Attention tidning nr 4 2024, tema ensamhet

Page 1

Mark Levengood om ATT HA ADD

Viktor lÀmnade

KRIMINALITETEN

TEMA Ensamhet

En meningsfull vÀg framÄt pÄ folkhögskolan

"Equazen har varit min klippa genom skolÄren!"

Joel Àr en positiv och social ung man som har mÄnga jÀrn i elden och trivs med att ha full aktivitet i livet. Det fanns en tid nÀr detta inte var lika sjÀlvklart. SkolÄren kantades av mÄnga hinder och utmaningar som fick Joel att inte alltid mÄ sÄ bra. Ett kosttillskott med fettsyror blev stödet som fick honom att kÀnna sig balanserad igen och i alla Är har sedan Joel hÄllit fast vid denna lösning.

Joel Àr nu 22 Är och har just flyttat in pÄ en gÄrd med sin flickvÀn.

– Vi ska renovera och hoppas inom en inte alltför avlĂ€gsen framtid Ă€ven ha lite djur pĂ„ gĂ„rden. Jag har alltid trivs bĂ€ttre i skogen och pĂ„ landet och dĂ€rför kĂ€nns det helt fantastiskt nu, berĂ€ttar han. Med all sin energi och envishet fungerar det bra för Joel att kombinera heltidsjobb, familjeliv och stort renoveringsprojekt.

Ny design –samma kvalitet och innehĂ„ll!

Men denna höga aktivitetsnivÄ har inte alltid gynnat Joel.

– Jag var ett livligt barn med vissa svĂ„righeter att tygla humöret. Dessutom hade jag stora koncentrationssvĂ„righeter, fortsĂ€tter Joel.

Sökte lösningar för Joel

I skolan blev detta i princip ohĂ„llbart och familjen sökte lösningar för Joel. Man provade olika metoder men ingenting fungerade pĂ„ tillfredsstĂ€llande sĂ€tt – sĂ„ strulet och problemen fortsatte. NĂ€r Joel var i sina tidigare tonĂ„r kom Joels familj, via tips frĂ„n mormor, i kontakt med fettsyratillskottet Equazen (som pĂ„ den

tiden hette eye q) och sÄg det som en möjlighet.

– Det var ett lyckokast med Equazen, fortsĂ€tter Joel. Efter nĂ„gra mĂ„naders anvĂ€ndning infann sig harmonin. Jag kunde sova ordentligt pĂ„ nĂ€tterna, fokusera pĂ„ det som var viktigt, mina aggressioner dĂ€mpades och jag kunde börja utvecklas som person.

HĂ„ller fast vid Equazen

Efter snart 10 Ă„r tar Joel fortfarande sina Equazen-kapslar varje dag.

– Numera fungerar all min energi pĂ„ rĂ€tt sĂ€tt. Jag har massor av idĂ©er och ett starkt driv och fokuserar nu framĂ„t och trivs i livet. Jag Ă€r verkligen sĂ„ glad för stödet jag kĂ€nner att Equazen ger mig och kommer definitivt fortsĂ€tta med kapslarna i mĂ„nga Ă„r till, avslutar Joel nöjt.

För över 20 Är sedan utvecklades eye q av engelska forskare i bolaget Equazen och har sedan dess varit mÄnga familjers favorit runt om i vÀrlden. Det internationella namnet pÄ eye q Àr Equazen - och sÄ heter produkten numera ocksÄ i Sverige. I samband med namnbytet övergÄr man ocksÄ till en ny mer miljövÀnlig förpackning - innehÄllet förblir dÀremot samma vÀlbalanserade kombination av fettsyrorna EPA, DHA och GLA.

Eftersom vÄr kropp behöver de essentiella fettsyrorna omega-3 och omega-6 och inte kan tillverka dem sjÀlv sÄ mÄste de tillföras via kosten. Equazen innehÄller en vÀlstuderad och specifik kombination av fettsyror, Àr dÀrför trygg att anvÀnda och ett enkelt och smidigt sÀtt att tillgodose det dagliga intaget.

Equazen finns som kapslar, tuggisar och flytande. Equazen sÀljs pÄ apotek och i hÀlsobutiker.

För hjÀrnans funktion

Fettsyran DHA bidrar till att bibehÄlla hjÀrnans normala funktion. Den gynnsamma effekten uppnÄs vid ett dagligt intag av 250 mg DHA. Vi fÄr i oss en del fettsyror via kosten men för att sÀkerstÀlla intaget, vÀljer mÄnga ett högkvalitativt extra tillskott. FleromÀttade fetter och dess roll för inlÀrning Àr ett vÀxande forskningsomrÄde. I en svensk studie* har man för första gÄngen visat att ett tillskott av omega-3 och omega-6 kan förbÀttra lÀsförmÄgan. Studien pÄgick under sex mÄnader och involverade 154 vÀstsvenska skolbarn i Ärskurs 3. EquazenŸ

*Johnson, M et al. (2016). Omega 3/6 fatty acids for reading in children: a randomized, double-blind, placebo-controlled trial in 9-year-old mainstream schoolchildren in Sweden. The Journal of Child Psychology and Psychiatry. Konsumentkontakt Tel: 040-239520 eller info@newnordic.se newnordic.se

Joel, 12 Ă„r
Joel, 22 Ă„r
Ny Design Samma innehÄll!

Gemenskap viktig för hÀlsan

VI ÄR GJORDA för att hjĂ€lpa varandra, inte för att slĂ„ss, menar de som har stor kunskap om hur vi levde för lĂ€nge sedan. MĂ€nniskan blev framgĂ„ngsrik genom att samarbeta och skydda varandra mot faror. Det var ocksĂ„ en tid dĂ„ vi levde vĂ€ldigt nĂ€ra varandra. Ensamhet var ett frĂ€mmande begrepp. Idag ser vĂ„ra livsvillkor helt annorlunda ut.

MÅNGA AV DE problem som dagens mĂ€nniskor brottas beror enligt samma experter pĂ„ att vi lever ett liv som vi inte Ă€r skapta för. VĂ„ra hjĂ€rnor har svĂ„rt att orka med den stĂ€ndiga strömmen av intryck. Alla förvĂ€ntningar som stĂ€lls pĂ„ den nutida mĂ€nniskan skapar stress och hĂ€lsorisker. Kravet pĂ„ varje individ att klara upprepade omstĂ€llningar gör att fler inte orkar hĂ€nga med utan slĂ„s ut, i vĂ€rsta fall redan i grundskolan.

ATTENTION REPRESENTERAR en grupp som Àr sÀrskilt utsatt för detta. Det leder i sin tur ofta till ofrivillig ensamhet. För barn handlar det om man har svÄrt att skaffa lekkamrater och sÀllan blir bjuden pÄ kalas. För vuxna att man gÄr miste om de stöd som det innebÀr att ha en familj, goda relationer pÄ jobbet och nÀra vÀnner att umgÄs med pÄ fritiden.

I DETTA NUMMER AV TIDNINGEN uppmĂ€rksammar vi den ofrivilliga ensamheten som den hĂ€lsorisk den Ă€r. Vi gör det i vetskap om att social isolering Ă€r hĂ€lsofarligt, jĂ€mförbart med att ha dĂ„liga levnadsvanor. Mest skadlig Ă€r den kroniska ensamheten dĂ€r nĂ„gon saknar vanligt umgĂ€nge. Ensamheten börjar dĂ„ lĂ€tt leva sitt eget liv, dĂ€r det kan behövas professionellt stöd för att bryta negativa tankemönster. Forskning pĂ„ omrĂ„det Ă€r entydig – att ha familj, vĂ€nner och sociala sammanhang Ă€r bra för vĂ„rt vĂ€lbefinnande. Det skapar ocksĂ„ en bra buffert mot stress och gör att vi lever lĂ€ngre.

VI VET ATT MÅNGA av vĂ„ra medlemmar kĂ€mpar med utmanande relationer och glĂ€ds Ă„t att sĂ„ mĂ„nga av vĂ„ra lokala föreningar skapar mötesplatser dĂ€r mĂ€nniskor med NPF kan trĂ€ffas, utbyta erfarenheter och kĂ€nna sig förstĂ„dda.

INNEHÅLL nr 2/2024

3 LEDARE

4 TEMA: ENSAMHET

Viktor lÀmnade det kriminella livet

8 Kulturtolk bygger bro till svenska samhÀllet

10 Ätstörningar, NPF & ensamhet i nĂ€ra vĂ€xelverkan

14 Hola folkhögskola hjÀlpte dem vidare i livet

18 Attentions digitala mötesplats för anhöriga

20 Joel illustrerar bort sin Ă„ngest

22 Boken Autistiskt manifest bidrar till ett paradigmskifte

24 PERSONPORTRÄTT: Mark Levengood berĂ€ttar om sin add

27 Attention och omvÀrlden

28 Attentions skolrapport 2024

29 ATTENTIONKOLL

30 Föreningskonferensen

ANN-KRISTIN SANDBERG, FÖRBUNDSORDFÖRANDE ATTENTION

Detta Àr vÄrt sista tryckta nummer av papperstidningen. VÄr tidning blir i fortsÀttningen digital, vilket innebÀr att vi kan uppdatera innehÄllet betydligt oftare samtidigt som vi spar pÄ miljön.

– Ensamhet kan drabba vem som helst och nĂ€r som helst, Ă€ven om det finns perioder i livet nĂ€r vi Ă€r mer sĂ„rbara Ă€n annars. Pratar vi öppet om ensamhet visar vi att det inte Ă€r nĂ„got man behöver skĂ€mmas för, sĂ€ger Martina Wolf-Arehult filosofie doktor, leg psykolog och psykoterapeut.

LĂ€s mer pĂ„ sid 10–13 ▶▶

EN MEDLEMSTIDNING OCH GES UT AV RIKSFÖRBUNDET ATTENTION

Riksförbundet Attention sprider kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsÀttningar (NPF), pÄverkar beslutsfattare och erbjuder gemenskap.

Bli medlem i Attention: www.attention.se/bli-medlem

Utgivare: Riksförbundet Attention

Ansvarig utgivare: Ann-Kristin Sandberg

Redaktör: Nina Norén

AD/Layout: Pernilla Förnes

Omslagsfoto: Johanna Aggestam

Ledarfoto: Susanne Kronholm

Korrektur: Karin Friberg

Tryck: Mixi Print

Kontakta redaktionen: nina.noren@attention.se

ÄR

VIKTOR lÀmnade KRIMINALITETEN

– Folk kunde ringa mig tvĂ„ pĂ„ natten och sĂ€ga ”bror, du behöver komma hit och hjĂ€lpa mig”. Om det inte var min vanliga mobil som plingade till sĂ„ var det min knappmobil som ringde. Jag har bytt telefon sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger för att jag har blivit arg och slagit sönder den. NĂ€r jag till slut blev hĂ€ktad sĂ„ var det sĂ„ skönt att komma ifrĂ„n den stressen, sĂ€ger Viktor Grewe.

Tex: Jimmy HĂ„kansson ● Foto: Nicklas Thegerström

Viktor Grewe promenerar

raskt genom KRIS lokaler pÄ

Drakenbergsgatan i Stockholm pÄ jakt efter ett ledigt rum för vÄrt facetimesamtal. Hans ansikte skumpar runt pÄ skÀrmen och i bakgrunden rasslar lysrör och kommunalvita vÀggar förbi.

Till slut finner han en plats, slÄr sig ner och lutar mobilen mot ett provisoriskt stöd.

Hölls tillbaka som barn

– Min uppvĂ€xt bestod av att ta mediciner och anpassa mig till det jag fick göra. Och det var inte mycket. Jag fick inte utöva de sporter jag ville eller Ă„ka de karuseller jag ville pĂ„ Gröna Lund för att det kunde trigga ett epilepsianfall, sĂ€ger han.

Viktor föddes med epilepsi och diagnostiserades tidigt med autism, add och inlĂ€rningssvĂ„righeter. Han visste inte vad ”sĂ€rskilda behov” betydde, men fick höra att det var nĂ„got han hade.

För en grabb med spring i benen innebar det att stÄ vid sidlinjen och se pÄ nÀr hans syskon fick göra allt de ville. Som nÀr lillebror gled ut pÄ isen för att spela hockey.

– Barn blir ofta besatta av grejer som de tĂ€nker pĂ„ hela tiden och inte kan slĂ€ppa. För mig var det ishockey. Jag fick prova pĂ„ sporter, men bara sporter som inte kunde riskera att trigga igĂ„ng ett anfall. Inte ishockey. Hur mycket jag Ă€n bad sĂ„ blev det nej.

NÀr Viktor var liten blev diagnoserna och epilepsin ett kÀnnbart hinder. NÀr lillebror övade slagskott i rinken försvann Viktor in pÄ sitt rum för att spela NHL pÄ Playstation.

– Det jag kĂ€nde för ishockey fick jag ta ut i tv-spelet, men det var aldrig samma sak. Jag tĂ€nker ibland pĂ„ vad som skulle ha hĂ€nt om jag fĂ„tt testa ishockey, kanske hade jag varit pĂ„ en annan plats idag.

Det Àr inte omöjligt att han har rÀtt. Idag spelar hans bror ishockey pÄ hög nivÄ, medan Viktors liv tog en annan vÀndning.

KĂ€nde sig ensam hela barndomen

För Viktor var barndomen prÀglad av ensamhetskÀnslor. Han upplevde att han inte blev tagen pÄ allvar pÄ grund av sina funktionsnedsÀttningar. NÀr slÀkt och vÀnner till familjen kom pÄ besök sÄ var det som om de inte lyssnade pÄ honom pÄ samma sÀtt som de lyssnade pÄ hans

syskon. Det satte spÄr som han kÀnner av Àn idag.

– Jag ville inte gĂ„ ut och vara med de andra barnen, för jag var rĂ€dd att de skulle tycka att jag var konstig. I stĂ€llet höll jag mig i mitt rum dĂ€r jag kunde leka med mina leksaker i flera timmar tills det var dags att gĂ„ och lĂ€gga sig.

Det finns ingen enkel förklaringsmodell till varför Viktor hamnade dÀr han hamnade. Flera faktorer spelade in. NPFdiagnoserna, sökandet efter ett sammanhang, hans mammas plötsliga cancerbesked och de Äterkommande problemen i skolan.

