Estrid Magazine #2 (Swedish edition)

Estrid live. create. be curious. be you.

Tema:

Det var en güng Sagor, berättande och vardagsmagi

www.estridmagazine.se

1

Det var en gång ... en dröm om en tidning där berättelser fick ta plats. De vanliga vardagliga och de ovanliga magiska. En tidning som inte har bråttom. En inspiration till att stanna upp, höra andras historier och lyssna på sitt eget hjärtas röst. Gå sin väg i livet.

Det var en dröm om en tidning som inte fyller sida upp och sida ner med shoppingtips och prylar man “måste ha”. Där kreativiteten står i fokus, oavsett om det handlar om handarbete eller att skapa det liv man vill leva och mår bra av.

Det här är andra numret av den drömmen.

Estrid Magazine nummer 2 handlar om berättande och sagor i olika former, men också om en hel del annat. Som träd och skog, familj, textil och klotter.

Maria

Chefredaktör och ansvarig utgivare Maria Thörn Medarbetare i det här numret Therese Johansson, Mia Carlström, Molly Pettersson, Pia Kammeborn, Johanna Nyström, Helene Knutsen, Linda Tieu, Sanna Hellberg, Magnus Winkler Och tack till Andrea Lindberg, Emma Sjöstrand, Lovis och Eva Grape Ersson, Elsa Carlström, Ulla Olsson Kontakt, annonser och samarbeten hej@estridmagazine.se Hemsida www.estridmagazine.se Estrid finns också på Facebook och Instagram @estridmagazine 2

Estrid Magazine nr 2 2018

En berättelse om ... en flicka som kunde hitta borttappade saker. Nu arbetar hon som sierska. I intervjun berättar hur man kan bli bättre på att lyssna på sin intuition.

Sidan 50.

hur du nålfiltar en flicka i ull. Sidan 16

Johanna som lämnade stress, utbrändhet och Stockholm bakom sig, för att studera film i norra Norge.

Sidan 38 gott bröd, örtig avokadosoppa, enhörningsglass och annat gott.

konstnären som känner sig hemma i skogen. Sidan 4 vinnaren i novelltävlingen.

Läs en intervju och hela novellen på sidorna 42-46.

magiskt pyssel för stora och små.

www.estridmagazine.se

3

4

Estrid Magazine nr 2 2018

Bland trädkronor och troll

Konstnären Dea Svensson om sitt skapande

Dea klättrar upp i körsbärsträdet i sin dagmammas trädgård. Det regnar och blåser, men han är omsluten av grenar och sitter där som i sin egen värld. Hur länge vet han inte. Han klättrar högre, högre än han någonsin gjort.

Träd har en särskild plats i konstnären Dea Svenssons liv. Han växte upp i Blekinge med skogen runt knuten, men nu bor han i Malmö sedan många år. I september är han aktuell med en utställning i Ronneby konsthall.

Inför den tecknar han träd, ett och ett, som tillsammans ska bilda en skog. Skogen han skapar är någon som finns inom honom själv, en plats att bära med sig. Ett hem, för den som känner sig mest hemma i naturen.

Berättelsen om när han var liten och klättrade upp i körsbärsträdet har blivit en poetisk kortfilm som ska ge en ingång till de som besöker utställningen.

– En klasskompis sa att vi tecknar inte vilka vi är, utan vi tecknar vad vi behöver. Jag tycker om att se konstverk i den kontexten.

Dea arbetar som kyrkogårdsvaktmästare en stor del av året, men under det fyra månader långa säsongsuppehållet är han konstnär på heltid. Vaktmästarna har sina egna kvarter på den stora kyrkogården och han går ensam om dagarna, sköter sina sysslor och lyssnar ibland på musik eller en ljudbok. Det han uppskattar mest är mötena med de människor som besöker kyrkogården. Att få ta del av deras liv och vardag.

Ibland får han höra att han har ett så skönt jobb som får vara ute i naturen så mycket, men själv tycker han inte alls att kyrkogården är natur. Kanske påhittad, designad natur, i sådana fall, men inte den riktiga naturen. Träden är planterade och trafiken hörs hela tiden. Nej, natur för Dea är skogen och i perioder har han känt att han behöver komma hem till den där skogen hos mamma. Naturen är en stor och viktig del av vem han är, men samtidigt en sådan självklarhet i hans liv att han inte vet riktigt vad han ska säga om den. Det är därifrån både han och hans skapande kommer, menar han.

Dea gick konstlinjen på Ölands folkhögskola och genom lite av en slump var det teckning han kom att ägna sig åt. De flesta av hans kurskamrater målade och han var den enda som tecknade i barnboksstil. Han tilltalas av det enkla svarta och vita och av att skapa i stunden, med bara papper och penna.

Inte behöva göra något i flera steg, som grafik, eller vänta på oljefärg som ska torka.

Inspirationen kommer från den amerikanske tecknaren Edward Gorey.

Dea upptäckte honom under året på Öland och köpte en likadan penna för att försöka härma hans stil med svart tusch och många små streck på vitt papper. Han upptäckte att det inte gick att härma Gorey, hans stil var för speciell, så istället växte Deas egen stil fram.

Speciell den också. Men visst går det att se var influenserna kommer ifrån.

- Jag har jättesvårt för att teckna människor, berättar Dea. Och känna

www.estridmagazine.se

5

igen människor. Jag kan aldrig komma ihåg ett ansikte, men jag kan komma ihåg en människas inre väldigt väl. Hur de kände vid något tillfälle. Jag tycker om att teckna stilla saker. Som natur.

När han tecknar börjar han alltid med det svåraste.

Om det är en människa med på bilden är det ögonen han ritar först. Blir inte de bra får han göra om alltihop, eftersom det inte går sudda och varje teckning tar lång tid att färdigställa. När bara de svåra momenten är avklarade, kan han slappna av. Ofta gör han hela fält i ett svep och går sedan över hela teckningen flera gånger. Han beskriver det som ett meditativt, lugnt tecknande tills det allra sista steget. Då har han lärt känna bilden under så lång tid att han knappt behöver titta på den och sista stunden består av väldigt intuitivt tecknande.

– Om jag ska fatta svåra beslut i tecknandet gör jag det helst på kvällen, för då är hjärnan mest vaken.

Men det mer mekaniska, meditativa tecknandet gör jag på morgonen, när kroppen är vaken, men huvudet inte är med.

Den kommande utställningen känns viktig, som ett skifte i hans liv. Tidigare har han inte vågat ta plats, menar att han är försiktig och ömtålig både som människa och som konstnär, och lätt försvinner i ett stökigt rum. I en grupputställning kommer inte hans lågmälda teckningar till sin rätt. Nu kommer han att få en egen, tom utställningslokal, där teckningarna kan få det utrymme de behöver.

Skogen går som en röd tråd genom hans liv och en del av den finner jag i en åtta minuter lång film han

6

lade upp på Youtube för fem år sedan. Där varvas sång och fågelkvitter med en skogspromenad där han berättar om en dag när han som liten var i skogen med mormor och kusinerna. De plockade bär och han berättar om hur de såg älvor och troll. Jag frågar honom om det och han förklarar att det handlar om den inre världen.

– När jag är i skogen finns det utrymme för den världen. Det är lite som sagor och sådant. Jag tycker alltid det handlar om inre världar och inte yttre. Inre monster och så, säger han. Det har folk frågat mig om jag har sett det där på riktigt, eller om jag tror på det på riktigt. Det är så oviktigt för mig om det är sant eller inte. Det bara är.

Den dagen i skogen var något han skapade tillsammans med mormor och hennes historier och handlar om vilka de var, och vem han sedan blev. Kanske är det så att han skulle vilja leva i en värld där troll och älvor finns, så som de finns i den inre världen. Han brukar tänka på skillnaden mellan att vara extrovert och introvert, att för honom handlar det om vilket som är den riktiga världen. För den extroverta är det bilarna och människorna och allt som rör sig runtomkring som är den riktiga världen, för den introverta är det vad som sker inuti som är på riktigt. Det är den världen vi andra får en glimt av i hans konst. Även om han menar att teckningarna är en tämligen platt och svartvit version av den form- och färgrika inre verkligheten, är magin närvarande i de små streck som tillsammans skapar magnifika trädkronor och mossiga stammar.

Estrid Magazine nr 2 2018

Shinrin-yoku det japanska sättet att bada i skog Vi är så omgivna av skog här i Sverige, att vi ibland inte ser den för alla träd. Och inte heller ser vi träden, för all skog. Mest går vi igenom, eller förbi, eller så ser vi den bara på distans genom bilrutan när vi är på väg. Så var det för Robert också, tills han höll på att återhämta sig efter en sjukskrivning och hans sjukgymnast berättade för honom om skogsterapi.

– Vad är det liksom? Gå i skogen? Det är väl inget nytt, berättar Robert att han tänkte. Men jag läste på lite och insåg att även om det inte är något nytt, är det något många av oss har tappat.

Framför allt vi som inte är friluftsmänniskor och som inte har en hund att gå ut med.

Robert är uppvuxen på landet och lekte ofta i skogen när han var liten, men som vuxen blev det aldrig av att han tog sig ut. Joggingturerna gick i bästa fall längs strandpromenaden, men oftare på löpbandet på gymmet, och avkopplingen var en stund i soffan.

Att åter komma ut i naturen tror han gjorde att läkningen gick fortare. Inte bara för att han rörde på sig, utan även för att skogen fick honom att slappna av och må bra.

– Att gå bland höga träd för sig själv är för mig som yoga och meditation är för andra. Jag hade rätt ont efter en operation och kunde bara gå sakta. Det var då jag började lägga märke till detaljer.

Hur ormbunkarna liksom är ihopkrullade på våren och sedan vecklar ut sig. Fågelsång jag inte hört förut. Alltså, fågelsång hör vi väl alla. Men nu hör-

de jag de olika melodierna på ett annat sätt än jag gjort förut. All tid i skogen fick mig att slappna av.

I Japan började man arbeta med skogsterapi på 1980-talet och det fick namnet shinrin-yoku, skogsbad. Där har man omkring femtio särskilda skogsparker att på egen hand ströva runt i eller att tillsammans med en guide få hjälp att få kontakt med skogen. Skogsterapin handlar om att vara helt närvarande i sin upplevelse och ta del av skogens läkande kraft, vare sig det är en park i staden eller storskogen. Forskning visar att skogsbadandet har många positiva hälsoeffekter. Bland annat sänker det blodtrycket, vi blir piggare och får mer energi, sover bättre och får bättre koncentrationsförmåga. Det är till och med så att träden producerar och utsöndrar ett ämne som hjälper oss att stärka immunförsvaret.

Shinrin-yokurörelsen sprider sig över världen, men man behöver förstås varken en park eller guide, utan kan själv leta sig ut i närmsta skogsområde. För att få den mest positiva effekten ska man göra som Robert: strosa i sakta mak, snarare än motionera. Mobilen får stanna hemma. Sträckan behöver inte vara särskilt lång och man kan med fördel ta en paus och sätta sig ner och ta in skogen med alla sina sinnen. Andas in dess dofter och låta stunden bli ett andningshål i en annars hektisk vardag.

Text: Molly Pettersson

www.estridmagazine.se

7

Krönika

I sagans värld kan allting hända I sagans värld kan allting hända, sa Lennart Hellsing.

Jag blir sällan starstruck, men när jag och Lennart Hellsing var inbjudna till biblioteket på världsbokdagen för ett antal år sedan och våra namn stod intill varandra på affischerna, då kändes det lite extra varmt i hjärtat. Han var där för att läsa ur sin bok, Månens poet, för de vuxna och jag var där för att berätta sagor och skapa magi för barnen.

Som sagoberättare har jag alltid tänkt att min främsta uppgift är att tända stjärnorna i barnens ögon.

Att få dem att känna, förundras och hoppas. Sagor kan ge oss så mycket. Genom sagans magiska värld kan vi resa lika mycket runt världen som i vårt inre, och vi kan lära oss att känna igen och sortera känslor, utveckla empati och känna att vi inte är så ensamma med våra tillkortakommanden. Vi kan genom sagans värld fördjupa vårt medvetande och därigenom utvecklas som människor. Sagorna kan ge form åt det ogripbara. De handlar inte bara om det vackra och goda, utan gestaltar även det fula och onda i tillvaron och därigenom får vi hjälp att kanalisera kaos. Även om tomtar, troll, modiga prinsessor och förtrollade prinsar inte så ofta hör till vår vardag, kan vi ändå identifiera oss med deras roller i berättelserna.

Sagorna lär oss att godheten vinner, att de små och svaga ibland är de starkaste och modigaste och kanske räddar hela världen. Med hjälp av gyllene droskor, magiska svärd, skor av glas och fula ankungar kan vi lära oss en hel del om livet och dess mysterier.

Vi kan faktiskt genom sagorna tillägna oss och förstå mer av livet.

När vi berörs av berättelserna väcks frågor till liv inom oss och vi får en större självinsikt som med stor sannolikhet kan göra oss till tryggare individer. Om en saga kan väcka känslor till liv och sätta tankar i rörelse händer det saker med oss. Vi kan lära oss om rätt och fel, om gott och ont och om hur vi bäst kan hjälpa varandra och agera i det här som kallas verkligheten. Vi kan även lära oss hur vi inte ska agera.

8

För mig är en saga så mycket mer än en spännande berättelse, den är ett tillfälle att beröras på djupet, att se att det omöjliga kan vara möjligt och samtidigt kan vi få sinnliga upplevelser som kan få oss att må bättre, utvecklas och hjälpa oss att göra världen till en bättre plats för alla.

Innan vi skulle framträda på biblioteket den där dagen för längesen blev vi bjudna på kaffe och tårta i ett fint rum. Lennart hade orange kostym och jag hade en röd sagoklänning med guldbrokad och under armen bar jag en jordglob och i handen hade jag en gammal kappsäck. De andra runt bordet hade stilrena svarta kläder. Bo Strömstedt var också där och han sa att jag såg ut som en sagoblomma. Det kändes fint. Jag passade på att berätta för Lennart Hellsing hur mycket hans ord betytt för mig och jag såg hur stjärnorna tändes i hans ögon när jag sa det.

Det kändes som en cirkel slöts och med mig hem fick jag precis som jag önskade, nämligen hans fina ord handskrivna av honom själv. De där om sagans skog och att allting kan hända i sagans värld. Det pappret ligger i min finaste ask och en dag ska jag rama in det och sätta upp på väggen.

När vi hade ätit tårta gick vi åt varsitt håll och jag kunde inte låta bli att undra om han inte hellre följt med mig till sagorummet och sett stjärnorna tändas i barnens ögon när jag spelade flöjt och berättade om Tripp, Trapp, Trull och Jätten Dum-Dum.

Pia Kammeborn är sagoberättare, poet, stickdesigner och fotograf. I Estrid nr 1 finns en längre intervju med henne och hennes make Dennis. Tillsammans gör de Kammebornia podcast som finns på Youtube.

Estrid Magazine nr 2 2018

Foto: Pia Kammeborn

www.estridmagazine.se

9

Tumme Röd & Tumme Blå

När jag arbetade som förskollärare och senare när jag själv hade småbarn, hade jag alltid två väldigt små stickade tomteluvor i jackfickan. De visade sig fungera utmärkt som överraskning, underhållning, avledning eller tröst, beroende på vad som för tillfället behövdes. Jag hittade dem nyligen i en gammal jackficka och tänkte på alla leende barn, alla glada dagar i skogen och på bussen, alla gånger då Tumme Röd och Tumme Blå kom fram och lekte en stund med barnen. Ibland fick de låna dem till sin lek, men oftast var de ganska blyga och ville hoppa ner i min ficka direkt efter sin föreställning.

De gamla tomteluvorna är smutsiga och slitna, men jag bestämde mig för att sticka nya. Vem vet när de kan komma till användning?

När jag hittade två små nystan i rött och blått kände jag genast att de passade utmärkt till detta projekt. Det går inte åt så mycket garn och det går ganska fort att göra luvorna. Jag har också ofta gjort dem för att ge bort i present. Det är en perfekt present till någon som har barn i sin närhet eller till ett barn. Presentluvorna brukar jag lägga i en fin ask och med den skickar jag med ramsan som jag skriver på ett kort.

Text och foto Pia Kammeborn www.kammebornia.se

10

Estrid Magazine nr 2 2018

Ramsan

(Luvorna sätts i smyg på tummarna som hålls gömda bakom ryggen eller i fickan) Det här är Tumme Röd (tummen med röd luva kommer fram och hälsar) Det här är Tumme Blå (tummen med blå luva kommer fram och hälsar) Båda har de fina tummeluvor på (båda tummarna visar upp sig och ”vinkar”) Tumme Röd, han kan nicka (nicka upp och ner med tummen) Tumme Blå, han kan vicka (vicka sidledes fram och tillbaka med tummen) Tumme Röd, han kan klämma sig (tummen kläms försiktigt mellan pek- och långfinger och man säger -Aj, med ledsen röst och min) Tumme Blå, han kan gömma sig (tummen göms bakom ryggen och man ser lite förvånad ut) Det här är Tumme Röd (tummen med röd luva kommer fram igen) Det här är Tumme Blå (tummen med blå luva kommer fram igen) Nu måste vi gå – hej då! (tummarna vickar och försvinner bakom ryggen eller ner i fickan)

Beskrivning

Material: Tunt ullgarn i blått och rött Strumpstickor 2,0 eller 2,5 Lägg upp 16 maskor, 4 på varje sticka Slut en ring utan att vrida arbetet och sticka ett varv med räta maskor Sticka ett varv med aviga maskor Sticka 8 varv *2rm tills* varvet ut Du har 8 maskor kvar Tag av garnet och träd det genom de återstående maskorna Fäst trådarna Lek!

www.estridmagazine.se

11

Sagan om klänningen och vad som hände sedan

Rino: Färgglada och retroinspirerade kläder sedan 2007.

Det var en gång en småbarnsmamma som ville ha mer kreativitet i livet. Hon började sy kläder och det gick så bra att hon i dag har ett eget klädmärke och en butik.

Alla sagor har en början och just den här började för drygt tio år sedan. Huvudpersonen är Carina Lindgren, som alltid har pysslat och skapat. När barnen var små och det inte fanns så mycket tid och ork kvar efter jobbet, kände hon sig instängd. Hon ville ha mer skapande i sitt liv. Den kreativiteten fick sitt utlopp när hon tröttnade på de barnkläder som fanns i butikerna och började sy egna plagg av retrotyger, till barnen och till sig själv.

Carina startade en blogg där hon visade upp det hon sydde. Kläderna och bloggen fick namnet Rino.

Hon fick mycket respons på sina plagg och framför allt på vuxenplaggen. Det kom beställningar på likadana klänningar som hon sydde till sig själv. Hon sydde, sydde och sydde. Ibland satt hon nästan hela nätterna vid symaskinen.

– En butik blev återförsäljare och jag började med att ta tjänstledigt en dag i veckan, följt av halvtid och nu gör jag det här på heltid sedan ett år tillbaka, berättar Carina. Det är skönt att ta det långsamt och inte plötsligt ha krav på att jag behöver dra in en massa pengar. Jag har kunnat ta det stegvis.

