denna inre tomhet kvar, även om de ytligt sett lever helt normala liv. Ensamheten kan följa med in i vuxenlivet om de utan att förstå det själva väljer relationer som ger dem otillräcklig känslomässig närhet. De kanske går i skolan, arbetar, gifter sig och skaffar barn, men känslan av emotionell isolering lämnar dem aldrig. I det här kapitlet ska vi titta närmare på några personers erfarenheter av känslomässig ensamhet och hur de genom en ökad medvetenhet kom till insikt om vad de saknade och hur de kunde åstadkomma förändring.
Känslomässig närhet
Känslomässig närhet är att veta att du har någon som du kan prata med om allt, någon som du kan gå till med alla dina känslor och funderingar. Du känner dig fullkomligt trygg med att öppna dig för den andra, antingen det är i ord, blickar eller bara genom att vara tyst i personens sällskap. Känslomässig närhet är djupt
21
tillfredsställande och ger dig en känsla av att vara sedd som den du är. Den kan bara uppstå när motparten verkligen vill lära känna dig och inte är ute efter att döma dig.
När vi är barn är själva grunden för vår trygghet att vi har känslomässig kontakt med våra omvårdnadspersoner. Känslomässigt engagerade föräldrar får barnen att känna att de alltid har någon att vända sig till. För att detta slags trygghet ska kunna uppstå måste relationen mellan föräldrar och barn ge utrymme för känslomässig närhet. Föräldrar som är känslomässigt mogna upprätthåller den här typen av kontakt med sina barn nästan hela tiden. De har lärt sig att acceptera såväl sina egna som andras känslor.
Men framför allt är de mottagliga för sina barns känslor, lägger märke till hur de mår och välkomnar deras känslor med intresse. Ett barn känner trygghet i att det kan vända sig till en sådan förälder för att söka tröst eller visa glädje. Mogna föräldrar inger sina barn en känsla av att föräldrarna tycker om att vara med dem och att det är okej att prata med dem om känslor. Sådana föräldrar har ett levande och välbalanserat känsloliv och är vanligen konsekventa i sin uppmärksamhet och sitt intresse för sina barn. De är känslomässigt pålitliga.
Känslomässig ensamhet
Känslomässigt omogna föräldrar är däremot så självupptagna att de inte lägger märke till sina barns inre liv. Inte bara det: de misstror känslor och fruktar känslomässig närhet. De kan inte hantera sina egna känslomässiga behov och har därför ingen aning om hur de ska erbjuda känslomässigt stöd åt andra. Sådana föräldrar kan rentav bli nervösa och arga om deras barn blir ledsna, och straffa dem i stället för att trösta. Reaktioner av det slaget förstör barnets instinktiva drift att söka tröst och stänger dörren till vidare känslomässig kontakt.
22
1
Kapitel
Så påverkar känslomässigt omogna föräldrar sina vuxna barns liv
Om den ena eller båda dina föräldrar inte var tillräckligt mogna för att ge dig känslomässigt stöd när du var barn upplevde du förmodligen konsekvenserna av det, men det är inte säkert att du förstod vad det var som var fel. Kanske trodde du att tomhets- och ensamhetskänslorna var något udda och unikt som bara drabbade dig. Som barn hade du ingen möjlighet att veta att sådana känslor är en helt normal reaktion som kan drabba alla som lider brist på adekvat mänsklig närhet och gemenskap. I själva begreppet
”känslomässig ensamhet” ligger svaret på vad som krävs för att avhjälpa den: att få vara föremål för någon annans medkännande intresse för ens känslor. En ensamhet av det här slaget är ingen konstig eller meningslös känsla, utan en förutsägbar konsekvens av att ha vuxit upp utan att i tillräcklig mån ha fått ta del av andra människors empati.
För att få en djupare förståelse för fenomenet ska vi nu möta två personer som har starka minnen av att ha upplevt känslomässig ensamhet i barndomen och beskriver den väl.