Skolan var svÄr

I lÄgstadiet placerades Viktor i en specialskola för barn med sÀrskilda behov. DÀr var klasserna smÄ, uppÄt tio elever. NÀr han började i högstadiet slussades han ut i en vanlig klass med 25 elever. OmstÀllningen blev stor för Viktor. Diagnoserna var inget som syntes utifrÄn, bara nÄgot han sjÀlv mÀrkte nÀr han försökte fÄ mattetalen att gÄ ihop eller följa med i lÀrarens lÄnga utlÀggningar.

– Skolan var tuff. Det var svĂ„rt att hĂ€nga med sĂ„ jag skolkade mycket och gick inte pĂ„ lektionerna.

Det var inte bara skolk, han hamnade Àven i brÄk. Efter ett sÀrskilt vÄldsamt slagsmÄl med en klasskamrat blev han 13 Är gammal kallad till polisen för förhör.

– NĂ€r jag Ă„kte till polisen var det sjĂ€lvklart för mig att erkĂ€nna. Jag hade inga kriminella attityder dĂ„, mer Ă€n att jag hamnade i slagsmĂ„l i skolan, sĂ€ger Viktor. Men de var stenhĂ„rda mot mig fast jag erkĂ€nde. DĂ„ kĂ€nde jag att det inte spelade nĂ„gon roll om jag talade sanning eller inte.

Starten pÄ den kriminella banan

Det var inte första gÄngen Viktor hamnade snett, men det var dÀr det tog fart pÄ allvar. HÀrifrÄn fanns det bara en riktning för honom. Han trÀffade nya vÀnner, slogs, stal och medicinerade sin Ängest med vÄld och cannabis. I den nya miljön fann han den uppskattning och gemenskap som han lÀnge letat efter.

– Jag mĂ€rkte att jag fick ryggdunkar nĂ€r jag slogs. Det var dĂ€r jag kĂ€nde att jag var i alla fall bra pĂ„ en sak hĂ€r i livet. Att slĂ„ss.

”Jag vĂ€grade acceptera att detta var allt livet hade att erbjuda, med all stress, Ă„ngest och hets om pengar”

Tillsammans med sina nya vĂ€nner drog han runt i MĂ€rsta centrum och planerade nĂ€sta ”bax”, rĂ„n eller inbrott. NĂ€r de inte utförde ett brott, sĂ„ smidde de planer för nĂ€sta.

I takt med att de blev Àldre blev brotten mer avancerade och vÄldet allt grövre. För Viktor Äterstod tvÄ alternativ: köra pÄ, eller hitta en vÀg ut.

VÀndpunkten kom pÄ anstalt

Avhoppet blev ganska lugnt

Det var inte förrĂ€n han hamnade pĂ„ Asptuna anstalt för grov misshandel som han tog tillfĂ€llet att fundera över framtiden. Även om han sĂ„g upp till sina medfĂ„ngar ville han inte Ă„terupprepa deras misstag och tillbringa livet pĂ„ anstalt.

– Jag vĂ€grade acceptera att detta var allt livet hade att erbjuda, med all stress, Ă„ngest och hets om pengar.

Viktor befann sig vid ett vÀgskÀl. Men vart skulle han vÀnda sig? Hans förtroende för polisen var fortfarande i botten sedan första mötet med ungdomspolisen, sÄ det var inte tal om att ansluta till deras avhopparprogram.

DÄ kom han att tÀnka pÄ ett av visitkorten till hjÀlporganisationerna han fick nÀr han muckat frÄn hÀktet.

NÀr han fick korten skrattade han avfÀrdande och slÀngde dem i soporna. Men det var ett kort som han lyckats lÀgga pÄ minnet. KRIS. Kriminellas revansch i samhÀllet.

– Jag tĂ€nkte att om inte detta funkar sĂ„ fĂ„r jag bara köra pĂ„. Det hĂ€r var mitt all-in-kort.

Men hur bryter man upp med sitt kriminella förflutna? Viktor hade tur. Hans klick hade gradvis luckrats upp. NĂ„gra hade flyttat till Stockholm, andra satt inne pĂ„ lĂ„ngtid och de som var kvar var mer intresserade av att röka pĂ„ Ă€n att planera nĂ€sta stöt eller söka hĂ€mnd pĂ„ avhoppare. – Mitt avhopp har varit ganska lugnt pĂ„ sĂ„ vis. Men Ă€ven om jag inte hade folk efter mig eller behövde vittnesskydd sĂ„ har det Ă€ndĂ„ varit en utmaning att komma ur det tankesĂ€tt som jag haft under alla dessa Ă„r.

I dag Àr Viktor anstÀlld pÄ KRIS dÀr han jobbar med allt frÄn coachning till administration och hjÀlper andra som hamnat snett. Han Àr ocksÄ aktuell med boken Avhopparen som handlar om hans uppvÀxt, kriminaliteten och hur han lÀmnade den vÀrlden bakom sig. Men att skriva en bok var ingen sjÀlvklarhet. Inte för nÄgon som lÀste sin första bok i hÀktet.

Han hörde av sig till tvÄ bokförlag efter att ha gÄtt miste om ett jobb pÄ grund av belastningsregistret. Han var frustrerad över situationen och sa att de, förlagen, borde skriva en bok om hur det verkligen Àr att hoppa av.

– Folk sĂ€ger att det bara Ă€r att hoppa av och att skaffa ett jobb. Men verkligheten ser inte ut sĂ„.

Han tÀnkte inte mer pÄ saken. Tills ett av förlagen svarade.

Lever ett vanligt svenssonliv

VÄrt facetimesamtal avbryts. Det Àr nÄgon som försöker nÄ Viktor. Som ett avlÀgset eko frÄn tiden dÄ han satt som djupast i kriminaliteten och mobilen gick i ett med samtal, sms och notifikationer frÄn kryptochattar dÀr det alltid var nÄgon som behövde uppbackning, hjÀlp med en stöt eller att gömma stöldgods.

Men Viktors mobil Ă€r inte lĂ€ngre en kĂ€lla till stress eller psykisk ohĂ€lsa –det Ă€r hans arbetsverktyg. Idag lever Viktor ett svenssonliv med en son och ett arbete. Men Ă€ven om han har kommit lĂ„ng vĂ€g med familj, nyslĂ€ppt bok och en sundare relation till sina diagnoser Ă€r han fortfarande tyngd av det förflutna. – Även om jag har sonat mina brott och betalat av skadestĂ„nd sĂ„ kĂ€nner jag mig inte fri. Först 2029 skrivs mina domar ut ur belastningsregistret och inte förrĂ€n dĂ„ Ă€r jag fri pĂ„ riktigt. ●

ADHD? NÀrstÄende, anhörig eller bara intresserad?

PĂ„ adhdivardagen.se hittar du information om diagnos och behandling, hjĂ€lpmedel som underlĂ€ttar samt berĂ€ttelser om hur det Ă€r att leva med ADHD. HĂ€r finns ocksĂ„ ett sĂ€rskilt avsnitt om flickor och kvinnor – om hur unga flickor till Ă€ldre kvinnor pĂ„verkas och vad det innebĂ€r i vardagen.

Strukturer och rutiner Àr extra viktigt för den som har ADHD. PÄ adhdivardagen.se hittar du hjÀlpmedel som stÀdscheman, inköpslistor och veckoplaneringar för bÄde barn och vuxna. Allt för att göra vardagen lite enklare!

Skanna koden för att komma till adhdivardagen.se

Kulturtolken Suado

BRYGGER BRO TILL

SVENSKA SAMHÄLLET

Suado har vigt de senaste sju Ären Ät att lotsa förÀldrar som av olika anledningar lÀmnat sina hemlÀnder för ett liv i Sverige. Hon arbetar som kulturtolk pÄ föreningen Tidigt förÀldrastöd i Göteborg och som sÄdan ska hon vara en brobryggare mellan den ursprungliga kulturen och det nya svenska samhÀllet.

Text: Cecilia Brusewitz ● Foto: Adobe stock

SjÀlv kommer Suado frÄn Somalia men har fött och uppfostrat sina fyra barn i Sverige. Hon vet det mesta om att bli förÀlder i ett land dÀr sprÄket Àr nytt och kulturen mycket annorlunda frÄn den man vÀxt upp i. Och hon vet hur det Àr att mÄ dÄligt utan att kunna beskriva vad det Àr som skaver.

– DĂ€r jag kommer ifrĂ„n sĂ„ finns det ett ord som beskriver allt som inte Ă€r normalt mĂ„ende och det Ă€r galen, sĂ€ger hon allvarligt och skakar pĂ„ huvudet.

Suado ger ett eftertÀnksamt intryck. Hon lyssnar nogsamt pÄ mina frÄgor och vÀnder blicken aningen inÄt för att leta i minnet. FörÀldrarna hon mött har varit sÄ mÄnga, nÀrmare 500 stycken. Och samtalen de haft i hennes förÀldragrupper har handlat om allt mellan himmel och jord. Hur man mÄr Àr nÄgot som man inte direkt pratar om men Suado har ögonen med sig. Hon har genom Ären sett nÀr nÄgot inte stÀmmer, nÀr en förÀlder inte orkar med sitt förÀldraskap för att sjÀlen mÄr dÄligt.

– DĂ„ tar jag kontakt. Jag frĂ„gar. Och mĂ„nga skjuter det ifrĂ„n sig och sĂ€ger att allt Ă€r bra fastĂ€n jag ser att det inte Ă€r det.

Rykten som skrÀmmer

Hon beskriver att det ofta finns en stark rÀdsla för att ens barn blir omhÀndertagna om man berÀttar att man inte mÄr bra.

– Det gĂ„r mĂ„nga dĂ„liga rykten. NĂ€r man flyttar hit sĂ„ tĂ€nker man gott om Sverige.

Att det Ă€r fredligt och ett tryggt land. Men nĂ€r man möter de som kom hit före en sjĂ€lv, sĂ„ fĂ„r man höra att man ska akta sig. Att man mĂ„ste vara försiktig nĂ€r man pratar, att de kan ta ens barn. Och du kan tĂ€nka dig, nĂ€r man stĂ„r dĂ€r med sitt lilla barn som man Ă€lskar mer Ă€n nĂ„got annat och sĂ„ fĂ„r man höra det


Jag och Suado enas om att man skulle bli skrÀckslagen och att det Àr fullt naturligt att man som förÀlder skulle tystna om sitt dÄliga mÄende.

– Det sprids klipp pĂ„ sociala medier dĂ€r barn tas frĂ„n sina förĂ€ldrar och barnet grĂ„ter och förĂ€ldrarna grĂ„ter och det ser vĂ„ldsamt ut med poliser och allt. Men det Ă€r ju taget ur sin kontext. Man fĂ„r inte veta vad som hĂ€nt innan.

MÄnga av hennes somaliska vÀnner har idag valt att flytta tillbaka till hemlandet av rÀdsla för Sveriges socialtjÀnst. Det gör Suado frustrerad. SÀrskilt eftersom hon vet att de förÀldrar som till slut sökt och tagit emot hjÀlp mÄr sÄ mycket bÀttre idag. I Somalia ser hon fÄ chanser till gott liv om man mÄr dÄligt sjÀlv eller har barn som gör det.

Egen erfarenhet

Suado beskriver hur hon sjÀlv upplevde starka stress- och oroskÀnslor nÀr hon fick sina nu vuxna barn.

– Det slĂ€ppte efter tre mĂ„nader ungefĂ€r men sĂ„ har jag fĂ„tt med alla mina barn. Jag har varit konstant rĂ€dd att nĂ„got ska hĂ€nda

med dem och höll full koll nĂ€r de kröp och började gĂ„. I min hjĂ€rna fanns bara katastrofer. Men jag vĂ„gade inte söka hjĂ€lp för mina kĂ€nslor och rĂ€dslor. Hon försökte prata med sina vĂ€nner. FrĂ„gade dem vad hon skulle göra men fick alltid höra samma sak: ”Prata inte, de tar dina barn.”

– Jag trĂ€ffade mĂ„nga mammor som hade samma problem men vi kunde inte trösta varandra. Jag insĂ„g att de inte kunde hjĂ€lpa mig. Jag mĂ„ste hjĂ€lpa mig sjĂ€lv.

BerÀttar om sig sjÀlv

Vad sÀger hon dÄ till förÀldrar som hon möter och som verkar behöva uppmÀrksammas?

– NĂ€r jag ser mammor som inte mĂ„r bra, som har svĂ„rt hemma med mannen eller barnen eller som Ă€r i en depression sĂ„ vet jag vad som mĂ„ste hĂ€nda för att hon ska vĂ„ga berĂ€tta: jag mĂ„ste berĂ€tta om mig sjĂ€lv.

Genom att beskriva hur hon sjÀlv haft det vÄgar vissa mammor öppna upp medan andra vÀljer att prata om sina problem i tredje person. Som om det handlade om en vÀn till dem. Men det genomskÄdar Suado.

– DĂ„ sĂ€ger jag: ”Jag hör vad du sĂ€ger men du pratar faktiskt om dig sjĂ€lv.” Om du inte Ă€r Ă€rlig mot mig sĂ„ ljuger du ocksĂ„ för dig sjĂ€lv. Att inte prata och lĂ„tsas som att allt Ă€r bra Ă€r som att stĂ€da alla synliga ytor hemma men strunta i det som ligger

>>> HÀr kan du lÀsa mer: tidigtforaldrastod.se

under mattorna. Det blir aldrig riktigt rent. Jag sÀger alltid till mammorna hÀr att de mÄste prata för att bli friska.

Tar gruppen till hjÀlp

NĂ€r en mamma kommit till Suado med tankar och kĂ€nslor som Ă€r svĂ„ra att hantera sĂ„ brukar Suado lyfta det i gruppen med de andra förĂ€ldrarna. Hon sĂ€ger inte vilken förĂ€lder det gĂ€ller men ”lĂ€gger problemet pĂ„ bordet” sĂ„ att alla fĂ„r komma med idĂ©er om hur man kan komma till rĂ€tta med problemet.

– Kvinnan det gĂ€ller sitter ju med kring bordet och fĂ„r höra de andras tankar. Hon kĂ€nner sig mindre ensam och kan fĂ„ nya tankar av de andra förĂ€ldrarna.