Från början var det egentligen bara tänkt som en hobby, inte som ett sätt att försörja sig. Det var speciellt en klänningsmodell som blev populär och 12

eftersom hon inte ville sy samma sak om och om igen själv, hittade hon andra som syr upp plaggen efter hennes mönster.

Inspirationen hittar hon i sådant som sticker ut, som en annorlunda skärning, en rolig knapp eller en oväntad färgkombination. Att möta andra kreativa personer brukar också ge henne många nya idéer.

Däremot tror hon inte på att gå runt och vänta på att inspirationen ska komma, utan menar att det är bättre att ge sig själv tiden att bara sitta ner och leka. Ibland blir det något bra, ibland inte. Man behöver inte alltid prestera.

Det hon gillar bäst med arbetet är att komma på nya idéer och förfina dem. Processen från idé till färdigt plagg är lång. Längs vägen hinner hon sy upp flera modeller och justera detaljer innan hon är nöjd.

– Jag vill skapa det jag tycker saknas. Mina kläder ska ha en glad och lekfull stil som är min egen. En gång hade någon en Rinoklänning i tv och en äldre släkting berättade att hon direkt tänkt att den måste vara min. Det är verkligen en komplimang när någon känner igen ens stil.

Carina berättar att det händer att folk kommer in och säger att ”det där kan ju inte jag ha” om de färg-

Estrid Magazine nr 2 2018

www.estridmagazine.se

13

glada plaggen. Kanske tycker de att de är för gamla eller så är de vana vid mer dämpade färger och mönster. Carina kontrar med att det kan de visst.

– När barn tar på sig sitt finaste matchar det inte alls, men det är ju en rätt skön stil.

Butiken i Sickla delar hon med tre andra kreativa företagare. Hon trivs med att ha kollegor. Innan hon flyttade dit hade hon en egen lokal, fast utan butiksdel, där hon till att börja med njöt av att få jobba ostört.

– Men sedan tröttnade jag på mig själv! Bara mina egna idéer, min musik, mig själv. Det är kul nu att ha andra omkring mig och få input utifrån.

Carina har nyligen börjat designa sina egna tyger.

14

Numera är hon i butiken varje dag. Här inte bara skapar hon plagg och designar tyger, utan drömmer också om att skapa en mötesplats för andra kreativa företagare i området. Istället för att konkurrera skulle de kunna hjälpa, stödja och inspirera varandra.

Samarbeta istället för motarbeta.

Och Rino fortsätter att växa i lugn men stadig takt.

I Carinas kreativa hörna av butiken väntar symaskiner, tyghögar och många fler idéer.

Drömmen är att skapa en mötesplats för andra kreativa företagare i området.

Estrid Magazine nr 2 2018

Fixa stilen När min dotter var liten, för kanske 7–8 år sedan, brukade vi titta på ett barnprogram som jag tror hette “Fixa stilen”. Möjligen var det bara ett kortare återkommande inslag i ett längre program. I varje avsnitt brukade det komma ett barn som gillade en speciell stil, artist eller seriefigur. Tillsammans med programledaren skapade barnet sedan en outfit i samma stil. Det var inget shoppande, som det ofta är i vuxenprogram, utan fokus låg på att skapa, sy, pyssla och återbruka. Det blev alltid så bra och det var väldigt inspirerande att se vägen från idé till färdig outfit. Och, handen på hjärtat, visst är det kul att få klä ut sig eller klä upp sig då och då. Kanske borde man göra det lite oftare. Våga mer. Leka mer. Om du skulle sno stilen från någon figur i bok- eller filmvärlden, vem skulle du vilja se ut som då?

www.estridmagazine.se

15

Nålfilta Ostara Att nålfilta är ett sätt att tova ull med en nål, istället för med vatten och såpa. Du använder en speciell nål som har små hullingar, vilket drar ner ullfibern i ullen som ligger under, så att den tovas. Nålen är väldigt vass. Som underlag använder du något mjukt, till exempel en bit skumgummi. Nålen sticks ner rakt och lyfts upp i samma vinkel, om den böjs går den lätt av.

Man sticker flera gånger i samma område för att tova ihop ullen. Att nålfilta är enkelt och även en nybörjare kan göra en fin ullflicka att hänga i fönstret. Det finns många sätt att tova en ullflicka, här är ett av dem.

Såhär ser nålen ut: Du behöver: Ull (kardflor) Nål (medium och/eller fin) Skumgummidyna Dra loss lite kardflor och forma med händerna till en boll.

Stick upp och ner med nålen från alla håll på bollen, tills den är fast. Om flickan bara ska hänga som prydnad behöver den inte vara lika fast som om du ska använda/hantera den ofta.

Dra loss lite mer kardflor och rulla som en korv. Det här ska bli överkroppen. Nålfilta ihop den också. Sedan gör du armarna genom att dra loss två lika stora delar kardflor. Vik dem dubbel. Handen kommer att vara vid själva viket. Ta sedan lite kardflor till och vira det runt armen, börja vid handleden.

Nålfilta handen och armen, men lämna en bit oarbetad ull högst upp på armen. Den ska du i ett senare skede använda för att fästa armarna på kroppen.

16

Estrid Magazine nr 2 2018

Nu har du grunden till kroppen: Ett huvud, en överkropp och början till två armar.

Välj en färg till klänningen. Ostara har fått en klänning i merionull, vilket gör att kjolen hänger fint och mjukt. Du kan också göra en klänning i vanlig ull genom att dra ut sjok av ull så att den bildar flera tunna lager.

Vira den gula ullen runt ärmarna och nåla fast.

Fäst sedan armarna genom att nålfilta fast den otovade biten i ryggen.

Dra loss lite kardflor och dra ut det till ett tunt lager.

Lägg det över huvudet.

Nålfilta det försiktigt på plats, men undvik att sticka i själva ansiktet.

Nu är det dags för klänningen. Ta lite ull och lägg över ena axeln och sedan snett över magen respektiva ryggen.

Nålfilta så att den sitter fast, men stick inte för mycket.

Se till att ullen ligger slätt över huvudet, framför allt över ansiktet. Nålfilta fast på bakhuvudet, sidorna, uppe på huvudet, halsen och ner runt hela överkroppen. Nu ska kropp och huvud sitta ihop.

Ta en bit ull och linda runt halsen, för att markera den.

Fäst genom att sticka några gånger med nålen.

www.estridmagazine.se

Se till att klänningen inte lämnar några hål under armarna.

Gör sedan likadant med andra sidan och fäst genom att sticka med nålen.

17

Klänningen har fått två gula nyanser. Underkjolen är ljusare gul och tittar fram under den mörkare gula ullen.

Nu är det dags för kjolen. Dra ut långa bitar ull och vik dubbel. Lägg runt midjan och fäst steg för steg vid vikningen. Stick inte i övriga kjolen utan bara vid midjan. När du gjort varvet runt lägger du på ännu ett lager. Håll gärna ihop ullen upptill när du fäster, men dra och fluffa ut den längre ner, så att du får en fyllig kjol med vidd. Samla gärna ihop kjolen med handen nertill och gnugga lite försiktigt, om du vill ha en kjol som går ihop längst ner, stick med nålen några gånger. Ta lite av den ljusare ullen och dra ut som ett band. Vira den runt midjan för att förstärka midjan och dölja eventuellt synliga stick eller skavanker. Fäst med några stick.

Nu är det dags för håret. Det består av brun merinoull. Nålfilta fast det längs benan och fläta sedan försiktigt håret. Fäst flätorna i sidorna med några nålstick och gör likadant längst ner på flätan.

En liten orange tuss blir en fin blomma i håret. Ögonen gör du genoma att sticka flera gånger på samma ställe.

18

Estrid Magazine nr 2 2018

John Bauer är en av våra mest kända och folkkära konstnärer. Han illustrerade bland annat sagosamlingarna “Bland tomtar och troll” och det är också därifrån många känner igen hans illustrationer. John Bauers bildvärld har påverkat många svenskars sagoberättande.

www.estridmagazine.se

19

Börja berätta Att berätta sagor för barnen är inte så svårt. Du behöver inte alls ha massor av fantasi, i synnerhet om barnet är litet. Tvärtom är vardagen en bra källa till berättandet. Med ett barn som är 3–4 år eller yngre kan du börja med att berätta väldigt korta sagor – några meningar bara och utöka efter hand – om något barnet precis har varit med om. Barnet självt kan vara huvudpersonen, eller varför inte något av dess gosedjur, dockor eller en favoritfigur från en bok. Sagans handling bör vara enkel i början så att barnet känner igen sig i.

En dag hälsade Nina på hos farmor och farfar. När de blev hungriga stekte de pannkakor. Nina ville ha sylt till pannkakorna, men när farmor tittade i kylskåpet var sylten slut. Farmor sa att det finns mer sylt I källaren. Nina och farfar gick ner I källaren för att hämta sylten. Det var jättemörkt där, nästan svart. Farfar tände en ficklampa. Nina höll farfar i handen för det kändes lite läskigt. På en hylla fanns det många burkar med sylt. Nina valde jordgubbssylt. Precis när de skulle gå upp från källaren kröp en spindel och upp på farfars fot. Nina tyckte den var fin men farfar blev jätterädd och pep som en mus. Farmor fick komma och lyfta bort spindeln. Sen gick de till köket och åt pannkakor och sylt.

När barnet blir mer vant att lyssna på sagor kan du börja med längre och mer avancerade berättelser. Inspiration kan ni fortfarande hitta i vardagen eller i böcker och filmer barnet känner till. Bygg vidare med er fantasi och ha gärna en huvudperson. Många barn tycker om att få vara delaktiga i sagoberättandet och kanske slutar det med att ni berättar tillsammans. Sagan blir nästan som en talad lek där ni tillsammans skapar en fiktiv värld.

Ingen fantasi? Läs en klassisk saga, memorera de viktigaste delarna av handlingen och återberätta sagan. Byt gärna ut namn och platser. Istället för prinsessan handlar sagan om familjens katt Strumpan och istället för ett busigt troll kommer mormor springande i skogen. Garanterad fnissfest.

20

Estrid Magazine nr 2 2018

Tips: Fastna inte i stereotyper. Låt inte prinsen jämt rädda prinsessan, draken bli slaktad och någon ärver halva kungariket och styvmor är ond.

Använd alla sinnen och berätta inte bara vad som händer och vad de gör.

Engagera med känslor barnet kan känna igen sig i.

Sagan som hjälpmedel Använd sagor för att förbereda inför något läskigt eller jobbigt, eller för att bearbeta något barnet har varit med om. Berätta om när en fiktiv person, kanske Mini-Hopp eller Alfons, skulle gå till tandläkaren eller börja en ny förskola eller hur det var när Pelle Svanslös trillade och bröt benet (givetvis med ett lyckligt slut).

Berätta sagor: Vid frukostbordet för sömniga barn som glömmer bort att äta Vid tandborstning och hårtvätt för barn som hellre vill springa och leka Vid alla väntetider, som i kassakön eller på pizzerian eller när maten är i ugnen, istället för att ta fram en telefon att underhålla barnet med (sagor vid sådana här tillfällen är verkligen en räddare i nöden) I bilen eller på en seg promenad hem med trötta barn (en saga att fokusera på gör verkligen susen för trötta små ben) Vid sovdags, förstås Favoriter: – Berätta om när husdjuren eller farmor är med om tokiga (och helt osannolika) äventyr.

Som när marsvinen åkte till Mallorca eller när farmor bytte om till superhjälte och gick på disco.

– Berätta om dig själv och vad du gjorde när du var liten.

– Förstärk olika element i sagan. Är källaren mörk blir den kolsvart, är Rutan rädd darrar han så han tappar byxorna, är Agda hungrig är hon så hungrig att hon äter TIO pizzor, med extra ost.

– Och kom ihåg att barnen vill ha favoriter i repris. Särskilt de minsta barnen lyssnar gärna på samma saga om och om igen.

www.estridmagazine.se

21

Följa drömmar

Hej Linda! Berätta lite om dig själv och hur du följer dina drömmar.

Hej! Jag heter Linda Tieu och jag är en tvåbarnsmamma som bor i Italien, men är ursprunligen från Kalifornien. Jag har en bakgrund i inom webb och grafisk design, men nu fokuserar jag på mitt eget skapande. Jag gillar söta och originella illustrationer till trycksaker, brevpapper, muggar, pennfodral och andra föremål.

Jag följer definitivt min dröm att bli en konstnär på heltid: att arbeta med frilansprojekt på dagen och ägna kvällarna åt mina egna kreativa försök.

Till det här numret av Estrid har Linda gjort ett drömblad som du hittar på nästa sida. Skriv ut det (eller spara på datorn) och fyll i vilka drömmar du har.

Att veta vad du drömmer om är ett första steg på en spännande resa. Vissa drömmar är stora och livsomvälvande, andra är små och vardagliga, men alla är de värda att lyssna på.

Om du vill följa Lindas äventyr kan du titta in på hennes blogg http://tortagialla.com/blog och vill du se mer av vad hon skapar är hennes Etsybutik en bra plats att börja på: www.etsy.com/shop/tortagialla

22

Estrid Magazine nr 2 2018

www.estridmagazine.se

23

it’s time for tea Sötaste tekannan på bjudningen. Passa gärna på att dekorera några koppar eller muggar i samma stil, så har du en hel teservis.

Du behöver: En tekanna, gärna enfärgad Polymerlera (till exempel Cernit, Fimo eller Sculpey) Porslinsfärg och pensel eller porslinspenna Börja med att diska tekannan noga och torka den. Skissa gärna upp motivet på kannan med en blyerspenna. Mjuka upp leran genom att knåda den lite i din hand. Sedan är det bara att börja dekorera. Tryck leran på plats. (Vissa detaljer kan du behöva fästa med kontaktlim i efterhand.) Måla eller rita med porslinsfärg och bränn i ugnen enligt anvisningarna på lerans förpackning.

24

Estrid Magazine nr 2 2018

Alternativa sagoböcker Fotografera en vanlig dag i barnets liv eller en speciell händelse, som en utflykt, en födelsedag eller en resa. På webbsidor där du kan ladda upp bilder och skapa egna fotoböcker kan du skriva till text och göra fotoalbumet till en personlig sagobok.

Brukar du och ditt barn berätta en speciell historia? Skriv ner den! Vik några vanliga ritpapper dubbelt (till A5) och häfta eller sy ihop dem i ryggen. Skriv sagan för hand och låt ditt barn rita bilderna. Eller varför inte hitta på en ny saga medan ni håller på?

Leta upp gamla bilder på släktingar eller på dig själv när du var liten. Kopiera dem och gör en liten bok om vilka det är på bilden och hur det var att vara barn på den tiden.

Eller varför inte låna barnets favoritgosedjur eller docka en dag när hen inte är hemma.

Fotografera och skriv ner en saga om vad för bus djuret hittar på när ingen är hemma. Du kan göra samma sak med ett husdjur.

Vad sägs om att be någon äldre släkting skriva en kort saga om vad hen gör på dagarna? “En dag i farmors liv.”

Har ni en trasig bilderbok? Klipp ut personerna på bilderna och limma fast dem på nya papper.

Rita en ny miljö och rita dit nya personer. Kanske är Alfons eller Mamma Mu med om helt nya, galna äventyr?

www.estridmagazine.se

25

Ta bättre bilder på dina husdjur Att fotografera en hamster som gömmer sig i sin bur, en kanin som aldrig vill vara still eller att alltid få blixten reflekterad i kattens ögon. Känns det igen? Bilderna gör inte djuren rättvisa.

Men med några enkla knep kan du få riktigt fina bilder på din pälskling, utan en dyr systemkamera.

Om du har en porträttinställning på din kamera (många har det, även mobiltelefoner), använd den. Se till att fokus är på djuret, så ger inställningen ett skarpt motiv mot en lite suddigare bakgrund.

Kom nära din vän när du fotograferar. Och så ännu lite närmare. Du behöver inte hela rummet med i bild, det är ju djuret vi vill se, eller hur? Ögonen får gärna vara i fokus. Det är dit blicken dras när du tittar på bilden.

En enfärgad bakgrund ger ett lugnt intryck och din fyrbening blir fotografiets huvudmotiv. Om du inte har en enfärgad vägg, kan du kanske spänna upp ett tyg eller hänga ett lakan över soffryggen.

Smådjur, som hamstrar och marsvin, kan du muta med godsaker för att de ska sitta still. Lite persilja eller en gurkbit att mumsa på och du hinner ta din bild innan marsvinet tröttnat på att posera.

På hundbilden till vänster går allt i samma milda färgskala, vilket skapar ett lugnt och harmoniskt intryck. Fundera på hur du kan arbeta med färg för att förstärka djurets personlighet. En livlig hund kanske får sitta bland glada färger.

26

Estrid Magazine nr 2 2018

Färger som stör varandra ger ett oroligt intryck.

Prova att göra om bilden till svartvit för att se om det hjälper.

Använd dig helst av naturligt ljus och undvik i möjligaste mån blixt. Dagsljus ger generellt finare bilder än glödlampssken. Är du inomhus blir det fina bilder i närheten av ett fönster (någon meter in i rummet). Utomhus tar du snygga bilder runt lunch en smådyster vinterdag, medan ljuset mitt på dagen ofta är för skarpt mitt i sommaren. Då kan du passa på att fotografera på morgonen eller kvällen. Både soluppgång och solnedgång ger varma bilder med vackert ljus.

De flesta katter sitter inte på kommando och väntar på att du ska hämta kameran. Följ istället katten i dess vardag och var beredd med kameran när tillfälle ges. Som den här katten till höger, bekvämt tillbaka lutad i soffan.

Hunden är insnurrad i en filt, vilket ger en naturlig inramning till ansiktet och gör att blicken dras till ögat och den lilla nosen som sticker fram.

Kryp ner och kom i ögonhöjd med djuret när du fotograferar.

Djur och barn tillsammans är också ett tacksamt motiv. Fånga deras samspel i bild. Att hålla ett djur i famnen är också ett smart knep att fånga någon som sällan står still på bild. Det blir det ett innerligt ögonblick och en bild som berättar något om barnet och katten.

www.estridmagazine.se

27

Har du provat att fotografera ovanifrån, när ditt djur tittar upp mot dig? Perspektivet förstärker djurets litenhet och får det ofta att se gulligt ut i våra ögon. Eller gör tvärtom och fotografera ditt djur underifrån. Det får vilken tax som helst att se ut att vara king of the world.

Ett litet och spralligt djur kan du med fördel be någon hålla i händerna. Då sitter djuret still (och säkert) och händerna bildar en inramning.

Att fota ett djur in action kan vara lite småknepigt. Många kameror har en särskild sportinställning som du kan prova. Den här typen av bilder blir lätt suddiga, men tänk på att själv stå eller sitta stadigt, ha fokus på djuret och fotografera under bra ljusförhållanden. Om du vet att hunden snart kommer att hoppa över ett hinder, kan du i förväg fokusera på hindret och sedan ta en hel bildserie när hunden väl hoppar. Då kan du i efterhand välja ut det bästa fotografiet.

