Attentions medlemstidning nr 1, tema kreativitet och kultur

BILDKONSTNÄREN

MARIANNE:

När orden inte räcker till illustrerar Nathalie

AUTISTISKT

Kreativitet och kultur

”Vi vill lyfta autism som en konstnärlig tillgång”

”Måleriet var min flykt”

Laga mat

Varför krångla till det när enkelt kan vara så gott?

Med tydliga steg för stegbeskrivningar i text och bild.

Baka kakor

Nu kan alla få njuta av att både äta och bjuda på kakor som man har bakat själv. Bland de tio utvalda recepten på lättbakade kakor finns älskade klassiker som hallongrottor, kolasnittar och kladdkaka.

Städa och fixa

I boken får du smarta råd och tips om utrustning, rutiner och teknik som gör att städningen går både lättare och smidigare. Läs om veckostädning och storstädning, om hur du putsar fönster och tar bort fläckar.

Nominerad

Årets Trädgårdsbok 2022

Stockholms Gartnersällskap

I Laga mat finns Jessica Frejs bästa recept med få ingredienser och moment. Läckra middagar som passar lika bra till vardags som till fest.

Odla grönsaker inne

Du behöver varken ha trädgård eller balkong för att kunna odla. Det räcker fint med en solig fönsterbräda. Odla grönsaker inne berättar väldigt tydligt hur du kan odla till exempel tomater och basilika inomhus.

Finns att köpa i nätbokhandeln och på ll-forlaget.se

Kreativitet och kultur för oss samman

VÄLKOMMEN TILL ETT

NUMMER med kreativitet och kultur som tema. Vi vill genom några olika personliga berättelser visa hur grundläggande skapande i alla dess olika former är för vår identitet. Vi har pratat med några som själva målar, skriver eller spelar teater. De beskriver hur detta gjort dem starkare, men också hur gensvaret från publiken hjälper till att föra människor samman i nya gemenskaper. Många av våra medlemmar har tuffa upplevelser av utanförskap och motgångar i bagaget. Kulturen skapar en möjlighet att behandla även smärtsamma erfarenheter så att de blir en accepterad del av oss själva.

VI REPRESENTERAR PERSONER vars diagnoser ofta diskuteras vitt och brett av både media, samhällsaktörer och vanligt folk. Många upplever dock att brist på verklig kunskap öppnar för egna personliga tolkningar. Vad det innebär att leva med neuropsykiatriska diagnoser och vilka praktiska konsekvenser det får i skolan, arbetslivet eller samhället är fortfarande okänt för de flesta. Därför är det en sådan lättnad för oss i Attention att Socialstyrelsen nyligen utkommit med nationella riktlinjer för adhd och autism. Till det kommer SKR:s Vård- och insatsprogram för adhd, som i år ska kompletteras med en separat del som avser autism. I dessa dokument fastställs många av de krav som Attention länge kämpat för. Bland de viktigaste är tidiga insatser, som ska sättas in direkt när svårigheter uppstår. Vidare att vård och stöd ska hänga ihop i en sammanhållen vårdkedja. Beslutsfattare i hälso- och sjukvården eller socialtjänsten uppmärksammas också på att de behöver erbjuda kompetensutveckling om adhd och autism till flera personalgrupper. Insatser ska också bygga på individuella behov och även omfatta psykosociala och psykologiska insatser.

ALLT DETTA BEJAKAR VI. Men med detta sagt så kommer det dock att krävas mycket arbete för att dessa riktlinjer och program ska förverkligas. Vi vill bli en samlande kraft i detta arbete. Om vi är många som står upp för våra rättigheter blir detta så mycket lättare.

INNEHÅLL nr 1/2023

3 LEDARE

4 TEMA: KREATIVITET OCH KULTUR

Autistiskt skrivande på HDK Valand i Göteborg

8 Illustratören Nathalie: ”Att inte vilja prata betyder inte att en inte har något att säga”

12 Konstnären Marianne ser måleriet som en flykt

15 Med sociala medier som uttrycksform

18 NPF-anpassat bibliotek i Sollefteå

20 Adhd-skådespelaren Alexander

22 Att vara kreativ tillsammans i föreningen

24 Aktuellt: Adhd & beroende

25 ATTENTION PÅVERKAR

27 Ny rapport om vård och stöd till barn och unga

28 ATTENTIONKOLL

30 LOKALFÖRENINGARNA

Att inte vilja prata betyder inte att en inte har något att säga.

Läs mer om illustratören

Nathalie Ruejas Jonson på sidan 8

ÄR EN MEDLEMSTIDNING OCH GES UT AV RIKSFÖRBUNDET ATTENTION

Riksförbundet Attention sprider kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), påverkar beslutsfattare och erbjuder gemenskap. Medlemstidningen är en medlemsförmån och kommer ut med fyra nummer per år.

ANN-KRISTIN SANDBERG, ORDFÖRANDE ATTENTION

På sidan 27 berättar vi mer om vår senaste undersökning som gäller hur vård och stöd fungerar för barn och unga med NPF. Läs mer på www.attention.se

Bli medlem i Attention: www.attention.se/bli-medlem

Kontakta Riksförbundet Attentions kansli för adress- och prenumerationsärenden: kansliet@attention.se

073-941 68 63

Utgivare: Riksförbundet Attention

Ansvarig utgivare: Ann-Kristin Sandberg

Redaktör: Nina Norén

AD/Layout: Pernilla Förnes

Omslagsfoto: Joahnna Aggestam

Ledarfoto: Lovisa Schiller

Korrektur: Karin Friberg

Tryck: Mixi Print

Kontakta redaktionen: nina.noren@attention.se

Annonsbokning: anders@businessfactory.se

peter@businessfactory.se

”Som att få ett litet rum i världen”

Felicia hittade kursen Autistiskt skrivande på HDK Valand i Göteborg av en slump, scrollande planlöst i Instagramflödet. Hon trodde knappt att det var sant. – Det var liksom för bra. En kurs i skrivande som jag älskar, och dessutom en kurs som är gjord för autister. Jag saknar ju platser i världen där jag kan vara, där jag inte hela tiden måste förklara mina förutsättningar och behov för andra, säger Felicia.

Text: Johanna Aggestam ● Illustration: Pernilla Förnes ● Foto: Sima Wolgast, Louise Halvardsson

Det var i höstas som kursen Autistiskt skrivande och läsande gick av stapeln på HDK Valand, Högskolan för konst och design i Göteborg. Kursen vände sig till personer som identifierar sig på autismspektrat och gavs inom ramen för forskningsprojektet ”Autistiskt skrivande”: att återta ett annat modersmål på Göteborgs universitet, som nu är inne på sitt tredje och sista år.

Felicia har gått skrivarkurser förut, men inte i liknande sammanhang.

– Konstnärlig text har i högsta grad att göra med hur vi ordnar informationen i hjärnan, vilket påverkar texten och berättandet. Att få utforska det i ett tryggt rum har varit intressant. Vi har haft så många viktiga samtal och fått känna igen oss i varandras historier.

Stor efterfrågan

Söktrycket på kursen var högt, inför hösten var det fyra sökande till varje plats. Nästa år kommer den ges som valbar kurs, utanför forskningsprojektets ramar, men med liknande innehåll och upplägg.

– Jag tror att det är många autister som vill gå – och går –konstutbildningar, men ofta är det inte så lätt eftersom mycket av undervisningen är neurotypisk. Kursen och forskningsprojektet vill utmana det, säger Elisabeth Hjorth som är doktor i etik och professor i litterär gestaltning på Högskolan för konst och design, samt en av två skrivlärare på kursen.

Idén till kursen föddes eftersom Elisabeth Hjorth och hennes forskarkollegor ville närma sig autismforskning tvärvetenskapligt genom att belysa autism ur ett både konstnärligt, filosofiskt och psykosocialt perspektiv. Ambitionen och förhoppningen med forskningsprojektet är att arbetet i förlängningen kan bidra till konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsarbete, genom att både undersöka autistiska texter och se hur man kan undervisa i en grupp som inte är neurotypisk.

Lärare med egen diagnos

Anna Nygren är den andra av två skrivlärare på kursen. Hon poesidebuterade själv för två år sedan, inte långt efter att hon fått en autismdiagnos.

– Flera av deltagarna har beskrivit att de inte hade trott att man ens fick skriva på det här sättet, men att det nu har ”tillåtits”. Vi vill lyfta autism som en konstnärlig tillgång, säger Anna Nygren.

Vad är autistiskt skrivande?

Det kan vara texter skrivna av autister, texter med ett autistiskt språk eller med ett autistiskt sätt att förhålla sig till orden. Det kan vara självbiografier, romaner och dikter, vetenskaplig text, dramatik eller science fiction, eller en blandning. Och inom kort kommer det finnas konkreta exempel på just de texter som kursen har mynnat ut i, genom den antologi som studenterna har bidragit till.

– Nu när vi ser texterna färdiga är det så tydligt att det handlar om allt från hur texterna ser ut på sidan till olika sätt att vara i världen. Och att verkligheten och språket ibland är filterlöst eller har porösa gränser, säger Elisabeth Hjorth.

Kursen väckte debatt

Kursen fick en del kritik när den startade. I Göteborgs-Posten

liknades autistiskt skrivande vid ”epileptisk matlagning” och i ETC skrev en krönikör att litteraturen redan är full av romanfigurer med autistiska drag och ifrågasatte om kursen tillför något.

Elisabeth Hjorth tror att kritiken framför allt grundar sig i okunskap.

– Kunskapen och neurodiversitet är förskräckande låg i Sverige. Det skulle aldrig hända någon annanstans att en grupp skrivande personer blev jämställda med sjuka människor eller att de ska försöka dölja vem de är, om de ska skriva.

Det faktum att HDK Valand är en en etablerad utbildningsinstitution och en del av det litterära fältet i Sverige, menar Elisabeth Hjorth skapar möjligheten att vara med och ändra fältet, så att fler autistiska röster kommer till tals och så att fler får sina texter publicerade och lästa.

– Kursen verkar också ha inspirerat lärare inom andra ämnen, såsom film, fotografi och fri konst. Det blir uppenbart att detta är ett perspektiv som behöver lyftas och inte ses som ett problem att lösa, säger Anna Nygren.

Både Elisabeth Hjorth och Anna Nygren tror att kursen har inspirerat till att experimentera mer med pedagogik överhuvudtaget, inte bara kring det autistiska perspektivet.

– Från mitt perspektiv tänker jag inte heller att det handlar om att anpassa, utan om att man bara behöver byta perspektiv, säger Anna Nygren.

Många andra positiva sidor av kursen Bortsett från att ha möjligheten att skriva och diskutera texter i en tillåtande miljö berättar Felicia att en hel del praktiska saker underlättade kursen för henne. De fick alla tider och datum för Zoom-träffar i kursens presentationstext, de hade oftast mindre samtalsgrupper med tydliga ramar, och de hade en ”prat-lista” där alla fick en pratstund i tur och ordning. Ville de inte prata så kunde de skriva i chatten.

– Det finns många delar av att leva som autist. Det handlar dels om hur vi fungerar som autister, rent funktionsmässigt, och dels vad vår funktion skapar för erfarenheter i samhället, rent sociologiskt. Vårt sätt att fungera kan bli ett skav ▶▶▶

Anna Nygren är poet, adjunkt i litterär gestaltning på Högskolan för konst och design i Göteborg och var en av lärarna på höstens kurs Autistiskt skrivande.

gentemot omgivningen, eller snarare är det så att omgivningen skaver på oss.

