På banan sedan förstaspadtaget

text Lena Jacobsson foto Ludwig Grundström

Tomas Eriksén, Veckefjärdens högst uppskattade greenkeeper, har varit golfbanan trogen sedan det första spadtaget av bygget.

Att han blev greenkeeper var en ren slump. Eller som han själv uttrycker det: – Jag började hjälpa till med dräneringarna år 2000. Sen blev jag kvar.

det haglar verkligen lovord över Tomas för att han håller banan i toppskick. Inte minst från Peter Forsberg som påstår att Tomas måste fortsätta minst tjugo år till. Själv väljer han att lyfta fram andra.

– Jag har ett fantastiskt team som jag jobbat med i många år. Jag skickar all cred till Åsa, David, Sebbe, Jonas och Jacke, samt alla säsongsarbetare som bidragit genom åren. Utan dem hade vi inte haft en bana att räkna med överhuvudtaget, säger Tomas, som även har tät kontakt med bankonsulenter samt greenkeepers på andra golfbanor.

– Det blir många arbetstimmar under sommaren och det värmer när medlemmar uttrycker att de är nöjda med banan. Extra kul var det när vi fick positiv feedback från Helen Alfredsson, Jesper Parnevik och andra tävlingsdeltagare i de två deltävlingar i SAS Master Tours som Veckefjärden arrangerade. Vi som jobbar med banan blir däremot aldrig nöjda. En golfbana blir aldrig färdig, konstaterar Tomas som ibland försöker unna sig att själv gå en runda, men erkänner att han har svårt att koncentrera sig på bollen på sin hemmabana.

När byggnationerna av golfbanan tog fart i början av 2000 utsågs Per-Olof ”P-O” Ljung till greenkeeper och arbetsledare för bygget. Med en bakgrund som ordförande i Sveriges Greenkeeper-förbund samt greenkeeper på Mälarö GK hade P-O god erfarenhet. Tomas var med i arbetsteamet och när banan var klar ville P-O ha Tomas kvar vid sin sida, för att så småningom lämna över rodret helt.

Det krävdes ett ordentligt markarbete för att bygga Veckefjärdens golfbana och visst uppstod det en och annan utmaning.

Ett dåligt vinterväder med ett geggigt markarbete följdes av en mycket varm och torr sommar. Detta vägdes i sin tur upp av oerhörda mängder regn. Det nysådda gräset regnade bort och forsade iväg.

– Vid hål ett till fem var det trixigt med berghäll. Hål sex och 15 låg i princip på sjöbotten. Så om någon tycker det är lite blött vid sexan vid nåt tillfälle, så är det inte så konstigt, berättar Tomas.

Det är stora ytor att vårda på en golfbana. Av 100 hektar mark ska 70 hektar gräsyta klippas. Det blir en hel del gräsklippning. Vintertid blir det utbildning, inköp, planering, sanda runt området, serva maskiner, slipa aggregat och övrigt verkstadsjobb. Bor man i Norrland tillkommer även en annan greenkeeper-syssla – snöskottning.

– De största utmaningarna för golfbanan är vintrarna. Blir det isbränna så får gräset ingen luft och det kan uppstå förgiftning, vilket innebär att gräset dör. Det var med andra ord lätt att hålla sig för skratt när det spöregnade i mellandagarna i vintras. Det ger sämsta möjliga förutsättningar. Men det är bara att acceptera, konstaterar Tomas och fortsätter:

– När våren närmar sig skottar vi bort snön, vilket bara går att göra om det ligger ett istäcke under snön. Annars förstör man gräsmattan mer än man gör nytta. I övrigt testar vi olika alternativa lösningar som att vintertäcka gräset med tätplast. Plasten skyddar däremot inte mot is, är oerhört personal- och kostnadskrävande och det finns ingen garanti för ett bra resultat, så det är inte ett självklart alternativ.

Hur mycket kan man påverka naturens krafter och därmed säsongsöppningen? Svaret: Inte mycket alls.

– Vinter- och vårvädret är avgörande faktorer för säsongsöppningen och speciellt vädret och temperaturen i maj. Ibland smälter snön bort tidigt, men blir det en kall maj spelar det ingen roll. En varm maj är det bästa! Snittet för säsongsöppning är sista helgen i maj och öppningsdatum har varierat mellan 20 maj och 2 juni under dessa tjugo år, berättar Tomas.

– Vi sår om greener och tees i början av maj varje år. Jag tror det är två av dessa tjugo år som vi klarat oss från att behöva så om, säger Tomas och fortsätter:

– När man gjort sådden på våren och ser att det börjar komma upp, då trivs man! Första klippningen en solig vårdag är också helt fantastiskt, för att inte tala om när man sitter på gräsklipparen vid fyratiden en fin sommarmorgon och är ensam med rävarna och rådjuren.

Handen på hjärtat, Tomas. Hur bra är Veckefjärdens medlemmar på att hålla banan i skick?

– De flesta av våra medlemmar är fantastiska på att ta ansvar genom att laga nedslagsmärken, lägga tillbaka torvor, inte slänga krattan mitt i bunkern eller dra vagnen över puttinggreen och liknande. Sen finns det några som kan behöva en vänlig påminnelse ibland och då är det otroligt tacksamt om medlemmarna kan hjälpas åt med detta för att alla ska få bästa möjliga spelupplevelse. Tveka inte att påminna varandra, men gör det i en vänlig ton, säger Tomas.

En nyhet för i år är att Veckefjärden investerat i en robot för klippning och en för att plocka rangebollar.

– Vi kommer att se allt fler robotar på golfbanorna framöver och främst i ruff, semiruff och på fairway. Det frigör tid för banpersonalen som kan jobba med ännu bättre finish i stället. Vi plockar även in allt fler elmaskiner, som eldrivna greenklippare och bunkerkrattare, vilket går i linje med vårt miljötänk, berättar Tomas.

Avslutningsvis vill vi förstås veta hur Veckefjärdens golfbana ser ut om tjugo år om Tomas får drömma:

– Då har vi asfalterat vägarna runt hela banan och fräschat upp allt runtomkring. Det finns fler året-runt-boenden, uthyrningsstugor i området och en skidlift med ny slalomnedfart på Tvillingstasidan så att vi får mer rörelse här även vintertid och kan hålla restaurangen i gång året runt, säger Tomas drömmande.

Tjugo år till ja. Då är ju Tomas fortfarande kvar på Veckefjärden. Om en viss Peter får bestämma.