Att fånga lek i bild brukar också bli bra. Ta fram ditt husdjurs favoritleksak (be eventuellt någon hjälpa till med själva lekandet) och försök styra djuret till en bra fotoplats att leka på.

28

Estrid Magazine nr 2 2018

Det går göra snygga och arrangerade bilder med husdjur, men de som oftast blir finast, och som i längden betyder mest för oss, är vardagsbilderna. Det är i de bilderna vi ser djurets personlighet, vad det tycker om att göra, vilka uttryck det har och var det helst ligger och sover. Bästa sättet att fånga vardagen är att helt enkelt ha med sig kameran (eller mobilen) och använda den.

Ibland kan du behöva fånga djurets uppmärksamhet för att det ska titta åt ditt håll. Gör ett litet ljud för att det ska vända huvudet mot dig (men låt inte så spännande att det rusar fram till dig). Du kan också ta hjälp av någon som står precis bakom dig, som ser till att vara lagom spännande och värd att titta på.

Sammanfattning av tips för bra vardagsbilder: Fotografera på djurets nivå, använd dig av naturligt dagsljus, kom nära, lägg skärpan på ögonen och se till att bakgrunden inte är för rörig.

Ha tålamod. Och ha roligt.

Lycka till!

www.estridmagazine.se

29

Krönika

Jag var Pinocchio med världens längsta näsa

Det var en gång en vacker prinsessa som bodde i ett vackert slott ... Ungefär så börjar sagor, jag vet, inte alla sagor, men många sagor. Eller i alla fall sagor om prinsessor. När jag var tonåring skrev jag ofta sagor, men förklädda till brev. För i vissa av mina brev levde jag som i en sagovärld. En värld som jag väldigt gärna ville leva i, men som var långt ifrån den verklighet som jag levde i.

Jag var aldrig den där populära snygga tjejen som blev bjuden på fester, hade kompisar i varje gathörn.

Det var aldrig några killar som spanade på mig bakom skåpen i skåphallen. Med en stor längtan och önskan i bröstet satt jag där i skolan på fredagar och önskade att även jag skulle bli bjuden på den där festen, men min önskan slog aldrig in.

Det var då jag skapade min sagovärld. I den blev jag bjuden på fester, där den snyggaste killen i min klass blev lite kär i mig, där jag hade en helt annan storlek på Levisjeansen än vad jag egentligen hade. Allt för att jag skämdes över min gråa och tråkiga värld. Sida efter sida fyllde jag med ord om häftiga fester, om hur den snyggaste killen i klassen ville bli ihop med mig, men ingenting av det var sant. Det var bara i min fantasi.

olika slott? Jag i det lila, och de i det rosa? Eftersom vi bodde i olika städer behövde jag aldrig vara orolig för att våra sagor skulle krocka och att jag skulle förvandlas till en pumpa.

Idag har jag i stort sett ingen kontakt med dem, men ibland funderar jag på om jag ska avslöja min sagovärld för dem. Sådär 20 år senare berätta för dem att det mesta jag berättade för dem var lögner. Finns ens mina brev kvar hos dem? Breven från dem, som ofta fick mig att längta till sagovärlden finns inte kvar, kanske gäller det även mina brev?

Jag ville vara prinsessan som fick gå på bal i det stora slottet och bli uppbjuden av den vackra prinsen, men jag var Pinocchio, med världens längsta näsa.

Jag hittade faktiskt prisen sen, okej, någon sagoprins med vit springare är han inte, vilket inte gör något, för hästar är inte mina favoritdjur. Ibland blir jag bjuden på fest, och ingen frågar vad jag har för byxstorlek, så jag behöver inte ljuga om det.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar ...

Jag ljög. Jag ljög så att min näsa skulle bli lika lång som Ölandsbron, men jag skämdes aldrig över det.

Jag skämdes över att jag aldrig hade något spännande att berätta för mina brevkompisar i den där staden en bit från Stockholm. Det var värre att inte ha något spännande att berätta än att ljuga. Efter ett tag tänkte jag inte på att jag ljög, jag bara öppnade dörren till min sagovärld och skrev sida efter sida.

Kanske var det så att mina brevkompisar förstod att det var en saga de läste, kanske var det så att även de levde i en saga. Vi kanske levde i samma saga, men

30

Estrid Magazine nr 2 2018

Therese Johansson är virkfantast, jobbar på Högsta domstolen och drömmer om en lägenhet i London eller Berlin.

www.estridmagazine.se

31

Trollstavar En trollstav till maskeraden, till leken eller för att trolla disken ren med?

Gör såhär: Trollstavarna ovan är gjorda från pinnar hittade i skogen. För släta, raka trollstavar kan du istället använda rundstavar, ätpinnar eller kraftigare grillpinnar. Du behöver en limpistol. Värm upp den och limma sedan ett mönster på pinnen. Den ena är oregelbundet limmad och den andra fick ett spiralmönster. Låt limmet torka och måla sedan pinnen och lim med hobbyfärger. Här används brunt, svart och guld. Det blir fint med en lite ojämnt målad trollstav. Prova därför till exempel att stryka på och gnugga bort lite färg med en tygtrasa.

Den guldgula trollstaven nedan är perfekt för barn eftersom ingen limpistol behövs. Måla en pinne med hobbyfärg. Vira en piprensare (gärna metallic/glittrig) runt pinnen och trä på en glaspärla högst upp. Böj till piprensaren så att pärlan inte glider av. Fäst eventuellt övre delen av piprensaren med lite hobbylim.

32

accio choklad! hokus pokus filiokus!

alohomora! expelliarmus!

Estrid Magazine nr 2 2018

Butter beer eller honungsöl, som det översatts till, är vad Harry Potter och hans vänner brukar dricka när de besöker Hogsmeade. Det här receptet skapades utifrån originalnamnet och därför ingår ingen honung, däremot smör.

Börja med att koka butterscotch: 60 gram smör 1,5 dl farinsocker 1 dl vispgrädde Koka ihop i 4-5 minuter och låt svalna Du behöver tre burkar (sammanlagt knappt en liter) cream soda En liter vaniljglass Drygt 1 dl butterscotchsås Kyl cream sodan och glasen (gärna en stund i frysen). Mixa sedan cream soda, vaniljglass och butterscotchsås i en mixer eller med en stavmixer så att det skummar. Häll upp i glas och servera med sugrör och sked. Se till att fördela skummet mellan glasen.

Cream soda är en läsk som finns att köpa i vanlig 33 cl burk. Du kan hitta den i vanliga mataffärer, men den finns inte överallt. Hittar du inte den på läskhyllan kan du prova om den finns på en hylla med utländsk mat. (Vi hittade den bland godis från USA.) www.estridmagazine.se

33

34

Estrid Magazine nr 2 2018

Drakägg Du behöver: Lufttorkande lera (gärna papperbaserad) Ett styrolitägg eller aluminiumfolie Pärlor, paljetter eller annat glittrigt Hobbyfärger Gör såhär: Forma ett ägg av aluminiumfolie eller använd dig av ett styrolitägg. Tryck fast leran runtom ägget. Om du vill kan du färga leran först med några droppar hobbyfärg som du knådar in. Tryck fast pärlor, paljetter, stenar och knappar i leran. Lägg ägget att torka.

När leran är torr och fast kan du måla ägget med hobbyfärger. Använd gärna metallicfärger för ett lite mer skimrande resultat. Vill du ha ett glittrigt ägg kan du ta lite glitterlim ovanpå.

Boet är gjort av björkris och en tunn ståltråd/smycketråd.

www.estridmagazine.se

35

Havregrynsbröd

Ett saftigt bröd som passar fint som utflyktsmacka.

Ingredienser: 6 dl vatten 2 msk brödsirap 2 msk olja 25 g jäst 1 tsk salt 5 dl havregryn 8–9 dl vetemjöl special + lite till Värm vattnet och oljan till 37 grader. Smula ner jästen i en bunke och lös upp den i lite av degspadet. Tillsätt resten av degspadet, sirap, salt och havregrynen. Arbeta i vetemjölet. Degen ska vara ganska lös (men inte klisterkladdig). Låt jäsa en timme. Ta sedan upp degen och knåda, du behöver lite till mjöl nu. Smörj två raka bakformar (ca 1,5 liter). Forma två längder av brödet och lägg i formarna. Jäs 30 minuter. Pensla med vatten och skjut in i nedre delen av ugnen, 200 grader, ca 35 minuter.

36

Estrid Magazine nr 2 2018

Till klottrarens försvar Tillhör du dem som lättare kan fokusera på vad någon säger om du samtidigt klottrar på ett papper? Nu visar forskning att för många stämmer det. Att sitta med papper och penna på en föreläsning eller när vi pratar i telefon, kan göra oss till bättre lyssnare och underlättar för oss att ta till information.

Stella Rivera berättar att hon gärna går runt när hon pratar i telefon, men om hon inte kan det, till exempel för att hon är på jobbet, brukar hon klottra och färglägga när hon lyssnar. Det hjälper henne att vara närvarande och inte gå in i sig själv och tappa bort samtalet.

Det kan se ut som om man är frånvarande när man klottrar och många har nog som fått en tillsägelse från läraren om att lyssna istället för att rita. Men forskarna tror tvärtom att klottrandet får hjärnan att hålla sig aktiv, så att vi inte försvinner in i egna tankar.

Sunni Brown, författare till ”The Doodle Revolution”, pratar om klotter i sin TED talk från 2011. Hon menar att klotter är ett kraftfullt verktyg för att tänka och att det hjälper oss när vi bearbetar information och löser problem. Tyvärr är normen att inte klottra stark i skolan eller i arbetslivet.

Vad klottrar vi då? Ofta abstrakta former och mönster, men också föremål, människor och ansikten. Andra skriver ord eller bokstäver. Tidigare hävdade en del att motivet i vårt klotter säger en del om vilka vi är, men senare forskning stöder inte alls det.

Maria Lundin brukade ha med sig ett anteckningsblock på möten. Då klottrade hon ofta grafiska mönster som trianglar och halvcirklar som ligger lite omlott och har olika gråskalor eller mönster i ränder och rutor.

– Jag gjorde det för att hålla koncentrationen uppe, säger hon.

Enligt Sunni Brown har vi allt att vinna på att ha en mer positiv attityd till klotter och med gott samvete ta med oss klotterblocket till konferensrummet.

För klotter är, som vi klottrare förstås alltid vetat, inte en distraktion utan tvärtom något som förankrar oss i nuet.

www.estridmagazine.se

37

38

Estrid Magazine nr 2 2018

Att följa sitt hjärta

Från Stockholm till Lofoten Johanna Nyström hade en lovande karriär inom statsvetenskap framför sig, men när hon gick in i väggen började hon fundera på vad som var viktigt och vad som fick henne att må bra.

Livet fick en helt annan riktning och hon flyttade till Lofoten för att studera film. Det här är hennes berättelse om en resa från Stockholm till den lilla byn Kabelvåg i norra Norge, från stress och utbrändhet till vild natur och kreativitet.

Jag går genom den äldsta delen av byn, bland de gamla trähusen som enligt rykten ska ha varit bordeller när sjötrafiken och fisket var som mest intensivt här uppe. Jag är på väg till piren. Enorma klippblock har staplats i en arm som sträcker sig ut i inloppen till byn. Längst ut på armen står fyren och blinkar till fiskebåtarna.

Det är en molnig dag i december och ett löfte om snö hänger i luften. Havet är en mörk blå nyans som gränsar till svart. Det är snart mörkt trots att klockan bara är två på eftermiddagen. När jag står längst ut på piren kan jag se hela byn med sina olikfärgade trähus och bakom dem de spetsiga fjällen täckta av snö.

Jag – en tjugofemårig tjej från en förort utanför Stockholm – hör egentligen inte alls hemma här i byn Kabelvåg i ögruppen Lofoten i norra Norge.

Jag kom hit för att läsa en tre år lång utbildning vid Nordland kunst- og filmfagskole, en konstskola med filminriktning.

Min väg hit var inte direkt rak. För ett år sedan visste jag inte ens att skolan fanns. Att jag skulle gå på konstskola och utbilda mig till filmskapare var en dröm som kändes så omöjlig och avlägsen att jag knappt ens vågade formulera den för mig själv.

I flera år hade jag kämpat med utmattningssyndrom även om jag länge vägrade inse att det var just stress som gjorde mig sjuk. Jag hade varit på mängder med läkarbesök för konstant huvudvärk, illamående, ständiga förkylningar, värk i ögonen och flera andra diffusa symptom, men när stress kom upp som en möjlig förklaring nekade jag. Jag gjorde ju bara saker jag tyckte om.

Jag studerade till statsvetare samtidigt som jag

jobbade extra på Försäkringskassan. Att försöka förbättra samhället har alltid varit viktigt för mig så jag tyckte att studierna var både intressanta och meningsfulla. Vissa dagar var ändå kroppen och huvudet så slitet av stress att jag var tvungen att ha öronproppar för att överhuvudtaget klara av att ta tunnelbanan hem. När jag väl kom hem blev jag liggande i soffan med huvudvärk, en brinnande känsla i magen och svidande ögon samtidigt som tankarna bara rusade.

Det höll ett par år därför att jag låg och guppade upp och ner precis vid ytan. Ibland var jag dålig men jag hämtade mig alltid lite och kunde köra på som vanligt en period innan jag blev sämre igen.

Jag hade alltid skrivit, men slutat sedan ett par år tillbaka. Kanske tog det hårda pluggandet och stressen all min energi, så att jag inte hade någonting över till att skapa. Jag vet bara att till slut gick det inte längre. Jag var fysiskt och psykiskt utsliten samtidigt som jag hade ett uppdämt behov av att få skapa igen. När jag var klar med utbildningen till statsvetare började jag därför läsa kreativt skrivande på Jakobsbergs folkhögskola utanför Stockholm.

Där började jag skriva för film och blev till slut intresserad av att själv göra film.

På kursen i kreativt skrivande fick jag smak för att skriva och skapa igen. Tanken på att gå tillbaka till statsvetenskapen började kännas främmande. När jag skriver är jag helt fri att spekulera utan att nödvändigtvis ha ett svar. Det är ett fritt sätt att tänka som är långt ifrån statsvetarvärldens akademiska metoder och välgrundade forskningsresultat.

När jag hörde talas om en filmskola bland hav och fjäll i Nordnorge vaknade en längtan som jag

www.estridmagazine.se

39

tror att jag egentligen alltid har haft, en längtan efter att leva någonstans där vardagslivet är enklare och där jag får tid och ro att fokusera på mig själv.

Jag vet att jag är skyldig till romantisering, men jag längtade hemskt mycket efter enkelheten i naturen.

Bitarna föll på plats. Jag skulle kunna följa intresset för att skapa film, få fortsätta vara kreativ, leva mitt bland inspirerande natur och förhoppningsvis också kunna ta tag i mina stressproblem.

Jag blev antagen och kunde börja min resa till Lofoten. Först tog jag flyget till Kiruna för att där hyra en bil och köra över gränsen. Bilresan från Kiruna ut till Lofoten gick först genom vidsträckta grå fjäll på den svenska sidan men ju närmre Lofoten jag kom desto högre blev fjällen. Ju vildare naturen blev, desto lyckligare blev jag.

Här i Kabelvåg har jag fått tid och ro att lära mig vad jag behöver för att må bra. När det blir för intensivt att umgås med samma människor i klassrummet som på festerna på lördagskvällarna vet jag att jag behöver ta en dag till att under tystnad plocka blåbär i skogen i fyra timmar så att min hjärna får lugna ner sig. Jag får också vila från stockholmsstressen här. Det finns inga proppfulla tunnelbanevagnar i rusningstid, trängsel i något shoppingcenter eller bilköer i Lofoten. Jag stänger inte heller längre dörren till hur jag mår och vad jag behöver utan jag plockar fram det som känns jobbigt, ser på det och tar med det in i det jag skriver eller filmar.

Jag vet inte om det går att bli helt frisk från utbrändhet, men jag har inte längre huvudvärk varje kväll. Risken är stor att jag gräver ner mig för djupt i 40

mitt arbete som filmskapare och att jag då glömmer att lyssna på vad min kropp behöver. Det är en risk jag kanske inte kommer undan. Jag har i alla fall gjort ett par stora förändringar i mitt liv som har fått mig att må bättre.

Den lilla konstskolan har fyrtio elever. Eftersom de utgör nästan hela mitt sociala nätverk här uppe kan det bli väldigt intimt. Vi tar varandra genom misslyckanden och svaga perioder och vi firar varandras uppgångar. Skolan är som ett eget litet universum.

Utanför vår värld finns den lilla fiskebyn Kabelvåg som tillsammans med resten av Lofoten var en ekonomisk motor för hela Norge när fisket och inte oljan var den största inkomstkällan i landet. Alla här, oavsett om jag känner dem eller inte, säger heia! med käckt norskt tonfall när jag möter dem på gatan. I övrigt har jag inte mycket kontakt med lokalbefolkningen, men jag har hört att det är en konservativ del av landet med bland annat flera slutna religiösa grupper. Samtidigt är Lofoten den del av Norge där det finns flest konstnärer per capita och har en någon gång sett det magiska ljuset här uppe, midnattssolen på sommaren, de rosa och gröna himlarna på vintern och norrskenet på nätterna, är det inte svårt att förstå. Då har jag inte ens nämnt dramatiken i fjälltopparna när de har täckts med snö och det sen har kommit lite regn som målat långa svarta fåror i det vita och gett fjällen knivskarpa konturer.

För någon vecka sen drog stormen Ylva in över Lofoten. När jag öppnade dörren för att gå till skolan blåste den ur handen på mig och smällde i väggen och när jag gick till skolan kunde jag nästan luta mig

Estrid Magazine nr 2 2018

mot vinden utan att falla. Då är det lätt att känna sig liten och kanske ger det mig också perspektiv på hur oviktiga vissa saker är. Mina misslyckanden är inte så viktiga. Ett prestigefullt jobb och en fin lägenhet i Stockholm är inte heller så viktigt.

Det är en lyx att få pengar från CSN för att få göra det jag gör här. Tiden när jag måste kunna leva på det jag skapar eller skaffa mig ett så kallat vanligt jobb kommer, men just nu får jag lov att utvecklas genom att experimentera och leka runt. Det räknas som skolarbete att se film i skolans biograf, att filma mina klasskamrater, att måla med fingerfärg på väggarna och att ordna pop-up-konstutställningar.

Men mina studier på filmskolan är inte bara lek.

Att försöka utvecklas som filmskapare, konstnär eller författare känns ibland som att famla runt blind.

Det finns ingen utstakad väg och ingen säger åt mig vad som är rätt och fel, utan det är jag själv som måste finna hur jag ska bli bättre och lyckas skapa något nytt. Som säkert många kreativa människor känner igen krävs det energi och insats för att producera kreativt.

De mäktiga fjällen, det vilda havet och det fantastiska ljuset borde vara magiskt nog men det händer faktiskt också en del märkliga saker här i Lofoten.