Båda dessa perspektiv rymdes i texter och i samtalen under kursen, tycker Felicia. Särskilt speciellt beskriver Felicia de filosofiska samtalen med författaren och filosofen Jonna Bornemark.

– Det var skönt att få lyfta vardagliga problem som att ha svårt att få kommunen att förstå behovet av färdtjänst till en filosofisk nivå. Finns det ett glapp i språket, eller är det ett glapp i förståelse?

Förutom vänner och ett nytt sammanhang att vara i även framöver, tar Felicia framför allt med sig ett nytt och friare sätt att se på text och skrivande.

– Ett text-tivoli tar jag med mig, som nu finns permanent i ett litet rum i hjärnan. ●

Om Autistiskt skrivande på HDK Valand:

Kursen i autistiskt skrivande förbereddes genom att lärarna själva genomförde de övningar som studenterna skulle göra under kursen. ”Vi utsatte oss för samma metod”, säger Elisabeth Hjorth, som är doktor i etik och professor i litterär gestaltning på Högskolan för konst och design, samt en av två skrivlärare på kursen.

Forskningsprojektet Autistiskt skrivande i neuromixade rum: att återta ett annat modersmål är inne på sitt sista år. Snart kommer antologin från kursen Autistiskt skrivande, som ingår i projektet.

En del studenter på kursen har publicerat böcker på stora förlag, andra inte. Enligt lärarna Elisabeth Hjorth och Anna Nygren har textsamtalen lett till samarbeten även utanför kursen.

Välkommen till oss

Söker du daglig verksamhet, gruppbostad eller servicebostad? SOLOM finns i Sollentuna och har ett brett utbud för dig med funktionsnedsättning.

Verkar det intressant? Läs mer och se våra filmer på www.solom.se – eller hör av dig till oss via mail info@solom.se eller telefon 076 516 35 51 (DV) alt. 076 516 30 36 (boende).

Skrivandet ger utlopp för adhd

Attention Skaraborgs vice ordförande Annelie Strömberg är författare till en lång rad böcker i olika genrer och för olika åldrar. Genom att skriva får hon utlopp för sin adhd och möjlighet att sprida kunskap om psykisk ohälsa.

Hur länge har du ägnat dig åt att skriva?

– Min första bok gavs ut 2016. Det var Sofia med knuff, om en flicka som har adhd. Skrivandet har funnits med mig hela tiden, men det var först då som jag bestämde mig för att skicka till ett förlag.

Du har skrivit böcker i flera olika genrer – hur kommer det sig?

– Ja, verkligen! Ser man min utgivning kan det kanske anas hur jag fungerar i och med min adhd. Det kommer en tanke alternativt en förfrågan om samarbete och jag fångar nästan alla bollar för det här är ju så kul! Ibland har jag tänkt att jag borde försöka hålla mig till en genre, men så får jag idéer till något helt nytt som bara måste skrivas!

Du har skrivit flera böcker om NPF – varför?

– Jag kände att det saknades böcker om NPF och att de behövdes för igenkänning och acceptans. När jag skrivit böcker inom NPF och psykisk ohälsa har jag gjort det med den enskilda läsaren i fokus. Jag vill nå ut till dem som verkligen behöver igenkänning i karaktärerna och blir enormt lycklig när jag får respons från familjer som tycker att böckerna hjälpt dem.

Berätta om barnboksserien om psykisk ohälsa!

– Böckerna riktar sig till de barn och familjer som kämpar mot psykisk ohälsa och tanken är att göra det lättare för barn att prata om sig själva genom att diskutera kring en bok. Läsaren får lära känna Stina som blir arg, Greta som har social fobi, Egon som kämpar mot tvång, Märta som

inte kan sova och Olle som har ångest.

Vad betyder skrivandet för dig?

– Att skriva har blivit mitt sätt att uttrycka mig. Under tuffa perioder i livet har jag fokuserat extra mycket på skrivandet. Det blir min andhämtning, och det är en befrielse att få ge sig in i skrivarbubblan för att hitta ny energi. I skrivandet är det jag som styr, och det är skönt när det händer annat i livet som jag inte kan påverka. Jag skriver ofta väldigt intensivt, går verkligen in i det fullt ut.

Kan du se någon koppling mellan adhd, kreativitet och skrivande?

– Absolut, jag har oerhört många tankar i huvudet samtidigt. Det är sällan jag kan sätta mig och skriva direkt, utan jag gör anteckningar i mobilen så att jag minns när det finns tillfälle för skrivandet. Jag behöver hitta sätt att få utlopp för min hyperaktivitet. Skrivandet är ett sätt, att måla ett annat. Jag mår helt enkelt bra när jag får skapa fritt!

Har du något mer du vill få fram på temat adhd, kreativitet och skrivande?

– För oss med adhd tror jag det är oerhört viktigt att hitta det där läget där adhd:n får fritt spelrum och inte hålls tillbaka. Det kan vara exempelvis vid målarduken, vid datorn, på gymmet eller ute i skogen. Skrivandet är mitt sätt att vända min diagnos till något positivt! ●

» Läs mer om Annelie Strömbergs böcker på www.anneliestromberg.se

ANNELIES TIPS TILL DIG SOM

VILL KOMMA I GÅNG MED

KREATIVT SKRIVANDE:

• Släpp kraven på dig själv och börja skriva!

• Har du skrivtid, sätt dig vid datorn även om du inte känner dig inspirerad.

• Fokusera då på miljöbeskrivningar och detaljer om karaktärerna när du inte kommer vidare i berättelsen. Det är också viktigt!

• Om du kör fast så skriv små färgmarkerade anteckningar i manus om sådant som ska vara med i den delen av texten och gå vidare till nästa händelse i berättelsen. På så vis undviker du att fastna vid små detaljer.

• Gör anteckningar eller röstinspelningar på mobilen när du är på språng, då finns de som inspiration när du ska skriva.

Text: Linnéa Rosenberg ● Foto: privat

”Bilder går inte att

Illustratören Nathalie Ruejas Jonson betraktar ritandet som en komplett kommunikationsform. ”Att inte vilja prata betyder inte att en inte har något att säga”, säger hon. Med sina bilder önskar hon skapa en plats för de introverta. Sedan debuten med bilderboken Låtsasheten har hon bland annat illustrerat Mina tantkompisar, Jag älskar inte och Ligg still!.

Jag har vuxit ur den vanliga verkligheten. Kanske har den aldrig passat. Orden inleder illustratören Nathalie Ruejas Jonsons debutbok Låtsasheten, som hon även författat. En bilderbok om att vara barn och leva i en värld där alla förväntas vilja och kunna prata hela tiden. Om hur det kan vara att leva som autist och introvert i ett samhälle helt anpassat för extroverta.

– Låtsasheten är en berättelse som försöker att gestalta den inre världen som krockar med den yttre världen. Den handlar om ett barn som har svårt att hitta sin plats, främst i det sociala samspelet. Att bli betraktad som blyg och inåtvänd samtidigt som man har hur mycket som helst att säga. En berättelse om att sakna uttryckssätt och i stället försöka fly undan allt prat, alla ljud och ord. Om röran som kan uppstå inuti.

”Skildrar barnets blick”

Sedan debuten har hon illustrerat bilderböcker som bland andra Ligg still! som hon även skrivit texten till, Mina tantkompisar och Jag älskar inte. 2020 fick hon ta emot Lennart Hellsing-stipendiet som delas ut av bokförlaget Rabén & Sjögren. I motiveringen står att hennes bilderböcker skildrar barnets blick på världen, där stora och starka känslor alltid är närvarande, oavsett om det handlar om utanförskap, kärlek, ilska eller frustration.

– Att inte vilja prata betyder inte att en inte har något att säga. Bilder går inte att uttala, men de går att rita. Även om verbal kommunikation är det som gäller i

samhället, kan man ändå önska att exempelvis skolan och arbetsplatser vore mer förlåtande inför kravet att dessutom vara extrovert. Jag kanske inte ler överdrivet mycket. Det måste få vara så, utan att för den sakens skull bli betraktad som någon som inte anses kunna kommunicera.

Obegripliga ord

Hela livet har hon fångat ord och lagrat dem i huvudet som bilder. Deras konturer har hon ritat med fingret mot sitt ben. Möten hanterar hon genom att rita för att kunna koncentrera sig och föreläsningsanteckningarna består av klotter:

– Det jag ritar väcker en tanke eller ett minne, det var så jag tolkade föreläsningsanteckningarna. Jag kan minnas vad som sades från stunden jag ritade. Att rita har räddat mig genom livet, jag har behandlat min skissbok som en dagbok. När jag ska prata känns det ofta som att mina tankar måste gå igenom ett översättningsfilter i Google. Jag vet vad jag ska säga i huvudet, men orden kommer ut i en översättning och blir obegripligt.

Illustrerar för tv-tittarna Nathalie fick pausa de konstnärliga studierna flera gånger, för att kunna slutföra utbildningen:

– Det råder ingen förlåtande inställning i den miljön till de som inte är pratsamma och extroverta. För mig skapade studiemiljön extrem prestationsångest. Jag kunde aldrig visa upp en slarvig skiss, diskutera min konst och prata om vad jag skulle skapa. Därför

kände jag mig tvingad att alltid skapa den perfekta konsten som var helt färdig.

Några år har passerat sedan studierna på Konstfack och debutboken. Hon arbetar som Art Director på TV4 och illustrerar i annan form när hon får uppdragsförfrågningar.

– Jag har stor nytta av min illustrationshjärna i yrket. Utifrån det textiga, ett nyhetsinslag eller det som programledaren säger skapar jag en bild som alla tittare kan förstå. Jobbet känns skräddarsytt för mig, vilket gör att jag kan hantera arbetsmiljön som är en mardröm för intryckskänsliga.

”Här får du en Timstock”

Efter att ha prisats för sitt skapande kände Nathalie behovet av att ta ett steg tillbaka. Hon insåg att det var länge sedan hon ritat för sin egen skull.

Text: Caroline Jonsson ● Foto: Eva Whitebrook

uttala”

Hennes kreativa utlopp hade under väldigt lång handlat om att prestera för andras skull. Ritandet och målandet förknippades med jobb:

– Om man som jag alltid har ritat på sättet jag gjort, som en komplett kommunikationsform – då kan det bli en svår balans när ens uttryck blir ens levebröd. Så fort jag plockade upp pennan, undrade jag om jag skulle spara bilden i min portfolio för att få mer jobb. Det blir svårt att särskilja sig själv från jobbet. Det kändes inte bra. Jag ville hitta tillbaka till att rita så som jag alltid gjort. Därför valde jag att backa min egen verksamhet och bara fokusera på det jag fick energi av under en period.

Hon har efterlyst autistisk kultur, ”säkra och separatistiska utrymmen för oss själva”.

– Tidigare jag tagit del av kollektiva diskussioner i kvinnoseparatistiska rum och för icke-vita studenter. Det hade varit skönt att prata öppet och fritt om allt som rör ens liv som en minoritetsperson i stället för att fokusera på hur jag ska hantera mina rutiner. Habiliteringen fokuserar på funktionshindret: ”Här får du en Timstock, det blir bra”. Kanske skulle man kunna fokusera mer på att uppmuntra individer att hitta sina egna sätt och sin egen uttrycksform.