Psykiatri och NPF

Efter sju Är i Tidigt FörÀldrastöd ser Suado stora förÀndringar hos mammorna som hon möter. De pratar och de vÄgar ta för sig av samhÀllet. De jobbar och studerar och om de fÄr problem vÄgar de berÀtta. Men det Àr fortfarande inte sjÀlvklart att prata om psykiatriska tillstÄnd som depression och Ängest eller diagnoser som adhd

och autism. FörĂ€ldrar som har barn dĂ€r man kan misstĂ€nka NPF viftar ofta bort eventuell problematik och sĂ€ger att barnet har mycket energi eller Ă€r lite extra busigt. Det Ă€r vĂ€ldigt laddat att ha ett barn som det Ă€r ”fel” pĂ„.

– Det finns en status i att ha ett bra, ordnat liv med perfekta barn. Man kan in i det sista blunda för om ens barn har exempelvis adhd eller autism för skammen Ă€r sĂ„ stor.

– Ansvaret för barnets beteende landar pĂ„ mig som förĂ€lder. Det Ă€r jag som har gjort nĂ„gonting för att barnet beter sig som det gör.

Minska stressen

För att inte avskrÀcka i onödan pratar Suado och hennes kollegor om stress istÀllet för depression. Hur man kan minska sin stress genom att sova ordentligt, ha ett stÀdschema sÄ att man har rimliga krav pÄ sig sjÀlv och att man Àter ordentligt och tar sina vitaminer. Och om hon mÀrker att nÄgon mamma eller pappa isolerar sig lockar hon till Tidigt FörÀldrastöds lokaler för trÀffar med de andra förÀldrarna. Och

hon uppmuntrar till vĂ„rd- eller socialtjĂ€nstkontakt om behoven Ă€r stora och dĂ„ kan hon Ă€ven följa med. Det Ă€r tydligt att hon Ă€r delaktig i det mesta kring ”hennes” förĂ€ldrar.

– Jag Ă€r ocksĂ„ doula och jag jobbar i skolan. Jag Ă€r överallt, utbrister hon och skrattar.

– Innan jag började arbeta hĂ€r sĂ„ var jag inte engagerad i nĂ„gonting. Jag kunde inte sprĂ„ket och jag kunde inte nĂ„gonting. Jag var ganska rĂ€dd av mig och nĂ€r jag fick mina barn sĂ„ hade jag ingen vid min sida, förutom min man. Den chans som jag inte fick vill jag ge till andra kvinnor. Visst kan jag vara trött ibland men nĂ€r jag ser vad jag kan ge till nĂ„gon annan och vad det kan betyda sĂ„ Ă€r det bara
wow.

PĂ„ grund av Suados arbete pĂ„ Tidigt FörĂ€ldrastöd och de kĂ€nsliga arbetsuppgifter hon har har hon valt att vara anonym i intervjun. Suado heter egentligen nĂ„gonting annat. ●

Suado vill vara anonym och personerna pÄ bilden har ingenting med artikeln att göra.

ÄTSTÖRNINGAR, NPF OCH ENSAMHET

i nÀra vÀxelverkan med varandra

Neuropsykiatriska diagnoser och Àtstörningar Àr komplexa och ibland

sammanflÀtade tillstÄnd. För dem som kÀmpar med bÄda Àr ensamhet en ofta förbisedd men viktig faktor som kan försvÄra situationen.

Text: Johanna Aggestam ● Illustration: Pernilla Förnes

Ofelia, 20 Är, har lÀnge kÀmpat med sin Àtstörning. Trots att hon sedan en tid tillbaka mÄr bÀttre Àn pÄ lÀnge, Àr de svÄra Ären med Äterkommande inlÀggningar och kamp med mat stÀndigt nÀrvarande. Redan som sjuÄring började Ofelias tankar kring mat och kropp att ta form, och i tonÄren eskalerade de. Ofelia Àr ocksÄ diagnostiserad med add, och har bland annat svÄrt med impulskontroll.

– FĂ„r jag nĂ„gra tankar sĂ„ gör jag det pĂ„ en gĂ„ng, speciellt nĂ€r jag fĂ„r Ă„ngest, berĂ€ttar hon.

Ofelia upplever att hennes impulsivitet lÀtt leder henne in i en ond cirkel.

– Det kan vara svĂ„rt att följa en behandling pĂ„ grund av min impulsivitet, och jag kan inte fĂ„ adhd-medicin som dĂ€mpar den och hjĂ€lper mig att följa behandlingen nĂ€r jag vĂ€ger för lite, sĂ€ger hon och tillĂ€gger

att det Àr för att adhd-medicin pÄverkar aptiten.

Ätstörningen har lett till ensamhet

Ofelia har ofta isolerat sig till följd av sin Àtstörning, samtidigt som Àtstörningen har gjort henne ensam, berÀttar hon. Under lÄnga perioder har hon varit inlagd, vilket har gjort att kontakten med vÀnner och familj utanför sjukhusmiljön har försÀmrats, och i vissa fall helt ebbat ut.

– VĂ€rlden utanför har fortsatt, men för mig har det stĂ„tt stilla, sĂ€ger hon. KĂ€nslan av utanförskap har förstĂ€rkts nĂ€r hon vĂ€l har blivit utskriven.

– DĂ„ handlar mycket om mat och det gör det svĂ„rt att trĂ€ffa folk, för man kan inte ses om det innebĂ€r att man ska Ă€ta tillsammans. Det dĂ€r leder till stor ensamhet, sĂ€ger hon.

Isoleringen har inte bara pÄverkat

Ofelias sociala liv, utan har ocksÄ förvÀrrat hennes Àtstörningsproblematik, upplever hon.

– NĂ€r man blir utskriven och inte har nĂ„got att Ă„tergĂ„ till tar man lĂ€tt till sin Ă€tstörning som ett sĂ€tt att döva kĂ€nslorna.

Ensamhet försÀmrar den psykiska hÀlsan Martina Wolf-Arehult Àr filosofie doktor, leg psykolog och psykoterapeut och samordnare för uppbyggnad av nationell högspecialiserad vÄrd vid svÄrbehandlade Àtstörningar och sjÀlvskadebeteenden i Region Stockholm. Hon har genom sin forskning, sin kliniska erfarenhet och sin bok Ut ur ensamheten (Natur & Kultur, 2023) belyst ensamhetens inverkan pÄ psykisk hÀlsa.

– Ensamhet kan drabba vem som helst och nĂ€r som helst, Ă€ven om det finns perioder i livet nĂ€r vi Ă€r mer sĂ„rbara Ă€n

annars. Pratar vi öppet om ensamhet visar vi att det inte Àr nÄgot man behöver skÀmmas för, sÀger hon.

MÀnniskor som fastnar i lÄngvarig ofrivillig ensamhet uppvisar en stark försÀmring av mÄendet över tid. Man rör sig mindre, Àter sÀmre och har en ökad risk för att konsumera mer alkohol om man Àr ensam och isolerad.

– Det Ă€r sĂ€kert mĂ„nga som kan dras in i en Ă€tstörning pĂ„ det sĂ€ttet, som ett sĂ€tt att hantera jobbiga kĂ€nslor av ensamhet. Och om det inte finns nĂ„gon runt omkring som reagerar eller visar omtanke blir det ocksĂ„ svĂ„rare att bryta osunda vanor, sĂ€ger Martina Wolf-Arehult.

SvÄrt att veta vad som Àr vad Forskning visar att ensamhet Àr dubbelbottnad, Ä ena sidan kan den vara en konsekvens av psykisk ohÀlsa.

fÄ mer kraft och skapa bÀttre förutsÀttningar för att hantera sjÀlva Àtstörningen pÄ ett effektivare sÀtt.

Det finns en mÀngd olika faktorer som kan öka risken för ensamhet, som att byta stad eller separera eller drabbas av psykisk ohÀlsa. Att ha en neuropsykiatrisk diagnos kan ocksÄ innebÀra en ökad sÄrbarhet. MÄnga med till exempel autism eller adhd upplever ett utanförskap eller ofrivillig ensamhet.

– Ensamheten kan triggas av att inte bli förstĂ„dd och accepterad som man Ă€r, och av insikten om att man kanske har andra behov eller önskemĂ„l Ă€n andra – och att samhĂ€llet tyvĂ€rr fortfarande kan förstĂ€rka kĂ€nslan av att det Ă€r nĂ„got fel med att fungera pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€n mĂ„nga andra, sĂ€ger Martina Wolf-Arehult.

Ätstörningar och NPF

Samtidigt Àr NPF ocksÄ associerat med högre risk för att utveckla Àtstörningar. En amerikansk studie har visat att tonÄrsflickor med adhd har 3,5 gÄnger högre risk att utveckla en Àtstörning jÀmfört med kontrollgruppen, och forskning visar att mer Àn 50 procent av barn med autism har nÄgon typ av problematiskt konsistens.

– Det Ă€r inte heller ovanligt att ett starkt behov av struktur, kontroll och förutsĂ€gbarhet förstĂ€rker Ă€tstörningen, samtidigt som Ă€tstörningen ytterligare triggar ensamhet nĂ€r det blir allt svĂ„rare att delta i sociala aktiviteter och prioritera relationer, sĂ€ger Martina Wolf-Arehult.

Ensamhet borde kartlÀggas mer

Hon tycker att psykiatrisk vÄrd ofta saknar fokus pÄ socialt stöd och isoleringens pÄverkan, trots att forskning visar pÄ ensamhetens negativa konsekvenser.

– Ensamhet Ă€r ingen diagnos, det Ă€r ingenting som vi i psykiatrin med sjĂ€lvklarhet undersöker och kartlĂ€gger. Det Ă€r egentligen problematiskt, eftersom vi ser att det har en sĂ„ tydlig pĂ„verkan pĂ„ psykisk hĂ€lsa kan ju det verkligen stĂ„ i vĂ€gen för att nĂ„gon ska kunna ta till sig till exempel en behandling för Ă€tstörning. Strategin ”en sak i taget” Ă€r inte alltid sĂ„ effektiv nĂ€r en person har problem inom flera omrĂ„den.

Martina Wolf-Arehult ser samtidigt att ensamhet Àr en frÄga som fÄr allt större uppmÀrksamhet, bÄde inom vÄrden och pÄ det politiska planet. Hon önskar att social aktivitet skulle kunna ordineras pÄ samma

Ofelia mÄr bÀttre idag. Hon bor i egen lÀgenhet, gÄr pÄ öppenvÄrdsbehandling, har bÀttre kontakt med sin familj och deltar i en ungdomsgrupp i kyrkan. I juni tar hon studenten, efter att ha gÄtt om tvÄ Är i gymnasiet. Hon har tagit viktiga steg mot tillfrisknande, de viktigaste tycker hon Àr att hon trÀffade sin bÀsta vÀn och till slut hittade sammanhang med mÀnniskor som inte Àr kopplade till Àtstörning eller psykisk ohÀlsa.

– Det betyder jĂ€ttemycket att man har saker att göra och har andra att prata med, sĂ„ att man inte bara sitter sjĂ€lv med alla tankar, sĂ€ger hon.

Ofelia betonar att det sociala stödet inte behöver komma frÄn mÀnniskor som kÀnner till hennes Àtstörning. Det viktiga för henne Àr att inte bli definierad av sin sjukdom.

– Jag vill bara ha det normala, att man inte ser mig som en Ă€tstörning. Jag Ă€r ju inte min Ă€tstörning, sĂ€ger hon och betonar vikten av att mĂ€nniskor Ă€ndĂ„ Ă€r medvetna om att undvika kommentarer om kropp och mat.

– Men det tycker jag att ingen ska göra, oavsett om nĂ„gon har en Ă€tstörning eller inte. ●

MARTINA WOLF-AREHULT:

Generella tips

Var proaktiv

NÀr det finns triggers i ditt liv som ökar din sÄrbarhet för att fastna i ensamhet, skaffa dig kunskap om ensamhet och börja anvÀnda dig av strategier för att minska ensamheten innan den blivit lÄngvarig. Om du exempelvis blivit arbetslös, ta reda pÄ om det finns en mötesplats eller en grupp dÀr du kan söka stöd.

Anpassa dina strategier till den typ av ensamhet du lider av:

‱ Lider du av social isolering och social ensamhet (brist pĂ„ relationer) behöver du öka dina sociala aktiviteter och anvĂ€nda dig av olika strategier för att dessa aktiviteter ska kunna ge dig en positiv erfarenhet.

‱ Lider du av kĂ€nslomĂ€ssig ensamhet (dina relationer Ă€r inte djupa och nĂ€ra nog) dĂ„ behöver du snarare arbeta med att sjĂ€lv öppna upp och bli mer personlig, visa kĂ€nslor och sĂ„rbarheter, och försöka öka djupet och intimiteten i dina relationer.

‱ Lider du av existentiell ensamhet (du kĂ€nner inte att du Ă€r en del av vĂ€rlden du lever i) behöver du öka aktiviteter som skapar mening. Det kan handla om att gĂ„ ut i naturen och fokusera pĂ„ upplevelsen eller att arbeta som volontĂ€r för att kĂ€nna att det du gör Ă€r bĂ„de meningsfullt och betydelsefullt för vĂ€rlden du lever i.

Skapa din nÀrhetskompass

Rita upp en nĂ€rhetstermometer med skala 1–10 dĂ€r du beskriver vad ”mycket svalt” (1) Ă€r, och vad ”mycket varmt/stark nĂ€rhet” (10) Ă€r, och stegen dĂ€remellan. LĂ„t din personliga nĂ€rhetstermometer bli till ”en kompass” som hjĂ€lper dig att orientera dig i det sociala samspelet. Du kan dĂ„ reflektera över hur sval eller varm en relation Ă€r och om du kan öka vĂ€rmen och nĂ€rheten.

Arbeta med dina sociala signaler:

‱ Fundera pĂ„ vilka av dina sociala signaler som signalerar att du vill ha kontakt, dina pro-sociala signaler, och hur du kan öka dessa.

‱ Fundera pĂ„ vilka av dina sociala signaler som fĂ„r andra att backa och distansera sig, och hur du kan minska dessa om du vill öka nĂ€rheten till andra.

tips pÄ specifika strategier för att minska ensamhet

Aktivera ditt trygghetssystem

Genom att slappna av fÄr du lÀttare att visa pro-sociala signaler. Det kan du göra genom att exempelvis djupandas, krama dig sjÀlv eller lugnt stryka handen över din arm, smÄle med stÀngd mun, höja ögonbrynen, anvÀnda stora och avslappnade gester eller förestÀlla dig en rogivande inre bild.