På nätterna tänds och släcks gatlyktorna lite som de vill. Det kan låta skrämmande, men jag är faktiskt inte rädd när jag är på väg hem sena nätter. I Stockholm var jag hela tiden rädd för människor jag mötte i de mörka gränderna, men här händer det ingenting om jag glömmer att låsa dörren på natten.

Jag har också funnit en liten snäcka under täcket i min säng utan att ha en aning om hur den kom

dit och det finns en kråka här som inte låter som vanliga kråkor utan kraxar metalliskt. I havet simmar enorma valar men själv har jag inte sett dem ännu, utan har bara hört berättas om dem.

Solen gick visst ner för sista gången på ett tag redan igår. Nu väntar nästan en hel månad av natt.

Fast helt mörkt blir det inte. Trots att solen officiellt inte går upp så touchar den horisonten ett par timmar varje dag och ger ett blåskimrande ljus. För mig är mörkret inspirerande.

Text och fotografier Johanna Nyström

www.estridmagazine.se

41

Vinnare i Estrids novelltävling Marie Metso Kan du berätta lite om dig själv och ditt skrivande?

Jag började skriva skönlitterärt under slutet av gymnasiet efter en skrivuppgift i kulturhistoria. Vår lärare bad oss att skriva en novell som utspelade sig under ett specifikt årtal på en valfri plats i världen. Hon ville även att vi skulle skriva in historiska tidsmarkörer i texten. Min novell hette ”1989”, utspelade sig i London och kretsade runt en vampyr och hennes tillbakablickar på det gångna seklet. Jag tror faktiskt än idag att det här med att arbeta intertextuellt påverkar mig stilmässigt i mitt skrivande. Jag älskar att kolla upp små detaljer och att göra research för att få till rätt sorts känsla i de berättelser jag skriver, vilket ju var något som jag redan kände då när jag gjorde research till ”1989”.

När jag tre år senare kom in på Författarskolan på Lunds universitet skrev jag ett bokmanus som jag nu håller på att omarbeta efter att ha fått både positiva refuseringar och lektörsutlåtanden från förlag. Det är ett urban fantasy-manus vars världsbygge faktiskt bygger på den där första novellen jag skrev i gymnasiet. I efterhand känns det rätt så häftigt att fröet till världen i mitt romanmanus såddes redan i den novellen som jag skrev när jag var arton. Ända sen jag började skriva har jag försökt arbeta med så många olika typer av skrivande som möjligt, så utöver längre projekt som bokmanus har det blivit både låttexter, dikter, noveller och essäer. Dock brukar det mesta jag skriver gå att knyta till fantastiken och dess subgenrer där urban fantasy, skräck, gotik och magisk realism ligger mig närmast om hjärtat. Jag bloggar även om mitt skrivande och vad jag hittills fått publicerat på mariemetso. wordpress.com för den som vill läsa mer om min skrivprocess.

Hur kom du på idén till den här novellen? ”Vingslag mot krossade rutor” uppstod både ur min kärlek för fantastik och för research. Jag hade precis blivit klar med en B-uppsats i litteraturvetenskap om hur kvinnliga vampyrer gestaltas i litteraturen, och ett begrepp som jag använde mig av var husets ängel eller the angel in the house. Det var ett 1800-talsideal som handlade om hur den tidens idealkvinna helst skulle vara passiv, omvårdande och hålla sig hemma, samt se till så att hennes hushåll alltid var i perfekt skick. Just den här sortens framställningar av kvinnor som objektifierade och passiva i 1800-talslitteratur (och tyvärr även i nutida litteratur) gjorde mig som läsare förbannad.

I samband med detta läste jag Virginia Woolfs essä ”Professions for Women” (1942), där hon beskriver hur hon fick kämpa mot denna stereotypa kvinnobild när hon recenserade manliga författares verk, och där någonstans skapades idén till ”Vingslag mot krossade rutor”.

För mig handlade det om att utforska hur genus har utvecklats över tid i samhället och hur vi idag ser på vad som anses som kvinnligt och vilka sfärer som kvinnor anses få verka inom. En myt som tyvärr är väldigt seglivad är ju den om det manliga författar- eller konstnärsgeniet.

Men det är ju just vad den är – en myt. Och jag tycker det är dags att vi sticker hål på den bubblan en gång för alla.

Foto: Philip Olofsson

Vinnaren i barnkategorin presenteras i nästa nummer 42

Estrid Magazine nr 2 2018

Vingslag mot krossade rutor Novell av Marie Metso

Virginie ansågs vara en förebild inom allt. Den skicklighet som synliggjordes i osynligheten av de stygn som återställde uppslitna strumplästar, sättet hur den milda kryddningen inte störde köttets sky i grytan, hur det var som om lägenheten nere på markplan i Gamla Stan tycktes sköta sig själv och putsa bort sina skråmor och blessyrer utan att någon där lyfte en hand.

Vid hemkomsten från antikvariatet möttes maken av en lugnt stickande Virginie i en skinande ren bostad. Hon var allt en riktig ängel.

Helgdagarna tillbringades i ro och stillsam kontemplation över vilken litteratur som kunde inhandlas till bokhandeln härnäst. Virginie rådde försynt sin make att ta vara på genomströmningen av nytt folk längs huvudstråket och köpa in lite av varje så att alla blev nöjda.

Alltid denna ro. Mat som stod på bordet som genom ett trollslag när man kom hem, värmen som letade sig ut i rummen från en väleldad spis till och med om natten, och bläcket som liksom självmant fylldes på inför varje nytt brev som behövde skrivas.

Nätterna upptogs av lugnt snusande och fridfulla drömmar. För en av de två. Den andra slet.

Så fort maken somnat i Virginies famn smekte hon hans hår, flyttade försiktigt över hans bekymmersfria huvud till nystoppade kuddar och smög ut.

Hela natten putsade och fejade hon. Grytor, kastruller, slevar, stakar, byttor, pottor. Längs golv, längs väggar och fönster. Överallt gled hennes kritiska blick tätt följd av fingrar och trasa. Natten var för henne en tid fylld av göromål och sysslor.

En natt när hon blött och stött, gnidit och polerat, strukit och skurat, lappat och eldat, fanns bara disken kvar. Denna natt satt ljuset något lösare i staken och skuggorna blödde ner i tråget fyllt av karotter och såssnipor och allehanda porslinsservis. När hon så skulle sätta upp söndagsmiddagens soppterrin på översta hyllan vacklade ljuset och föll ur sin hållare.

Den natten var en av de första på länge som Virginie fann sig i ett mörker, med golvet mot kinden och terrinskärvor inbäddade i bakhuvudet. Efter det blev det ingen mer soppa.

När konstapeln och livläkaren kom för att samla upp hennes kropp skämdes Virginie. Inte hade hon hunnit skrubba golvet fritt från blodfläckar och diskvattnet stod ännu framme. Och maken hennes som rusat iväg för att hämta sällskapet i bara nattsärken, en rökrock hade han väl åtminstone kunnat svepa om sig.

Skammen förbyttes dock snart till ilska. Längs de golvbrädor som hon nyss skurat i nattmössan med värkande knän letade sig modd och snöslask utifrån in under klampande skosulor. Varken poliskonstapel eller läkare hade ställt ifrån sig sina skor på de så framsynt vikta tidningarna som placerats invid dörren.

Att de vågade! De – de klåparna! Med en skräll rasade den ännu odiskade söndagsservisen i golvet, spred skärvor över blankpolerat skoläder.

Hon önskade att hon hade kunnat göra mer, skydda sitt hem mot de oförskämda inkräktarna. Men luftdraget genom bröstet som höjdes och sänktes fick henne att ana oråd. Var var hennes kropp?

Inte här, den låg utanför. Under skynket på en bår.

Hur kunde de? Bara lämna henne kvar här utan att ta den minsta hänsyn till det osynliga band som sträcktes och spändes så att det höll på att brista.

Då kärran körde bort i snöfallet brast det.

Hädanefter gjorde hon det till sin livsuppgift att göra huset till ett helvete.

Maken märkte inte, lämnade det snart för vind och våg och fann sin tillflykt uppe i vindskupan hos en vågmästaränka. Länge stod det där, tiden utanför rann förbi i strida strömmar av vardagsrus och söndagsflanörer.

Tills en dag då en nyexaminerad skolfröken steg in över tröskeln.

Förtretligheterna för den nya frun i huset lät inte vänta på sig. Korsettsnörningen skars itu till ringlande råttsvansar, underkjolarna strimlades till mask.

Den nya locktången landade i slaskhinken. Otäcka påfund! Att detta ersatt sockerlag och praktiska flätor.

Den stackars lärarinnan visste varken ut eller in.

Ute var det vargvinter och inne … inne beboddes

www.estridmagazine.se

43

av något annat än henne. I tårar överlät hon sina ägodelar till stampen, och drog åstad i jakt på en ny bostad med fickorna klirrande av mynt.

Så en dag bar brudgummen in sin brud över samma gamla tröskel.

Husets nytillträdda hemmafru pysslade och ordnade medan maken bar in den ena kromblänkande nymodigheten efter den andra, tillsammans med ett gallskrikande barnbylte. Både disktråg och vedträn hivades ut på backen av denna lyckligt nynnande hustru. Samma tråg som Virginie med stor möda pumpat vatten i och sedan släpat in i hemmet för blötläggning och nitiskt rengörande. Samma lilla gömma av vedträn som Virginie med ömmande armar huggit inför svårare tider ute på innergården.

Det fick blodet i hennes glasklara ådror att sjuda.

Så fort inredningen var fullgjord for hon fram systematiskt genom rummen. Glasgrunkor och krukor krossades. Blomstermullen fann sin väg ut på golvet och dumburken med de skrikiga små människorna fann sin väg dit med. De tjatade ändå bara om nya skrämmande och bullrande maskiner som skulle göra köket som nytt och alldeles, alldeles skinande.

Som om inte gammalt hederligt handarbete kunde råda bot på de slarvigt gnodda finbesticken. Virginie fnös och kunde inte låta bli att dra den tigrerade honkatten i svansen. Den som skrek något så ohyggligt under vårnätternas fullmåne. Den djävulska apparatur som kallades ”dammsugare” fick sig en släng den med.

När den hemmavarande frun såg förstörelsen rann stora tårar ner längs hennes kinder. Både katt och dotter anklagades. Vid makens hemkomst hade den förnärmade katten gömt sig uppe på hatthyllan ovanpå en bortglömd hattask, och barnet satt utspretat på golvet upptaget av sina gråtskrik. Hustrun snyftade på om hur hon kände sig iakttagen och förföljd i hemmets vrå.

Mannen tröstade och försökte förklara att det måste vara nerverna – ensam i ett nytt hus om dagarna utan makens sunda förnuft fick inbillningsförmågan fritt spelrum.

Under sommarsemesterns tredje natt fick mannen 44

nog. Detta efter två dygns sömnlöshet på grund av oförklarliga störningar i elektriciteten med påföljden att samtliga självgående köksredskap och städanordningar gick igång på en och samma gång. De nattliga timmarna av tortyr tvingade maken att medge att det nog inte bara rörde sig om en av hustruns outgrundliga nycker.

Månadsskiftet bar med sig flyttlasset bort mot förorternas lugn och figurklippta buskage under fortsatta svordomar över den urbana elektricitetens spökerier.

Virginie var nöjd. Nu borde ordet om oredan ha spridit sig, och ingen kunde väl tro sig finna något mått av hemkänsla i ett hemsökt hus.

Dagar blev veckor som blev år som blev årtionden av en tomhet och lättnad i rummen. Tystnaden var så rogivande, och utan behovet av att utföra några av sina gamla sysslor satte sig Virginie invid fönstersmygen och föll i sömn.

När seklet gled över i ett nytt millennium flyttade slutligen en ny ockupant in.

Den unga kvinnan steg över tröskeln med ett svart fodral under armen och synade spindelvävarna och mörkret. Borta vid fönstersmygen där den nyss väckta Virginie satt tyst och stirrade låg en purpurmal på rygg invid en krossad fönsterruta. Kvinnan ställde ifrån sig fodralet, samlade försiktigt upp den förvirrat fladdrande malen och släppte ut den genom den trasiga rutan innan hon täckte för hålet med ett gammalt grytunderlägg. Ärmarna kavlades upp och ut ur fodralets svärta plockades en stor rektangulär ask fram. Den vilade där på det dammiga pianot likt blankpolerad blåmarmor. Kvinnan fällde upp den glänsande asken. Inuti låg små kvadrater med siffror och alfabetets samtliga bokstäver ingraverade bredvid pilar och andra mer svårtolkade tecken. Ett tryck på en av symbolerna och asken surrade igång. Virginie lutade sig närmare. Det var ingen ask, utan verkade mer vara någon sorts maskinell anläggning. Den övre delen sken upp och avslöjade en tavla inuti. Ögonblick senare började kvinnan trycka på kvadraterna som visade sig vara knappar.

Estrid Magazine nr 2 2018

“Virginie fnös och kunde inte låta bli att dra den tigrerade honkatten i svansen. Den som skrek något så ohyggligt under vårnätternas fullmåne. Den djävulska apparatur som kallades ‘dammsugare’ fick sig en släng den med.” www.estridmagazine.se

45

Något inuti maskineriet sprakade till och plötsligt fylldes rummet av höga smällar, dundrande muller och grymtande avgrundsvrål. Mitt i det öronbedövande oljudet tog den unga kvinnan några danssteg och satte igång med att röja upp i rummets oreda.

Virginie gjorde reträtt, smet in genom en stängd garderobsdörr. Träet och dess stickor kittlade obehagligt mot barmen, rispade gentemot hjärtat. Hon var egentligen inte särskilt förtjust i att begagna sig av sin genomskinlighet på detta vis, men nöden hade ingen lag. Då huset hemsöktes av en sådan best var det bäst att ta skydd.

I mörkret mellan vadmalskulor och galgar gjorde Virginie upp sina planer på hämnd mot inkräktaren.

All disk som lades i blöt skulle hon sprida ut så att resterna av mat hann gro in. Även kläder och böcker skulle hon ta hand om, gå fram som en stormvind genom rummen. Kanske tippa över en blomsterkruka såsom hon gjort häromsistenes.

Så en kväll tystnade äntligen den fruktansvärda tingest som kvinnan släpat med sig in i huset. Ute i tamburen slog en dörr igen. Det var verkligen på tiden.

När Virginie steg ut ur garderoben möttes hon av en här av tekoppar. Längs både bord och piano. Överallt stod de. Inträngda i bokhyllan.

Smutstvätten låg redan utspridd över golvet. Vart hon än såg stötte hennes ögon på förrymda plagg.

De randiga strumporna hade vandrat in i hörn och vrår. En mörk flock av västar häckade runt divanen.

Tyllkjolarna såg ut att växa upp ur parketten likt utslagna blomster i purpur, kolsvart och blodrött. Hon fick nästan lust att städa. Virginie skakade irriterat på sig, försökte ignorera det där kliandet som letade sig upp genom ryggraden vid blotta anblicken av all oreda.

Under sängen hade dammråttorna växt sig stora och välmående, de frodades till och med på sopkvasten.

Med en uppgiven blick slog Virginie sig ner i fåtöljen rakt på en kvarglömd tekopp. Rakt igenom henne gick den, stack upp på ett ytterst oklädsamt sätt ur hennes nattsärk. Hon makade ihop låren, nändes 46

inte flytta på den förskräckliga koppen där den stod mitt i det genomskinliga som återstod av hennes kropp.

I detsamma vreds en nyckel klirrande om i låset därutanför. Virginie reste sig hastigt, stod som fastfrusen invid bokhyllan då husockupanten steg in.

Borta vid fönstret satte sig kvinnan ner med oljudsmaskinen. Under hennes grepp surrade det asklika igång. Inuti maskinen ven en vind. Denna gång hördes inget annat än koncentrerat knappande.

Virginie lutade sig fram över kvinnans axel för att se vad det var hon satt och gjorde. Knappsmattrandet bildade bokstäver på pappret inuti den upplysta tavlan. Det var en berättelse. Hon skapade litteratur, sådan vars ryggar Virginie smekt i sin makes bokhandel.

Virginie böjde sig närmare, lät genomskinliga korkskruvslockar falla över den andras axel. Hon fastnade med fingret mot skärmen, följde texten om Virginie som ansågs vara en förebild inom allt. Hur hon skurade och skrubbade i tysthet, slet för att hålla huset i sitt utgångsläge. Hur hon ruvade i sin iskyla över huvudet som nedtecknade dessa ord. Berättelsen om hennes liv och oliv.

Den unga kvinnan huttrade till i det kalla vinddraget, hämtade ett täcke och fortsatte skriva.

Estrid Magazine nr 2 2018

Skriv en saga

Vill du berätta en klassisk saga? Här är några tips: Sagan berättas i kronologisk ordning.

Tre är ett vanligt förekommande tal: Tre hinder eller utmaningar, tre friare, tre önskningar som ska uppfyllas etc.

Gott står mot ont. Det är sällan en gråskala.

Börja med att presentera huvudpersonerna och miljön -> Nu kommer ett problem eller en konflikt -> Konflikten trappas upp -> En vändpunkt -> Lösning på problemet och en avslutning på sagan.

Sagor kan innehålla övernaturliga moment och överdrivna händelser.

Prova att byt perspektiv (skriv sagan ur styvmors synvinkel) eller gör den till en modern berättelse.

Kanske kasta om rollerna?

illustration Džoko Stach

www.estridmagazine.se

47

Marmorera med rakskum Att marmorera med rakskum är enkelt, roligt och lagom kladdigt. De marmorerade papperna kan du använda som kort eller för att dekorera med.

Du behöver: Rakskum (det billigaste du hittar duger bra) Hushållsfärger (karamellfärg) Äggkoppar eller små skålar Cardstock eller kraftigt papper En kartongbit eller ett plastkort att skrapa med En pajform eller bricka Gärna en pipett att droppa färgen med och en tandpetare att röra med Börja med att trycka ut skum i en pajform eller på en bricka. I äggkopparna blandar du hushållsfärg med lite vatten och rör runt. Av rött, gult och blått kan du också blanda orange, grönt och lila. Med en pipett droppar du färg på rakskummet (använd till exempel en liten sked eller en tandpetare om du inte har en pipett). Rör sedan runt med en tandpetare lite försiktigt i rakskummet. Tryck ner ditt kort eller papper i rakskummet, lyft upp det och skrapa av överflödigt skum. Lägg pappret på tork och tryck ner ett nytt papper i skummet. Efter några gånger får du fylla på med mer färg och efter en stund behöver du börja om genom att spruta på ett nytt lager rakskum.

48

Estrid Magazine nr 2 2018

Vardagsmagiskt grönt Plantera i tekoppar och muggar och dekorera med fjärilar, småkryp eller varför inte små sagoväsen? Enkla gröna växter eller småbladiga krukväxter är fint. Eller varför inte så prydnadsgräs?

En stor kaffemugg blir också en fin vas.

www.estridmagazine.se

49

Anna-Lena En sierskas vardag I den lilla byn vid Stöttingfjället var det ingen som tyckte att det var konstigt att Anna-Lena kunde hitta borttappade föremål eller kände på sig sådant hon inte borde kunna veta. I dag arbetar hon som sierska. Trots sitt ovanliga yrke är hon en jordnära och ödmjuk person. Det här är hennes berättelse.