Pettson som barnboksjag

Hon upplever vården som ”mallad”, och att omgivningen gärna vill tillskriva henne egenskaper. Hon har erfarenhet av att andra ofta vill påtala att hon gör på ett visst sätt för att hon har autism:

– Mitt autistiska jag är ju jaget. Jag förstår inte varför man är så sugen på att separera dessa två. Vården upplevde jag nästan som patologiserande. Att jag ritar blev plötsligt ett symtom, det hade jag svårt att förlika mig med. Att illustrera står som specialintresse i min journal.

Jag ångrar inte utredningen, det var en lättnad att känna att det inte bara är jag som varit fel och missanpassad.

Att jag funkar så här, det är världen runtomkring som inte förstått sig på mig. Men jag hade behövt att bara få prata om mitt jag och min personlighet.

Inom barnlitteraturen söker hon efter fler böcker där karaktärer och huvudpersoner med NPF inkluderas och får vara komplexa individer som alla andra, utan att diagnosen står i fokus:

– Jag ville inte att min bok Låtsasheten skulle marknadsföras som en bok om ett barn med autism. Samtidigt blir den svårare att hitta, kanske hade jag tagit ett annat beslut idag. Jag ville porträttera en person som fungerar på det här sättet, skapa medkänningsfaktor och identifikation. För mig var Pettson den karaktären som barn. Han betraktas som en sur, vresig gammal gubbe som pratar med sin katt och lever i en rik fantasivärld med mucklor. Pettson var mitt barnboksjag. ●

Att inte vilja prata betyder inte att en inte har något att säga.

Har du sett den nya hemsidan för dig som har ADHD eller är anhörig?

På adhdivardagen.se hittar du information om diagnos och behandling samt hur det är att leva med ADHD. Du kan även ladda ner hjälpmedel som underlättar dina dagliga rutiner.

Allt för att göra vardagen lite enklare!

För dig med ADHD kan jobbet vara fullt av utmaningar. På hemsidan hittar du bland annat patientberättelser om ADHD i arbetslivet och vad specialisterna säger.

Anna, 46 år

”Att sitta och fippla med små saker i ett datorsystem är verkligen inte ett jobb för någon med ADHD, i alla fall inte för mig. Men trampar man i klaveret tillräckligt många gånger blir man till slut superskärpt.”

Besök adhdivardagen.se redan idag!

Måleriet

VAR EN FLYKT

Bildkonstnären Marianne Fogelbergs måleri är impulsstyrt, abstrakt och respektlöst. Hon beskriver sig som en lycklig bluff som litar på sina impulser men saknar förmåga till fördjupning.

– Att måla var för mig ingen dröm som uppfylldes. Måleriet var en flykt, jag rymde från ett normalt liv.

Bildkonstnären Marianne Fogelberg har döpt sin kombinerade ateljé och bostad till Tavelfabriken. Här har hon målat sedan bostadsområdet Hammarby Sjöstad i Stockholm började byggas. På bottenvåningen skapades ”bokaler” för tjugo år sedan, där man fick bo och driva egen verksamhet.

– Det är en lycklig omständighet att jag har den här platsen, som gav mig chansen att måla stort och kladda ner. Jag är drabbad av mycket tur. Jag har min uteplats och ateljé med stora gatufönster. Efter separationen var jag överlycklig när jag fick tag på det här stället. I min tidigare lägenhet var jag kringskuren av andras behov och kravet på en viss ordning. Det kunde jag inte riktigt upprätthålla.

Förbipasserande kan se henne måla genom skyltfönstret, många i området köper hennes konst.

– En egen plats innebar att jag kunde utveckla stora målningar och sälja min konst. Att måla var för mig ingen dröm som uppfylldes. Måleriet var en flykt, jag rymde från ett normalt liv. Jag drivs inte av stora konstnärliga ambitioner, jag drivs av att hålla huvudet ovanför vattenytan och klara livhanken. Mitt konstskapande är en flykt från ett misslyckat arbetsliv. Jag har inte levt flott på måleriet, men under tjugo år har jag sålt tavlor varje månad.

”En

Marianne beskriver sitt måleri som impulsivt och abstrakt.

– Att kunna göra dekorativa bilder är

min begåvning. Min brist är att jag inte kan fördjupa mig eller planera en tavla. De flesta som skapar eller är duktiga på något, kan uttrycka att de upplever sig som en bluff. Rädda att bli avslöjade. Jag vet att jag delvis är en bluff – en lycklig bluff, men jag är stolt över det. Varför får man inte bluffa? Varför får jag inte ha en övertro på mig själv? Tyvärr har jag även haft för mycket undertro på mig själv, men varför får man inte ta i? Halva konstvärlden luras ju.

Hon ser med ”nyktra ögon” på sitt måleri och litar på sina impulser:

– Jag tjänar inte på att förneka mina tillkortakommanden. Jag mår fysiskt illa av osanning. Det är ett starkt behov i mitt liv att vara sann. Jag gillar inte överdrifter, att sockra och salta berättelser. Jag vill beskriva saker som de är, det gör mig trygg. Ur de flestas synvinkel anses det häftigt att kunna måla och sälja tavlor, men jag som hade en begåvning tordes inte söka till Konstfack som ung. Alla uppmuntrade mig att söka, men jag vågade inte. Jag flydde undan vetskapen om hur dålig jag är på att ta emot konkurrens och bli överspelad.

Impulsstyrt skapande

Det är när hon kämpar med något, som den där sorgen infinner sig över att inte kunna planera:

– Jag kämpar med ytan, bilden som ska bli bra. När det inte går vägen kan jag må dåligt, känna mig misslyckad och uppleva sorg över att jag saknar en riktning jag kan följa och fördjupa mig i. Det

återspeglar sig i att jag sällan gör reklam för mig själv. Jag kallar mig sällan konstnär, söker mig inte till utställningar. Jag är impulsstyrd, det kan bli bra eller dåligt. Det har jag inte så stor makt över.

Hon återkommer till sin oförmåga till fördjupning:

– Kanske har det med adhd:n att göra. Jag tappar fokus, det går sällan att planera en tavla. Det skiter sig så fort jag får färg på duken. Då bär det i väg, vilket är väldigt begränsande. Jag kan jobba mig fram till bra resultat, men jag är ingen jättebegåvning. Jag använder mig av begåvningen jag har, leker och har det bra. Jag är förtjust i olika färgmöten, vilket är min styrka. Däremot kan jag uppleva superfokus när jag rensar ogräs eller virkar, då kan jag sitta som förstenad eller tills jag stupar.

En plats för alla

Måleriet hjälper henne förbi alla former av bekymmer:

– Att måla är bästa terapin för mig. Här går jag in i flow, jag håller på och håller på. Konstvärlden är pretentiös, det vet vi ju. ”Pretton” kan vara bra, men det finns plats för oss andra också. Jag har en respektlöshet inför ”den stora konsten”. Det gäller bara att hitta sin nivå. I mina workshops förmedlar jag att alla kan måla. Jag vet hur fruktansvärt hämmade folk är. Hur skitjobbigt det är att slåss med begränsningarna de fått någon gång, som gör att de inte kan vara fria i måleriet. Jag är inte heller fri, även jag drabbas av prestationskrav.

lycklig bluff”

Text: Caroline Jonsson ● Foto: Johanna Aggestam

Att måla var för mig ingen

dröm som uppfylldes.

Måleriet var en flykt, jag

rymde från ett normalt liv.

Marianne beskriver sig som social och gladlynt. Hennes sociala ambition får utrymme i hennes workshops där hon får andra att skapa utan krav:

– Det finns en plats för sådana som mig, även om jag inte kan fördjupa mig. Jag vill även ge andra människor en plats i världen, och jobba utifrån sin egen förutsättning. Man behöver inte vara konstnärligt begåvad, man får måla ändå. Jag är bra på att få människor att måla och göra riktigt fina grejer. Mina workshops är populära, men det finns en annan aspekt – jag blir helt utpumpad. Om jag gav lite mindre och kunde hantera det, skulle jag kunna vara en bra konstterapeut.

”Passade inte i yrkeslivet”

1980 tog hon examen som socialpedagog. Trots avbruten grundskoleutbildning kom hon in på högskolan via en särskild kvot samt några inlästa grundskoleämnen. Fem år stannade hon i yrket:

– Det var min ambition att bli högskoleutbildad, kanske enda gången i livet jag haft en ambition. Jag ville jobba med socialt arbete, hjälpa andra. Här började min golgatavandring. Jag passade inte alls

i yrkeslivet. Det var konflikter, klienterna tyckte jag var jobbiga. Jag var rädd för de våldsamma, jag var rädd för mobbningen som jag utsattes för som föreståndare. Mest var jag intresserad av inredningen på institutionerna. Till slut gav jag upp och räddade mig själv till måleriet.

Marianne har även haft uppdrag som korsordsillustratör och tidningsformgivare. Nu är hon pensionär och har tillsammans med andra startat ett adhd-café för seniorer i Attentions lokal.

– Det är socialpedagogen i mig som vill göra något viktigt. Vi som har levt långa liv med liknande svårigheter behöver träffa varandra. Till min stora glädje har det blivit populärt. Det är så befriande att känna igen sig i sina kamraters erfarenheter och vedermödor. Vi har alla möjliga idéer, nu pratar vi om att kanske skapa ett kollo för adhd-seniorer. Jag har massor av energi för sådana roliga och viktiga projekt.

Känslan i Malmö

Fria flöden, Lust, Rosenhav, Fallstudie i pistage och apelsin samt Osynliga djur är några av titlarna på Mariannes tavlor.

Målningen Malmö minns hon som särskilt lustfylld. Hon hade besökt konstmuseet Louisiana i Köpenhamn. Vid ankomsten till Malmö undrade hon varför hon inte stannat där i stället, bland slottsträdgårdar, hav och jättelika parkanläggningar.

– När jag gnuggar och skrapar mig fram i en bild kan det uppstå en jäkla kamp, men med Malmö sjöng jag mig igenom. Impulserna var snälla mot mig. Respektlöst målade jag över en gammal målning, kom i sinnesstämning och lyssnade på jazz. Jag skulle måla ett träd, färgerna rann och skapade en struktur som jag förstärkte. Det kändes som att tavlan fångade slottsträdgården. Ingen annan kan se att tavlan gestaltar Malmö, men för mig är det inte så petigt att andra kan se. Det handlar om känslan. ●

– Att måla är bästa terapin för mig. Här går jag in i flow, jag håller på och håller på.

MED sociala medier SOM UTTRYCKSFORM

Ett växande antal influencers gör idag personligt innehåll på Instagram, TikTok, YouTube eller i poddformat, i syfte att normalisera funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa. Där kan tittare, följare och lyssnare få en inblick i hur livet med diagnoser som autism, adhd och tourettes kan te sig. Attention har pratat med Joanna, Viktor och AnnKatrin som alla tre är svenska innehållsskapare i sociala medier.

Vissa av Joannas följare har funnits med henne i tio år, och bara vetskapen om att de finns där ger henne kraft och motivation till att fortsätta kämpa, även i tyngre perioder.