Öka andelen sociala aktiviteter med aktiverat trygghetssystem och pro-sociala signaler

VÀlj aktiviteter dÀr du kan förvÀnta dig en positiv reaktion frÄn dig sjÀlv och andra, som:

‱ HjĂ€lp andra eller ta emot hjĂ€lp

‱ Sök ett samarbete

‱ Delta i gemensamma ritualer (fira nĂ„got eller visa respekt för nĂ„got tillsammans)

‱ Sök upp grupper som sannolikt vĂ€lkomnar dig, som vid volontĂ€rarbete

‱ Delta i positiva och lekfulla aktiviteter

‱ Delta i hĂ€lsofrĂ€mjande aktiviteter i grupp

‱ Vid utmanande dagar, som jul eller semestertider, planera i förvĂ€g och skapa en meningsfull tid

Minska misstÀnksamhet

Arbeta med att minska misstÀnksamhet som kan triggas av ensamhet genom att kolla om det finns bevis för att nÄgon vill dig illa. Finns inte det, agera tvÀrtemot genom att söka kontakt, visa vÀnlighet och vara öppen och personlig.

Visa mer öppenhet

‱ Öka nĂ€rhet i relationer genom mer öppenhet. UtgĂ„ frĂ„n nĂ€rhetstermometern och försök matcha den nivĂ„ som din samtalspartner befinner sig pĂ„, visa sedan större öppenhet och ta ett steg upp i termometern för att öka nĂ€rheten.

‱ Visa öppenhet för feedback frĂ„n andra (Ă€ven kritisk sĂ„dan). Lyssna med nyfikenhet och öppenhet med aktiverat trygghetssystem, gör ett eget stĂ€llningstagande och om feedbacken verkar rimlig – testa det som föreslĂ„s.

De hittade en meningsfull PÅ HOLA FOLKHÖGSKOLA

Att Anton och Kata i somras gick pĂ„ ”Summercamp spelutveckling” pĂ„ Hola Folkhögskola visade sig bli ett lyckokast. Nu i höst tar de nĂ€sta steg och pĂ„börjar en tvĂ„Ă„rig yrkesutbildning inom spelutveckling. Förutom att de kanske hittat sin yrkesbana framĂ„t, sĂ„ har de ocksĂ„ hittat nĂ„got de alltid saknat – nĂ€mligen en social samhörighet.

Bruna, gula och röda höstlöv dansar i vinden framför Hola folkhögskolas stora vita huvudbyggnad. ÅngermanĂ€lven forsar strax nedanför och fredagslugnet sĂ€nker sig över det lilla samhĂ€llet i Norrlands inland.

Kata Malmberg, 19 Ă„r, och Anton BrĂ€nnström, 22 Ă„r, Ă€r trötta efter skolveckan. Nu Ă€r det helg och Kata Ă€r pĂ„ vĂ€g hem till Kramfors, medan Anton reser till Örnsköldsvik. Snart vĂ€ntar en mer intensiv period pĂ„ skolan, nĂ„got de redan fĂ„tt en försmak av under den sommarkurs i spelutveckling som ledde dem till den tvĂ„Ă„riga yrkesutbildningen i indiespelutveckling, dĂ€r de nu gĂ„r sitt första Ă„r. Sommarkursen, Summercamp spelutveckling pĂ„ Hola folkhögskola, riktar sig till unga vuxna som varken arbetar eller studerar under sommaren och erbjuder en kondenserad introduktion till det första Ă„ret av utbildningen i spelutveckling. Samtliga deltagare har valt att fortsĂ€tta studera eller söka sig till annan sysselsĂ€ttning.

BĂ„de Kata och Anton fick tips av sina

förÀldrar om att söka sommarkursen, dÄ de inte visste vad de skulle göra under sommaren.

– Jag gick pĂ„ universitet och kĂ€nde mig isolerad. Min mamma föreslog att detta kanske skulle vara ett bra sĂ€tt att fĂ„ kontakt med andra ocksĂ„, berĂ€ttar Anton.

Problematisk skolgÄng bakom sig

Kata Malmbergs skolgÄng var svÄr, hen saknade vÀnner, blev utsatt för mobbning och kÀmpade med att hÀnga med i skolarbetet. Till slut blev situationen ohÄllbar, och Kata klarade inte lÀngre av att gÄ till skolan.

– Det kunde gĂ„ dagar utan att jag pratade med nĂ„gon alls, jag satt bara sjĂ€lv och försökte distrahera mig. Ingen annan verkade ha samma problem, och ingen lĂ€rare ville eller kunde hjĂ€lpa mig. Jag kĂ€nde mig vĂ€ldigt isolerad, berĂ€ttar Kata.

NÀr Kata började gymnasiet, dÀr förutsÀttningarna var annorlunda jÀmfört med grundskolan, kvarstod ÀndÄ kÀnslan av utanförskap.

Text & foto: Johanna Aggestam ●

vÀg framÄt i livet

Det Àr skönt att man har en struktur mellan nio och tre. Man har skola, man fikar och Àter lunch tillsammans.

– Det Ă€r fortfarande sĂ„ att jag kan vakna pĂ„ morgonen och ha panik och inte kan komma ivĂ€g. Det blir bara sĂ„, jag vet inte riktigt varför, sĂ€ger hen.

Anton BrÀnnström blev ocksÄ mobbad, men inte av sina klasskamrater. Han hade vÀnner och stöttande lÀrare, men utanför skoltid saknade han ett socialt liv, nÄgot han ibland upplevde som jobbigt. NÀr pandemin bröt ut under gymnasiet och distansundervisning blev det nya normala, blev Anton helt isolerad. NÀr han senare började lÀsa pÄ universitetet luckrades tillvaron allt mer upp, med stora klasser och fÄ förelÀsningar. BÄde studierna och det sociala livet blev svÄrt.

– PĂ„ universitetet förvĂ€ntas du bygga din egen tillvaro. Du har en tvĂ„timmarslektion och efter det ser du inte till nĂ„gon annan i klassen. Har du lunch nĂ„gon gĂ„ng lĂ€r du Ă€ta sjĂ€lv. Och jag Ă€r ingen festperson heller, sĂ„ jag brukar aldrig riktigt veta vad som hĂ€nder runt omkring mig.

Motivationen sjönk och Anton halkade efter i kurs efter kurs.

– Efter ett tag hade jag ett sĂ„ specialiserat schema att jag inte hade nĂ„gon att gĂ„ med alls, berĂ€ttar han.

Samtidigt som Anton försökte fĂ„ ihop sina studier, hade Kata inga framtidsplaner alls. – Jag kunde inte förestĂ€lla mig att jag skulle göra nĂ„got över huvud taget. Jag ville bara lĂ€gga mig nĂ„gonstans och förmultna, berĂ€ttar hen.

Sommarkursen blev ett stort framsteg NÀr bÄde Anton och Kata blev antagna till utbildningen pÄ Hola folkhögskola vÀcktes blandade kÀnslor hos dem.

För Anton, som redan hade lĂ€st pĂ„ tvĂ„ olika universitet efter gymnasiet, var miljöombytet inget större steg. Dessutom kom han nĂ€rmare sin familj i Örnsköldsvik, vilket kĂ€ndes som en fördel. Han tĂ€nkte att han inte hade nĂ„got att förlora pĂ„ att försöka.

För Kata dÀremot, var situationen annorlunda. Kata var rÀdd, det var första gÄngen hen bodde hemifrÄn.

– Jag tĂ€nkte att det skulle bli precis som det hade varit i grundskolan, att alla skulle hata mig av nĂ„gon anledning, berĂ€ttar hen.

Till en början var Kata osÀker pÄ om hen skulle klara att genomföra hela sommarkursens Ätta veckor. Men de intensiva dagarna fyllda med aktiviteter gjorde att rÀdslan gradvis avtog.

– Plötsligt insĂ„g jag att jag lĂ€ngtade tillbaka efter de lediga helgerna. Jag ville vara med och jobba tillsammans med andra. Jag tror att det frĂ€mst handlar om att alla hĂ€r Ă€r sĂ„ vĂ€lkomnande. De förstĂ„r att vi har olika erfarenheter och förmĂ„gor, och att det bĂ€sta sĂ€ttet inte Ă€r att tvinga oss sjĂ€lva att göra allt vi inte kan, utan att försöka göra det bĂ€sta av situationen, sĂ€ger Kata.

Nya vÀnskaper gör stor skillnad

För bÄde Kata och Anton har vÀnskapsrelationerna pÄ folkhögskolan varit en avgörande faktor för att trivas och vilja stanna kvar. Alla deltagare pÄ kursen bor pÄ skolans internat, vilket skapar en naturlig gemenskap.

– I matsalen kan man gĂ„ och sĂ€tta sig med andra. Man fĂ„r vara med, de pratar med en, man kan prata om vad som helst. Det Ă€r jĂ€ttetrevligt, sĂ€ger Anton och pĂ„pekar att han inte Ă€r sĂ„ bra pĂ„ att komma ihĂ„g namn och Kata skrattar igenkĂ€nnande.

Anton berÀttar att han vanligtvis inte har sÄ mycket energi för socialt umgÀnge efter skolan, men att skillnaden nu jÀmför med innan Àr att han kan vÀlja att umgÄs nÀr han kÀnner för det.

– Det Ă€r skönt att man har en struktur mellan nio och tre. Man har skola, man fikar och Ă€ter lunch tillsammans.

I internatchatten skickas det förfrÄgningar om promenader eller umgÀnge efter skolan.

– Det finns alltid nĂ„gon att hĂ€nga med. Annars Ă€r det ofta nĂ„gra i köket, och dĂ„ tar jag inte med mig middagen till rummet. Ibland sitter man dĂ€r bara för att det Ă€r trevligt att sitta runt folk, Ă€ven om man inte alltid pratar, sĂ€ger han.

BÄde Kata och Anton tror att de kommer att fullfölja utbildningen. Den första tiden har frÀmst handlat om gruppaktiviteter och att lÀra sig grunderna i spelutveckling. De har skapat brÀdspelskoncept och prototyper, och ska snart börja med programmering. Drömmen för dem bÄda Àr att fÄ en anstÀllning pÄ en mindre spelstudio, dÀr de kan arbeta i en liten grupp. Vilken spelgenre det blir spelar mindre roll.

Hur hade det blivit?

– Jag hade vĂ€l försökt fĂ„ ihop min utbildning, som gick utför. Jag hade kanske fĂ„tt in mina saker, men jag vet inte.

Kata hade suttit hemma, det Àr hen sÀker pÄ. Hen ser inte riktigt hur utanförskapet hade kunnat brytas om det inte vore för den nya miljön, dÀr olikheter accepteras.

– HĂ€r fĂ„r jag till och med glömma bort tiden ibland. LĂ€raren sĂ€ger bara: Kom, du missar lite men sitt hĂ€r, var hĂ€r med oss. Det Ă€r sĂ„ skönt. ●

Ny

bok ger röst Ät unga med problematisk skolfrÄnvaro

I Sverige finns tusentals barn med problematisk skolfrÄnvaro. I boken Tusen tomma skolbÀnkar fÄr vi via de unga sjÀlva höra om orsakerna till frÄnvaron och vad de behöver för att komma tillbaka. Boken Àr skriven som ett stöd för alla inom skola, vÄrd och familj.

Finns att köpa via ïŹ‚ertalet bokhandlare

ATTENTIONS DIGITALA MÖTESPLATS FÖR ANHÖRIGA

Hej Teres!

BerÀtta gÀrna lite om vem som gömmer sig bakom anvÀndarnamnet teres0300_18662 pÄ Attentions Discord-kanal. Jag Àr 51 Är, studerar just nu till socialpedagog och bor med min man och vÄra barn i Knivsta. Vi Àr en stor, aktiv familj som bestÄr av sju barn, mellan 9 och 19 Är, som alla har adhd/add. SÄ det har varit en intensiv resa pÄ mÄnga plan men det Àr barnen som lÀr oss mest skulle jag vilja pÄstÄ. Att lyssna nÀr de beskriver sina mÄenden har gjort att vi hittat lösningar som passar varje barn i vÄr familj. Sedan Àr vÄr Àldste son Joel en fin förebild för sina syskon. Syskonen tycker ofta att han Àr bÀst att prata med nÀr de Àr i en period och inte orkar ta sig till skolan eller hamnar i konflikter med allt och alla. Han vet hur de kÀnner sig och det Àr en fördel att Äldersskillnaden inte Àr sÄ stor.

Hur har du upplevt ditt anhörigskap?

Att leva som familjens koordinator Àr oerhört jobbigt och stressande. I mitt fall har det ocksÄ pÄgÄtt under sÄ lÄng tid. Man kan ju inte ta semester eller bli

sjukskriven frÄn sin familj. Det har varit vÀldigt Ängestladdat och gjort ont nÀr barnen inte har mÄtt bra och varit hemma frÄn skolan i perioder och ingenting hÀnder frÄn skolans sida. Det Àr sÄ tufft och ÄterhÀmtningen Àr minimal. Man vill ju bara att allt ska fungera och att mitt barn ska fÄ mÄ bra.

Hur kom du i kontakt med Attention?

Jag har följt Attention pÄ Instagram under flera Är och sökt info nÀr jag behövt veta nÄgot om NPF eller velat lÀsa artiklar om andra förÀldrar i samma situation. SÄ ett medlemskap var det bÀsta jag kunde kosta pÄ mig.

Hur ser ditt engagemang ut pÄ Attentions Discord-kanal?

Jag Àr vÀldigt stolt över att fÄ vara en av EldsjÀlarna pÄ Attentions Discord. Jag brukar svara pÄ en del frÄgor speciellt kring skolfrÄnvaro. Trycka gilla pÄ inlÀgg jag lÀser. Det Àr vÀldigt fint hur mÄnga finner stöd i varandra i olika forum. Jag upplever att min vÀrld via Attentions Discord blir större. Jag ser att jag inte Àr ensam i perioder som Àr mer krÀvande. För övrigt sÄ upplever jag inte att det funnits sÄ mycket för anhöriga.