7 april 2017 hade Anna-Lena Vikström rest till Stockholm, för att hålla i den avslutande delen av en mediumutbildning på Lidingö. Hon reste dit i god tid och hann med att gå på en utställning på Moderna museet. Efter utställningen beslutade hon sig för att gå till Åhléns innan hon skulle ta tunnelbanan till Lidingö. Det var då hon fick en stark och oförklarlig känsla att hon skulle ringa sin mamma. Van vid att följa sin intuition när den så starkt talade till henne, satte hon sig på en bänk på Drottninggatan och ringde mamma. Allt var som vanligt där hemma. Hon blev sittande på bänken och när de la på tio minuter senare, hörde hon sirener och möttes av skrikande och springande människor. En lastbil hade kört in i folkmassan längre fram på gatan. Poliser kom springande och skrek att de skulle lämna platsen.

Anna-Lena hann tänka att hade hon inte fått den där ingivelsen att stanna till och ringa mamma, hade hon antagligen varit på väg in på Åhléns just då när det hände.

Det här var en omskakande händelse. Senare frågade hon sig varför hon inte känt på sig vad som skulle hända, men så kom hon på att det hade hon ju. Varje år i december sätter hon sig ner och känner efter månad för månad vad som kommer att hända det kommande året och så skriver hon in det i sin kalender. Ofta är det snabba glimtar och bilder hon får, vissa förstår hon inte förrän senare, men den här gången hade hon faktiskt skrivit klart och tydligt i april: Terroristattack i Sverige. Hon rös när hon såg orden i kalendern.

En vanlig kvinna med ett ovanligt yrke Hurdan är en sierska? Hade hon sagt att hon var sjuksköterska eller jobbade i en butik hade du nog bara nickat, för just så vanlig och jordnära är hon.

När jag frågar om vi kan träffas bjuder hon hem 50

mig till sin rosa trävilla i Karlstad. Där bor hon sedan ett år tillbaka med sin tioårige son Zakarias. Vi börjar med att gå ut i trädgården för att fotografera henne och hon säger, sådär lite i förbigående, att hon ser i min aura att jag var utbränd för ungefär tio år sedan (det stämmer). Det är kallt ute och det blir bara några snabba bilder, sedan går vi in och Anna-Lena dukar fram spenatsoppa med kokta ägg.

Hennes hem ser ut som ett vanligt hem och hennes vardag liknar andra föräldrars. Zakarias går i skolan och hon arbetar. Sedan att arbetet är lite annorlunda än de flesta andras, är en annan sak. Arbetsdagen består ofta av en timme i telefon, när folk får ringa och fråga om borttappade saker, och några längre samtal där hon ger medial vägledning. På helgerna, när Zakarias är hos sin pappa, brukar hon hålla i kurser runt om i landet. Då lär hon ut bland annat healing och änglamassage med personligt blandade massageoljor.

Vägen till att arbeta som sierska Hon växte upp i en liten by vid Stöttingfjället utanför Vilhelmina. Där var det ingen som egentligen tyckte att det var konstigt att lillflickan Anna-Lena hade speciella förmågor. Att se andras aura, det färgrika energifält som omger oss, trodde hon var något alla kunde. Inte förrän i tidiga tonåren förstod hon att det bara var hon som såg andras humör avspeglas i det som hon kallade deras utstrålning.

När Anna-Lena var åtta år dog hennes bror i en bilolycka och det var då hon började öppna sig mer för den andliga världen.

– Jag gav mig själv skulden för att han dog, berättar hon. Han var frisk och hade precis tagit körkort och man hade planerat en framtid för honom, medan jag som hade fötts för tidigt och var sjuk, de förväntade sig inte att jag skulle leva. Som liten tyckte jag att det

Estrid Magazine nr 2 2018

Anna-Lena började inte använda tarotkort förrän alldeles nyligen, och då mest som ett stöd för att få tydligare svar på i vilken ordning saker inträffar. Budskapen får hon istället som intre bilder. www.estridmagazine.se

51

var mitt fel att han dog, att det var han som skulle få leva istället.

Men Anna-Lena kände sin brors närvaro och det var det som hjälpte henne igenom sorgen och skulden.

Att det finns en andlig värld fick henne att känna sig trygg.

När hon blev äldre ringde ofta släktingar och bekanta för att be henne hitta borttappade saker eller fråga om råd, men att hon skulle arbeta som sierska var inte aktuellt. När hon var sjutton år hade hon ett slags andlig upplevelse där hon kände att själen kunde existera utanför kroppen. Hon kunde lämna sin kropp och hon kunde ta reda på vad som hände på en annan plats. Det var en så omvälvande upplevelse att hon tänkte att hennes uppgift i livet skulle vara att visa människor att det finns en själ, att vi är mer än bara den kropp vi har. Det var då hon beslutade sig för att bli diakon inom Svenska kyrkan.

– Det var ingen bra idé, konstaterar hon. De här förmågorna jag hade, den här gamla schamanismen, det är inte riktigt kristen tradition. Jag jobbade lite inom kyrkan, men fick inte jobb som diakon. Istället ringde folk allt oftare till mig och frågade om försvunna saker och bortsprungna husdjur. Jag kände efter och fick en bild, det är som snabba glimtar som kommer, och så kunde jag se var de skulle leta.

Istället blev det det hon kom att ägna sig åt. Hon fick till och med starta eget-bidrag för att kunna börja arbeta som sierska.

– Jag har jobbat heltid med det här sedan jag var i tjugoårsåldern. Behovet är så stort och jag gör nästan aldrig någon reklam för mig heller. Då tänker jag att det är meningen. Den andliga världen vill att jag ska göra det här.

52

“De flesta tror inte på sådant här. Man måste ha varit med om något för att verkligen tro på det.”

Estrid Magazine nr 2 2018

Anna-Lena om att hitta sin livsuppgift och lyssna på sin inre vägledning Om att hitta sin livsuppgift Jag tror att när man hittat sin livsuppgift, då får man en energi omkring sig och då går saker lätt. Är man istället inne på fel väg, då börjar saker att gå trögt. Bara man följer den här inre vägledningen, när det går lätt och när man känner att man blir fylld av energi när man tänker på det, då är det rätt.

Måste man ha det som yrke, eller kan det man brinner för vara något man gör på fritiden?

Det beror ju på. Om man brinner för att hjälpa människor eller engagera sig för de som har det jobbigt, då kanske man söker sig till ett jobb inom vården och då är det ens livsuppgift. Men det ska inte vara för mycket obalans och det är ofta det folk hit på vägledning som har problem med et. De gillar inte sitt jobb och vill ha någonting annat, men vet inte vad. Är din livsuppgift som ett kall?

Jag tror att det är det. Jag tror att alla människor har en inre vägledning och att det finns en mening med det vi gör. Min uppgift tror jag är att föra ut det här, för vi behöver bli bättre på att lyssna på vår intuition. Jag tror att förr var man bättre på det, speciellt uppe i fjällen. Renskötarna på fjället och skogsarbetarna som var ute och hade långt till sina anhöriga, de kunde inte veta vad som hände där hemma, men de kunde känna efter och få en ingivelse att nu skulle de gå hem. Just den där förmågan att känna efter, den behöver vi få tillbaka. Det är viktigt att vi får tillbaka den där tiden när man varje dag kan stilla sig och känna efter vad behöver jag just nu, vad känner jag, vad vill jag.

Varför har vi tappat det?

Vi tappar det på grund av tekniken tror jag. Vi gör oss alltid upptagna med något annat.

Hur kan man få tillbaka den?

Uppe i fjällbyarna kunde man sitta. Sitta och tänka. Det var inte så att de mediterade, de satt så bara och tänkte och kände efter. Och den här tiden när de satt, det var tyst omkring dem, de kunde sitta och titta ut över solnedgången eller någonting och så kunde de få idéer, eller känna att de skulle höra av sig till någon. Där var det så naturligt att folk trodde att man kunde känna på sig saker, så det var inte något övernaturligt att vara medium och se andar och så, utan de trodde att alla kunde det i vissa situationer. Alla fick olika tecken. Vi har gjort det lite mer krångligt i våra liv idag. Är man olika bra på att lyssna på sin inre vägledning?

Jag tror att det går i arv, vissa har lättare för det än andra. Men sen tror jag att livet leder en. Lyssnar man inte, då blir man till slut tvungen. Då händer det någonting som gör att nu får jag ett starkt tecken att nu måste jag gå in på en helt annan livsväg för att förändra saker i mitt liv Om man inte gör det då?

Då går saker trögare och trögare, tills man förlorar energi till slut, och då blir man tvungen.

Var kommer den inre vägledningen ifrån? Vad är källan?

Jag tror det är själva livet som skapar sig självt. Jag tror att det finns en stödjande kraft omkring oss och den kraften är inte personlig som vi har tänkt oss Gud, utan det är som en hjälpande kraft. Är den där rösten du eller är den någon annan?

Det vet jag inte. Jag tror det är ens själ eller skyddsängel. Ibland när det är lugnt omkring mig då är den där rösten tydligare och jag får vägledning i små, vardagliga saker jag ska göra. ”Gör det nu” eller ”vänta med det” eller ”skynda”. Jag tänker att det spelar inte så stor roll vad det är, utan det viktiga är att man har den där kontakten.

Lyssnar jag på den där inre rösten, då vet jag att då stämmer det. Och lyssnar jag inte, då får jag igen det på något sätt.

Kan du medvetet fråga rösten om något?

Ja, jag kan medvetet fråga. Frågar jag så exakt som möjligt, då får jag tydliga svar. Men frågar jag ”när kommer nästa relation”, då får jag ett kryptiskt svar som ”vänta”. Eller som när jag skulle köpa hus, då fick jag ”vänta” tills det här dök upp. www.estridmagazine.se

53

Hur ”ser” en medial person, egentligen? Det varierar från person till person, men oftast ser man inre bilder snarare än med sina fysiska ögon. Man kan också använda alla sina sinnen för att uppfatta budskap, till exempel hörsel, doft och smak. Ibland handlar det snarare om att bara ”veta” något.

Anna-Lena berättar att hon får inre bilder, oftast sekundsnabba glimtar. De påminner om inre minnesbilder eller som de bilder man skapar inom sig när någon berättar något. Att ta in alla dessa intryck är tröttande och kräver koncentration. Hon tar därför bara emot ett par besök per dag och så har hon vägledning via telefon. Borttappade saker orkar hon bara hjälpa till med i en timme om dagen.

– Det händer att jag blir så trött när jag haft vägledning att jag får gå och lägga mig ett tag, säger hon.

När någon kommer till henne för vägledning brukar hon börja med att berätta att man har ett energifält omkring sig och så börjar hon med att läsa av de första bilder hon får där. De bilderna uppfattar hon har med nuet att göra. De måste fångas upp snabbt, annars kan hon få fel information, till exempel fantasi eller det personen vill ska hända.

– Efter det känner jag efter djupare och ser vilka följeslagare de har med sig. Om de har döda anhöriga med sig beskriver jag hur de ser ut. Det är på samma sätt att jag får en glimt av personen. Då gäller det att hitta en detalj som stämmer för bara den personen eller om jag kan få ett namn. Det viktiga är att jag inte försöker tolka utan bara säger informationen rakt av.

Att skilja mellan fantasi och intuition är inte så lätt alla gånger, särskilt inte för en nybörjare, och 54

Anna-Lena menar att det är här många tar fel. Fantasin ger starka budskap, medan intutionen kommer snabbt och är svagare. Det gäller att fånga den första ingivelsen för att få rätt. Att skilja mellan fantasi och intuition är något vi alla kan träna upp, menar hon.

Mycket av det Anna-Lena ser är sådant vi egentligen redan vet själva. Det är det som är poängen med vägledning, förklarar hon. Hon vill inte säga att det här är det som absolut kommer att inträffa, utan istället visar hon på vad som ger personen energi eller vad som är rätt väg för hen. Att ha någon annan, som man inte har en relation till och som säger det man redan vet, kan göra det lättare att våga ta till sig budskapet.

Vissa saker vill hon dock inte se. Sådant hon inte skulle må bra av att veta, som sjukdomar och död, vill hon inte heller få budskap om. Hon har löst det genom att sätta upp ett filter inom sig, och det fungerar bra. De flesta av oss har dock satt upp alldeles för tjocka filter, rädda för allt som har med den andliga världen att göra. Men det finns ingenting att vara rädd för, menar Anna-Lena och berättar att många tv-program är arrangerade och gör mer skada än nytta när de skrämmer upp folk.

När hon möter okända personer och berättar vad hon arbetar med möts hon vanligen av två olika reaktioner.

– Det ena är att det blir alldeles tyst omkring en.

De tror att man bara hittar på, att det är något slags underhållning. Eller så är det tvärtom så att de blir rädda och tror att man kan avläsa för mycket och se privata saker. Men det gör man inte. Det är ofta bara de vardagliga sakerna man har omkring sig som man fångar upp lätt. För att gå mer djupare måste man koncentrera sig mer.

Estrid Magazine nr 2 2018

Det här med tomtar och troll och väsen i skogen och så ...

Jag tror att allting finns. Ungefär som med änglar. Nu är det jättepopulärt att tro på änglar och skyddsänglar. I en annan kultur är det kraftdjur man har omkring sig och i andra kulturer är det kanske troll. Jag tror det är mer en tolkning. Det är människans tolkning av den energi man känner på olika platser.

Det här med trender, det är alltså mycket prat om änglar nu?

Ja, änglar vill folk tro på i vår kultur. Och ljusväsen, människor som är som ljus.

När man säger att man har haft kontakt med en vätte i skogen eller en ängel eller ljusguide, vad eller vem är det man har kontakt med och hur vet man att man har kontakt med just det?

De har ju kontakt med någonting, någon energi som är just på den platsen. Sen så tror jag att man vet att man har kontakt. Men vi kan aldrig lita på att det är som vi säger. Vi kan aldrig veta att nu är det en vätte eller nu är det en andlig guide eller en indian från en annan tid. Vi kan aldrig veta, för det kan höra ihop med vår egen föreställning om hur vi förväntar oss att se den här energin. Men jag tänker att det vi kan vara säkra på att ha kontakt med, det är att det är någonting utanför oss själva som yttrar sig på olika sätt.

Hur påverkar din förmåga dig och din syn på människor och omvärlden?

Jag tror att jag har blivit mycket mer vidsynt än om jag inte hade haft det här. För jag ser att alla människor är så mångfasetterade. Man har så många olika bra och dåliga saker i sitt liv, så man kan aldrig döma någon eller värdera någon. Man kan aldrig se på ytan hur en person verkligen mår eller har det. Och det tycker jag är jättebra. Vi har för mycket av ytlighet och vi skulle behöva få tillbaka det här med närvaro, lyssnande, tid och känna efter.

www.estridmagazine.se

55

Lev livet som i en saga Tröttnat på den så kallade verkligheten? Prova att leva lite mer sagolikt. Du kanske inte ärver ett kungarike, men du får i alla fall uppleva lite vardagsmagi.

Tre är det gyllene talet i sagans värld. Möter du en utmaning? Räkna med två till.

Klarar du bara av dem, kommer allt att gå dig väl.

Utmaningar och motgångar, då. Blir de inte lite lättare att hantera om du tänker att du är hjälten i en historia?

Behöver du fråga om råd? Sök upp en vis, äldre kvinna.

Men låt dig inte luras av en ond häxa som vill ha något som är dig alltför värdefullt (som din röst eller ditt hjärta).

Tro på enhörningar.

Tro inte på de som säger att du ser fantastisk ut i dina nya kläder, när du precis kommit ur duschen och innerst inne vet att du inte klätt på dig än.

Kyss inga grodor. Det kan förstås visa sig vara en prins, men, ärligt talat, är det inte lite som att köpa grisen i säcken ändå? Det finns ju inget som tyder på att den prinsen skulle vara något att ha (han var korkad nog att bli förvandlad till groda).

Med list, fantasi och finurlighet löser du det mesta.

Lagom fantasifulla lögner kan ta dig ur knipor, men ljug inte för mycket. Då börjar din näsa växa. Ät inget som okända personer med otydliga avsikter bjuder dig på. Äpplen, till exempel.

Djur är kloka och kan tala, bara du har vett nog att lyssna. Om du hjälper djuren, kommer djuren att hjälpa dig.

Det lönar sig att vara den som är vänlig och trevlig, så fortsätt med det. De egositiska och elaka förlorar alltid, till slut.

Vill du klä dig som en prinsessa? Gör det! Dansa runt med krona på huvudet och spela ditt eget soundtrack (i brist på skönsjungande skogsdjur).

56

Estrid Magazine nr 2 2018

www.estridmagazine.se

57

Lovis 8 år älskar att pyssla Lovis och mamma Eva Grape Ersson berättar: Lovis tycker om att pyssla med saker hon hittar ute i naturen. Till exempel gör hon skulpturer av pinnar. Hon ritar mycket också. Vargar gillar hon mycket att rita.

Lovis har börjat sy en del saker på symaskin. I julklapp till ett litet barn vi känner sydde Lovis en pillfilt med olika band och hon har tidigare sytt påsar och gosedjur.

Fingersticka, tovning och skulpturer i lera blir det också.

Lovis är väldigt intresserad av allt som har med Harry Potter att göra, så hon pysslar en hel del som är relaterat till det, som magiböcker, enhörningshorn, magiska drycker och massa annat.

Lovis får sina idéer från bilder på Pinterest. Det var till exempel där hon hittade fina bilder på vargar som hon blev inspirerad av. Hon blir också inspirerad av att göra det som hennes mamma pysslar med för tillfället. Hon lärde sig fingersticka på fritids där det pysslas en hel del på eftermiddagarna.

Hemma pysslar Lovis oftast vid ett stort bord i vardagsrummet. Där behöver en inte alltid plocka undan efter sig utan projekt kan ligga kvar några dagar. Då är det mycket lättare att fortsätta där en avslutade senast.

Hon pysslar helst med familjen men på fritids pysslar hon med kompisar. Ibland hinns det med lite pyssel efter maten och på helger och lov. När hon inte pysslar tränar hon klättring, läser och leker med kompisar.

Idag har Lovis gjort en “sköld” att sätta sina simmärken på. Hon har sågat ut en platta i trä, klätt med ull och sedan med sammet och band.

Ovan: Förra sommaren vek Lovis 150 origamitranor till en fest.

Nåltovade svampar och en nåltovad räv.

Till vänster: Sköld till simmärken.

Enhörningshorn i en glasburk.

58

Estrid Magazine nr 2 2018

in sp ir at io n

Bokens titel: Klaras hemlighet Författare: Christina Wahldén Huvudperson/huvudpersoner: Klara och Maja Handling: Arg på kompis. Bygger rymdraket. Hälsar på pappa i fängelset.

Den handlar om att Klara har det jobbigt och att hennes pappa sitter i fängelse och hennes mamma är sjuk.

Vad gillar du med boken?

Att mamman kom hem till slut.

Vad gillar du inte med boken?