Jag är uppvuxen i en bruksort där alla vet allt om alla. Därför kände jag att jag ville berätta min egen version, för min egen skull.

Joanna Halvardsson har många år av psykisk ohälsa bakom sig, med psykiatrisk slutenvård, 15 års självskadebeteende och ett flertal självmordsförsök. Hon berättar att hon har och länge har haft ett starkt behov av att dela med sig av sina erfarenheter till andra som kanske har varit i samma situation.

35-åriga Joanna Halvardsson från Hagfors i norra Värmland fick diagnosen Aspergers syndrom i tonåren, bipolär sjukdom typ 2 år 2015 och i höstas även diagnosen emotionellt instabilt personlighetssyndrom. På sitt instagramkonto @joannahalvardsson.se pratar och skriver hon öppet om allt från psykisk ohälsa till speedway och leopardmönster.

– Den här öppenheten och delandet ger både mig och mina följare otroligt mycket. Jag har flera gånger fått höra att jag har räddat följares liv, säger hon.

Sprider kunskap om NPF Bortsett från de personliga inläggen publicerar hon med jämna mellanrum mer informerande inlägg, under december var det i form av en julkalender på Instagram. Inläggen var baserade på följares förslag på ämnen, som ”Fem myter om autism”, ”Fira jul med NPF” och ”Fem appar för dig som lider av psykisk ohälsa”.

– Varje månad publicerar jag till exempel inlägg om hur lång tid det har gått sedan jag slutade skada mig själv. Sumpar jag det sviker jag ju 10 000 följare, det ger en drivkraft framåt, säger hon.

Krossar fördomar om autism och psykisk ohälsa

I dag är Joanna utbildad journalist och driver företaget Aspiepower media, där hon föreläser om autism och psykisk ohälsa. Hon har tilldelats bland annat Psykiatrifondens fördomspris 2019 och Samhalls pris Årets eldsjäl 2018.

– Jag vill visa att en diagnos kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. Jag är ju ett levande bevis på det.

Joanna tror och hoppas att hon har bidragit till att krossa fördomar om autism och psykisk ohälsa, just genom att vara offentlig och frispråkig.

– Vissa tänker att man är knäpp och annorlunda om man har en diagnos eller kämpar med psykisk ohälsa, men ju mer öppen man är, desto fler vågar prata. Det var till exempel tack vare att Mikael Persbrandt gick ut offentligt med sin bipolaritet som jag sökte mig till psykiatrin för en utredning av bipolär sjukdom. Och hade jag inte fått den diagnosen hade jag kanske inte levt idag, säger Joanna. ●

Text: Johanna Aggestam ● Foto: Petra Berggren, Johnny Edlind, privat

”Den här öppenheten och delandet ger både mig och mina följare otroligt mycket”

”Tvångspodden” sprider kunskap om NPF och tourettes

”Skrota skammen” är devisen för AnnKatrin Noreliussons podd Tvångspodden, som hon startade för ett par år sedan. AnnKatrin, som även är ordförande i Attention Hudiksvall, har en vuxen son med tvångssyndrom/ocd, Tourettes syndrom, adhd och Aspergers syndrom, och hon har länge upplevt både fördomar och okunskap om vad diagnoserna innebär. Hon är övertygad om att många blir hjälpta av hennes och andras öppenhet, och att öppenhet kan vara livsviktigt.

Att skrota skammen handlar om överlevnad. Ensamheten tar kål på folk, för tror man att man är ensam söker man inte hjälp om man behöver det, säger AnnKatrin.

Med sin podd vill hon tvätta bort den stämpel som missuppfattningar om tics och tvångssyndrom/ocd leder till.

– Man vill till exempel kanske inte berätta att man har Tourettes om folk tror att alla med diagnosen går runt och skriker könsord. Det resulterar i ett dubbelt stigma, speciellt när det gäller barn. Stämpeln måste bort.

Många felaktigheter om Tourettes

I både äldre och ny populärkultur finns gott om exempel på fördomsfulla skämt om tics, Tourettes syndrom och tvångssyndrom. Men på sociala medier sker i mångt och mycket en motreaktion mot fördomar och okunskap, med just humor som vapen. Den brittiske tvåbarnspappan Glen Cooney visar till exempel upp sin Tourettes och koprolali inför miljoner följare, han förklarar sitt beteende och informerar om sina ljud och rörelser både genom livekommenterar och i fråga-svar-inlägg. 18-åriga Zara Beth kallar sig en förespråkare för Tourettes och för två miljoner följare på TikTok gör hon inlägg som ”Missuppfattningar om Tourettes syndrom” eller ”De värsta reaktionerna på mina tics” eller ”Tics i college“ och kommentarerna är fulla av igenkänning och humor.

Humor är ett vapen

AnnKatrin är övertygad om att humor i sociala medier-sammanhang är effektivt mot fördomar – om det kommer från upphovspersonerna själva och utifrån egna erfarenheter.

– Om man äntligen har kommit till den punkt att man skiter i andras åsikter är humor ett vapen, säger AnnKatrin. ●

Viktor delar öppenhjärtigt med sig om sitt liv med adhd

Viktor Frisk, 27 år, är en svensk artist och modebloggare. Han driver flera företag inom marknadsföring, sociala medier och tech, men för många är han känd som ena halvan av musikgruppen Samir & Viktor. Han har länge pratat öppenhjärtigt om sin adhd-diagnos på sina sociala plattformar och genom föreläsningar.

Det kan ju leda till att man också vill hjälpa andra att slippa skammen över att vara annorlunda, säger han.

Viktor berättar att han alltid har varit intresserad av hjärnan och vad som händer i hjärnan. När han var 17 år tog han själv initiativ till adhd-utredning, efter att psykiatrin missat honom som 10-åring och efter att ha haft en tuff tonårstid både i skolan och privat.

Vill hjälpa andra

Det har varit avgörande för Viktor att kunna vara transparent med sin funktionsnedsättning. Han berättar att han, framför allt för några år sedan, behövde få bekräftat att han inte var ensam, men främst var drivkraften känslan av att kunna hjälpa andra i samma situation.

– Jag satt och kollade på mina gamla blogginlägg häromdagen och jag ser så tydligt att jag redan då ville att folk i min ålder skulle ha möjlighet till ett bättre liv. Den drivkraften är ännu större idag, berättar han, när han också når ut till fler. Viktor blir kontaktad av personer i alla åldrar, barn, unga vuxna, äldre, föräldrar, lärare.

– Många som har fått en bild av varför man har varit som man har varit i livet har ett behov av att prata med andra. Och

en del behöver få veta hur man bäst kan stötta.

Berättar om livet som det är Viktor framhäver ofta de positiva aspekterna av adhd, även om han inte sticker under stol med de negativa. Han tror att om han inte hade haft sin diagnos hade det inte varit lika självklart för honom att jobba inom nöjesbranschen.

– Jag hade nog inte hoppat på alla tåg. Ibland önskar man kanske inte att man hade det heller, men samtidigt har det varit en stor tillgång. Idag sitter jag ju också på en trygghet genom mina företag, trots att jag inte har någon grundskoleutbildning.

Reaktionerna i arbetslivet kring hans öppenhet med adhd har varit övervägande positiva och uppmuntrande, berättar Viktor. I sin roll som företagare har Viktor varit lika transparent med hur han funkar som i offentligheten.

– Jag kan säga att jag ibland har svårt med koncentration, att jag har det lättare muntligt än skriftligt och att jag gärna är med i kreativa processer men att jag behöver mer tid. Det blir så mycket lättare att fungera tillsammans när allt det är sagt. Dessutom öppnar andra lättare upp sig om saker som kan vara kämpigt privat. ●

På biblioteket i Sollefteå trivs personer med NPF

Många svenska bibliotek har lyft sin NPF-kompetens och därmed sin kognitiva tillgänglighet under senare år, däribland Sollefteå bibliotek. Där prioriterades barns och ungas kognitiva svårigheter när biblioteket byggdes om. Detta resulterade i allt från placering av läsrum till färgsättning och aktiviteter.

Barn och unga med funktionsnedsättning är en dubbelt prioriterad grupp, enligt bibliotekslagen. Folkbiblioteken, som finns i alla Sveriges kommuner, har ett ansvar att fokusera på särskilda målgrupper, där både barn och unga och individer med NPF-diagnoser klassas som sådana. Utifrån bibliotekslagen och utifrån att man identifierat brister i kompetens kring kognitiv tillgänglighet bland biblioteken, delar Kulturrådet via Stärkta bibliotek ut medel till Sveriges kommuner för att bland annat förbättra tillgängligheten.

Sollefteå bibliotek satsar på tillgängligheten

Sollefteå kommun är en av de kommuner som har fått medel för att besökare med kognitiva svårigheter bättre ska kunna hitta, förstå och känna sig trygga under sitt biblioteksbesök.

Redan tidigt i projektet frågade Sollefteå bibliotek sina unga besökare vad de önskade sig av sitt bibliotek och vilka behov de hade. Det som toppade

önskelistan var lugna, mysiga sittplatser och en stor mängd intressanta böcker.

– Och mycket bra böcker har vi ju, så då fokuserade vi på sittplatser för plugg och mys, säger Eva Mårtensson, chef för huvudbiblioteket i Sollefteå.

”Böcker i sig har ju olika form och färg och intrycket kan bli oroligt. Ur ett NPF-perspektiv kan det bli en begränsning, kanske till och med vara avskräckande”, säger Eva.

Redan innan utvecklingsprojektet hade man infört en så kallad ”Äppelhylla”, med böcker för och om barn med funktionsnedsättning. I hyllan, som finns i olika varianter på de allra flesta bibliotek i Sverige, finns medier med teckenspråk, bliss, punktskrift och pictogram, taktilt material, talböcker, skönlitteratur och information om olika funktionsnedsättningar. Äppelhyllan är främst för barn med funktionsnedsättning men också för deras anhöriga, pedagoger och andra som möter barnen.

Lugnare miljö och avgränsade rum

Enligt Kulturrådets rapport Kognitiv tillgänglighet på biblioteken är rummet och miljön något som visat sig vara extra bristfälligt anpassat på biblioteken. Rörig och otydlig information, ljus, ljud och

avsaknaden av lågstimulimiljöer skapar de största svårigheterna, konstaterade de. Resultatet blir lätt att många barn med NPF-diagnoser sällan eller aldrig besöker bibliotek, trots att de tillhör dem som borde känna sig mest välkomna.

Sollefteå biblioteks, då relativt lilla, barn- och ungdomsavdelning var innan ombyggnationen stationerad mitt i biblioteketet, utan tydlig avgränsning.

– Den låg mitt bland alla besökare och med ljud från skrivare och i starkt ljus. Det fanns inga lugna ställen att sitta och läsa eller ta det lugnt på, säger Eva.

De inledde därför med en rockad i det kulturmärkta gamla apotekshuset. Man flyttade ut avdelningen från centrum och inrättade tre stora separata rum för barn och unga, uppdelade efter åldersgrupperna 0–8, 8–12 och 13–18 år.

– Man får så klart röra sig fritt mellan rummen oavsett hur gammal man är, men vi har sett att uppdelningen skapar en tydlighet och ett lugn för alla. Även de vuxna

Text: Johanna Aggestam ● Foto: Sollefteå bibliotek, privat

vill gärna uppehålla sig där, säger Eva och lägger med ett leende till:

Och personalen!