PÄ Attentions digitala mötesplats via Discord kan du diskutera det som Àr viktigt för dig tillsammans med andra NPF-anhöriga. Du kan ocksÄ delta i olika grupper och delta i öppna trÀffar. En förutsÀttning för att det hÀr ska fungera Àr vÄra ideellt engagerade eldsjÀlar. Vi trÀffade tvÄ av dem, Teres och Janne, för att höra lite mer om hur mötesplatserna fungerar.

Varför tror du att grupperna pÄ Discord kan vara ett bra anhörigstöd?

Det finns inte sĂ„ mycket stöd att fĂ„ om man tĂ€nker att det varit en tuff dag och nĂ€r kvĂ€llen kommer sĂ„ Ă€r det skönt att fĂ„ ventilera av sig med nĂ„gon som Ă€r i samma situation. Just det erbjuder discorden, kanalen Ă€r tillgĂ€nglig dygnet runt. Man kan skriva av sig eller stĂ€lla frĂ„gor. Enkelheten för dessa förĂ€ldrar Ă€r A och O nĂ€r man har mycket omkring sig. Är det nĂ„gra Ă€mnen som du ser berör anhöriga mer?

Det Àr ju lite Äldersstyrt men mycket handlar om remisser till utredningar och förhoppningen att de ska bli accepterade. SvÄrigheter att fÄ anpassningar i skolan. Det har startat upp en grupp för anhöriga till partners med diagnos, ett forum som mÄnga har anslutit till. Tror att det finns vÀldigt lite stöd för denna mÄlgrupp i samhÀllet.

Är det nĂ„got mer du vill berĂ€tta om Discordkanalerna som Ă€r bra att veta om man vill bli aktiv pĂ„ plattformen?

Jag tĂ€nker att sjĂ€lva ordet ”Discord” kan avskrĂ€cka en del men jag Ă€r absolut inget dataproffs. Om jag kan hĂ€nga pĂ„ Discord sĂ„ kan alla det. SĂ„ gĂ„ in och surfa runt i forumen och bekanta dig. ●

Hej Janne Grundelius

vice ordförande i Attention Dalarna och administratör för pappa-gruppen pÄ Discorden

Varför behövs det en sÀrskild Discord-grupp för pappor?

Jag tror det kan vara bra att finna stöd i samt utbyta erfarenheter ur ett pappaperspektiv. Jag tror att det Ă€r sĂ„, att mammor alltid varit bĂ€ttre pĂ„ att ”nĂ€tverka” och stötta varandra, och att det inte finns sĂ„ mĂ„nga forum i dagslĂ€get för pappor. SĂ„ kan vi bygga ett nĂ€tverk för pappor dĂ€r vi kan utbyta erfarenheter och finna stöd i varandra i vĂ„r pappa-roll sĂ„ ser jag det som enbart positivt, och kĂ€nner en stor ödmjukhet i att fĂ„ förtroendet som eldsjĂ€l i kanalen.

Har du sjÀlv kÀnt behov av en sÄdan plattform i ditt förÀldraskap? I sÄ fall varför?

NÀr det började krÄngla för sonen för nu 23 Är sedan upplevde inte nÄgon av oss förÀldrar att det fanns nÄgot stöd för oss i förÀldrarollen. Det var mer av krav pÄ oss att vi skulle vara tuffare mot honom och se till sÄ han kom till skolan. Det var först

nÀr han totalkraschade fyra Är senare vid 11 Ärs Älder, nÀr vi via rekommendation frÄn BUP kom i kontakt med Attention Dalarna och började förstÄ vad NPF handlade om. Ganska snart dÀrefter började vi engagera oss i Attention lokalt, vilket ledde till att jag startade en samtalsgrupp för pappor, och min fru Kerstin startade motsvarande för mammor. Men det hÀr var ju innan alla sociala medier och andra digitala verktyg, sÄ det var inte lika lÀtt att hÄlla i gÄng det och efter nÄgot Är rann det ut i sanden i brist pÄ deltagare.

Hur kommer ditt arbete se ut i gruppen?

Min roll Àr att hÄlla koll sÄ det inte spÄrar ur eller tar oönskade vÀndningar. Men som det ser ut hittills, Àr det inget att oroa sig för. Papporna som varit med hittills Àr beundransvÀrda i sin klarsynthet och jag upplever att de verkligen har ordning pÄ sina inre kompasser och vill vara de bÀsta papporna.

Hur verkar intresset för pappa-gruppen vara hittills?

Det ”puttrar pĂ„â€ kanske inte lika mĂ„nga inlĂ€gg som i en del av de andra

”Vi pappor förvĂ€ntas kanske att vara starka och inte prata sĂ„ mycket kĂ€nslor”

kanalerna, men jag hoppas och tror att fler Ă€n de som skriver besöker kanalen och att de med tiden kommer med egna inlĂ€gg. En medverkande faktor kan ju vara att vi killar/mĂ€n i mĂ„nga fall genom uppfostran, kompisjargong med mera tror att vi förvĂ€ntas vara starka och inte prata sĂ„ mycket kĂ€nslor, men sett till de fina inlĂ€gg som varit hittills har jag goda förhoppningar att vi ska bli ett forum dĂ€r vi kan vara öppna med varandra och tillsammans bygga en varm och trygg gemenskap som vĂ€rldens bĂ€sta NPFpappor! ●

”Daglig stress och sprĂ€ngande huvudvĂ€rk”

Efter lĂ„nga perioder av frĂ„nvaro valde Joel att studera sjĂ€lv utanför klassrummet i slutet av nian. Han ville spara sin energi till hockeyn, intresset för illustration, familjen och livet bortom skolan. ”Hade jag umgĂ„tts med andra hade all min energi slukats och jag hade behövt lĂ€gga mig halv fyra”, sĂ€ger

Joel 19 Ă„r. Ett halvĂ„r före studenten lĂ€mnade han all skolstress, fokuserade pĂ„ Ă„terhĂ€mtning och satsar nu all sin energi inom hockeyn – som ledare, huvudtrĂ€nare för tvĂ„ lag och som spelare.

Att fÄ vara ifred i skolan var förutsÀttningen för att Joel Björner skulle kunna fokusera pÄ studierna i högstadiet, men han kÀnde sig aldrig ensam. Hemma fanns sex syskon och i hockeyn hade han ett rikt socialt liv:

– För mig var det klaustrofobiskt att vara i klassrummet med eleverna samlade pĂ„ en liten yta. Jag har alltid trivts bĂ€st sjĂ€lv, fick bra hjĂ€lp och gillade mĂ„nga lĂ€rare. Efter skolan har jag alltid velat vara ensam en stund. Jag Ă€r ledare för hockeylag, trĂ€nar sjĂ€lv och hjĂ€lper mina smĂ„syskon. Skolan var inte en plats dĂ€r jag behövde sociala kontakter.

”I hockeyn försvann all stress” Skoltiden har prĂ€glats av lĂ„nga perioder av frĂ„nvaro sedan mellanstadiet. NĂ€r han blickar tillbaka kan han beskriva nĂ„gra faktorer som bidrog till hans skolĂ„ngest: – MĂ„nga lĂ€rare Ă€r otydliga och lektionerna saknar struktur. NĂ€r en elev inte förstĂ„r upplever jag att lĂ€rare inte orkar ta sig tid att förklara, Ă€ven fast det Ă€r deras skyldighet. I mitt fall har Ă€ven hockeyn haft betydelse. En skoldag för mig innebar att jag inte orkade nĂ„got mer Ă€n att sova. TrĂ€ningen Ă€r fortfarande det viktigaste och roligaste i mitt liv. Men allt som

fyllde livet med mening skulle jag behöva vÀlja bort. I hockeyn försvann all stress och Ängest, men skolan sa till mamma att jag skulle plocka bort sporten. Om jag inte kunde vara i skolan skulle jag inte spela hockey, sa de.

Stressen inför skolan började i sexan, i sjuan ökade frÄnvaron och skolan gav honom hemuppgifter:

– Jag minns hur jag och mamma satt lĂ„nga nĂ€tter med engelskan. Om jag lĂ€mnade in godkĂ€nda uppgifter sa lĂ€rare att jag skulle fĂ„ godkĂ€nt i vissa Ă€mnen, men trots att alla uppgifter godkĂ€ndes fick jag inget betyg i engelska till exempel. Skolan tyckte inte att jag hade gjort tillrĂ€ckligt.

Alla betyg pÄ en termin Joel var hemma nÀstan hela Ättan, men gjorde ett sista försök i nian. Under hösten tog orken slut nÀr mörkret kom, dÀrefter blev det en svacka omkring jul. PÄ en vÄrtermin lyckades han ÀndÄ fÄ tillrÀckligt mÄnga godkÀnda betyg för att komma in pÄ gymnasiet:

– Det var inte en lĂ€tt vĂ€g. Strategin var att inte vara social med klasskompisarna, jag satt utanför klassrummet och jobbade för mig sjĂ€lv. Hade jag umgĂ„tts med andra hade all min energi slukats och jag hade

behövt lÀgga mig halv fyra. Att enbart genomföra uppgift efter uppgift var enda vÀgen för mig, men det funkar inte för alla. Fortfarande behövde jag vara hemma nÄgra dagar i veckan, jag gick inte heldagar nÀr jag vÀl var dÀr. SÄ höll det pÄ hela sista terminen.

Han har ritat sedan sexÄrsÄldern och kom in pÄ gymnasiet som gav utlopp för hans kreativitet:

– Förutom hockeyn har design och illustration alltid varit ett stort intresse. Under tidiga skolĂ„ren lyssnade jag bĂ€ttre och fick bĂ€ttre fokus om jag ritade samtidigt för att orka ta mig igenom lektionerna. Första Ă„ret i gymnasiet studerade jag serieteckning och illustration, sen bytte jag till estetik och media.

Ett halvÄrs ÄterhÀmtning

Hösten i trean pĂ„ gymnasiet valde han att lĂ€mna skolan, trots att studenten nĂ€rmade sig: – Jag fick betyg i de flesta Ă€mnen under mina tvĂ„ gymnasieĂ„r. Jag pluggade svenska och engelska pĂ„ sommarskola, men höstterminen sista Ă„ret var det daglig stress och sprĂ€ngande huvudvĂ€rk. Under den perioden drabbades jag Ă€ven av kristallsjuka, en yrsel som orsakas av att smĂ„ kalkkristaller i innerörat har lossnat

Text: Caroline Jonsson ● Foto: privat

som gjorde mig helt snurrig. Beslutet att hoppa av var svÄrt, men jag hade hockeyn och kÀnde att jag kommer hitta en annan vÀg. Jag kunde inte fortsÀtta gÄ upp varje dag för att upprepa allt med den stÀndiga stressen, huvudvÀrken och yrseln.

Efter en tids ÄterhÀmtning har den skolrelaterade stressen börjat försvinna:

– TĂ€nket i skolan Ă€r detsamma som det alltid har varit. Det Ă€r annorlunda för vuxna som drabbas av stress, de sjukskrivs och fĂ„r en lĂ„ngsam Ă„tergĂ„ng till arbetet. Skolstressen satt kvar i kroppen ett halvĂ„r efter jag hoppade av. Det var tiden som behövdes för att jag skulle kĂ€nna igen mig sjĂ€lv. Jag minns paniken av att tiden bara gick: Oj, nu har jag suttit hĂ€r en timme och inte gjort nĂ„gonting. Nu tĂ€nker jag att saker fĂ„r ta den tid det tar. Skolan pressar och förvĂ€ntar sig att barn som mĂ„r som jag gjorde ska Ă„tervĂ€nda heldagar efter en mĂ„nads frĂ„nvaro, men det tar tid innan stressen dĂ€mpar sig.

FörstÄende hockeytrÀnare

Nu har han fÄtt orken tillbaka och kan lÀgga all sin energi inom hockeyn dÀr han Àr ledare i en hockeyskola för yngre barn och huvudtrÀnare för tvÄ flicklag i Äldrarna tio till fjorton:

– Som ledare har jag nytta av mina erfarenheter och lĂ€r mig stĂ€ndigt att hantera olika individer med olika behov. NĂ€r en spelare kĂ€nner att allt blir fel, brukar jag berĂ€tta om liknande situationer jag upplevt. Jag har add och vet att det finns mĂ„nga barn inom hockeyn med olika diagnoser. Ofta kan de relatera till det jag sĂ€ger och jag fĂ„r ett leende tillbaka. MĂ„nga idrottsledare och lĂ€rare saknar förstĂ„else för olika behov. Även viljan att förstĂ„ saknas hos mĂ„nga. Det kĂ€nns som att jag har lĂ€rt mig mer som ledare och trĂ€nare Ă€n vad en lĂ€rare gör under sin utbildning.

Han betonar vikten av att som vuxen skapa trygghet och en relation i stĂ€llet för att fokusera pĂ„ att lösa ett problem, och drar paralleller till skolans vĂ€rld: – Ofta bestĂ„r stress och skolĂ„ngest av massa smĂ„ bitar som pusslas ihop. Man kanske inte kan sĂ€tta ord pĂ„ hela pusslet, men man kan förknippa kĂ€nslan till nĂ€r nĂ„gonting hĂ€nder – Ă€ven om man inte kan förklara varför kĂ€nslan uppstĂ„r. Visst finns hjĂ€lp och stöd frĂ„n andra, men jag tror att man mĂ„ste hitta sĂ€tt att stötta sig sjĂ€lv.

Även om det Ă€r hur jobbigt som helst. Barn öppnar inte heller upp sig direkt för vuxna. Jag avskydde allt nytt som barn. Skulle jag ha tvingats prata med en okĂ€nd vuxen som frĂ„gat mig ”varför gĂ„r du inte till skolan?”, hade jag aldrig satt min fot i det rummet igen.

Framtidsspaning

NÀr Joel fick frÄgan om han ville illustrera bilder till boken Bland kÀnslotroll och tankemonster, dÀr författaren Linda Backman anvÀnt orden i titeln för att beskriva vad ÄngestkÀnslorna gör med oss och vad vi kan göra med dem, vÀxte illustrationerna fram naturligt:

– Det var inte svĂ„rt att fĂ„ ner bilderna pĂ„ papper med all Ă„ngest jag sjĂ€lv upplevt med skolan. Alla dessa elever med olika personligheter och Ă„ngest, add eller andra kĂ€nslor och bokstĂ€ver ryms i ett klassrum.