Att den tog slut.

Vem borde läsa den?

JAG! Elsa Carlström, 7 år

Har du provat kallbryggt te?

Fyll ett glas med kallt vatten och doppa ner en tepåse eller tekula med löste. Grönt (eller vitt) och fruktigt te blir extra gott kallbryggt.

Låt det stå i kylskåpet i några timmar, gärna över natten. Några bär eller skivad frukt i precis innan du ska dricka blir pricken över i.

Alla sagor handlar inte om prinsar och prinsessor. Vill du istället läsa mörka och skrämmande historier ska du leta upp H.P. Lovecrafts klassiker.

Börja gärna med Cthulhu.

“That is not dead which can eternal lie, And with strange aeons even death may die.”

Sagor för barn

Sveriges radio har många sagor och berättelser för barn att lyssna på. Ett tips, om man gillar längre berättelser, är att leta upp de gamla radiojulkalendrarna. Alla är inte juliga och passar bra året om, till exempel Ishavspirater.

Här hittar du sagor och berättelser, ofta utifrån olika teman: http://sverigesradio.se/sagoribarnradion På radioplay.se/podcast/sagostunden hittar du de klassiska sagorna, som Snövit och Tummelisa. www.estridmagazine.se

59

Utmana dig själv i 30 dagar

Hur många gånger har du tänkt att du skulle vilja kunna något särskilt?

Var befinner du dig om en månad? Vad vill du ha provat på då?

För åtta år sedan bestämde sig amerikanen Matt Cutts för att gå 10 000 steg om dagen i 30 dagar.

Han gjorde det inte exakt varje dag, men höll på tills han nått 30 dagar. Längs vägen gjorde han nya upptäckter. Som att han gillade att promenera till mataffären för att rensa tankarna och samtidigt få lite fysisk träning.

Det är lätt att tänka att du inte har tid att lära sig eller att göra det du är nyfiken på. Att det tar för lång tid. Men om du delar upp det och tar en liten stund varje dag i 30 dagar, kommer du en bra bit på vägen.

15 minuter om dagen blir på en månad några timmar och är man effektivt hinner man en del.

En utmaning om dagen kan också vara kul, något man vill prova på men inte känner för att göra till en daglig vana. Kanske något årstidsbundet, som att åka längdskidor, hoppa studsmatta eller simma utomhus.

Efter de 30 dagarna konstaterade han att han tyckte om resultatet av sin utmaning och bestämde sig för att framöver prova något nytt varje månad. Han följde upp med att inte se på tv i 30 dagar och under perioden läste han fler böcker än han gjort på länge.

När månaden passerat återgick han till att titta på tv, men inte alls lika ofta och länge som tidigare.

Han har vidare provat bland annat att meditera, att inte använda sin iPhone, att läsa Bibeln, att vara utan socker, att ta ett foto om dagen och att lära sig ett nytt ord varje dag. Livet blir mer intressant så, konstaterar han. Efter flera utmaningar växte även hans självförtroende.

De små förändringarna har blivit till vanor, medan de större och mer galna idéerna inte lika säkert stannade kvar.

Visst låter det spännande att prova något nytt i 30 dagar? Utmana sig själv att göra något annorlunda eller att lära sig något nytt. Att lägga till eller ta bort något i livet .

Vad sägs om: 30 dagar utan att kolla sin mejl efter klockan 16 30 dagar med en smoothie till frukost 30 dagar med yoga 30 dagar att lära sig spanska 30 dagar att söka nytt jobb 30 dagar att göra snygga och goda bakverk (vem har sagt att det inte ska vara KUL?) 30 dagar skriva en bok 30 dagar spela flöjt Vad väljer du? Börja gärna med något som känns roligt, spännande eller viktigt. Inte något som känns ”nyttigt” och som du känner att du ”borde”, då kommer du inte att känna dig peppad.

30 dagar med smoothie till frukost?

60

Estrid Magazine nr 2 2018

För att lyckas med utmaningen: – Ha inte som mål att bli expert, då kan vem som helt tappa sugen. Jämför dig inte med andra. Du vill uppnå något, lära dig något eller helt enkelt bara ha kul och utmana dig själv.

– Sätt ett mål om du vill ägna de 30 dagarna åt att lära dig något nytt. Inte ett brett mål, som ”att lära mig sy”, utan ett mer specifikt och genomförbart, som ”sy byxor, tröja och klänning till mina barn”.

Inte ”lära mig spanska” utan ”kunna fråga och förstå enkla fraser som jag kan behöva när jag är där på semester”. Det gör det lättare att fokusera på målet och vägen dit.

– Hitta din lärare. Kanske finns det videokurser på Youtube eller en bok på biblioteket?

– Kom ihåg att det också handlar om prioriteringar.

Du kanske måste ta bort något i schemat för att hinna. Även om det rör sig om en liten stund varje dag. Fastna inte i sociala medier eller framför tv:n.

Kanske är det något annat som måste strykas från ditt dagsschema också. Do it!

– Gör ett system. Checka av varje dag. Se till att du håller blicken på målet och ge inte upp när det går lite trögt. Missar du en dag? Det är en ny dag i morgon, ge dig på det igen då. Att missa en dag betyder inte att du misslyckats eller att du ska börja om. Det betyder bara att du missat en dag. Fortsätt tills du är uppe i 30 dagar.

– Du behöver inte alls börja vid ett månadsskifte. Du kan börja i morgon. Eller i dag. Nu, till exempel.

– Gör det enkelt för dig. Låt en enkel bok på spanska ligga framme. Gör i ordning en syhörna där maskinen står och väntar på dig – trädd och klar. Tygerna tvättade och strukna, mönsterpapper och sax redo.

Göm fjärrkontrollen så att du inte slentrianmässigt trycker på den och ställ mixern på köksbänken, med frukten redo bredvid.

www.estridmagazine.se

61

Naturpromenad

med Emma Sjöstrand i södra Skåne. Emma brukar promenera tillsammans med sin hund Ninyah och tycker om att fotografera när hon är ute. Ibland följer familjen med: Stoffe, Neyo, Laya och Zion.

62

Estrid Magazine nr 2 2018

www.estridmagazine.se

63

Livets flod - att möta jobbiga känslor med mindfulness Vi uppfattar vanligen livet som en tidslinje där olika händelser inträffar. Summan av de händelserna är vad som formar vår upplevelse av livet.

Jag tycker om att föreställa mig den här tidslinjen som en flod, en ström, där alla känslor och händelser som är mitt liv skapar det ständiga flödet och de föränderliga strömmarna. Om det är en sak jag vet, är det att livet är föränderligt. Inget är konstant.

Jag kan lita på att en händelse kommer att följas av en annan.

Precis som i en flod, där en ström förändras och blir till en annan, kommer händelser i min tidslinje till slut blekna bort och skapa plats för nya händelser. Genom att veta att allt jag upplever i livet, allt jag går igenom, till slut kommer att förändras, passera och skapa plats för något nytt, vet jag att det är meningslöst att klamra sig fast vid gamla händelser.

Om ilska dyker upp längs min tidslinje och jag, medvetet eller omedvetet, väljer att bli ett med den känslan, kan jag snabbt känna mig överväldigad. Då kan det kännas som om jag håller på att drunkna.

Känner du igen den? Upplevelsen av att vara så fast i en känsla att du inte längre kan se förbi den och inte få en överblick över situationen. Känslan av att känna sig förblindad av ledsenhet, skuld, skam, rädsla, ilska, vämjelse, sorg, genans, stress, avundsjuka eller någon annan känsla som man ofta betraktar som ”svår”. Själv känner jag igen den.

Ett annat sätt att hantera svåra känslor är annars att vägra kännas vid dem. Det finns det hälsosamma och hållbara sätt att hantera svåra känslor. Fel sätt kommer förr eller senare att orsaka lidande. Våra känslor är här för att lära oss något värdefullt om oss själva. Våra känslor vill sätta fokus på något inom oss som vi behöver veta för att kunna släppa de tankemönster som inte längre arbetar till vår fördel.

Genom att välja att drunkna i en känsla, tappar vi det större perspektivet och då också vår chans att lära oss, utvecklas och växa genom erfarenhet. Samma sak händer när vi förnekar våra jobbiga känslor och därmed inte heller känns vid att det kan finnas värdefull information att ta till sig i upplevelsen av känslorna.

64

”Om livet är en flod måste det också finnas en strand.”

När jag började använda mig av mindfulness för att hantera jobbiga känslor märkte jag skillnaden.

Istället för att fastna i eller undvika svåra känslor, accepterade jag dem och var samtidigt medveten om att allt i livet är föränderligt. Ett flöde som ständigt ändras.

This too shall pass Genom att närma mig alla de händelser som utgör min tidslinje, min livsflod, med hjälp av mindfulness, har jag lärt mig att vända de här känslorna där jag ofta upplevde mig som ett offer, till erfarenheter där jag istället tillåter mig själv att stärkas av dem. Hur då? Genom att ställa mig stadigt på stranden och låta livets flod på ett naturligt sätt breda ut sig framför mig. Observera varje händelse, varje känsla, bra eller dålig, när den passerar förbi mig. Att göra det på ett omtänksamt, accepterande, öppet och vänligt sätt, utan att döma.

Precis som ett litet barn lägger märke till varje ny händelse i livet, kan vi vuxna återkalla den glömda kunskapen från vår barndom genom att se på det som dyker upp i livet med nyfikenhet och utan att döma. Istället för att vända oss bort från smärtsamma upplevelser, kan vi välja att försiktigt vända oss till det vi upplever. Vi kan välja att medvetet och på ett kärleksfullt sätt bli uppmärksamma på våra inre sår och att på ett klokt sätt svara på de dolda budskap vi får till oss genom våra känslor.

När en svår känsla dyker upp längs din tidslinje, stanna upp ett ögonblick, ta ett djupt andetag och var medveten om nuet. Identifiera vad för slags känsla du har. Acceptera och erkänn dess närvaro och se om du vågar känna efter vad du egentligen känner. Att ha modet att fullt ut låta dig uppleva de känslor du har öppnar upp för att se vad som finns där, utan att trycka undan, förneka, ignorera eller försöka komma över det. Om så bara för ett ögonblick, se om du kan vara i den känslan, låta den utvecklas eller finnas kvar där så länge den behöver.

Estrid Magazine nr 2 2018

www.estridmagazine.se

65

Observera lugnt hur det känns att vara i just det här ögonblicket, medveten om att det inte varar för alltid. Snart kommer ditt nuvarande sinnestillstånd att förändras och bli något annat.

Det är inte farligt att känna sina känslor.

Fråga dig själv: Hur kan jag ta hand om mig själv nu när jag känner såhär?

När du är tillräckligt lugn, och en känsla är på väg att övergå i en annan känsla, kan du försöka att gå in i dig själv och undersöka vad som orsakade ditt obehag. Har du oroat dig mycket för något? Har du varit rädd för vad andra kan förvänta sig av dig eller tänka om dig? Är ditt svar på den här specifika känslan ett gammalt vanemönster som du skulle må bättre om du bytte mot en bättre reaktion?

Lita på att all kunskap och visdom som du kommer att behöva för att växa och leva ett meningsfullt liv, finns inom dig. Lita på att du är stark nog att stå stadigt i varje ström du möter i livets flod.

In the middle of every difficulty, lies opportunity – Albert Einstein

Helene Knutsen är skribent, föreläsare, mindfulness- och meditationslärare samt reiki master. Hon bor i Norge med sin familj. Du hittar mer av henne här: www.heleneknutsen.com Fotografier: Privat 66

Estrid Magazine nr 2 2018

Här är en kort meditation som kan vara användbar när du använder dig av mindfulness för att möta jobbiga känslor När jag andas in blir jag medveten om din närvaro När jag andas ut känns jag vid och accepterar att du är en del av min upplevelse just nu När jag andas in lägger jag märke till att din närvaro får mig att känna mig obekväm När jag andas ut kommer jag ihåg att det här också kommer att passera När jag andas in är jag lugn När jag andas ut vet jag att jag är stark nog att hantera det här När jag andas in vet jag att du är här av en anledning När jag andas ut är jag tacksam för den insikt du ger mig

www.estridmagazine.se

67

En dag på spa Det är inte alltid så himla kul att vänta på prinsar, försöka slåss mot drakar, rädda världen eller förgifta unga flickor. Alla kan behöva en dag på spa emellanåt. Även sagofigurer.

Om den elaka styvmodern tvättat sitt svarta hjärta

hade hon kunnat göra det med en pinnglasstvål som doftar apelsin.

Du behöver: Färdig tvålmassa Eterisk olja (apelsin) Tvålfärg organge Eventuellt kokosolja Pinnglassformar och glasspinnar Smält tvålmassan och tillsätt övriga ingredienser. En sked kokosolja gör tvålen len, men är inget måste. Häll upp i formar och låt stelna.

Om Törnrosa hellre tog ett bad än låg och sov då skulle hon välja en bathfizzie som brusar fint i badkaret.

Du behöver: 2 dl bikarbonat 1 dl citronsyra 1 msk majsstärkese 3–4 msk kokosolja Doft, gärna eterisk olja. Till exempel lavendel, ros eller en annan blomma.

Eventuellt lite färgpulver.

Arbeta ihop ingredienserna och tryck ner dem i pralinformar (knäckformar går också). Låt stelna ett dygn innan du lirkar loss dem.

68

Estrid Magazine nr 2 2018

Om Shrek gillade mint

då vore den här skrubben något för honom. Uppiggande och mjukgörande, med gurka och doft av pepparmint. Använd den i ansiktet på morgonen eller på hela kroppen när du duschar.

Du behöver: 0,5 dl gurkpuré (mixa eller eller finriv 5-10 cm gurka, gärna ekologisk) 2 dl strösocker 2 msk kokosolja 7 droppar pepparmintolja Rör ihop ingredienserna och förvara i en burk i kylskåpet.

Ta lite på en sked och massera den mjuk på kroppen. Skölj sedan av med ljummet vatten.

www.estridmagazine.se

69

Väktarormarna En skatt vaktas bäst av drakar, men i brist på sådana kan man nöja sig med ett par giftormar.

Den här ormskålen är gjord av trolldeg. Börja med att platta ut en rundel som ska bli botten på skålen. Ormarna gör du genom att rulla långa korvar, precis som när du bakar kringlor. Ena änden får bli lite tjockare (huvudet) och den andra får smalna av (svansen).

Ringla ormarna ovanpå plattan, så att de bildar skålens kanter. Tryck fast lite försiktigt.

Nu är det dags att ställa skålen att torka. Det tar några dagar. Om du vill kan du skynda på det hela genom att baka den i ugnen i 100 grader ett par timmar. Måla sedan ormarna med hobbyfärger. Måla också undersidan, så håller skålen längre.

Vad vaktar dina ormar? Ringar och smycken, mynt, pysselpärlor eller kanske de allra finaste spelkulorna?

70

Estrid Magazine nr 2 2018

Recept på trolldeg: 2 dl vetemjöl 1 dl salt 1 dl vatten 1 msk olja Blanda ihop alla ingredienserna till en smidig deg.

Örtig avokadosoppa för en Ingredienser: 2,5 dl vatten 1–2 avokado (beroende på storlek) En halv buljontärning Saften från en halv citron 2 msk grädde (gärna växtbaserad) En näve örter (till exempel timjan, basilika och koriander) Gör såhär: Koka upp vattnet med buljongtärningen. Ta grytan från plattan och lägg i avokado, örter, citronsaft och grädde. Mixa soppan grovt. Toppa gärna med örter och frön. Om du äter ost kan du toppa med mosad fetaost eller strimlad, stekt halloumi.

www.estridmagazine.se

71

På morgonen gick hela klassen till sagoträdet. I trädet fanns ett hål och i hålet låg det ett föremål, som en vante eller en penna.

72

Estrid Magazine nr 2 2018

Från saga till bokstav

Om att lära sig alfabetet i waldorfskolan

Vårt skriftspråk utvecklades från bildtecken till bokstäver och inom waldorfskolan går man samma väg när barnen lär sig att läsa och skriva. Det börjar med en berättelse och en bild och slutar i en bokstav och en kort text. Från det konstnärliga till det intellektuella. Nora, 9 år, berättar om när de i första klass hade lektioner i svenska.

– På morgonen gick hela klassen till ett träd på skolgården som vi kallade sagoträdet. Vi ställde oss i ring och sedan sjöng vi en speciell sång. Ett av barnen fick gå fram till trädet och där fanns ett litet hål och inuti låg det en sak. Det kunde vara en vante, en penna, en liten traktor eller en snögubbe till exempel. Vi tog med den tillbaka till klassrummet.

I klassrummet satte de sig i en ring på golvet och läraren berättade en saga som knöt an till föremålet de hittat i sagoträdet. Nästa dag fick några barn öva på att återberätta sagan för klasskamraterna.

Sagor om ont och gott, fantasifullt och vardagligt, engagerar och det, tillsammans med att man växlar mellan rörelse och att sitta still, gör att det blir roligt att lära sig alfabetet oavsett om man bara känner till några bokstäver eller redan kan läsa.

När vi lyssnar på en berättelse skapar vi inre bilder och med waldorfpedagogens hjälp blir bilderna till bokstäver. Svanen blir ett S, vanten blir ett V och draken ett D. Nora berättar att de ritade en bild från sagan i sitt periodhäfte (en rit- och skrivbok) och sedan omvandlades bilden till en bokstav.

– Vi ritade tre rutor och gjorde steg för steg från bild till bokstav, så att draken mer och mer liknade bara ett D. Sedan skrev vi en liten ramsa eller dikt om draken och runt den gjorde vi en ram där vi skrev bokstaven om och om igen.

Ramsor, verser och allitterationer används för att lära känna språket. Precis som i människans tidiga utveckling kom det muntliga språket först, för att följas av bilder och symboler, sedan bildtecken och därefter text. Det var inte förrän det fanns något att läsa som vi lärde oss att läsa. På samma sätt börjar waldorfpedagogen med en saga, berättande och återberättande, för att landa i en text klassen skrivit om det de nyss hört.

www.estridmagazine.se

73

Enhörningskakor 5 dl vetemjöl 1 dl strösocker 200 gram smör 1 tsk vaniljsocker 1 äggula Blanda ingredienserna, utom äggulan, i en matberedare eller på ett bakbord. Arbeta inte degen mer än nödvändigt. Dela den sedan i olika delar och knåda in karamellfärg (gärna i gelform). Lägg degen i en burk och låt den vila i kylskåpet minst 30 minuter.

Lägg ett bakplåtspapper på bordet. Dela degen i mindre bitar och fördela över bakplåtspappret. Du kan också välja att rulla korvar som du lägger intill varandra för att få ett randigt regnbågsmönster. Kavla degen så att du får en jämn och fin degplatta utan skarvar mellan färgerna. Stansa ut enhörningar (eller andra djur och former) och ta sedan bort degen mellan dem. Flytta över bakplåtspappret med enhörningarna till en plåt och grädda i ugnen.

Ta under tiden ett nytt papper och lägg ut degresterna som tidigare och gör en ny plåt.