Harmonisk färgskala och inredning

I inredningsfasen såg de också till att inte blanda för många färger, för att ytterligare dämpa antalet intryck.

– Böcker i sig har ju olika form och färg och intrycket kan bli oroligt. Ur ett NPFperspektiv kan det bli en begränsning, kanske till och med vara avskräckande, säger Eva.

Till stor del återanvände de i stället gamla hyllor och målade in dem i samma färg som väggarna, så att det skapade en enhet.

– Det blev lugnt och harmoniskt. Visst har vi färgklickar, men färgerna är genomtänkta för att skapa ett lugn, säger Eva.

Istället för starka lysrörsarmaturer, som kan blinka och flimra, satsade de också på spotlights på skenor. Ljuset blir lugnare och går lätt att rikta om. I rummet för de yngsta barnen har biblioteket infört hyllbelysning och lampor som går att dimra.

– Vår önskan är nu att kunna förändra den fysiska miljön på samma sätt även i det stora biblioteket, säger Eva.

Erbjuder anpassade aktiviteter

Sollefteå bibliotek har också inte minst satsat på särskilda aktiviteter anpassade för individer med funktionsnedsättningar. För barn- och ungdomsverksamheten har man, liksom i många bibliotek runt om i landet, ett samarbete med ett korttidsboende i kommunen där det bor barn och unga. Ett regionalt projekt som heter ”Läs på fler sätt”, med målet att skapa samverkan mellan bibliotek och korttidsboende eller anpassade undervisningsgrupper, utvecklar arbetsmetoder för att nå

funktionsnedsatta barn med läsfrämjande aktiviteter.

Förberedelser inför biblioteksbesöket

Eva understryker hur mycket de har lärt sig, framför allt när det gäller kommunikation inför besök från exempelvis korttidsboenden och anpassade undervisningsgrupper.

– Vi har lärt oss att bättre anpassa informationen efter vilka speciella behov just de barnen som ska besöka oss har. Som exempel har vi då skickat scheman på vad som händer när de kommer hit, där vi berättar om det är en visning eller en sagostund eller teater de ska få ta del av. De får också bilder på den personal som kommer att möta dem. Det känns bra för både dem och oss.

I arbetet har man tagit hjälp av länets så kallade bibliotekskonsulenter, som har informerat om vad biblioteket behöver göra när det kommer till bland annat bemötande och planering inför besök. De har även informerat om hur man utvecklar bildstöd till taktila skyltar, och där har biblioteket enligt Eva en bra bit kvar i sitt tillgänglighetsarbete.

– Vi har lärt oss massor, men vi vill gärna ha mer information och utbildning om NPF och hur man kan jobba med det praktiskt i vardagen i biblioteket. Jag kommer från skolans värld och jag vet att det här är ett enormt stort område. Vi både vill och kan göra ännu mer. ●

FOLKBIBLIOTEKENS UPPDRAG

Biblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade efter användarnas behov. De ska främja läsning och tillgång till litteratur och verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, Bibliotekslagens fjärde paragraf säger att folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att erbjuda litteratur och tekniska hjälpmedel för att kunna ta del av information, lärande och delaktighet i kulturlivet.

Källa: Kulturrådets rapport “Kognitiv tillgänglighet på bibliotek”

STOCKHOLMS STADSBIBLIOTEKS

NPF-HANDLEDNING

Stockholms stadsbibliotek har publicerat en handledning med tips och förslag på hur biblioteket och bibliotekets verksamhet kan bli mer kognitivt tillgängligt, riktad till personer som arbetar på bibliotek. Handledningen är uppdelad i rummet, information och mötet och har tagits fram inom det kulturrådsfinansierade projektet Bibblan Funkar för Stockholms stadsbibliotek.

›› Här finns allt material: https://biblioteket.stockholm.se/artikel/ bibblan-funkar

På Sollefteå bibliotek finns en ”Äppelhylla”, med böcker för och om barn med funktionsnedsättning.

Adhd-skådespelaren i rollen som den neurotypiska

Skådespelaren Alexander Lindman gav upp rollen som neurotypisk när han skulle vara sig själv. Nu studerar han hur miljöer, skådespelartekniker och ökad representation inom teatern kan förbättras för att inkludera NPF-personer. – Ökad medvetenhet om att det finns adhd och andra NPF-individer på scenen och i publiken behövs för att skapa teater för alla.”

Alexander Lindman är skådespelare, stuntutövare, koreograf och mimskådespelare med tjugo års erfarenhet som gatuartist och gycklare. Under sitt alias ”Acromee” skapar han innehåll på sociala medier som kreatör, skådespelare och artist. Dessutom bedriver han forskningsförberedande studier på Stockholms Konstnärliga Högskola där han undersöker adhd-skådespelaren och den neurotypiska skådespelararbetsplatsen. Han fördjupar sig i hur miljöer, processer och tekniker kan bli bättre på att inkludera NPF-personer både som konstnärer och publik.

– Inkludering handlar om representation. Oftast antar vi att karaktärerna inte har någon neuropsykiatrisk funktionsvariation. Adhd-skådespelaren försöker ständigt att spela rollen som neurotypisk. Det blir som masking, du försöker spela

normal. Ökad medvetenhet om att det finns adhd och andra NPF-individer på scenen och i publiken behövs för att skapa teater för alla.

”Inte stå still – inte prata långsamt”

Genom livet har han fått höra att han är överallt – ”all over the place”, full av energi och idéer. För tre år sedan fick han sin adhd-diagnos.

– Jag har kämpat med mycket som jag upplevt varit lätt för andra skådespelare. Samtidigt är yrket ett slukhål för adhd-personer, där diagnosen troligen är överrepresenterad. Ändå är alla karaktärer och tekniker utformade utifrån en neurotypisk hjärna. Det skulle vara frigörande att kunna spela teater med uppmaningar som: Du behöver inte stå still på scen, du behöver inte titta folk i ögonen, du behöver inte prata långsamt.

Text: Caroline Jonsson ● Foto: Adobe stock, privat

Han beskriver situationen där skådespelare sänder in egna videor inför casting, en ansökan inför en roll. Först ska gestaltningen av rollen filmas, därefter ska personen berätta om sig själv:

– Sista delen av videon är svårast. Du uppmanas att sitta still, prata långsamt, titta rakt in i kameran och undvika stickspår. Jag börjar stamma när jag ska vara mig själv utifrån dessa direktiv. Min hjärna ligger tio steg före, orden hamnar på varandra. En inövad replik kan jag förmedla långsamt, inte om jag ska vara mig själv. Stamningen försvann när jag gav mig tillåtelse att bryta mot dessa regler. När jag slutade att spela neurotypisk fann jag fokus, hade kul och gick ut bättre i bild.

Kravet på hyperfokusering

Som blivande skådespelare beskriver han att instruktionerna är tydliga: ”Du ska vara koncentrerad på uppgiften och inte ha några andra tankar i huvudet. Endast då upplever publiken dig äkta på scenen, när du är närvarande här och nu.”

– För mig uppstår detta tillstånd endast när jag är hyperfokuserad. När uppgiften är väldigt kul, spännande och inte upprepar sig. Min dagdrömmarhjärna försvinner inte helt. Jag har krävt av mig själv hela livet att vara hyperfokuserad när jag repeterar eller står på scen, men då blir jag helt slut. Jag älskar att vara hyperfokuserad på scen och filminspelningar, men det har underlättat att få förståelsen att jag inte ständigt kan vara i det tillståndet under en lång repetitionsperiod.

Han betonar vikten av ökad förståelse för adhd på arbetsplatsen och att hitta minsta gemensamma nämnare för att inkludera alla och underlätta exempelvis repetitionsarbetet inför en föreställning.

– Alla skådespelare kan gå upp på scen utan manus, spela in repliker och leka på golvet. Men alla kan inte förväntas plugga repliker en timme ensamma i olika rum. Om jag får läsa mina repliker med en annan person lär jag mig tio gånger snabbare. Om jag däremot ska sitta med ett papper och försöka lära mig replikerna med mitt nedsatta arbetsminne, då går det långsamt.

Inkluderande repetitioner

Vad innebär det att inkludera NPFperspektivet där publiken står i fokus?

Alexander undersöker frågan i sina studier och önskar sig en provpublik där

föreställningen visas för individer med NPF:

– På teatern släcks lamporna, publiken stänger av mobilerna och riktar fokus mot scen. Blir det då tråkigt, eller om ljuset går för långsamt ner och upp mellan scenerna, då tappar du mig som publik. Teatern skulle behöva lyssna till adhd-publiken. Man kan ju fantisera om att det krävs mer dopaminkickar – som i musikal med mycket dans, musik och pang. Vi behöver hitta verktyg för att fånga hela publikens fokus. Om teatern ska vara adhd-vänlig, skulle exempelvis Shakespeare-monologer behöva kortas, om det inte handlar om helt fantastisk lyrik.

I arbetsprocessen skulle det underlätta för adhd-skådespelaren att ständigt testa nytt i scenerna och att låta varje repetitionstillfälle bli ett rum för att leka med texterna. Han vill även påverka föreställningen om att en skådespelare inte är fokuserad nog om det pågår flera tankar i huvudet.

– Det kan i längden bli skadligt för en adhd-skådespelare att ständigt bli påmind om att det anses vara en brist att inte kunna stänga av sin dagdrömmarhjärna. Fokus bör vara att undersöka hur alla i ensemblen kan repetera utifrån samma grund, där alla mår bra. Där ingen behöver stånga sitt huvud för att klara repetitionerna. Har man förståelse för adhd och behovet av förnyelse, passion, att det du gör behöver vara intressant och spännande – då kan man hitta verktyg som fungerar för alla.

Eldslukning och höga fall

Bland Alexanders övriga färdigheter kan nämnas eldslukning, jonglering, fäktning, höga fall, westernridning, luftakrobatik, kampsport och styltgång. Dessutom har han alltmer börjat skapa innehåll för sociala medier via sitt alias ”Acromee”: – Sociala medier med korta processer är fantastiskt. I stället för långa inspelningsperioder kan jag göra en sketch på någon dag. Jag har alltid behövt göra det jag vill och undersöka nya saker. Teatern är en ständigt föränderlig värld. Jag är gycklare, stuntman, koreograf och skådespelare där även sociala medier är min arbetsplats. När jag fick min diagnos förstod jag varför jag aldrig har kunnat stanna på ett ställe. Förståelsen att jag har adhd förändrar hur jag betraktar skådespeleriet och skådespelarkonsten. ●

”Adhd-skådespelaren försöker ständigt att spela rollen som neurotypisk. Det blir som masking, du försöker spela normal.”

ATT VARA KREATIV TILLSAMMANS I LOKALFÖRENINGEN

Att få mötas med någon kreativ eller kulturell syssla som utgångspunkt är något många med NPF och deras anhöriga ofta uppskattar. Vilken kreativ aktivitet vill ni satsa på i just er förening? Låt er inspireras av Skaraborgs kreativa samtalsgrupp, få tips om hur du startar upp en bokcirkel eller häng på 2023 års satsning på skrivargrupper för äldre!

Hur går träffarna till? Vad gör ni?