Det var enkelt att illustrera kĂ€nslan jag fick av texten. Nu gĂ„r det bra inom hockeyn, jag fortsĂ€tter satsa. Om det inte skulle funka, kanske jag satsar inom design och illustration. Jag har aldrig brytt mig om hur mĂ„nga poĂ€ng som krĂ€vs för att ta mig vidare inom studier. Allt löser sig. ●

Joel har illustrerat bilder till boken Bland kÀnslotroll och tankemonster.

Boken Autistiskt manifest:

MALLEN VI PRESSAS IN I gör oss sjuka

Hanna Bertilsdotter Rosqvist och Serena Hasselblad Àr

redaktörer för boken Autistiskt manifest – en samling berĂ€ttelser om det autistiska varandet. Om hur det autistiska kan ses som en egen kultur med ett eget sprĂ„k.

Med boken vill avsÀndarna i nÀtverket Autspace medverka till paradigmskifte gÀllande synen pÄ autism och autistiska individer.

Text: Caroline Jonsson ● Foto: Karolina Olofsson, privat

Autspace Àr en del av autism- och neurodiversitetsrörelsen och stÄr bakom boken Autistiskt manifest.

Redaktör Hanna Bertilsdotter Rosqvist Àr autismforskare och lÀrare pÄ socionomprogrammet pÄ Södertörns högskola. Redaktör Serena Hasselblad har en bakgrund som civilingenjör och teknologie doktor, Autspace verksamhetsledare och hon hÄller utbildningar och föredrag inom autismomrÄdet:

– Autspace bildades i samband med att vi skrev boken Autism inifrĂ„n – speglingar av ett autistiskt vi. Samtal pĂ„börjades dĂ€r vi autister byggde kunskap tillsammans genom reflektion. Vi Ă€r en tankesmedja, en rörelse och ett nĂ€tverk som Ă€r intresserade av att utveckla kunskap om autism. Vi har olika bakgrund, kĂ€rnan i verksamheten Ă€r mötet i vĂ„ra personliga

erfarenheter som vi tillsammans försöker att sÀtta ord pÄ.

PÄskynda förÀndring

Med boken vill skribenterna pĂ„skynda förĂ€ndrings- och förbĂ€ttringsarbetet för autister. De arbetar bland annat som lĂ€rare, socialpedagog, författare, matematiker och forskare och vill sĂ€ga det som behöver sĂ€gas. ”Vi vill utvecklas som de vi Ă€r och inte lĂ€ngre pressas in i en mall som inte fungerar för oss, som gör oss sjuka. En mĂ€nsklig rĂ€ttighet.” Genom att gĂ„ samman och skapa rörelser som Autspace vill de pĂ„verka samhĂ€llsdebatten och fĂ„ bort förestĂ€llningar om autism som förhindrar möjligheten till ett bra liv: – SĂ„ mycket kĂ€ndes fel. Det har varit viktigt för oss att Ă€nnu mer tydligt berĂ€tta om oss sjĂ€lva inifrĂ„n. Hur ser ett autistiskt

liv och tÀnkande ut i dess renaste form?

Det har vi försökt att besvara och beskriva pÄ olika sÀtt i bokens texter. Vi vill sjÀlva se saker klarare, fÄ ihop bilden Ànnu mer samtidigt som vi vill kommunicera det med omgivningen. Vi vill visa oss och uppnÄ förÀndring, berÀttar Serena.

BegrÀnsande berÀttelser

Hanna menar att autister ofta beskrivs genom neurotypikers utifrĂ„nperspektiv: ”VĂ„rt sĂ€tt att vara och vĂ„r egenart definieras som ett problem. NĂ€r en medicinsk diagnos stĂ€lls vidmakthĂ„ller den de stereotyper som begrĂ€nsar oss.”

– Vi autister Ă€r prĂ€glade av dessa problemberĂ€ttelser som berĂ€ttar hur och vem man Ă€r. Det har krĂ€vts ett stort arbete av oss i boken att frigöra oss och börja berĂ€tta andra berĂ€ttelser. Andra har beskrivit oss utifrĂ„n, definierat oss och har haft tankar och idĂ©er om oss. Det Ă€r lĂ€tt att pĂ„verkas av dessa berĂ€ttelser, det Ă€r de som har definierat autism. NĂ€r vi slĂ€pper utifrĂ„nperspektivet, börjar vi berĂ€tta nĂ„gonting annat. NĂ„gonting autentiskt.

I boken nÀmns internationella autismkonferenser dÀr autister inte kÀnt sig inkluderade pÄ arenor som dominerats av neurotypiska forskare:

– Skiftet sker nu, det innebĂ€r att neurotypiska professionellas och autismforskares makt utmanas nĂ€r autisterna börjar sĂ€ga att deras metoder inte fungerar eller att deras forskning inte stĂ€mmer. Neurotypiska professionella och forskare

börjar inse att de behöver ta till sig inifrÄnperspektivet. Vi autister orkar inte höra dessa berÀttelser som vi inte kÀnner igen oss i eller blir hjÀlpta av, sÀger Hanna.

Betydelsen av ett autistiskt rum

I boken lyfts vikten av ett autistiskt rum som ger möjlighet att ”komma hem”, kĂ€nna sig sedd och uppskattad. För mĂ„nga autister Ă€r detta nĂ„got ovanligt, konstaterar de:

– I ett sammanhang med neurotypiker kommer jag alltid att kĂ€nna mig lite off, nĂ„got skaver. Plötsligt befinner jag mig i ett rum med andra autister och det autistiska Ă€r normen, det Ă€r kraftfullt. Även om vi inte har exakt samma erfarenheter kan vi ofta förstĂ„ varandra. Det Ă€r vĂ€ldigt speciellt nĂ€r man tror att man var den enda. Vi upptĂ€cker en autistisk normalitet tillsammans, berĂ€ttar Hanna. Genom samtal i ett autistiskt rum har författarna i boken utvecklat nya begrepp. Parallellvarande Ă€r ett exempel –ett varande tillsammans som inte krĂ€ver verbal kommunikation som ibland snarare stör varandras inre flöde och fokus och kan betraktas som pĂ„trĂ€ngande.

Parallellprat

Parallellprat innebÀr en respons pÄ nÄgons berÀttelse, en delning om en liknande upplevelse som man sjÀlv har upplevt, ett uttryck för en autistisk spegling:

– Vi lĂ€gger oss inte i den andre

personens prat, vi interagerar inte med den andra personens upplevelse av sig sjÀlv. I lyssnandet vÀcks tankar och kÀnslor, kanske vill vi berÀtta nÄgonting som Àr viktigt för en sjÀlv, för nÄgon annan eller viktigt för rummet. Lyssnandet och tystnaden Àr viktig, den innebÀr kontakt med sig sjÀlv och sin omgivning i det pratlösa.

Tystnaden har inte betydelsen som den har i ett neurotypiskt rum, fortsÀtter Hanna:

– DĂ€r handlar det oftast om att man ska inta en viss roll och interagera socialt i relation till en hierarki. Tystnaden blir ofta ett maktmedel som betyder att jag egentligen menar nĂ„got. I ett autistiskt rum innebĂ€r tystnaden bara att jag sitter och processar det jag hört.

– I ett neurotypiskt rum bör man alltid sĂ€ga nĂ„got för att finnas, konstaterar Serena.

Upplevelser och sprÄk

Hanna har sĂ€rskilt intresserat sig för neurodivergenta kroppar – inte vad den Ă€r, hur den borde vara eller varför den Ă€r som den Ă€r. Hon fokuserar pĂ„ kroppens upplevelse och vill skapa ord för det som kĂ€nns tillsammans med andra neurodivergenta och dĂ€refter leva med och inte mot kroppen:

– Diagnoskriterier baseras pĂ„ synliga beteenden som Ă€r uttryck för avvikelser mot det neurotypiska. Det mĂ€rks i samspel med neurotypiker om jag inte anvĂ€nder en förvĂ€ntad ansiktsmimik eller rytm i en

social interaktion. Men det sÀger inte mycket om hur jag upplever situationen och hur det kÀnns i kroppen. Vi autister har andra sÀtt att processa intryck Àn neurotypiker. Vi hamnar lÀtt i att vi blir överlastade av intryck (overload).

Ett bra liv

De beskriver hur gruppens arbete med att formulera livets glÀdje och lust var överraskande svÄrt:

– Det blev en insikt för oss nĂ€r vi skulle skriva om det roliga, om njutning och om det vi gillar. Det var utmanande att inte bara fokusera pĂ„ hur man överlever utan reflektera över vad vi tycker Ă€r hĂ€rligt. VĂ„ra intensiva intressen eller vĂ„ra sensoriska njutningar Ă€r jĂ€tteviktiga, ingenting som ska stĂ€ngas av. Sammanhangets betydelse för ett gott liv kan inte underskattas, betonar redaktörerna:

– Att vara ensam autist i neurotypiska vĂ€rldar Ă€r jĂ€ttetufft. Även om man bara har tillgĂ„ng till en Facebook-grupp, sĂ„ Ă€r det jĂ€ttebra. Jag tror att det Ă€r farligt att vara den enda av sin sort. Det mĂ„ste ocksĂ„ vĂ„rd och stödgivarna förstĂ„, att det inte bara handlar om att autister behöver trĂ€na pĂ„ ditt och datt, utan de mĂ„ste fĂ„ tillgĂ„ng till sin flock, sĂ€ger Hanna.

– Ett bra liv handlar om att hitta sammanhang med andra autister och hitta sina energinivĂ„er. Att förstĂ„ hur man sjĂ€lv fungerar, söka kontakt med sig sjĂ€lv och ta det pĂ„ allvar, avslutar Serena. ●

Ödsla inte en dag till av ditt liv

Mark Levengood berĂ€ttar om sin add, intuitiv gemenskap och jakten pĂ„ endorfinerna. Om hur livet förĂ€ndrades med acceptans, kunskap och medicinering. Han hoppas att ökad kunskap ska fĂ„ allt fler att söka hjĂ€lp vid misstanke om egen diagnos: ”Ödsla inte en dag till av ditt liv. Du kommer att se bĂ„de pĂ„ dig sjĂ€lv och pĂ„ ditt liv med vĂ€ldigt mycket mer vĂ€rme och förstĂ„else. Och du kommer att tĂ€nka att det var inte sĂ„ illa kĂ€mpat med de förutsĂ€ttningarna.”

Text:

Caroline Jonsson ● Foto: Leonard Gren

Mark Levengood Ă€r bland annat kĂ€nd som programledare, författare och krönikör och har blivit utsedd som svenskarnas drömgranne tvĂ„ Ă„r i rad. Under vĂ„ren har han turnerat i landet med sin förestĂ€llning En trevlig kvĂ€ll med Mark Levengood: – Som mest har jag haft sex förestĂ€llningar i veckan som varvades med inspelningar av nya tv-program. Jag har alltid vetat att det finns en koppling mellan min kreativitet och depressionerna genom livet, men jag har inte fattat kopplingen. NĂ„gonting med mitt psyke gör att jag kan skapa, men priset har varit att jag ibland gĂ„tt in i vĂ€ggen. NĂ€r jag fick min add-diagnos föll allt pĂ„ plats.

Evigt förbÀttringsprojekt

Han berĂ€ttar hur det har varit nĂ„gonting med hela livet, dagarna som bundits fast i varandra, de Ă„terkommande depressionerna och hur han aldrig zoomat ut. – Jag har haft mycket knĂ€ppa saker för mig, men tĂ€nkt att jag bara Ă€r sĂ„dan. Det eviga förbĂ€ttringsprojektet, hur jag Ă€n försökte att skĂ€rpa mig sĂ„ blev ingenting

bÀttre. Jag blev bara tröttare. I samband med utredningen tÀnkte jag att om jag har add sÄ har jag ju kÀmpat mot ganska orÀttvisa odds.

I samtal med psykiatern fick Levengood veta att hans depressioner följde mönstret för obehandlad adhd, vilket förklarade hans depressioner som Äterkom med jÀmna intervaller:

– Adhd var ett begrepp jag visste om men som jag inte kĂ€nde igen mig i. Add –adhd utan hyperaktivitet, hade jag aldrig hört talas om innan min bror berĂ€ttade att han skulle utredas.

VĂ€lsignelsen

Mot slutet av utredningen blev hans önskan allt starkare att han skulle fÄ samma diagnos och förklaring som hans bror. Han kÀnde ju igen sig i allt som brodern beskrev:

– Jag förstod inte hur jag skulle orka börja om med samma styrka igen för att hitta svar. Förklaringen som diagnosen innebar kom som en vĂ€lsignelse. Det absurda var att det dröjde 56 Ă„r innan jag förstod att det inte var nĂ„got

grundlÀggande fel pÄ mig. Jag hade ingen dÄlig karaktÀr.

Efter diagnos och medicinering blev vardagen annorlunda.

– Jag förstĂ„r kopplingen till att jag fĂ„tt ha sĂ„ roligt och upplevt alla Ă€ventyr. Sen tycker jag diagnosen rĂ€ddade mig i sista stund. Fortfarande kan jag kĂ€nna mig helt slut i perioder, men depressionerna har uteblivit sedan jag började medicinera. All prokrastinering, allt jag sköt upp pĂ„ framtiden blev bĂ€ttre. Plötsligt fick jag kraft att fokusera och tĂ€nka fĂ€rdigt. Tidigare tĂ€nkte jag ofta: Om jag bara skulle orka fortsĂ€tta tĂ€nka klart – dĂ„ skulle jag komma fram till nĂ„gonting bra. Men orken tog slut.

SkolÄren och första depressionen

Sexton Är gammal drabbades han av den första depressionen:

– DĂ„ visste jag inte vad det var för nĂ„gonting, jag tĂ€nkte bara att livsglĂ€djen försvann. Andra gĂ„ngen visste jag att det Ă€r en sjukdom som jag behövde vĂ€nta ut i tre till fyra mĂ„nader. Att det en dag skulle gĂ„ över. Aldrig nĂ„gonsin sökte jag hjĂ€lp för depressionerna, jag var inte intresserad

av lÀkemedel och kunde inte förstÄ hur vÄrden skulle kunna hjÀlpa mig.

SkolĂ„ren handlade mycket om att överleva, berĂ€ttar han. ”Du som Ă€r sĂ„ trevlig, kan du inte bara försöka skĂ€rpa dig?”, fick han höra av lĂ€rarna.