Davids berättelse
Så här svarade min klient David när jag sa att det lät som om det hade varit ensamt att växa upp i hans familj: ”Det var otroligt ensamt, som om jag var totalt isolerad. Men det var bara så det var. Det kändes normalt. I min familj levde alla var för sig, känslomässigt isolerade från varandra. Vi levde helt parallella liv. Som tonåring minns jag att jag brukade tänka att det var som om jag flöt runt i ett hav helt för mig själv. Det var så det kändes hemma.”
När jag bad honom utveckla den här känslan av ensamhet sa han: ”Det var en känsla av tomhet och vakuum. Jag hade ingen aning om att de flesta människor inte gick runt och kände så. Det var vardag för mig.”
23
Rhondas berättelse
Rhonda mindes att hon hade upplevt något liknande när hon var sju år och stod intill flyttbilen utanför familjens gamla hus tillsammans med sina föräldrar och tre äldre syskon. Trots att hon var tillsammans med sin familj var det ingen som rörde vid henne och hon kände sig helt ensam: ”Jag stod där med min familj, men ingen hade förklarat för mig vad flytten innebar. Jag kände mig totalt ensam när jag stod där och försökte fatta vad det var som hände. Jag var tillsammans med min familj, men det kändes inte så. Jag minns att jag kände mig helt kraftlös och undrade hur jag skulle orka på egen hand. Det kändes omöjligt att be någon av dem om hjälp eller ställa några frågor. De var helt bortkopplade från mig. Jag vågade inte säga någonting till dem. Jag visste att det var upp till mig att hitta en lösning.”
Den känslomässiga ensamheten har ett syfte
Det finns faktiskt ett gott och hälsosamt syfte med den här sortens känslomässiga smärta och ensamhet. Davids och Rhondas ångest talade om för dem att de var i akut behov av känslomässig kontakt. Men eftersom deras föräldrar inte lade märke till deras känslor kunde David och Rhonda inte göra något annat än att hålla kvar dem inom sig. Den goda nyheten är att när du väl börjar lyssna på dina känslor i stället för att trycka ner dem, visar de dig vägen till en mer autentisk kontakt med andra människor. Att förstå orsaken till din känslomässiga ensamhet är första steget på vägen mot mer meningsfulla relationer.
Så hanterar barnet sin känslomässiga ensamhet
Känslomässig ensamhet är en så plågsam upplevelse att det drabbade barnet gör vad som helst för att få någon sorts kontakt med
24
Kapitel 1
Så påverkar känslomässigt omogna föräldrar sina vuxna barns liv
föräldern. Kanske lär sig barnet att alltid sätta andra människors behov främst, eftersom det tycks vara det pris man måste betala för att få vara i en relation. Man förväntar sig inte att andra ska stötta eller intressera sig för en, utan tar på sig rollen som hjälpare och övertygar alla andra om att man själv inte har så stora känslomässiga behov. Dessvärre är detta en metod som ofta ger upphov till ännu mer ensamhet, eftersom det är svårt att få verklig kontakt med en människa som konsekvent döljer sina innersta önskningar och behov.
Många barn till känslomässigt omogna föräldrar har bråttom att lägga barndomen bakom sig. Att snabbt bli vuxen och självförsörjande kan framstå som den bästa lösningen. Dessa barn blir ofta mycket kompetenta ungdomar, men också i grunden ensamma. De kastar sig in i vuxenlivet så fort de får chansen, hoppar på första bästa jobb, blir sexuellt aktiva och gifter sig tidigt. Det är som om de vill säga: Eftersom jag ändå tar hand om mig själv redan nu kan jag lika gärna köra på och ta del av de fördelar vuxenlivet ger så fort som möjligt. De ser fram emot att bli vuxna i tron att det ska ge dem frihet och en chans att ingå i nya sammanhang. Men i brådskan kan det sorgligt nog hända att de gifter sig med fel person, blir utnyttjade eller fastnar i ett jobb som kräver mer än det ger tillbaka. I sina relationer nöjer de sig ofta med känslomässig ensamhet eftersom det är välbekant för dem, något som känns normalt.