– Vi börjar alltid med en ”Hur mår vi just nu-runda”. Ibland går hela tiden vi har till att gå den rundan. Varje träff är olika eftersom behovet av att prata av sig kan vara stort och då lämnar vi utrymme för att få prata och eventuellt få stöttning.

Vilka är deltagarna i gruppen?

– Föräldrar och anhöriga till barn med NPF-diagnos

Hur kom ni på idén att starta upp?

– Jag har själv adhd, är kreatör och får sinnesro och återhämtning av att vara kreativ och skapa. Jag kände ett behov av ett sådant sammanhang där jag träffar andra vuxna med liknande familjesituation. Då tänkte jag att det borde finnas fler som har samma behov och frågade Attention om jag kunde starta cirkeln.

I största möjliga mån försöker jag ge frågeställningar som blir vår grund för samtal. Man kan ta med eget att pyssla med men jag har även med saker som alla får ta del att skapa med.

Vad pratar ni om?

– Vi pratar om allt som berör våra barn/anhöriga med NPF. Exempelvis hur vi har det i familjen, hur vi ser på framtiden, svårigheter vi möter. Vi tittar ofta på YouTube-klipp med information om exempelvis skollagen, vilka rättigheter man har till stöd och mycket mer. Om någon lyssnat på någon podd som var givande, eller läst en bok. Vi delar ofta bra källor till mer information med varandra.

Hur många träffar har ni kört?

– I höstas träffades vi 6 gånger och det gör vi nu under våren också.

Vad tycker deltagarna om träffarna?

– Eftersom mer än hälften återkommer så tänker jag att de tycker det är givande. Jag får också höra kommentarer såsom: ”Åh, jag har längtat efter den här pausen” och ”Det är så skönt att prata med andra som verkligen förstår”.

Om fler föreningar ute i landet skulle vilja testa sådana här grupper, hur kan de gå till väga?

– Jag har skapat det här konceptet ihop med Attention Skaraborg och vi delar gärna med oss av våra idéer. De får gärna kontakta mig och Attention Skaraborg direkt.

›› Kontaktuppgifter till Attention Skaraborg hittar du på: www.attention.se/kontakt

HALLÅ DÄR CAMILLA MOBERG!

Cirkelledare för

”Föräldragrupp i samtal och kreativitet” i Attention Skaraborg!

Skrivargrupper ute i våra föreningar

EFTER BOKEN LIVSBERÄTTELSER om adhd och autism, har efterfrågan på skrivargrupper för äldre vuxit. I boken berättar tretton personer hur det är få en NPF-diagnos sent i livet. Avsändarna till livsberättelserna vittnar om att skrivandet hjälpt dem att uppnå acceptans med sig själva och inför hur livet blev, i att formulera utmaningarna, känslan av att inte blir förstådd och att återerövra sin egen röst. ”Min livsberättelse blev rörig och fragmentariskt. Som ett liv ju är. En uppmaning till mig själv att inte slösa bort mer tid. Jag känner mig nöjdare med mig själv nu”, berättar en av skribenterna.

UNDER 2023 KOMMER den skrivande verksamheten inom lokalföreningarna att stärkas och utvecklas. Flera lokalföreningar förbereder nu inför årets skrivargrupper för äldre med fokus på det läkande skrivandet, där prestation och skrivregler lämnas åt sidan. Ett forum för dig som önskar utforska skrivandet som verktyg för reflektion, känslohantering och självomsorg.

›› Mer information om kursstart, ort, anmälan och kontakt kommer att publiceras på Attentions hemsida under våren.

ANORDNA EN BOKCIRKEL I DIN FÖRENING

ETT SÄTT ATT GEMENSAMT lära sig och reflektera över NPF och vad en NPF-diagnos kan innebära är genom litteraturen. Böcker om NPF kan ge fördjupad kunskap kring hur man kan hantera situationer och starka känslor som kan uppstå. Att sedan diskutera böckerna man läst med andra i en bokcirkel kan ge ytterligare perspektiv och känsla av sammanhang.

›› Under ”lokalt” på www.attention.se hittar ni ett tipsblad som berättar mer utförligt om hur ni gör för att starta en bokcirkel, samt hur det går till.

Vi har massor med roliga läger och korttidsvistelser både på vardagar och helger. Vi gör saker både i stan och på landet : studsar på JumpYard, bowlar, går på hundpromenad och mycket annat.

Anmäl dig nu!

Omkring var femte patient inom beroendevården uppfyller kriterierna för adhd. Utredning och behandling leder till förbättrad livskvalitet och förebygger framtida beroende, men tillgången till vård skiljer sig kraftigt mellan regionerna.

Den ökade risken för beroende hos personer med adhd beror troligtvis på en kombination av självmedicinering, bristande impulskontroll och en rörig tillvaro som ökar risken att söka sig till sammanhang där droger förekommer, säger Joar Guterstam som är beroendeforskare och överläkare på Beroendecentrum i Stockholm.

På Beroendecentrum screenas alla patienter för adhd och de som diagnostiseras behandlas för adhd och beroende parallellt. Många har missbrukat i årtionden utan att någon uppmärksammat deras adhd.

– De känner ofta en sorg över att deras adhd inte upptäckts tidigare och funderar på hur livet kunde ha blivit om de fått utredning och vård tidigare. Därför är det viktigt att vi fångar upp, utreder och hjälper de här personerna så tidigt som möjligt, menar Joar.

Omdiskuterad läkemedelsbehandling

Att behandla personer med beroendeproblematik med centralstimulerande adhd-läkemedel är komplext och omdiskuterat, men det finns inget som tyder på att läkemedelsbehandling ökar risken för beroende. Det finns dock en ökad risk för icke-medicinsk användning av läkemedlen.

– Personer med adhd bör därför

behandlas med så kallade långverkande preparat som inte ger någon omedelbar kick som kan trigga beroende samtidigt som behandlingen behöver följas väldigt noga, säger Joar.

Enligt den senaste forskningen har läkemedelsbehandling en positiv inverkan på både adhd-symtom och beroendeproblematik, men oftast krävs upp till dubbelt så höga doser som normalt. Behandlingen leder i många fall till förbättrad livskvalitet, men är inte hela lösningen på beroendeproblematiken.

– Många hoppas att beroendeproblemen ska försvinna genom medicinering, men det är ovanligt. De flesta får kämpa en längre tid med sitt beroende och behöver stöd i det, säger Joar.

Olika vård i olika landsdelar Beroendepatienters möjlighet att få utredning och behandling skiljer sig kraftigt mellan olika regioner. I flera regioner screenar man inte för adhd i beroendevården och kraven på drogfrihet inför adhdutredning varierar från cirka en månad till ett halvår.

– Drogfrihet är viktigt för att vi ska kunna göra en korrekt bedömning av patientens förmågor men trösklar på ett halvår är ett orimligt krav som leder till att patienter som har det svårt blir utan hjälp, menar Joar.

I vissa regioner erbjuds personer med adhd och beroende endast stöd av socialtjänsten, trots att både socialt stöd och psykiatrisk vård behövs eftersom det psykiatriska tillståndet bidrar till att upprätthålla beroendet.

– Det är ett folkhälsoproblem, för det ska inte handla om att bo på rätt ställe för att få tillgång till evidensbaserad vård, fastslår Joar.

Kunskapen ökar

Utöver en mer jämlik beroendevård efterfrågar Joar ökad kunskap och förbättrade behandlingsmetoder. I dagsläget pågår ett antal registerstudier om utfall av adhdbehandling hos personer med beroende, varav en som nyligen publicerades visade på minskad risk för dödsfall och olyckor bland amfetaminberoende som behandlades med adhd-läkemedel.

– Det vore också intressant med mer forskning om icke-farmakologisk behandling och att undersöka möjligheten till en helt samordnad behandling av adhd och beroende, säger Joar. ●

Text: Linnéa Rosenberg ● Foto: Adobe stock, privat

Adhd och beroende – goda behandlingsmöjligheter men varierande vårdkvalité

Joar Guterstam, beroendeforskare och överläkare på Beroendecentrum i Stockholm

DO stämmer Försvarsmakten

När Diskrimineringsombudsmannen (DO) för snart två år sedan meddelade att Försvarsmakten ägnade sig åt diskriminering när de automatiskt sållade bort alla sökande med adhd och autism, drog vi på Attention en lättnadens suck. Vi utgick från att försvaret nu skulle låta alla som vill söka och får en individuell prövning av den personliga lämpligheten att göra militär grundutbildning, det vi i dagligt kallar att göra sin värnplikt.

Tyvärr hade vi fel. Försvaret fortsätter att dra alla över en kam. De argument man hela tiden hänvisat till är att uteslutningen är nödvändig för att välja ut de mest lämpade och för att skydda de individer som inte har rätt förutsättningar. DO har en annan uppfattning och vill nu med hjälp av ett fall som vi tidigare beskrivit pröva saken i domstol. En stämningsansökan har lämnats in och så småningom kommer ärendet att behandlas i domstol.

Det enskilda ärendet som DO bygger stämningen på handlar om Erik Fenn, 26 år, som drivit ärendet fram till nu med hjälp av Malmö mot diskriminering. Erik har en Asperger-diagnos som han fick i tioårsåldern. Han är engagerad inom Hemvärnet, men på grund av diagnosen kan han inte komma vidare inom det militära. Så här sa Erik förra året då han deltog i Attentions seminarium på MR-dagarna:

– Det är klart att alla passar inte inom försvaret, men jag tycker det är fel att man inte får komma till mönstringen, delta i de tester som man gör där och få en individuell bedömning. Man vill ju att fler ska göra lumpen och då borde man låta dem som vill få pröva in.

DO yrkar i sin stämningsansökan på att Erik ska få 45 000 kronor i diskrimineringsersättning från Försvars-makten. Om Försvarsmakten fälls utgår vi från att reglerna ändras. Ärendet har upprört många och Attention kommer fortsätta att följa ärendet. ●

Statligt huvudmannaskap för skolan utreds

En statlig utredning har lagt fram ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för ett statligt huvudmannaskap för skolan eller, om man inte väljer det, andra sätt som stärker statens ansvar för skolan. Bakgrunden är att både den förra och den nuvarande regleringen ser ett stort behov av att minska de stora regionala skillnaderna när det gäller kvalitet, kompetens, resurser och tillgänglighet. Attention välkomnar ett ökat statligt engagemang för ökad jämlikhet inom skolan, men har också påpekat behovet av en genomförandeplan som värnar rättigheterna för elever med funktionsnedsättning. ●

Viktigt med uppföljning av nationella riktlinjer

I förra numret skrev vi hur efterlängtade de nya nationella riktlinjer för adhd och autism är. Vård och stöd till våra grupper har och är ännu väldigt eftersatt. Attention har därför bidragit till att sprida dem på interna möten, webbinarier och genom texter på webben och i tidningen. Välinformerade medlemmar har lättare att ställa krav och bidra till att de får genomslag i praktiken. Attention har också lämnat synpunkter på remissversionen och där understrukit hur viktigt det nu är att det avsätts resurser för ett strukturerat implementerings- och uppföljningsarbete.