Ugn 200 grader. Grädda i ugnen 8–10 minuter.

74

Estrid Magazine nr 2 2018

Sagolik glass Två glassar som är enkla att göra och som blir lyxigt krämiga. Du behöver ingen glassmaskin, utan vispar enkelt ihop dem med en vanlig elvisp och fryser dem sedan i en burk eller skål.

Hans och Greta Du behöver: 3–5 dl vispgrädde 1 burk karamelliserad mjölk (ca 400 g) 2 tsk pepparkakskryddor Pepparkakor, strössel och polkagrisar Vispa grädden. Om du vill ha en sötare glass tar du mindre grädde, annars tar du mer. Rör i den karamelliserade mjölken och pepparkakskryddorna. Häll ner glassmeten i en skål och garnera med pepparkaksbitar, strössel och polkagrisar.

Ställ glassen i frysen över natten, sedan är den klar att servera.

Enhörningsglass Du behöver: 3–5 dl vispgrädde 1 burk kondenserad mjölk 1 tsk vaniljpulver Hushållsfärg Minimarschmallows Strössel Vispa grädden (mindre mängd = sötare glass) och rör i kondenserad mjölk och vaniljpulver och minimarschmallows. Dela upp smeten i tre eller fler skålar och tillsätt olika färg i varje skål. Häll sedan försiktigt ner allt i en större burk eller bunke. Om du vill kan du marmorera lite med en grillpinne. Dekorera med strössel och fler marschmallows. Frys.

www.estridmagazine.se

75

76

Estrid Magazine nr 2 2018

Andrea Lindberg: Fotograf som inspireras av människor, älskar vardagen och vill fånga känslor på bild

www.estridmagazine.se

77

Vem är du?

Vid första anblicken är det en fråga som känns enkel att svara på, men efter ett tankevarv eller två hamnar jag i att jag är så mycket mer än en trettiotreåring som bor i Uppsala och fotograferar på fritiden. Bland annat är jag mamma till två underbart envisa och bestämda barn på fem och sju år, och jag är en person som älskar vardagen med allt vad den innebär när det kommer till rutiner, mys i soffan, sammandrabbningar om ytterklädernas vara eller inte vara, legobyggen och godnattsagor. Jag är också en före detta västkustbo som dricker alldeles för mycket kaffe, sjunger medan jag lagar mat, älskar att åka tåg, gärna springer i skogen och tycker att bland det finaste som finns är att dela tystnad tillsammans med någon. Jag är en vegetarian som helst äter veganskt och skulle jag välja en enda sak att äta resten av mitt liv skulle det vara bröd. Eller citrusfrukter. Eller glass. Jag älskar glass! Speciellt tillsammans med massa strössel och kolasås. Mina barnlösa dagar brukar jag bland annat fördriva med att sticka vantar, läsa böcker, och promenera i skogen med vänners hundar. Hade jag inte varit allergisk hade jag velat ha en katt eller två, men nu får vi nöja oss med fiskar och alla de leksakshästar som femåringens fantasi gör levande med jämna mellanrum.

Hur länge har du fotograferat? Hur fann du det intresset?

Att fotografera är ett intresse som har vuxit sig större under de senaste åtta åren ungefär. Det fanns där även innan men inte alls i lika stor utsträckning. Jag har själv aldrig tyckt om att bli fotograferad, varför jag under lång tid tyckte att det var svårt att fotografera andra. Det var först när jag lyckades ta mig runt den känslan som jag började fotografera mer än för de egna fotoalbumen. När mitt första barn föddes plockade jag, som den typiska småbarnsföräldern, fram kameran oftare än tidigare och i efterhand kan jag se att det var då som mitt fotograferingsintresse tog fart på riktigt. Jag ville kunna fånga vår vardag så som jag upplevde den och som en del i det började jag intressera mig för de mer tekniska delarna av fotograferandet. Det var dock bara för ett par år sedan som jag köpte en riktig systemkamera och några månader efter det som jag helt gick över till att använda den manuella inställningen på kameran.

Vad fotograferar du helst? Vad inspireras du av?

Människor. Utan tvekan människor. Det som inspirerar mig med människor är de känslouttryck, stora som små, som människor förmedlar och de vill jag kunna fånga på bild. Att få förtroendet att föreviga någons gravidmage, dop, bröllop eller liknande blir därför extra fint med tanke på alla känslor sådana fototillfällen kantas av. Ögonblicksbilder är min favorit! De är inte alltid enkla att få till, det kan krävas en hel del knep och trixande i försöken att få de jag fotograferar att glömma bort mig. Eller i alla fall glömma bort kameran. Jag älskar att fånga människor på bild i deras görande, och då gärna i vardagliga situationer. Japp, jag är vardagsfantast även när det kommer till fotograferandet.

Har du några mål eller drömmar med fotograferandet?

Mitt huvudsakliga mål med fotograferandet är att fortsätta att utvecklas. Något som exempelvis innebär att jag vill bli bättre på att fotografera i situationer med dåliga ljusförhållanden, och på att fotografera större grupper och sällskap. Jag hoppas att jag kommer att fortsätta få frågor om att föreviga firanden likväl som vardag, och jag skulle tycka det vore fantastiskt roligt om dessa förfrågningar blev fler.

En dröm jag har är att gå en fotokurs, en annan är att åka på en fotoresa till en större europeisk stad och ytterligare en är komma bland topp tre på något tema i Stockholms fotomaraton. Om jag ska drömma stort och orealistiskt skulle en dröm så klart vara att ha fotograferandet som en del av min inkomstbringade sysselsättning.

Fotografier av Andrea Lindberg 78

Estrid Magazine nr 2 2018

www.estridmagazine.se

79

80

Estrid Magazine nr 2 2018

www.estridmagazine.se

81

Gör små möbler själv I förra numret av Estrid byggde vi ett hus genom att återbruka kartonger och tidningar och göra ett eget tapetklister. Den här gången är det dags att inreda huset. Det finns många beskrivningar på hur du gör snygga och detaljerade miniatyrmöbler, som ofta är rätt avancerade att göra. Här vill vi istället visa enkla möbler som barnen kan göra själva eller med hjälp av en vuxen. Skapandet är halva leken. Materialet hittar ni i återvinningen. Komplettera med tygrester, överblivna färgslattar, lim och sax.

Klipp gärna ut fina bilder (eller rita själv) som får bli tavlor. Tygbitar kan bli mattor och filtar. Ekollonhattar kan bli skålar. Måla torkade gula ärtor röda eller gröna och vips har du äpplen att lägga i skålen.

Bokhyllan skapades av en liten choklad pralinask. Hyllplanen fästes med lite extra lim. Utsidan av bokhyllan blev fin med prickig washitejp.

Vad vill du ha i hyllan? Du kan göra små böcker genom att vika små papperslappar dubbel och häfta ihop i ryggen. På samma sätt kan du göra en dagstidning genom att klippa en tidningssida i småbitar och häfta ihop.

I hyllan kan du också ställa fina föremål, som en glittrig liten sten eller en minileksak.

82

Estrid Magazine nr 2 2018

Sängen är tillverkad av en makrillburk. Den har lite vassa kantar, men det löste vi genom att klippa upp små flikar med en liten tång. Flikarna vikte vi ner och tejpade ner med en kraftig tejp. Här kan man behöva en vuxen som hjälper till. Eller så letar man upp något annat till säng, till exempel en stor tändsticksask. (Och har du tänkt på att tre små tändsticksaskar limmade ovanpå varandra blir en fin byrå?) Vi limmade fast ett tyg på utsidan, vek ner och limmade fast det på insidan. Fyra träpärlor fick bli sängfötter. Av små tygrester sydde vi en liten madrass och klippte till ett täcke.

Två korkar från bubbelflaskor fick bli barstolar, eller pallar, och en träbehållare till tandpetare blev ett högt bord.

Bordet målades lila, medan pallarna fick blåa dynor av mjukt filttyg.

Fler tips: Av en tom toarulle kan du göra en fin kakelugn att ställa i ett hörn. En stadig kartongbit kan bli en bordsskiva och fyra tändstickor (eller sugrörsbitar i papper) kan bli bordsben. Ett plastlock från en juiceförpackning kan kläs in i tyg och bli en pall eller sittpuff. Glasspinnar är superbra att bygga möbler med. Piprensare är också rätt fiffigt att använda sig av.

www.estridmagazine.se

83

Tryck på tyg till en liten snigel

En body med tryck blir en personlig gåva till en liten bebis. Välj ett motiv du gillar eller något som knyter an till bebisens namn eller kanske föräldrarnas intressen.

Om du tycker det är svårt att rita på fri hand kan du skriva ut en bild från internet. Lägg den under ett plastark (till exempel ett overheadark eller en stadigare plastficka). Rita konturerna med en vattenfast penna. Skär sedan ut motivet med en vass skalpell eller klipp ut det med en sax. En nagelsax är perfekt för små detaljer.

Börja med att tvätta, torka och eventuellt stryka bodyn. Lägg sedan en tidning inuti plagget, för att förhindra att färgen går igenom till bakstycket.

Tejpa fast plasten med motivet där du vill ha det, så ligger det still.

Lägg upp lite färg på till exempel ett plastlock eller en bit kartong. Doppa sedan svampen i färgen (eller lägg på färgen på svampen med en pensel).

Tryck av lite överskottsfärg på locket eller kartongen innan du börjar dutta på bodyn. Arbeta med lätt hand och i flera lager, så att färgen blir jämnt fördelad. Lyft sedan bort din schablon och låt färgen torka. Strykfixera färgen enligt anvisningarna på burken.

84

Estrid Magazine nr 2 2018

Ullas haiku Att bygga broar mellan människors hjärtan allas vårt ansvar!

Att lära sig se det stora i det lilla ger livet mening Duger som du är Trots dina fel och brister är du värdefull!

En hjälpande hand och ett kärleksfullt hjärta kan betyda allt!

Försök förlåta andra såväl som dig själv Skänker inre frid!

Intuition är starkare än du förstår Lyssna till dess röst!

Ulla Olsson Göteborgsfödd kvinna, boende i Västerås.

Pensionär, men är aktiv som healer och samtalscoach.

Haiku En haiku är en kort diktform som har sitt ursprung i Japan. Ofta består den av tre rader med 5, 7, 5 stavelser. Läs gärna mer på Svenska Haikusällskapets hemsida www.haiku-shs.org www.estridmagazine.se

85

86

Estrid Magazine nr 2 2018

Konsthantverkare Maria Öqvist

Om kreativitet, företagande och att allt har sin tid Vem är du?

Jag heter Maria Öqvist och jag har mitt eget företag med konst, hantverk och slöjd som heter JAG BLOMMAR Konst & Hantverk.

Vad skapar du?

Jag arbetar med många olika tekniker och i olika material. Bland annat broderi, luffarslöjd, återbruk i olika material och egendesignade tryck och bilder.

Vad inspireras du av?

Jag får min inspiration från livet: Något jag ser på promenaden, ett ord eller något jag är med om. Jag har en mycket fantasirik och kreativ hjärna.

Ibland för kreativ.

Hur då?

Hjärnan är för kreativ när den får så många idéer att den inte kan stänga av. Jag riskerar att få dålig nattsömn, till exempel.

Vad betyder ditt skapande för dig?

Det är någon sorts ventil. När jag inte gjort något på ett tag börjar det liksom bubbla inuti. Det måste ut, annars börjar jag må lite dåligt. Jag känner mig frustrerad. Att ta mig tid att arbeta med händerna fungerar som en sorts meditation.

Berätta om ditt företagande Jag startade det för drygt tio år sedan, när jag var föräldraledig med mitt yngsta barn, så man kan säga att jag smög igång verksamheten. Jag drev det på heltid de första åren utan att ta ut så mycket lön, men min man arbetade mycket och vi klarade oss på det. För drygt två år sedan återgick jag till att arbeta som lärare 80 % och driver företaget på 20 % eftersom vi skiljde oss och jag kände att det var dags för det. Både för att jag behövde försörja mig själv, men också av andra orsaker. Allt har sin tid och nu var det rätt tid att arbeta som pedagog igen. Det kreativa företaget på heltid var roligt, men också krävande. Eftersom jag arbetade hemma var jag aldrig ledig. Summan av olika händelser gjorde att jag behövde förändra mitt liv på flera plan. Jag har även drivit en konsthantverksbutik tillsammans med några andra konsthantverkare i nästan nio år, men vi stängde nu i januari på grund av tidsbrist. I fortsättningen ska jag fortsätta driva min webbutik, sälja hos återförsäljare och stå på mässor och marknader.

Du hittar Maria på www.jagblommar.se Foto: Maria Öqvist

www.estridmagazine.se

87

Kattstugan Klart kissen ska ha sin egen lilla sagostuga. Den här fixar du utan att vara snickare.

Allt du behöver är: - En eller två kartonger (lagom stor för katten att trivas i) - Sax eller kniv - Tejp, lite bredare och lite starkare - Lim (till exempel hobbylim eller limpistol) - Hobbyfärg och pensel Huset är gjort av en kartong med två rejäla flikar som veks omlott ovanpå. De ställde jag uppåt, så att de möttes i en takås, och tejpade med en stark, pappersbaserad pakettejp. Av en annan kartong klippte jag till delar till gavlarnas “andravåningar”, men jag lämnade en liten öppning högst upp (perfekt om man vill leka med en vippa eller annan kattleksak genom “fönstret” där). Med en kniv skar jag ut fönster och dörr och av överblivna kartonbitar klippte jag upp fönster- och dörrfoder och limmade fast det.

Det blev också en liten blomsterlåda med ett par blommor i. Den lilla stugan målades med vanliga hobbyfärger (lite gräs vid knuten ser trevligt ut) och så fort färgen torkat flyttade katten in.

88

Estrid Magazine nr 2 2018

En saga att berätta

Hunden som inte ville vakta huset

Det var en gång en gumma som bodde i ett vackert litet hus vid skogen. Varje dag skötte hon om sin trädgård och sina djur och på natten när hon sov vaktade hennes hund gården och alla djur. En kväll ville inte hunden gå ut och vakta. Han ville hellre ligga framför spisen och lata sig. Gumman gick till käppen och sa: – Snälla käpp, slå hunden så att han går ut.

– Absolut inte, sa käppen.

Då gick gumman till elden och bad den bränna käppen, eftersom den inte ville slå hunden och hunden inte ville gå ut och vakta. Men elden vägrade.

Då gick hon till vattnet och sa: – Snälla vatten, kan du inte släcka elden, för elden vill inte bränna käppen och käppen vill inte slå hunden och hunden vill inte gå ut och vakta.

– Nej, sa vattnet.

Då gick gumman till hästen och sa: – Snälla häst, drick upp vattnet. För vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna käppen och käppen vill inte slå hunden och hunden vill inte gå ut.

– Nej, gnäggade hästen.

Då gick gumman till katten och sa: – Snälla katt, kan du klösa hästen? För hästen vill inte dricka upp vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna käppen och käppen vill inte slå hunden och hunden vill inte gå ut och vakta.

– Hm, vad får jag för det? undrade katten. Kanske lite fisk?

Så katten fick lite fisk. Sedan gick den till hästen och fällde ut sina klor, men hästen travade fram till vattnet för att dricka och vattnet kastade sig över elden och elden lät sina lågor slicka käppen och käppen hötte mot hunden som i all hast rusade ut ur huset för att vakta gården.

Det här är en kedjesaga som finns i många varianter. Mest känd är kanske “Pojken som inte ville gå till skolan”. Kedjesagor berättas över hela världen och handlar ofta om olika djur. Berätta gärna den här sagan med lite rekvisita, som små leksaksdjur, eller spela själv alla rollerna.

Illustration Venita Oberholster

www.estridmagazine.se

89

Pyssla med krympplast Krympplast är ett underskattat pysselmaterial som lätt glöms bort, men det är roligt för både barn och vuxna och kan användas på många sätt.

Krympplasten köper du i ark och den påminner om lite genomskinliga papper, ofta med en matt och en blank sida. Du ritar på den matta sidan, klipper ut motivet och krymper det sedan i ugnen enligt anvisningarna på förpackningen. Krympplasten krymper ganska mycket och ger sedan ett hårt och hållbart föremål.

Det går att rita med de flesta slags pennor, men vill du att det ska tåla lite fukt och nötning bör du välja vattenfasta pennor. Med ett hålslag gör du hål i det du ritat. Hålet må se stort ut, men även det krymper rätt rejält.

Förslag på vad du kan göra: - Örhängen - Halsbandsdelar och berlocker - Nyckelringar - Pynt till julgran och påskris - Kylskåpsmagneter - Broscher - Knappar Utklippta, men inte krympta än.

90

Estrid Magazine nr 2 2018

Snúður Fikabröd från sagornas ö.

Ömmusnúðar är kanske islänningarnas motsvarighet till våra kanelbullar, men är fastare och påminner snarare om kringlor än om mjuka bullar. Det här är ett klassiskt mormorsrecept.

Ingredienser: 500 g (ca 8,5–9 dl) vetemjöl 200 g (ca 2 dl) strösocker 250 g rumsvarmt smör Ytterst lite bakpulver och hjorthornssalt (lite mindre än ett kryddmått) 3 ägg 6–7 matskedar strösocker 1 matsked kanel Blanda alla ingredienserna (utom kanelen och sockret) till en smidig och fast deg. Kavla ut precis som när du gör vanliga kanelbullar. Strö över socker och kanel, rulla ihop till en lång korv (precis som vid kanelbullar, ja) och skär till bullar. Lägg på en plåt och baka i ca 25 minuter i 190 grader.

Ovanpå bullarna kan du bre smält choklad eller glasyr (låt stelna innan du serverar) om du vill lyxa till det.

Det finns också “mjukare” versioner där du använder mer bakpulver eller till och med lite torrjäst. Prova dig fram om du vill ha degen mer “bullmjuk” eller “kringelsmulig”.

www.estridmagazine.se

91

Lina, familjen & företaget Lina Molander om sitt företagande, om familjeliv och om hur hon kombinerar de två. Här berättar hon om en familj som börjar morgonen med armarna i luften likt vinnare och avslutar dagen med en lugn meditation.

Familjen och kärlek, det är det viktigaste i Linas liv. Att vara tillsammans och att inte ha barnen på fritids och förskola mer än nödvändigt. Många föräldrar nickar nog medhållande här, men har kanske ändå inte aktivt frågat sig själva vad som är viktigast i deras liv och hur de ska kunna planera sina dagar för att få mer av det. För Lina, som arbetar mycket med värderingar, är det naturligt att också fråga sig själv hur hon ska kunna omfördela sina resurser för att det ska kännas bra.

Tidigare har hon ofta arbetat när pojkarna har somnat på kvällarna, men sedan Maya föddes får hon istället försöka få till mikroarbete med henne i bärsjal. När hon sover, då passar Lina på att arbeta.

– Det finns enorma vinster med att kunna prioritera av sin tid till barnen, säger hon. Min äldsta hade det tufft i förskoleklass och i början av ettan. Om jag inte valt att vara hemma så mycket med barnen hade jag aldrig haft sinnesnärvaron att kunna läsa av och hjälpa honom ur situationen.

