Om valbarhet – en fortsättning på oskörhet

Vi spinner vidare på de tankar som presenterades i föregående nummer, Scoutposten 3/22, och talar om valbarhet.

TEXT FREDRIK ASPÖ

OM VALBARHET – EN FORTSÄTTNING PÅ OSKÖRHET

En kort repetition från förra numret: motsatsen till skört är oskört, och inte bara starkt. Något som är skört går lätt sönder av oförsiktig behandling. Starka saker går inte sönder lika lätt, men går till slut sönder då den oförsiktiga behandlingen blir mer hårdhänt. Oskört är något som blir starkare av oförsiktig behandling, och det är något vi kan eftersträva som scouter och inom scouting.

Valbarhet är ofta integrerat i scouting. Valbarhet är oskört, och gör oss osköra. Spelar du fotboll (eller någon annan specifik sport) har du mer begränsad valbarhet. Antingen har de specifika sporterna lagt sin plan (både bokstavliga spelplan och verksamhetsplan) på ett ställe där yttre omständigheter är begränsade, som en idrottshall, eller så är de relativt utsatta för yttre omständigheter. Fotboll spelas till exempel sällan utomhus om vintern på grund av de yttre omständigheterna snö och köld. Ett innebandylag kan säkert ha ett enskilt träningspass utomhus ifall vädret tillåter, eller om inre omständigheter i idrottshallen förhindrar deras vanliga plans användning, men sporten som helhet är bunden av en mängd specifika krav. Scouting däremot har valbarhet. Det finns kårer som inte har kårlokal, och det finns inget som hindrar dem från att genomföra regelrätt, tvättäkta scouting i alla fall. Vi kan också hålla på med scouting oberoende av väderlek och lagstorlek/deltagarantal (vi kallar det kuller, patruller och kårer, men de har sällan exakta deltagarantal som måste uppfyllas för att kunna delta i scoutevenemang eller verksamhet).

Valbarheten är en av scoutingens styrkor och något vi mer medvetet kunde uppskatta och eftersträva. Att eftersträva valbarhet är ett konkret sätt att uppfylla valspråket var redo, eftersom vi i en position med valbarhet besitter större handlingskraft.

Hur kan vi konkret eftersträva valbarhet?

I planeringsfasen av verksamhet och evenemang kan vi se till att lämna tillräckligt med utrymme för spontanitet och improvisation, både i tidtabeller (ledaren har tid att anpassa programmet till/med sina scouter) och i program (ledaren har möjlighet att anpassa programmet till/med sina scouter). Till exempel har vi större valbarhet med ett pass på fyra timmar som inkluderar lunch, än om vi har ett 2,5 timmes pass, 30 min förflyttning och en timme lunch.

Under möten och evenemang kan valbarhet skapas genom att uppmuntra till spontanitet och låta deltagarna styra, välja och skapa delar av programmet. Konkret kan vi som ledare både fråga vad våra scouter de vill göra och ge dem alternativ att välja mellan. Att välja, och att värna om valbarheten, kan också ses som en viktig del av demokratifostran.

Det är knappast nytt för det flesta ledare att det är en god idé att fråga av sina scouter vad de vill göra, men det kan vara bra att tänka på varför det är viktigt.

Konkreta (och galna) idéer på hur vi kan träna valbarhet:

• Låt vargungegruppen fritt inhandla maten till en måltid under ett evenemang • Håll ett möte utan att ha planerat på förhand med start på en slumpmässig busshållplats i grannbyn eller grannstaden.

• Starta mötet med kårens hela förråd utspritt i kårlokalen och improvisera bygge av till exempel en koja eller ett fordon, alternativt gör en teaterpjäs med materialet.

• Strunta i ovanstående idéer och välj att göra något vilt, galet och spontant i den omgivning, med den grupp och de förhållanden som råkar dyka upp.