Vi efterfrågor också tydligare rekommendationer när det gäller personer med NPF som har kontakt med både hälso- och sjukvård och socialtjänsten. De är en särskilt utsatt grupp som ofta har en komplex problembild med funktionsnedsättning, samsjuklighet, svår psykosocial livssituation och dessutom ofta många vårdkontakter att hålla reda på. Idag hamnar de lätt mellan stolarna med svåra konsekvenser som följd. För dessa särskilt utsatta individer är det viktigt att de möts av personal och organisationer som är rustade med kunskap, kompetens, medmänsklighet och med stort fokus på samverkan.

Vi uppskattar den höga prioritering som förslag till tydligare rutiner för samarbete och att fördela ansvaret tydligare mellan primärvården, den specialiserade psykiatrin och habiliteringen. Dagens uppsplittrade vårdoch stödkejdor utgör en stor stressfaktor för våra medlemsgrupper. ●

En uppväxt fri från våld

Alla barn har rätt att skyddas från våld och det är ett samhälleligt ansvar att arbeta för att förverkliga denna grundläggande rättighet. Det konstaterar en nyligen släppt statlig utredning.

Vi vet av erfarenhet att placerade barn och unga med NPF är en särskilt utsatt grupp som löper stor risk för att utsättas för våld, psykisk ohälsa, skolmisslyckanden och utanförskap. Därför har Attentions arvsfondsprojekt Ung dialog hjälpt utredningen med underlag genom att ta fram rapporten “Bry dig!” med röster från placerade unga

För att stoppa våldet under placering beskriver ungdomarna vikten av att höja kunskapen om NPF och börja anställa personal efter personlig lämplighet. För att ge barn ökad trygghet att våga berätta om våld och ge dem en stark röst i placerings- och rättsprocesser föreslår vi att samtliga placerade barn har minst en vuxen som helt och hållet finns där för dem, ett oberoende barnombud. ●

» Här kan du läsa utredningen i sin helhet https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/ statens-offentliga-utredningar/2023/01/sou-202270/

"Equazen har varit min klippa genom skolåren!"

Joel är en positiv och social ung man som har många järn i elden och trivs med att ha full aktivitet i livet. Det fanns en tid när detta inte var lika självklart. Skolåren kantades av många hinder och utmaningar som fick Joel att inte alltid må så bra. Ett kosttillskott med fettsyror blev stödet som fick honom att känna sig balanserad igen och i alla år har sedan Joel hållit fast vid denna lösning.

Joel är nu 22 år och har just flyttat in i en gård med sin flickvän.

–Vi ska renovera och hoppas inom en inte alltför avlägsen framtid även ha lite djur på gården. Jag har alltid trivs bättre i skogen och på landet och därför känns det helt fantastiskt nu, berättar han.

Med all sin energi och envishet fungerar det bra för Joel att kombinera heltidsjobb, familjeliv och stort renoveringsprojekt.

Men denna höga aktivitetsnivå har inte alltid gynnat Joel.

Jag var ett livligt barn med vissa svårigheter att tygla humöret. Dessutom hade jag stora koncentrationssvårigheter, fortsätter Joel.

Sökte lösningar för Joel

I skolan blev detta i princip ohållbart och familjen sökte lösningar för Joel. Man provade olika metoder men ingenting fungerade på tillfredsställande sätt – så strulet och problemen fortsatte. När Joel var i sina

tidigare tonår kom Joels familj, via tips från mormor, i kontakt med fettsyratillskottet Equazen (som på den tiden hette eye q) och såg det som en möjlighet. –Det var ett lyckokast med Equazen, fortsätter Joel. Efter några månaders användning infann sig harmonin. Jag kunde sova ordentligt på nätterna, fokusera på det som var viktigt, mina aggressioner dämpades och jag kunde börja utvecklas som person.

Håller fast vid Equazen

Efter snart 10 år tar Joel fortfarande sina Equazen-kapslar varje dag.

–Numera fungerar all min energi på rätt sätt. Jag har massor av idéer och ett starkt driv och fokuserar nu framåt och trivs i livet. Jag är verkligen så glad för stödet jag känner att Equazen ger mig och kommer definitivt fortsätta med kapslarna i många år till, avslutar Joel nöjt.

Equazen® – det smarta valet för hela familjen

För hjärnans funktion

Fettsyran DHA bidrar till att bibehålla hjärnans normala funktion. Den gynnsamma effekten uppnås vid ett dagligt intag av 250 mg DHA. Vi får i oss en del fettsyror via kosten men för att säkerställa intaget, väljer många ett högkvalitativt extra tillskott.

Underlättar läsförmågan

Fleromättade fetter och dess roll för inlärning är ett växande forskningsområde.

I en svensk studie* har man för första gången visat att ett tillskott av omega-3 och omega-6 kan förbättra läsförmågan. Studien pågick under sex månader och involverade 154 västsvenska skolbarn i årskurs 3.

Rekommenderas av experter

Experter över hela världen rekommenderar Equazen till barn och vuxna som behöver ett smart tillskott av omega-fettsyror.

*Johnson, M et al. (2016). Omega 3/6 fatty acids for reading in children: a randomized, double-blind, placebo-controlled trial in 9-year-old mainstream schoolchildren in Sweden. The Journal of Child Psychology and Psychiatry.

Konsumentkontakt Tel: 040-239520 eller info@newnordic.se www.newnordic.se

eye q blir Equazen

– Nytt namn samma innehåll! eye q utvecklades av engelska forskare i bolaget Equazen för över 20 år sedan och har sedan dess varit många familjers favorit runt om i världen. Internationellt är Equazen även namnet på produkterna. Nu justerar vi detta även i Sverige. eye q blir nu Equazen - innehållet förblir däremot samma välbalanserade kombination av fettsyrorna EPA, DHA och GLA.

Eftersom vår kropp behöver de essentiella fettsyrorna omega-3 och omega-6 och inte kan tillverka dem själv så måste de tillföras via kosten. Equazen innehåller en välstuderad och specifik kombination av fettsyror, är därför trygg att använda och ett enkelt och smidigt sätt att tillgodose det dagliga intaget.

Equazen finns som kapslar, tuggisar och flytande. Equazen säljs på apotek och i hälsobutiker.

Joel, 12 år

Joel, 22 år

”Om vi bara hade fått hjälp tidigare”

I början av året skickade Attention ut en enkät gällande vård och stöd till barn och unga. Enkäten besvarades av 1564 vårdnadshavare/anhöriga och svaren sammanfattas i vår nya enkätrapport ”Om vi bara hade fått hjälp tidigare”. Resultaten pekar tydligt på att vård och stöd till barn och unga med NPF har stora brister.

ENKÄTRAPPORTEN I KORTHET:

Fortfarande långa köer

Enkätresultaten visar att barn- och ungdomspsykiatrin fortfarande dras med problemet med långa köer runtomkring i Sverige. Enbart 17 % av barnen fick tid för utredning inom tre månader. Nästan vart fjärde barn fick vänta i 4– 6 månader. Hela 33 % av barnen får vänta mellan 1 och 3 år på utredning, vilket är en katastrof för både barnen och deras familjer.

Psykisk ohälsa vanligt

En sorglig analys vi kan göra av enkät svaren är att hela 78 % av de tillfrågade barnen förutom sin NPF-diagnos också uppvisar sömnproblem, depression eller ångest.

Insatser efter utredning

Enkäten visar också att en majoritet av de unga har fått insatser av vården efter utredning. Den absolut vanligaste behandlingsformen är läkemedel, som 69 % av de svarande fått. Gällande socialtjänsten var situationen nästan den omvända. 68 % uppgav att barnet och familjen inte fått något stöd från socialtjänsten med anledning av barnets NPF.

Samverkan är en utmaning

Det visar sig vara riktigt svårt

att få till samverkan både mellan olika aktörer och även inom de olika vårdnivåerna inom sjukvården. Av de som har haft insatser hos både socialtjänsten och vården uppger endast 15 % att de upplever att samverkan är mycket bra eller ganska bra. 44 % anser att den är dålig. Majoriteten av barnen har inte en upprättad vårdplan eller en samordnad individuell plan (SIP).

Individen du möter är viktig

Vårdnadshavarnas förtroende för sjukvården och socialtjänsten är relativt god. Det framgår dock tydligt att förtroendet till stor del beror på den enskilda personen som de möter snarare än aktören som helhet. ●

» Läs rapporten i sin helhet: www.attention.se

och unga med NPF

I slutet av februari sände Attention ett webbinarium med anledning av rapporten ”Om vi bara hade fått hjälp tidigare”, som också finns att titta på i efterhand.

Under webbinariet pratade vi bland annat om långa väntetider, bristen på samordning, förtroendet för vården, kvalitén på den hjälp de fått, möjlighet till delaktighet och anhörigstöd. Vi pekade också på vilka förbättringar som behövs och vad som bör prioriteras.

Medverkade på webbinariet gjorde Anki Sandberg och Matilda Berglund Calais från Attention samt Gunilla Granholm, ordförande Nationella och Regionala arbetsgruppen adhd och Camilla Ekstrand, chef ADHD-center.

» Ta del av webbinariet du också via vår youtube-kanal ”Attention Play”.

VÄGEN VIDARE BJUDER IN TILL INFORMATIONSTRÄFF

Attentions projekt ”Vägen vidare” anordnar en digital informationsträff för unga och deras anhöriga. På den här träffen får vi höra olika verksamheter berätta

målgruppen unga som varken arbetar eller studerar.

» Tisdag 25 april kl. 18.30–20.00 digitalt via Teams.

» Inbjudan kommer ut i Attentions kanaler i början av april. Håll utkik!

Attentions projekt Ung dialog lanserar en webbutbildning för familjehem. Utbildningen vänder sig till familjehemsföräldrar som tar emot barn och unga med NPF.

Att vara familjehem kan vara tufft men det är ett ovärderligt uppdrag, då det kan ha en avgörande betydelse för ett barns liv. Syftet med utbildningen är att familjehemsföräldrar ska få större kunskap om NPF och vad de kan göra för att möta sina barn och unga på bästa sätt. Tanken är också att utrusta familjehemmen med goda strategier och verktyg för att spara på sin egen ork och öka välmåendet i familjen.

Utbildningen, som är uppdelad i fem moduler som tar cirka 45–75 min per modul att genomföra, kan genomföras enskilt eller i grupp. Den är en medlemsförmån eller kan köpas in till familjehem av uppdragsgivare.

»Här kan ni läsa mer om utbildningen och vad den innehåller: https://attention.se/utbildning/ digitala-kurser/familjehem/

ÄLDRELYFTET SLUTSPURTAR

Attentions uppskattade Arvfondsprojekt

”Äldrelyftet” avrundas under våren och sprider sin kunskap och berättelser från äldre med NPF in i det sista.

Projektledaren, några av projektets ambassadörer och personer från professionen har inlett en avslutningsturné runt omkring i Sverige och ute i våra lokalföreningar. Flera av projektets ambassadörer och lokalföreningar har blivit intervjuade av både lokala och nationella medier. Projektet har också blivit inbjudna till podden ”Adhd på 15 minuter”, vilket publiceras under våren. Även många forskare har hört av sig och visat intresse för att fördjupa sig inom området att åldras med NPF, vilket är fantastiskt roligt.

Allt material och projektets fina filmer kommer fortsätta leva kvar även efter projektavslut.