Närvaron, relationen och att de har roligt tillsammans, är det bästa med att ha så mycket tid med familjen, enligt Lina. Det känns också fint att kunna visa barnen att det finns ett liv utanför ekorrhjulet.

Att man kan ha ett arbete man trivs med, ägna sig åt sin passion och tjäna pengar, utan att försumma tiden med familjen.

En typisk vardag börjar med att de kliver upp och äter frukost till tända ljus. Familjen är ofta testpilo92

Namn: Lina Molander Ålder: 33 år Bor i: Falun i Dalarna och i Santos i Brasilien några månader om året.

Familj: Min brasilianska man Wagner och våra tre barn Damian, Cauan och Maya.

Yrke: Coach och förändringsledare. Har också skapat och publicerat meditationer.

ter i Linas arbete och beroende på vad för projekt hon är i för tillfället gör de ibland olika övningar.

– Jag minns för ett år sedan då jag undersökte hur vi kan lura hjärnan att bli mer närvarande och lyckliga med två enkla metoder. Hela familjen fick då innan frukost le och sträcka upp armarna i en winner´s pose i en minut. I början kände vi oss heltokiga, men efter några dagar blev det rutin. Och det blev grymt resultat. Jag och mina testpiloter upplevde att vi kände oss starkare och gladare inombords och att livets utmaningar blev lättare att hantera.

Efter frukost skickar hon äldsta barnet till skolan och tar en promenad med mellanbarnet till förskolan eller till öppna förskolan för lite lek och bus i några timmar. Om det är en vanlig förskoledag går hon tillbaka hem efter att hon lämnat honom och sätter sig och arbetar tillsammans med Maya.

Vid tvåtiden kommer barnen hem från skolan och förskolan och då äter de mellanmål och leker eller målar tillsammans.

– För mig är det ett perfekt tillfälle att vara lite kreativ och skapande, säger Lina. Medan barnen målar Star Wars figurer och sniglar målar jag vision boards för 2018.

Sedan är det dags för middag.

– Då gäller det att på snabbast möjliga vis få fram så näringsriktig mat som det bara går på mindre än två minuter.

Efter sagoläsning, läxläsning och meditationstid somnar barnen och då arbetar Lina i en eller par timmar.

Lina har skapat flera meditationer som hon har spelat in i en studio och som finns att lyssna på via flera lyssningstjänster eller som nedladdningsbara ljudböcker via nätbokhandlarna. Inspirationen till meditationerna har hon fått främst från sina barn.

Estrid Magazine nr 2 2018

– När min son hade det tufft i skolan lyssnade vi varje kväll på en vägledd meditation som insomningsrutin. Då låg jag på en madrass på golvet i hans rum, sa godnatt och sedan lyssnade vi tillsammans.

Det stärkte oss i den tuffa situationen vi befann oss i och det blev ett tillfälle att umgås utan att prata. Att meditera tillsammans blev en tyst kommunikation.

Efter det skapade hon meditationen ”Godnatt min skatt” som är en insomningsmeditation. Det är just människor omkring henne och vardagssituationer som gör att hon ser vad som saknas och inspirerar henne att skapa det. När en vän skrev att hon hade svårt att somna, svarade Lina att hon borde prova att meditera. Vännen svarade att hon hade försökt, men inte visste hur man gjorde. Ur den dialogen föddes ”Meditation för nybörjare”. Att meditera ska vara enkelt och det ska vara lättillgängligt, menar hon.

Det nya året börjar med en lång vistelse i Brasilien, där Lina skriver klart en bok om framgångsstrategier som ska komma ut under hösten. När hon kommer hem igen väntar studion och då ska hon spela in tre nya meditationer.

– Jag älskar utveckling och framöver kommer mitt fokus att ligga på att skapa hållbarhet för människor genom meditation, coachning och vikten av ett starkt ledarskap på individnivå, berättar hon.

I takt med att Maya växer och blir äldre kommer hon att ägna mer tid åt att coacha. För hon sticker inte under stol med att det ibland är svårt att hitta ostörd tid för arbete, särskilt nu när Maya har helt andra tider och rutiner än resten av familjen. En dag fick Lina genomföra en radiointervju i bilen i garaget klockan kvart över sex på morgonen för att få prata ostört utan att riskera att väcka familjen. En annan gång skrev hon klart en artikel klockan halv två på natten, med deadline följande dag, eftersom det var

först då Maya behagade somna och kreativiteten slog till. Men generellt tror hon inte att man hittar tid, utan att man snarare hittar sina prioriteringar.

– Tid är en resurs. Har jag inte tid, har jag heller inte stakat ut mina prioriteringar. En del människor prioriterar 3–4 timmars tv-tittande efter att barnen somnat. Det är också en prioritering, även om den kanske är omedveten.

Att leva såhär kräver alltså att man först känner efter vad man tycker är viktigt och sedan gör ett aktivt val att prioritera just det, och också att välja bort annat. Lina säger att genom att ha mer tid med familjen är hon också mer närvarande i deras liv och då upptäcker hon snabbare och lättare om det finns något hon behöver lägga extra fokus på just då.

Arbetet får göras vid ett senare tillfälle.

– Eftersom jag har skapat mig ett relativt flexibel arbete har jag möjlighet till det, säger Lina. Jag önskar att alla människor tar ansvar för sina liv och äger sina resultat, som de chaufförer de är i livet.

www.estridmagazine.se

Berättelse jag gillar: filmen Kung Fu Panda. Jag tror att jag och barnen sett den över hundra gånger. Den har ett sådant djup och samtidigt sprider den enorm glädje. Känn bara på citaten: ”Yesterday is history, tomorrow is mystery but today is a gifts. That’s why it’s called the present.” ”Time is an illusion, there is only the now.”

93

Det blommar Vårblommor på rad Till det här pysslet behöver du inte så mycket: färgat papper, sax, ett snöre, tejp och ett limstift. Till pärlhyacinten kan du använda ett hålslag, om du vill. Skissa upp enkla blomformer, som på bilderna, klipp ut och tejpa fast på ett snöre eller en tråd.

Glasspinneblommor (Nästa sida.)

De här blommorna är tillverkade av färgade glasspinnar, men du kan också använda vanliga glasspinnar som du målar med hobbyfärger eller vattenfärg. Limma ihop dem med limpistol eller hobbylim. En knapp blir blommans mitt.

Blommorna är fina att sticka ner i en kruka eller ha som markör när du sår utomhus.

94

Estrid Magazine nr 2 2018

www.estridmagazine.se

95

BÖ CK ER Till alla killar jag har gillat Jenny Han Lavender Lit Lara Jean är sexton år, bor med sina bägge systrar och sin pappa och tycker om hemmalivet. Hon pysslar, umgås med familjen och tar inga större risker. I en hattask förvarar hon fem kärleksbrev hon skrivit till killar hon varit kär i, eller kanske snarare att hon skriver breven för att komma över dem. Där beskriver hon sina känslor och allt bra och allt dåligt med dem och det är inte meningen att någon ska läsa dem, någonsin. Vilket förstås är vad som händer, för en dag upptäcker hon att breven är borta. Inte bara borta, de är postade. Till killarna. En av dem råkar vara hennes vän och granne, tillika hennes systers före detta pojkvän, och en annan är en av de mest populära killarna på skolan.

Det är en roman med både humor, allvar och mycket hjärta. Både språket och handlingen flyter lätt och trots att det är ett ämne som lätt skulle få mig att ta fram pinsamhetskudden att begrava ansiktet i (jag gillar verkligen inte missförstånd och obekväma situationer), känner jag inte alls så den här gången.

Kanske för att jag är mycket äldre än Lara Jean och har en viss distans till tonåren. Kanske för att det är en välskriven roman.

Man kan, i synnerhet som vuxen läsare (men jag tror att den del tonåringar håller med), irritera sig på Lara Jeans barnslighet och på hur hon väljer att hantera olika situationer. Eller så kan man omfamna att hon faktiskt är som en hel del sextonåringar, någonstans mellan barn och vuxen där man försöker förstå världen och hitta sin plats i den. För säga vad man vill, men ungdomslitteraturen kryllar av kloka ton96

åringar som både klockrent analyserar sin omvärld och sig själva och ofta handlar mer förnuftigt än sina föräldrar. Någonstans känns det befriande skönt med Lara Jean som kan vara både och. För i hennes värld är det storasyster Margot som har varit den vuxna och nu när Margot rest till Skottland för att studera ett år, famlar sig Lara Jean fram. Vem är hon utan Margot? Även om det här inte heller är en roman där hon mognar och i slutändan är alltigenom förnuftig, vågar hon ändå utmana en och annan rädsla längs vägen. Visst saknar jag en något mer feministisk analys (Lara Jean konstaterar orättvisor och ojämlikhet, men anpassar sig snarare till dem än utmanar dem), men alla är inte som Frankie Landau-Banks i E. Lockharts roman med samma namn, som med både humor och skärpa ser och vägrar anpassa sig. Frankie och Lara Jean må vara jämnåriga, men väldigt olika.

Precis som sextonåringar i verkligheten med andra ord.

Som kreativ, pysslande hemmagris känns det också fint att läsa om en tjej som hellre sitter hemma med familjen och gör ett fotoalbum (scrapbooking) och stickar, än går ut och festar. Ungdomar förväntas alltid vara på kant med de vuxna och föredra umgänget med vänner, vilket också är det som ofta skildras i både film och böcker. För Lara Jean är familjen allra viktigast och jag tror att många faktiskt känner igen sig i det.

När jag berättade för min ena dotter vad boken handlar om, undrade hon varför det så ofta är mammorna som har dött i barn- och ungdomsromaner. Hon räknade upp några exempel, från Harry Potter via Pippi Långstrump till Meilin och Abeke i Spirit Animals. Ja, varför är det så? Pappor kan vara frånvarande, men sällan döda. De överger familjen,

Estrid Magazine nr 2 2018

de skaffar en ny familj eller bara prioriterar sig själva, och kvar står huvudpersonen med längtan, ilska, en känsla av att vara bortglömd – och en mamma som kämpar med ekonomin och med att få ihop vardagen. Sådär kämpigt är det aldrig för änkemännen. De har den ekonomi som krävs och deras utmaning är oftare att uppfostra en dotter, att prata förtroligt om känslor och om kroppen, att baka kakor till skolans basar (!) och att fixa presenter till barnkalasen.

Mamma står för allt det där omvårdande, trygga och genom att ta bort henne ur romanen konfronteras huvudpersonen med problem en mamma kanske kunnat avhjälpa eller förhindra. Här duger inte att hon skiljer sig och flyttar långt bort, då skulle det bli en annan berättelse. Hon måste vara död innan boken tar sin början. Det handlar mer om våra föreställningar om mammor och pappor, kvinnor och män, och om våra roller i familjen. När mammarollen inte finns där, vem ska då skydda, vägleda och trösta huvudpersonen? Vare sig det handlar om att trassla in sig i relationer, utsätta sig för farliga situationer, ha kappsäcken full med gullpengar eller slåss mot Voldemort, hade kanske inget av det där hänt om romanhjältens mamma fortfarande hade levt. Att döda mamman ger författaren en enkel biljett till att låta barnet eller tonåringen möta verkligheten utan filter. Kanske är det här vi kommer att se en förändring i litteraturen längre fram? Mammor som sticker till andra sidan jordklotet, barn som går vilse i livet när pappa dör. Så som det också ser ut utanför bokpärmarna.

Godnattsagor för rebelltjejer: 100 berättelser om fantastiska kvinnor Elena Favilli och Francesca Cavallo Max Ström Det här är en bok för både tjejer och killar att inspireras av. Målgruppen är omkring 9–12 år, men både yngre och äldre läser den med stor behållning. Det är inte sagor i vanlig bemärkelse, snarare berättelser om verkliga kvinnor och deras liv och gärning. Varje uppslag består av en sida text och en sida illustration (och vilka fantastiska illustrationer!), med kvinnor i bokstavsordning från A till Z. Vi läste två varje kväll och förflyttades runt om i tid och i världen, från Argentina till Italien, från det forna Egypten till en samtida flykt från Syrien till Tyskland. Här samsas idrottare med vetenskapskvinnor, artister

och människorättsaktivister och den gemensamma nämnaren är att de är kvinnor som trott på sig själva och gått sin egen väg. Ibland har de öppet utmanat normer, ibland har de kämpat för de minsta och i det tysta. Det är de storslagna berättelserna, men oftare de små och vardagliga. Det må låta klyschigt, men när vi slår igen boken för kvällen somnar vi med den bästa sortens känsla av att kvinnor kan. Vi kan.

Mums för minigourmeter och matgladisar Gunilla Kinn Blom, Henrietta Anefalk och Edward Blom Skabetti books Jag erkänner på en gång: Jag hade fördomar om den här boken. Jag trodde att det enbart skulle bli underhållande läsning av Edward Blomsk mat (som oftast inte är den typen av mat vi äter i min familj) och att boken skulle bli en lite skojig parentes i min kokbokshylla. Jag hade fel. Det här är en pärla som förtjänar mer uppmärksamhet. Visst finns det pilgrimsmusslor och vaktelägg i boken, men där ryms mycket mer än så. Framför allt fastnar jag för Gunillas välskrivna texter om barnmat idag, men också förr i tiden och i andra delar av världen. När mina barn var små var det många som tyckte att det var konstigt att jag till exempel inte gav dem välling eller köpegröt, medan jag å min sida tyckte att det var konstigt att andra inte lyfte blicken och tittade utanför landets gränser och såg att det finns många sätt att föda upp barn på. Då känns det fint att läsa en bok som hjälper till med just det: att lyfta blicken och se sig omkring.

Att våga prova andra smaker och rätter, och utesluta det man inte vill ge barnen. Det är en inspirationsbok utan pekpinnar, men med många praktiska tips, humoristiska krönikor och intressant fakta. De skriver om både puréer och BLW (plockmat), om barnmenyernas intåg på restaurangerna, om förskolan där barn på ett lustfyllt sätt får möta nya råvaror, om drycker för barn och om sockerfria kalas. Även jag, som inte längre tillhör målgruppen, läser boken med stor behållning. Att de flesta av bokens recept passar hela familjen och inte bara småbarn, är faktiskt mest en bonus.

www.estridmagazine.se

97

Mias banankaka När vi ska på utflykt brukar vi göra denna goda banankaka. Vi skär den i lagom stora bitar och tar den med jordnötssmör! Mums!

4 stora bananer ca 6 dl havregryn Mixa bananerna i en matberedare, med en stavmixer eller mosa med en gaffel. Jag brukar använda en stavmixer och mixa tills det är en jämn smet.

Blanda i ca 6 dl havregryn eller tills smeten är lagom geggig.

Bred ut smeten på en bakplåt klädd med bakplåtspapper. Jag brukar använda en stekspade för att få en jämnt utbredd smet.

Grädda i mitten av ugnen på 175 grader i 15–20 minuter.

Skär upp kakan i lagom stora bitar.

Avnjut som de är eller med jordnötssmör eller något annat du tycker om. Det går också att göra små bollar, de blir lite mjukare i mitten. Eller göra ett tjockare lager, vilket ger en mjukare kaka.

Recept och foto: Mia Carlström

98

Estrid Magazine nr 2 2018

Sagoträdet Vi hade en hund som behövde komma ut på promenad. Och en treåring, som inte alltid var lika sugen på det. Den hösten hittade vi Sagoträdet. På lagom promenadavstånd (för en treårings ben och en hunds behov) stod en stor ek. Under eken låg två stenar. En kunde treåringen sitta på, en kunde jag sitta på. Varje gång vi kom dit berättade vi en saga. Ofta blev det sagan om tigerungen som så gärna ville gunga. Sagoträdet blev en plats att längta till, att locka med och att vila vid. En lagom paus innan vi tog den smala stigen uppe på åsen och sedan svängde hemåt igen.

www.estridmagazine.se

99

100

Estrid Magazine nr 2 2018

I utkanten av verkligheten När jag var liten var världen magisk. Mammas godnattsagor och pappas skattjakter genom lägenhetskvarterens vita tegellabyrinter. De mystiska lådorna i morfars verkstad och farmors helande händer.

Jag hittade en trollskog i dagisgårdens glesa dunge, släppte ut en drake bland granarna bakom Ica och fyllde rummet med låtsaskompisar när försiktigheten stod i vägen för de riktiga. I tonåren gick jag vilse bland skeva ideal och identitetskval. Osynlighetsmanteln växte fast i huden, omöjlig att skära loss. Men orden bar mig genom gymnasiekorridorerna och ut på andra sidan. Trycksvarta bokstäver luckrade upp svärtan i själen och jag kunde fortfarande bläddra mig ombord på Hogwartsexpressen när jag tappade greppet om min egen verklighet.

J. R. R. Tolkien skriver i sin essä On Fairy-Stories om hur viktiga sagor är för både barn och vuxna.

De hjälper oss att upptäcka världen med förundran, hitta ljus i mörkret och våga hoppas på ett lyckligt slut. Nuförtiden håller jag vuxenheten på behörigt avstånd. Med ett arbete som ryms i en ryggsäck, men vars spretiga trådar bara skulle trassla in sig i samhällets ekorrhjul, har jag följt nyfikenheten bortom de upptrampade stigarna. Från tystnad och trädgårdsarbete hos en skogsmunk i en thailändsk bergsby till en kopp te i ett bortglömt bibliotek på den japanska landsbygden. Från två månader på ett litet slott i Skottland, bland miljöaktivister, bävrar och en gammal snickare med husvagnen full av böcker, till en vilostund på toppen av en blåsig kulle några mil därifrån, med en sagoberätterska och en åttiotvåårig poet. Stora och små ögonblick som vart och ett har påmint mig om hur fantastiskt oförutsägbart livet är.

De senaste åren har naturen krupit in i hjärtat med sin trasighet och förunderlighet. När det blev otänkbart att flyga insåg jag att äventyren inte alltid måste utspela sig så långt borta. För sagorna finns alldeles inpå. I tekoppen och stearinljusske-

net innan solen går upp. När jag låter morgonfrosten locka ut mig och lägger kinden mot en skrovlig tallstam.

Sagorna finns i varje ögonblick som får komma riktigt nära. Varje ögonblick som får lov att vara precis som det är. Att göra livet till en sagolik upptäcktsfärd kan anses verklighetsfrånvänt, men egentligen tror jag att det är tvärtom.

Medan stressen och konsumtionshetsen håller förnuftet på avstånd leder närvaron rakt ut i det vilda, där både kärleken till jorden och smärtan över hur vi behandlar den får rum. Och jag tror att det är där vi hittar modet och hoppet som krävs för att bli hjältar i vår egen saga och tillsammans skapa en värld som vi både kan och vill leva i.

Sanna Hellberg bor i en liten stuga utanför Visby. Hon skriver, översätter och illustrerar, gärna med fokus på natur, närvaro och kreativitet.

www.estridmagazine.se

101

... tills vi ses igen!

Nästa nummer har tema SYSTER

Följ gärna Estrid Magazine på Instagram och Facebook för mer inspiration 102 Estrid Magazine nr 2 2018 @estridmagazine