– Jag försökte hantera tyska, oregelbundna verb, geografi och ryska floderna som mĂ€rkligt nog börjar dansa runt med tyska verb i huvudet. Jag gick till skolan och undrade hur jag skulle skĂ€rpa mig. ”Slapp karaktĂ€r” Ă„terkom som beskrivande uttryck om mig, det har nog prĂ€glat min sjĂ€lvbild. Sen bidrog ju mammas alkoholism till att det inte funkade hemma heller. LĂ„ngt senare nĂ€r jag uppnĂ„dde allt större framgĂ„ng sa folk att jag Ă€r begĂ„vad, men jag tĂ€nkte: nej men tack. Först som 50-Ă„ring kunde jag tĂ€nka att jag nog Ă€r ganska intelligent.

Jakten pÄ endorfinerna

Under tv-inspelningar berÀttar han om den Äterkommande tröttheten förr, hur han kunde somna stÄende i ett klÀdförrÄd. För att jaga endorfiner har han vandrat och trÀnat extremt mycket:

– Utan trĂ€ning blir kroppen sjukt rastlös. Jag springer Marathon och har haft mina stollevandringar nĂ€r jag var deprimerad. PĂ„ ett vis gjorde jag allt rĂ€tt pĂ„ intuition och behandlade mina depressioner med motion. NĂ€r jag kom i kontakt med endorfinerna mĂ„dde jag ju bĂ€ttre, Ă€ven om det var tillfĂ€lligt. Sen kunde jag ta bussen hem frĂ„n Gustavsberg tre mil bort. Det kunde rĂ€cka med att mĂ„ lite bĂ€ttre en stund för att kĂ€nna ett visst hopp.

Tidigt i livet insĂ„g han att det finns saker han Ă€r helt ”hopplös” pĂ„. Pappersarbete har han skjutit upp och glömt bort – Ă€ven deklarationen med obegripliga rutor:

– NĂ€r det började gĂ„ bra i arbetslivet fattade jag att jag behövde nĂ„gon som kan stĂ€rka mig pĂ„ mina svaga punkter. I över tjugo Ă„r har jag haft samma person som tar ansvar för bokningar, pappersjobb och kontakter. I början haltade vĂ„r dans, nĂ€r hon förmedlade alla Ă€renden samtidigt. Jag blev övervĂ€ldigad och undvikande. Det finns ingen ursĂ€kt för att undvika samtal frĂ„n sin bokare, men

Det absurda var att det dröjde 56 Är innan jag förstod att det inte var nÄgot grundlÀggande fel pÄ mig. Jag hade ingen dÄlig karaktÀr.

sedan lÀnge dansar vi i takt. Hon ger mig tre Àrenden Ät gÄngen. Hennes tÄlamod Àr beundransvÀrt.

”Intuitiv gemenskap”

Han fungerar inte med ”lĂ„nga bĂ„gar” – att ta sig an mĂ„nga uppgifter för att nĂ„ ett mĂ„l, beskriver han:

– Mina böcker Ă€r tunna och tar all evig tid att skriva. Förr nĂ€r min förlĂ€ggare frĂ„gade om boken var klar till jul, svarade jag ja men började aldrig skriva. Nu har vi ett upplĂ€gg dĂ€r jag lĂ€mnar in tvĂ„ kapitel varje vecka. Det fungerar bĂ€ttre, boken vĂ€xer fram utan större anstrĂ€ngning kĂ€nns det som.

I senaste boken VĂ€nskap skriver han om lojalitet och uppriktighet. Om vĂ€nner frĂ„n barndomen, om ovĂ€ntade vĂ€nskaper och om vĂ€nner han har funnit pĂ„ senare tid. Utan mina vĂ€nner hade livet varit sĂ„ fattigt, ja mer Ă€n sĂ„ – jag tror ett mĂ€nniskoliv Ă€r sĂ„ gott som omöjligt utan vĂ€nskapsband, skriver han:

– Jag har alltid varit mĂ„n om mina

vÀnner, min bransch kryllar av adhd dÀr mÀnniskorna omkring mig Àr kreativa och kicksökande. Bland mina nÀra vÀnner stÄr bokstÀverna som spön i backen. SÄ har det varit genom hela livet. Vi söker oss till varandra i nÄgon slags intuitiv gemenskap. Ingen orkar gÄ omkring och vara den konstigaste, man gÄr runt med folk som Àr Ànnu konstigare omkring en.

Acceptans och kunskap

I arbetet Àr han fokuserad och han förbereder sig alltid mentalt inför krÀvande arbetsdagar:

– Jag kan hantera Ă„tta kameror i direktsĂ€ndning och det rĂ„der en militant disciplin i min hjĂ€rna. I arbetet har jag förmĂ„gan att fĂ„ saker gjorda, förutsatt att jag fĂ„r göra mina egna val. Jag upplever aldrig att nĂ„gon piskar pĂ„ mig. Privat kan jag kĂ€mpa med Ă€ndlösa projekt, som att stĂ€da nĂ„got förrĂ„d. Hur jag Ă€n stĂ€dar sĂ„ blir allt vĂ€rre, jag bygger system och till sist ser allt ut som skit. Jag somnar i kaffet och kan ha svĂ„rt att komma ur sĂ€ngen i vetskap om att jag ska hitta tvĂ„ rena strumpor.

Diagnosen öppnade dörren till kunskap, medicinsk behandling och framför allt acceptans:

– En dĂ„lig dag Ă€r jag bĂ€ttre pĂ„ att inte skuldbelĂ€gga mig sjĂ€lv för att ingenting blev gjort. NĂ€sta dag blir oftast bĂ€ttre, tĂ€nker jag. SvĂ„ra dagar var tidigare förknippade med stĂ€ndiga sjĂ€lvanklagelser. Acceptans för mig sjĂ€lv Ă€r det som skapat störst förĂ€ndring efter diagnos.

FörlÄtelse och sjÀlvmedicinering

I tv-programmet StjĂ€rnorna pĂ„ slottet beskriver han sin mamma som glittrande, fantastisk, ostrukturerad, jobbig och oerhört rolig. Sent i livet reflekterade hon över sitt alkoholmissbruk, om kĂ€nslan hon haft av att vilja fly bort frĂ„n nĂ„gonting som hon aldrig kunde sĂ€tta ord pĂ„. In i det sista hade hon svĂ„rt att förlĂ„ta sig sjĂ€lv: – Att mamma dog och aldrig fick förklaringen som en diagnos ger Ă€r en liten tagg i hjĂ€rtat. Mamma var nykter sina sista tjugo Ă„r och rĂ€tt nöjd med sitt liv men sa: ”Jag har svĂ„rt att förlĂ„ta att jag drack upp er i barndomen”. Jag vet att hon skulle ha förlĂ„tit sig sjĂ€lv om hon visste. För mig Ă€r

det sjÀlvklart att hon hade samma diagnos som jag och min bror, att hon anvÀnde alkohol som sjÀlvmedicinering i allt kaos. Diagnosen gav mig ökad förstÄelse för mamma, det Àr underbart att det finns ett lyckligt slut pÄ en sÄdan trasslig historia. Hon kanske vet det nu, det kanske Àr en god vÀrld.

Synlighet skapar förÀndring

Mark Levengood var tillsammans med Jonas Gardell lÀnge de enda offentliga homosexuella i Sverige:

– Den stora explosionen gĂ€llande acceptans för hbtqi-personers rĂ€ttigheter vĂ€xte fram nĂ€r vi blev synliga. Att vara homosexuell var inte lĂ€ngre ett fenomen som bara fanns i Stockholm, utan grannens Britta blev ihop med Gunilla i grannbyn. Jag tror att om folk pĂ„ allvar ser hur gott lille Kalle i trappan intill mĂ„r av att fĂ„ hjĂ€lp och ser vilken otroligt begĂ„vad mĂ€nniska det blev av honom, sĂ„ kommer vi att uppnĂ„ samma acceptans nĂ€r det gĂ€ller diagnoser.

Fortfarande rÄder fördomar, konstaterar han utifrÄn egen erfarenhet:

– Genom att bli synliga kommer folk att fatta att det inte handlar om nĂ„gon trend eller om mĂ€nniskor med nĂ„gon form av karaktĂ€rsfel – fördomar som gör mig fruktansvĂ€rt irriterad. Vi Ă€r jĂ€tteviktiga – vi som tĂ€nker annorlunda och gör pĂ„ andra sĂ€tt. Vi som Ă€r annorlunda hopskruvade. MĂ„tte vi nu efter all kunskap och forskning förhindra att barn fĂ„r den typ av uppvĂ€xt som jag fick, dĂ€r förĂ€ldrar sjĂ€lvmedicinerar utan kunskap och förklaringar till varför vissa saker blir svĂ„ra.

Ödsla inte tid

Mark Levengood Ă€r pappa till tvĂ„ barn och kommer frĂ„n en uppvĂ€xt dĂ€r han idag förstĂ„r att diagnoserna följts Ă„t i generationer. Hans mamma fick aldrig svaret pĂ„ varför hennes liv blev sĂ„ trassligt. Han hoppas att ökad kunskap ska fĂ„ allt fler att söka hjĂ€lp vid misstanke om egen diagnos – Ă€ven mĂ€nnen och papporna som mer sĂ€llan söker hjĂ€lp och stöd för sitt mĂ„ende i tid: – Ödsla inte en dag till av ditt liv. Du kommer att se bĂ„de pĂ„ dig sjĂ€lv och pĂ„ ditt liv med vĂ€ldigt mycket mer vĂ€rme och förstĂ„else. Och du kommer att tĂ€nka att det var inte sĂ„ illa kĂ€mpat med de förutsĂ€ttningarna. Men framför allt hjĂ€lper du ocksĂ„ ditt barn genom att gĂ„ med genom det Ă€ventyret. ●

HĂ„llbart arbetsliv

för personer med NPF

14–15 NOVEMBER Ă€r vi pĂ„ MĂ€nskliga rĂ€ttighets-dagarna i SkellefteĂ„ med temat ”RĂ€ttigheter i omstĂ€llningens tid”. Vi anordnar ett seminarium den 14 november om ett hĂ„llbart arbetsliv för personer med NPF. Tillsammans med fackförbundet Vision och antidiskrimineringsbyrĂ„n Malmö mot diskriminering lyfter vi utmaningarna för personer med NPF i arbetslivet och vi fokuserar pĂ„ hur vi kan nĂ„ ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart arbetsliv för personer med NPF i en tid dĂ€r arbetsvillkor och arbetssituationen stĂ€ndigt Ă€r i förĂ€ndring. Vi kommer bland annat lyfta vikten av att alla aktörer ökar kunskapen om NPF och i det vad facken kan bidra med för att öka kunskap och bidra med stöd. Vi ska ocksĂ„ diskutera vad som bidrar till utslagning och diskriminering samt vad man kan göra för att förebygga riskerna.

DESSUTOM KOMMER vi anvÀnda oss av siffror frÄn vÄr senaste enkÀtundersökning om situationen i arbetslivet för personer med NPF. EnkÀten visar att de flesta svarande förvÀrvsarbetar pÄ heltid, 42 procen,t och 18 procent Àr sjukskrivna pÄ heltid. 53 procent anger dock att de Àr eller har varit sjukskrivna nÄgon gÄng under de senaste 5 Ären med anledning av sin funktionsnedsÀttning. NÀstan 4 av 10, vilket var den största gruppen svarande, upplever att funktionsnedsÀttningen varit till stor nackdel i yrkeslivet, lÀgger man till gruppen som upplever att den varit en viss nackdel i yrkeslivet, vilket 32 procent svarande, sÄ innebÀr det att sammanlagt 70 procent upplever diagnosen som mer av en nackdel Àn en fördel i yrkeslivet.

Resultatet bekrĂ€ftar i stort det vi tidigare ocksĂ„ har sett, men glĂ€djande Ă€r att det Ă€r en större andel Ă€n vid tidigare undersökningar som Ă€r öppna med sin diagnos, dock först efter att de blivit anstĂ€llda. ●

Regeringen spurtar

Just nu pÄgÄr det vÀldigt mÄnga utredningar och uppdrag som Àr viktiga och kan göra skillnad för personer med NPF.

Bland annat har vi trĂ€ffat utredningen om ”en förbĂ€ttrad elevhĂ€lsa”. De har i uppdrag att se över och ta stĂ€llning till vad elevhĂ€lsans uppdrag och syfte ska vara. Det handlar bland annat om att titta pĂ„ vilka professioner som ska ingĂ„ i elevhĂ€lsan och hur den ska vara uppbyggd men ocksĂ„ att föreslĂ„ hur de olika insatserna frĂ„n elevhĂ€lsan kan stĂ€rkas. Man ska föreslĂ„ en elevhĂ€lsogaranti och man ska Ă€ven se över hur samverkan mellan elevhĂ€lsan och andra aktörer kan förbĂ€ttras. DĂ€rtill har de till uppdrag att se över hur sĂ€rskilt stöd kan förbĂ€ttras och effektiviseras.

PĂ„ skolomrĂ„det pĂ„gĂ„r ocksĂ„ utredningen om ”Trygghet och studiero” samt utredningen om ”En tydligare kunskapsinriktning i lĂ€roplanerna”. Vi har trĂ€ffat representanter frĂ„n bĂ„da utredningarna och kommer sjĂ€lvklart följa dem noga och svara pĂ„ remisserna nĂ€r utredningarna Ă€r klara.

Regeringen har ocksĂ„ gett LĂ€kemedelsverket i uppdrag att öka kunskapen om adhd och lĂ€kemedel. Det Ă€r en viktig framgĂ„ng för oss alla som kĂ€mpat sĂ„ lĂ€nge för att öka kunskap om adhd och förbĂ€ttra situationen för personer med NPF i hela samhĂ€llet. Attentions ordförande Anki Sandberg ingĂ„r i expertgruppen för uppdraget som ska pĂ„gĂ„ till 1 juni 2026. Uppdraget handlar bĂ„de om att se över kunskapslĂ€get kring adhd och anvĂ€ndning av adhd-lĂ€kemedel. ●

Foto:
Pexels
Pavel
Danilyu

MÄnga NPF-elever blir utan betyg i kÀrnÀmnen

Elever med NPF saknar rÀtt stöd och anpassningar i skolan. Det fÄr konsekvenser. MÄnga gÄr miste om betyg frÄn grundskola och gymnasium, och en fjÀrdedel Àr hemma frÄn skolan hela eller större delen av tiden. Det visar

Attentions skolenkÀt 2024 som publicerades i samband med skolstart.