» Du hittar det på: www.attention.se/aldre

Digital utbildning som underlättar det lokala styrelsearbetet

För att förenkla det värdefulla styrelsearbetet som pågår i våra föreningar har Attention skapat en webbsida som heter ”Utbildningsmaterial för styrelsen”. På den här sidan finns följande förklarande filmer: ”Vad ingår i föreningsåret?”, ”Styrelsen – vilka olika roller?”, ”Vad gör en styrelse?” och ”Varför finns årsmötet?”. I anslutning till filmerna ligger också en studieguide för förtroendevalda.  Det finns också lite längre utbildningsfilmer på sidan där

vår föreningsinspiratör Anders Petterson går igenom valberedningsarbetet, samt alla delar man bör tänka på innan årsmötet sker.Är du förtroendevald, eller funderar på att bli det?

» Kika in på webbsidan som du finner under ”För lokalföreningarna” via www.attention.se

I vår medlemstidning vill vi spegla vad som händer runt om i landet. Redaktören vill ha tips på nyheter om föreningarnas egna aktiviteter, men även om spännande personer och annat intressant som händer på er ort.

» Skicka förslag till nina.noren@attention.se

ANNIKA VON SCHMALENSÉE PROJEKTLEDARE FÖR ÄLDRELYFTET

RIKSFÖRBUNDET ATTENTIONS LOKALA FÖRENINGAR

DALARNA LÄN

Attention Dalarna

 070-365 67 54  info@dalarna.attention.se www.attention-dalarna.se

GOTLANDS LÄN

Attention Gotland

Jenny Ström

 070-252 10 38  info@attention-gotland.se www.attention-gotland.se

GÄVLEBORGS LÄN

Attention Hudiksvall AnnKatrin Noreliusson  info@hudiksvall.attention.se

Attention Bollnäs

Ingrid Svedberg

 073-839 25 33  attention.bollnas@gmail.com www.attention-bollnas.se

Attention Söderhamn

Mona Bårman  soderhamn@forening.attention.se

HALLANDS LÄN

Attention Kungsbacka

 079-333 10 20  info@kungsbacka.attention.se www.kungsbacka.attention.se

Attention Halmstad-Hylte-Laholm

Martina Wikås  info@attentionhstd.se www.attentionhalmstad.se

Attention Falkenberg-Varberg  info@attention-falkenberg-varberg.se www.attention-falkenberg-varberg.se

JÄMTLANDS LÄN

Attention Jämtland-Härjedalen

Marina Eriksson

 070-37 57 370, dagtid (Marina, ordf.)   info@jamtlandharjedalen.attention.se www.jamtlandharjedalen.attention.se

JÖNKÖPINGS LÄN

Attention Jönköping

 0760-210428  info@jonkoping.attention.se www.jonkoping.attention.se

KALMAR LÄN

Attention Kalmar  info@kalmar.attention.se www.kalmar.attention.se

KRONOBERGS LÄN

Ann-Christin Bengtsson  070-982 30 38  info@kronoberg.attention.se www.kronoberg.attention.se

NORRBOTTEN LÄN

Attention Luleå-Boden Norrbotten

Ewa Niemi

Telefon: 070-2093198 E-post: sannajohanna21@gmail.com www.attention-lulea-boden.se

Attention Kiruna

Lena Unneberg

 070-612 59 57  attentionkiruna@gmail.com

SKÅNE LÄN

Attention Lund  info@lund.attention.se www.lund.attention.se

Attention Malmö

 076-033 14 97  kontakt@attention-malmo.se www.attention-malmo.se

Attention Helsingborg-Ängelholm

Inger Nilsson

 070-243 37 35  inger.b.nilsson@telia.com www.attention-helsingborg-angelholm.se

Attention Sydöstra Skåne

James Brocka

 076-133 57 42 attentionsoskane@yahoo.se

Attention Trelleborg (Vellinge, Svedala)

Irene Sjöström

 0765-77 04 04

 irensjostrom@gmail.com www.trelleborg.attention.se

STOCKHOLMS LÄN

Attention Stockholms län (länsförening)

Brännkyrkagatan 91

118 23 Stockholm

 08-27 04 05 (tis-tors 10.00-11.30)

 kansli@attention-stockholmslan.se www.stockholmslan.attention.se

Länsföreningen är en sammanslutning av lokalföreningarna i Stockholms län och har inga enskilda medlemmar. Som medlem tillhör du din lokalförening.

Attention Stockholm (lokalförening)

Folkungagatan 122

116 30 Stockholm

 08-410 885 60 (måndagar 12.30-14.30)

 info@attention-stockholm.se www.attention-stockholm.se

Attention Haninge-Tyresö

 kontakt@haningetyreso.attention.se www.haningetyreso.attention.se

Attention Huddinge-Botkyrka-Salem

Anders Pemer

 kontakt@attention-hubosa.se www.attention-hubosa.se

Attention Järfälla/Upplands-Bro  info@jarfalla.attention.se www.jarfalla.attention.se

Facebook: Attention Järfälla/ Upplands-Bro

Attention Nacka/Värmdö

 070–281 62 40  kontakt@nackavarmdo.attention.se www.nackavarmdo.attention.se

Attention Nynäshamn  kontakt@attention-nynäshamn.se

Attention Roslagen  info@attention-roslagen.se www.attention-roslagen.se

Attention Sollentuna/Väsby

Jonna Svensson  npf@sollentunavasby.attention.se www.sollentunavasby.attention.se

Attention Södertälje/Nykvarn

Laila Starring

 070-317 82 15  laila@starring.net

Attention Täby med omnejd  info@attention-taby.se www.attention-taby.se

Attention Solna/Sundbyberg

Petra Matha

 073-731 30 54 Telefontid: onsdagar 17.00-19.00  kontaktperson@attention-solnasundbyberg.se www.attention-solna-sundbyberg.se

Attention Globen med omnejd  info@globen.attention.se www.globen.attention.se

SÖDERMANLANDS LÄN

Attention Eskilstuna-Strängnäs

 072-004 93 15  kontakt@attention-eskilstuna.se www.attention-eskilstuna.se

Strängnäs

 072-005 42 53  strangnas@attention-eskilstuna.se www.attention-eskilstuna.se

Attention Nyköping

Peter Lundberg

 styrelsenattentionnykoping@gmail. com

UPPSALA LÄN

Attention Enköping

 ordforande@attention-enkoping.se www.attention-enkoping.se

Attention Håbo

Jessica Stigsdotter Axberg

 info@attention-habo.se www.attention-habo.se

Attention Uppsala

Ewa Wikander

 070-993 43 00

 ewa.wikander@telia.com

www.attention-uppsala.se

VÄRMLANDS LÄN

Attention Karlstad-Värmland

  kontakt@attentionvarmland.se

www.karlstadvarmland.attention.se

VÄSTERBOTTENS LÄN

Attention Skellefteå

 info@attention-skelleftea.se

www.attention-skelleftea.se

Attention Umeå

Annika Wallin

 070-551 29 69 (efter klockan 18.00

på vardagar)

 info@umea.attention.se  www.umea.attention.se

Attention Vilhelmina

Lage Grankvist

 070-286 98 15

 lagegran@gmail.com

VÄSTERNORRLANDS LÄN

Attention Sundsvall-Timrå

Tina Höglund

 tinablomhoglund@gmail.com www.sundsvall-timra.attention.se

Attention Ånge

Lena Persson

 070-664 91 45

 info@attention-ange.se www.attention.ange.se

Attention Örnsköldsvik

Einar Härdin

 070-665 85 52

 info@ornskoldsvik.attention.se www.attention-ovik.se

VÄSTMANLANDS LÄN

Attention Sala

Lars Andersson  070-650 32 12  lars-a.69@hotmail.com

Attention Västerås

Inger M Johansson

 0708-51 46 67  info@vasteras.attention.se www.attention-vasteras.se www.facebook.com/AttentionVasteras

VÄSTRA GÖTALANDS LÄN

Attention Borås  info@attention-borås.se www.boras.attention.se

Attention Göteborg Egil Aasgaard  031-13 19 00  kontakt@attentiongbg.se www.attentiongbg.se

Attention HÖK (Hisingen-Öckerö-Kungälv)  info@hok.attention.se www.hok.attention.se

Attention Mölndal Charlotte Boqvist  info@molndal.attention.se www.molndal.attention.se

Attention Lerum Linda Poidnakk  0733-161 580  info@attention-lerum.se www.attention-lerum.se

Attention Skaraborg Christina Brinkemo  070-272 76 49  info@skaraborg.attention.se www.skaraborg. attention.se

Attention Uddevalla Anita Larsson  info@attention-uddevalla.se www.attention-uddevalla.se

ÖREBRO LÄN

Attention Örebro Karin Trulsen  0762-56 90 83  foreningenattention.orebro@gmail.com www.attention-orebro-lokal.se

Attention Lindesberg med grannkommuner Adina Langseth  info@lindesberg.attention.se www.lindesberg.attention.se

ÖSTERGÖTLANDS LÄN

Attention Linköping  072-538 40 16  info@linkoping.attention.se

Attention Östergötland Sofia Larsson  070-566 93 97  attention-ostergotland@hotmail.com www.attention-ostergotland.se

Medlemmar som flyttar eller av andra skäl vill byta förening måste meddela ändringen till förbundskansliet via mail kansliet@attention.se eller via telefon: 073-941 68 63

Undervisning, fritid och boende

Vi gör världen lite bättre, en människa i taget

Nytida ger stöd till barn, unga och vuxna för hela livets behov inom funktionsnedsättning och psykosocial problematik. Läs mer om oss på nytida.se

Kunskap gör skillnad!

Attention Utbildning är Sveriges mest erfarna aktör inom neuropsykiatri och kompetensutveckling. Vi erbjuder fortbildning till yrkesverksamma, arbetsplatser, personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), anhöriga och till andra intresserade.

Digitala utbildningar

Strukturerat NPF-arbete i skolmiljö (F-9)

Fredagen den 17 mars, kl. 09.00-16.00

Mål med dagen är att du som jobbar i skolan ska få med dig praktiska verktyg och konkreta strategier. Dagen fokuserar på pedagogik som leder till ökad studiero och fungerande lärmiljöer ör alla elever, inklusive dem med NPF. Utbildningen genomförs i samarbete mellan Attention och Psykologpartners.

Utbildning kring NPF – för dig som arbetar med gymnasie- och vuxenstudier

Tisdagen den 21 mars, kl. 09.00-16.00

Utbildningens mål är att du som jobbar på gymnasiet och inom vuxenutbildningar ska få med dig praktiska verktyg och konkreta strategier anpassade för er. Dagen fokuserar på kunskap kring elever med NPF och hur vi kan skapa fungerande lärmiljöer. Utbildningen genomförs i samarbete mellan Attention och Psykologpartners.

NPF i arbetslivet – ur ett arbetsgivarperspektiv

Torsdagen den 13 april kl. 08.30-12.00

Under utbildningen går vi igenom och belyser de olika kognitiva förmågorna som påverkas vid NPF samt hur de kan vara både en utmaning och en fördel på arbetsplatsen. Vi kommer gå igenom hur du som arbetsgivare med enkla medel och förståelse kan få till en NPF anpassad arbetsplats.

Scanna QR-koden för att läsa mer om våra utbildningar.

AVS: Riksförbundet Attention, The Park, Magnus Ladulåsgatan 1, 118 65 Stockholm