Det förflutna upprepar sig
Om bristen på emotionell kontakt med känslomässigt omogna föräldrar är en så smärtsam upplevelse, hur kommer det sig då att så många människor hamnar i liknande relationer som vuxna? De mest primitiva delarna av hjärnan intalar oss att tryggheten finns i det välbekanta (Bowlby 1979). Vi dras till situationer som liknar sådana vi redan upplevt eftersom vi vet hur vi ska hantera dem.
25
Kapitel 1
Har du vuxit upp med känslomässigt otillgängliga föräldrar?
Som barn inser vi inte våra föräldrars begränsningar eftersom det är för skrämmande att kännas vid att våra föräldrar skulle vara omogna eller otillräckliga. Genom att blunda för den smärtsamma sanningen om våra föräldrar blir vi dessvärre oförmögna att känna igen liknande drag hos andra i framtiden. Förnekelsen får oss att upprepa samma situation gång på gång eftersom vi aldrig lär oss. Sophies berättelse är ett bra exempel på detta.
Om du har vuxit upp med en känslomässigt omogen, otillgänglig eller självisk förälder kanske du bär på känslor av ilska, ensamhet, svek eller övergivenhet. Du kanske minns barndomen som en tid då du inte fick dina känslomässiga behov tillfredsställda, då dina känslor avfärdades eller då du tog orimligt mycket ansvar för att kompensera för din förälders beteende. Det går att läka sådana sår och du kan gå vidare med ditt liv.
Sophies berättelse
Psykologen Lindsay C. Gibson beskriver de destruktiva drag som kännetecknar känslomässigt omogna eller otillgängliga föräldrar i den här boken. Hon förklarar hur sådana föräldrar får sina barn att känna sig försummade, och visar vägen ut ur barndomens smärta och vilsenhet. Genom att frigöra dig från dina föräldrars känslomässiga omognad kan du hitta tillbaka till dig själv, lära dig hantera dina känslor och undvika besvikelse. Du får också lära dig att skapa nya, positiva relationer för ett bättre liv.
Sophie hade varit ihop med Jerry i fem år. Hon hade ett bra jobb som sjuksköterska och kände sig lyckligt lottad
över att ha ett stabilt förhållande. Vid trettiotvå års ålder ville hon gifta sig, men Jerry hade ingen brådska. Han tyckte att allt var bra som det var. Han var en kul kille, men tycktes ointresserad av känslomässig närhet och uppträdde avvisande mot Sophie när hon försökte prata om känslor. Sophie kände sig extremt frustrerad och började gå i terapi för att få hjälp med att komma underfund med vad hon skulle göra. Det var ett svårt dilemma: hon älskade Jerry, men tiden gick och hon ville bilda familj. Samtidigt plågades hon av skuldkänslor och var rädd att hon hade för stora krav.
”Det har länge saknats en bok som på djupet belyser konsekvenserna av att som barn sakna känslomässig kontakt och bekräftelse från sina föräldrar. Boken som du just nu håller i din hand är en guldgruva för dig som har vuxit upp med känslomässigt omogna och självupptagna föräldrar. Den ger dig ökad kunskap och förståelse för det du gått igenom och visar också en väg till läkedom.”
– Helena Bingham leg. psykolog
En dag föreslog Jerry att de skulle gå ut och äta på samma restaurang där de hade haft sin första dejt. Det var något med hans sätt att fråga som fick Sophie att tro att han kanske tänkte fria till henne. Hon satt som på nålar under hela middagen.
Lindsay C. Gibson är doktor i psykologi, klinisk psykolog och författare till boken Who you were meant to be. Hon skriver även återkommande krönikor om livskvalitet i det amerikanska månadsmagasinet Tidewater Women.
Och mycket riktigt: efter middagen tog Jerry upp en liten smyckesask ur kavajfickan. Sophie kunde knappt andas när han sköt fram den över linneduken. Men när hon öppnade asken fanns där ingen ring, bara en liten papperslapp med ett frågetecken på. Hon förstod ingenting.
26