Det Àr en stor grupp det handlar om. Sju till nio procent av eleverna i den svenska skolan har en neuropsykiatrisk funktionsnedsÀttning, som till exempel adhd eller autism.

– Det hĂ€r Ă€r katastrof. Avsaknad av betyg och hög frĂ„nvaro i skolan leder till ett dĂ„ligt psykiskt mĂ„ende som gör att mĂ€ngder av unga med NPF inte kommer vidare till studier eller arbete. Det orsakar ett enormt personligt lidande och Ă€r dessutom kostsamt för samhĂ€llet, sĂ€ger Anki Sandberg, ordförande i Attention.

Utan betyg ingen behörighet

Attentions enkÀtundersökning besvarades av mer Àn 3000 vÄrdnadshavare till barn med NPF i skolan. Den gjordes i slutet av vÄrterminen innan betygssÀttningen var klar. Men undersökningen visar ÀndÄ tydligt att elever med NPF i stor utstrÀckning saknar betyg och dÀrmed behörighet att komma vidare i studier eller yrkesliv. HÀlften av vÄrdnadshavarna med barn i betygsgrundande klasser i grundskolan svarade att deras barn inte eller troligen inte skulle fÄ betyg i kÀrnÀmnena (matte, svenska och engelska). Endast en av fyra vÄrdnadshavare till elever i Ärskurs nio var i vÄras sÀkra pÄ att deras barn skulle uppnÄ gymnasiebehörighet, och Ànnu fÀrre var sÀkra pÄ att deras barn som gick sista Äret i gymnasiet skulle fÄ en gymnasieexamen.

Stor frĂ„nvaro – som inte utreds

EnkÀten visar att Ätta av tio elever har nÄgon form av skolfrÄnvaro som Àr kopplad till funktionsnedsÀttning. En fjÀrdedel Àr hemma hela eller större delen av tiden och ytterligare en av fem Àr hemma en eller flera gÄnger i veckan. För att fÄ frÄnvarande

elever att komma tillbaka till skolan krÀvs snabba och individuella insatser men trots det visar undersökningen att hÀlften av eleverna inte har fÄtt en utredning kring frÄnvaron.

Stöd och anpassningar uteblir NĂ€stan alla vĂ„rdnadshavare uppger att barnen behöver stöd och anpassningar men det Ă€r knappt hĂ€lften som fĂ„r det. Och mĂ„nga vĂ€ntar alltför lĂ€nge pĂ„ hjĂ€lp. – Fyra av tio barn vĂ€ntar mer Ă€n ett Ă„r pĂ„ att fĂ„ stöd eller anpassningar, och det Ă€r alarmerande. Det Ă€r helt emot skollagen som sĂ€ger att stöd ska sĂ€ttas in skyndsamt och utifrĂ„n elevens behov, sĂ€ger Anki Sandberg.

Det vanligaste stödet som sÀtts in Àr anpassad studiegÄng. DÄ tas hela Àmnen bort frÄn schemat, och barnet gÄr miste om kunskap och betyg. Bara en av fem elever fÄr nÄgon typ av socialt stöd, trots att trygga relationer Àr den frÀmsta faktorn för att elever med NPF ska mÄ bra i skolan.

Ångest och sjukskrivning som följd Bristerna i skolan pĂ„verkar hĂ€lsan bĂ„de för barnen och förĂ€ldrarna. Eleverna Ă€r stressade, mer Ă€n hĂ€lften har utvecklat Ă„ngest och nĂ€stan lika mĂ„nga har psykosomatiska besvĂ€r. En tredjedel av förĂ€ldrarna Ă€r sjukskrivna och lika mĂ„nga har tvingats gĂ„ ner i arbetstid. Hela familjer sĂ„vĂ€l som samhĂ€llsekonomin drabbas av skolans oförmĂ„ga att möta elever med NPF. ●

Hela rapporten finns att lÀsa pÄ Attentions hemsida; >>> www.attention.se

Snabba fakta frĂ„n RIKSFÖRBUNDET ATTENTIONS SKOLENKÄT

99 PROCENT av eleverna med NPF behöver stöd eller anpassningar

41 PROCENT av eleverna har fÄtt vÀnta ett Är eller mer pÄ stöd eller anpassningar

54 PROCENT av eleverna fÄr inte rÀtt stöd och anpassning

37 PROCENT av eleverna fÄr anpassad studiegÄng

50 PROCENT av vÄrdnadshavarna till elever i betygsgrundande Ärskurser uppgav att deras barn inte eller troligen inte kommer fÄ betyg i kÀrnÀmnena

26 PROCENT av vÄrdnadshavarna till barn i Äk 9 var sÀkra pÄ att barnet kommer nÄ gymnasiebehörighet

19 PROCENT av vÄrdnadshavarna till barn i gymnasiet var sÀkra pÄ att barnet kommer att fÄ en gymnasieexamen

79 PROCENT av eleverna har skolfrÄnvaro kopplat till sin funktionsnedsÀttning

27 PROCENT av eleverna Àr hemma frÄn skolan hela eller större delen av tiden

30 PROCENT av vÄrdnadshavarna Àr eller har varit sjukskrivna

32 PROCENT av vÄrdnadshavarna har gÄtt ner i arbetstid

Under prinsparets besök i VÀrmland fick de inblick i föreningens arbete med att stötta personer med NPF och deras anhöriga. Styrelsen delade med sig av föreningens historia och vad de erbjuder medlemmarna i nutid. Prinsparet fick Àven höra och diskutera om barn som inte kan gÄ till skolan. Det blev mÄnga bra och viktiga inspel.

WEBBINARIUM OM NPF I FÖRSKOLAN

Förskolan spelar en viktig roll i alla barns utveckling, men mÄnga förÀldrar till barn med NPF oro kring förskolans kunskap och möjligheter att möta barnets behov samt ge det stöd och de anpassningar som behövs.

I webbinariet ”NPF i förskolan – hur fĂ„r vi det att fungera?” presenterar Attentions arvsfondsprojekt Förskolelyftet delar ur projektets rapport ”Vissa pedagoger Ă€r riktiga stjĂ€rnor, vissa verkar inte förstĂ„ alls”. Vi lyfter Ă€ven satsningar pĂ„ omrĂ„det och goda exempel pĂ„ hur förskolan kan anpassas för att bĂ€ttre stödja barn med NPF och deras vĂ„rdnadshavare. Webbinariet riktar sig bĂ„de till förskolepersonal och vĂ„rdnadshavare.

»» Se webbinariet pÄ Attentions Youtube-kanal Attention Play.

Attentions tidning enbart digital framöver

Det hÀr numret Àr Attentions allra sista fysiska tidning. FrÄn och med nu hÀnvisas vÄra medlemmar att i stÀllet lÀsa vÄr digitala tidning: www.tidningenattention.se. DÀr ligger bÄde öppna artiklar för alla och lÄsta avsedda för vÄra medlemmar. Du loggar in enkelt med samma inloggningsuppgifter som du har pÄ din medlemssida pÄ webben. Tidningen uppdateras kontinuerligt, sÄ det gÀller att hÄlla lite utkik dÄ och dÄ. I den digitala tidningen ligger ocksÄ en hel del artiklar frÄn gamla nummer av papperstidningen.

Nina Norén som varit redaktör för tidningen de senaste Ären fortsÀtter att vara redaktör Àven för den digitala tidningen.

»» VÀlkommen att maila synpunkter eller tips pÄ artiklar: nina.noren@attention.se

Attentions anhörigstöd

Attention har det senaste halvÄret utökat sitt anhörigstöd med följande insatser:

Digital mötesplats via Discord

PÄ Attentions digitala mötesplats kan du diskutera det som Àr viktigt för dig tillsammans med andra NPF-anhöriga. PÄ mötesplatsen finns olika grupper dÀr du kan möta andra i liknande livssituation eller diskutera specifika frÄgor. DÀr finns ocksÄ öppna trÀffar dÀr man utifrÄn olika teman fÄr samtala med andra anhöriga och möta professionella.

Anhörigtelefon

Till Attentions anhörigtelefon kan du som Àr anhörig ringa och prata om det som Àr angelÀget enskilt för just dig. Anhörigtelefonen bemannas av personal frÄn vÄrt kansli samt ideella representanter med kunskap om NPF och med erfarenhet av anhörigskap. Vi Àr ingen profession men försöker svara, hÀnvisa och hjÀlpa sÄ gott vi kan. Anhörigtelefonen Àr öppen för alla men vi prioriterar vÄra egna medlemmar i första hand. Varje samtal begrÀnsas till 20 min.

Anhörigmail

Till Attentions anhörigmail kan du som anhörig mejla frÄgor om NPF och anhörigskap. Anhörigmailen besvaras som regel inom 24 timmar, med undantag för helger, röda dagar och nÀr kansliet har semesterstÀngt.

»» Mailadress, telefonnummer och telefontider och lÀnk till mötesplatsen hittar du hÀr: www.attention.se/anhorigstod

Starta en insamling!

Nu finns en ny möjlighet att stötta Attention. Starta en egen insamling och sprid till vÀnner och bekanta genom sociala medier eller andra nÀtverk. Pengarna gÄr oavkortat till förbundets arbete för ett fungerande liv för alla med NPF. Du kan göra en insamling i samband med din eller nÄgon annans födelsedag, i stÀllet för en julklapp, pÄ jobbet eller i samband med ett sportevenemang. Kanske har du en sÀrskild frÄga inom NPF-omrÄdet som du brinner extra mycket för? DÄ Àr det hÀr ett perfekt sÀtt att vÀcka engagemang och bidra till förÀndring. »» LÀs mer hÀr: egeninsamling.attention.se

ÅRETS FÖRENINGSKONFERENS

– KĂ€ra Ă„terseenden, engagemang och inspiration!

Den 19–20 oktober samlades Attentions lokalföreningar i Stockholm för tvĂ„ fullspĂ€ckade dagar pĂ„ Ă„rets föreningskonferens. Programmet var fyllt med spĂ€nnande inslag – frĂ„n intressepolitiskt arbete och tips för lokalt föreningsarbete till fördjupningar inom vĂ„ra projekt. Vi hade ocksĂ„ ett idĂ©torg dĂ€r vi delade erfarenheter frĂ„n aktiviteter och satsningar.

Vad betyder föreningskonferensen för dig?

Enette HĂ„kansdotter, ledamot Attention Östergötland – Vi hittar mycket inspiration till det vi skulle vilja göra för att skapa mer verksamhet och ha förankring ut i samhĂ€llet lokalt. Nu har vi skapat förĂ€ldragrupper och hĂ€r hittar vi andra saker vi skulle kunna göra.

Susanna von Sehlen, ordförande Attention Linköping – För mig Ă€r föreningskonferensen jĂ€tteviktig, eftersom jag dĂ„ kĂ€nner att jag inte Ă€r ensam. Man kĂ€nner delaktighet och fĂ„r möjlighet till erfarenhetsutbyte med andra föreningar. Det ger ocksĂ„ en chans att prata om olika frĂ„gor och samla sina tankar kring sĂ„dant man kanske inte hinner med i vanliga fall.

Lotta Campbell, kassör Attention Östergötland

– Vi hittar mod hĂ€r ocksĂ„, det hĂ€r kan vi och vi behöver inte vara rĂ€dda för att göra det. Vi fĂ„r tips pĂ„ hur vi ska bli bĂ€ttre pĂ„ styrelsearbetet, hur vi kan samverka mer inom styrelsen.

Johanna Hansson, ledamot Attention Sundsvall-TimrĂ„ –Det har varit mĂ„nga intressanta saker att lyssna till, och jag har fĂ„tt med mig massor av tips och idĂ©er. Dessutom har jag trĂ€ffat vĂ€ldigt mĂ„nga trevliga mĂ€nniskor. Folk kommer fram och pratar, vilket Ă€r jĂ€ttetrevligt och jag har fĂ„tt höra hur man jobbar i andra föreningar.

25-Ärs jubileum & FörbundsstÀmma pÄ samma gÄng

NÀsta Är har Riksförbundet Attention funnits i 25 Är! Det ska vi fira ordentligt med en jubileumskonferens den 16 maj.

Dagen efter, den 17 maj, Àr det dags för FörbundsstÀmman. DÀr kommer du kunna delta bÄde pÄ plats och digitalt. Motionstiden gÄr ut den 31/12 i Är.

Mer info om 25-Ă„rsfirandet kommer under vintern.

»» LÀs mer om stÀmman: attention.se/om-oss/styrelsen-stamman/ forbundsstamma/

Foto:

LĂ€r dig mer om ADHD

PÄ adhdivardagen.se hittar du information om diagnos och behandling, hjÀlpmedel som underlÀttar och om hur det Àr att leva med ADHD.

Du kan bland annat lÀsa om hur flickor och kvinnor pÄverkas, ADHD i relationer, om hur det Àr att vara förÀlder, samsjuklighet och mycket mer.

Strukturer och rutiner Àr extra viktigt för den som har ADHD. PÄ adhdivardagen.se hittar du hjÀlpmedel som stÀdscheman, inköpslistor och veckoplaneringar för bÄde barn och vuxna. Allt för att göra vardagen lite enklare!

Skanna koden för att komma till adhdivardagen.se

AVS: Riksförbundet Attention, The Park, Magnus LadulÄsgatan 1, 118 65 Stockholm

UpptÀck nya lÀttlÀsta böcker!

lÀra dig att sticka rÀta maskor, steg för steg i text och bild. Hur man lÀgger upp maskor, stickar, byter garn, maskar av och fÀster trÄdar. Du fÄr beskrivningar för att sticka halsdukar, sjal, kudde, pennskrin och enkel kasse.

En tid i Lissabon

Niklas reser till Lissabon efter att hans sambo har lÀmnat honom. Han hyr ett rum hos jazzsÄngerskan Paula. Den nya stadens varma ljus och tonerna av jazz vÀcker nÄgot hos Niklas. Kanske kan han komma vidare efter det som varit?

Moderna Museets samling. Vi fÄr veta mer om verken, konstnÀrerna och tiden nÀr de skapades. Hur sÄg samhÀllet ut? PÄverkade det konsten som skapades? Det finns inget rÀtt eller fel sÀtt att tolka konst. Konsten Àr för oss alla och upplevelsen Àr din egen.

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.